Allmänt

I ett finländskt material har cirka fyra procent av barnen konstaterad födoämnesallergi vid 12 års ålder. De vanligaste allergierna är mjölk-, ägg- och nötallergi.

Många av dagens eliminationsdieter kan vara onödiga, så det är bra att diskutera behovet av dem på läkarmottagningen.

Man bör undvika laboratorieprover om barnet inte har fått symtom av födoämnet, eftersom testresultaten kan vara positiva utan att det rör sig om en verklig allergi.

Indelning av födoämnesallergier

Vid en IgE-förmedlad födoämnesallergi reagerar barnets kropp snabbt på ett visst födoämne.

Först sensibiliseras barnet för födoämnet, vilket innebär att kroppen har stött på ämnet ifråga och börjat producera IgE-antikroppar som känner igen det.

När barnet senare äter samma födoämne på nytt, känner IgE-antikropparna som har fästs på immuncellernas yta igen allergenet, vilket sätter igång en allergisk reaktion.

Reaktionen börjar vanligen redan inom några minuter eller senast inom ett par timmar efter att barnet har ätit maten.

Symtomen kan visa sig på huden (nässelutslag, klåda, svullnad), i luftvägarna (hosta, pipande andning, andnöd) eller i tarmen (illamående, kräkningar, magont, diarré).

Födoämnesallergier som inte förmedlas av IgE är sällsynta.

Olika tarmsymtom är vanliga hos barn i alla åldrar. Orsaken till dem är mycket sällan en födoämnesallergi.

Förebyggande av födoämnesallergi

Tidig introduktion av fast föda, från fyra och senast vid sex månaders ålder, minskar risken för födoämnesallergier, i synnerhet jordnöts- och äggallergi. Nyttan är sannolikt större för barn som har förhöjd risk för födoämnesallergi, till exempel om föräldrarna är allergiska eller om barnet har atopiskt eksem.

Pre-, pro- och synbiotika som används under graviditet, amning eller i tidig barndom har troligen ingen effekt på att förebygga födoämnesallergier, men den vetenskapliga evidensen för detta är osäker.

En mamma som ammar ett barn med födoämnesallergi kan följa sin vanliga kost.

Riskfaktorer för födoämnesallergi

Riskfaktorer för födoämnesallergi är allergi i familjen, atopiskt eksem hos barnet och sen introduktion av fast föda (vid mer än sex månaders ålder).

Ungefär 20 procent av de barn som har atopiskt eksem får i något skede en födoämnesallergi.

Amning eller antibiotikaanvändning under graviditeten eller under barnets tidiga år verkar inte öka risken för födoämnesallergi.

Symtom på födoämnesallergi

De vanligaste symtomen på födoämnesallergi är hud-, luftvägs- och magsymtom (se tabellen «https://www.kaypahoito.fi/hoi50026?tab=suositus#T1»1 på finska i rekommendationen).

Undersökningar och diagnos

Diagnosen födoämnesallergi baseras på symtom som uppträder efter att barnet har ätit födoämnet, på mätning av allergenspecifikt IgE via blodprov samt vid behov på en övervakad födoämnesprovokation.

IgE-blodprov tas för de födoämnen som har orsakat snabba symtom.

Lindriga övergående symtom, såsom lokala hud- och slemhinnereaktioner samt symtom i mun och svalg (till exempel klåda), kräver inga vidare undersökningar.

Vid misstanke på en kraftig allergisk reaktion eller allergi mot något för barnets kost centralt födoämne såsom exempelvis mjölk, ägg eller vete, görs en födoämnesprovokation inom den specialiserade sjukvården.

Födoämnen som är mindre betydelsefulla ur näringssynpunkt och som inte förväntas orsaka svåra symtom kan prövas i hemmet.

Allmänt om behandlingen

Vid födoämnesallergi med lindriga symtom rekommenderas gradvis ökning av födoämnets portionsstorlek och minskning av tillagningsgraden. Det stärker toleransen.

Som symtomlindrande läkemedel används snabbverkande antihistamin, såsom cetirizin eller levocetirizin.

Den primära behandlingen vid svår födoämnesallergi är en strikt eliminationsdiet och vid behov användning av en adrenalininjektor (se avsnittet Anafylaxi i denna patientversion).

Vid svåra eller långvariga allergier (mjölk, ägg, jordnötter) kan hyposensibilisering övervägas inom den specialiserade sjukvården.

En bedömning av en näringsterapeut behövs om det uppstår problem med att genomföra kosten eller med barnets tillväxt.

Mjölkallergi

Mjölkallergin bekräftas vid behov med mjölkprovokation inom den specialiserade sjukvården, där barnet får mjölk under övervakade förhållanden för att se om det ger upphov till symtom.

Cirka tre av fyra barn över två år som får symtom av oupphettad mjölk kan ändå använda mjölk som har upphettats i minst 30 minuter (till exempel bakad i ugn eller kokad). Detta är ofta också till hjälp för att utveckla tolerans.

Om barnets mjölkallergi inte är svår och inte medför risk för anafylaxi, kan man i regel börja prova mjölkprodukter försiktigt och öka användningen av dem gradvis utifrån hur barnet tål dem.

Om mjölkallergi konstateras hos barnet och mjölk orsakar kraftiga allergisymtom, bör man tills vidare utesluta mjölkprodukter och följa hälso- och sjukvårdens anvisningar.

Nötallergi

De vanligaste nötallergierna är jordnöts- och cashewnötsallergi.

Behandlingen av svår nötallergi består i att undvika den nötsort som orsakar symtomen och produkter som innehåller nötsorten. Om barnet har fått en anafylaktisk reaktion av nötter, ska hen alltid bära med sig en adrenalininjektor för händelse av oavsiktlig exponering.

Om jordnötter orsakar medelsvåra eller svåra symtom, kan man i vissa fall överväga hyposensibilisering för jordnötter inom den specialiserade sjukvården. Hyposensibiliseringen utförs alltid under övervakning.

Ibland kan lindriga symtom av nötter förklaras av korsallergi med björkpollen. Då kan barnet få lindrig klåda i munnen av nötter, men det rör sig i regel inte om äkta nötallergi. Vid korsallergi behövs vanligtvis inga ytterligare undersökningar och nötter behöver inte undvikas.

Äggallergi

De vanligaste symtomen på äggallergi kommer från mag-tarmkanalen (illamående, magont, kräkningar) som börjar inom några minuter eller ett par timmar.

Symtomen orsakas oftast av rått eller lätt tillagat ägg. De flesta tål dock ägg som har blivit ordentligt upphettat (kokt eller i bakverk).

Om symtomen är lindriga eller måttliga och barnet äter normalt tillagat ägg, behövs inga vidare undersökningar. Vid äggallergi med lindriga symtom kan man gradvis lägga till tillagat ägg i kosten för att stärka toleransen.

Behandlingen vid svår äggallergi är ett strikt undvikande och akutläkemedel för händelse av oavsiktlig exponering.

Veteallergi

Vid misstanke om veteallergi görs undersökningarna inom den specialiserade sjukvården.

Behandlingen vid svår veteallergi är strikt undvikande av produkter som innehåller vete och akutläkemedel för händelse av oavsiktlig exponering.

De glutenhaltiga spannmålen råg och korn kan orsaka symtom hos med veteallergi, men havre går oftast bra att använda.

Sojaallergi

Allergiska symtom av rå soja beror huvudsakligen på en korsreaktion med björkpollen. Symtomen är i regel bara lindriga lokalsymtom, såsom klåda i munnen eller irritation i svalget, och då krävs oftast inga ytterligare undersökningar och soja behöver inte undvikas.

Verklig sojaallergi är sällsynt. Diagnosen bekräftas vid behov med provokation inom den specialiserade sjukvården.

Sojaallergi utgör inget hinder för att använda andra baljväxter, såsom ärter, bönor eller jordnötter.

Fiskallergi

Exponering för fisk orsakar oftast omedelbara symtom, som börjar inom några minuter eller högst inom några timmar.

En del reagerar på alla fiskar, andra endast på vissa fiskarter. Behandlingen är att undvika den fiskart som orsakar allergisymtom.

Gradering av behandlingen

Till den specialiserade sjukvården remitteras barn vid misstanke om anafylaxi, om en födoämnesprovokation behövs, om de får måttliga eller svåra symtom av centrala födoämnen såsom mjölk, vete, ägg, eller om de har långvariga eller svåra hud- eller tarmsymtom.

Dessutom remitteras barn vars kost har begränsats på grund av misstanke om allergi och där en avveckling av eliminationsdieten inte lyckas inom primärvården.

Uppföljning

Innan barnet börjar skolan kontrollerar man på rådgivningen en eliminationsdiet fortfarande är nödvändig.

Om allergimisstanken är lindrig kan man prova födoämnet hemma och avveckla eliminationsdieten ifall barnet tål det.

Vid svåra födoämnesallergier kommer man överens om nödvändig uppföljning.

Prognos

De flesta mjölk-, vete- och äggallergier går om innan skolåldern. Andelen nötallergier som går om är mindre.

Mera information om ämnet på finska

• Kost vid fiskallergi «Kala-allergisen ruokavalio»1
• Kost vid äggallergi «Kananmuna-allergisen ruokavalio»2
• Kost vid jordnötsallergi «Maapähkinä-allergisen ruokavalio»3
• Kost vid mjölkallergi «Maitoallergisen ruokavalio»4
• Kost vid veteallergi «Vehnäallergisen ruokavalio»5
• Tillväxt och näring vid födoämnesallergi «Ruoka-allergisen kasvu ja ravitsemus»6

Författare

Texten i patientversionen har uppdaterats utgående från Läkarföreningen Duodecims rekommendation God medicinsk praxis «Ruoka-allergia (lapset)»1 av redaktör Kirsi Tarnanen som stöder patienternas delaktighet.

Texten har granskats av arbetsgruppens ordförande, professor, ansvariga överläkaren Mika Mäkelä från HUS och Helsingfors universitet, sammanställande författaren, specialistläkaren i pediatrik, avdelningsläkare Kati Palosuo från HUS och Helsingfors universitet samt God medicinsk praxis-redaktören Aleksi Raudasoja från Finska Läkarföreningen Duodecim.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.