Kardioversion av förmaksflimmer kan göras utan föregående antikoagulationsbehandling om ingen intrakardiell tromb upptäcks vid transesofageal ultraljudsundersökning (TEE). Före en tidig kardioversion inleds antikoagulationsbehandling med antingen direkta orala antikoagulantia eller lågmolekylärt heparin (LMWH) och warfarin. I det senare fallet fortsätter man när sinusrytmen återställs tills INR är på terapeutisk nivå. Vid användning av direkta orala antikoagulantia behövs inte LMWH. Antikoagulationsbehandlingen fortsätter enligt andra riskfaktorer i minst en månad eller permanent. TEE-undersökning förutsätter lång erfarenhet av den som utför undersökningen, vilket begränsar användningen.