Den medicinering som används för att sänka kammarresponsen väljs och dosen justeras individuellt så att patienten är symtomfri. Minimimålet för symtomfria patienter är att kammarresponsen är under 110/min i vila. Strängare pulsgränser används hos patienter med symtom. Målet är då att vilopulsen ska vara 60–80/min och vid lätt ansträngning, såsom gång, 90–115/min. Om ett läkemedel inte räcker till kan kombinationer användas och om det inte hjälper ska patienten hänvisas till konsultation hos rytmkardiolog för bedömning av invasiv behandling (pacemaker och kateterablation av AV-knutan).