Val av antitrombotisk behandling vid förmaksflimmer
God medicinsk praxis figurer
God medicinsk praxis-arbetsgruppen Förmaksflimmer
19.10.2021
Bild 1.
Indikationerna för en antikoagulationsbehandling (AK) bedöms i förhållande till patientens
individuella risk för stroke genom att använda CHA2DS2VASc -riskpoängsättningen. Hos patienter med hög risk (CHA2DS2VASc ≥ 2) är AK-behandling (direkta orala antikoagulantia eller warfarin) indicerad
nästan utan undantag. Hos patienter med medelhög risk (CHA2DS2VASc = 1) bedöms behovet av AK-behandling individuellt. Man kan avstå från behandlingen
om blödningsrisken är hög, patienten inte vill använda AK-behandling, riskfaktorn
(t.ex. blodtrycket) har behandlats väl och patienten inte har andra mindre riskfaktorer
(bl.a. rökning, dyslipidemi, njursvikt). Patienter med låg risk (CHA2DS2VASc = 0) får ingen antikoagulationsbehandling, eftersom nyttan är mindre än nackdelarna.
ASA och ADP-receptorblockerare lämpar sig inte för att förhindra tromboser med anknytning
till förmaksflimmer på grund av sin svaga effekt och sina biverkningar. NNT (number
needed to treat) är antalet patienter varav en patient undviker stroke jämfört med
personer som fått placebo under ett års behandling (se tilläggsmaterialet «Antitromboottisen hoidon valinta eteisvärinässä»1). Under ingrepp och operationer som orsakar blödningsrisk kan AK-behandlingen vid
behov pausas med undantag av patienter med den högsta risken.