Definitioner

När ska man ringa 112?

På Epilepsiförbundets webbplats finns anvisningar för första hjälpen vid epilepsianfall «https://www.epilepsia.fi/sv/om-epilepsi/forsta-hjalpen/»1.

Man ska ringa nödnumret 112 om

• det är det första epileptiska anfallet
• ett krampanfall med medvetslöshet varar mer än två minuter
• ett annat epileptiskt anfall varar mer än fem minuter
• återhämtningen efter anfallet är fördröjd
• anfallen upprepas tätt
• anfallssymtomen har samband med feber (hos vuxna), skada eller graviditet.

Orsaker till status epilepticus

Hos vuxna är de vanligaste orsakerna till status epilepticus dåligt kontrollerad epilepsi, nuvarande och tidigare hjärnsjukdomar såsom cirkulationsrubbningar i hjärnan och hjärnskador samt abstinenssymtom i samband med avslutad användning av berusningsmedel.

Hos barn är de vanligaste orsakerna feber, tidigare neurologiska sjukdomar samt infektioner i hjärnan och ryggmärgen.

Undersökningar

Efter det första epileptiska anfallet ska patienten alltid bedömas på sjukhus, även om hen verkar må bra efter anfallet.

Genom undersökningar (blodprov, bildundersökningar av hjärnan och EEG) utreder man vad anfallet berodde på och om det säkert har gått om.

Resultaten behövs också för att planera lämplig behandling.

Klassifikation av status epilepticus

Status epilepticus kan delas in i olika typer beroende på vilka symtom som uppträder under anfallet, om patienten är vid medvetande, vad som är orsaken till anfallet, vad elektroencefalogrammet (EEG) visar och hur gammal patienten är.

Den vanligaste formen (cirka 70 procent) är status epilepticus som yttrar sig som tonisk kloniska krampanfall.

Andra former är långvarigt sänkt medvetandenivå, fokala anfall utan medvetslöshet, utdragna frånvaroanfall och status epilepticus som yttrar sig som muskelryckningar.

Behandling

Målet med behandlingen är att snabbt säkra de vitala funktionerna samt att stoppa anfallssymtomen och hjärnans avvikande elektriska urladdningsaktivitet.

Målsättningen är också att förhindra att anfallen återkommer, att förebygga och behandla komplikationer, att utreda och behandla bakomliggande orsaker samt att minimera bestående funktionsnedsättning.

Behandlingen av status epilepticus ska alltid inledas omedelbart och behandlingen sker i faser.

I första fasen ges ett bensodiazepin intravenöst. Om venväg saknas, rekommenderas att läkemedlet ges på kindens slemhinna, på näsans slemhinna, i en muskel eller i ändtarmen.

Om anfallet inte upphör eller om det återkommer, fortsätter man i fas två med intravenöst administrerade läkemedel.

Om anfallet varar längre än 40 minuter är läkemedelsbehandlingen i fas tre ett intravenöst anestetikum, det vill säga att patienten sövs ner i djup sömn så att de epileptiska urladdningarna upphör. Då vårdas patienten på intensivvårdsavdelning. Om patienten inte omfattas av intensivvård behandlas hen palliativt med fas tvåläkemedel.

Hos vuxna upphör cirka en tredjedel av anfallen med den första medicineringen, en tredjedel med den andra och hos cirka en tredjedel fortsätter anfallet i mer än 60 minuter trots medicineringen.

Prognos

Om ett epileptiskt anfall varar i mer än fem minuter upphör det sällan av sig självt utan medicinering.

Ju längre anfallet pågår, desto större är risken att det utvecklas till ett livshotande tillstånd.

De som har återhämtat sig från status epilepticus kan ha olika restsymtom. Dessa kan till exempel vara att epilepsi bryter ut eller förvärras, återkommande långvariga anfall, nedsatt funktionsförmåga samt symtom relaterade till minne, tänkande eller beteende. Även livskvaliteten kan försämras.

Risken för död och bestående funktionsnedsättning ökar markant om ett epileptiskt anfall varar längre än 30 minuter.

Om patientens tillstånd är mycket svårt och ingen återhämtning förväntas, kan beslut fattas om vård i livets slutskede.

Mera information om ämnet

Andra relaterade God medicinsk praxis-patientversioner:

• Epilepsier hos vuxna «Djup ventrombos och lungemboli (blodpropp i lungan)»3 (2020)
• Epilepsi och feberkramper hos barn och unga «Epilepsi och feberkramper hos barn»4 (2020)

Epilepsiförbundet «https://www.epilepsia.fi/sv/hem/»2 ger stöd när det behövs hjälp och vägledning i frågor som rör epilepsi.

• Första hjälpen vid epilepsianfall «https://www.epilepsia.fi/sv/om-epilepsi/forsta-hjalpen/»1
• Epileptiskt serieanfall (status epilepticus) är ett neurologiskt nödläge «https://www.epilepsia.fi/epilepsitidningen/epileptiskt-serieanfall-ar-ett-neurologiskt-akuttillstand/»3

Hälsobyn:

• Första hjälpen vid epilepsianfall «https://www.terveyskyla.fi/sv/hjarnhuset/hjarnsjukdomar/epilepsi/forsta-hjalpen-vid-epilepsianfall»4
• Långvarigt epileptiskt anfall «https://www.terveyskyla.fi/sv/hjarnhuset/hjarnsjukdomar/epilepsi/typer-av-epilepsianfall/langvarigt-epilepsianfall»5

Föreningarnas Guide för social trygghet «https://sosiaaliturvaopas.fi/social-trygghet-guide/»6 ger samlad information om social trygghet.

De i patientversionen nämnda organisationerna ger mera information i ämnet. Finska Läkarföreningen Duodecims redaktion för God medicinsk praxis svarar inte för kvaliteten eller tillförlitligheten på uppgifter som andra organisationer har gett.

Författare

Texten i patientversionen har skrivits utgående från Läkarföreningen Duodecims rekommendation God medicinsk praxis «Pitkittynyt epileptinen kohtaus ja status epilepticus»1 av redaktör Kirsi Tarnanen som stöder patienternas delaktighet.

Texten har granskats av ordföranden för arbetsgruppen för God medicinsk praxis, professor, överläkare, specialistläkaren i neurologi Reetta Kälviäinen från Östra Finlands universitet, Norra Savolax välfärdsområde och Epilepsicentrum vid Kuopio universitetssjukhus, och specialistläkaren i hälso- och sjukvård, chefredaktören för God medicinsk praxis Raija Sipilä från Finska Läkaresällskapet Duodecim.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.