Takaisin

Ocklusionskorrigering vid behandling av TMD

Näytönastekatsaukset
Yrsa Le Bell, Aune Raustia, Pentti Kemppainen ja Mauno Könönen
16.9.2014

Näytön aste: D

Slipning av bettet kan eventuellt minska TMD-symtom och fynd hos vuxna, men det vetenskapliga underlaget är otillräckligt. (Evidensgrad = D)

En systematisk litteraturöversikt «Forssell H, Kalso E, Koskela P ym. Occlusal treatm...»1 omfattade randomiserade, kontrollerade publikationer publicerade 1966–1999 rörande behandling av bettet (bettskena eller slipning av bettet) vid behandling av TMD. För granskning godkändes 18 publikationer, av vilka fyra behandlade slipning av bettet. Enligt författarna till översikten var de granskade studiernas kvalitet överlag låg. Bettslipning konstaterades i tre studier vara lika effektiv som behandlingen i kontrollgruppen (information, rörelseövningar, placeboslipning) och sämre i en studie (bettskena, rörelseövningar, begränsad slipning).

Författarna ansåg att det inte finns evidens för effekten av slipning vid behandling av TMD. Enligt författarna kan man dock inte dra slutgiltiga slutsatser, eftersom antalet studier är litet och de är av låg kvalitet.

I en översikt som uppdaterades 2004 «Forssell H, Kalso E. Application of principles of ...»2 var slutsatsen densamma beträffande bettslipning, eftersom nya studier inte hade publicerats.

Författarna rekommenderar inte slipning av bettet vid behandling av TMD, trots att man fortfarande inte kan dra definitiva slutsatser.

  • Studiens kvalitet: hög
  • Tillämpbarhet på en finländsk population: god

Kommentar: Studierna med avseende på bettslipning är mycket heterogena. I en inkluderad studie var uppföljningstiden bara 10 dagar, vilket innebär att den studien inte alls borde ha tagits med i översikten. Blindning användes bara i två studier, och i en studie var den statistiska behandlingen otillräcklig.

En tredje systematisk litteraturöversikt «Koh H, Robinson PG. Occlusal adjustment for treati...»3, «»1 omfattade randomiserade, kontrollerade och blindade studier publicerade 1966–2002 om effekten av bettslipning vid behandling och prevention av TMD. Den ursprungliga sökningen omfattade 660 publikationer, av vilka 6 togs med i översikten. Det fanns tre studier om bettslipning vid behandling av TMD med sammanlagt 92 patienter.

När bettslipning jämfördes med placebobehandling, med information om TMD ("reassurance-behandling") eller med en obehandlad grupp konstaterades att slipningen inte minskade de granskade symtomen, som var smärtans intensitet, smärtans frekvens, huvudvärkens intensitet, huvudvärkens frekvens och känslan av klump i halsen.

Författarna till översikten ansåg att det inte finns evidens för effekten av bettslipning vid behandling av TMD och att slipning inte kan rekommenderas för kliniskt bruk.

  • Studiens kvalitet: medelmåttig
  • Tillämpbarhet på en finländsk population: medelmåttig

Kommentar: I översikten granskades bara enskilda subjektiva symtom, inte kliniska fynd. I sammandragen som beskriver studierna finns fel på flera ställen. De godkända studierna är heterogena, speciellt bettslipningen hade gjorts enligt olika kriterier.

I en i Finland genomförd randomiserad, blindad och kontrollerad studie «Forssell H, Kirveskari P, Kangasniemi P. Effect of...»4 var försökspersonerna vuxna huvudvärkspatienter som hade remitterats till den neurologiska kliniken vid ett universitetscentralsjukhus. Patienterna hade samtidigt också andra symtom på TMD och ett eller flera kliniska TMD-fynd. I studien jämfördes effekten av bettslipning och placeboslipning vid behandling av huvudvärksrelaterad TMD. Hos alla patienter i försöksgruppen (n = 48, medelålder 30,8 år) gjordes bettslipning och 19 patienter använde också bettskena före behandlingen. Patienterna i kontrollgruppen (n = 43, medelålder 28,9 år) fick placebobehandling utan föregående behandling med skena. Resultaten analyserades efter 8 månader i hela försöksgruppen och skilt hos de personer i gruppen där man hade uppnått en god stabilitet i bettet (n = 32). I placebogruppen analyserades resultaten efter 4 månader.

Det fanns ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna med avseende på förändring i symtomen. De palpationsömma ställena i tuggmusklerna per person minskade statistiskt signifikant mera i försöksgruppen (från 2,5 till 2,0, p < 0,05) än i kontrollgruppen, där de ökade (från 2,6 till 2,8). Hos patienterna med stabilt bett var minskningen i muskelömhet ännu större (från 2,4 till 1,5, p < 0,01). Jämfört med kontrollgruppen minskade det index över kliniska symtom som användes i studien signifikant mera i försöksgruppen (p < 0,05) och i gruppen med stabilt bett (p < 0,01).

Forskarna ansåg att eliminering av bettinterferenser genom slipning av bettet är en effektiv behandlingsmetod för huvudvärksrelaterad TMD.

  • Studiens kvalitet: medelmåttig
  • Tillämpbarhet på en finländsk population: god

Kommentar: Patienterna hade remitterats till neurologiska kliniken vid ett universitetscentralsjukhus på grund av huvudvärk, och de kunde också ha andra TMD-symtom. Av patienterna i försöksgruppen använde 19 också bettskena innan bettet slipades. I gruppen där man uppnådde en god stabilitet i bettet användes skena av åtta patienter. Statistisk analys visade dock att användning av skena före bettslipningen inte inverkade på slutresultatet. Uppföljningstiden var olika i försöks- och kontrollgrupperna. Man kunde inte i efterhand räkna ut NNT-värden.

I en randomiserad, blindad studie i Holland «van der Glas HW, Buchner R, van Grootel RJ. [Compa...»5 jämfördes fysioterapi (n = 36) med behandling med bettskena (n = 35) och bettslipning (n = 22) med kombinerad behandling med bettskena och begränsad bettslipning (n = 25) hos patienter med som led av muskelrelaterade TMD-besvär (åldersvariation 18–65 år). Resultaten bedömdes efter 6 veckor och cirka 12 månader.

Både med avseende på de subjektiva symtomen (smärtans intensitet och frekvens, stelhet och trötthet i tuggmusklerna, inskränkning i gapförmåga, smärta framför örat, smärta i nacke och skuldror, huvudvärk och ljud i käklederna) och de kliniska fynden (rörelsesmärta, traktion av käkleden, palpation av musklerna, sammanbitning av tänderna) konstaterades statistiskt signifikant tillfrisknande inom grupperna utan skillnader grupperna emellan.

Författarna ansåg dock att bettslipning lämpar sig bra för patienter som har betydande interferenser i sitt bett. Fördelarna med bettslipning jämfört med behandling med bettskena är följande: 1) lika effektiv behandlingsmetod, 2) lättare att genomföra och 3) billigare.

  • Studiens kvalitet: låg
  • Tillämpbarhet på en finländsk population: medelmåttig

Kirjallisuutta

  1. Forssell H, Kalso E, Koskela P ym. Occlusal treatments in temporomandibular disorders: a qualitative systematic review of randomized controlled trials. Pain 1999;83:549-60 «PMID: 10568864»PubMed
  2. Forssell H, Kalso E. Application of principles of evidence-based medicine to occlusal treatment for temporomandibular disorders: are there lessons to be learned? J Orofac Pain 2004;18:9-22; discussion 23-32 «PMID: 15022533»PubMed
  3. Koh H, Robinson PG. Occlusal adjustment for treating and preventing temporomandibular joint disorders. Cochrane Database Syst Rev 2003;(1):CD003812 «PMID: 12535488»PubMed
  4. Forssell H, Kirveskari P, Kangasniemi P. Effect of occlusal adjustment on mandibular dysfunction. A double-blind study. Acta Odontol Scand 1986;44:63-9 «PMID: 3524093»PubMed
  5. van der Glas HW, Buchner R, van Grootel RJ. [Comparison of treatment options for myogenous temporomandibular dysfunction]. Ned Tijdschr Tandheelkd 2000;107:505-12 «PMID: 11383262»PubMed