Den medicinering som används för att sänka kammarresponsen väljs och dosen justeras
individuellt så att patienten är symtomfri. Minimimålet för symtomfria patienter är
att kammarresponsen är under 110/min i vila. Strängare pulsgränser används hos patienter
med symtom. Målet är då att vilopulsen ska vara 60–80/min och vid lätt ansträngning,
såsom gång, 90–115/min. Om ett läkemedel inte räcker till kan kombinationer
användas och om det inte hjälper ska patienten hänvisas till konsultation hos rytmkardiolog
för bedömning av invasiv behandling (pacemaker och kateterablation av AV-knutan).