Bedömning av behovet av sjukfrånvaro

God medicinsk praxis rekommendationer
Arbetsgrupp tillsatt av Nätverksutskottet vid Finska Läkarföreningen Duodecim
2.3.2021

Hur kan man hänvisa till God medicinsk praxis-rekommendationen? «K1»1

Den här svenskspråkiga God medicinsk praxis-rekommendationen har översatts från den finska God medicinsk praxis-rekommendationen (Käypä hoito -suositus Sairauspoissaolon tarpeen arviointi «Sairauspoissaolon tarpeen arviointi»1). Om det finns skillnader i texterna gäller den uppdaterade finskspråkiga versionen.

Huvudsakligen finns evidenssammandragen och bakgrundsmaterialen samt internetlänkarna på finska.

Centrala rekommendationer

  • Sjukfrånvaro grundar sig på en diagnostiserad sjukdom eller skada eller en befogad misstanke om sådan.
  • Utgångspunkten är en bedömning av arbetsförmågan, där den nedsatta funktionsförmågan på grund av sjukdom jämförs med den funktionsförmåga som krävs i arbetet. En arbetslös persons arbetsförmåga bedöms i allmänhet i jämförelse med det arbete från vilket hen har blivit arbetslös eller med nära jämförbart arbete.
  • För att bedöma behovet och längden av sjukfrånvaro behövs en medicinsk undersökning: anamnes, inklusive information om arbetsuppgifterna och det kliniska tillståndet samt en bedömning av den nedsatta funktionsförmågan och dess förväntade varaktighet enligt vård- och rehabiliteringsplanen.
  • En sjukdom eller skada som orsakar arbetsoförmåga ska diagnostiseras och behandlas enligt vårdrekommendationer och god praxis.
  • Vid bedömning av arbetsförmågan ska man beakta patientens centrala övergripande sjukdomar som påverkar funktions- och arbetsförmågan.
  • Läkaren ska känna till principerna för bedömningen av behovet och längden av sjukfrånvaro och kunna beskriva grunderna för beslutsfattandet både för patienterna och för dem som läser utlåtandena.
  • På basis av intyget över sjukfrånvaro bedöms på arbetsplatserna grunderna för frånvaro från arbetet och löneutbetalning för sjukdomstiden samt i försäkringsystemet rätten till försäkringsförmåner.
  • Det är skäl att med patientens tillstånd konsultera företagshälsovården, åtminstone i fråga om patienter vars sjukfrånvaro drar ut på tiden.
  • Bedömningen av behovet av sjukfrånvaro kan uppfattas som en del av vård- och rehabiliteringsprocessen, där sjukfrånvaron möjliggör återhämtning och sådan frånvaro från arbetet som är medicinskt nödvändig och möjlig med stöd av socialskyddssystemet.
  • Vid bedömning av behovet och längden av sjukfrånvaron ska läkaren också självmant kunna beskriva för patienten den främjande effekt som arbetet kunde ha på patientens återhämtning. Läkaren ska diskutera med patienten hurdan belastning i arbetet och på fritiden är skadlig och hurdan är önskvärd.
  • Redan i början av sjukfrånvaroperioden bör man överväga patientens möjligheter att återvända tidigt till sådant arbete som lämpar sig för hälsan, eftersom arbetet i sig stöder hälsan och arbetsförmågan.
  • Senast om sjukfrånvaron drar ut på tiden ska man enligt individuell prövning bedöma och, om möjligt, rekommendera möjligheten till rehabiliterande arbetsinriktade åtgärder i syfte att stöda återgången till arbetet. Den bästa sakkunskapen i frågan ligger hos företagshälsovården, där man kan bedöma möjligheterna till exempel till en omstrukturering av arbetet och arbetstiden, en stegvis återgång till arbetet samt till partiell sjukdagpenning. Beslut om omstrukturering av arbetet fattas dock på arbetsplatsen.

Bakgrund till vårdrekommendationen

Utarbetande av vårdrekommendationen

  • Nätverksutskottet för Finska Läkarföreningen Duodecim beslutade att utarbeta en God medicinsk praxis-rekommendation i ämnet.
  • I sakkunnigpanelen för uppgörande av vårdrekommendationen ingick experter i medicin, företagshälsovård och arbetslivet.
  • Den av arbetslivets intresseorganisationer oavhängiga skrivargruppen bestod av redaktörer för God medicinsk praxis som fick aktivt stöd av två på samma sätt oavhängiga sakkunniga personer inom företagshälsovården. Vårdrekommendationspanelen behandlade och godkände skrivargruppens hela produktion.
  • Vårdrekommendationen grundar sig på vetenskaplig litteratur som omfattades av alla i vårdrekommendationspanelen. Konsensus uppnåddes genom diskussioner och alla medlemmar i vårdrekommendationspanelen godkände också innehållet i vårdrekommendationen.
  • Vårdrekommendationen går igenom en omfattande remissbehandling.
    • I början av arbetet fastställde panelen 15 kärnfrågor och kompletterade dem med en fråga under arbetets gång. I vårdrekommendationen presenteras svaren på kärnfrågorna kortfattat och rekommendationerna som utarbetats på basis av dessa svar. Kärnpunkterna har sammanställts i textrutor. Bakgrunden till dessa kärnpunkter presenteras i evidensöversikterna och i rekommendationens tilläggsmaterial som läsaren når direkt via nätlänkar i rekommendationen. Dessutom har vissa undersökningar i ämnet samlats i tilläggsmaterialet «Tutkimuksia sairauspoissaoloihin liittyen»1.

Avgränsningar

  • I denna rekommendation behandlas sjukfrånvaro ur det finländska socialförsäkringssystemets synpunkt, där behovet och längden av sjukfrånvaro bedöms på medicinska grunder.
  • Rekommendationen fokuserar på frågor om medicinsk utvärdering som bygger på evidens och god vårdpraxis.
  • I rekommendationen behandlas i första hand behovet av sjukfrånvaro i början av behandlingen av sjukdomen. I rekommendationen berörs bedömningen av långvarig arbetsoförmåga endast delvis.
  • I rekommendationen beskrivs lagstiftning, kollektivavtal och arbetslivspraxis endast i den utsträckning det är nödvändigt för läkare som utfärdar intyg över sjukfrånvaro.

Mål och huvudbudskap

  • Syftet med rekommendationen är att
    • öka läkarkårens, och i tillämpliga delar den övriga hälso- och sjukvårdspersonalens och patienternas, kännedom om principerna och praxis för bedömning av sjukfrånvaro i Finland
    • främja patienternas bästa tänkbara återhämtning och förbättra hälsan och välbefinnandet genom att utnyttja sjukfrånvaro på ett ändamålsenligt sätt
    • förenhetliga praxisen för utfärdande av sjukfrånvarointyg så att det i bedömningen av hur patientens sjukdomar påverkar arbetsförmågan inte ska finnas ogrundade variationer som beror på dem som utvärderar.
  • Läkarens bedömning av behovet av sjukfrånvaro grundar sig på läkarundersökning av patienten och utgör en oavhängig expertbedömning som läkaren gjort om sjukdomens inverkan på patientens funktionsförmåga i arbetet.
  • Läkaren ska uppge för patienten på vilka grunder hen kommit till sina ställningstaganden och vid behov ge anvisningar om hur sjukfrånvaron bäst används för att stöda återhämtningen.
  • Redan i början av sjukfrånvaron ska en plan för återgång till arbetet utarbetas tillsammans med patienten. Företagshälsovården har särskild sakkunskap i denna fråga.
  • I SVB-utlåtandena om arbetsförmågan ska, utöver sjukdomen, också de objektiva fynden gällande funktionsförmågan beskrivas så att patienten erhåller de socialskyddsförmåner som hen har rätt till.
  • Företagshälsovårdens roll bör stärkas ytterligare särskilt vid bedömning av långa sjukfrånvaron. Företagshälsovården bör konsulteras senast när frånvaron pågått i 90 dagar. Denna tidsrymd kan också uppkomma av flera separata perioder under två år.

Målgrupper

  • Rekommendationens målgrupp är alla läkare som bedömer behovet av sjukfrånvaro i sitt arbete.
    • Rekommendationen kan i tillämpliga delar också användas av andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.

Fråga 1: Vilka målsättningar vill man nå genom sjukfrånvaro?

  • Eftersom sjukfrånvaro är en del av behandlingen av en sjukdom, anses målet vara ett eller flera av följande:
    • Sjukfrånvaro som stöd för vård och behandling bidrar till att återställa funktionsförmågan eller förhindrar en ytterligare försämring av funktionsförmågan.
    • Sjukfrånvaro som stöd för vård och behandling främjar återhämtningen från sjukdomen eller skadan eller förhindrar att sjukdomen eller skadan förvärras.
    • Sjukdagpenningen tryggar patientens utkomst när undersökning och behandling av sjukdomen och själva sjukdomen förhindrar utförande av arbete.
    • Intygen över sjukfrånvaro används för bedömning såväl av frånvaro från arbete eller studier som för bedömning av grunderna för försäkringsförmåner.
    • Se även rekommendationens tilläggsmaterial «Ydinkysymys 1: Mitkä ovat sairauspoissaolon tavoitteet?»2.

Fråga 2: Hur definierar författningar och avtal sjukfrånvaro och bedömningen av behovet av sjukfrånvaro?

Bild 1.

Työssä sairaus huomioon ottaen. Copyright: Leena Ala-Mursula

Fråga 3: Hurdan praxis brukar läkarna följa vid bedömning av behovet och längden av sjukfrånvaro?

  • Läkarnas praxis vid bedömning av arbetsoförmågans längd verkar variera avsevärt, även internationellt. Variationen beror delvis på olika nationella system för social trygghet och avsaknaden av en strukturerad metod för bedömning av arbetsoförmågan «Kankaanpää A. Sick leave prescribing practices in ...»6, «Starzmann K, Hjerpe P, Dalemo S ym. No physician g...»7, «de Boer WE, Mousavi SM, Delclos GL ym. Expectation...»8, «van Beurden KM, Joosen MCW, Terluin B ym. Use of a...»9. Elektroniska uppföljningssystem kan eventuellt förenhetliga verksamheten i framtiden, åtminstone delvis.
  • Läkaren ska känna till principerna för bedömning av behovet och längden av sjukfrånvaron och kunna beskriva grunderna för sitt beslut både för patienterna och för dem som läser utlåtandena.
  • Målet är att läkarnas praxis vid utfärdandet av sjukfrånvarointyg blir enhetlig, så att man i bedömningen alltid beaktar funktionsförmågan som arbetsuppgifterna kräver och patientens helhetssituation vid sidan om sjukdomen och patientens funktionsförmåga.
  • Ett annat mål är att samhället ska känna till läkarnas verksamhetsprinciper när det gäller sjukfrånvarointyg.
    • Utgångspunkten är att stöda behandlingen av sjukdomen eller skadan så att patienten inte passiveras i onödan och så att sjukdomens roll inte blir framträdande på ett oändamålsenligt sätt.
  • Arbetsgruppen för vårdrekommendationer rekommenderar att tjänsteleverantörerna inom hälso- och sjukvården ser till att läkare får lämplig kompletterande bildning i bedömningen av behovet av sjukfrånvaro.
  • Detta beskrivs närmare i rekommendationens tilläggsmaterial «Ydinkysymys 3: Lääkäreiden käytännöt sairauspoissaolon keston arvioinnissa»7.

Fråga 4: Med vilka andra metoder än författningar och avtal har man försökt styra bedömningen av behovet och längden av sjukfrånvaro i Finland och andra länder?

Fråga 5: Hur bedöms sjukdomens eller skadans inverkan på arbetsförmågan?

Fråga 6: Hur ska man beakta rollen av andra faktorer än dem som påverkar funktionsförmågan under den aktuella sjukdomen när man bedömer behovet och längden av sjukfrånvaro?

  • Bedömningen av sjukfrånvarobehovet grundar sig på en medicinsk bedömning av hur sjukdomen påverkar funktionsförmågan och återhämtningsprognosen.
  • Vid bedömning av arbetsförmågan ska man beakta patientens centrala övergripande sjukdomar som påverkar funktions- och arbetsförmågan.
    • Flera sjukdomar som försvagar funktionsförmågan kan tillsammans ytterligare försämra återhämtningen av den övergripande funktionsförmågan.
    • Längden av sjukfrånvaron ska bedömas med beaktande av patientens yrke och arbetsförhållandena.
  • När läkaren motiverar behovet av sjukfrånvaro på medicinska grunder är det bra att hen beskriver de specifika övriga individuella omständigheterna hos patienten som påverkar funktionsförmågan.
    • Sådana individuella omständigheter är bl.a. ålder, fysisk kondition, graviditet samt sjukdomsrelaterade farhågor och föreställningar som begränsar funktionsförmågan. Dessa kan vid behov behandlas tillsammans med patienten till den del de är av betydelse för hälsan.
  • I praktiken påverkar också den psykosociala miljön i arbetet och på fritiden patientens belastning, återhämtningen från sjukdomen och förmågan att utföra sitt arbete under sjukdomen. Konsekvenserna är individuella och beror på sammanhanget. Läkaren ska vid behov diskutera dessa med patienten och söka de bästa lösningarna.
  • Enkätverktyg kan vara till nytta för bedömning av betydelsen av övriga omständigheter. Enkätverktyg kan vara till nytt till exempel «Karran EL, McAuley JH, Traeger AC ym. Can screenin...»20 för bedömning av arbetsoförmågan och dess varaktighet hos patienter med ländryggssmärta.
  • Inom företagshälsovården kan företagsläkaren konsultera andra yrkespersoner (företagshälsovårdare, företagsfysioterapeut, företagspsykolog, socialarbetare) för att få en tydligare helhetsbild av arbetsbelastningen, möjligheterna till omstrukturering av arbetet och patientens sociala trygghet.
  • Mer information finns i rekommendationens tilläggsmaterial «Ydinkysymys 6: Kuinka muiden kuin kyseiseen sairauteen liittyvien toimintakykyyn vaikuttavien tekijöiden rooli tulee ottaa huomioon sairauspoissaolon tarvetta ja pituutta arvioitaessa?»10. Se även fråga 11.

Fråga 7: På vilka grunder ska man bedöma längden av den tidsperiod som behövs för att patienten ska återhämta sig från en sjukdom?

  • Vilan som sjukfrånvaron möjliggör främjar återhämtningen från flera sjukdomar och skador, men inte från alla. Vid bedömningen av behovet och längden av sjukfrånvaro ska läkaren utöver arbetsförmågan också beakta den eventuella terapeutiska effekten av vila som främjar återhämtningen från en sjukdom eller skada.
  • Vila kan också fördröja återhämtningen från en sjukdom och bör därför användas med eftertanke. Vila ska inte användas som behandling eller terapi om vila är skadligt.
  • Vid bedömning av behovet av den vila som sjukfrånvaro möjliggör ska arbetets karaktär och patientens livssituation också beaktas.
  • Om sjukfrånvaro från arbetet behövs, behövs också aktiv vård och uppföljning. I synnerhet då det gäller långvarig sjukfrånvaro kan vila inte utgöra den enda behandlingen, utan sjukfrånvaron ska stöda annan vård och rehabilitering.
  • Utgångspunkten för bedömning av längden för sjukfrånvaron är den återhämtningstid som behandlingen av sjukdomen kräver. Sjukfrånvaro kan också vara förknippad med risker, t.ex. utslagning från arbetet, från framstegen som sker i arbetet, symtomexacerbationer eller tilltagande missbruksproblem.
  • Det finns bara knapphändigt med forskningsresultat om hur effektiv terapi sjukfrånvaro är «Martimo KP, Liira J. Sairauspoissaolon tarpeen arv...»21. Nyttan och skadan av sjukfrånvaro som en form av intervention är otillräckligt belagda «Tutkimustietoa sairauspoissaolon hyödystä ja haitoista interventiona on riittämättömästi.»C.
  • Patientens egen bedömning av hur lång den nödvändiga sjukfrånvaron blir kan förutspå frånvarotiden bättre än läkarens bedömning «Fleten N, Johnsen R, Førde OH. Length of sick leav...»18, «Giri P, Poole J, Nightingale P ym. Perceptions of ...»19. Läkaren och patienten diskuterar behovet av sjukfrånvaro på samma sätt som all annan vård, men läkaren bedömer frånvarobehovet i egenskap av oavhängig expert.
  • Behovet av sjukfrånvaro och av den vila som sjukfrånvaron möjliggör varierar beroende på sjukdomens natur. I rekommendationens tilläggsmaterial beskrivs behovet av sjukfrånvaro och dess betydelse för tre vanliga hälsoproblem (depression, ländryggssmärta, nacksmärta) «Ydinkysymys 7: Millä perusteilla tulee arvioida sairaudesta toipumiseen tarvittavan lepojakson tarvetta ja pituutta?»11.

Fråga 8: På vilket sätt ska man bedöma hur arbetets karaktär påverkar behovet och längden av sjukfrånvaro, och vad ska den som utfärdar sjukfrånvarointyg känna till om arbetets karaktär och arbetsförhållandena?

  • Utgångspunkten är en bedömning av arbetsförmågan. Patientens funktionsförmåga jämförs med den funktionsförmåga som krävs i arbetet.
  • En del av behovet i synnerhet av kortvarig sjukfrånvaro, till exempel vid infektionssjukdomar med feber, är lätt att bedöma utgående från klinisk sakkunskap, och då är det inte nödvändigt för läkaren att grundligt sätta sig in i arbetets karaktär och arbetsförhållandena. Kännedom om arbetets karaktär och krav hjälper dock ofta till att styra den övergripande vården rätt och att bedöma behovet av sjukfrånvaro korrekt.
  • Ju längre frånvaro det är fråga om, desto viktigare är det att läkaren vet hurdan funktionsförmåga patienten behöver för sitt arbete «Työn luonne ja sairauspoissaolon tarpeen arviointi»12. Om sjukfrånvaron drar ut på tiden, är det ofta skäl att hänvisa patienten till företagshälsovården där man känner till arbetsförhållandena.
  • Det är viktigt att bedöma hurdan belastning arbetstagaren klarar av med tanke på sjukdomens natur och på vilken grad av belastning som kan hämma eller störa återhämtningen. I allmänhet behövs både läkarens och arbetstagarens egen bedömning av vad som lyckas och vad som är utmanande eller ska undvikas och hur utmanande arbetet är. Arbetsplatsen har alltid rätt att besluta om eventuell omstrukturering av arbetet.
  • Det är skäl att hänvisa patienten till företagshälsovården (både från primärvården och specialsjukvården), särskilt då det gäller långvarig sjukfrånvaro, för att utreda möjligheterna till praktiska arbetsarrangemang och för bedömning av arbetsförmågan.
  • Mer information om ämnet finns i rekommendationens tilläggsmaterial «Ydinkysymys 8: Miten työn luonteen ja vaatimusten vaikutusta sairauspoissaolon tarpeeseen ja pituuteen tulee arvioida, ja mitä sairauspoissaolotodistuksen kirjoittajan tulee tietää työn luonteesta ja työskentelyolosuhteista?»13 och «Työn luonne ja sairauspoissaolon tarpeen arviointi»12.

Fråga 9: Vad vet man om hur väl frånvaro från arbetet stöder återhämtningen från en sjukdom och om vilken positiv och negativ inverkan sjukfrånvaro har på återhämtning från sjukdom och på funktionsförmågan?

Fråga 10: Hur bedömer man det sätt på vilket arbetet stöder återhämtningen från en sjukdom?

Fråga 11: Hur bedömer man inverkan av patientens psykosociala situation på behovet och längden av sjukfrånvaro?

Fråga 12: Hur bedöms alternativen till heltidssjukfrånvaro och vem bedömer dem?

Fråga 13: När ska sjukfrånvaron periodiseras genom rätt korta sjukfrånvaroperioder åt gången i kombination med överenskommelse om uppföljning?

  • Sjukfrånvarointyg ska inte utfärdas för en längre tid än för vad som är sannolikt att patienten behöver för att återhämta sig under ändamålsenlig vård. Om det är mycket osäkert hur länge återhämtningen kommer att ta, är det bäst att komma överens med patienten om en ny kontakt, då behovet av fortsatt sjukfrånvaro bedöms.
  • Om sjukfrånvaron blir långvarig, är det viktigt att särskilt säkerställa att patienten får den vård och rehabilitering som hen behöver och att tillsammans göra upp ett schema för återgången till arbetet. Enligt planen eftersträvas så god funktionsförmåga som möjligt för det överenskomna arbetet tills tiden för återgången till arbetet är inne.
  • När patienten är tillräckligt arbetsför ska hen uppmuntras att återgå till arbetet.
  • Om sjukfrånvaron drar ut på tiden, ska patienten hänvisas till företagshälsovården, som gör upp en plan för att stöda återgången till arbetet och håller kontakt med patienten för att bedöma vårdresponsen och återhämtningen. Utredning av möjligheten till en omstrukturering av arbetet bör övervägas «Miten arvioidaan kokopäiväisen sairauspoissaolon vaihtoehdot ja kuka ne arvioi?»18.
  • Bedömningen av längden av den första sjukfrånvaroperioden behandlas närmare i rekommendationens tilläggsmaterial «Ydinkysymys 13: Milloin sairauspoissaoloja tulee jaksottaa kirjoittamalla vain lyhyehköjä sairauspoissaolotodistuksia kerrallaan seurannasta sopien?»19.

Fråga 14: Hur göra om en person som är sjuk arbetar och därmed äventyrar andras säkerhet?

  • De viktigaste tillstånden som kommer i fråga där arbetstagaren kan äventyra andras säkerhet är smittsamma sjukdomar, vissa akuta psykiatriska störningar och störningar relaterade till olika former av substansmissbruk samt konfusionstillstånd av andra orsaker.
  • Även andra begränsningar av funktionsförmågan kan i vissa yrken utgöra en säkerhetsrisk.
  • I fråga om personer som utestängs från arbete på grund av smittsam sjukdom följs lagen om smittsamma sjukdomar. Inkomstbortfallet ersätts i allmänhet inte med sjukdagpenning utan med dagpenning vid smittsam sjukdom, som inte förutsätter arbetsoförmåga.
  • Om en patient som beter sig aggressivt eller desorienterat inte uppfyller kriterierna för M1-remittering, men läkaren bedömer att hen inte kan utföra sitt arbete, bör behovet av frånvaro från arbetsplatsen påvisas med sjukfrånvarointyg (SVA). I akuta situationer är en vårdhänvisning primär.
  • Ansvaret för säkerheten på arbetsplatsen kvarstår hos arbetsgivaren, som vid behov kan avlägsna en person från arbetsplatsen ifall personen är till fara för sig själv eller andra. Detta kan arbetsgivaren göra oberoende av läkarens åtgärder.
  • Företagshälsovården har bästa kännedomen om specialbestämmelserna och anvisningarna som gäller personer i säkerhets- och trafikyrken samt exempelvis en del av kärnkraftverkens personal. En arbetstagare kan alltid hänvisas till företagshälsovården för bedömning av arbetsförmågan, och om situation är oklar, kan detta ske efter en kortare sjukfrånvaro.
  • Efter bedömningen av den akuta situationen ska man se till att patienten hänvisas till företagshälsovården för bedömning av arbetsförmågan.
  • Mer information om ämnet finns i God medicinsk praxis-rekommendationen Alkoholiongelmat «Alkoholiongelmat»4, «Alkoholiongelma...»30 (på finska); Alkoholmissbruk «Alkoholmissbruk»5 (på svenska) och Huumeongelmat «Huumeongelmat»6, «Huumeongelma...»31 (på finska); Narkotikamissbruk «Narkotikamissbruk»7 (på svenska).
  • Arbetsmarknadsorganisationernas gemensamma rekommendation för hantering av rusmedelsproblem finns på webbplatsen «https://ek.fi/wp-content/uploads/Hoitoonohjaussuositus.pdf»10 (PDF-format), «Akava yms. Päihdehaitat hallintaan! https://ek.fi/...»32.

Fråga 15: Vad vet man om effekterna av hanteringsmodellerna för sjukfrånvaro och av kommunikationen mellan läkaren, patienten och myndigheterna?

Fråga 16: Hur kan behovet av sjukfrånvaro bedömas på en distansmottagning?

  • En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska bedöma om den tillhandahållna servicen lämpar sig som distanstjänst genom att beakta förutsättningarna för bedömning av vårdbehovet, inklusive patientens behov av läkarundersökning.
  • Behovet av sjukfrånvaro kan också bedömas i samband med en distansmottagning, om läkaren på basis av distansmottagningen och andra tillgängliga uppgifter bedömer att de tillgängliga uppgifterna är tillräckligt omfattande och av tillräcklig kvalitet.
  • Läkaren ska i sina utlåtanden anteckna endast sådana slutsatser som hen verkligen kan dra. Läkarintyget ska basera sig på uppgifter vars riktighet läkaren själv är övertygad om.
  • Patienten ska ge sitt medvetna samtycke till distanstjänsten «Potilaille annettavat terveydenhuollon etäpalvelut...»36.
  • Diagnosen, bedömningen och slutsatserna i läkarintyget kan basera sig på iakttagelser som läkaren gjort på distans endast om läkaren bedömt att de tillgängliga uppgifterna om det ärende som ska avgöras är tillräckligt omfattande och av tillräcklig kvalitet.
  • Utfärdande av sjukfrånvarointyg på en distansmottagning behandlas närmare i rekommendationens tilläggsmaterial «Ydinkysymys 16: Sairauspoissaolon tarpeen arviointi etäpalvelussa»22.

Arbetsgrupp tillsatt av Nätverksutskottet vid Finska Läkarföreningen Duodecim

För mera information om arbetsgruppsmedlemmar samt anmälan om intressekonflikter, se «Sairauspoissaolon tarpeen arviointi»1 (på finska)

Översättare: Lingsoft Language Services Oy

Granskning av översättningen: Robert Paul

Finansiering

God medicinsk praxis-verksamheten genomförs i huvudsak med hjälp av statsunderstöd. FPA har deltagit i finansieringen av denna rekommendation.

Litteratur

Bedömning av behovet av sjukfrånvaro. God medicinsk praxis-rekommendation. Arbetsgrupp tillsatt av Nätverksutskottet vid Finska Läkarföreningen Duodecim. Helsingfors: Finska Läkarföreningen Duodecim, 2021 (hänvisning dd.mm.åååå). Tillgänglig på internet: www.kaypahoito.fi

Närmare anvisningar: «https://www.kaypahoito.fi/sv/god-medicinsk-praxis/nyttjanderattigheter/citering»11

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

Litteratur

  1. Oksanen T, työryhmä. Ohjeistus sairauspoissaolon tarpeen ja keston arviointiin lääkäreille. Työterveyslaitos, 2016. http://www.julkari.fi/bitstream/handle/10024/131067/Ohjeistus_sairauspoissaolon_tarpeen_ja_keston_arviointiin_l %C3 %A4 %C3 %A4k %C3 %A4reille.pdf?sequence=3
  2. Sairausvakuutuslaki 21.12.2004/ 1224. Sairauspäivärahan maksamisen rajoitukset. Viitattu 21.11.2017. http://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2004/20041224#L8P5
  3. Työtapaturma- ja ammattitautilaki 2015. Viitattu 17.10.2018. https://www.finlex.fi/fi/laki/alkup/2015/20150459
  4. Työsopimuslaki 26.1.2001/55. Viitattu 21.11.2017. http://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2001/20010055
  5. Yleissitovat työehtosopimukset. Viitattu 21.11.2017. http://www.finlex.fi/fi/viranomaiset/tyoehto/
  6. Kankaanpää A. Sick leave prescribing practices in Finland. Academic Dissertation. University of Turku 2014
  7. Starzmann K, Hjerpe P, Dalemo S ym. No physician gender difference in prescription of sick-leave certification: a retrospective study of the Skaraborg Primary Care Database. Scand J Prim Health Care 2012;30:48-54 «PMID: 22348513»PubMed
  8. de Boer WE, Mousavi SM, Delclos GL ym. Expectation of sickness absence duration: a review on statements and methods used in guidelines in Europe and North America. Eur J Public Health 2016;26:306-11 «PMID: 26705569»PubMed
  9. van Beurden KM, Joosen MCW, Terluin B ym. Use of a mental health guideline by occupational physicians and associations with return to work in workers sick-listed due to common mental disorders: a retrospective cohort study. Disabil Rehabil 2018;40:2623-31 «PMID: 28683580»PubMed
  10. Hinkka K, Niemelä M, Autti-Rämö I, Palomäki H, Pärnänen H, Vänskä J. Sairauspoissaolotarpeen määrittäminen. Kyselytutkimus lääkäreille. Helsinki: Kela, Työpapereita 96, 2016. https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/163080/Tyopapereita96.pdf?sequence=1&isAllowed=y
  11. Martimo K. Sairauspoissaolotarpeen arviointi – miten kirjoitan sairauslomia oikein? Verkkokoulutus. https://www.laakariliitto.fi/koulutus/verkkokoulutus/sairauspoissaolotarpeen-arviointi/ (siteerattu 2.10.2018)
  12. Socialstyrelsen. Försäkrinsmedicinskt beslutstöd. https://roi.socialstyrelsen.se/fmb (siteerattu 2.10.2018)
  13. Lääkärin tietokannat. Lyhytaikaisen työkyvyttömyyden toteaminen. http://www.terveysportti.fi/dtk/ltk/koti?p_artikkeli=ykt01326&p_haku=tul00025
  14. Dorrington S, Roberts E, Mykletun A ym. Systematic review of fit note use for workers in the UK. Occup Environ Med 2018;75:530-9 «PMID: 29735750»PubMed
  15. Aagestad C, Tyssen R, Sterud T. Do work-related factors contribute to differences in doctor-certified sick leave? A prospective study comparing women in health and social occupations with women in the general working population. BMC Public Health 2016;16:235 «PMID: 26957129»PubMed
  16. Aagestad C, Tyssen R, Johannessen HA ym. Psychosocial and organizational risk factors for doctor-certified sick leave: a prospective study of female health and social workers in Norway. BMC Public Health 2014;14:1016 «PMID: 25266630»PubMed
  17. Kant I, Jansen NW, van Amelsvoort LG ym. Structured early consultation with the occupational physician reduces sickness absence among office workers at high risk for long-term sickness absence: a randomized controlled trial. J Occup Rehabil 2008;18:79-86 «PMID: 18196446»PubMed
  18. Fleten N, Johnsen R, Førde OH. Length of sick leave - why not ask the sick-listed? Sick-listed individuals predict their length of sick leave more accurately than professionals. BMC Public Health 2004;4:46 «PMID: 15476563»PubMed
  19. Giri P, Poole J, Nightingale P ym. Perceptions of illness and their impact on sickness absence. Occup Med (Lond) 2009;59:550-5 «PMID: 19704030»PubMed
  20. Karran EL, McAuley JH, Traeger AC ym. Can screening instruments accurately determine poor outcome risk in adults with recent onset low back pain? A systematic review and meta-analysis. BMC Med 2017;15:13 «PMID: 28100231»PubMed
  21. Martimo KP, Liira J. Sairauspoissaolon tarpeen arviointi. Suom Lääkäril 2016;71:1513-8
  22. Johns G. Attendance dynamics at work: the antecedents and correlates of presenteeism, absenteeism, and productivity loss. J Occup Health Psychol 2011;16:483-500 «PMID: 21875212»PubMed
  23. Rissanen M, Kaseva E. Menetetyn työpanoksen kustannus 2014. https://stm.fi/documents/1271139/1332445/Menetetyn+työpanoksen+kustannus+2+%282%29+%282%29.pdf/63af9909-0232-474d-bf2e-aa4c50936c33/Menetetyn+työpanoksen+kustannus+2+%282%29+%282%29.pdf.pdf
  24. Skagen K, Collins AM. The consequences of sickness presenteeism on health and wellbeing over time: A systematic review. Soc Sci Med 2016;161:169-77 «PMID: 27310723»PubMed
  25. Järvikoski A, Takala E-P, Juvonen-Posti P, Härkäpää K. Työkyvyn käsite ja työkykymallit kuntoutuksen tutkimuksessa ja käytännöissä. Sosiaali- ja terveysturvan raportteja 13 2018. Saatavana https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/278322/Raportteja13.pdf?sequence=1&isAllowed=y
  26. Kausto J, Virta L, Luukkonen R ym. Associations between partial sickness benefit and disability pensions: initial findings of a Finnish nationwide register study. BMC Public Health 2010;10:361 «PMID: 20573207»PubMed
  27. Kausto J, Solovieva S, Virta LJ ym. Partial sick leave associated with disability pension: propensity score approach in a register-based cohort study. BMJ Open 2012;2:e001752 «PMID: 23144260»PubMed
  28. Viikari-Juntura E, Leinonen T, Virta LJ ym. Early part-time sick leave results in considerable savings in social security costs at national level: an analysis based on a quasi-experiment in Finland. Scand J Work Environ Health 2019;45:203-8 «PMID: 30338336»PubMed
  29. Valvira. Terveydenhuollon ammattihenkilön ilmoitusvelvollisuuksia. https://www.valvira.fi/terveydenhuolto/hyva-ammatinharjoittaminen/terveydenhuollon-ammattihenkilon-ilmoitusvelvollisuuksia
  30. Alkoholiongelmat. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Päihdelääketieteen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 21.08.2018. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  31. Huumeongelmat. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Päihdelääketieteen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 12.04.2018. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  32. Akava yms. Päihdehaitat hallintaan! https://ek.fi/wp-content/uploads/Hoitoonohjaussuositus.pdf
  33. Pesonen S, Halonen JI, Liira J. Omailmoitus-tutkimus sairauspoissaolojen omailmoituksen käyttöönotosta ja vaikutuksista. Työterveyslaitos 2016. http://www.julkari.fi/bitstream/handle/10024/129934/Omailmoitus_loppuraportti.pdf?sequence=3&isAllowed=y
  34. Halonen JI, Solovieva S, Virta LJ ym. Sustained return to work and work participation after a new legislation obligating employers to notify prolonged sickness absence. Scand J Public Health 2018;46:65-73 «PMID: 29471755»PubMed
  35. Halonen JI, Solovieva S, Pentti J ym. Effectiveness of legislative changes obligating notification of prolonged sickness absence and assessment of remaining work ability on return to work and work participation: a natural experiment in Finland. Occup Environ Med 2016;73:42-50 «PMID: 26464504»PubMed
  36. Potilaille annettavat terveydenhuollon etäpalvelut. Valvira. http://www.valvira.fi/terveydenhuolto/yksityisen_terveydenhuollon_luvat/potilaille-annettavat-terveydenhuollon-etapalvelut
  37. Aas RW, Tuntland H, Holte KA ym. Workplace interventions for neck pain in workers. Cochrane Database Syst Rev 2011;(4):CD008160 «PMID: 21491405»PubMed
  38. Arends I, Bruinvels DJ, Rebergen DS ym. Interventions to facilitate return to work in adults with adjustment disorders. Cochrane Database Syst Rev 2012;12:CD006389 «PMID: 23235630»PubMed
  39. Ariëns GA, van Mechelen W, Bongers PM ym. Physical risk factors for neck pain. Scand J Work Environ Health 2000;26:7-19 «PMID: 10744172»PubMed
  40. Ariëns GA, Bongers PM, Douwes M ym. Are neck flexion, neck rotation, and sitting at work risk factors for neck pain? Results of a prospective cohort study. Occup Environ Med 2001;58:200-7 «PMID: 11171934»PubMed
  41. Axelsson I, Marnetoft SU. Benefits and harms of sick leave: lack of randomized, controlled trials. Int J Rehabil Res 2010;33:1-3 «PMID: 20042867»PubMed
  42. Choi BK, Verbeek JH, Tam WW ym. Exercises for prevention of recurrences of low-back pain. Cochrane Database Syst Rev 2010;(1):CD006555 «PMID: 20091596»PubMed
  43. Christensen JO, Knardahl S. Time-course of occupational psychological and social factors as predictors of new-onset and persistent neck pain: a three-wave prospective study over 4 years. Pain 2014;155:1262-71 «PMID: 24704365»PubMed
  44. Côté P, van der Velde G, Cassidy JD ym. The burden and determinants of neck pain in workers: results of the Bone and Joint Decade 2000-2010 Task Force on Neck Pain and Its Associated Disorders. Spine (Phila Pa 1976) 2008;33(Suppl 4):S60-74 «PMID: 18204402»PubMed
  45. Cullen KL, Irvin E, Collie A ym. Effectiveness of Workplace Interventions in Return-to-Work for Musculoskeletal, Pain-Related and Mental Health Conditions: An Update of the Evidence and Messages for Practitioners. J Occup Rehabil 2018;28:1-15 «PMID: 28224415»PubMed
  46. Dahm KT, Brurberg KG, Jamtvedt G ym. Advice to rest in bed versus advice to stay active for acute low-back pain and sciatica. Cochrane Database Syst Rev 2010;(6):CD007612 «PMID: 20556780»PubMed
  47. Dropkin J, Kim H, Punnett L ym. Effect of an office ergonomic randomised controlled trial among workers with neck and upper extremity pain. Occup Environ Med 2015;72:6-14 «PMID: 25227570»PubMed
  48. Driessen MT, Proper KI, van Tulder MW ym. The effectiveness of physical and organisational ergonomic interventions on low back pain and neck pain: a systematic review. Occup Environ Med 2010;67:277-85 «PMID: 20360197»PubMed
  49. Driessen MT, Proper KI, Anema JR ym. The effectiveness of participatory ergonomics to prevent low-back and neck pain--results of a cluster randomized controlled trial. Scand J Work Environ Health 2011;37:383-93 «PMID: 21499671»PubMed
  50. Griffith LE, Shannon HS, Wells RP ym. Individual participant data meta-analysis of mechanical workplace risk factors and low back pain. Am J Public Health 2012;102:309-18 «PMID: 22390445»PubMed
  51. Hallman DM, Gupta N, Mathiassen SE ym. Association between objectively measured sitting time and neck-shoulder pain among blue-collar workers. Int Arch Occup Environ Health 2015;88:1031-42 «PMID: 25677207»PubMed
  52. Hofmann F, Stössel U, Michaelis M ym. Low back pain and lumbago-sciatica in nurses and a reference group of clerks: results of a comparative prevalence study in Germany. Int Arch Occup Environ Health 2002;75:484-90 «PMID: 12172895»PubMed
  53. Kaila-Kangas L, Leino-Arjas P, Karppinen J ym. History of physical work exposures and clinically diagnosed sciatica among working and nonworking Finns aged 30 to 64. Spine (Phila Pa 1976) 2009;34:964-9 «PMID: 19532004»PubMed
  54. Karjalainen K, Malmivaara A, van Tulder M ym. Multidisciplinary biopsychosocial rehabilitation for subacute low back pain among working age adults. Cochrane Database Syst Rev 2003;(2):CD002193 «PMID: 12804427»PubMed
  55. Karjalainen K, Malmivaara A, Mutanen P ym. Mini-intervention for subacute low back pain: two-year follow-up and modifiers of effectiveness. Spine (Phila Pa 1976) 2004;29:1069-76 «PMID: 15131431»PubMed
  56. Kraatz S, Lang J, Kraus T ym. The incremental effect of psychosocial workplace factors on the development of neck and shoulder disorders: a systematic review of longitudinal studies. Int Arch Occup Environ Health 2013;86:375-95 «PMID: 23549669»PubMed
  57. Malmivaara A, Häkkinen U, Aro T ym. The treatment of acute low back pain--bed rest, exercises, or ordinary activity? N Engl J Med 1995;332:351-5 «PMID: 7823996»PubMed
  58. McLean SM, May S, Klaber-Moffett J ym. Risk factors for the onset of non-specific neck pain: a systematic review. J Epidemiol Community Health 2010;64:565-72 «PMID: 20466711»PubMed
  59. Mikkelsen MB, Rosholm M. Systematic review and meta-analysis of interventions aimed at enhancing return to work for sick-listed workers with common mental disorders, stress-related disorders, somatoform disorders and personality disorders. Occup Environ Med 2018;75:675-86 «PMID: 29954920»PubMed
  60. Nieuwenhuijsen K, Faber B, Verbeek JH ym. Interventions to improve return to work in depressed people. Cochrane Database Syst Rev 2014;(12):CD006237 «PMID: 25470301»PubMed
  61. Norlund A, Ropponen A, Alexanderson K. Multidisciplinary interventions: review of studies of return to work after rehabilitation for low back pain. J Rehabil Med 2009;41:115-21 «PMID: 19229442»PubMed
  62. Osterås N, Gulbrandsen P, Kann IC ym. Structured functional assessments in general practice increased the use of part-time sick leave: a cluster randomised controlled trial. Scand J Public Health 2010;38:192-9 «PMID: 20056782»PubMed
  63. Paksaichol A, Janwantanakul P, Purepong N ym. Office workers' risk factors for the development of non-specific neck pain: a systematic review of prospective cohort studies. Occup Environ Med 2012;69:610-8 «PMID: 22581966»PubMed
  64. Rasmussen CD, Holtermann A, Jørgensen MB ym. A multi-faceted workplace intervention targeting low back pain was effective for physical work demands and maladaptive pain behaviours, but not for work ability and sickness absence: Stepped wedge cluster randomised trial. Scand J Public Health 2016;44:560-70 «PMID: 27289107»PubMed
  65. Riihimäki H, Viikari-Juntura E, Moneta G ym. Incidence of sciatic pain among men in machine operating, dynamic physical work, and sedentary work. A three-year follow-up. Spine (Phila Pa 1976) 1994;19:138-42 «PMID: 8153819»PubMed
  66. Schaafsma FG, Whelan K, van der Beek AJ ym. Physical conditioning as part of a return to work strategy to reduce sickness absence for workers with back pain. Cochrane Database Syst Rev 2013;(8):CD001822 «PMID: 23990391»PubMed
  67. Sterud T, Johannessen HA, Tynes T. Work-related psychosocial and mechanical risk factors for neck/shoulder pain: a 3-year follow-up study of the general working population in Norway. Int Arch Occup Environ Health 2014;87:471-81 «PMID: 23708752»PubMed
  68. van Geen JW, Edelaar MJ, Janssen M ym. The long-term effect of multidisciplinary back training: a systematic review. Spine (Phila Pa 1976) 2007;32:249-55 «PMID: 17224822»PubMed
  69. van Vilsteren M, van Oostrom SH, de Vet HC ym. Workplace interventions to prevent work disability in workers on sick leave. Cochrane Database Syst Rev 2015;(10):CD006955 «PMID: 26436959»PubMed
  70. Viikari-Juntura E, Martikainen R, Luukkonen R ym. Longitudinal study on work related and individual risk factors affecting radiating neck pain. Occup Environ Med 2001;58:345-52 «PMID: 11303085»PubMed
  71. Viikari-Juntura E, Kausto J, Shiri R ym. Return to work after early part-time sick leave due to musculoskeletal disorders: a randomized controlled trial. Scand J Work Environ Health 2012;38:134-43 «PMID: 22033811»PubMed
  72. Vogel N, Schandelmaier S, Zumbrunn T ym. Return-to-work coordination programmes for improving return to work in workers on sick leave. Cochrane Database Syst Rev 2017;3:CD011618 «PMID: 28358173»PubMed
  73. Vroomen PC, de Krom MC, Wilmink JT ym. Lack of effectiveness of bed rest for sciatica. N Engl J Med 1999;340:418-23 «PMID: 9971865»PubMed
  74. Younes M, Béjia I, Aguir Z ym. Prevalence and risk factors of disk-related sciatica in an urban population in Tunisia. Joint Bone Spine 2006;73:538-42 «PMID: 16725362»PubMed

A

Moniammatillinen biopsykososiaalinen kuntoutus epäspesifissä kroonisessa alaselkäkivussa

Moniammatillinen biopsykososiaalinen kuntoutus, johon liittyy toiminnallinen harjoittelu, parantaa toimintakykyä, lisää kroonisessa selkäkivussa työhön osallistumista, työtoimintaa, elämänlaatua ja vähentää ilmeisesti kipua.

B

Depression return to work, tele CBT

Telephone or online cognitive behavioural therapy may be more effective in reducing sick leave due to major depression or a high level of depressive symptoms than usual primary or occupational care.

B

Depression return to work, telephone outreach and care management

A structured telephone outreach and care management program may be more effective in reducing sickness absence due to major depression or a high level of depressive symptoms than usual care.

B

Depression return to work, work directed interventions

Work-directed interventions added to clinical interventions may reduce sickness absence due to major depression or a high level of depressive symptoms.

B

Fyysistä kuntoa ja suorituskykyä parantava terapeuttinen harjoittelu sairauspoissaolojen vähentäjänä kroonisessa alaselkäkivussa

Kroonisessa alaselkäkivussa fyysistä kuntoa ja suorituskykyä parantava terapeuttinen harjoittelu ilmeisesti hieman vähentää sairauspoissaolojen määrää ja kestoa.

B

Moniammatillinen kuntoutus pitkittyvässä (subakuutissa) alaselkäkivussa

Moniammatillisella kuntoutuksella voidaan ilmeisesti vähentää päivittäisen ja kiusallisen kivun määrää, vähentää tutkimus- ja hoitokustannuksia ja lisätä hoitotyytyväisyyttä.

B

Ohje pysytellä aktiivisena akuutissa alaselkäkivussa ja iskiaksessa

Ohje pysytellä aktiivisena johtanee hieman nopeampaan kivun lievittymiseen ja toimintakyvyn palautumiseen akuutissa alaselkäkivussa kuin ohje vuodelevosta. Välilevytyrän aiheuttamassa iskiaksessa näiden kahden ohjeen välillä ei liene eroa vaikuttavuudessa.

B

Sairauspoissaoloilta työhönpaluuta nopeuttavat interventiot mielenterveyden häiriöissä

Työhönpaluuta mielenterveysperusteiselta sairauspoissaololta voidaan ilmeisesti nopeuttaa monitekijäisillä interventioilla, joilla on yhteys työhön.

B

Työhönpaluun helpottaminen pitkittyneessä selkäkivussa

Työpaikalla tehtävillä toimenpiteillä sekä moniammatillisella kuntoutuksella voidaan ilmeisesti vähentää alaselkäkivuista johtuvien sairauspoissaolojen kestoa ja määrää, mutta työntekijöiden terveys tai toimintakyky eivät ilmeisesti parane.

B

Workplace interventions

Workplace interventions reduce time until first return to work and decrease the cumulative duration of sickness absence in workers with musculoskeletal or mental health problems.

C

Depression return to work, exercise

Supervised strength exercise may reduce sickness absence due to major depression or a high level of depressive symptoms compared to relaxation.

C

Fyysistä kuntoa ja suorituskykyä parantava terapeuttinen harjoittelu sairauspoissaolojen vähentäjänä subakuutissa alaselkäkivussa

Subakuutissa alaselkäkivussa työpaikkainterventioon yhdistetty terapeuttinen harjoittelu saattaa vähentää sairauspoissaoloja.

C

Return to work after part-time sick leave

In middle-aged female patients with musculoskeletal disorders, requiring sick leave, a part-time sick leave may increase the possibility of sustained (4 weeks or more) return to work.

C

Return to work in adults with adjustment disorders, PST

In patients with adjustment disorders, problem solving therapy (PST) may enhance partial return to work but not full return to work at one-year follow-up.

C

Return-to-work coordination programmes

Offering return-to-work coordination programmes for workers on sick leave for at least four weeks seems to result in no benefits when compared to usual practice.

C

Sairauspoissaolo interventiona

Tutkimustietoa sairauspoissaolon hyödystä ja haitoista interventiona on riittämättömästi.

C

Structured occupational physician consultation

Early structured occupational physician consultation (before sickness absence) may reduce sickness absence duration and proportion of those with long-term sickness absence in employees with high risk for long-term sickness absence in 1-year follow-up.

Työssä sairaus huomioon ottaen