Takaisin

Laser (lågenergetisk, low-level) vid behandling av TMD-symtom

Näytönastekatsaukset
Marja Pöllänen, Yrsa Le Bell, Aune Raustia, Pentti Kemppainen ja Mauno Könönen
18.9.2014

Näytön aste: B

Laserbehandling (lågenergetisk, low-level) verkar inte ha någon effekt vid behandling av kroniska muskel- eller ledbetingade TMD-besvär. (Evidensgrad = B)

En systematisk översikt och metaanalys fram till 2010 ur databaserna Pubmed. Science Direct, Cochrane Clinical Trials Register och PEDro. Av allt som allt 323 studier tog man med 6 RCT-studier (n = 191 sammanlagt) med placebokontroll och där lågenergetisk laser användes för att behandla kronisk muskel- eller ledrelaterad TMD. Man uteslöt studier där laser hade använts som tillägg till annan behandling, invasivt i samband med kirurgi, hos allmänsjuka patienter (t.ex. reumatism) eller där det fanns brister i registreringen (t.ex. om smärtan inte hade bedömts numeriskt). Den primära svarsvariabeln var smärtan bedömd med VAS (förändring mellan utgångsläget och vid uppföljningen). Sekundärvariabel var käkledens funktion, som mättes med maximal gapning och med underkäkens rörelseomfång framåt och åt sidorna. Käkledens funktion hade undersökts i tre av sex studier.

I meta-analysen konstaterades att förändringen i VAS var 7,77 mm (95 procents konfidensintervall -2,47–18,02) större i lasergruppen, men skillnaden var inte statistiskt signifikant. Underkäkens maximala gapning var i två studier 4,04 mm (95 procents konfidensintervall 3,06–5,02 mm) bättre i laserbehandlingsgruppen än i kontrollgruppen, och denna skillnad var statistiskt signifikant. Beträffande underkäkens övriga rörelser konstaterades inte signifikanta skillnader mellan grupperna.

  • Undersökningens kvalitet: medelmåttig
  • Tillämpbarhet på en finländsk population: medelmåttig

Kommentar: Trots att studierna valdes med omsorg kunde man inte avlägsna alla felkällor. I en del av studierna var patientantalen små, det fanns brister i blindnigen och randomiseringen och laserdoserna som användes i studierna var inte enhetliga. Den statistiskt signifikanta 4 millimeters skilnaden i gapförmåga har liten klinisk betydelse. Studier om behandling av akut TMD-smärta med laser fanns inte med i översikten.

Kirjallisuutta

  1. Petrucci A, Sgolastra F, Gatto R ym. Effectiveness of low-level laser therapy in temporomandibular disorders: a systematic review and meta-analysis. J Orofac Pain 2011;25:298-307 «PMID: 22247925»PubMed