Diabetes - ett hot mot hälsan
Patientinformation |  Publicerad: 2017-02-21  
Kirsi Tarnanen, Markku Laakso, Tuula Meinander och Finska Läkaresällskapet
PDF Skriv ut

Diabetes - ett hot mot hälsan

Patientinformation
21.2.2017
Kirsi Tarnanen, Markku Laakso, Tuula Meinander och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Diabetes»1

Redan över en halv miljon finländare har insjuknat i diabetes och antalet ökar snabbt också bland yngre åldersklasser. Känner du till att du själv kan fastställa din diabetesrisk med ett diabetesrisktest? Testet finns på Diabetesförbundets webbplats «http://www.diabetes.fi/sv/diabetesforbundet_i_finland/om_diabetes/allmant_om_diabetes/risktest»1.

Diabetes, som tidigare kallades sockersjuka, är en sjukdom där blodsockret (glukos) är förhöjt. Med hyperglykemi avses högt blodsocker som kan bero på brist på insulin, på försämrad verkan av insulin eller på båda. Diabetes kan vara förenat med akuta eller kroniska komplikationer och följdsjukdomar som väsentligt påverkar livskvalitet och prognos.

Undertyper av diabetes

Diabetes är inte någon enhetlig sjukdom utan den kan indelas i undergrupper. Indelningen är ändå så inexakt att den inte nuförtiden kan vara den enda grunden för till exempel behandlingsalternativ. Sjukdomens karaktär kan också förändras när sjukdomen framskrider. Viktigare än exakt klassificering är därför att beakta sjukdomens svårighetsgrad och att sträva efter en behandling som effektivt förebygger komplikationer.

Förekomsten av typ1-diabetes är i Finland störst i hela världen. Patienten insjuknar i allmänhet redan som barn eller ung. För närvarande känner man inte till något sätt att förebygga typ1-diabetes. Vid typ 1-diabetes förstörs bukspottskörtelns betaceller helt och producerar inte längre insulin, vilket gör att det alltid krävs insulinbehandling vid typ 1-diabetes. Ungefär 10–15 procent av diabetikerna i Finland har typ 1-diabetes.

Typ 2- diabetes bryter vanligen ut hos vuxna. De som insjuknar har ofta övervikt (bukfetma) och blodtrycket eller fettvärdena i blodet är förhöjda. Ärftliga faktorer, hög ålder, för litet motion eller betungande stress som pågått en längre tid är andra riskfaktorer. I bakgrunden kan det också finnas någon annan sjukdom eller läkemedelsbehandling för vissa sjukdomar. Vid typ- 2 diabetes finns störningen antingen i produktionen av insulin, i insulinets verkan i vävnaderna (så kallad insulinresistens) eller i båda. Förändringar i levnadsvanorna är den viktigaste delen av behandlingen, och vid sidan av det används läkemedelsbehandling. Cirka 75 procent av de finländska diabetikerna har denna typ av diabetes.

Graviditetsdiabetes innebär avvikande sockermetabolism som konstateras för första gången under graviditet. Efter graviditetsdiabetes följer man regelbundet med kvinnans blodsocker också efter förlossningen, eftersom risken att insjukna i typ 2-diabetes är förhöjd. Viktkontroll och en motionsinriktad livsstil minskar också risken att insjukna i graviditetsdiabetes.

Andra diabetestyper är LADA (latent autoimmune diabetes in adults), MODY (maturity-onset diabetes in the young), sekundär diabetes, mitokondriell diabetes och neonataldiabetes.

Hur diagnostiserar man diabetes?

Diabetes diagnostiseras antingen med hjälp av fasteblodsocker, sockerbelastning eller HbA1c-värde.

Man ska inte äta på 12 timmar före fasteblodsocker- och sockerbelastningsprov. Före sockerbelastningsprovet tas ett blodprov för mätning av fasteblodsockervärdet. Sedan dricker man en sockerhaltig vätska och två timmar senare mäts blodsockervärdet på nytt. HbA1c (långtidsvärdet för blodsockret), som också mäts med ett blodprov, behöver inte tas på fastande mage.

I den vidstående tabellen «»1 finns referensvärden för blodsockret. Försämrad glukostolerans och förhöjt fasteblodsocker är förstadier till diabetes.

Normalt värde Försämrad glukostolerans Förhöjt fasteblodsockervärde Diabetes
Fastevärde (mmol/l) ≤ 6,0 6,1–6,9 ≥ 7,0
Belastningsprovsvärde vid 2 timmar (mmol/l) < 7,8 7,8–11,0 > 11,0
Slumpmässigt värde hos en person med symtom (törst, stor urinmängd, oförklarlig avmagring mmol/l) > 11,0
HbA1c (mmol/mol, %) < 39 mmol/mol
5,7 %
39–47 mmol/mol
5,7–6,4 %
≥ 48 mmol/mol
6,5 %

Varför ska man behandla diabetes?

Målet med diabetesbehandling är att förebygga följdsjukdomar samt trygga symtomfrihet och god livskvalitet för patienten.

Grunden för behandlingen av typ 2-diabetes är alltid goda levnadsvanor: hälsosam och mångsidig kost samt motion

När det gäller kosten för diabetiker fäster man uppmärksamhet vid kolhydrater, fett och energimängd. För diabetiker rekommenderas en likadan kost som för den övriga befolkningen: rikligt med grönsaker och fullkornsmjöl, så litet socker och vitt mjöl som möjligt, litet hårt och måttligt med mjukt fett samt litet salt och inte mer än måttliga mängder alkohol. Som proteinkälla rekommenderas fisk, baljväxter och mjölkprodukter med låg fetthalt. Energiintaget bör stå i förhållande till konsumtionen, så att normal vikt bibehålls eller uppnås. En regelbunden måltidsrytm underlättar behandlingen och stöder också viktkontrollen.

Mera information om hälsosam kost finns i de nordiska «http://norden.diva-portal.org/smash/get/diva2:704251/FULLTEXT01.pdf»2 och finländska «https://www.evira.fi/globalassets/vrn/sve/naringsrekommendationer_2014_web.pdf»3 näringsrekommendationerna.

Regelbunden motion förbättrar glukoskontrollen hos typ 2- diabetiker. Mera information om ämnet finns i artikeln Diabetes ja liikunta «http://www.kaypahoito.fi/web/kh/suositukset/suositus?id=nix00817&suositusid=hoi50056»4 (på finska).

För typ 1-diabetiker är det viktigt att kost, motion och insulinbehandling samverkar till en helhet, för typ 2-diabetiker är viktkontrollen i särställning.

Patientens egna blodsockermätningar är en väsentlig del av diabetesbehandlingen

När man konstaterat diabetes hos en patient får denna en mätare och handledning i att använda mätaren av diabetesskötaren på sin egen hälsocentral. Hälsocentralens utdelning av egenvårdsartiklar förser diabetikern med teststickor för mätaren, nålar för insulinpennan och vid behov också andra vårdartiklar som behövs för diabetesbehandling. På en gång får patienten ut vårdartiklar för högst fyra månaders behov (år 2017). För detta krävs läkarordination.

Vid den egna uppföljningen används i allmänhet parmätningar: måltidsparmätning innebär mätning före måltiden och två timmar efter den och parmätning för natten innebär mätning på kvällen vid läggdags och på morgonen vid uppvaknandet. På så sätt får man en uppfattning om hur blodsockret förändras under olika tider på dygnet.

Målsättningarna för behandlingen uppställs alltid tillsammans med den enskilda patienten. Patienten bör ha klara numeriska målsättningar: vid egna blodsockermätningar fastevärde på morgonen under 7 mmol/l, två timmar efter måltid 8–10 mmol/l och blodtryck 140/80 mmHg. Den allmänna målsättningen för HbA1c är <53 mmol/mol (<7 %).

Läkemedelsbehandling vid diabetes

Läkemedelsbehandlingen inleds genast när diabetes har konstaterats.

Blodsocker (glukos)

Vid typ 2-diabetes är förstahandsläkemedlet metformin, och behandlingen inleds med detta läkemedel. I början ges en liten dos, som sedan ökas med en till två veckors intervall för att undvika biverkningar (oftast magsymtom). När metforminbehandlingen har pågått i flera år är det bra att kontrollera halten av B12-vitamin. Andra läkemedel i tablettform som används vid behandling av typ 2-diabetes är DPP-4-hämmare (gliptiner), sulfonylureor, glinider (måltidstabletter), SGLT-2-hämmare (dapagliflozin) och medel som ökar känsligheten för insulin (glitazoner, i Finland finns endast pioglitazon på marknaden). Läkemedel i gruppen inkretinmimetika och insulin injiceras. Insulinbehandlingen kan genomföras på flera olika sätt: basinsulin som tas en till två gånger per dag, måltidsinsulin som tas före måltiderna, effektiverad insulinbehandling som är en kombination av de föregående eller behandling med blandinsulin. Inkretiner är hormoner som utsöndras i tarmen när man har ätit och som hjälper att kontrollera blodsockernivån genom att öka insulinnivån. Inkretinmimetika är injektionsläkemedel med motsvarande verkan.

Typ 1-diabetes behandlas alltid med insulin. Behandlingsformer är flerdosbehandling med basinsulin och måltidsinsulin som injektioner eller behandling med insulinpump.

Noggrannare information om läkemedelsbehandlingen finns i den egentliga God medicinsk praxis-rekommendationen Diabetes «http://www.kaypahoito.fi/web/kh/suositukset/suositus?id=hoi50056»5 (på finska).

Högt blodtryck

Om diabetikerns blodtryck överskrider nivån 120/80 bör man fästa uppmärksamhet vid levnadsvanorna: användning av salt, kostens fetter, motion, vikt, rökfrihet, alkoholbruk. Läkemedelsbehandling inleds vanligen om blodtrycket stiger över 140/80 mmHg. Om patienten har någon annan sjukdom som sammanhänger med diabetes (näthinne- eller njursjukdom eller albumin i urinen) är målsättningen om möjligt ett ännu lägre blodtryck.

Blodtrycksmedicineringen för diabetiker bör alltid innefatta antingen en ACE-hämmare eller en ATR-hämmare (utom för gravida). Man har konstaterat att dessa läkemedel minskar bland annat antalet hjärtinfarkter och dödsfall i hjärtsjukdomar.

Störningar i fettmetabolismen

Man följer också med diabetikerns blodfettvärden (kolesterol) eftersom risken att insjukna i en artärsjukdom (kranskärlssjukdom, cirkulationssjukdomar i hjärnan eller artärsjukdom i benen) är förhöjd.

Målsättningen för LDL-kolesterolvärdet (det så kallade dåliga kolesterolet) är under 2,5 mmol/l. Detta uppnås med levnadsvanor och vid behov med läkemedelsbehandling (statiner). För patienter med artärsjukdom är målsättningen för LDL-värdet ännu striktare: under 1,8 mmol/l eller minst 50 procents minskning av ursprungsvärdet. Läkemedelsbehandling med statiner används alltid för patienter med artärsjukdom även om kolesterolvärdet inte är förhöjt.

Diabetes kan leda till följdsjukdomar

Hjärt-kärlsjukdomar

Risken för en diabetiker att insjukna i hjärt-kärlsjukdomar är förhöjd: risken för kranskärlssjukdom är tre till fem gånger och risken för cirkulationsstörningar i hjärnan två till fyra gånger så stor som för resten av befolkningen. Risken att insjukna i artärsjukdom i benen är också ökad. Man kan minska risken genom att låta bli att röka samt genom god behandling av blodtryck och störningar i fettmetabolismen.

Diabetisk nefropati (njursjukdom)

Diabetisk nefropati är en sjukdom som kan leda till nedsatt njurfunktion och dialys. Ett tidigt tecken på njurskada är mikroalbuminuri som cirka 35–50 procent av diabetikerna får. Vid mikroalbuminuri utsöndras fortlöpande litet mera albumin (ett protein) än normalt från blodet till urinen. Man följer med njurfunktionen hos diabetiker med blodprov och urinsamling.

Diabetisk retinopati (näthinnesjukdom i ögat)

Förändringar som kan ses i ögats näthinna kallas retinopati. Diabetespatientens ögon bör undersökas när sjukdomen diagnostiseras, med undantag för barn under tio år. Därefter görs uppföljningar för typ1-diabetiker med två års och för typ 2-diabetiker med tre års intervall. Uppföljningarna görs oftare om ögonbottenförändringar har konstaterats.

Av dem som har insjuknat i diabetes före 30 års ålder har 80 till 100 procent retinopati när sjukdomen har varat i 20 år.

Neuropati (nervförändringar)

Nervförändringar som uppstår till följd av diabetes kallas neuropati. Symtom på neuropati kan vara bland annat stickningar, domning, känslolöshet eller smärta till exempel i foten. Andra möjliga symtom är diarré, osedvanligt långsam tömning av magsäcken (gastropares) eller yrsel. Diabetisk neuropati förekommer hos 30 till 50 procent av diabetikerna.

Fotvård och god munhygien är viktiga för diabetiker

Patienter som har neuropati i benen har förhöjd risk att få bensår. Alla diabetikers fötter måste undersökas minst en gång om året, och vid behov bör patienten hänvisas till en fotvårdare eller fotterapeut för behandling.

Alla diabetiker bör ta väl hand om sina tänder och besöka tandläkare regelbundet eftersom risken för infektioner i munnen är förhöjd, till exempel tandköttsinflammation, tandlossning (parodontit) och svampinfektion i munnen. Infektionerna gör att blodsockerkontrollen blir sämre.

Diabetes hos specialgrupper

Gravida

En diabetikers graviditet bör planeras på förhand. Det finns mera ingående material om behandling av diabetes under graviditet i Diabetesförbundets rekommendation «http://www.diabetes.fi/files/711/Typ_1-diabetes_och_graviditet.pdf»6. Uppföljningen av både typ 1- och typ 2-diabetes under graviditet sker inom specialsjukvården.

Äldre

Målsättningarna för 75 år fyllda patienter som är tämligen friska är desamma som för yngre personer. Metformin har visat sig vara ett tryggt och effektivt läkemedel också för äldre personer, men vid doseringen bör man beakta eventuellt nedsatt njurfunktion.

Då det gäller äldre patienter satsar man på god livskvalitet. Man måste följa med njurfunktionen, och man ska försöka undvika läkemedel som orsakar låga blodsockervärden, det vill säga hypoglykemi.

Uppföljning av diabetiker

Om diabetessjukdomen är välinställd kan uppföljningsbesöken hos diabetesskötaren ske med sex till tolv månaders intervall. Om målsättningen för behandlingen inte uppnås eller om det finns andra problem sker uppföljningen oftare.

Vid uppföljningsbesöken går man igenom egenvården, mäter HbA1c, det vill säga långtidsvärdet för blodsockret (detta blodprov som tas från fingerspetsen behöver inte tas på fastande mage), diskuterar motions- och levnadsvanor, kontrollerar vikten och vid behov injektionsställena.

Diabetikern får årligen genomgå en mera omfattande kontroll. Man tar blod- och urinprov och kontrollerar också hur det står till med tänder och fötter.

Med ett till tre års intervall kontrolleras lever- och kolesterolvärden, ögonbottnen avbildas och på vuxna diabetiker tar man EKG.

Begrepp i anslutning till diabetes

Blodsocker (glukos)

HbA1c = långtidsvärde för blodsocker. Ett blodprov för uppföljning av diabetikers blodsockerkontroll. Blodprovet behöver inte tas på fastande mage.

Hyperglykemi = förhöjt blodsocker. Det kan bero på brist på insulin, på försämrad verkan av insulin eller på båda. Man kan ha symtom som törst, sömnighet eller försämrad syn. Man måste urinera oftare och man är trött, speciellt efter måltider.

Icke-ketotisk hyperosmolar koma (NKHK) = ett allvarligt akut tillstånd vid högt blodsocker hos typ 2-diabetiker. Vid NKHK är det vanligt att blodsockervärdet är synnerligen högt (över 20 mmol/l, upp till 100 mmol/l). Patienten måste skickas till sjukhus, eftersom det behövs vätskebehandling på intensivvårdsavdelning.

Hypoglykemi = för lågt blodsocker. Orsaken är att insulin eller något annat diabetesläkemedel inverkar för kraftigt. Hypoglykemin kan vara lindrig eller allvarlig. Vid allvarlig hypoglykemi behövs hjälp av en annan person. Symtom på hypoglykemi är bland annat svettning, darrningar, aggressivitet och medvetslöshet. Allvarlig hypoglykemi kallas också insulinchock.

Ketoacidos = syraförgiftning. Ett tillstånd där det samlas rikligt med ketonkroppar (ketos) som leder till surhet (acidos) i blodet och vävnaderna. Vid ketoacidos är det också vanligt med allvarlig uttorkning (dehydrering). Orsaker till ketoacidos kan vara brist på insulin, försummad insulinbehandling, infektion, annan akut sjukdom eller kortisonbehandling. Patienten behöver sjukhusvård.

Författare

Patentversionen är uppdaterad utifrån Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis-rekommendation av den ansvariga redaktören för patientversionerna Kirsi Tarnanen. Texten är granskad av ordföranden för arbetsgruppen som har uppgjort rekommendationen professor Markku Laakso från Östra Finlands universitet och redaktören för God medicinsk praxis, specialistläkaren i internmedicin (som specialiserar sig på kardiologi) Tuula Meinander från Mellersta Finlands centralsjukhus.

Översättningen till svenska är bekostad och granskad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA