Takaisin

Stabiliseringsskena vid behandling av led- och muskelrelaterad TMD

Näytönastekatsaukset
Yrsa Le Bell, Aune Raustia, Pentti Kemppainen, Mauno Könönen ja Marja Pöllänen
16.9.2014

Näytön aste: A

En stabiliseringsskena med hård yta minskar på både kort och lång sikt led- och muskelrelaterad TMD-smärta måttligt hos vuxna patienter jämfört med patienter som har fått behandling med placeboskena.

Föremålet för en kvalitativ systematisk översikt och metaanalys som täckte åren 1966–2006 «Fricton J, Look JO, Wright E ym. Systematic review...»1 var 44 randomiserade studier (n = 2 218) Som källor användes databaserna Medline, Cochrane Library och Cochrane Central Register, som gicks igenom elektroniskt och manuellt. Kvaliteten på originalstudierna bedömdes enligt CONSORT-kriterierna och enligt Cochrane-handboken. Svarsvariablerna i analysen var 50 procents minskning av smärtan eller subjektiv bedömning av tillfrisknande. I metaanalysen av resultat på kort sikt bedömdes effekten av hård stabiliseringsskena och placeboskena (icke-ockluderande gomplatta) hos patienter med muskel- eller ledrelaterad TMD-smärta utgående från 7 RCT-studier (n = 385).

Jämfört med kontrollskenan konstaterades den hårda stabiliseringsskenan vara effektivare (OR 2,45; 95 procents konfidensintervall 1,56–3,67, p = 0,0001). NNT varierade mellan 2–6 i studierna.

  • Undersökningens kvalitet: hög
  • Tillämpbarhet på en finländsk population: god

I en svensk randomiserad kontrollerad behandlingsstudie «Ekberg E, Nilner M. A 6- and 12-month follow-up of...»2 jämfördes på lång sikt inverkan av stabiliseringsskena (n = 30, 26 kvinnor, 4 män) med behandling med placeboskena (icke-ockluderande gomplatta) i kontrollgruppen (n = 30, 29 kvinnor, 1 man) hos patienter med ledrelaterade TMD-besvär. Patienternas medelålder i början av studien var 30 år.

Efter tio veckor var alla patienter i försöksgruppen nöjda med behandlingen de hade fått, medan 21 patienter i kontrollgruppen ville ha någon annan behandling (NNT 1,4; 95 procentskonfidensintervall 1,16–1,87). Efter sex månader begärde ytterligare 1 patient i kontrollgruppen annan behandling (NNT 1,4; 95 procents konfidensintervall 1,13–1,83). Efter 6 och 12 månader minskade de subjektiva symtomen och kliniska fynden statistiskt signifikant i alla grupper – försöksgruppen (n = 27), kontrollgruppen (n = 8) och M-gruppen (de patienter som inte var nöjda med kontrollskenan utan bad om annan behandling och fick en stabiliseringsskena, n = 20).

Forskarna kom till slutsatsen att rekommendera användning av stabiliseringsskena som en effektiv behandlingsmetod vid ledrelaterad TMD.

  • Undersökningens kvalitet: hög
  • Tillämpbarhet på en finländsk population: god

Kommentar: Studien visar att jämfört med kontrollskena är stabiliseringsskena bättre vid behandling av ledrelaterade bettstörningar vid ett halvt och ett års uppföljning. I studien ville 2/3 av kontrollgruppen under uppföljningen ha annan behandling än kontrollskenan. Försöksuppställningen berättigade dock inte till andra jämförelser mellan grupperna.

I en svensk randomiserad kontrollerad behandlingsstudie «Ekberg E, Nilner M. Treatment outcome of appliance...»3 jämfördes inverkan på lång sikt av stabiliseringsskena (n = 30, 25 kvinnor, 5 män) med behandling med placeboskena (icke-ockluderande gomplatta) i kontrollgruppen (n = 30, 27 kvinnor, 3 män) hos patienter med muskelrelaterade TMD-besvär. Patienternas medelålder i början av studien var 29 år.

Efter tio veckors uppföljning var alla försökspersoner i försöksgruppen (behandling med stabiliseringsskena) nöjda med skenan, medan 18 patienter i kontrollgruppen bad om annan behandling (NNT 1,7; 95 procents konfidensintervall 1,29–2,35). Efter tre månaders uppföljning var situationen oförändrad i försöksgruppen, men i kontrollgruppen önskade ytterligare en patient annan behandling i stället för kontrollskenan (NNT 1,5, 95 procents konfidensintervall 1,21–2,07). Svarsvariabel var de positiva förändringar som patienten rapporterade under studien (patienten mådde bättre eller mycket bättre än i början av studien eller var helt symtomfri).

Efter sex månaders uppföljning fanns det flera positiva resultat i försöksgruppen än i kontrollgruppen, RR 2,4; 95 procents konfidensintervall 1,4–4,1, NNT 2; 95 procents konfidensintervall 1,4–3,7. Efter ett års uppföljning var skillnaden mellan försöks- och kontrollgruppen något större, RR 2,7; 95 procents konfidensintervall 1,4–5,0, NNT 2; 95 procents konfidensintervall 1,5–4,3.

  • Undersökningens kvalitet: hög
  • Tillämpbarhet på en finländsk population: god

Kommentar: Studien visar att stabiliseringsskena jämfört med kontrollskena är bättre vid behandling av muskelrelaterade bettstörningar vid ett halvt och ett års uppföljning. I studien önskade 2/3 av försökspersonerna i kontrollgruppen under uppföljningen annan behandling än kontrollskenan. Försöksuppsättningen berättigar dock inte till andra jämförelser mellan grupperna, trots att författarna också har gjort en "intention to treat"-analys som visade att skillnaderna mellan försöks- och kontrollgrupperna är statistiskt signifikanta.

Kirjallisuutta

  1. Fricton J, Look JO, Wright E ym. Systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials evaluating intraoral orthopedic appliances for temporomandibular disorders. J Orofac Pain 2010;24:237-54 «PMID: 20664825»PubMed
  2. Ekberg E, Nilner M. A 6- and 12-month follow-up of appliance therapy in TMD patients: a follow-up of a controlled trial. Int J Prosthodont 2002;15:564-70 «PMID: 12475163»PubMed
  3. Ekberg E, Nilner M. Treatment outcome of appliance therapy in temporomandibular disorder patients with myofascial pain after 6 and 12 months. Acta Odontol Scand 2004;62:343-9 «PMID: 15848979»PubMed