Emotionellt instabil personlighet

God medicinsk praxis | Publicerad: 11.04.2025 Skriv ut
Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim och Psykiatriföreningen i Finland rf

Emotionellt instabil personlighet

God medicinsk praxis rekommendationer
Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim och Psykiatriföreningen i Finland rf
11.4.2025

Hur kan man hänvisa till God medicinsk praxis-rekommendationen? «K1»1

Den här svenskspråkiga God medicinsk praxis-rekommendationen har översatts från den finska God medicinsk praxis-rekommendationen (Käypä hoito -suositus Epävakaa persoonallisuus «Epävakaa persoonallisuus»1). Om det finns skillnader i texterna gäller den uppdaterade finskspråkiga versionen.

Huvudsakligen finns evidenssammandragen och bakgrundsmaterialen samt internetlänkarna på finska.

Centrala rekommendationer

  • Emotionellt instabil personlighet är en svår störning som avsevärt försämrar patientens funktionsförmåga och belastar hälso- och sjukvårdssystemet i stor omfattning.
  • Störningens prevalens bland befolkningen är uppskattningsvis 0,7 %.
  • De tre centrala symtomhelheterna för emotionellt instabil personlighet är ett labilt känsloliv, svårigheter att reglera sitt beteende och problem i växelverkan med andra människor.
  • Emotionellt instabil personlighet är förknippad med rikliga psykiatriska och somatiska bisjukdomar samt en betydande självmordsrisk.
  • Vid störningen förekommer ofta olika typer av självskadebeteende och därför är hanteringen av kriser central i planeringen av vården.
  • Med vissa psykoterapimetoder kan man effektivt lindra patientens symtom och belastning samt främja anpassningen och förbättra funktionsförmågan.
  • Psykosläkemedel kan lindra symtom i flera dimensioner. Stämningsstabiliserande läkemedel kan vara till nytta för att minska impulsivitet och aggressivitet. Serotoninåterupptagshämmare kan vara till nytta i synnerhet vid behandling av samsjuklighet. Läkemedelsbehandlingen medför en risk för polyfarmaci.
  • Inom läkemedelsbehandlingen gynnas numera i högre grad stämningsstabiliserande läkemedel och andra generationens antipsykosmedel «Stoffers J, Völlm BA, Rücker G ym. Pharmacological...»1.
  • Vården ska i så hög grad som möjligt genomföras inom öppenvården och i fråga om sjukhusvården i huvudsak under dagsjukhusförhållanden. Att förbereda patienten för krissituationer utgör en av vårdens hörnstenar. Rehabiliteringsbehovet bör utredas i samband med uppföljningen av den psykiatriska vården.
  • Koordineringen av patientens helhetsvård underlättas av att en ansvarsperson eller -arbetsgrupp utses. En förutsättning för genomförande av god vård är att man tillsätter kompetensarbetsgrupper.
  • Prognosen för emotionellt instabil personlighet är relativt bra, eftersom mindre än varannan patient längre uppfyller diagnoskriterierna efter mer än 5 år. Patienternas funktionsförmåga återhämtar sig och depressionssymtomen lindras.

Avgränsning av ämnet, målgrupp och mål

  • Vårdrekommendationen gäller emotionellt instabil personlighetsstörning.
  • Rekommendationen tangerar även andra personlighetsstörningar ifall dessa kan belysa emotionellt instabil personlighet eller dess centrala symtomdimensioner.
  • I rekommendationen används diagnosbenämningen "emotionellt instabil personlighetsstörning" i ICD-10 (nedan termen "instabil personlighet", F60.31), även om de flesta studier använder termen "borderline personlighetsstörning" (DSM-IV-TR) «American Psychiatric Association. Diagnostic and S...»2.
  • Rekommendationen är avsedd att tillämpas inom primärvården (inklusive företagshälsovården) och den specialiserade sjukvården.
  • Målet är att skapa en aktuell, omfattande och kritisk översikt över instabil personlighet som baserar sig på vetenskaplig evidens, samt att förenhetliga störningens diagnostik och vårdpraxis inom primärvården och den specialiserade sjukvården.

Definitioner

Diagnostiska system

Tabell 1. Diagnostiska kriterier för emotionellt instabil personlighet enligt ICD-10-sjukdomsklassificeringen och DSM-IV-kriterierna.
ICD-10 DSM-IV
F60.30 Emotionellt instabil personlighetsstörning, impulsiv 301.83 Borderline personlighetsstörning 1)
AnmärkningarDen impulsiva störningstypen kännetecknas framför allt av ett labilt känsloliv och brist på kontroll av impulser. Våldsamma utbrott och hotfullt beteende förekommer ofta, i synnerhet som reaktion på kritik från andra. Omfattande instabilitet och betydande impulsivitet i anslutning till mänskliga relationer, självuppfattning och affekter
Börjar i tidig vuxen ålder och förekommer i många olika sammanhang på minst fem av följande sätt
Diagnostiska kriterier:
A. Uppfyller de allmänna kriterierna för personlighetsstörning (F60).
B. Punkt (2) och dessutom minst två av följande:
(1) tendens till handling enligt stundens ingivelse utan att överväga konsekvenserna
(2) tendens till grälsjukt och konfliktsökande beteende gentemot andra människor, speciellt då impulsiva handlingar kritiseras eller hindras
(3) benägenhet för utbrott av ilska och våldsamhet och en oförmåga att behärska sig
(4) oförmåga att upprätthålla någon verksamhet som inte medför omedelbar belöning
(5) labil och nyckfull sinnesstämning		 1. Intensiva försök att undvika att bli övergiven, hotet kan vara verkligt eller inbillat. Obs. Beakta inte självdestruktivt beteende eller självskärande eller liknande skadebeteende (kriterium 5)
2. Instabila och intensiva människorelationer som kännetecknas av variation mellan extrem idealisering och nedvärdering
3. Identitetsstörning: betydande och kontinuerligt instabil självuppfattning eller upplevelse av sig själv
4. Impulsivitet inom åtminstone två områden som är potentiellt skadliga för en själv (t.ex. slöseri med pengar, sex, användning av kemiska ämnen, okontrollerat trafikbeteende, hetsätning). Obs. beakta inte självdestruktivt beteende eller självskärande eller liknande skadebeteende (kriterium 5)
5. Upprepat självdestruktivt beteende, gester eller hot som tyder på sådant eller självskärning m.m.
6. Affektiv instabilitet som beror på betydande reaktivitet i sinnesstämningen (t.ex. intensiv periodisk dysfori, irritation eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast sällan längre än några dagar)
7. Kronisk känsla av inre tomhet
8. Obehörig, kraftig ilska eller svårigheter att kontrollera ilska (t.ex. upprepad lättretlighet, ständig ilska, upprepade slagsmål)
9. Tillfälliga paranoida tankar eller allvarliga dissociativa symtom vid stress
F60.31 Emotionellt instabil personlighetsstörning, gränstillstånd
Anmärkningar
  • Borderlinetypen karakteriseras av ett flertal labila drag i känslolivet. Betecknande är störningar i självuppfattning, målmedvetenhet samt i interna strävanden (inklusive sexuella strävanden) och en kronisk känsla av inre tomhet. Intensiva och instabila människorelationer kan orsaka upprepade kriser i känslolivet. De kan ha samband med en överdriven strävan efter att undvika att bli övergiven. Dessa kriser kan leda till upprepade hot om självmord och självmordsförsök eller annat självdestruktivt beteende (trots att sådant beteende kan förekomma även utan tydliga yttre orsaker).
Diagnostiska kriterier:
A. Uppfyller de allmänna kriterierna för personlighetsstörning (F60)
B. Av punkt B. i diagnos F60.30 uppfylls minst tre kriterier och dessutom åtminstone två av följande:
(1) osäkerhet och störningar gällande självuppfattning, inre ambitioner och sexuell läggning
(2) tendens till intensiva och instabila människorelationer och därmed till kriser i känslolivet
(3) överdriven strävan att undvika att bli övergiven
(4) upprepade självdestruktiva handlingar eller hot om sådana
(5) kronisk känsla av inre tomhet.
1) Kategorin borderline personlighetsstörning grundar sig ursprungligen (DSM-III) på undersökningskriterier som John Gunderson skapat.

Personlighet

Tabell 2. Femfaktormodellen är den mest undersökta temperamentsmodellen och tillhandahåller de mest systematiska forskningsdata. Temperamentsdrag i enlighet med denna modell har beskrivits i många olika kulturer «Egger JI, De Mey HR, Derksen JJ ym. Cross-cultural...»10
Fem faktorer med underavsnitt
Extroversion / positiv emotionalitet
  • värme, generositet, självsäkerhet, aktivitet, spänningssökande, positiva känslor
Neuroticism / negativ emotionalitet1)
  • ångest, fientlighet, depression, självmedvetenhet, impulsivitet, sårbarhet
Öppenhet för nya upplevelser
  • fantasi, estetik, känslor, handlingar, idéer, värderingar
Tillmötesgående, behaglighet
  • förtroende, ärlighet, altruism, anpassningsbarhet, anspråkslöshet, ömhet
Samvetsgrannhet
  • kompetens, upprätthållande av ordning, pliktkänsla, målinriktning, självdisciplin, omdöme
1) neuroticism. I rekommendationen används A. Tellegens term "negativ emotionalitet" till skillnad från psykopatologisk neuroticism.

Personlighetsstörning

Prevalens

Riskfaktorer

Uppkomstmodeller

Predisponerande faktorer

Prevention

Diagnostik

  • Olika halvstrukturerade intervjumetoder och självutvärderingsmetoder har utvecklats för diagnostisering och klinisk undersökning av personlighetsstörningar. Dessa presenteras i tabell «Strukturerade metoder för att diagnostisera personlighetsstörningar och instabil personlighet....»3.
  • SCID-II-intervjun kan göra diagnostiseringen av personlighetsstörningar mer träffande «SCID-II -haastattelu saattaa lisätä persoonallisuushäiriön diagnosoinnin osuvuutta.»C.
  • I klinisk diagnostik är det bra att använda strukturerade intervjuer (t.ex. SCID-II) eller bedömningsskalor (SCID-II-blankett eller PDQ-4, Personality Disorder Questionnaire - Version 4) och komplettera fynden med omfattande kliniska observationer.
  • Information från tredje part ökar inte nämnvärt tillförlitligheten hos den diagnostiska bedömningen «Case BG, Biel MG, Peselow ED ym. Reliability of pe...»50.
  • I diagnostiken av en personlighetsstörning förekommer flera felkällor, såsom kultur, etnisk bakgrund, åldern då störningen började, kön, allmänna personlighetsförändringar och andra aktuella psykiatriska symtom som kan framhäva vissa personlighetsdrag «Magill CA. The boundary between borderline persona...»51, «Widiger TA, Samuel DB. Evidence-based assessment o...»52.
  • I diagnostiken ska man fästa uppmärksamhet vid symtomens varaktighet, eftersom symtomen vid personlighetsstörningar ska vara synliga i slutet av puberteten eller i ung vuxen ålder och störningen ska beskriva patientens beteende på lång sikt. När diagnosen görs ska man i första hand säkerställa att de allmänna kriterierna för en personlighetsstörning är i kraft.
  • Diagnosen kan i allmänhet inte ställas enbart på basis av en enskild strukturerad intervju.
  • När diagnosen görs ska varje symtomkriterium bedömas i ljuset av om draget är klart patologiskt, långvarigt och om det framträder i flera olika sammanhang.
  • Inom primärvården är det inte enkelt att genomföra en god diagnostik. Genom psykiatrisk konsultation kan man främja en adekvat bedömning. Metoder för att bemöta patientens utmanande beteende beskrivs i avsnittet "Kliniskt handhavande" och i den separata tabellen «Instabil personlighetsstörning i primärvården...»4.
Tabell 3. Strukturerade metoder för att diagnostisera personlighetsstörningar och instabil personlighet.
Metodens namn och förkortning International Personality Disorder Examination (IPDE) Structured Clinical Interview for DSM- IV Personality Disorders (SCID-II) Structured interview for DSM-IV Personality Disorders (SIDP-IV) Zanarini Rating Scale for Borderline Personality Disorder (ZAN-BDP) Borderline Personality Disorder Severity Index (BPDSI) Diagnostic Interview for Borderlines (revised)(DIB- R)
Personlighetsstörningarnas omfattning Alla Alla Alla Instabil Instabil Instabil
Kriterier
  • DSM-IV
 X X X X X
  • ICD-10
 X
Psykometriska egenskaper
  • Intern konsistens (Cronbachs alfakoefficient)
 0,53–0,94 0,85 0,82–0,93 0,87
Reliabilitet
  • Inter-rater
 0,71–0,92 0,48–0,98 0,32–1,00 0,66–0,97 0,92–0,93 0,55–0,94
  • Test-retest
 0,62–1,00 0,38–0,63 0,16–0,84 0,59–0,96 0,72–0,77 0,57–0,73
Sensitivitet 0,94 0,12–1,00 0,39 0,92–0,95 0,81–0,96
Specificitet 1,00 0,72–0,97 0,90–0,95 0,88–0,94
Antal frågor 157 120 160 70 125
Tid för svarande (min) 90–120 30–60 30–90 60
Forskningsanvändning (F) eller klinisk användning (K) F/K F/K F/K F/K F/K F/K
Tabell 4. Instabil personlighetsstörning i primärvården «Dubovsky AN, Kiefer MM. Borderline personality dis...»26
Tips för att bemöta patienten
  • Gör dig förtrogen med symtombilden för störningen och de allmänna orsakerna till icke-adekvat beteende.
  • Vården av en patient med instabil personlighetsstörning kan vara krävande även för en erfaren kliniker. De egna målen ska inte sättas för högt.
  • Det finns ingen snabb lösning för långvarigt självskadebeteende utan dödsrisk. Sjukhusvård är inte nödvändigtvis till nytta.
  • Ta patientens upplevelser på allvar och förstå att hen har sina egna orsaker att uppleva saker som hen upplever. Namnge de känslor som du bedömer att patienten har, såsom känslan av att bli övergiven, hat och skam, innan du koncentrerar dig på "fakta". Identifiera den verkliga stress som patienten upplever.
  • Undvik att provoceras av patientens störande beteende.
  • Ge patienten regelbundna, tidsbegränsade mottagningstider som inte förutsätter en ny annan sjukdom.
  • Agera inom de gränser du fastställt i början av behandlingen och avvik från dem endast i en nödsituation.
  • God vård kan endast grunda sig på ett avtal om öppen kommunikation med andra instanser som vårdar patienten.
  • Undvik polyfarmaci och utfärdande av recept på stora, potentiellt toxiska mängder läkemedel. Detta gäller till exempel tricykliska antidepressiva medel, vissa läkemedel för behandling av hjärtsjukdomar och bensodiazepiner.
  • Undvik ordinering av läkemedel som potentiellt orsakar beroende, såsom bensodiazepiner, sömnmedel och smärtstillande läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet.
  • Sätt gränser för vädjande och påtryckande beteende utan att döma patienten och hens agerande.
  • Patienten är alltid själv ansvarig för sina handlingar om det inte är fråga om en psykos.
  • Belöna inte störande beteende genom att ge tillfällig uppmärksamhet utan erbjud regelbundna möten som inte är beroende av patientens skadliga beteende.

Klinisk bild

Differentialdiagnos och andra samtidiga störningar

  • Andra samtidiga störningar förekommer hos 70 % av dem som lider av instabil personlighet «Gunderson JG. Building structure for the borderlin...»75.
  • Störningar som är viktiga för differentialdiagnostiken är
    • affektiva störningar (särskilt kortvariga former av bipolär sjukdom)
    • ångeststörningar
    • kortvariga psykossymtom
    • rusmedelsmissbruk eller rusmedelsberoende
    • störningar i beteende- och uppmärksamhetsregleringen
    • ätstörningar
    • somatiseringsstörningar
    • posttraumatiskt stressyndrom
    • ADHD
    • hjärnskador.
  • Patienterna kan ha flera psykiatriska störningar samtidigt.
  • Instabil personlighetsstörning är förknippad med en somatisk sjuklighet som är större än hos den övriga befolkningen, vilket ytterligare ökar risken för självmordsförsök «El-Gabalawy R, Katz LY, Sareen J. Comorbidity and ...»76.

Affektiv störning och ångeststörning

Psykotiska störningar

  • Nästan 10 % av personer med instabil personlighetsstörning uppfyller kriterierna för någon psykotisk störning «Barnow S, Arens EA, Sieswerda S ym. Borderline per...»84 under sin livstid.
  • Hos personer med en instabil personlighetsstörning förekommer psykotiska symtom orsakade av dagliga stressituationer, såsom paranoia och auditiva hallucinationer «Glaser JP, Van Os J, Thewissen V ym. Psychotic rea...»85.
  • En instabil personlighet kan vara förknippad med övergående kortvariga psykossymtom i samband med stress vilka varar från några timmar till ett par veckor, varför det ibland är svårt att skilja instabil personlighet från en psykos.
  • För att skilja psykotiska störningar från instabil personlighet ska man säkerställa att en omfattande anamnes finns tillgänglig, skapa en uppfattning om hur symtomen utvecklats och om släkthistorien samt göra en strukturerad diagnostisk bedömning.

Användning av rusmedel

Andra samtidiga störningar på axel I

Samtidiga personlighetsstörningar

Bedömning av funktionsförmågan

Arbetsförmåga

  • Nedsatt funktionsförmåga är ofta förknippad med försämrad arbetsförmåga «Connor KM, Davidson JR, Hughes DC ym. The impact o...»92.
  • Arbetsförmågan kan vara mest nedsatt i ungdomen och i tidig vuxen ålder, varvid övergången till arbetslivet kan vara hotad.
  • Arbetslivsberedskapen kan förbättras genom yrkesinriktade rehabiliteringskurser för vuxna, som också har riktats till ungdomar och vuxna med nedsatt funktionsförmåga. Kursgrupper har också skapats för unga vuxna (18–25-åringar). Målet med kurserna är bland annat att öka de ungas och vuxnas livskompetens och aktivitet samt att ge dem stöd att komma in i arbetslivet eller påbörja en utbildning.
  • Hos ungdomar är risken för marginalisering stor både vid övergången till arbetslivet och i början av arbetslivet, då anställningsförhållandena ofta är tidsbundna.
  • För att förebygga en marginaliseringsutveckling bör eventuella sjukledighetsperioder i allmänhet begränsas till att gälla perioder med svåra symtom av akuta samtidiga psykiatriska störningar.
  • Av samma anledning är det befogat att hänvisa till intensifierad yrkesinriktad rehabilitering eller bedömning av sådan och vid behov till psykiatrisk rehabilitering.
  • Om patienten trots sin störning tidigare har varit arbetsför kan man i första hand anse att hen inte har blivit arbetsoförmögen enbart på grund av instabil personlighet.
  • I läkarutlåtanden där man tar ställning till patientens arbetsförmåga ska man noggrant beskriva
    • symtomen
    • uppgifter om levnadsförloppet
    • diagnosens grunder
    • den konkreta arbets- och funktionsförmågan
    • tidigare behandlingar och deras resultat
    • utbildnings- och arbetshistoria
    • plan för yrkesinriktad rehabilitering.

Psykologiska undersökningar

Självdestruktivitet

Instabil personlighet i olika åldersgrupper

Ungdomsåren

Ålderdom

Prognos

Tabell 5. Faktorer som förutser behandlingsresultatet för instabil personlighet under en uppföljningsperiod på tio år «Zanarini MC, Frankenburg FR, Hennen J ym. Predicti...»120.
Faktor Faktorer som förklarar återhämtningen
Snabbare återhämtning
Graden av allvar i våld som åsetts HR 0,94, p < 0,03
Ingen sexuell illabehandling HR 1,48, p = 0,006
Färdigheter i barndomen HR 1,03, p < 0,05
Inga PTSD-symtom HR 1,56, p = 0,002
Ingen samtidig personlighetsstörning i grupp C HR 1,84, p < 0,001
Inga tidigare vårdperioder på sjukhus HR 1,68, p = 0,001
Föräldrarna har inga affektiva störningar HR 1,38, p < 0,03
Föräldrarna har inga missbruksstörningar HR 1,84, p < 0,001
En bra yrkesutveckling HR 1,68, p < 0,001
Temperament
- tillmötesgående HR 1,04, p < 0,001
- samvetsgrannhet HR 1,03, p < 0,001
- extroversion HR 1,04, p < 0,001
Långsammare återhämtning
Temperament
- negativ emotionalitet HR 0,96, p < 0,001
Försummelsens allvarlighet HR 0,98, p < 0,002
Graden av allvar i illabehandlingen HR 0,96, p < 0,002
HR = hazard ratio

Behandling

  • Psykoterapeutiska metoder är centrala i vården av personer som lider av instabil personlighet. Dessa kan kombineras med andra behandlingsformer.
  • Problem i patientens växelverkan med andra människor kan upprätthålla felaktiga uppfattningar om vårdens ineffektivitet och dåliga prognos.
  • Terapiförhållandet och terapins effekt kan äventyras om man inte identifierar skam som förekommer i vårdrelationen och i patientens mest centrala känsloupplevelser «Gilbert P. Compassion focused therapy: distinctive...»121.
  • Patienternas erfarenheter visar att återhämtningen främjas av att den behandlande personen erbjuder trygghet, respekt, förtroende och förståelse, men samtidigt styr mot en förändring genom att vara tillräckligt aktiv och använda specifika strategier «Mikä potilaiden mielestä auttaa epävakaasta persoonallisuudesta toipumisessa?»12.
  • I början av vården bör man
    • göra en omfattande riskbedömning
    • definiera alternativ för krishantering
    • komma överens om vårddetaljer i samarbete med patienten
    • undvika all kommunikation som ökar skamstämpeln och dömer patienten.

Nyttjande av vård

  • Man bör förstå förhållandet till vården hos en person med personlighetsstörning enligt en stadiemodell som används för rusmedelsberoende:
    • I prekontemplationsskedet är det på kort sikt orealistiskt att inleda vården på grund av att personen inte är medveten om behovet av förändring.
    • I kontemplationsskedet verkar för- och nackdelarna med förändringen vara likvärdiga.
    • I förberedelseskedet har personen med störningen förstått behovet av förändring och berättar det för andra.
    • I handlingsskedet har personen som lider av störningen förbundit sig till sin vård och arbetar för en förändring.
  • Typiska drag i vården av personer som lider av instabil personlighet är
  • Kliniska riskfaktorer för avbrytande av psykoterapi är 1) kraftig aggressivitet och impulsivitet, 2) hög komorbiditet med störningar på axel I och 3) ett stort antal självmordsförsök under livstiden «Wnuk S, McMain S, Links PS ym. Factors related to ...»123.
  • Var fjärde depressionspatient inom primärvården har kunnat diagnostiseras med en instabil personlighetsstörning. Depressiva patienter med en instabil personlighetsstörning kan ha ekonomiska svårigheter, rusmedelsbruk, självmordsförsök och arbetslöshet «Riihimäki K, Vuorilehto M, Isometsä E. Borderline ...»124 oftare än övriga depressionspatienter.
  • Personer med instabil personlighetsstörning som vårdas inom primärvården är ofta storförbrukare av primärvårdstjänster, kontaktar ofta läkare per telefon mellan mottagningstiderna och använder flera olika läkemedel samtidigt.
  • Nästan varannan patient inom primärvården kan vara utan adekvat psykiatrisk vård utan att behovet av vård upptäcks «Gross R, Olfson M, Gameroff M ym. Borderline perso...»125.
  • När en instabil personlighetsstörning behandlas inom primärvården är det nyttigt för patienten att man oberoende av det somatiska hälsotillståndet erbjuder regelbundna mottagningsbesök, för att undvika upprepad och impulsiv användning av tjänster.
  • Dessutom är det skäl att vid vård av patienten enligt behov vara i kontakt med olika instanser som tillhandahåller patienten social- och hälsovårdstjänster. Patientens ångest lindras av medvetenheten om att läkaren inte lämnar patienten utan stöd «Dubovsky AN, Kiefer MM. Borderline personality dis...»26.
  • Patienter inom primärvården med en instabil personlighetsstörning har märkbart ofta upplevt trauman i barndomen «Westphal M, Olfson M, Bravova M ym. Borderline per...»126.
  • Symtomen på instabil personlighet är uppenbarligen kopplade till somatiska problem, en ökad användning av hälso- och sjukvårdstjänster och tidigare traumaupplevelser «Epävakaan persoonallisuushäiriöpotilaan oireilu on ilmeisesti yhteydessä somaattisiin ongelmiin, lisääntyneeseen terveyspalvelujen käyttöön ja aiempiin traumakokemuksiin.»A.

Bedömning av vårdbehovet

  • Vid bedömning av vårdbehovet ska uppmärksamhet fästas vid aktuella och långvariga symtom samt vid
    • planering av konsekvent, patientstödjande och systematisk vård
    • tillhandahållande av en långvarig vårdrelation
    • en periodisk, symtomatisk behandling, som även kan vara tillräcklig för personer med lindrigare symtom.
  • Vid bedömningen av patientens risk ska hänsyn tas till
    • akut och kronisk självdestruktivitet
    • självmordsplaner
    • tidigare självmordsplaner och -försök
    • faktorer som eventuellt hotar vårdrelationen
    • impulsivitet och användning av rusmedel
    • graden av ångestfullhet och hopplöshet
    • förmåga att gestalta alternativ
    • förmåga att uppleva och ta emot omsorg.

Information om diagnosen

Psykoterapi

Tabell 6. Psykoterapimetoder som har undersökts randomiserat och kontrollerat. Källa: Koivisto M. 2020 «Koivisto M. Tutkitut psykoterapiat: nykytila ja ma...»133
Dialektisk beteendeterapi
Marsha Linehan		 Mentaliseringsbaserad terapi
Anthony Bateman och Peter Fonagy		 Schematerapi
Jeffrey Young		 Överföringsfokuserad psykoterapi
Otto Kernberg, John Clark och Frank Yeomans		 STEPPS
(Systems Training for Emotional Predictability and Problem Solving)
Nancee Blum ja Donald Black		 Emotional regulation group therapy (ERGT)
Kim Gratz		 God allmänpsykiatrisk vård
(General psychiatric management)
John Gunderson
Bakgrundsteorier
  1. Emotionsteori
  2. Dialektisk filosofi
  3. Medveten närvaro
  4. Kognitiv beteendeterapi
  5. Biosocial teori
  1. Psykodynamisk utvecklingsteori
  2. Anknytningsteori
  3. Objektrelationsteori
  4. Kognitiv teori
  1. Kognitiv beteendeteori
  2. Anknytningsteori
  3. Konstruktivistisk teori
  4. Objektrelationsteori
  5. Gestaltpsykoterapi
 Objektrelationsteori Kognitiv beteendeteori
Schematerapi
Systemteori		 Acceptans- och engagemangsterapi
Dialektisk beteendeterapi		 Anknytningsteori
Psykodynamisk samt behavioral teori "Bondförnuft"
Kärnförståelse av instabil personlighetsstörning Störning i emotionsregleringen I bakgrunden en otrygg (ofta ostrukturerad) anknytningsrelation och problemet är att mentaliseringsförmågan försämras särskilt i anknytningskontexter och i samband med starka känsloupplevelser Barnets emotionella grundläggande behov och bemötandet av dessa möts inte Objektsföreställningar som domineras av användningen av klyvning (split) som försvarsmekanism Störning i den emotionella intensiteten och regleringen Svårigheter att reglera känslor Interpersonell hypersensitivitet
Interaktions- och anknytningsstörning
Centrala terapimål
  1. Lära sig validera sig själv först och senare även andra
  2. Lära sig nya färdigheter i alla möjliga situationer
  3. Arbete mot personliga livsmål
  1. Främja och upprätthålla mentaliseringen i så många kontexter som möjligt
  2. Identifiera känslor och uttrycka dem på ett lämpligt sätt för andra
  3. Personligt ansvarstagande och interaktion med andra
  1. Lära sig identifiera, acceptera och uttrycka sina emotionella grundbehov
  2. Identifiera scheman och modes, förstå deras utvecklingshistoria och schemans gradvisa korrigering
  3. Överlevnadsmodes blir gradvis överflödiga
  4. Minskning i kraften och effekten av skadliga auktoritetsmodes
  5. Stärkande av ett sunt vuxenmode
 Integration av bristfälligt integrerade delobjektrelationer och gradvis övergång till en värld av sunda och stabila människorelationer
  1. Ökad självförståelse
  2. Identifiering av tidiga inadekvata scheman samt andra faktorer som utlöser känslor och beteende
  3. Inlärning av känsloreglerings- och andra färdigheter
  4. Koppling av patienten till nätverket
  1. Främjande av känsloacceptans och adaptiv reglering
  2. Inlärning av färdigheter som underlättar medvetenhet, förståelse och acceptans av känslor
  3. Förhindrande av känslomässigt beteende, men inte av känslor
 Tyngdpunkt
  1. I behandlingen av interaktionsrelationer i patientens verkliga liv
  2. I problematiska anknytningsmodeller och
  3. regleringen av känslor i synnerhet i interaktioner
  4. I stödjande av funktions- och arbetsförmågan
Genomförande av vård
  1. Individuell psykoterapi en gång i veckan
  2. Färdighetsträning i grupp en gång i veckan
  3. Möjlighet till telefonkonsultation mellan möten
  4. Terapeuternas konsultationsteam
Behandlingens längd 1–3 år		 I dagsjukhusmodellen:
  1. Individuell psykoterapi en gång i veckan
  2. Psykoterapi i grupp tre gånger i veckan
  3. Valfria grupper för kreativ terapi
  4. Gemenskapsmöte varje vecka
  5. Uppföljning av läkemedelsbehandlingen varje månad
Behandlingens längd: 1,5–3 år
I öppenvårdsmodellen:
  1. Individuell psykoterapi en gång i veckan
  2. Gruppterapi en gång i veckan
  3. Telefonstöd i samband med kriser
  4. Uppföljning av läkemedelsbehandlingen
Behandlingens längd: 1,5 år
Kan även tillhandahållas under sjukhusförhållanden
  1. Individuell psykoterapi en eller två gånger i veckan
  2. Längd för individuell psykoterapi: i studier 1,5–4 år, i idealsituationer så länge patienten behöver
  3. Även gruppterapi med 30 sessioner har utvecklats för att tillhandahållas vid sidan av övrig vård
 Individuell psykoterapi två gånger i veckan
Behandlingens längd: i studier 1–4 år		 Psykoedukativ grupp varje vecka 20 gånger vid sidan av befintlig vård Edukativ gruppbehandling på 14 veckor
  1. Kontakt med psykiater eller psykolog varje vecka
  2. Psykoedukation av emotionell instabilitet för patienten och hens familj
  3. Servicerådgivning (case management)
  4. Familjemöten
  5. Kan kombineras med olika gruppbehandlingar
  6. Läkemedelsbehandling vid behov

Behandlingens längd: i idealsituationer så länge patienten behöver

Psykoterapi av personlighetsstörningar och instabil personlighet

Familjeterapi

  • Undervisande och färdighetsbetonade familjeinterventioner som tillhandahålls i grupp kan förbättra familjens funktion och de närståendes välbefinnande «Edukatiiviset ja taitopainotteiset ryhmässä tarjottavat perheinterventiot saattavat parantaa perheen toimintaa ja omaisen hyvinvointia.»C.
  • Att träffa familjen kan lindra de närståendes börda och eventuella konflikter mellan patienten och de närstående samt mellan de närstående och vårdenheterna.
  • De vanligaste problemen i familjen är kommunikationssvårigheter, svårigheter att förhålla sig till fientliga reaktioner och rädsla för patientens självmord.
  • Centrala grunder och drag i familjernas psykoedukation:
    • Grundläggande är att tillhandahålla information om vården och prognosen och att säkerställa att den information som tillhandahålls även förstås.
    • Psykoedukationen kan minska uttryck för hat och kritik inom familjen.
    • Familjer märker inte nödvändigtvis att en psykiatrisk störning distanserar familjemedlemmar från varandra och förorsakar social isolering.
    • Målet är att öka familjemedlemmarnas förmåga att ta varandras erfarenheter på allvar och respekterar deras kompetens utifrån deras egna utgångspunkter.
  • Familjeinterventionen bör i allmänhet inledas redan i början av behandlingen.

Läkemedels- och neuromodulationsbehandling

Sjukhusvård

Kliniskt handhavande av instabil personlighet

Kliniskt handhavande av kriser, dissociationer och hat

Rehabilitering

  • En multidisciplinär bedömning av rehabiliteringsbehovet är motiverad i samband med uppföljning av den psykiatriska vården. Behovet ska bedömas i synnerhet om sjukskrivningen förlängs eller om patienten har långvariga sysselsättningsproblem.
  • Vid behov kan bedömning göras på en rehabiliteringsinrättning som en utredning av rehabiliteringsbehovet.
  • Patienten kan ha nytta av psykiatrisk rehabilitering, om funktionsförmågan är svårt och långvarigt nedsatt eller om det förekommer neuropsykologiska svårigheter, såsom oförmåga att organisera sitt eget liv och planera framtiden.
  • Patientens behov av neuropsykologisk rehabilitering ska bedömas särskilt när det förekommer störningar i läsning, skrivning eller räkneförmåga eller andra neuropsykologiska brister.
  • Medicinsk rehabilitering kan genomföras antingen som psykoterapi eller som rehabiliteringstjänster inom den psykiatriska specialiserade sjukvården.
  • Rehabiliteringen har olika mål enligt sysselsättning eller studier, såsom att upprätthålla eller återställa arbetsförmågan.
  • För personer i arbetslivet som lider av psykiska störningar är det möjligt att ansöka om Folkpensionsanstaltens (FPA) rehabilitering som upprätthåller arbetsförmågan (TYK).
  • Om sjukdomen har medfört arbetsoförmåga eller en väsentlig risk för nedsatt studie- eller arbetsförmåga, kan patienten utgående från den behandlande läkarens eller företagsläkarens B-utlåtande vid behov hänvisas till en bedömning av rehabiliteringsbehovet och -möjligheterna vilken genomförs på en rehabiliteringsinrättning.
  • Arbetslivsfärdigheter kan också förbättras på FPA:s yrkesinriktade rehabiliteringskurser för ungdomar, unga vuxna och vuxna med nedsatt funktionsförmåga. Målet med kursen är t.ex. att öka de ungas och vuxnas livskompetens och aktivitet samt att stödja dem att komma in i arbetslivet eller påbörja en utbildning.
  • För personer som lider av psykiska störningar kan man ansöka om stöd för att förbättra funktionsförmågan, efter att yrkesstudierna har avbrutits, för att hitta arbetsmotivation och för att pröva ett lämpligt yrke också på Verves rehabiliteringskurser (www «http://www.verve.fi»3).
  • För rehabiliteringen är det möjligt att ansöka om rehabiliteringspenning antingen från FPA eller företagshälsovården. För unga (16–19-åringar) kan rehabiliteringspenning betalas utan rehabiliteringsbeslut.
  • TE-centralerna ordnar AVO-yrkesvägledning för att hjälpa till med placering i arbetslivet.
  • Även kursverksamhet i gruppform, till exempel som anpassningsträning, kan vara ett lämpligt alternativ.

Differentiering och arbetsfördelning

Ordnande av vårdtjänster

  • Det centrala ansvaret för diagnostiseringen, vården och integreringen av behandlingar ligger hos den psykiatriska öppenvårdsenheten, som har ett nära samarbete med den psykiatriska sjukhusavdelningen, primärvården, missbrukarvården, socialsektorn och producenten av psykoterapitjänster.
  • En systematisk utveckling av behandlingen av instabil personlighet förutsätter att särskilda arbetsgrupper inrättas för att säkerställa tillräcklig kompetens och effektiv yrkesinriktad fortbildning.
  • Vården av personer som har en instabil personlighet ska ordnas och genomföras i så stor utsträckning som möjligt inom öppenvården och i fråga om sjukhusvården i dagsjukhusförhållanden.
  • I tillämpliga delar kan vård ordnas inom primärvården eller missbrukartjänsterna.
  • Primärvårdens främsta uppgift är att sålla patienterna och hänvisa dem till den specialiserade sjukvården.
  • Psykoterapeutisk vård ges också inom den privata hälso- och sjukvården.
  • Beredskap inför krissituationer är en hörnsten i vården oberoende av om vården ordnas inom den offentliga eller privata sektorn.
  • Koordineringen av patientens helhetsvård underlättas genom att man utser en ansvarsperson eller -arbetsgrupp.
  • Servicehandledaren ansvarar för uppföljningen av genomförandet av vårdplanen och ger vid behov andra verksamhetsenheter råd som stöder vårdåtgärderna eller besluten.
  • Hälso- och missbrukarvårdens tjänster ska samordnas på ett flexibelt sätt och genom att främja en smidig konsultationsmöjlighet. Patienterna kan samtidigt använda olika tjänster inom socialväsendet, såsom barnskyddets stödåtgärder och utkomststöd.
  • Samarbetet med olika instanser kan främjas vid nätverksmöten vilka är nödvändiga särskilt för vården av patienter som riskerar att marginaliseras.
  • Patienten har större nytta av vården om behandlingen av både missbruksstörning och psykiatrisk störning genomförs vid samma enhet. Se God medicinsk praxis-rekommendationen Alkoholiongelmat «Alkoholiongelmat»2 (på finska); VAlkoholmissbruk «Alkoholmissbruk»3 (på svenska).

Psykiatrisk konsultation

  • Möjligheten till konsultationer från den psykiatriska specialiserade sjukvården och arbetshandledning inom densamma kan öka primärvårdsläkarens förmåga att bedöma patientens vårdbehov.
  • Den specialiserade sjukvården bör ordna tillräckliga möjligheter till regelbundna konsultationer.
  • Det är ofta motiverat att göra konsultationer upprepade gånger och på längre sikt.
  • Regelbunden konsultationsverksamhet kan också fungera som en form av fortbildning.
  • Psykiatrisk konsultation är särskilt betydelsefull när
    • patienten använder rikligt med hälso- eller socialvårdstjänster
    • symtomen är svårhanterliga men patienten inte vill ha specialiserad sjukvård
    • behovet av psykiatrisk tvångsvård bedöms på det sätt som lagen förutsätter
    • patienten inte förbinder sig till vård av somatisk sjukdom
    • det är fråga om en differentialdiagnostisk problemsituation
    • allmänläkarens vård inte har gett ett tillräckligt resultat eller hen är osäker på om resultatet är tillräckligt.

Primärvård

  • Majoriteten av de som lider av personlighetsstörningar använder primärvårdstjänster på samma sätt som den övriga befolkningen.
  • Personer som lider av personlighetsstörningar kommer nästan utan undantag till vård på grund av en fysisk sjukdom eller symtom på en sådan, någon annan psykisk störning eller en försämrad livssituation. I fråga om tillgången till vård för andra störningar är det i allmänhet skäl att på vanligt sätt följa de kriterier som fastställts för dessa.
  • En läkare inom primärvården bör ha tillgång till den konsultationshjälp och arbetshandledning från den specialiserade sjukvården som situationen kräver och och med tillräckligt kort varsel, i synnerhet i hotfulla eller belastande situationer.
  • En personlighetsstörning kan kräva mera exakt psykoterapeutisk och medicinsk vård inom den specialiserade sjukvården när patienten
    • har långvariga och återkommande problem
    • har svårigheter som inte begränsas endast till krissituationer
    • hotas av förlust av funktionsförmåga
    • hotas av förlust av arbets- eller studieförmåga
    • har motivation till vård
    • har förmåga att förbinda sig till vård.
  • När en person med instabil personlighet använder rikligt med primärvårdstjänster rekommenderas läkaren inom primärvården att
    • aktivt konsultera den specialiserade sjukvården
    • att ingå en förtroendefull vårdrelation som baserar sig på avtal med patienten
      • Det är bra att ställa som första mål att motivera patienten till vård, eftersom det kan vara mycket svårt för patienten att ingå en regelbunden vårdrelation och följa avtal
      • En god patient-läkarrelation främjas av kunskap om instabil personlighetsstörning.
    • utarbeta en vårdplan enligt patientens behov
    • bedöma och vid behov ingripa i patientens riskbeteende, såsom självdestruktivitet.
  • Patienter med hypokondri, somatiseringssymtom eller ett flertal somatiska sjukdomar ska i första hand vårdas inom primärvården.
  • En instabil personlighetsstörning kan ligga bakom problem med att förbinda sig till somatisk sjukvård.
  • Patienterna har ofta svår kronisk smärta.
  • Man ingriper i patientens riskbeteende genom
    • att uttrycka oro över patientens handlingar
    • att erbjuda möjlighet att tala om påfrestande faktorer i lugna förhållanden, till exempel vid regelbundet återkommande mottagningsbesök
    • att öppet fråga vilken slags hjälp patienten förväntar sig.
  • Efter det kritiska skedet
    • bör patientens tillstånd följas upp aktivt
    • förklarar man för patienten att den behandlande läkaren inte alltid är anträffbar och att det finns alternativa instanser som kan ge hjälp under jourtid.
  • Den behandlande läkaren bör
    • vara medveten om att patienten väcker olika föreställningar och känsloreaktioner hos de som deltar i vården vilka kan komplicera vården av patienten. Patientens orealistiska krav kan vara svåra att tolerera även för läkaren.
    • samarbeta med den specialiserade sjukvården och vid behov med missbrukartjänsterna
    • erbjuda kunskapsbaserad patientundervisning.
  • Tabell «Faktorer som förutser behandlingsresultatet för instabil personlighet under en uppföljningsperiod på tio år....»5 innehåller handlingsrekommendationer för primärvårdsläkare i situationer där personer med instabil personlighet använder rikligt med primärvårdstjänster.

Specialiserad sjukvård

  • Grunder till icke-brådskande specialiserad sjukvård (Kiireettömän hoidon perusteet, Aikuispsykiatria «Aikuispsykiatria»1, kräver användarbefogenhet) «Läksy K, Lindeman S. Persoonallisuushäiriöiden kii...»170:
    • uteslutande av grunder för brådskande vård, såsom självmordsrisk eller psykos
    • specialdiagnostik, bedömning av vårdbehov och genomförande av vård för personlighetsstörningens del
    • säkerställd personlighetsstörning, ifall det föreligger hot om förlust av funktions-, arbets- eller studieförmåga (GAS < 55).

Utveckling av vården

  • Arbetsgruppen rekommenderar att
    • patienter som söker vård bör få evidensbaserad behandling, vilket förutsätter att de nya psykoterapimetodernas täckning utvidgas genom att öka och rikta utbildningen
    • den centrala behandlingsmetoden utgörs av psykoterapi eller en psykoterapeutiskt orienterad annan behandlingsform, oftast kombinerad med symtomatisk läkemedelsbehandling
    • arbetsgrupper som är specialiserade på bedömning och behandling av svåra personlighetsstörningar inrättas i sjukvårdsdistrikten och i kommuner som producerar tjänster inom den specialiserade sjukvården
    • personalen vid verksamhetsställen inom den offentliga sektorn utbildas i att tillämpa modeller för vård av instabil personlighet som undersökts i sjukhusförhållanden, samt att färdigheter i kliniskt handhavande och familjearbete ökas
    • möjligheter till dagsjukhusvård för personer med instabil personlighet utvecklas inom den psykiatriska specialiserade sjukvården.

Bedömningskriterier

  • Arbetsgruppen rekommenderar att vårdkvaliteten följs upp med hjälp av följande synpunkter:
    • Har primärvården och den specialiserade sjukvården ett inbördes avtal om arbetsfördelningen?
    • Finns det planmässig konsultationsverksamhet mellan primärvården och den specialiserade sjukvården?
    • Har man utarbetat lokala vårdanvisningar för behandling av instabil personlighet?
    • Har man i vårdanvisningarna preciserat de undersökningar som behövs i diagnostiken, patientens psykoterapeutiska vård och läkemedelsbehandling, riktlinjerna för familjeintervention och patienthandledning samt tryggandet av vårdens kontinuitet i vårdkedjan?
    • Finns det en målinriktad vårdplan redovisad i patientjournalen för personer med instabil personlighet?
    • Hur många patienters familj eller närstående har kontaktats under den första psykiatriska sjukhusvårdperioden?
    • Hur många patienter har fått psykoterapi under det senaste året?
    • Hur många patienter använder fler än tre läkemedel samtidigt?
    • Hur många storkonsumenter av primärvårdstjänster lider av en instabil personlighetsstörning?
    • Hur många patienter har avsiktligt skadat sig själva mellan sjukhusvårdperioderna?
    • Hur många patienter inom den specialiserade sjukvården har under det senaste året besökt akutmottagningen på grund av självskadebeteende?
    • En hur stor andel av patienterna på central- eller kretssjukhusens akutmottagningar har försökt begå självmord upprepade gånger?
    • Hur många patienter söker hjälp från fler än två olika instanser?
    • Hur har uppföljande vård ordnats för patienter som försökt begå självmord och som fått första hjälp?

Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim och Psykiatriföreningen i Finland rf

För mera information om arbetsgruppsmedlemmar samt anmälan om intressekonflikter, se «Epävakaa persoonallisuus»1 (på finska)

Översättare: Lingsoft Language Services Oy

Granskning av översättningen: Stephan Salenius

Litteratur

Emotionellt instabil personlighet. God medicinsk praxis-rekommendation. Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim och Psykiatriföreningen i Finland rf. Helsingfors: Finska Läkarföreningen Duodecim, 2021 (hänvisning dd.mm.åååå). Tillgänglig på internet: www.kaypahoito.fi

Närmare anvisningar: «https://www.kaypahoito.fi/sv/god-medicinsk-praxis/nyttjanderattigheter/citering»4

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

Litteratur

  1. Stoffers J, Völlm BA, Rücker G ym. Pharmacological interventions for borderline personality disorder. Cochrane Database Syst Rev 2010;6:CD005653 «PMID: 20556762»PubMed
  2. American Psychiatric Association. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. Text revision. (DSM-IV-TR). 4. painos. Washington, DC: American Psychiatric Association 2000
  3. World Health Organization. The ICD-10 classification of mental and behavioural disorders: Diagnostic criteria for research. Geneva: World Health Organization, 1993
  4. McAdams DP. Personality, modernity, and the storied self: A contemporary framework for studying persons. Psychol Inquiry 1996;7:295-321
  5. McCrae RR, Costa PT Jr, Ostendorf F ym. Nature over nurture: temperament, personality, and life span development. J Pers Soc Psychol 2000;78:173-86 «PMID: 10653513»PubMed
  6. Gross JJ. Emotion regulation: affective, cognitive, and social consequences. Psychophysiology 2002;39:281-91 «PMID: 12212647»PubMed
  7. Westen D, Muderrisoglu S, Fowler C ym. Affect regulation and affective experience: individual differences, group differences, and measurement using a Q-sort procedure. J Consult Clin Psychol 1997;65:429-39 «PMID: 9170766»PubMed
  8. Singer JA. Narrative identity and meaning making across the adult lifespan: an introduction. J Pers 2004;72:437-59 «PMID: 15102034»PubMed
  9. Benjamin LS, Wonderlich SA. Social perceptions and borderline personality disorder: the relation to mood disorders. J Abnorm Psychol 1994;103:610-24 «PMID: 7822562»PubMed
  10. Egger JI, De Mey HR, Derksen JJ ym. Cross-cultural replication of the five-factor model and comparison of the NEO-PI-R and MMPI-2 PSY-5 scales in a Dutch psychiatric sample. Psychol Assess 2003;15:81-8 «PMID: 12674727»PubMed
  11. McGlashan TH, Grilo CM, Sanislow CA ym. Two-year prevalence and stability of individual DSM-IV criteria for schizotypal, borderline, avoidant, and obsessive-compulsive personality disorders: toward a hybrid model of axis II disorders. Am J Psychiatry 2005;162:883-9 «PMID: 15863789»PubMed
  12. Lynam DR, Widiger TA. Using the five-factor model to represent the DSM-IV personality disorders: an expert consensus approach. J Abnorm Psychol 2001;110:401-12 «PMID: 11502083»PubMed
  13. Warner MB, Morey LC, Finch JF ym. The longitudinal relationship of personality traits and disorders. J Abnorm Psychol 2004;113:217-27 «PMID: 15122942»PubMed
  14. Pukrop R. Dimensional personality profiles of borderline personality disorder in comparison with other personality disorders and healthy controls. J Pers Disord 2002;16:135-47 «PMID: 12004490»PubMed
  15. Clarkin JF, Hull JW, Cantor J, Sanderson C. Borderline personality disorder and personality traits: a comparison of SCID-II BPD and NEO-PI. Psychol Assessment 1993;5:472–6
  16. Bagge CL, Trull TJ. DAPP-BQ: factor structure and relations to personality disorder symptoms in a non-clinical sample. J Pers Disord 2003;17:19-32 «PMID: 12659544»PubMed
  17. Jang KL, Livesley WJ, Vernon PA ym. Heritability of personality disorder traits: a twin study. Acta Psychiatr Scand 1996;94:438-44 «PMID: 9020996»PubMed
  18. Livesley WJ, Jang KL, Vernon PA. Phenotypic and genetic structure of traits delineating personality disorder. Arch Gen Psychiatry 1998;55:941-8 «PMID: 9783566»PubMed
  19. Austin EJ, Deary IJ. The "four A's": a common framework for normal and abnormal personality? Pers Individ Diff 2000;28:977–95
  20. Skodol AE, Siever LJ, Livesley WJ ym. The borderline diagnosis II: biology, genetics, and clinical course. Biol Psychiatry 2002;51:951-63 «PMID: 12062878»PubMed
  21. Soeteman DI, Verheul R, Busschbach JJ. The burden of disease in personality disorders: diagnosis-specific quality of life. J Pers Disord 2008;22:259-68 «PMID: 18540798»PubMed
  22. Huang Y, Kotov R, de Girolamo G ym. DSM-IV personality disorders in the WHO World Mental Health Surveys. Br J Psychiatry 2009;195:46-53 «PMID: 19567896»PubMed
  23. Moran P, Coffey C, Mann A ym. Personality and substance use disorders in young adults. Br J Psychiatry 2006;188:374-9 «PMID: 16582065»PubMed
  24. Torgersen S, Kringlen E, Cramer V. The prevalence of personality disorders in a community sample. Arch Gen Psychiatry 2001;58:590-6 «PMID: 11386989»PubMed
  25. Coid J, Yang M, Tyrer P ym. Prevalence and correlates of personality disorder in Great Britain. Br J Psychiatry 2006;188:423-31 «PMID: 16648528»PubMed
  26. Dubovsky AN, Kiefer MM. Borderline personality disorder in the primary care setting. Med Clin North Am 2014;98:1049-64 «PMID: 25134872»PubMed
  27. Aragonès E, Salvador-Carulla L, López-Muntaner J ym. Registered prevalence of borderline personality disorder in primary care databases. Gac Sanit 2013;27:171-4 «PMID: 22402239»PubMed
  28. Coid J, Yang M, Bebbington P ym. Borderline personality disorder: health service use and social functioning among a national household population. Psychol Med 2009;39:1721-31 «PMID: 19250579»PubMed
  29. Lana F, Fernández San Martín MI, Sánchez Gil C ym. Study of personality disorders and the use of services in the clinical population attended in the mental health network of a community area. Actas Esp Psiquiatr 2008;36:331-6 «PMID: 18815908»PubMed
  30. Korzekwa MI, Dell PF, Links PS ym. Estimating the prevalence of borderline personality disorder in psychiatric outpatients using a two-phase procedure. Compr Psychiatry 2008;49:380-6 «PMID: 18555059»PubMed
  31. Crawford TN, Cohen P, Brook JS. Dramatic-erratic personality disorder symptoms: II. Developmental pathways from early adolescence to adulthood. J Pers Disord 2001;15:336-50 «PMID: 11556700»PubMed
  32. Crawford TN, Cohen P, Brook JS. Dramatic-erratic personality disorder symptoms: I. Continuity from early adolescence into adulthood. J Pers Disord 2001;15:319-35 «PMID: 11556699»PubMed
  33. Cohen P, Crawford TN, Johnson JG ym. The children in the community study of developmental course of personality disorder. J Pers Disord 2005;19:466-86 «PMID: 16274277»PubMed
  34. Kim-Cohen J, Caspi A, Moffitt TE ym. Prior juvenile diagnoses in adults with mental disorder: developmental follow-back of a prospective-longitudinal cohort. Arch Gen Psychiatry 2003;60:709-17 «PMID: 12860775»PubMed
  35. Andrulonis PA, Vogel NG. Comparison of borderline personality subcategories to schizophrenic and affective disorders. Br J Psychiatry 1984;144:358-63 «PMID: 6722396»PubMed
  36. Fossati A, Novella L, Donati D ym. History of childhood attention deficit/hyperactivity disorder symptoms and borderline personality disorder: a controlled study. Compr Psychiatry 2002;43:369-77 «PMID: 12216012»PubMed
  37. Schwarze CE, Mobascher A, Pallasch B ym. Prenatal adversity: a risk factor in borderline personality disorder? Psychol Med 2013;43:1279-91 «PMID: 23217579»PubMed
  38. Winsper C, Wolke D, Lereya T. Prospective associations between prenatal adversities and borderline personality disorder at 11-12 years. Psychol Med 2015;45:1025-37 «PMID: 25171495»PubMed
  39. Martín-Blanco A, Soler J, Villalta L ym. Exploring the interaction between childhood maltreatment and temperamental traits on the severity of borderline personality disorder. Compr Psychiatry 2014;55:311-8 «PMID: 24262124»PubMed
  40. Chesin M, Fertuck E, Goodman J ym. The interaction between rejection sensitivity and emotional maltreatment in borderline personality disorder. Psychopathology 2015;48:31-5 «PMID: 25277634»PubMed
  41. Yen S, Shea MT. Recent developments in research of trauma and personality disorders. Curr Psychiatry Rep 2001;3:52-8 «PMID: 11177760»PubMed
  42. Murry SK, Baker AW, Lewin L. Screening families with young children for child maltreatment potential. Pediatr Nurs 2000;26:47-54, 65 «PMID: 12026315»PubMed
  43. Sedlak AJ, Broadhurst DD. Third National Incidence Study of Child Abuse and Neglect: final report. U.S. Dept. of Health and Human Services, Administration for Children and Families, Administration on Children, Youth and Families, National Center on Child Abuse and Neglect. Westat: James Bell Associates 1996
  44. Williams LM, Sidis A, Gordon E ym. "Missing links" in borderline personality disorder: loss of neural synchrony relates to lack of emotion regulation and impulse control. J Psychiatry Neurosci 2006;31:181-8 «PMID: 16699604»PubMed
  45. Boutros NN, Torello M, McGlashan TH. Electrophysiological aberrations in borderline personality disorder: state of the evidence. J Neuropsychiatry Clin Neurosci 2003;15:145-54 «PMID: 12724454»PubMed
  46. Petfield L, Startup H, Droscher H, ym. Parenting in mothers with borderline personality disorder and impact on child outcomes. Evid Based Ment Health 2015;18(3):67-75 «PMID: 26205740»PubMed
  47. Raine A, Mellingen K, Liu J ym. Effects of environmental enrichment at ages 3-5 years on schizotypal personality and antisocial behavior at ages 17 and 23 years. Am J Psychiatry 2003;160:1627-35 «PMID: 12944338»PubMed
  48. Hutchings J, Gardner F, Bywater T ym. Parenting intervention in Sure Start services for children at risk of developing conduct disorder: pragmatic randomised controlled trial. BMJ 2007;334:678 «PMID: 17350966»PubMed
  49. Spitzer RL, Williams JBW, Gibbon M. Structured Clinical Interview for DSM-III-R Personality Disorders (SCID-II, 9/1/89 version). New York, NY: Biometrics Research Department, New York State Psychiatric Institute 1989
  50. Case BG, Biel MG, Peselow ED ym. Reliability of personality disorder diagnosis during depression: the contribution of collateral informant reports. Acta Psychiatr Scand 2007;115:487-91 «PMID: 17498161»PubMed
  51. Magill CA. The boundary between borderline personality disorder and bipolar disorder: current concepts and challenges. Can J Psychiatry 2004;49:551-6 «PMID: 15453104»PubMed
  52. Widiger TA, Samuel DB. Evidence-based assessment of personality disorders. Psychol Assess 2005;17:278-87 «PMID: 16262454»PubMed
  53. Koenigsberg HW, Harvey PD, Mitropoulou V ym. Characterizing affective instability in borderline personality disorder. Am J Psychiatry 2002;159:784-8 «PMID: 11986132»PubMed
  54. Kröger C, Vonau M, Kliem S ym. Emotion dysregulation as a core feature of borderline personality disorder: comparison of the discriminatory ability of two self-rating measures. Psychopathology 2011;44:253-60 «PMID: 21546786»PubMed
  55. Sanislow CA, Grilo CM, Morey LC ym. Confirmatory factor analysis of DSM-IV criteria for borderline personality disorder: findings from the collaborative longitudinal personality disorders study. Am J Psychiatry 2002;159:284-90 «PMID: 11823272»PubMed
  56. Beblo T, Fernando S, Kamper P ym. Increased attempts to suppress negative and positive emotions in Borderline Personality Disorder. Psychiatry Res 2013;210:505-9 «PMID: 23871409»PubMed
  57. Mak AD, Lam LC. Neurocognitive profiles of people with borderline personality disorder. Curr Opin Psychiatry 2013;26:90-6 «PMID: 23196999»PubMed
  58. Sharp C, Ha C, Carbone C ym. Hypermentalizing in adolescent inpatients: treatment effects and association with borderline traits. J Pers Disord 2013;27:3-18 «PMID: 23342954»PubMed
  59. Kalpakci A, Vanwoerden S, Elhai JD ym. The independent contributions of emotion dysregulation and hypermentalization to the "double dissociation" of affective and cognitive empathy in female adolescent inpatients with BPD. J Pers Disord 2015;:1-19 «PMID: 25905730»PubMed
  60. Wilkinson-Ryan T, Westen D. Identity disturbance in borderline personality disorder: an empirical investigation. Am J Psychiatry 2000;157:528-41 «PMID: 10739411»PubMed
  61. Stone MH. Long-term outcome in personality disorders. Br J Psychiatry 1993;162:299-313 «PMID: 8453424»PubMed
  62. Klein MH, Wonderlich SA, Crosby R. Self-concept correlates of the personality disorders. J Pers Disord 2001;15:150-6 «PMID: 11345850»PubMed
  63. Rüsch N, Lieb K, Göttler I ym. Shame and implicit self-concept in women with borderline personality disorder. Am J Psychiatry 2007;164:500-8 «PMID: 17329476»PubMed
  64. Karan E, Niesten IJ, Frankenburg FR ym. The 16-year course of shame and its risk factors in patients with borderline personality disorder. Personal Ment Health 2014;8:169-77 «PMID: 24599878»PubMed
  65. Scheel CN, Bender C, Tuschen-Caffier B ym. Do patients with different mental disorders show specific aspects of shame? Psychiatry Res 2014;220:490-5 «PMID: 25219613»PubMed
  66. Gratz KL, Rosenthal MZ, Tull MT ym. An experimental investigation of emotional reactivity and delayed emotional recovery in borderline personality disorder: the role of shame. Compr Psychiatry 2010;51:275-85 «PMID: 20399337»PubMed
  67. Chapman AL, Walters KN, Gordon KL. Emotional reactivity to social rejection and negative evaluation among persons with borderline personality features. J Pers Disord 2014;28:720-33 «PMID: 23130813»PubMed
  68. Peters JR, Geiger PJ, Smart LM ym. Shame and borderline personality features: the potential mediating role of anger and anger rumination. Personal Disord 2014;5:1-9 «PMID: 23834517»PubMed
  69. Giesen-Bloo J, Arntz A. World assumptions and the role of trauma in borderline personality disorder. J Behav Ther Exp Psychiatry 2005;36:197-208 «PMID: 15950930»PubMed
  70. Zanarini MC, Frankenburg FR, Wedig MM ym. Cognitive experiences reported by patients with borderline personality disorder and axis II comparison subjects: a 16-year prospective follow-up study. Am J Psychiatry 2013;170:671-9 «PMID: 23558452»PubMed
  71. Timmerman IG, Emmelkamp PM. The relationship between traumatic experiences, dissociation, and borderline personality pathology among male forensic patients and prisoners. J Pers Disord 2001;15:136-49 «PMID: 11345849»PubMed
  72. Livesley WJ. Practical management of personality disorder. New York: Guilford Press 2003
  73. Bohus M, Schmahl C, Lieb K. New developments in the neurobiology of borderline personality disorder. Curr Psychiatry Rep 2004;6:43-50 «PMID: 14738705»PubMed
  74. Harari H, Shamay-Tsoory SG, Ravid M ym. Double dissociation between cognitive and affective empathy in borderline personality disorder. Psychiatry Res 2010;175:277-9 «PMID: 20045198»PubMed
  75. Gunderson JG. Building structure for the borderline construct. Acta Psychiatr Scand Suppl 1994;379:12-8 «PMID: 8010146»PubMed
  76. El-Gabalawy R, Katz LY, Sareen J. Comorbidity and associated severity of borderline personality disorder and physical health conditions in a nationally representative sample. Psychosom Med 2010;72:641-7 «PMID: 20508177»PubMed
  77. Gunderson JG, Weinberg I, Daversa MT ym. Descriptive and longitudinal observations on the relationship of borderline personality disorder and bipolar disorder. Am J Psychiatry 2006;163:1173-8 «PMID: 16816221»PubMed
  78. Zimmerman M, Galione JN, Ruggero CJ ym. Screening for bipolar disorder and finding borderline personality disorder. J Clin Psychiatry 2010;71:1212-7 «PMID: 20361913»PubMed
  79. Marwaha S, Parsons N, Flanagan S ym. The prevalence and clinical associations of mood instability in adults living in England: results from the Adult Psychiatric Morbidity Survey 2007. Psychiatry Res 2013;205:262-8 «PMID: 23062775»PubMed
  80. Comtois KA, Cowley DS, Dunner DL ym. Relationship between borderline personality disorder and Axis I diagnosis in severity of depression and anxiety. J Clin Psychiatry 1999;60:752-8 «PMID: 10584763»PubMed
  81. Pagura J, Stein MB, Bolton JM ym. Comorbidity of borderline personality disorder and posttraumatic stress disorder in the U.S. population. J Psychiatr Res 2010;44:1190-8 «PMID: 20537660»PubMed
  82. Zanarini MC, Frankenburg FR, Dubo ED ym. Axis I comorbidity of borderline personality disorder. Am J Psychiatry 1998;155:1733-9 «PMID: 9842784»PubMed
  83. Korzekwa MI, Dell PF, Pain C. Dissociation and borderline personality disorder: an update for clinicians. Curr Psychiatry Rep 2009;11:82-8 «PMID: 19187714»PubMed
  84. Barnow S, Arens EA, Sieswerda S ym. Borderline personality disorder and psychosis: a review. Curr Psychiatry Rep 2010;12:186-95 «PMID: 20425279»PubMed
  85. Glaser JP, Van Os J, Thewissen V ym. Psychotic reactivity in borderline personality disorder. Acta Psychiatr Scand 2010;121:125-34 «PMID: 19555465»PubMed
  86. Zanarini MC, Frankenburg FR, Hennen J ym. Axis I comorbidity in patients with borderline personality disorder: 6-year follow-up and prediction of time to remission. Am J Psychiatry 2004;161:2108-14 «PMID: 15514413»PubMed
  87. Skodol AE, Stout RL, McGlashan TH ym. Co-occurrence of mood and personality disorders: a report from the Collaborative Longitudinal Personality Disorders Study (CLPS). Depress Anxiety 1999;10:175-82 «PMID: 10690579»PubMed
  88. Zanarini MC, Frankenburg FR, Dubo ED ym. Axis II comorbidity of borderline personality disorder. Compr Psychiatry 1998;39:296-302 «PMID: 9777282»PubMed
  89. Davids E, Gastpar M. Attention deficit hyperactivity disorder and borderline personality disorder. Prog Neuropsychopharmacol Biol Psychiatry 2005;29:865-77 «PMID: 15951086»PubMed
  90. Dowson JH, McLean A, Bazanis E ym. The specificity of clinical characteristics in adults with attention-deficit/hyperactivity disorder: a comparison with patients with borderline personality disorder. Eur Psychiatry 2004;19:72-8 «PMID: 15051105»PubMed
  91. Prada P, Hasler R, Baud P ym. Distinguishing borderline personality disorder from adult attention deficit/hyperactivity disorder: a clinical and dimensional perspective. Psychiatry Res 2014;217:107-14 «PMID: 24656900»PubMed
  92. Connor KM, Davidson JR, Hughes DC ym. The impact of borderline personality disorder on post-traumatic stress in the community: a study of health status, health utilization, and functioning. Compr Psychiatry 2002;43:41-8 «PMID: 11788918»PubMed
  93. Berlin HA, Rolls ET, Iversen SD. Borderline personality disorder, impulsivity, and the orbitofrontal cortex. Am J Psychiatry 2005;162:2360-73 «PMID: 16330602»PubMed
  94. LeGris J, van Reekum R. The neuropsychological correlates of borderline personality disorder and suicidal behaviour. Can J Psychiatry 2006;51:131-42 «PMID: 16618004»PubMed
  95. Domes G, Winter B, Schnell K ym. The influence of emotions on inhibitory functioning in borderline personality disorder. Psychol Med 2006;36:1163-72 «PMID: 16700964»PubMed
  96. Coolidge FL, Thede LL, Jang KL. Are personality disorders psychological manifestations of executive function deficits? Bivariate heritability evidence from a twin study. Behav Genet 2004;34:75-84 «PMID: 14739698»PubMed
  97. Rorschach H. Psychodiagnostics. 6. painos. New York: Grune & Stratton 1964
  98. Exner JE. The Rorschach: a comprehensive system. 2. painos. New York. Wiley 1986
  99. Gradinger T, Sack M, Cardinale V ym. The glutamate to ?-aminobutyric acid ratio in the posterior insula is associated with pain perception in healthy women but not in women with borderline personality disorder. Pain 2019;160:2487-2496 «PMID: 31339871»PubMed
  100. Defrin R, Cohen Sagy N, Biran I ym. Enhanced pain modulation capacity among individuals with borderline personality disorder: A possible mechanism underlying their hypoalgesia. Eur J Pain 2020;24:544-554 «PMID: 31702076»PubMed
  101. Temes CM, Frankenburg FR, Fitzmaurice GM ym. Deaths by Suicide and Other Causes Among Patients With Borderline Personality Disorder and Personality-Disordered Comparison Subjects Over 24 Years of Prospective Follow-Up. J Clin Psychiatry 2019;80: «PMID: 30688417»PubMed
  102. Links PS, Kolla NJ, Guimond T ym. Prospective risk factors for suicide attempts in a treated sample of patients with borderline personality disorder. Can J Psychiatry 2013;58:99-106 «PMID: 23442897»PubMed
  103. Distel MA, Willemsen G, Ligthart L ym. Genetic covariance structure of the four main features of borderline personality disorder. J Pers Disord 2010;24:427-44 «PMID: 20695804»PubMed
  104. Chabrol H, Chouicha K, Montovany A ym. [Symptoms of DSM IV borderline personality disorder in a nonclinical population of adolescents: study of a series of 35 patients]. Encephale 2001;27:120-7 «PMID: 11407263»PubMed
  105. Kaess M, Brunner R, Chanen A. Borderline personality disorder in adolescence. Pediatrics 2014;134:782-93 «PMID: 25246626»PubMed
  106. Levy KN, Becker DF, Grilo CM ym. Concurrent and predictive validity of the personality disorder diagnosis in adolescent inpatients. Am J Psychiatry 1999;156:1522-8 «PMID: 10518161»PubMed
  107. Yen S, Gagnon K, Spirito A. Borderline personality disorder in suicidal adolescents. Personal Ment Health 2013;7:89-101 «PMID: 24343935»PubMed
  108. Chanen AM, Jovev M, Jackson HJ. Adaptive functioning and psychiatric symptoms in adolescents with borderline personality disorder. J Clin Psychiatry 2007;68:297-306 «PMID: 17335330»PubMed
  109. Cailhol L, Jeannot M, Rodgers R ym. Borderline personality disorder and mental healthcare service use among adolescents. J Pers Disord 2013;27:252-9 «PMID: 23514188»PubMed
  110. Oldham JM, Skodol AE. Personality disorders in the public sector. Hosp Community Psychiatry 1991;42:481-7 «PMID: 2060913»PubMed
  111. Morse JQ, Lynch TR. Personality disorders in late life. Curr Psychiatry Rep 2000;2:24-31 «PMID: 11122928»PubMed
  112. Fogel BS, Sadavoy J. Somatoform and personality disorders. Kirjassa: Sadavoy J, Lazarus LW, Jarvik LF, Grossberg GT. Comprehensive review of geriatric psychiatry II. 2. painos. Washington DC: American Psychiatric Press 1996, s. 637-58
  113. Stepp SD, Pilkonis PA. Age-related differences in individual DSM criteria for borderline personality disorder. J Pers Disord 2008;22:427-32 «PMID: 18684054»PubMed
  114. Arens EA, Stopsack M, Spitzer C ym. Borderline personality disorder in four different age groups: a cross-sectional study of community residents in Germany. J Pers Disord 2013;27:196-207 «PMID: 23514183»PubMed
  115. Zanarini MC, Frankenburg FR, Hennen J ym. The longitudinal course of borderline psychopathology: 6-year prospective follow-up of the phenomenology of borderline personality disorder. Am J Psychiatry 2003;160:274-83 «PMID: 12562573»PubMed
  116. Gunderson JG, Stout RL, Shea MT ym. Interactions of borderline personality disorder and mood disorders over 10 years. J Clin Psychiatry 2014;75:829-34 «PMID: 25007118»PubMed
  117. Zanarini MC, Frankenburg FR, Vujanovic AA ym. Axis II comorbidity of borderline personality disorder: description of 6-year course and prediction to time-to-remission. Acta Psychiatr Scand 2004;110:416-20 «PMID: 15521825»PubMed
  118. Frankenburg FR, Zanarini MC. The association between borderline personality disorder and chronic medical illnesses, poor health-related lifestyle choices, and costly forms of health care utilization. J Clin Psychiatry 2004;65:1660-5 «PMID: 15641871»PubMed
  119. Powers AD, Gleason ME, Oltmanns TF. Symptoms of borderline personality disorder predict interpersonal (but not independent) stressful life events in a community sample of older adults. J Abnorm Psychol 2013;122:469-74 «PMID: 23713502»PubMed
  120. Zanarini MC, Frankenburg FR, Hennen J ym. Prediction of the 10-year course of borderline personality disorder. Am J Psychiatry 2006;163:827-32 «PMID: 16648323»PubMed
  121. Gilbert P. Compassion focused therapy: distinctive features (CBT distinctive features). East Sussex, Great Britain: Routledge 2010
  122. Bender DS, Skodol AE, Pagano ME ym. Prospective assessment of treatment use by patients with personality disorders. Psychiatr Serv 2006;57:254-7 «PMID: 16452705»PubMed
  123. Wnuk S, McMain S, Links PS ym. Factors related to dropout from treatment in two outpatient treatments for borderline personality disorder. J Pers Disord 2013;27:716-26 «PMID: 23718760»PubMed
  124. Riihimäki K, Vuorilehto M, Isometsä E. Borderline personality disorder among primary care depressive patients: a five-year study. J Affect Disord 2014;155:303-6 «PMID: 24268615»PubMed
  125. Gross R, Olfson M, Gameroff M ym. Borderline personality disorder in primary care. Arch Intern Med 2002;162:53-60 «PMID: 11784220»PubMed
  126. Westphal M, Olfson M, Bravova M ym. Borderline personality disorder, exposure to interpersonal trauma, and psychiatric comorbidity in urban primary care patients. Psychiatry 2013;76:365-80 «PMID: 24299094»PubMed
  127. Lequesne ER, Hersh RG. Disclosure of a diagnosis of borderline personality disorder. J Psychiatr Pract 2004;10:170-6 «PMID: 15330223»PubMed
  128. Banerjee P, Duggan C, Huband N ym. Brief psychoeducation for people with personality disorder: a pilot study. Psychol Psychother 2006;79:385-94 «PMID: 16945198»PubMed
  129. Zanarini MC, Conkey LC, Temes CM, ym. Randomized Controlled Trial of Web-Based Psychoeducation for Women With Borderline Personality Disorder. J Clin Psychiatry 2018;79(3): «PMID: 28703950»PubMed
  130. Klein JP, Hauer-von Mauschwitz A, Berger T, ym. Effectiveness and safety of the adjunctive use of an internet-based self-management intervention for borderline personality disorder in addition to care as usual: results from a randomised controlled trial. BMJ Open 2021;11(9):e047771 «PMID: 34497078»PubMed
  131. Leichsenring F, Leibing E. The effectiveness of psychodynamic therapy and cognitive behavior therapy in the treatment of personality disorders: a meta-analysis. Am J Psychiatry 2003;160:1223-32 «PMID: 12832233»PubMed
  132. Stoffers JM, Völlm BA, Rücker G ym. Psychological therapies for people with borderline personality disorder. Cochrane Database Syst Rev 2012;8:CD005652 «PMID: 22895952»PubMed
  133. Koivisto M. Tutkitut psykoterapiat: nykytila ja mahdollisia tulevaisuuden suuntauksia. Teoksessa Koivisto M, Korkeila J, Stenberg JH, Taiminen T. Epävakaa persoonallisuus. Helsinki: Kustannus Oy Duodecim, 2020.
  134. Alden L. Short-term structured treatment for avoidant personality disorder. J Consult Clin Psychol 1989;57:756-64 «PMID: 2600246»PubMed
  135. Leppänen V, Hakko H, Sintonen H ym. Comparing Effectiveness of Treatments for Borderline Personality Disorder in Communal Mental Health Care: The Oulu BPD Study. Community Ment Health J 2016;52:216-27 «PMID: 25824852»PubMed
  136. Bateman A, Fonagy P. Impact of clinical severity on outcomes of mentalisation-based treatment for borderline personality disorder. Br J Psychiatry 2013;203:221-7 «PMID: 23887998»PubMed
  137. Jørgensen CR, Freund C, Bøye R ym. Outcome of mentalization-based and supportive psychotherapy in patients with borderline personality disorder: a randomized trial. Acta Psychiatr Scand 2013;127:305-17 «PMID: 22897123»PubMed
  138. Rossouw TI, Fonagy P. Mentalization-based treatment for self-harm in adolescents: a randomized controlled trial. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2012;51:1304-1313.e3 «PMID: 23200287»PubMed
  139. Clarkin JF, Levy KN, Lenzenweger MF ym. Evaluating three treatments for borderline personality disorder: a multiwave study. Am J Psychiatry 2007;164:922-8 «PMID: 17541052»PubMed
  140. Gratz KL, Tull MT, Levy R. Randomized controlled trial and uncontrolled 9-month follow-up of an adjunctive emotion regulation group therapy for deliberate self-harm among women with borderline personality disorder. Psychol Med 2014;44:2099-112
  141. Schuppert HM, Timmerman ME, Bloo J ym. Emotion regulation training for adolescents with borderline personality disorder traits: a randomized controlled trial. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2012;51:1314-1323.e2 «PMID: 23200288»PubMed
  142. Sachdeva S, Goldman G, Mustata G ym. Naturalistic outcomes of evidence-based therapies for borderline personality disorder at a university clinic: a quasi-randomized trial. J Am Psychoanal Assoc 2013;61:578-84 «PMID: 23720029»PubMed
  143. Mohr DC. Negative outcome in psychotherapy: a critical review. Clin Psychol Sci Prac 1995;2:1–27
  144. Hoffman PD, Fruzzetti AE, Buteau E ym. Family connections: a program for relatives of persons with borderline personality disorder. Fam Process 2005;44:217-25 «PMID: 16013747»PubMed
  145. American Psychiatric Association Practice Guidelines. Practice guideline for the treatment of patients with borderline personality disorder. American Psychiatric Association. Am J Psychiatry 2001;158:1-52 «PMID: 11665545»PubMed
  146. Rachid F. Repetitive Transcranial Magnetic Stimulation in the Treatment of a Difficult to Treat Condition, Borderline Personality Disorder. J Psychiatr Pract 2019;25:14-21 «PMID: 30633728»PubMed
  147. Bellino S, Paradiso E, Bogetto F. Efficacy and tolerability of pharmacotherapies for borderline personality disorder. CNS Drugs 2008;22:671-92 «PMID: 18601305»PubMed
  148. Vorma H, Naukkarinen HH, Sarna SJ ym. Predictors of benzodiazepine discontinuation in subjects manifesting complicated dependence. Subst Use Misuse 2005;40:499-510 «PMID: 15830732»PubMed
  149. Busto UE, Romach MK, Sellers EM. Multiple drug use and psychiatric comorbidity in patients admitted to the hospital with severe benzodiazepine dependence. J Clin Psychopharmacol 1996;16:51-7 «PMID: 8834419»PubMed
  150. Petrovic M, Vandierendonck A, Mariman A ym. Personality traits and socio-epidemiological status of hospitalised elderly benzodiazepine users. Int J Geriatr Psychiatry 2002;17:733-8 «PMID: 12211123»PubMed
  151. Barral C, Daigre C, Bachiller D ym. Severity factors associated with borderline personality disorder among misusers in an outpatient sample in Spain. J Addict Dis 2017;36:93-96 «PMID: 28001490»PubMed
  152. Cowdry RW, Gardner DL. Pharmacotherapy of borderline personality disorder. Alprazolam, carbamazepine, trifluoperazine, and tranylcypromine. Arch Gen Psychiatry 1988;45:111-9 «PMID: 3276280»PubMed
  153. Zanarini MC, Frankenburg FR. omega-3 Fatty acid treatment of women with borderline personality disorder: a double-blind, placebo-controlled pilot study. Am J Psychiatry 2003;160:167-9 «PMID: 12505817»PubMed
  154. Hallahan B, Hibbeln JR, Davis JM ym. Omega-3 fatty acid supplementation in patients with recurrent self-harm. Single-centre double-blind randomised controlled trial. Br J Psychiatry 2007;190:118-22 «PMID: 17267927»PubMed
  155. Amminger GP, Chanen AM, Ohmann S ym. Omega-3 fatty acid supplementation in adolescents with borderline personality disorder and ultra-high risk criteria for psychosis: a post hoc subgroup analysis of a double-blind, randomized controlled trial. Can J Psychiatry 2013;58:402-8 «PMID: 23870722»PubMed
  156. Bellino S, Bozzatello P, Rocca G ym. Efficacy of omega-3 fatty acids in the treatment of borderline personality disorder: a study of the association with valproic acid. J Psychopharmacol 2014;28:125-32 «PMID: 24196948»PubMed
  157. Bertsch K, Gamer M, Schmidt B ym. Oxytocin and reduction of social threat hypersensitivity in women with borderline personality disorder. Am J Psychiatry 2013;170:1169-77 «PMID: 23982273»PubMed
  158. Brüne M, Ebert A, Kolb M ym. Oxytocin influences avoidant reactions to social threat in adults with borderline personality disorder. Hum Psychopharmacol 2013;28:552-61 «PMID: 23950057»PubMed
  159. Domes G, Ower N, von Dawans B ym. Effects of intranasal oxytocin administration on empathy and approach motivation in women with borderline personality disorder: a randomized controlled trial. Transl Psychiatry 2019;9:328 «PMID: 31801937»PubMed
  160. Bartz JA, Zaki J, Bolger N ym. Social effects of oxytocin in humans: context and person matter. Trends Cogn Sci 2011;15:301-9 «PMID: 21696997»PubMed
  161. Borschmann R, Barrett B, Hellier JM ym. Joint crisis plans for people with borderline personality disorder: feasibility and outcomes in a randomised controlled trial. Br J Psychiatry 2013;202:357-64 «PMID: 23637110»PubMed
  162. Paris J. Chronic suicidality among patients with borderline personality disorder. Psychiatr Serv 2002;53:738-42 «PMID: 12045312»PubMed
  163. Linehan MM. Cognitive-behavioral treatment of borderline personality disorder. New York: Guilford Press 1993
  164. Linehan MM. Skills training manual for treating borderline personality disorder. New York: Guilford Press1993
  165. Young JE, Klosko JS, Weishaar ME. Schema therapy: a practitioner's guide. New York: Guilford Press 2003
  166. Bateman AW, Fonagy P. Psychotherapy for borderline personality disorder. Mentalization-based treatment. Great Britain: Oxford University Press 2004
  167. Nehls N. Borderline personality disorder: the voice of patients. Res Nurs Health 1999;22:285-93 «PMID: 10435546»PubMed
  168. Turkus JA, Kahler JA. Therapeutic interventions in the treatment of dissociative disorders. Psychiatr Clin North Am 2006;29:245-62, xi «PMID: 16530596»PubMed
  169. Ryle A. Cognitive-analytic therapy and borderline personality disorder: The model and the method. Chichester, UK: Wiley 1997
  170. Läksy K, Lindeman S. Persoonallisuushäiriöiden kiireetön hoito. Yhtenäiset kiireettömän hoidon perusteet 2010. Sosiaali- ja terveysministeriön selvityksiä 2010:31. 2. korjattu painos. Helsinki: Sosiaali- ja terveysministeriö 2010, s. 191
Artikelns ID: gvr00035 (050.064)
© 2025 Finska Läkarföreningen Duodecim

A

Aikarajoitteiset psykoterapiat (lyhytterapia) persoonallisuushäiriöiden hoidossa

Aikarajoitteisista psykoterapioista on hyötyä persoonallisuushäiriöiden hoidossa.

A

Dialektinen käyttäytymisterapia, epävakaa persoonallisuushäiriö, vihan säätely ja itsensä vahingoittaminen

Dialektinen käyttäytymisterapia (DKT) vähentää epävakaasta persoonallisuudesta kärsivien naisten vihamielisyyttä ja itseään vahingoittavien tekojen (mukaan lukien itsemurhayritykset) määrää tavanomaista psykiatrista hoitoa enemmän.

A

Epävakaan persoonallisuushäiriön ennuste

Useampi kuin joka toinen epävakaasta persoonallisuushäiriöstä kärsivä potilas ei enää täytä häiriön diagnostisia kriteereitä yli viiden vuoden kuluttua. Niin ikään masennusoireet lievittyvät ja toimintakyky elpyy kliinisesti merkitsevästi muutamassa vuodessa.

A

Epävakaan persoonallisuushäiriön ja kaksisuuntaisen mielialahäiriön eroavaisuudet

Epävakaaseen persoonallisuuteen ja kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyy toisistaan erottavia tekijöitä.

A

Epävakaan persoonallisuushäiriöpotilaan oireilu perusterveydenhuollossa

Epävakaan persoonallisuushäiriöpotilaan oireilu on ilmeisesti yhteydessä somaattisiin ongelmiin, lisääntyneeseen terveyspalvelujen käyttöön ja aiempiin traumakokemuksiin.

A

Itsemurhakuolleisuus epävakaassa persoonallisuudessa

Nuorten ja keski-ikäisten psykiatrista hoitoa saaneiden epävakaan persoonallisuuden omaavien potilaiden kuolleisuus itsemurhaan on arviolta 0,5 % vuodessa, ja noin 5–10 % potilaista kuolee lopulta itsemurhaan.

A

Kaksisuuntainen mielialahäiriö epävakaan persoonallisuushäiriön komorbiditeettina

Miltei joka viidennellä epävakaasta persoonallisuushäiriöstä kärsivällä on samanaikainen kaksisuuntainen mielialahäiriö.

A

Kiintymyssuhdehäiriöt

Epävakaan persoonallisuushäiriöpotilaan kiintymyssuhteita leimaa turvattomuus.

A

Komorbidi depressio persoonallisuushäiriöissä

Masennusoireyhtymät ovat yleisiä epävakaasta persoonallisuushäiriöstä kärsivillä henkilöillä.

A

Komorbidi päihteiden käyttö ja epävakaa persoonallisuushäiriö

Yli puolella epävakaasta persoonallisuushäiriöstä kärsivistä potilaista oirekuvaan liittyy alkoholin tai huumeiden haitallista käyttöä tai riippuvuutta.

A

Kyky tunnistaa ja arvioida tunteita ja ajatuksia epävakaassa persoonallisuushäiriössä

Kyky tunnistaa ja arvioida kielteisiä tunteita ja ajatuksia on epävakaassa persoonallisuushäiriössä puutteellinen.

A

Lasten vanhemmille suunnattujen neuvontaohjelmien vaikutus kasvatusmalleihin

Kasvatusneuvonnalla on myönteinen vaikutus riskiperheiden kasvatusmalleihin ja lasten käytösongelmiin.

A

Lyhytkestoinen dialektinen käyttäytymisterapia (DKT) ja epävakaa persoonallisuushäiriö

Lyhytkestoinen dialektinen käyttäytymisterapia (DKT), jossa toteutetaan pelkästään ryhmässä tapahtuva taitovalmennus, tehoaa tyypillisiin epävakausoireisiin, kuten tunteiden säätelyn vaikeuksiin, impulsiivisuuteen, haitalliseen vihamielisyyteen ja tyhjyyden tunteeseen. Se myös vähentää itseään vahingoittavien tekojen määrää. Lyhytkestoinen tarkoittaa tyypillisesti 5 kuukautta (20 viikkoa) kestävää hoitoa.

A

Mentalisaatioterapia epävakaan persoonallisuushäiriön hoidossa

Mentalisaatioterapia on tehokasta epävakaan persoonallisuushäiriön hoidossa, ja avohoidossa toteutettava mentalisaatioterapia on yhtä tehokasta kuin päiväsairaalahoidossa toteutettava mentalisaatioterapia.

A

Objektisuhdekyky

Epävakaasta persoonallisuushäiriöstä kärsivän ihmissuhteita sävyttää vihamielisyys.

A

Tahallinen itsensä vahingoittaminen epävakaassa persoonallisuushäiriössä

Epävakaaseen persoonallisuuteen liittyy alttius tahalliseen itsensä vahingoittamiseen ilman kuolemantoiveita.

A

Toimintakyky epävakaassa persoonallisuudessa

Epävakaaseen persoonallisuushäiriöön liittyvä alentunut toimintakyky korjaantuu epävakaan persoonallisuushäiriön oireistoa hitaammin.

B

Antipsykootit epävakaan persoonallisuuden hoidossa

Antipsykootit vähentävät osalla potilaista epävakaaseen persoonallisuuteen liittyvää vihamielisyyttä, epäluuloisuutta, affektien säätelyhäiriötä, kognitio- ja havaintovääristymiä, psykoottisia oireita ja tahallista itsen vahingoittamista.

B

Dialektinen käyttäytymisterapia, epävakaa persoonallisuushäiriö ja päihteiden käyttö

Dialektinen käyttäytymisterapia (DKT) ilmeisesti vähentää päihteiden käyttöä epävakaasta persoonallisuushäiriöstä kärsivillä naisilla, joilla on myös päihderiippuvuus-diagnoosi.

B

Ennuste nuoruusiässä

Vaikka nuoruusiän persoonallisuushäiriön piirteet lievittyvät yleensä iän myötä, nuoruusiän vaikea persoonallisuushäiriöoireisto ennustaa ilmeisesti aikuisiän persoonallisuushäiriötä.

B

Epävakaan persoonallisuushäiriön neuropsykologia

Epävakaaseen persoonallisuushäiriöön liittyy usein neuropsykologisia, erityisesti toiminnanohjauksen häiriöihin painottuvia vaikeuksia.

B

Kognitiivis-behavioraalinen psykoterapia, epävakaa persoonallisuus ja itsensä vahingoittaminen

Myös muunlainen kognitiivis-behavioraalinen psykoterapia kuin DKT on ilmeisesti tavanomaista psykiatrista hoitoa tehokkaampaa.

B

Kognitiivis-behavioraalinen psykoterapia, posttraumaattinen stressioireyhtymä ja itsemurhayritykset ja epävakaasta persoonallisuudesta kärsivä potilas

Dialektisen käyttäytymisterapian hoitotulos epävakausoireiden, itsemurhayritysten ja itseään vahingoittavien tekojen vähenemisessä on ilmeisesti yhtä hyvä, vaikka potilaalla olisi samanaikainen posttraumaattinen stressioireyhtymä. Tulos pätee ilmeisesti myös silloin, jos epävakaasta persoonallisuudesta kärsivää potilasta hoidetaan Amerikan psykiatriyhdistyksen antaman hoitosuosituksen mukaan.

B

Komorbidit persoonallisuushäiriöt epävakaan persoonallisuushäiriön yhteydessä

Epävakaaseen persoonallisuushäiriöön liittyy ilmeisesti usein jokin muu persoonallisuushäiriö.

B

Skeemakeskeinen psykoterapia ja epävakaa persoonallisuushäiriö

Skeemakeskeinen psykoterapia ilmeisesti vähentää ainakin naisilla epävakaan persoonallisuushäiriön vaikeusastetta ja siihen liittyvää ahdistuneisuus- ja masennusoireilua sekä parantaa näiden potilaiden elämänlaatua.

B

Stepps-ohjelma epävakaan persoonallisuushäiriön hoidossa

Avohoidossa toteutettu STEPPS-ohjelma (Systems Training for Emotional Predictability and Problem Solving) olemassa olevan tavanomaisen psykiatrisen hoidon lisänä vaikuttaa ilmeisesti laajasti epävakaan persoonallisuushäiriön oireisiin ja toimintakykyyn.

B

Tahallinen itsensä vahingoittaminen ja ahdistuksen lievittäminen epävakaassa persoonallisuushäiriössä

Epävakaan persoonallisuuden omaavat henkilöt pyrkinevät tahallisella itsensä vahingoittamisella useimmiten ahdistuksen lievittämiseen.

B

Transferenssifokusoitunut psykoterapia epävakaassa persoonallisuushäiriössä

Transferenssifokusoitunut psykoterapia on ilmeisesti tehoavaa epävakaasta persoonallisuushäiriöstä kärsivillä potilailla.

C

Epävakaa persoonallisuus tahallisesti itseään vahingoittaneilla psykiatrisilla potilailla

Väestössä luultavasti harvemmalla kuin joka kymmenellä tahallisesti itseään vahingoittaneista henkilöistä on epävakaa persoonallisuus.

C

Epävakaan persoonallisuuden intensiivinen ja fokusoitu sairaalahoito

Hyvin intensiivinen, epävakaan persoonallisuuden näyttöön perustuviin psykoterapioihin perustuva sairaalahoito kyseiseen hoitomalliin koulutetun henkilökunnan tarjoamana saattaa olla hyödyllistä.

C

Kognitiivinen kuntoutus ja psykososiaalinen toimintakyky ja epävakaasta persoonallisuudesta kärsivän henkilön toimintakyky

Kognitiivinen kuntoutus, psykoedukaatio ja dialektinen käyttäytymisterapia saattavat lisätä epävakaasta persoonallisuudesta kärsivän henkilön toimintakykyä.

C

Kognitiivis-behavioraalinen psykoterapia ja posttraumaattinen stressioireyhtymä

Kognitiivis-behavioraalinen psykoterapia ja siitä johdettu lyhytkestoinen interventio saattavat vähentää yhtä tehokkaasti posttraumaattisen stressin oireita epävakaasta persoonallisuudesta kärsivillä potilailla. Tavanomaiseen hoitoon verrattuna kognitiivis-behavioraalinen psykoterapia saattaa olla tehokkaampi.

C

Lyhyt psykoedukatiivinen interventio epävakaan persoonallisuushäiriön hoidossa

Psykoedukaatio saattaa lievittää epävakaan persoonallisuuden oireita.

C

Mentalisaatioterapia epävakaan persoonallisuushäiriön omaavien ja epävakaasti oireilevien nuorten hoidossa

Nuorille suunnattu mentalisaatioterapia saattaa olla tavanomaista hoitoa tehokkaampaa epävakaan persoonallisuushäiriön ja epävakaasti oireilevien nuorten hoidossa.

C

Mielialaa tasaavat lääkkeet epävakaan persoonallisuuden hoidossa

Mielialaa tasaavat lääkkeet valproaatti, karbamatsepiini ja lamotrigiini sekä topiramaatti saattavat vähentää osalla potilaista epävakaaseen persoonallisuuteen liittyvää impulsiivisuutta ja aggressiivisuutta.

C

Projektiivinen musteläiskätesti epävakaan persoonallisuushäiriön diagnostiikassa

Vaikka Rorschachin musteläiskätestillä ei voida diagnosoida epävakaata persoonallisuushäiriötä, sen käytöstä saattaa olla hyötyä arvioitaessa ajattelua, objektisuhteiden laatua, tunne-elämän epävakautta ja itsetuhoisuutta.

C

Ryhmässä tarjottavat, omaisille kohdennetut perheinterventiot epävakaassa persoonallisuudessa

Edukatiiviset ja taitopainotteiset ryhmässä tarjottavat perheinterventiot saattavat parantaa perheen toimintaa ja omaisen hyvinvointia.

C

SCID-II-haastattelu epävakaan persoonallisuushäiriön diagnosoinnissa

SCID-II -haastattelu saattaa lisätä persoonallisuushäiriön diagnosoinnin osuvuutta.

C

Selektiiviset serotoniinin takaisinoton estäjät (SSRI-lääkkeet) epävakaan persoonallisuuden hoidossa

Selektiiviset serotoniinin takaisinoton estäjät (SSRI-lääkkeet) saattavat vähentää osalla potilaista epävakaaseen persoonallisuuteen liittyvää masennusta, ahdistusta, mielialan nopeaa vaihtelua, vihamielisyyttä, ärtyneisyyttä, impulsiivisuutta ja tahallista itsen vahingoittamista.

D

Pitkäkestoinen psykoterapia

Asiantuntijat ovat erimielisiä pitkäkestoisen ja intensiivisen, käsikirjaan perustumattoman psykoterapian hyödyllisyydestä epävakaasta persoonallisuushäiriöstä kärsivien potilaiden hoidossa.

D

Psykiatrinen sairaalahoito krooniseen itsetuhoisuuteen liittyvän itsemurhayrityksen jälkeen epävakaassa persoonallisuushäiriössä

Jos epävakaan persoonallisuuden omaavan potilaan kuoleman intentioltaan lievä itsemurhayritys liittyy krooniseen itsetuhoisuuteen, potilaan lähettämisestä itsemurhayrityksen jälkeen tavanomaiseen psykiatriseen sairaalahoitoon saattaa useimmiten olla enemmän haittaa kuin hyötyä.

Suosituksen yhteyteen ei ole liitetty yhtään kuvaa tai kaaviota.

Kontakta oss