Distal radiusfraktur (handledsfraktur)

God medicinsk praxis rekommendationer

Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Fysiatriyhdistys ry, Handkirurgföreningen i Finland rf och Ortopedföreningen i Finland ry

24.2.2025

Hur kan man hänvisa till God medicinsk praxis-rekommendationen? «K1»1

Den här svenskspråkiga God medicinsk praxis-rekommendationen har översatts från den finska God medicinsk praxis-rekommendationen (Käypä hoito -suositus Värttinäluun alaosan murtuma (rannemurtuma) «Värttinäluun alaosan murtuma (rannemurtuma)»1). Om det finns skillnader i texterna gäller den uppdaterade finskspråkiga versionen.

Huvudsakligen finns evidenssammandragen och bakgrundsmaterialen samt internetlänkarna på finska.

Centrala rekommendationer

En distal radiusfraktur är den vanligaste frakturen i övre extremiteten.
Frakturen uppstår vanligtvis till följd av fall där personen tar emot sig med utsträckt arm.
Incidensen för frakturer i distala radius ökar tydligt med åldern. Oftast förekommer dessa frakturer hos kvinnor som passerat klimakterieåldern och hos pojkar i växande ålder.
Den vanligaste typen av en distal radiusfraktur är en så kallad Colles fraktur där ledytan har en dorsal lutning.
Diagnostiken av frakturen grundar sig på anamnes och klinisk undersökning. En nativröntgenundersökning hör till den grundläggande diagnostiken för patienter som misstänks ha en fraktur.
En distal radiusfraktur kan oftast behandlas med gipsning. Dislokerade frakturer kräver en sluten reposition före gipsning. Den primära vårdplatsen är en enhet inom primärvården eller företagshälsovården eller en privat vårdinrättning med tillräckliga diagnostik- och vårdresurser.
Man rekommenderar att utföra gipsbehandlingen med gipsskena i funktionsställning. Gipsning där handleden gipsas i kraftig flexion, inåtrotation och ulnar deviation rekommenderas inte.
Kirurgisk behandling bör övervägas särskilt för patienter i arbetsför ålder om frakturen inte kan fås i en sluten godtagbar ställning, om ställningen förloras inom 10–14 dygn eller om frakturens egenskaper eller tillhörande skador förutspår ett dåligt funktionellt slutresultat utan operationsbehandling.
Vid behandling av en distal radiusfraktur hos patienter över 65–70 år är det bra att prioritera en konservativ vårdlinje, även om det funktionella resultatet för opererade patienter uppenbarligen är något bättre under de första månaderna.
Kirurgisk behandling kan övervägas hos aktiva äldre personer. Vård- och uppföljningslinjen väljs i samförstånd med patienten med iakttagande av principerna för delat beslutsfattande.
Patienten ska informeras om riskerna och prognosen i anslutning till behandlingsmetoderna, vilket också bör dokumenteras i patientjournalen.
Konvalescenstiden för en distal radiusfraktur är 6–12 månader. Oberoende av behandlingsform eller frakturens ställning får en del patienter bestående funktionella men i handleden.
Den radiologiska ställningens inverkan på funktionsförmågan minskar med åldern. Även äldre personer kan få besvär, men risken minskar tydligt med åldern. Om smärtan och stelheten blir långvarig ska remiss till specialsjukvården övervägas.

Rekommendationens syfte och begränsningar

Målsättningen med rekommendationen är att
- förenhetliga diagnostiken och begreppen för distal radiusfraktur
- förenhetliga konservativa och kirurgiska behandlingslinjer
- förenhetliga principerna för uppföljning av frakturerna
- minska mängden icke-effektiva behandlingar i samband med vanliga frakturtyper
- minska besvär och arbetsoförmåga förorsakade av distala radiusfrakturer och följdtillstånden av dem.
Rekommendationen omfattar distala radiusfrakturer hos vuxna (18 år och äldre). Dessutom tangeras i rekommendationen tillhörande skador i anslutning till distala radiusfrakturer, differentialdiagnostiska alternativ och följdtillstånd av frakturerna, men dessa beskrivs inte närmare. Till dessa hör felaktig förbening och artros till följd av frakturen, tillhörande frakturer i handledens ben samt ledbandsskador i handleden och underarmen.
I rekommendationen behandlas inte frakturer eller frakturluxationer i nedre delen av underarmen (både radius och ulna) (t.ex. Galeazzis fraktur).
I rekommendationen behandlas distala radiusfrakturer som är förknippade med en fraktur i processus styloideus ulnae.

Målgrupper

Målgruppen för rekommendationen är personal inom primärvården och den specialsjukvården, inklusive inom företagshälsovården och privata vårdinrättningar som behandlar distala radiusfrakturer och följdtillstånd av dessa.

Anatomin hos radius och ulna

Se de anatomiska bilderna på distala radius «Värttinäluun alaosan anatomiakuva 1»1, «Värttinäluun alaosan anatomiakuva 2»2 och «Värttinäluun alaosan anatomiakuva 3»3.
Ledytan i distala radius har i röntgenbildens raka sidoprojektion en lutning på i genomsnitt cirka 11° (variationsintervall 1–21°) i volar riktning och i PA-projektionen en lutning på 25° (variationsintervall 13–30°) i ulnar riktning (s.k. radioulnar inklination).
Ulna är på nivå av distala kanten av leden mellan radius och ulna i genomsnitt 0,5 mm kortare än radius, men det förekommer individuell variation på 1–5 mm i båda riktningarna (s.k. ulnar varians).
Det viktigaste stödet för alla leder är deras intakta benstruktur. De väsentliga ledbanden som stöder leden mellan distala radius och proximala handbensraden är de volara, radioulnara och dorsala ledbanden. De viktigaste stödkonstruktionerna för leden mellan radius och ulna (distala radioulnarleden, DRUJ) utöver ledytans form är de volara och dorsala radioulnara ledbanden och triangelbroskkomplexet (triangular fibrocartilage complex, TFCC) «Feipel V, Rinnen D, Rooze M. Postero-anterior radi...»1, «Friberg S, Lundström B. Radiographic measurements ...»2, «Freedman DM, Edwards GS Jr, Willems MJ ym. Right v...»3, bild «Värttinäluun alaosan anatomiakuva 3»3.

Bild 1.

Värttinäluun alaosan anatomiakuva 1

Bild 2.

Värttinäluun alaosan anatomiakuva 2

Värttinä- ja kyynärluun alaosan välinen nivel (DRUJ) mahdollistaa kyynärvarren kiertoliikkeen. Sisä- ja ulkokierto tapahtuvat värttinäluun koveran nivelpinnan (sigmoid notch) kiertyessä kyynärluun kartion muotoisen pään ympäri.

Bild 3.

Värttinäluun alaosan anatomiakuva 3

Proksimaalisen rivin kolmas luu, kolmioluu liukuu värttinä- ja kyynärluun puikkolisäkkeen kärkeen ja tyveen kiinnittyvää kolmiorustoa (triangular fibrocartilage, TFC) vasten.

Prevalensen för distala radiusfrakturer

En distal radiusfraktur är den vanligaste frakturen i övre extremiteten «Larsen CF, Lauritsen J. Epidemiology of acute wris...»4.
Distala radiusfrakturer utgör nästan 18 procent av alla frakturer hos personer över 65 år «Baron JA, Karagas M, Barrett J ym. Basic epidemiol...»5.
I den nordeuropeiska befolkningen har incidensen för distala radiusfrakturer hos vuxna konstaterats vara cirka 250–270/100 000 personår: 360–370/100 000 personår för kvinnor och 140–170/100 000 personår för män «Wilcke MK, Hammarberg H, Adolphson PY. Epidemiolog...»6, «Sigurdardottir K, Halldorsson S, Robertsson J. Epi...»7, «Flinkkilä T, Sirniö K, Hippi M ym. Epidemiology an...»8.
I Finland innebär detta cirka 12 000 distala radiusfrakturer per år.
Incidensen av frakturer har konstaterats öka med åldern «Sigurdardottir K, Halldorsson S, Robertsson J. Epi...»7, «Flinkkilä T, Sirniö K, Hippi M ym. Epidemiology an...»8.
Den genomsnittliga åldern för en frakturpatient är cirka 60 år för kvinnor och cirka 50 år för män «Flinkkilä T, Sirniö K, Hippi M ym. Epidemiology an...»8.
På 1950–1990-talen ökade den totala incidensen för frakturer, men den har sedermera stabiliserats. Hos kvinnor som passerat klimakteriet verkar däremot förekomsten av distala radiusfrakturer ha minskat under de senaste årtiondena «Wilcke MK, Hammarberg H, Adolphson PY. Epidemiolog...»6, «Sigurdardottir K, Halldorsson S, Robertsson J. Epi...»7, «de Putter CE, Selles RW, Polinder S ym. Epidemiolo...»9, «Jónsson B, Bengnér U, Redlund-Johnell I ym. Forear...»10, «Court-Brown CM, Biant L, Bugler KE ym. Changing ep...»11.

Etiologi och predisponerande faktorer

Faktorerna som ökar risken för distala radiusfrakturer varierar enligt åldersgrupp, kön och bostadsområde «Brudvik C, Hove LM. Childhood fractures in Bergen,...»12, «Hedström EM, Svensson O, Bergström U ym. Epidemiol...»13, «de Putter CE, van Beeck EF, Looman CW ym. Trends i...»14.
Största delen (54–77 %) av distala radiusfrakturer hos vuxna uppkommer vid lågenergifall då man tar emot sig med utsträckt arm. Vinterhalka är en faktor som klart ökar risken för frakturer «Flinkkilä T, Sirniö K, Hippi M ym. Epidemiology an...»8.
Bland unga vuxna – särskilt män – är andelen högenergiska idrotts-, fall- och trafikolyckor som orsak till frakturer betydande «Flinkkilä T, Sirniö K, Hippi M ym. Epidemiology an...»8, «Melton LJ 3rd, Amadio PC, Crowson CS ym. Long-term...»15.
Andra riskfaktorer är lågt kroppsmasseindex (BMI), kvinnligt kön, hög ålder, osteoporos och fallbenägenhet «Oyen J, Brudvik C, Gjesdal CG ym. Osteoporosis as ...»16, «Lofthus CM, Frihagen F, Meyer HE ym. Epidemiology ...»17, «Cameron ID, Murray GR, Gillespie LD ym. Interventi...»18.

Sjukdomsbild och naturligt förlopp

Benläkning

Läkningsprocessen är i regel densamma i den konservativa och kirurgiska behandlingen.
Beroende på behandlingsmetoden sker förbeningen direkt mellan frakturfragmenten eller genom nybildning av ben (kallus).
Inflammation (1–7 dagar):
- Omedelbart efter frakturen bildas ett hematom i frakturområdet.
- I detta skede är frakturfragmenten fritt rörliga.
- Det finns svullnad i frakturområdet, handen och underarmen.
Mjukt nytt ben(3–6 veckor):
- I frakturområdet bildas mjukt nytt ben som binder ihop frakturfragmenten.
- I detta skede är frakturområdet tillräckligt stabilt för att förhindra svåra felställningar men förkortning och lutning kan fortfarande förekomma «Wadsten MÅ, Sayed-Noor AS, Englund E ym. Cortical ...»19.
Hårt nytt ben (3–4 månader):
- Frakturområdet mineraliseras och blir stabilt.
- Remodellering sker i flera år efter initialskedet «Slutsky DJ, Herman M. Rehabilitation of distal rad...»20.

Läkning av mjukvävnad

Inflammationsfasen orsakar svullnad i nedre delen av handen och underarmen, varvid ledkapselstrukturerna och ledbanden svullnar och förtjockas. Detta gör lederna stelare.
Fingrarnas rörelse försvåras också när svullnaden minskar glidningen av sträck- och böjsenorna.
I handleden och handen behövs friska glidytor mellan de flesta vävnaderna på grund av ledernas stora rörelseomfång «Slutsky DJ, Herman M. Rehabilitation of distal rad...»20.
Adhesioner, dvs. sammanväxningar på grund av ärrbildning mellan två olika vävnader, hindrar vävnadens normala rörelse. Adhesioner kan uppstå mellan senor, nerver, blodkärl, muskler samt leder och vävnader som omger dem.
Otillräcklig rörelseträning kan leda till sammanväxning mellan glidande ytor.
Blodutgjutning i samband med skada och/eller operation kan sjunka på grund av tyngdkraften och göra fingrarna blåaktiga och svullna. Detta kan förebyggas med högläge.

Smärta

Frakturen orsakar en lokal vävnadsskada som initierar en inflammationsreaktion. Då aktiveras nervändorna som förnimmer smärta och känsligheten för stimuli ökar.
Smärtan minskar vanligtvis an efter som skadan läker.
Den akuta smärtan lättar inom ett par veckor och stör inte längre sömnen eller de dagliga funktionerna «Tiippana E. Voidaanko akuutin leikkauskivun krooni...»21.
Fortsatt kraftig smärta eller ökad smärta trots adekvat smärtmedicinering, ökad svullnad, förändrad smärtförnimmelse eller aktivering av det sympatiska nervsystemet är tecken på eventuella komplikationer i behandlingen «MacDermid JC, Roth JH, Richards RS. Pain and disab...»22, «Josefsson PO, Rosegren, MK. Complications: An Over...»23.
Orsakerna till ökad smärta ska utredas utan dröjsmål.
Största delen av patienterna återhämtar sig utan problem «Földhazy Z, Törnkvist H, Elmstedt E ym. Long-term ...»24. Efter en distal radiusfraktur kan det dock förekomma lindrig smärta i månader eller år.

Bedömning av läkningen

Läkningen av distala radiusfrakturer kan bedömas med olika mätare som mäter och poängsätter funktionsförmågan i handen och övre extremiteten och bedömer den smärta som patienten upplever (t.ex. Visual Analogic Scale, VAS eller Numeric rating scale 0–10, NRS).
På basis av testresultaten kan man följa upp handens rehabilitering och ställa upp mål.
Greppstyrkan, styrkan i pincettgreppet och handledens rörlighet är de vanligaste mätarna som används för att bedöma effekten av behandlingen av distala radiusfrakturer.
PRWE (Patient Rated Wrist Evaluation), Quick-DASH (Disabilities of the Arm, Shoulder and Hand) och Gartland–Werleys poängsättning är internationellt använda tester, som beskriver den övre extremitetens och handledens funktionsförmåga «Changulani M, Okonkwo U, Keswani T ym. Outcome eva...»25, «Sandelin H, Jalanko T, Huhtala H ym. Translation a...»26.
Se tabell «De vanligaste mätarna som används för att bedöma läkningen av en distal radiusfraktur...»1.

`Tabell 1.` De vanligaste mätarna som används för att bedöma läkningen av en distal radiusfraktur
Mätare	Vad bedöms eller mäts?	Anatomiskt område	Testet utförs av	Testförloppet	Poängsättning	MCID¹⁾
¹⁾MCID, Minimal Clinically Important Difference = den minsta förändringen i testvärdena (i behandlingsresultatet) som patienten identifierar som signifikanta
DASH	symtom, funktionsförmåga	övre extremiteten	patienten	Två delar: frågor som mäter besvär och symtom (30 punkter) och valfri sport/musik- och arbetsdel (4 punkter)	0–100 0 = ingen skada 100 = betydande skada Högt resultat = stor olägenhet	11 «Franchignoni F, Vercelli S, Giordano A ym. Minimal...»`27`
Quick-DASH	symtom, funktionsförmåga	övre extremiteten	patienten	Två delar: frågor som mäter besvär och symtom (11 punkter) och valfri sport/musik- och arbetsdel (4 punkter)	0–100 0 = ingen skada 100 = betydande skada Högt resultat = stor olägenhet	16 «Franchignoni F, Vercelli S, Giordano A ym. Minimal...»`27`
PRWE	symtom, funktionsförmåga	handleden	patienten	Två delar: frågor om smärta (5 punkter) och funktionsförmåga (dagliga funktioner 4 punkter och specifika funktioner 6 punkter)	0–100 0 = ingen skada 100 = betydande skada Högt resultat = stor olägenhet	12 «Walenkamp MM, de Muinck Keizer RJ, Goslings JC ym....»`28`
Gartland–Werley	funktionsförmåga	handleden, handen	läkaren	Fem delar: subjektiv bedömning, objektiv bedömning, följdtillståndets deformitet och komplikationer	0–2 = utmärkt 3–8 = bra 9–20 = försvarlig 21– = dålig	ej publicerad

Klassificeringar och frakturtyper

Syftet med frakturklassificeringarna är att klassificera frakturens allvarlighetsgrad, underlätta valet av behandling och ge prognostisk information.
Det finns flera klassificeringar för distala radiusfrakturer. De bilddiagnostiska fynden anges som uppmätta vinklar eller avstånd som beskriver benens och ledytornas ställning, och frakturtypen kan beskrivas med eponymer eller pseudonymer. Se tabell «Vanliga typer av distala radiusfrakturer och beskrivning av dem, se de interaktiva bilderna (anvisning för användning av bilderna: bilderna är bytesbilder, rör på kursorn ovanpå bilden). ...»2.
Över 20 olika klassificeringar har publicerats. De vanligaste klassificeringarna som används idag är AO-, Fernandez- och Frykman-klassificeringarna. Se tabell «De vanligaste klassificeringarna för distal radiusfraktur....»3.
Ingen klassificering har etablerats som allmänt godkänd för kliniskt bruk, eftersom klassificeringarnas reproducerbarhet eller prognostiska värde inte har visat sig vara särskilt bra «Flinkkila T. Classification of Distal Radius Fract...»29, «Kural C, Sungur I, Kaya I ym. Evaluation of the re...»30.
Jämfört med röntgenundersökning kan datortomografi underlätta bedömningen av graden av splittringen i ledytan, frakturlinjerna och frakturen, men användningen av den förbättrar inte nödvändigtvis klassificeringarnas reproducerbarhet «Arealis G, Galanopoulos I, Nikolaou VS ym. Does th...»31.
Det individuella vårdbeslutet grundar sig oftare på enkla radiologiska mätningar, storleken på ledytans hak, bedömningen av frakturens stabilitet och andra patientrelaterade faktorer.

`Tabell 2.` Vanliga typer av distala radiusfrakturer och beskrivning av dem, se de interaktiva bilderna «Värttinäluun alaosan tavalliset murtumatyypit»`4` (anvisning för användning av bilderna: bilderna är bytesbilder, rör på kursorn ovanpå bilden).
Frakturtyp	Eponym/pseudonym som använts i litteraturen	Beskrivning
Typfraktur i distala radius (bild 1)	Colles fraktur «Colles A. On the Fracture of the Carpal Extremity ...»`32`	Benet bryts i metafysområdet och devieras eller dislokeras i dorsal riktning. Frakturen kan orsaka sprickor som sträcker sig till ledytan och det kan förekomma dorsal splittring på benytan.
Distal radiusfraktur med volar lutning eller dislokation (bild 2)	Smiths fraktur «Smith RW. A Treatise on Fractures in the Vicinity ...»`33`	Benet bryts i metafysområdet och devieras eller dislokeras i volar riktning. Frakturen kan orsaka sprickor som sträcker sig till ledytan och i det volara kortexet kan det förekomma splittring.
Fraktur som klyver volara ledytan i distala radius (bild 3)	Bartons fraktur, volar «Barton JR. Viewsand treatment of an important inju...»`34`, «Hamilton FH. A Practical Treatise on Fractures and...»`35`	Avlösning av ett fragment från den volara ledytan, fragmentet kan dislokeras i volar och proximal riktning. Den proximala handlovsraden och handen följer med frakturfragmentet. På den motsatta sidan (dorsalt) kan det förekomma ledbandsskador.
Fraktur som klyver dorsala ledytan i distala radius (bild 4)	Bartons fraktur, dorsal «Barton JR. Viewsand treatment of an important inju...»`34`, «Hamilton FH. A Practical Treatise on Fractures and...»`35`	Avlösning av ett fragment från den dorsala ledytan, fragmentet kan dislokeras i dorsal och proximal riktning, den proximala handlovsraden och handen följer med frakturfragmentet. På den motsatta sidan (volart) kan det förekomma ledbandsskador.
Fraktur som klyver processus styloideus i distala radius (bild 5)	Chauffeur-/Hutchinson-fraktur «Hutchinson J. Original Lectures. Notes on some of ...»`36` (Crank Handle, Backfire)	En frakturlinje bildas på en ledyta som motsvarar processus styloideus radii eller båtbenet, och frakturfragmentet sjunker eller glider i proximal riktning. Frakturtypen kan ha tillhörande skador på ledbanden i handleden och särskilt i skafolunära ligamenten «Helm RH, Tonkin MA. The chauffeur's fracture: simp...»`37`.
Kollaps av ledyta som motsvarar månbenet i distala radius (bild 6)	Die punch-fraktur «SCHECK M. Long-term follow-up of treatment of comm...»`38`	Ledytan som motsvarar månbenet (os lunatum) bryts och sjunker i proximal riktning. Undertyper är dorsal och volar fraktur. Det dislokerade frakturfragmentet ändrar strukturen på ledytan mellan radius och ulna (DRUJ) och kan påverka utåt- och inåtrotationen av underarmen.
Splitterfraktur som sträcker sig till leden i distala radius (bild 7)		Frakturtypen kan vara förknippad med kombinationer av tidigare frakturer. Frakturen är ofta en följd av en högenergisk skada.

`Tabell 3.` De vanligaste klassificeringarna för distal radiusfraktur.
Klassificering	Princip	Klasser
AO-klassificeringen «Müller ME. Distal Radius. Kirjassa: Müller ME, Naz...»`39`	Frakturens och ledskadans svårighetsgrad Beskriver frakturlinjernas lokalisation i förhållande till ledytan	A = extra-artikulär fraktur B = snedfraktur som sträcker sig till leden C = distal radiusfraktur i metafysområdet med minst en frakturlinje som sträcker sig till leden
Fernandez «Fernández DL. Fractures of the distal radius: oper...»`40`	Skademekanism	1 = devierande fraktur 2 = skärande, s.k. shearingfraktur 3 = kompressionsfraktur 4 = avulsionsfraktur 5 = kombination av ovanstående
Frykman «Frykman G. Fracture of the distal radius including...»`41`	Fynd i AP-röntgenbild	I = tvärgående metafysfraktur III = fraktur som sträcker sig till ledytan mellan distala radius och proximala handlovsbenraden V = tvärgående fraktur som sträcker sig till leden mellan distala radius och ulna VII = splittrad fraktur som sträcker sig till ledytan mellan distala radius och proximala handlovsraden samt ledytan mellan distala radius och ulna Typ II, IV, VI och VIII = föregående klass och fraktur i processus styloideus ulnae

Diagnostik

Klinisk undersökning

Till en distal radiusfraktur kan höra ledbands-, nerv-, sen-, blodkärls- och hudskador. En omsorgsfull klinisk undersökning i initialfasen av alla strukturer har en betydande roll för diagnostiken «Leversedge FJ, Srinivasan RC. Management of soft-t...»42.
Anamnes:
- Väsentlig information gällande patienten och frakturen är ålder, underliggande sjukdomar, medicinering, rökning, eventuella tidigare sjukdomar och frakturer i handleden och behandlingar i anslutning till dem. Dessutom bör man utreda vilken av de övre extremiteterna som är dominerande, hurdan patientens allmänna funktionsförmåga är, och vilka krav patienten har på användningen av den övre extremiteten. Dessa faktorer kan påverka valet av behandling «Leversedge FJ, Srinivasan RC. Management of soft-t...»42 och bör dokumenteras i patientjournalen.
- Utredningen av skademekanismen och -energin hjälper till att bedöma risken för eventuella tillhörande skador och en komplicerad fraktur «Davis DI, Baratz M. Soft tissue complications of d...»43.
Undersökningsobservationer:
- Extern felställning, hudens skick, tecken på öppen fraktur, hudfärg, svullnad, blodcirkulation, känseln i handområdet och senfunktioner bedöms och dokumenteras systematiskt «Young D, Papp S, Giachino A. Physical examination ...»44.
Ben:
- Symtomen och fynden vid en distal radiusfraktur är svullnad och smärta i nedre delen av underarmen, handleden eller handflatan. Frakturens dislokation kan orsaka en synlig felställning (i typfrakturen dorsal lutning av handleden och deviering i riktning mot radius).
Mjukvävnadsskador:
- Mjukvävnadsskador i distala radius är vanliga; de har rapporterats hos upp till 31 procent «Cooney WP 3rd, Dobyns JH, Linscheid RL. Complicati...»45. Dessa skador kan påverka valet av vårdlinje och kan orsaka bestående smärta eller symtom som försämrar funktionsförmågan trots att benet läker «Leversedge FJ, Srinivasan RC. Management of soft-t...»42.
Nerver:
- Syftet med nervundersökningen är att utreda om någon av de perifera huvudnervstammarna i handen (n. medianus, n. ulnaris och n. radialis ytliga kutana gren) har skadats «Leversedge FJ, Srinivasan RC. Management of soft-t...»42.
- Kraftig smärta, domningar eller känselbortfall kan tyda på akut nervskada till följd av frakturen eller behandlingen. Dessutom ska de motoriska funktionerna i n. medianus och n. ulnaris testas.
- Nervernas funktion undersöks innan bedövningsmedel används.
- Symtom i samband med radialisnerven är ofta kopplade till gipsbehandlingen då ett gips efter en sluten reposition trycker på processus styloideus radii eller tumbasen. Då är tumklykan på handryggssidan och området av tummen och pekfingret på handryggssidan smärtsamma eller känsellösa «Young D, Papp S, Giachino A. Physical examination ...»44.
Hud:
- Vid undersökning av huden beaktas hudfärg, blodutgjutningar och avvikande veckbildning i huden. Små stickhål kan vara ett tecken på öppen fraktur.
- Hos äldre personer är hudskador vanligare. Hudskador kan vara förknippade med antingen en fraktur, manipulation av frakturen eller gipsbehandling «Falch JA. Epidemiology of fractures of the distal ...»46. Även personer med inflammatoriska ledsjukdomar eller personer som använder systemiska kortikosteroider eller immunsuppressiv medicinering kan ha en förhöjd risk för att få en hudskada i samband med frakturen «Leversedge FJ, Srinivasan RC. Management of soft-t...»42.
- Öppna frakturer i distala radius är sällsynta. Vanligtvis är en öppen fraktur associerad med en fraktur i ulna i samband med frakturer i nedre delen av underarmen «Rozental TD, Beredjiklian PK, Steinberg DR ym. Ope...»47.
Senor:
- Senskador kan vara förknippade med en distal radiusfraktur eller behandlingen av den.
- En primär senskada uppstår i samband med frakturen på grund av ett vasst frakturfragment eller till följd av kompression i senans frakturdiastas.
- När senorna undersöks går man systematiskt igenom sträckningen och böjningen av varje finger.
Blodcirkulation:
- När det gäller blodcirkulationen är det viktigt att bedöma blodcirkulationen i hela handen. Funktionen i både a. radialis och a. ulnaris bör undersökas liksom blodcirkulationen i fingrarna.
Kompartmentsyndrom:
- Kompartmentsyndrom i underarmen eller handen i anknytning till en distal radiusfraktur är sällsynt.
- Vid misstanke om kompartmentsyndrom eller i samband med en högenergiskada bör muskellogerna undersökas en i taget «Leversedge FJ, Srinivasan RC. Management of soft-t...»42.
- Till symtomen och fynden hör oproportionerligt svåra smärtor som inte reagerar på vanliga smärtstillande läkemedel. Muskellogerna kan vara svullna, smärtsamma och hårda. Passiv tänjning (passiv sträckning av fingrarna) kan orsaka kraftig smärta i logerna. Dessutom kan neurologiska bristsymtom utvecklas och den lokala blodcirkulationen försämras «Leversedge FJ, Srinivasan RC. Management of soft-t...»42, «Leversedge FJ, Moore TJ, Peterson BC ym. Compartme...»48, «Kalyani BS, Fisher BE, Roberts CS ym. Compartment ...»49, «Simpson NS, Jupiter JB. Delayed onset of forearm c...»50, «Stockley I, Harvey IA, Getty CJ. Acute volar compa...»51.
- Vid misstanke om akut kompartmentsyndrom rekommenderas att alla komprimerande förband och spjälor tas bort. Om symtomen inte lindras snabbt bör akut kirurgisk öppning av muskellogerna och karpaltunneln övervägas.

Bilddiagnostik

Vid misstanke om distal radiusfraktur är den primära bilddiagnostiska undersökningen nativröntgen av handleden. Undersökningen omfattar minst två projektioner: posteroanterior (PA) och sidoprojektion.
Se bilden Suora rannekuva ja sivukuva, luut «Suora rannekuva ja sivukuva, luut»5.
Ytterligare projektioner kan underlätta upptäckten av frakturer och bedömningen av frakturfragmentens lokalisation och ledytan. I oklara fall förändrar en extra snedprojektion tolkningen i cirka 5 procent av fallen. Detta påverkar dock sällan vårdlinjen. Vid bedömning av en splitterfraktur som sträcker sig till ledytan är datortomografi den mest exakta metoden när en operation planeras «De Smet AA, Doherty MP, Norris MA ym. Are oblique ...»52.
Mätt från PA-projektionen i röntgenbilden är ulna i en normal/frisk handled i genomsnitt cirka 0,5 mm kortare än radius, men den individuella variationen är stor (standarddeviation cirka 2 mm). Lutningen på ledytan i distala radius i riktning mot ulna (den s.k. radioulnara inklinationen) är i genomsnitt cirka 25° (standarddeviation cirka 3°) och volara lutningen i radius i genomsnitt cirka 11° (standarddeviation cirka 3°) «Suojärvi N. Cone beam computed tomography of the w...»53.
Se bilderna Ranteen röntgenkuvan asettelu «Ranteen röntgenkuvan asettelu»6, Hyvän kuvan kriteerit «Hyvän kuvan kriteerit»7 och Mittaukset «Mittaukset»8 samt «hoi50109c.pdf»1(PDF).
Mätningen av röntgenanatomin gällande längdskillnaden mellan radius och ulna (ulnar varians), ledytans lutning i distala radius i riktning mot ulna (s.k. radioulnar inklination) och den volara lutningen bör göras med hjälp av standardiserade mätmetoder imk01023, varvid mätningen i bästa fall är tillförlitlig och reproducerbar. Vid mätning av ledytans hak och diastasen i röntgenbilden är felmarginalen 1–2 mm «Watson NJ, Asadollahi S, Parrish F ym. Reliability...»54.
I nativröntgenbilden har projektionen en stor betydelse för mätresultaten «Hollevoet N, Van Maele G, Van Seymortier P ym. Com...»55, «Feipel V, Rinnen D, Rooze M. Postero-anterior radi...»1, «Johnson PG, Szabo RM. Angle measurements of the di...»56, «Zanetti M, Gilula LA, Jacob HA ym. Palmar tilt of ...»57, «Laino DK, Petchprapa CN, Lee SK. Ulnar variance: c...»58, «DiBenedetto MR, Lubbers LM, Ruff ME ym. Quantifica...»59.
Det är särskilt viktigt att projektionerna i de uppföljningsbilder som tas efter frakturen är raka, så att de anatomiska mätningarna är jämförbara.
En röntgenbild av handleden tas så att handleden är rak eller gipsad, underarmen i neutral ställning och armbågen i 90° vinkel.
I PA-bilden är överarmen i abduktion med handleden i nivå med axeln och i sidobilden är överarmen bredvid bålen. I den raka PA-bilden är tredje metakarpalbenet i samma riktning som radius. I den raka sidobilden avbildas radius och ulna ovanpå varandra eller så ligger radius dorsala kant högst 1–2 mm mer dorsalt än ulnas dorsala kant.
I bedömningen av handledens sidoprojektions rakhet kan man också utnyttja avbildning av handlovsbenen. Ärtbenets kant på handflatans sida bör vara synlig mellan båtbenets och det stora handlovsbenets kanter på handflatssidan.
Se bilderna Ranteen röntgenkuvan asettelu «Ranteen röntgenkuvan asettelu»6, Hyvän kuvan kriteerit «Hyvän kuvan kriteerit»7 och Mittaukset «Mittaukset»8.
När frakturens splittring, dislokationen i felställning och frakturlinjerna som sträcker sig till ledytan ökar kan (efter en specialistkonsultation) en noggrannare bedömning av frakturdiastasens bredd eller ledytans hak fås med en datortomografiundersökning «Catalano LW 3rd, Cole RJ, Gelberman RH ym. Displac...»60, «Pruitt DL, Gilula LA, Manske PR ym. Computed tomog...»61.
Strålbelastningen från datortomografi (CT) av handleden är liten. Den är större än i en röntgenundersökning av handleden, men mindre än till exempel vid lungröntgen «Biswas D, Bible JE, Bohan M ym. Radiation exposure...»62.
Volymtomografi är exaktare och har en mindre stråldos än normal CT «De Cock J, Mermuys K, Goubau J ym. Cone-beam compu...»63. Dessutom kan bilderna tas när handleden är i neutral ställning som i en normal röntgenundersökning.
Vid planering av operationsbehandling kan 3D-reformaterade datortomografibilder vara till nytta.
Magnetundersökning har ingen större betydelse i initialskedet.

Bild 5.

Suora rannekuva ja sivukuva, luut

1 = iso monikulmaluu (os trapezium)

2 = pieni monikulmaluu (os trapetzoideum)

3 = iso ranneluu (os capitatum)

4 = hakaluu (os hamatum) * = hakaluun haka (hamulus ossi hamati)

5 = kolmioluu (os triquetrum)

6 = herneluu (os pisiforme)

7 = puolikuuluu (os lunatum)

8 = veneluu (os scaphoideum)

Bild 6.

Ranteen röntgenkuvan asettelu

Ranteen röntgenkuva: Otetaan ranne suorana, kyynärvarsi neutraaliasennossa ja kyynärpää 90˚:n kulmassa

PA-kuva (vasemmalla): Otetaan olkavarsi abduktiossa ranne olkapään tasolla

Sivukuva (oikealla): Otetaan olkavarsi vartalon vierellä

Bild 7.

Hyvän kuvan kriteerit

PA-kuva:

III-metakarpaali ja kyynär-varren luut linjassa (katkoviiva)
Ranteen nivelraot auki
Extensor carpi ulnaris -jänteen sulcus ei erotu lainkaan, näkyy styloideumin radiaalilaidalla tai sitä radiaalisemmin (paksu nuoli)

Sivukuva:

Capitatum ja kyynärvarren luut linjassa (katkoviiva)
Radiuksen dorsaalinen reuna korkeintaan 1−2 mm ulompana kuin ulnan dorsaalinen reuna (ohut nuoli)
Pisiformen (*) kämmenenpuoleinen reuna scaphoideumin ja capitatumin vastaavien reunojen (pisteviivat) välissä

Bild 8.

Mittaukset

PA-kuva:

Radiaalinen inklinaatio (1), normaalisti noin 25 astetta, keskihajonta noin 3 astetta
Ulnaarinen varianssi (2). Arvo on positiivinen, jos ulna on radiusta pidempi. Arvo on keskimäärin noin -0,5 mm, mutta yksilöiden välinen vaihtelu on suurta (keskihajonta noin 2 mm).

Sivukuva:

Radiuksen palmaarinen kallistus (3) on keskimäärin noin 11 astetta (keskihajonta noin 4 astetta).

Differentialdiagnostik och tillhörande skador

Differentialdiagnostik

Differentialdiagnostiska problem i distala radius kan orsakas av ledbandsskador i handleden eller frakturer i handlovsbenen, varav den vanligaste är båtbensfraktur.
Om de röntgenbilder som tagits efter skadan inte visar någon distal radiusfraktur, och patienten har ömhet i handleden i området av processus styloideus radii eller båtbenet, bör båtbensfraktur uteslutas. Om vanliga PA-bilder av handleden och sidoröntgenbilder inte visar någon fraktur i båtbenet, är det skäl att ta specialbilder på båtbenet, dvs. så kallade båtbensbilder, eller vid behov komplettera diagnostiken med magnet- eller CT-bilder.
Diagnostiken av ledbandsskador grundar sig på en noggrann klinisk undersökning av handleden och vid behov på magnetundersökning.

Tillhörande skador

Den vanligaste tillhörande skadan är fraktur i processus styloideus ulnae. Den påträffas i 44–65 procent av fallen «Wijffels MM, Keizer J, Buijze GA ym. Ulnar styloid...»64.
Distala radiusfrakturer är i cirka 7 procent av fallen förknippade med fraktur i handlovsbenen, vanligtvis båtbensfraktur. En handlovsbensfraktur ingår i upp till 20 procent av de svårare fallen som behandlas kirurgiskt (de vanligaste är trekantiga benet cirka 10 %, månbenet 7 % och båtbenet 5 %) «Heo YM, Kim SB, Yi JW ym. Evaluation of associated...»65.
Vid distala radiusfrakturer kan det förekomma skador på ledbandet mellan båtbenet och månbenet (SL-ledbandet) och triangelbroskkomplexet (TFCC). Skador på ledbandet mellan båtbenet och månbenet har rapporterats i 7–54 procent och skador på triangelbroskkomplexet i 35–78 procent av extraartikulära och intraartikulära frakturer. Skador på ledbandet mellan månbenet och trekantiga benet har rapporterats hos 7–15 procent «Lievä skafolunaarisen nivelsiteen vaurio ei ilmeisesti vaikuta toiminnalliseen lopputulokseen värttinäluun alaosan murtuman yhteydessä, mutta täydellinen repeämä saattaa huonontaa sitä. Luotettava tutkimusnäyttö täydellisen skafolunaarisen nivelsiteen korjauksen vaikutuksesta lopputulokseen puuttuu.»D, «Geissler WB, Freeland AE, Savoie FH ym. Intracarpa...»66, «Lindau T, Arner M, Hagberg L. Intraarticular lesio...»67, «Richards RS, Bennett JD, Roth JH ym. Arthroscopic ...»68, «Hanker GJ. Radius fractures in the athlete. Clin S...»69.
Medianusnerven skadas oftast till följd av tänjning eller kompression (karpaltunnelsyndrom). Karpaltunnelsyndrom kan uppkomma akut i samband med distal radiusfraktur (i samband med skada), subakut (under reposition, gipsbehandling eller operation) eller fördröjt. Prevalensen för akut karpaltunnelsyndrom har uppskattats till 5,4–9,1 procent «Pope D, Tang P. Carpal Tunnel Syndrome and Distal ...»70. Efter kirurgisk behandling är risken för inklämning av medianusnerven förhöjd. En del av symtomen vid karpaltunnelsyndrom är övergående. En del karpaltunnelsyndrom kräver operationsbehandling. Prevalensen för karpaltunnelsyndrom som utvecklas fördröjt har rapporterats vara 0,5–22 procent «Pope D, Tang P. Carpal Tunnel Syndrome and Distal ...»70.
Skador och inklämningar i armbågsnerven är betydligt mer sällsynta. De har rapporterats i anslutning till högenergiskador och stora initiala felställningar «Soong M, Ring D. Ulnar nerve palsy associated with...»71, «Pazart F, Stindel E, Le Nen D. Fracture of the dis...»72.
Tummen långa extensor, som går längs den trånga kanalen på ytan av radius, kan gå av hos 0,07–0,88 procent av patienterna «Davis DI, Baratz M. Soft tissue complications of d...»43. Skadan uppkommer oftast under gipsbehandlingen eller inom några månader efter att gipset tagits bort. Skador på andra sträck- eller böjsenor är sällsynta.

Faktorer som förutsäger slutresultatet

Målet med behandlingen är en välfungerande och smärtfri övre extremitet. Radiologiska variabler (felställning, splittring) kan förutsäga att ställningen försämras, men de förutsäger inte automatiskt ett dåligt funktionellt slutresultat.
Patientspecifika faktorer kan ha stor inverkan på behandlingens slutresultat.
Många psykosociala faktorer, såsom undvikande beteende på grund av rädsla, katastroftankar, överdrivet beaktande av funktionsbegränsningar och symtom (hypervigilans) och den egna uppfattningen av självförmåga (self-efficiency), ekonomiska och diagnostiska faktorer, emotionella faktorer samt faktorer i anslutning till familjen och arbetet, är oberoende av skadans etiologi en betydande orsak till en fördröjd återhämtning och långvarig smärta «Linton SJ. Understanding pain for better clinical ...»73.
Vid en typisk distal radiusfraktur hos äldre personer är en försämring av ställningen under konservativ behandling ett naturligt frakturrelaterat fenomen.
För att förutsäga slutresultatet för en distal radiusfraktur strävar man till att använda variabler förknippade med frakturen (splittring, felvinklar, förkortning) och patienten (ålder, krav, sjukdomar).

Faktorer som förutsäger det radiologiska slutresultatet

Frakturerna kan delas in i stabila (ställningen hålls under gipsbehandlingen) och instabila (ställningen hålls inte under gipsbehandlingen).
Begreppet instabilitet är inte helt klart definierat i litteraturen, men oftast avses en fraktur som enligt mätningsparametrarna i röntgenbilderna försvagas utanför de på förhand överenskomna gränsvärdena under gipsbehandlingen «Walenkamp MM, Aydin S, Mulders MA ym. Predictors o...»74.
De på förhand överenskomna godtagbara gränsvärdena har varierat under årtiondenas lopp «Walenkamp MM, Aydin S, Mulders MA ym. Predictors o...»74, «Older TM, Stabler EV, Cassebaum WH. Colles Fractur...»75, «Abbaszadegan H, Jonsson U, von Sivers K. Predictio...»76, «Mackenney PJ, McQueen MM, Elton R. Prediction of i...»77.
I undersökningar som utreder prognostiska faktorer för radiologisk instabilitet har man i allmänhet gällande ledytans ställning använt följande kriterier för godtagbar ställning: ≤ 10–15°dorsal inklination, ≤ 20°volar inklination, ≤ 2–4 mm förkortning av radius, ≥ 15° radioulnar inklination och < 1–2 mm diastas eller hak på ledytan «Wadsten MÅ, Sayed-Noor AS, Englund E ym. Cortical ...»19, «Mackenney PJ, McQueen MM, Elton R. Prediction of i...»77, «Nesbitt KS, Failla JM, Les C. Assessment of instab...»78, «Makhni EC, Ewald TJ, Kelly S ym. Effect of patient...»79, «Tahririan MA, Javdan M, Nouraei MH ym. Evaluation ...»80, «Leone J, Bhandari M, Adili A ym. Predictors of ear...»81, «Walenkamp MM, Aydin S, Mulders MA ym. Predictors o...»74.
Radiologisk instabilitet och förbening av frakturen i en så kallad felställning innebär dock inte automatiskt ett dåligt funktionellt slutresultat (t.ex. vid en typfraktur i distala radius hos personer över 65 år) «Yli 65–70-vuotiailla potilailla värttinäluun alaosan murtuman leikkaushoidon ensimmäisten kuukausien toiminnallinen tulos on hieman parempi kuin konservatiivisesti hoidetuilla. Pidemmässä seurannassa toiminnallinen tulos ei eroa hoitomuotojen välillä.»A eller i det funktionella resultatet (se evidenssammandraget Värttinäluun lyhentymän vaikutus toiminnalliseen tulokseen «Värttinäluun alaosan murtuman jälkeinen yli 3 mm lyhentymä saattaa huonontaa toiminnallista tulosta aiheuttamalla pitkittynyttä kipua ja alentamalla ranteen liikelaajuutta ja käden puristusvoimaa nuoremmilla ihmisillä, mutta yli 65-vuotiailla lyhentymällä ei ole selvää vaikutusta lopputulokseen.»B och Värttinäluun nivelpinnan epätasaisuuden vaikutus toiminnalliseen tulokseen «Nivelpinnalle jäänyt yli 2 mm epätasaisuus saattaa heikentää lopputulosta nuorilla potilailla ja lisätä nivelrikon riskiä. Iäkkäämmillä potilailla (yli 65-vuotiaat) 1–2 mm nivelpinnan pykälän ei ole osoitettu aiheuttavan huonompaa lopputulosta.»C).
Instabilitet kan klassificeras som
- a) omedelbar, där frakturen inte kan reponeras slutet eller där ställningen förloras genast
- b) tidig (ställningen förloras 1–2 veckor efter inledd gipsbehandling)
- c) sen (ställningen förloras 3–6 veckor efter inledd gipsbehandling) «Wadsten MÅ, Sayed-Noor AS, Englund E ym. Cortical ...»19, «Leone J, Bhandari M, Adili A ym. Predictors of ear...»81, «Wichlas F, Haas NP, Lindner T ym. Closed reduction...»82, «Altissimi M, Mancini GB, Azzarà A ym. Early and la...»83, «Walenkamp MM, Aydin S, Mulders MA ym. Predictors o...»74.
Kvinnligt kön, över 60–65 års ålder och dorsal splittring av frakturen förutspår troligen att ställningen förloras (instabiliseras) i radiusfrakturen under gipsbehandlingen. Fraktur i processus styloideus ulnae, en intra-artikulär frakturkomponent eller en dorsal inklination på över 15 eller 20° i initialskedet förutsäger troligen inte att ställningen förloras (instabiliseras) under gipsbehandlingen «Naissukupuoli, ikä yli 60–65 vuotta ja murtuman dorsaalinen pirstaleisuus ilmeisesti ennustavat värttinäluun murtuman asennon pettämistä (instabiliteettia) kipsihoidon aikana. Kyynärluun puikkolisäkkeen murtuma, nivelpinnan sisäinen murtumakomponentti, alkuvaiheen dorsaalinen kallistuskulma yli 15° tai yli 20° eivät ilmeisesti ennusta murtuman asennon pettämistä (instabiliteettia) kipsihoidon aikana.»B.
Av dessa är åldern den viktigaste prognostiska variabeln för instabilitet «Naissukupuoli, ikä yli 60–65 vuotta ja murtuman dorsaalinen pirstaleisuus ilmeisesti ennustavat värttinäluun murtuman asennon pettämistä (instabiliteettia) kipsihoidon aikana. Kyynärluun puikkolisäkkeen murtuma, nivelpinnan sisäinen murtumakomponentti, alkuvaiheen dorsaalinen kallistuskulma yli 15° tai yli 20° eivät ilmeisesti ennusta murtuman asennon pettämistä (instabiliteettia) kipsihoidon aikana.»B, «Abbaszadegan H, Jonsson U, von Sivers K. Predictio...»76, «Nesbitt KS, Failla JM, Les C. Assessment of instab...»78, «Makhni EC, Ewald TJ, Kelly S ym. Effect of patient...»79, «Tahririan MA, Javdan M, Nouraei MH ym. Evaluation ...»80, «Leone J, Bhandari M, Adili A ym. Predictors of ear...»81, «Hove LM, Solheim E, Skjeie R ym. Prediction of sec...»84, «Walenkamp MM, Aydin S, Mulders MA ym. Predictors o...»74, dvs. hos äldre patienter är frakturen, bedömt med radiologiska parametrar, med stor sannolikhet instabil oberoende av frakturens övriga egenskaper.
Frakturer där splittring av det volara metafysområdet konstateras hos personer under 75 år medför en stor risk för tidig (96 %) och sen (100 %) instabilitet «Wadsten MÅ, Sayed-Noor AS, Englund E ym. Cortical ...»19.
Olika kliniska prognosscheman för bedömning av instabilitet har beskrivits «Mackenney PJ, McQueen MM, Elton R. Prediction of i...»77, «Adolphson P, Abbaszadegan H, Jonsson U. Computer-a...»85, «Lafontaine M, Hardy D, Delince P. Stability assess...»86, «Luokkala T, Flinkkilä T, Paloneva J ym. Comparison...»87, men inget av dem har validerats.

Radiologiska faktorer som förutsäger det funktionell slutresultatet

Oberoende av behandlingsmetod kan felställningen i en distal radiusfraktur inte alltid korrigeras fullständigt eller så hålls den uppnådda ställningen inte fram till förbeningen. För en del patienter är det funktionella slutresultatet dåligt, om man inte radiologiskt uppnår en tillräckligt bra ställning.
Detta är dock inte alltid fallet. Gipsbehandlingen ger uppenbarligen ett funktionellt resultat som motsvarar en extern fixation vid behandling av en dorsalt dislokerad instabil distal radiusfraktur, även om benanatomin kan bevaras betydligt bättre vid externt fixerade frakturer än vid gipsade frakturer «Handoll HH, Huntley JS, Madhok R. External fixatio...»88.
Förkortning av radius «Värttinäluun alaosan murtuman jälkeinen yli 3 mm lyhentymä saattaa huonontaa toiminnallista tulosta aiheuttamalla pitkittynyttä kipua ja alentamalla ranteen liikelaajuutta ja käden puristusvoimaa nuoremmilla ihmisillä, mutta yli 65-vuotiailla lyhentymällä ei ole selvää vaikutusta lopputulokseen.»B, ledytans hak «Nivelpinnalle jäänyt yli 2 mm epätasaisuus saattaa heikentää lopputulosta nuorilla potilailla ja lisätä nivelrikon riskiä. Iäkkäämmillä potilailla (yli 65-vuotiaat) 1–2 mm nivelpinnan pykälän ei ole osoitettu aiheuttavan huonompaa lopputulosta.»C och diastas är de viktigaste faktorerna som förutsäger ett dåligt funktionellt slutresultat «Nivelpinnalle jäänyt yli 2 mm epätasaisuus saattaa heikentää lopputulosta nuorilla potilailla ja lisätä nivelrikon riskiä. Iäkkäämmillä potilailla (yli 65-vuotiaat) 1–2 mm nivelpinnan pykälän ei ole osoitettu aiheuttavan huonompaa lopputulosta.»C.
En förkortning på över 3 mm efter en distal radiusfraktur kan försämra det funktionella resultatet genom att orsaka långvarig smärta, försämra handledens rörelseomfång och handens greppstyrka hos yngre personer, men en förkortning hos personer över 65 år har ingen tydlig inverkan på slutresultatet «Värttinäluun alaosan murtuman jälkeinen yli 3 mm lyhentymä saattaa huonontaa toiminnallista tulosta aiheuttamalla pitkittynyttä kipua ja alentamalla ranteen liikelaajuutta ja käden puristusvoimaa nuoremmilla ihmisillä, mutta yli 65-vuotiailla lyhentymällä ei ole selvää vaikutusta lopputulokseen.»B.
Ojämnhet på över 2 mm på ledytan ökar avsevärt risken för artros och kan orsaka långvarig smärta och rörelsebegränsning hos yngre patienter. Ojämnhet på över 2 mm även hos äldre patienter kan orsaka ett dåligt funktionellt resultat «Nivelpinnalle jäänyt yli 2 mm epätasaisuus saattaa heikentää lopputulosta nuorilla potilailla ja lisätä nivelrikon riskiä. Iäkkäämmillä potilailla (yli 65-vuotiaat) 1–2 mm nivelpinnan pykälän ei ole osoitettu aiheuttavan huonompaa lopputulosta.»C.
Den lutning på ledytan som distala radiusfrakturen orsakar kan påverka slutresultatet av behandlingen hos patienter under 65 år «Värttinäluun alaosan murtuman aiheuttaman nivelpinnan kaltevuudella saattaa olla vaikutusta hoidon lopputulokseen alle 65-vuotiailla potilailla, mutta sen vaikutus on vähäisempi kuin lyhentymän.»B.
Det har konstaterats att det funktionella slutresultatet försämras icke-lineärt från och med en dorsal lutning på 5°. Hos personer under 75 år förekommer det dock sannolikt ingen klinisk skillnad i funktionsförmågan som patienten själv observerar förrän vid en felposition på 20° i den dorsala inklinationen «Schmidt V, Gordon M, Tägil M ym. Association Betwe...»89.
Det finns inga jämförande undersökningar om behandling av volar lutning eller dislokerade frakturer. Enligt allmän klinisk vårdpraxis har gränsvärdet för volar inklination ansetts vara 20°.
Se tabell «Kriterier för godtagbar ställning för typfraktur i distala radius hos personer under 65 år...»4.
Se de interaktiva bilderna i Värttinäluun alaosan murtuman virheasennot «Värttinäluun alaosan murtuman virheasennot»9.

`Tabell 4.` Kriterier för godtagbar ställning för typfraktur i distala radius hos personer under 65 år
Röntgenparameter	Gränsvärde för godkänd ställning	Evidensgrad
Dorsal inklination	< 15°	«Värttinäluun alaosan murtuman aiheuttaman nivelpinnan kaltevuudella saattaa olla vaikutusta hoidon lopputulokseen alle 65-vuotiailla potilailla, mutta sen vaikutus on vähäisempi kuin lyhentymän.»`B`
Volar inklination	< 20°	Ingen evidens
Förkortning av radius	< 3 mm	«Värttinäluun alaosan murtuman jälkeinen yli 3 mm lyhentymä saattaa huonontaa toiminnallista tulosta aiheuttamalla pitkittynyttä kipua ja alentamalla ranteen liikelaajuutta ja käden puristusvoimaa nuoremmilla ihmisillä, mutta yli 65-vuotiailla lyhentymällä ei ole selvää vaikutusta lopputulokseen.»`B`
Hak på ledytan	< 2 mm	«Nivelpinnalle jäänyt yli 2 mm epätasaisuus saattaa heikentää lopputulosta nuorilla potilailla ja lisätä nivelrikon riskiä. Iäkkäämmillä potilailla (yli 65-vuotiaat) 1–2 mm nivelpinnan pykälän ei ole osoitettu aiheuttavan huonompaa lopputulosta.»`C`
Diastas på ledytan	< 2 mm	«Nivelpinnalle jäänyt yli 2 mm epätasaisuus saattaa heikentää lopputulosta nuorilla potilailla ja lisätä nivelrikon riskiä. Iäkkäämmillä potilailla (yli 65-vuotiaat) 1–2 mm nivelpinnan pykälän ei ole osoitettu aiheuttavan huonompaa lopputulosta.»`C`
Radioulnar inklination	> 15°	«Värttinäluun alaosan murtuman aiheuttaman nivelpinnan kaltevuudella saattaa olla vaikutusta hoidon lopputulokseen alle 65-vuotiailla potilailla, mutta sen vaikutus on vähäisempi kuin lyhentymän.»`B`

Övriga faktorer som förutsäger behandlingens slutresultat

Ställningen hos en läkt distal radiusfraktur och en bra funktionsförmåga i handen motsvarar inte alltid varandra.
Cirka 20 procent av personer som har haft en distal radiusfraktur rapporterar symtom ännu efter flera år «Földhazy Z, Törnkvist H, Elmstedt E ym. Long-term ...»24.
Patienten kan ha katastroftankar och ökad smärta till följd av rädsla för att använda övre extremiteten, en underanvändning av den samt svag muskelstyrka i den övre extremiteten «Steven JL, Buer N, Samuelsson L ym. Pain-related f...»90.
Hos frakturpatienter är den akuta smärtans intensitet samt katastroftankar och ångest efter skadan de främsta faktorerna som förutsäger en långvarig återhämtning «Jelicic M, Kempen GI. Do psychological factors inf...»91.
Depression, smärtans intensitet och patientens motivation att träna påverkar avsevärt utvecklingen av greppstyrkan särskilt hos äldre personer. I samband med en distal radiusfraktur har de ovannämnda faktorernas inverkan på greppstyrkan eller funktionsförmågan dock inte undersökts på ett tillförlitligt sätt «van Milligen BA, Lamers F, de Hoop GT ym. Objectiv...»92, «van Lier AM, Payette H. Determinants of handgrip s...»93, «Rantanen T, Penninx BW, Masaki K ym. Depressed moo...»94, «Phillips HJ, Biland J, Costa R ym. Five-position g...»95.
Försämringen av greppstyrkan har däremot konstaterats definiera 43 procent av variationen i PRWE-resultatet 2 år efter en typfraktur i distala radius. Handledens rörlighet konstaterades inte ha försämrats hos samma patienter «Karnezis IA, Fragkiadakis EG. Association between ...»96.
Även kraftiga smärtor, psykosocial belastning och ett försämrat arbetsklimat kan fördröja den allmänna återhämtningen «Miranda H, Kaila-Kangas L, Ahola K. Särkyä ja alak...»97, «Linton SJ, Nicholas MK, MacDonald S ym. The role o...»98, «Roh YH, Lee BK, Noh JH ym. Effect of anxiety and c...»99.
Patientnöjdheten kan kräva bättre handledsrörelse, greppstyrka och pincettgrepp än vad som behövs med tanke på funktionsförmågan. En 65 procents återhämtning av greppstyrkan förutsäger dock redan en god patientnöjdhet «Chung KC, Haas A. Relationship between patient sat...»100.

Behandling

Behandlingens mål och principer

Målet med behandlingen är en smärtfri handled och en återställd funktionsförmåga som är så nära nivån före skadan som möjligt.
De metoder som används i behandlingen ska vara effektiva och säkra.
Valet av vårdlinje påverkas av både patient- och skaderelaterade faktorer.
De viktigaste patientrelaterade faktorerna som påverkar valet av vårdlinje är fysisk aktivitet, fysiologisk ålder, handens funktionella behov, andra sjukdomar och behandlingsföljsamhet.
Av de skaderelaterade faktorerna påverkas vårdlinjesvalet av frakturtypen, felställningens storlek, frakturens stabilitet och tillhörande skador.
Oavsett hur man behandlar frakturen kan en del patienter få ansträngningssmärta och nedsatt funktionsförmåga i handleden efter behandlingen.
Genom god behandling av akut smärta, tidig identifiering av riskfaktorer och behandling av dem kan man sträva efter att förebygga kronisk smärta.
Hos äldre patienter finns det inget tydligt samband mellan den slutliga läkningsställningen och den kliniska återhämtningen av handleden.
Den slutliga läkningen kan ta 6–12 månader.

Konservativ behandling

Vid konservativ behandling av en distal radiusfraktur reponeras frakturen under lokalbedövning med sluten traktion och genom att trycka frakturfragmentet i nödvändig riktning.
Vid en typfraktur av distala radius placeras gipset på handledens dorsalsida från knogarna till den övre tredjedelen av underarmen.
En distal radiusfraktur bör troligen gipsas i funktionsställning (metakarpalbenens linje avviker 0–20° i sträckriktning från radiuslinjen) «Värttinäluun alaosan murtuma kannattaa ilmeisesti kipsata funktioasentoon (kämmenluiden linja poikkeaa 0–20 astetta ojennussuuntaan värttinäluun linjasta).»B.
Det är (troligen) inte till nytta för läkningen att gipsa en typfraktur i distala radius i flexionsställning och ulnardeviation «Värttinäluun alaosan murtuma kannattaa ilmeisesti kipsata funktioasentoon (kämmenluiden linja poikkeaa 0–20 astetta ojennussuuntaan värttinäluun linjasta).»B.
Gipsningsställningen kan påverka utvecklingen av ett kompressionstillstånd i medianusnerven. Kraftig flexion och ulnardeviation i handleden (s.k. Cotton-Loder-position) kan öka trycket i karpaltunneln «Gelberman RH, Szabo RM, Mortensen WW. Carpal tunne...»101.
Den rekommenderade totala gipsningstiden är 3–5 veckor. Den totala gipsningstiden avgörs enligt patientens ålder och frakturtypen. Hos yngre patienter kan 3 veckors gipsning användas vid frakturer i bra ställning. Hos äldre patienter är gipsningstiden vid en splitterfraktur 5 veckor «Bentohami A, van Delft EAK, Vermeulen J ym. Non- o...»102.
Ställningen av en fraktur i godtagbar ställning följs upp med röntgenbilder 1–2 gånger inom 10–14 dygn och enligt övervägande i samband med att gipset avlägsnas.
Det finns ingen vetenskaplig evidens för en optimal uppföljningstidtabell för frakturställningen under 2–3 veckor efter frakturen, och därför grundar sig rekommendationen om radiologisk uppföljning på klinisk praxis och patientspecifikt övervägande. Radiologisk uppföljning ordnas inte för patienter som inte kan behandlas kirurgiskt.
Om en ställningsförändring utanför den godtagbara ställningen uppkommer under uppföljningen och en operation anses vara till nytta för patienten (på basis av konsultation inom den specialsjukvården), rekommenderas en jourremiss för operationsbedömning senast inom 2 veckor efter frakturen.
En sluten reposition av distala radius är inte nödvändigtvis till nytta vid förlorad ställning under gipsbehandlingen hos en äldre person, men tillförlitliga forskningsrön om detta saknas «Värttinäluun alaosan uudelleenrepositiosta ei liene ole hyötyä, jos asento pettää kipsaushoidon aikana ikääntyneillä (yli 60-vuotiailla).»C.
Operationsbehandling (extern fixation) av en distal radiusfraktur med förlorad ställning under gipsbehandlingen torde inte vara till nytta hos äldre personer «Kipsaushoidon aikana pettävän värttinäluun alaosan murtuman leikkaushoidosta (ulkoinen kiinnityslaite) ei liene hyötyä yli 60-vuotiailla.»C.
Ett gips som sitter dåligt, är för spänt eller löst ska korrigeras eller bytas ut.
Se bildserien Värttinäluun alaosan murtuman (rannemurtuman) repositio ja kipsaus «hoi50109a.pdf»2.

Kirurgisk behandling

Målet med den kirurgiska behandlingen är att återställa benanatomin i distala radius.
Med operationsbehandling uppnås ett bättre röntgenologiskt slutresultat, men hos äldre personer verkar det inte ha något tydligt samband med den kliniska läkningen i fråga om smärta och funktionsförmåga «Yli 65–70-vuotiailla potilailla värttinäluun alaosan murtuman leikkaushoidon ensimmäisten kuukausien toiminnallinen tulos on hieman parempi kuin konservatiivisesti hoidetuilla. Pidemmässä seurannassa toiminnallinen tulos ei eroa hoitomuotojen välillä.»A.
Vid splitterfrakturer hos unga och medelålders personer kan operationsbehandling med plattfixation eller extern fixation ge ett bättre funktionellt och röntgenologiskt slutresultat än gipsbehandling åtminstone på kort sikt «Leikkaushoito metallipiikeillä tai ulkoisella kiinnityslaitteella saattaa tuottaa kipsihoitoa paremman toiminnallisen ja röntgenologisen tuloksen nuorten ja keski-ikäisten pirstaleisissa murtumissa.»B.
Vid behandling av distala radiusfrakturer hos patienter över 65–70 år är det troligen bra att prioritera en konservativ behandlingslinje «Yli 65–70-vuotiailla potilailla värttinäluun alaosan murtuman leikkaushoidon ensimmäisten kuukausien toiminnallinen tulos on hieman parempi kuin konservatiivisesti hoidetuilla. Pidemmässä seurannassa toiminnallinen tulos ei eroa hoitomuotojen välillä.»A.
Hos äldre patienter har inget tydligt samband konstaterats mellan den slutliga felställningen i handleden och den kliniska läkningen av handleden (enligt upplevda symtom och uppmätt funktionsförmåga). Hos dessa patienter bör man därför använda särskilt övervägande när operationsbehandling planeras för att korrigera en fraktur som förbenats i felställning.
Artroskopi av handleden kan användas som hjälp vid bedömning av ledytan och tillhörande skador samt vid en korrigerande operation. Utgående från litteraturen är nyttan av artroskopi oklar.
Den mest använda kirurgiska metoden är en korrigering av frakturen med en volar LCP-platta.
Enligt litteraturen ger kirurgisk behandling med extern fixation och platta dock ett likvärdigt funktionellt slutresultat vid behandling av en distal radiusfraktur «Wei DH, Poolman RW, Bhandari M ym. External fixati...»103, «Wang J, Yang Y, Ma J ym. Open reduction and intern...»104, «Handoll HH, Huntley JS, Madhok R. External fixatio...»88, «Esposito J, Schemitsch EH, Saccone M ym. External ...»105, «Walenkamp MM, Bentohami A, Beerekamp MS ym. Functi...»106.
En intern fixation av frakturen med en volar LCP-platta ger i början av behandlingen (3 månader) ett bättre funktionellt slutresultat än en extern fixation när slutresultatet bedöms med DASH-enkäten «Esposito J, Schemitsch EH, Saccone M ym. External ...»105, «Walenkamp MM, Bentohami A, Beerekamp MS ym. Functi...»106.
Skillnaden i DASH-poängen mellan operationsmetoderna har inte konstaterats vara signifikant efter 12 månader «Esposito J, Schemitsch EH, Saccone M ym. External ...»105, «Walenkamp MM, Goslings JC, Beumer A ym. Surgery ve...»107.
Med intern fixation uppnås eventuellt ett bättre radiologiskt slutresultat än med extern fixation i fråga om förkortningen av radius, men detta verkar inte ha någon betydelse vid bedömningen av handledens funktionella slutresultat «Esposito J, Schemitsch EH, Saccone M ym. External ...»105.
Fixation av frakturen med metalltrådar (Kirschner-trådar) ger eventuellt ett sämre radiologiskt slutresultat än en fixation med volar LCP-platta, men vid långtidsuppföljning är det funktionella slutresultatet dock sannolikt lika bra «Levytyksellä ja K-piikeillä saavutetaan ilmeisesti samankaltaiset toiminnalliset tulokset dorsaalisesti siirtyneen värttinäluun alaosan murtuman kirurgisessa hoidossa.»B.
Gällande PRWE, DASH, livskvalitetsmätningar eller komplikationer har ingen signifikant skillnad konstaterats mellan LCP-plattan eller fixation med metalltrådar vid behandling av icke-splittrade typfrakturer i distala radius «Wei J, Yang TB, Luo W ym. Complications following ...»108.
Fixation med metalltrådar är en billigare operationsmetod än plattfixation «Wei J, Yang TB, Luo W ym. Complications following ...»108.
Betydande tillhörande skador, såsom fullständig ruptur i ledbandet mellan båtbenet och månbenet, dislokation av caput ulnae och andra betydande skador i handledsområdet, bör korrigeras samtidigt.

Läkemedelsbehandling

Målet med smärtbehandlingen är att lindra smärtan i handleden och underlätta återhämtningen av arbets- och funktionsförmågan.
Syftet är att genom en bra behandling av akut smärta förhindra att smärtan blir kronisk «Kelley BP, Shauver MJ, Chung KC. Management of Acu...»109.
Vid behandling av akut smärta på grund av vävnadssmärta används paracetamol, antiinflammatoriska analgetika eller en kombination av dessa. Kontinuerlig användning av antiinflammatoriska läkemedel rekommenderas inte. Om effekten av andra läkemedel är otillräcklig kan behandlingen kompletteras med en mild opioid «Kelley BP, Shauver MJ, Chung KC. Management of Acu...»109, «Dahl JB, Nielsen RV, Wetterslev J ym. Post-operati...»110.
Beträffande kontraindikationer som bör beaktas vid valet av smärtstillande medel se God medicinsk praxis-rekommendationen Smärta «Smärta»2 och det interaktiva diagrammet Kipulääkkeen valinta «http://www.terveysportti.fi/xmedia/hoi/hoi50103/Kipulaakkeen_valinta.html»1.
Antiinflammatoriska analgetika har konstaterats fördröja frakturläkningen hos råttor. Motsvarande har inte påvisats i prospektiva kontrollerade humanstudier «Mathiesen O, Wetterslev J, Kontinen VK ym. Adverse...»111.
Vid behandling av neuropatisk smärta (t.ex. nervskada) kan man i första hand använda tricykliska antidepressiva läkemedel, gabapentinoider, SNRI-gruppens antidepressiva läkemedel eller lidokainsalva. Se God medicinsk praxis-rekommendationen Smärta «Smärta»2.
C-vitamintillskott kan förebygga CRPS-symtom efter en distal radiusfraktur, men torde inte förbättra funktionsförmågan «Meena S, Sharma P, Gangary SK ym. Role of vitamin ...»112, «Ekrol I, Duckworth AD, Ralston SH ym. The influenc...»113.

Behandling av tillhörande skador

Efter operation och gipsning av frakturen kan det i fingrarna på den skadade extremiteten uppstå domning, som borde försvinna inom 24–48 timmar med hjälp av högläge och rörelseövningar med fingrarna. Om domningen förvärras eller inte alls minskar rekommenderas att gipset och åtstramande förband lossas. Om detta inte hjälper bör man överväga att frigöra nerven.
Utöver en klinisk undersökning av domningssymtom i fingrarna efter gipsbehandlingen bör också nervbanorna undersökas före ett operationsbeslut.
En patient vars långa sträcksena i tummen har gått av bör remitteras för övervägande av senrekonstruktion i ett senare skede.
Fullständiga rupturer i ledbandet mellan båtbenet och månbenet kan leda till symtomatisk instabilitet i handleden och senare till artros i handleden, och man rekommenderar att dessa korrigeras kirurgiskt hos unga och aktiva patienter. Partiella rupturer korrigeras inte kirurgiskt. Det finns dock inga kontrollerade jämförande studier om detta «Forward DP, Lindau TR, Melsom DS. Intercarpal liga...»114.
En fraktur i processus styloideus ulnae eller ruptur i triangelbroskkomplexet i samband med en distal radiusfraktur leder endast sällan till instabilitet i leden mellan radius och ulna (DRUJ). En korrigering av dessa skador rekommenderas inte i det akuta skedet, om skadan inte är förknippad med instabilitet i leden mellan radius och ulna «Mrkonjic A, Geijer M, Lindau T ym. The natural cou...»115, «Souer JS, Ring D, Matschke S ym. Effect of an unre...»116, «Adolfsson L, Scheer J. Acute injuries around the d...»117.
En fraktur i processus styloideus kan efter övervägande fixeras till ulna med vajer eller skruv.
Båtbensfraktur i samband med distal radiusfraktur behandlas vanligtvis enligt samma principer som utan radiusfraktur, särskilt om man beslutar att behandla radiusfrakturen utan operation. Frakturer i bra ställning behandlas med 4–6 veckors gipsbehandling och dislokerade och proximala frakturer i bra ställning med skruvfixation.
Läkningen av en båtbensfraktur vid konservativ behandling kan kontrolleras efter 4–6 veckor med datortomografi eller volymtomografi.
Om radiusfrakturen behandlas genom operation krävs också att båtbensfrakturen fixeras för att en tidig (2–4 veckor) rörelsebehandling av handleden ska kunna inledas.
Om en gammal båtbensfraktur som inte förbenats konstateras i samband med en radiusfraktur är det bättre att behandla den först senare.
Om man misstänker att patienten har besvär som orsakas av implantat som använts för att fixera frakturen (friktionssymtom i senan, skruv i leden e.d.), bör patienten remitteras till specialsjukvården för bedömning.

Rehabilitering

Målet med rehabiliteringen efter en fraktur i distala radius är att minimera funktionsbegränsningen som skadan orsakar och att få handen att fungera så bra som möjligt i vardagen. Delmålen är en så smärtfri handled som möjligt, funktionellt god rörlighet i lederna och bra greppstyrka i handen.
Hos de flesta orsakar skadan inga bestående men i de dagliga funktionerna.
Det finns ännu inte tillräckligt med vetenskapligt godkända kontrollerade behandlingsstudier om rehabiliteringen vid en handledsfraktur, så rekommendationerna grundar sig delvis på specialisternas erfarenheter «Kopylov P, Runnqvist K, Jonsson K ym. Norian SRS v...»118.
Allmänt använda fysio- eller ergoterapimetoder vid rehabilitering av en handledsfraktur är rådgivning och handledning, aktiva och assisterade rörelseövningar (fingrar, handled, underarm, armbågs- och axelled) samt målinriktad styrketräning «Tietyillä fysio- tai toimintaterapiamenetelmillä lienee vaikutusta aikuisten värttinäluun alaosien murtumien kuntoutuksessa käytettynä tavanomaisen fysioterapiaohjauksen lisänä.»C.
Normal rehabilitering kan också omfatta ärr- och hudvård, handledning i behandlingsmetoder för svullnad och smärta, manuell mobilisering av leder, tänjningar, handledning i ADL-funktioner och funktionella övningar «Tietyillä fysio- tai toimintaterapiamenetelmillä lienee vaikutusta aikuisten värttinäluun alaosien murtumien kuntoutuksessa käytettynä tavanomaisen fysioterapiaohjauksen lisänä.»C.
Självständig träning hemma torde vara tillräcklig vid en distal radiusfraktur som läker utan problem «Omatoiminen ohjeistettu kotiharjoittelu lienee riittävä ongelmitta paranevassa värttinäluun alaosan murtumassa.»C.
Den självständiga träningen hemma kan genomföras enligt den behandlande läkarens eller fysioterapeutens anvisningar. Då rekommenderas att patienten ges åtminstone rådgivning och allmän handledning för hur rörelserna ska utföras samt skriftliga träningsanvisningar «Handoll HH, Elliott J. Rehabilitation for distal r...»119, «hoi50109d.pdf»3, «hoi50109e.pdf»4.
Hemmaträning med hjälp av en video torde vara minst lika effektiv som handledd rehabilitering när det gäller sedvanlig träning «Lara TR, Kagan RP, Hiratzka SL ym. Traditional Ver...»120, «Coughlin T, Norrish AR, Scammell BE ym. Comparison...»121.
Genast efter frakturen är det viktigt att behandla svullnad och smärta. Att inleda rörelseträning i de fria friska lederna (armbågsben, axelben och skulderblad samt särskilt fingrar) redan under gipsbehandlingen påskyndar rehabiliteringen och har en positiv effekt på greppstyrkan och på de immobiliserade ledernas rörlighet «Handoll HH, Elliott J. Rehabilitation for distal r...»119.
Att lägga till skulderbladsövningar i ett sedvanligt träningsprogram minskar smärtan under rörelserna och förbättrar den upplevda funktionsförmågan i den övre extremiteten under återhämtningstiden «Gutiérrez-Espinoza H, Araya-Quintanilla F, Gutiérr...»122.
Under immobiliseringen kan man förebygga sammanväxning genom att behandla svullnaden med högläge och rörelsebehandling av extremiteten. Aktiva och passiva rörelseövningar minskar svullnaden och stelheten i fingrarna. En alltför kraftig passiv behandling orsakar dock irritation och ökar svullnaden.
Rehabiliteringsprogrammet för en fraktur som behandlats genom gipsning eller operation är i stora drag likadant efter den överenskomna immobiliseringstiden.
Immobiliseringen efter operationen bestäms enligt typen av skada och fixationstekniken. Om fixationen är stadig kan man utöver rörelseövningarna i friska leder inleda lätta, aktiva rörelseövningar (utåt- och inåtrotation) i handleden och underarmen under de första veckorna enligt den opererande läkarens anvisningar. (Se Ranteen liikeharjoitukset «hoi50109d.pdf»3, «hoi50109e.pdf»4).
Tidig mobilisering av handleden efter en volar plattfixation påskyndar rehabiliteringen vid frakturer i distala radius under de första veckorna, men skillnaderna jämnas ut efter 3–6 månader «Ranteen varhainen mobilisaatio operatiivisesti hoidetun värttinäluun alaosan murtuman jälkeen nopeuttaa kuntoutumista ensimmäisten viikkojen ja kuukausien aikana, mutta erot tasoittuvat 3–6 kuukauden kohdalla.»A.
I en fraktur som behandlats med gipsskena inleds aktiva rörelseövningar av handleden när förbeningen framskrider efter att gipset tagits bort.
Aktiv användning av fingrarna i vardagens lätta sysslor främjar återställandet och upprätthållandet av rörelserna.
Vid kirurgiskt behandlade frakturer inleds ärrbehandling för att mjuka upp åtstramande ärr och minimera uppkomsten av adhesioner.
En handledsskena som kan öppnas kan vid behov användas mellan rörelseövningarna. I takt med att förbeningen framskrider avstår man från det externa stödet för handleden och ökar gradvis de stärkande och tänjande övningarna och belastningen.
En stor del av patienterna med handledsfraktur rehabiliteras utan problem, men ibland bör intensifierad rehabilitering övervägas.
Tecken på behov av intensifierad fysio- eller ergoterapi är långvarig immobilisering, kraftig svullnad, komplicerad fraktur, oproportionerlig smärta, stelhet i fingrarna och tummen, ökad aktivering av det sympatiska nervsystemet, nervsmärtor, rädsla för att använda handen och ineffektiv träning hemma «Kopylov P, Runnqvist K, Jonsson K ym. Norian SRS v...»118.
Intensifierad fysio- eller ergoterapi enligt konstaterat behov rekommenderas antingen för att förbättra smärtsituationen, rörligheten, styrkan eller funktionaliteten och/eller minska svullnaden.
Utöver sedvanlig rådgivning och övningshandledning kan man i rehabiliteringen överväga att utnyttja flera metoder för att förbättra olika egenskaper. Dessa metoder behandlas i följande avsnitt, som riktar sig i synnerhet till vårdpersonal som genomför rehabilitering.
Undersökningar som mäter rehabiliteringens effekt har oftast uteslutit patienter som har komplikationer i anslutning till återhämtningen, allvarlig försämring av funktionsförmågan eller andra sjukdomar som i allmänhet kräver handledd rehabilitering «Handoll HH, Elliott J. Rehabilitation for distal r...»119.

Bedömning av olika terapiformer

Rehabiliteringspersonalens viktigaste uppgift är att erbjuda patienten metoder för att återställa funktionsförmågan, motivera patienten att träna enligt givna anvisningar och uppmuntra patienten i rätt tid att använda handen i dagliga sysslor.
Vissa fysio- eller ergoterapimetoder torde ha en positiv inverkan vid rehabiliteringen av en radiusfraktur hos vuxna när metoderna används utöver vanliga fysioterapimetoder «Tietyillä fysio- tai toimintaterapiamenetelmillä lienee vaikutusta aikuisten värttinäluun alaosien murtumien kuntoutuksessa käytettynä tavanomaisen fysioterapiaohjauksen lisänä.»C.
Dessa fysio- och ergoterapimetoder omfattar olika metoder för manuell terapi, fysikaliska behandlingsmetoder, ortoser och kompressionstextilier samt olika träningsinterventioner.
Bedömningen av effekten av olika terapeutiska behandlingsformer försvåras av variationerna i patientmaterialet och använda terapimetoder, uppföljningstiderna och mätarna i forskningsrapporterna samt inexaktheter i rapporteringen av resultaten.
På basis av de nuvarande RCT-studierna är det svårt att dra slutsatser om den mest effektiva terapimetoden «Handoll HH, Elliott J. Rehabilitation for distal r...»119, «Gutiérrez-Espinoza H, Araya-Quintanilla F, Olguín-...»123.
Fysio- och ergoterapeutiska metoder väljs ofta enligt patientspecifika behov genom att man förlitar sig på yrkesskicklighet och erfarenhet.
Manuella terapimetoder:
- Teknikerna för manuell terapi utnyttjas ofta för att öka rörligheten och minska svullnaden.
- Aktiv ledmobiliseringsteknik (MWM-teknik) som kombinerar manuell mobilisering med aktiv rörelse, förbättrar uppenbarligen rörelseomfånget och den upplevda funktionsförmågan i övre extremiteten vid rehabilitering av distala radiusfrakturer när den används som tillägg till normal fysioterapi efter att gipset tagits bort «Reid SA, Andersen JM, Vicenzino B. Adding mobilisa...»124, «Tomruk M, Gelecek N, Basçi O ym. Effects of early ...»125.
- Passiva ledmobiliseringtekniker har inte konstaterats vara till någon betydande nytta för att förbättra rörligheten «Gutiérrez-Espinoza H, Araya-Quintanilla F, Olguín-...»123, «Handoll HH, Elliott J. Rehabilitation for distal r...»119.
- Av de undersökta metoder som använts för behandling av svullnad torde manuell lymfaterapi (MLD) och manuell mobilisering av svullnad (MEM) ha en måttlig effekt på minskningen av svullnaden när de används i tillägg till vanlig fysioterapi «Gutiérrez-Espinoza H, Araya-Quintanilla F, Olguín-...»123, «Klein I, Tidhar D, Kalichman L. Lymphatic treatmen...»126. MLD-behandlingen kan minska den posttraumatiska svullnaden i initialskedet och därmed risken för komplikationer i anslutning till svullnad «Klein I, Tidhar D, Kalichman L. Lymphatic treatmen...»126.
- Lymfaterapi kan övervägas som en del av behandlingen för att minska betydande svullnad «Klein I, Tidhar D, Kalichman L. Lymphatic treatmen...»126.
Fysikaliska behandlingsmetoder:
- Värmebehandling har använts för att förbättra rörelsebanorna i handleden, men tillförlitliga forskningsrön om dess effekt saknas.
- Köldbehandling är inte till någon betydande nytta för att främja läkningen «Handoll HH, Elliott J. Rehabilitation for distal r...»119.
- Ultraljudsbehandling har inte konstaterats vara effektivare än placebobehandling för att förbättra handledens rörelseomfång eller funktionsförmåga «Basso O, Pike JM. The effect of low frequency, lon...»127.
Ortoser och förstakompressionstextilier:
- Vid behov inleds behandling av svullnad i handen med kompressionshandske eller elastiskt förband efter immobiliseringen «Bentohami A, de Korte N, Sosef N ym. Study protoco...»128.
- En individuellt anpassad kompressionshandske (kompression 20–30 mmHg), som tas i bruk genast efter att gipset tagits bort, lindrar troligen de skadliga symtom som konstaterats i samband med borttagning av gipset: smärta, begränsad rörelse i handleden eller fingrarna, svullnad och funktionella begränsningar «Miller-Shahabar I, Schreuer N, Katsevman H ym. Eff...»129. Möjligheten att prova förstakompressionsprodukter begränsas i Finland ofta till specialsjukvården.
- Användningen av dynamisk ortos har inte konstaterats medföra någon betydande nytta, men omfattande forskningsdata saknas «Handoll HH, Elliott J. Rehabilitation for distal r...»119.
- Efter att frakturen förbenat sig kan en betydande stelhet i handleden behandlas med tänjande remmar eller skenor.
Träningsinterventioner och smärtbehandling:
- Vid smärtbehandlingen efter en handledsfraktur kan motokognitiva interventioner, såsom GMI- och spegelterapi, vara till hjälp. Dessa metoder kan utnyttjas i förebyggande syfte i början av rehabiliteringen för smärtkänsliga patienter eller senare för att kontrollera överaktiveringen av det sympatiska nervsystemet.
- Visualiseringsträning, GMI-terapi och spegelterapi torde ha en gynnsam effekt på smärtan och smärtkontrollen när de inleds redan i början av rehabiliteringen av handledsfrakturen. De kan också förbättra greppstyrkan, rörelseomfånget samt funktionsförmågan i övre extremiteten och på så sätt förebygga följderna av en lång immobilisering «Dilek B, Ayhan C, Yagci G ym. Effectiveness of the...»130, «Korbus H, Schott N. Does mental practice or mirror...»131.
- Styrketräning i den motsatta övre extremiteten under immobiliseringen kan kortvarigt förbättra greppstyrkan och rörligheten, men tillförlitlig evidens saknas «Handoll HH, Elliott J. Rehabilitation for distal r...»119.

Behandlingskomplikationer

Komplikationer under eller efter gips- eller operationsbehandlingen kan bero antingen på skadan eller vården. Se även avsnittet Differentialdiagnostik och associerade skador «A1»2.
Även om det radiologiska slutresultatet med konservativ behandling kan vara klart sämre än resultatet för kirurgiskt behandlade patienter, verkar det inte påverka antalet komplikationer eller det funktionella slutresultatet hos patienter över 65–70 år med en radiusfraktur «Vaikka konservatiivisella hoidolla radiologinen lopputulos on selvästi operatiivisesti hoidettujen potilaiden tulosta huonompi, sillä ei näytä olevan vaikutusta komplikaatioiden määrään ja varsinkaan toiminnalliseen lopputulokseen yli 65-vuotiailla värttinäluun alaosan murtumapotilailla.»A.
Utvecklingen av symtomatisk artros vid distala radiusfrakturer som sträcker sig till ledytan verkar vara sällsynt «Young CF, Nanu AM, Checketts RG. Seven-year outcom...»132, «Young BT, Rayan GM. Outcome following nonoperative...»133, «Ali M, Brogren E, Wagner P ym. Association Between...»134.
Medianusnerven kan skadas till följd av tänjning eller kompression (ett hematom eller ett frakturfragment kan förtränga karpaltunneln). Lindriga karpaltunnelsymtom är vanliga.
Patienten kan utveckla en förträngande stenoserande tenosynovit i fingrarna eller en ruptur i tummens långa sträcksena «Vaikka konservatiivisella hoidolla radiologinen lopputulos on selvästi operatiivisesti hoidettujen potilaiden tulosta huonompi, sillä ei näytä olevan vaikutusta komplikaatioiden määrään ja varsinkaan toiminnalliseen lopputulokseen yli 65-vuotiailla värttinäluun alaosan murtumapotilailla.»A.
CRPS orsakar exceptionellt kraftig smärta i proportion till skadan. Typiska är också förändringar i känseln och motoriken samt störningar i det autonoma nervsystemets funktion. Se God medicinsk praxis-rekommendationen Smärta «Smärta»2 och Facultas-databasens artikel Krooninen kipu «https://www.tela.fi/wp-content/uploads/2021/06/14383-Facultas-krooninen-kipu.pdf»2.
Ingen korrelation mellan frakturens ställning och utveckling av CRPS har konstaterats och inte heller mellan förbeningsställning och karpaltunnelsyndrom «Vaikka konservatiivisella hoidolla radiologinen lopputulos on selvästi operatiivisesti hoidettujen potilaiden tulosta huonompi, sillä ei näytä olevan vaikutusta komplikaatioiden määrään ja varsinkaan toiminnalliseen lopputulokseen yli 65-vuotiailla värttinäluun alaosan murtumapotilailla.»A.
Alla operativa behandlingsmetoder är förknippade med risk för komplikationer och för typkomplikationer förknippade med respektive operationstekniker «Vaikka konservatiivisella hoidolla radiologinen lopputulos on selvästi operatiivisesti hoidettujen potilaiden tulosta huonompi, sillä ei näytä olevan vaikutusta komplikaatioiden määrään ja varsinkaan toiminnalliseen lopputulokseen yli 65-vuotiailla värttinäluun alaosan murtumapotilailla.»A, «Bentohami A, de Burlet K, de Korte N ym. Complicat...»135.
Användningen av volara LCP-plattor kan ha samband med uppkomsten av nerv- och senskador och karpaltunnelsyndrom «Bentohami A, de Burlet K, de Korte N ym. Complicat...»135.
Ingen skillnad har konstaterats mellan användningen av volara och dorsala plattor gällande antalet komplikationer. Användningen av en volar platta är sannolikt förknippad med fler nervskador och karpaltunnelsyndrom, men med färre senproblem «Wei J, Yang TB, Luo W ym. Complications following ...»108.
Det har inte kunnat påvisas skillnader mellan användningen av en platta och extern fixation gällande artros, reoperationer, förbening i felställning, CRPS, karpaltunnelsyndrom, senrupturer eller senirritation. Infektioner förknippas med externa fixatorer och trådar «Esposito J, Schemitsch EH, Saccone M ym. External ...»105.
En hög skadeenergi och en ålder under 40 år är riskfaktorer för en ny operation. Risken för en ny operation är också större om operationsbehandlingen genomförs av en kirurg som sällan opererar radiusfrakturer «Sirniö K, Flinkkilä T, Vähäkuopus M ym. Risk facto...»136.

Vårdprinciper och nivåstrukturering av vården

Principer:
- Diagnostiken i initialskedet av alla frakturer och frakturmisstankar omfattar nativröntgenundersökning och vid behov sluten reposition och gipsning vid den första vårdenheten, om det är möjligt.
- Typfrakturer i distala radius som reponerats slutet och gipsats i en godtagbar ställning kan följas upp inom öppenvården, företagshälsovården eller den privata sektorn. Enligt övervägande följs frakturen upp i 10–14 dygn genom att ta nativröntgenbilder 1–2 gånger och vid behov när gipsbehandlingen avslutas.
- Den rekommenderade totala gipsningstiden är 3–5 veckor.
- Ett gips som sitter dåligt eller trycker bör korrigeras och vid behov bytas ut, om patienten har smärtor eller domningssymtom.
- För äldre personer torde rutinmässig uppföljning av typfrakturer i distala radius med nativröntgen dock inte vara till nytta om man med iakttagande av principerna för delat beslutsfattande beslutar om konservativ vård:
  - Trots att ett bättre radiologiskt slutresultat kan uppnås med operationsbehandling verkar det inte ha någon tydlig korrelation med den kliniska läkningen i fråga om smärta och funktionsförmåga hos äldre personer.
  - En sluten reposition av distala radius är inte nödvändigtvis till någon nytta om ställningsförlust uppkommer under gipsbehandlingen. Tillförlitliga forskningsrön saknas dock «Värttinäluun alaosan uudelleenrepositiosta ei liene ole hyötyä, jos asento pettää kipsaushoidon aikana ikääntyneillä (yli 60-vuotiailla).»C.
  - Operativ behandling av en distal radiusfraktur som förlorar ställningen under gipsbehandlingen torde inte vara till nytta hos äldre personer «Kipsaushoidon aikana pettävän värttinäluun alaosan murtuman leikkaushoidosta (ulkoinen kiinnityslaite) ei liene hyötyä yli 60-vuotiailla.»C.
  - Oberoende av behandlingsform eller frakturens ställning får en del patienter funktionella men i handleden. Också äldre personer kan drabbas av besvär, men risken minskar tydligt med åldern «Grewal R, MacDermid JC. The risk of adverse outcom...»137.
- Aktiv uppföljningslinje med röntgenbilder och vid behov operationsbehandling av typfrakturer i distala radius kan övervägas även hos aktiva äldre personer som har stora krav på funktionsförmågan i den övre extremiteten.
- Behovet av uppföljning övervägs från fall till fall och den ska genomföras i samförstånd med patienten.
- Om frakturen inte följs upp med röntgenbilder är det inte heller nödvändigt att ta rutinmässiga uppföljningsbilder i samband med ett eventuellt gipsbyte.
- Även om man inte beslutar sig för rutinmässig röntgenuppföljning ska patientens vård ordnas på ett adekvat sätt: en sluten reposition av frakturen, gipsning och smärtbehandling samt vid behov byte av gips och ingripande vid eventuella komplikationer under behandlingen genomförs för alla patienter enligt samma principer.
- Både konservativ och operativ behandling är förknippade med risker. Därför bör uppmärksamhet fästas vid att ge adekvat patientinformation om prognosen och behandlingsriskerna i början av behandlingen, vilket också dokumenteras i patientjournalen.
- Frakturer som inte uppnår en godtagbar ställning (se tabell «Kriterier för godtagbar ställning för typfraktur i distala radius hos personer under 65 år...»4) hos personer under 65 år och aktiva äldre personer kräver bedömning inom specialsjukvården. Vid behov bör kirurgisk behandling övervägas.
Bilddiagnostiska undersökningar:
- En nativröntgenundersökning bör alltid göras på den behandlande enheten vid misstanke om fraktur.
- Diagnostiken kan kompletteras från fall till fall med CT- eller volymtomografi- och magnetundersökningar.
Fysioterapiremiss bör övervägas i fall där fördröjd återhämtning konstateras. Se avsnittet Rehabilitering «A2»3.
Jourremiss till specialsjukvården:
- Patienter som har höga krav på funktionsförmågan i övre extremiteten och hos vilka man inte kan få frakturen i en godtagbar ställning, eller om ställningen förloras under uppföljningen, bör hänvisas till en bedömning inom specialsjukvården för eventuell operationsbehandling. Se tabell «Kriterier för godtagbar ställning för typfraktur i distala radius hos personer under 65 år...»4.
- Frakturer som är förknippade med en stor risk för dåligt funktionellt slutresultat och risk för förlorad ställning (splitterfrakturer som sträcker sig till leden hos personer i arbetsför ålder, Smiths fraktur, Bartons fraktur, die punch-frakturer, se tabell «Vanliga typer av distala radiusfrakturer och beskrivning av dem, se de interaktiva bilderna (anvisning för användning av bilderna: bilderna är bytesbilder, rör på kursorn ovanpå bilden). ...»2) lämpar sig i regel inte för behandling inom primärvården eller företagshälsovården.
- Komplicerade frakturer bör jourmässigt hänvisas till specialsjukvården för bedömning. Komplicerade frakturer är öppna frakturer och frakturer där man misstänker nerv-, sen- eller kärlskador eller betydande ledbandsskador samt frakturer där man misstänker akut kompartmentsyndrom i handen eller underarmen.
- Frakturen är förknippad med akut karpaltunnelsyndrom (kraftig smärta som inte reagerar på smärtstillande läkemedel samt domning).
- Patienter som har en kirurgiskt behandlad fraktur där man misstänker en betydande postoperativ komplikation, såsom en infektion, ska remitteras jourmässigt till specialsjukvården för bedömning.
Brådskande remiss till specialsjukvården görs i följande fall:
- Om man misstänker att patienten håller på att utveckla en tidig komplikation under behandlingen (akut nervinklämning med svåra symtom, senskada) ska patienten hänvisas till specialsjukvården för bedömning, i första hand till en kirurgisk enhet (ortopedi och traumalogi eller handkirurgi).
- Om patienten har svår normal smärta som inte reagerar på medicinering och ingen komplikation som kräver kirurgisk behandling konstateras, eller om smärtsyndromet CRPS misstänks, utfärdas en brådskande remiss antingen till en fysiatrisk poliklinik eller en smärtpoliklinik, där det finns möjlighet till multiprofessionell intensifierad smärtbehandling och medicinsk rehabilitering.
Icke-brådskande remiss till den specialiserade sjukvården görs i följande fall:
- Återhämtningen blir utdragen (6–12 månader) trots adekvat vård och rehabilitering. Se avsnitten Sjukdomsbild och naturligt förlopp «A3»4 och Rehabilitering «A2»3.
- Patienten har en fraktur med symtom som förbenats i felställning efter tillräcklig rehabilitering eller man misstänker annan senare komplikation (senskada, nervinklämning).
- Arbets- och funktionsförmågan är avsevärt hotade.

Funktions- och arbetsförmåga

Bedömning av funktionsförmågan

Den medicinska bedömningen av funktionsförmågan grundar sig på patientens egen bedömning av sin funktionsförmåga, en klinisk undersökning på mottagningen och vid behov noggrannare bedömningar och mätningar av funktionsförmågan.
Vid svåra problem med funktionsförmågan och arbetsförmågan kan en ergoterapeut utföra noggrannare mätningar av handens funktionsförmågan. Vid en omfattande bedömning av funktionsförmågan kan WHO:s internationella klassificering av funktionsförmågan, funktionshinder och hälsan (ICF) användas som grund. Klassificeringen beaktar vid bedömningen av det funktionella hälsotillståndet förutom kroppsbyggnaden och kroppsfunktioner även prestationer och deltagande samt förhållandena i omgivningen «Squitieri L, Reichert H, Kim HM ym. Application of...»138.
Se även THL:s webbplats Funktionsförmågan «https://thl.fi/sv/teman/funktionsformagan»3.

Bedömning av arbetsförmågan och sjukledighetens längd

Arbetsförmågan bedöms vid varje mottagningsbesök.
Vid bedömningen av arbetsförmågan beaktas yrke, hänthet, arbetets innehåll, arbetets anpassningsmöjligheter och den återstående arbetsförmågan.
Den behandlande läkaren fastställer sjukfrånvaron från fall till fall på medicinska grunder. En patient i arbetslivet hänvisas så snart som möjligt till företagshälsovården för planering av en återgång till arbetet. Patienten kan vara arbetsförmögen även om läkningen av frakturen pågår. Företagshälsovården har den bästa kunskapen om patientens arbetsförhållanden och möjligheter att komma överens med arbetsgivaren om en modell för ersättande arbete eller deltidsarbete.
Handleden samt leden mellan radius och ulna har beträffande belastningsförmåga och rörelsebana i huvudsak återställts cirka 3 månader efter skadan. Hos opererade patienter kan rehabiliteringen dock ta längre tid om extern fixation använts samt vid splittrade och svåra frakturer «Rozental TD, Blazar PE, Franko OI ym. Functional o...»139, «Jupiter JB, Marent-Huber M, LCP Study Group. Opera...»140.
Den slutliga återhämtningen kan ta 6–12 månader «Gabl M, Arora R. Outcome assessment after distal r...»141.
Hos en del av patienterna förekommer ansträngningssmärta och nedsatt funktionsförmåga i handleden också efter behandlingen, oberoende av hur radiusfrakturen behandlas.
Sjukfrånvaro från fysiskt tungt arbete (inkluderar lyft, bärande osv.) kan vara 2–3 månader. Det kan vara möjligt att återgå till fysiskt lättare arbete (kontorsarbete e.d.) redan 2–6 veckor efter skadan. Om man kan säkerställa att den skadade handen läker i arbetet och under resorna till och från arbetet kan patienten återgå till sitt arbete eller till sitt anpassade arbete till och med genast efter gipsningen eller operationen (bl.a. många distansarbeten och ledningsuppgifter).
Vid bedömningen av behovet och längden av sjukfrånvaro bör läkaren aktivt kunna beskriva den främjande effekt som arbetet eventuellt har på patientens återhämtning. Läkaren ska diskutera med patienten vilka former av belastning i arbetet och på fritiden som är skadliga och vilka som är önskvärda. Se God medicinsk praxis-rekommendationen Bedömning av behovet av sjukfrånvaro «Bedömning av behovet av sjukfrånvaro»3.
Om återhämtningen från frakturen drar ut på tiden bör arbetsförmågan bedömas i samarbete mellan företagshälsovården och den behandlande läkaren. Då utarbetas en rehabiliteringsplan.
- Se artikeln Työterveyshuollon hyvät käytännöt och artikeln Työhön paluun tuki i Terveysportti «https://www.terveysportti.fi/apps/dtk/tyt/article/ttk00111/search/ttk00111»4 (kräver åtkomsträtt till databasen).
- Med beaktande av sjukdomens natur är det viktigt att bedöma vilken form av belastning arbetstagaren klarar av och vilken form av belastning som kan bromsa upp eller störa återhämtningen. I allmänhet behövs både läkarens och arbetstagarens egen bedömning av vad som lyckas och vad som är utmanande eller behöver undvikas samt hur dessa situationer i arbetet fördelas. Arbetsplatsen har alltid beslutanderätten vid en eventuell omstrukturering av arbetet. Se God medicinsk praxis-rekommendationen Bedömning av behovet av sjukfrånvaro «Bedömning av behovet av sjukfrånvaro»3.
- De vanligaste metoderna inom företagshälsovården för att förebygga långvarig sjukfrånvaro och stöda återgången till arbetet är
  - ett företagshälsovårdsmöte och en företagshälsovårdsutredning
  - möjligheter att anpassa arbetet (arbetsarrangemang, arbetstidsarrangemang och arbetsprövning)
  - uppföljning av patienten (se FPA:s artikel «https://www.kela.fi/arbetsgivare-arbetsformaga-och-rehabilitering»5).

Yrkesinriktad rehabilitering

Målet med den yrkesinriktade rehabiliteringen är att arbetstagaren ska hålla sig kvar i arbetslivet, återvända till arbetslivet eller att göra det möjligt att komma in i arbetslivet.
Yrkesinriktad rehabilitering behövs om rehabiliteringsklienten inte återhämtar sig och blir arbetsför för sitt eget arbete, eller om skadan bedöms orsaka en väsentlig försämring av arbets- eller studieförmågan under de närmaste åren.
Utredningarna gällande den yrkesinriktade rehabiliteringen ska inledas tillräckligt tidigt, om man upptäcker faktorer som försämrar återhämtningsprognosen.
Planen för en återgång till arbetet kan beredas parallellt med den medicinska rehabiliteringen, om det verkar som om återgången till arbetet fördröjs eller inte är möjlig utan särskilda åtgärder.
I undersökningar som bedömer rehabiliteringsresultaten har man observerat att kraftiga smärtor, psykosocial belastning och ett försämrat arbetsklimat bromsar upp återhämtningsprognosen «Mackenney PJ, McQueen MM, Elton R. Prediction of i...»77, «Nesbitt KS, Failla JM, Les C. Assessment of instab...»78, «Makhni EC, Ewald TJ, Kelly S ym. Effect of patient...»79.
Som yrkesinriktad rehabilitering kan rehabiliteringsundersökning, arbetsprövning och omskolning komma i fråga. I planeringen beaktas rehabiliteringsklientens helhetssituation. Fysisk, psykisk och social funktionsförmåga, yrke, tidigare utbildning och verksamhet, ålder och livssituation bedöms.
En yrkesinriktad rehabiliteringsplan utarbetas enligt den behandlande instansens (företagshälsovården, primärvården eller specialsjukvården) rekommendationer med ett B- eller E-utlåtande. I utlåtandet beskrivs den återstående arbetsförmågan och begränsningarna i arbetsförmågan antingen för viss tid eller permanent.

Förebyggande av frakturer

Vid förebyggandet av distala radiusfrakturer ska man i första hand fästa uppmärksamhet vid förebyggandet av fallolyckor. Se artikeln Kaatumisten ja kaatumisvammojen ehkäisyn fysioterapiasuositus «http://www.terveysportti.fi/dtk/sfs/avaa?p_artikkeli=sfs00003»6 och God medicinsk praxis-rekommendationerna Höftfraktur «Höftfraktur»4 och Liikunta «Liikunta (ylläpito lopetettu)»5.
Institutet för hälsa och välfärd har publicerat handböcker och checklistor för förebyggande av olycksfall hemma «https://thl.fi/fi/web/hyvinvoinnin-ja-terveyden-edistamisen-johtaminen/turvallisuuden-edistaminen/tapaturmien-ehkaisy/iakkaiden-tapaturmat/kaatumiset-ja-putoamiset»7.
Vid förebyggandet av fallolyckor är det viktigt att identifiera patienter som löper stor risk att falla och rikta fortsatta åtgärder mot dem. Lämpliga åtgärder är bedömning av näringstillståndet och genomförande av näringsbehandling, handledning till rätt typ av motion, kontroll av läkemedelsbehandling, kontroll av riskfaktorer i hemmet och genomförande av nödvändiga ändringsarbeten, kontroll av synförmågan och glasögonens lämplighet, bedömning av behovet av hjälpmedel och handledning i användningen av dem och användning av halkskydd för skorna «Gillespie LD, Gillespie WJ, Robertson MC ym. Inter...»142.
Dessutom kan förebyggande av osteoporos ha betydelse. Se God medicinsk praxis-rekommendationen Osteoporos «Osteoporos»6.
I det praktiska arbetet är den grova mätaren av benhållfastheten en tidigare fraktur som uppstått med liten skadeenergi, vilket utgör en riskfaktor för en ny fraktur oberoende av bentätheten.
Personer som tidigare haft en distal radiusfraktur har konstaterats ha en 2,6-faldig risk för en ny distal radiusfraktur «Cameron ID, Murray GR, Gillespie LD ym. Interventi...»18, «Honkanen RJ, Honkanen K, Kröger H ym. Risk factors...»143.
På befolkningsnivå är screening av bentätheten inte ändamålsenlig. Se God medicinsk praxis-rekommendationen Osteoporos «Osteoporos»6.
Alendronat har konstaterats minska förekomsten av distala radiusfrakturer i viss mån hos postmenopausala kvinnor som lider av osteoporos och som har minst en tidigare kotfraktur. Det finns dock ingen evidens för nyttan på befolkningsnivå «Black DM, Cummings SR, Karpf DB ym. Randomised tri...»144.
- Estrogenbehandling har konstaterats minska frakturer i underarmen hos kvinnor som passerat klimakteriet (relativ risk 0,24; 95 % konfidensintervall 0,09-0,69) «Mosekilde L, Beck-Nielsen H, Sørensen OH ym. Hormo...»145.
- Rollen av D-vitamin i förebyggandet av benfrakturer har undersökts både utan kalcium och i samband med kalciumbehandling. Det verkar som om ett dagligt D-vitamintillskott på över 20 μg eller en koncentration på 25(OH)D som överstiger 60 nmol/l i viss mån minskar förekomsten av höftbensfrakturer och andra icke-vertebrala frakturer. Se rekommendationen God medicinsk praxis Osteoporos, evidenssammandrag «D-vitamiini- ja kalsiumlisä ilmeisesti vähentää luunmurtumien esiintyvyyttä vain niillä yli 65-vuotiailla, joiden D-vitamiinitilanne on riittämätön.»B.
- Effekten av kalsiumtillskott som frakturprofylax är oklar. Se rekommendationen God medicinsk praxis Osteoporos, evidenssammandrag «D-vitamiini- ja kalsiumlisä ilmeisesti vähentää luunmurtumien esiintyvyyttä vain niillä yli 65-vuotiailla, joiden D-vitamiinitilanne on riittämätön.»B.

Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Fysiatriyhdistys ry, Handkirurgföreningen i Finland rf och Ortopedföreningen i Finland ry

För mer information om arbetsgruppsmedlemmar samt anmälan om intressekonflikter, se «Värttinäluun alaosan murtuma (rannemurtuma)»1 (på finska)

Översättare: Lingsoft Language Services Oy

Granskning av översättningen: Peter Nyberg

Litteratur

Distal radiusfraktur (handledsfraktur). God medicinsk praxis-rekommendation. Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Fysiatriyhdistys ry, Handkirurgföreningen i Finland rf och Ortopedföreningen i Finland ry. Helsingfors: Finska Läkarföreningen Duodecim, 2025 (hänvisning dd.mm.åååå). Tillgänglig på internet: www.kaypahoito.fi

Närmare anvisningar: «https://www.kaypahoito.fi/sv/god-medicinsk-praxis/nyttjanderattigheter/citering»8

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

Litteratur

Feipel V, Rinnen D, Rooze M. Postero-anterior radiography of the wrist. Normal database of carpal measurements. Surg Radiol Anat 1998;20:221-6 «PMID: 9706683»PubMed
Friberg S, Lundström B. Radiographic measurements on the radio-carpal joint in distal radial fractures. Acta Radiol Diagn (Stockh) 1976;17:869-76 «PMID: 1016511»PubMed
Freedman DM, Edwards GS Jr, Willems MJ ym. Right versus left symmetry of ulnar variance. A radiographic assessment. Clin Orthop Relat Res 1998;:153-8 «PMID: 9755774»PubMed
Larsen CF, Lauritsen J. Epidemiology of acute wrist trauma. Int J Epidemiol 1993;22:911-6 «PMID: 8282472»PubMed
Baron JA, Karagas M, Barrett J ym. Basic epidemiology of fractures of the upper and lower limb among Americans over 65 years of age. Epidemiology 1996;7:612-8 «PMID: 8899387»PubMed
Wilcke MK, Hammarberg H, Adolphson PY. Epidemiology and changed surgical treatment methods for fractures of the distal radius: a registry analysis of 42,583 patients in Stockholm County, Sweden, 2004–2010. Acta Orthop 2013;84:292-6 «PMID: 23594225»PubMed
Sigurdardottir K, Halldorsson S, Robertsson J. Epidemiology and treatment of distal radius fractures in Reykjavik, Iceland, in 2004. Comparison with an Icelandic study from 1985. Acta Orthop 2011;82:494-8 «PMID: 21883050»PubMed
Flinkkilä T, Sirniö K, Hippi M ym. Epidemiology and seasonal variation of distal radius fractures in Oulu, Finland. Osteoporos Int 2011;22:2307-12 «PMID: 20972668»PubMed
de Putter CE, Selles RW, Polinder S ym. Epidemiology and health-care utilisation of wrist fractures in older adults in The Netherlands, 1997-2009. Injury 2013;44:421-6 «PMID: 23199760»PubMed
Jónsson B, Bengnér U, Redlund-Johnell I ym. Forearm fractures in Malmö, Sweden. Changes in the incidence occurring during the 1950s, 1980s and 1990s. Acta Orthop Scand 1999;70:129-32 «PMID: 10366911»PubMed
Court-Brown CM, Biant L, Bugler KE ym. Changing epidemiology of adult fractures in Scotland. Scott Med J 2014;59:30-4 «PMID: 24424464»PubMed
Brudvik C, Hove LM. Childhood fractures in Bergen, Norway: identifying high-risk groups and activities. J Pediatr Orthop 2003;23:629-34 «PMID: 12960626»PubMed
Hedström EM, Svensson O, Bergström U ym. Epidemiology of fractures in children and adolescents. Acta Orthop 2010;81:148-53 «PMID: 20175744»PubMed
de Putter CE, van Beeck EF, Looman CW ym. Trends in wrist fractures in children and adolescents, 1997-2009. J Hand Surg Am 2011;36:1810-1815.e2 «PMID: 22036281»PubMed
Melton LJ 3rd, Amadio PC, Crowson CS ym. Long-term trends in the incidence of distal forearm fractures. Osteoporos Int 1998;8:341-8 «PMID: 10024904»PubMed
Oyen J, Brudvik C, Gjesdal CG ym. Osteoporosis as a risk factor for distal radial fractures: a case-control study. J Bone Joint Surg Am 2011;93:348-56 «PMID: 21325586»PubMed
Lofthus CM, Frihagen F, Meyer HE ym. Epidemiology of distal forearm fractures in Oslo, Norway. Osteoporos Int 2008;19:781-6 «PMID: 17985071»PubMed
Cameron ID, Murray GR, Gillespie LD ym. Interventions for preventing falls in older people in nursing care facilities and hospitals. Cochrane Database Syst Rev 2010;:CD005465 «PMID: 20091578»PubMed
Wadsten MÅ, Sayed-Noor AS, Englund E ym. Cortical comminution in distal radial fractures can predict the radiological outcome: a cohort multicentre study. Bone Joint J 2014;96-B:978-83 «PMID: 24986954»PubMed
Slutsky DJ, Herman M. Rehabilitation of distal radius fractures: a biomechanical guide. Hand Clin 2005;21:455-68 «PMID: 16039457»PubMed
Tiippana E. Voidaanko akuutin leikkauskivun kroonistumista ehkäistä? Suom Lääkäril 2015;1-2:48-53
MacDermid JC, Roth JH, Richards RS. Pain and disability reported in the year following a distal radius fracture: a cohort study. BMC Musculoskelet Disord 2003;4:24 «PMID: 14588078»PubMed
Josefsson PO, Rosegren, MK. Complications: An Overview. Kirjassa: Hove LM, Lindau T, Holmer P (toim.) Distal Radius Fractures - Current Concepts. Springer Verlag 2014:265
Földhazy Z, Törnkvist H, Elmstedt E ym. Long-term outcome of nonsurgically treated distal radius fractures. J Hand Surg Am 2007;32:1374-84 «PMID: 17996772»PubMed
Changulani M, Okonkwo U, Keswani T ym. Outcome evaluation measures for wrist and hand: which one to choose? Int Orthop 2008;32:1-6 «PMID: 17534619»PubMed
Sandelin H, Jalanko T, Huhtala H ym. Translation and Validation of the Finnish Version of the Patient-Rated Wrist Evaluation Questionnaire (PRWE) in Patients with Acute Distal Radius Fracture. Scand J Surg 2016;105:204-10 «PMID: 26503440»PubMed
Franchignoni F, Vercelli S, Giordano A ym. Minimal clinically important difference of the disabilities of the arm, shoulder and hand outcome measure (DASH) and its shortened version (QuickDASH). J Orthop Sports Phys Ther 2014;44:30-9 «PMID: 24175606»PubMed
Walenkamp MM, de Muinck Keizer RJ, Goslings JC ym. The Minimum Clinically Important Difference of the Patient-rated Wrist Evaluation Score for Patients With Distal Radius Fractures. Clin Orthop Relat Res 2015;473:3235-41 «PMID: 26040969»PubMed
Flinkkila T. Classification of Distal Radius Fractures. Kirjassa: Hove LM, Lindau T, Holmer P (toim.) Distal Radius Fractures - Current Concepts. Berlin: Springer Verlag 2014:83-91
Kural C, Sungur I, Kaya I ym. Evaluation of the reliability of classification systems used for distal radius fractures. Orthopedics 2010;33:801 «PMID: 21053882»PubMed
Arealis G, Galanopoulos I, Nikolaou VS ym. Does the CT improve inter- and intra-observer agreement for the AO, Fernandez and Universal classification systems for distal radius fractures? Injury 2014;45:1579-84 «PMID: 25042062»PubMed
Colles A. On the Fracture of the Carpal Extremity of the Radius. Edinb Med Surg J 1814;10:182-186 «PMID: 30329360»PubMed
Smith RW. A Treatise on Fractures in the Vicinity of Joints and on Certain Forms of Accidental and Congenital Dislocations. Dublin: Hodges and Smith 1847:6-164
Barton JR. Viewsand treatment of an important injury of the wrist. Medical Examiner 1838;1:365-8
Hamilton FH. A Practical Treatise on Fractures and Dislocations. Philadelphia: Blanchard and Lea 1860
Hutchinson J. Original Lectures. Notes on some of the more rare forms of fractures and dislocations. Medical Times Gazette 1866;30:683-4
Helm RH, Tonkin MA. The chauffeur's fracture: simple or complex? J Hand Surg Br 1992;17:156-9 «PMID: 1588196»PubMed
SCHECK M. Long-term follow-up of treatment of comminuted fractures of the distal end of the radius by transfixation with Kirschner wires and cast. J Bone Joint Surg Am 1962;44-A:337-51 «PMID: 14039000»PubMed
Müller ME. Distal Radius. Kirjassa: Müller ME, Nazarian S, Koch P, Schatzker J (toim.) Classification of Fractures. Berlin: Springer Verlag 106-15
Fernández DL. Fractures of the distal radius: operative treatment. Instr Course Lect 1993;42:73-88 «PMID: 8463706»PubMed
Frykman G. Fracture of the distal radius including sequelae--shoulder-hand-finger syndrome, disturbance in the distal radio-ulnar joint and impairment of nerve function. A clinical and experimental study. Acta Orthop Scand 1967;:Suppl 108:3+ «PMID: 4175195»PubMed
Leversedge FJ, Srinivasan RC. Management of soft-tissue injuries in distal radius fractures. Hand Clin 2012;28:225-33 «PMID: 22554666»PubMed
Davis DI, Baratz M. Soft tissue complications of distal radius fractures. Hand Clin 2010;26:229-35 «PMID: 20494749»PubMed
Young D, Papp S, Giachino A. Physical examination of the wrist. Hand Clin 2010;26:21-36 PMID: 20006241
Cooney WP 3rd, Dobyns JH, Linscheid RL. Complications of Colles' fractures. J Bone Joint Surg Am 1980;62:613-9 «PMID: 6155380»PubMed
Falch JA. Epidemiology of fractures of the distal forearm in Oslo, Norway. Acta Orthop Scand 1983;54:291-5 «PMID: 6846009»PubMed
Rozental TD, Beredjiklian PK, Steinberg DR ym. Open fractures of the distal radius. J Hand Surg Am 2002;27:77-85 «PMID: 11810618»PubMed
Leversedge FJ, Moore TJ, Peterson BC ym. Compartment syndrome of the upper extremity. J Hand Surg Am 2011;36:544-59; quiz 560 «PMID: 21371631»PubMed
Kalyani BS, Fisher BE, Roberts CS ym. Compartment syndrome of the forearm: a systematic review. J Hand Surg Am 2011;36:535-43 «PMID: 21371630»PubMed
Simpson NS, Jupiter JB. Delayed onset of forearm compartment syndrome: a complication of distal radius fracture in young adults. J Orthop Trauma 1995;9:411-8 «PMID: 8537845»PubMed
Stockley I, Harvey IA, Getty CJ. Acute volar compartment syndrome of the forearm secondary to fractures of the distal radius. Injury 1988;19:101-4 «PMID: 3198254»PubMed
De Smet AA, Doherty MP, Norris MA ym. Are oblique views needed for trauma radiography of the distal extremities? AJR Am J Roentgenol 1999;172:1561-5 «PMID: 10350289»PubMed
Suojärvi N. Cone beam computed tomography of the wrist. Analysis of radiographic measurements and diagnosis of intra-articular injuries. Helsingin yliopisto, 2021, http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-51-7160-3 «http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-51-7160-3»9
Watson NJ, Asadollahi S, Parrish F ym. Reliability of radiographic measurements for acute distal radius fractures. BMC Med Imaging 2016;16:44 «PMID: 27443373»PubMed
Hollevoet N, Van Maele G, Van Seymortier P ym. Comparison of palmar tilt, radial inclination and ulnar variance in left and right wrists. J Hand Surg Br 2000;25:431-3 «PMID: 10991805»PubMed
Johnson PG, Szabo RM. Angle measurements of the distal radius: a cadaver study. Skeletal Radiol 1993;22:243-6 «PMID: 8316865»PubMed
Zanetti M, Gilula LA, Jacob HA ym. Palmar tilt of the distal radius: influence of off-lateral projection initial observations. Radiology 2001;220:594-600 «PMID: 11526254»PubMed
Laino DK, Petchprapa CN, Lee SK. Ulnar variance: correlation of plain radiographs, computed tomography, and magnetic resonance imaging with anatomic dissection. J Hand Surg Am 2012;37:90-7 «PMID: 22119604»PubMed
DiBenedetto MR, Lubbers LM, Ruff ME ym. Quantification of error in measurement of radial inclination angle and radial-carpal distance. J Hand Surg Am 1991;16:399-400 «PMID: 1861017»PubMed
Catalano LW 3rd, Cole RJ, Gelberman RH ym. Displaced intra-articular fractures of the distal aspect of the radius. Long-term results in young adults after open reduction and internal fixation. J Bone Joint Surg Am 1997;79:1290-302 «PMID: 9314391»PubMed
Pruitt DL, Gilula LA, Manske PR ym. Computed tomography scanning with image reconstruction in evaluation of distal radius fractures. J Hand Surg Am 1994;19:720-7 «PMID: 7806791»PubMed
Biswas D, Bible JE, Bohan M ym. Radiation exposure from musculoskeletal computerized tomographic scans. J Bone Joint Surg Am 2009;91:1882-9 «PMID: 19651945»PubMed
De Cock J, Mermuys K, Goubau J ym. Cone-beam computed tomography: a new low dose, high resolution imaging technique of the wrist, presentation of three cases with technique. Skeletal Radiol 2012;41:93-6 «PMID: 21603872»PubMed
Wijffels MM, Keizer J, Buijze GA ym. Ulnar styloid process nonunion and outcome in patients with a distal radius fracture: a meta-analysis of comparative clinical trials. Injury 2014;45:1889-95 «PMID: 25282298»PubMed
Heo YM, Kim SB, Yi JW ym. Evaluation of associated carpal bone fractures in distal radial fractures. Clin Orthop Surg 2013;5:98-104 «PMID: 23730472»PubMed
Geissler WB, Freeland AE, Savoie FH ym. Intracarpal soft-tissue lesions associated with an intra-articular fracture of the distal end of the radius. J Bone Joint Surg Am 1996;78:357-65 «PMID: 8613442»PubMed
Lindau T, Arner M, Hagberg L. Intraarticular lesions in distal fractures of the radius in young adults. A descriptive arthroscopic study in 50 patients. J Hand Surg Br 1997;22:638-43 «PMID: 9752922»PubMed
Richards RS, Bennett JD, Roth JH ym. Arthroscopic diagnosis of intra-articular soft tissue injuries associated with distal radial fractures. J Hand Surg Am 1997;22:772-6 «PMID: 9330132»PubMed
Hanker GJ. Radius fractures in the athlete. Clin Sports Med 2001;20:189-201 PMID: 11227705
Pope D, Tang P. Carpal Tunnel Syndrome and Distal Radius Fractures. Hand Clin 2018;34:27-32 «PMID: 29169594»PubMed
Soong M, Ring D. Ulnar nerve palsy associated with fracture of the distal radius. J Orthop Trauma 2007;21:113-6 «PMID: 17304066»PubMed
Pazart F, Stindel E, Le Nen D. Fracture of the distal part of the radius associated with severed ulnar nerve. Chir Main 1999;18:197-201 «PMID: 10855320»PubMed
Linton SJ. Understanding pain for better clinical practice - a psychological perspective. London: Elsevier 2005
Walenkamp MM, Aydin S, Mulders MA ym. Predictors of unstable distal radius fractures: a systematic review and meta-analysis. J Hand Surg Eur Vol 2016;41:501-15 «PMID: 26420817»PubMed
Older TM, Stabler EV, Cassebaum WH. Colles Fracture: Evaluation and Selection of Therapy. J Trauma 1965;5:469-76 «PMID: 14308382»PubMed
Abbaszadegan H, Jonsson U, von Sivers K. Prediction of instability of Colles' fractures. Acta Orthop Scand 1989;60:646-50 «PMID: 2624083»PubMed
Mackenney PJ, McQueen MM, Elton R. Prediction of instability in distal radial fractures. J Bone Joint Surg Am 2006;88:1944-51 «PMID: 16951109»PubMed
Nesbitt KS, Failla JM, Les C. Assessment of instability factors in adult distal radius fractures. J Hand Surg Am 2004;29:1128-38 «PMID: 15576227»PubMed
Makhni EC, Ewald TJ, Kelly S ym. Effect of patient age on the radiographic outcomes of distal radius fractures subject to nonoperative treatment. J Hand Surg Am 2008;33:1301-8 «PMID: 18929192»PubMed
Tahririan MA, Javdan M, Nouraei MH ym. Evaluation of instability factors in distal radius fractures. J Res Med Sci 2013;18:892-6 «PMID: 24497862»PubMed
Leone J, Bhandari M, Adili A ym. Predictors of early and late instability following conservative treatment of extra-articular distal radius fractures. Arch Orthop Trauma Surg 2004;124:38-41 «PMID: 14608466»PubMed
Wichlas F, Haas NP, Lindner T ym. Closed reduction of distal radius fractures: does instability mean irreducibility? Arch Orthop Trauma Surg 2013;133:1073-8 «PMID: 23644896»PubMed
Altissimi M, Mancini GB, Azzarà A ym. Early and late displacement of fractures of the distal radius. The prediction of instability. Int Orthop 1994;18:61-5 «PMID: 8039959»PubMed
Hove LM, Solheim E, Skjeie R ym. Prediction of secondary displacement in Colles' fracture. J Hand Surg Br 1994;19:731-6 «PMID: 7706876»PubMed
Adolphson P, Abbaszadegan H, Jonsson U. Computer-assisted prediction of the instability of Colles' fractures. Int Orthop 1993;17:13-5 «PMID: 8449614»PubMed
Lafontaine M, Hardy D, Delince P. Stability assessment of distal radius fractures. Injury 1989;20:208-10 «PMID: 2592094»PubMed
Luokkala T, Flinkkilä T, Paloneva J ym. Comparison of Expert Opinion, Majority Rule, and a Clinical Prediction Rule to Estimate Distal Radius Malalignment. J Orthop Trauma 2018;32:e97-e101 «PMID: 28906304»PubMed
Handoll HH, Huntley JS, Madhok R. External fixation versus conservative treatment for distal radial fractures in adults. Cochrane Database Syst Rev 2007;:CD006194 «PMID: 17636832»PubMed
Schmidt V, Gordon M, Tägil M ym. Association Between Radiographic and Clinical Outcomes Following Distal Radial Fractures: A Prospective Cohort Study with 1-Year Follow-up in 366 Patients. J Bone Joint Surg Am 2023;105:1156-1167 «PMID: 37172109»PubMed
Steven JL, Buer N, Samuelsson L ym. Pain-related fear, catastrophizing and pain in the recovery from a fracture. Scand J Pain 2010;1:38-42 «PMID: 29913928»PubMed
Jelicic M, Kempen GI. Do psychological factors influence pain following a fracture of the extremities? Injury 1999;30:323-5 «PMID: 10505124»PubMed
van Milligen BA, Lamers F, de Hoop GT ym. Objective physical functioning in patients with depressive and/or anxiety disorders. J Affect Disord 2011;131:193-9 «PMID: 21195484»PubMed
van Lier AM, Payette H. Determinants of handgrip strength in free-living elderly at risk of malnutrition. Disabil Rehabil 2003;25:1181-6 «PMID: 14534061»PubMed
Rantanen T, Penninx BW, Masaki K ym. Depressed mood and body mass index as predictors of muscle strength decline in old men. J Am Geriatr Soc 2000;48:613-7 «PMID: 10855595»PubMed
Phillips HJ, Biland J, Costa R ym. Five-position grip strength measures in individuals with clinical depression. J Orthop Sports Phys Ther 2011;41:149-54 «PMID: 21289457»PubMed
Karnezis IA, Fragkiadakis EG. Association between objective clinical variables and patient-rated disability of the wrist. J Bone Joint Surg Br 2002;84:967-70 «PMID: 12358387»PubMed
Miranda H, Kaila-Kangas L, Ahola K. Särkyä ja alakuloa - tuki- ja liikuntaelinten kivun ja masentuneisuuden yhteisesiintyvyys Suomessa. Helsinki: Työterveyslaitos, 2011; http://www.julkari.fi/handle/10024/134940 «http://www.julkari.fi/handle/10024/134940»10
Linton SJ, Nicholas MK, MacDonald S ym. The role of depression and catastrophizing in musculoskeletal pain. Eur J Pain 2011;15:416-22 «PMID: 20884261»PubMed
Roh YH, Lee BK, Noh JH ym. Effect of anxiety and catastrophic pain ideation on early recovery after surgery for distal radius fractures. J Hand Surg Am 2014;39:2258-64.e2 «PMID: 25283489»PubMed
Chung KC, Haas A. Relationship between patient satisfaction and objective functional outcome after surgical treatment for distal radius fractures. J Hand Ther 2009;22:302-7; quiz 308 «PMID: 19560317»PubMed
Gelberman RH, Szabo RM, Mortensen WW. Carpal tunnel pressures and wrist position in patients with colles' fractures. J Trauma 1984;24:747-9 «PMID: 6471140»PubMed
Bentohami A, van Delft EAK, Vermeulen J ym. Non- or Minimally Displaced Distal Radial Fractures in Adult Patients: Three Weeks versus Five Weeks of Cast Immobilization-A Randomized Controlled Trial. J Wrist Surg 2019;8:43-48 «PMID: 30723601»PubMed
Wei DH, Poolman RW, Bhandari M ym. External fixation versus internal fixation for unstable distal radius fractures: a systematic review and meta-analysis of comparative clinical trials. J Orthop Trauma 2012;26:386-94 «PMID: 22108259»PubMed
Wang J, Yang Y, Ma J ym. Open reduction and internal fixation versus external fixation for unstable distal radial fractures: a meta-analysis. Orthop Traumatol Surg Res 2013;99:321-31 «PMID: 23523527»PubMed
Esposito J, Schemitsch EH, Saccone M ym. External fixation versus open reduction with plate fixation for distal radius fractures: a meta-analysis of randomised controlled trials. Injury 2013;44:409-16 «PMID: 23298757»PubMed
Walenkamp MM, Bentohami A, Beerekamp MS ym. Functional outcome in patients with unstable distal radius fractures, volar locking plate versus external fixation: a meta-analysis. Strategies Trauma Limb Reconstr 2013;8:67-75 «PMID: 23892535»PubMed
Walenkamp MM, Goslings JC, Beumer A ym. Surgery versus conservative treatment in patients with type A distal radius fractures, a randomized controlled trial. BMC Musculoskelet Disord 2014;15:90 «PMID: 24642190»PubMed
Wei J, Yang TB, Luo W ym. Complications following dorsal versus volar plate fixation of distal radius fracture: a meta-analysis. J Int Med Res 2013;41:265-75 «PMID: 23569022»PubMed
Kelley BP, Shauver MJ, Chung KC. Management of Acute Postoperative Pain in Hand Surgery: A Systematic Review. J Hand Surg Am 2015;40:1610-9, 1619.e1 «PMID: 26213198»PubMed
Dahl JB, Nielsen RV, Wetterslev J ym. Post-operative analgesic effects of paracetamol, NSAIDs, glucocorticoids, gabapentinoids and their combinations: a topical review. Acta Anaesthesiol Scand 2014;58:1165-81 «PMID: 25124340»PubMed
Mathiesen O, Wetterslev J, Kontinen VK ym. Adverse effects of perioperative paracetamol, NSAIDs, glucocorticoids, gabapentinoids and their combinations: a topical review. Acta Anaesthesiol Scand 2014;58:1182-98 «PMID: 25116762»PubMed
Meena S, Sharma P, Gangary SK ym. Role of vitamin C in prevention of complex regional pain syndrome after distal radius fractures: a meta-analysis. Eur J Orthop Surg Traumatol 2015;25:637-41 «PMID: 25488053»PubMed
Ekrol I, Duckworth AD, Ralston SH ym. The influence of vitamin C on the outcome of distal radial fractures: a double-blind, randomized controlled trial. J Bone Joint Surg Am 2014;96:1451-9 «PMID: 25187584»PubMed
Forward DP, Lindau TR, Melsom DS. Intercarpal ligament injuries associated with fractures of the distal part of the radius. J Bone Joint Surg Am 2007;89:2334-40 «PMID: 17974874»PubMed
Mrkonjic A, Geijer M, Lindau T ym. The natural course of traumatic triangular fibrocartilage complex tears in distal radial fractures: a 13-15 year follow-up of arthroscopically diagnosed but untreated injuries. J Hand Surg Am 2012;37:1555-60 «PMID: 22835585»PubMed
Souer JS, Ring D, Matschke S ym. Effect of an unrepaired fracture of the ulnar styloid base on outcome after plate-and-screw fixation of a distal radial fracture. J Bone Joint Surg Am 2009;91:830-8 «PMID: 19339567»PubMed
Adolfsson L, Scheer J. Acute injuries around the distal ulna. Kirjassa: Hove LM, Lindau T, Holmer P (toim.) Distal Radius Fractures - Current Concepts. Springer Verlag 2014:225-31
Kopylov P, Runnqvist K, Jonsson K ym. Norian SRS versus external fixation in redisplaced distal radial fractures. A randomized study in 40 patients. Acta Orthop Scand 1999;70:1-5 «PMID: 10191737»PubMed
Handoll HH, Elliott J. Rehabilitation for distal radial fractures in adults. Cochrane Database Syst Rev 2015;2015:CD003324 «PMID: 26403335»PubMed
Lara TR, Kagan RP, Hiratzka SL ym. Traditional Versus Digital Media-Based Hand Therapy After Distal Radius Fracture. J Hand Surg Am 2022;47:291.e1-291.e8 «PMID: 34366180»PubMed
Coughlin T, Norrish AR, Scammell BE ym. Comparison of rehabilitation interventions in nonoperatively treated distal radius fractures: a randomized controlled trial of effectiveness. Bone Joint J 2021;103-B:1033-1039 «PMID: 33926211»PubMed
Gutiérrez-Espinoza H, Araya-Quintanilla F, Gutiérrez-Monclus R ym. The effectiveness of adding a scapular exercise programme to physical therapy treatment in patients with distal radius fracture treated conservatively: a randomized controlled trial. Clin Rehabil 2019;33:1931-1939 «PMID: 31353941»PubMed
Gutiérrez-Espinoza H, Araya-Quintanilla F, Olguín-Huerta C ym. Effectiveness of manual therapy in patients with distal radius fracture: a systematic review and meta-analysis. J Man Manip Ther 2022;30:33-45 «PMID: 34668847»PubMed
Reid SA, Andersen JM, Vicenzino B. Adding mobilisation with movement to exercise and advice hastens the improvement in range, pain and function after non-operative cast immobilisation for distal radius fracture: a multicentre, randomised trial. J Physiother 2020;66:105-112 «PMID: 32291223»PubMed
Tomruk M, Gelecek N, Basçi O ym. Effects of early manual therapy on functional outcomes after volar plating of distal radius fractures: A randomized controlled trial. Hand Surg Rehabil 2020;39:178-185 «PMID: 32070793»PubMed
Klein I, Tidhar D, Kalichman L. Lymphatic treatments after orthopedic surgery or injury: A systematic review. J Bodyw Mov Ther 2020;24:109-117 «PMID: 33218497»PubMed
Basso O, Pike JM. The effect of low frequency, long-wave ultrasound therapy on joint mobility and rehabilitation after wrist fracture. J Hand Surg Br 1998;23:136-9 «PMID: 9571510»PubMed
Bentohami A, de Korte N, Sosef N ym. Study protocol: non-displaced distal radial fractures in adult patients: three weeks vs. five weeks of cast immobilization: a randomized trial. BMC Musculoskelet Disord 2014;15:24 «PMID: 24443982»PubMed
Miller-Shahabar I, Schreuer N, Katsevman H ym. Efficacy of Compression Gloves in the Rehabilitation of Distal Radius Fractures: Randomized Controlled Study. Am J Phys Med Rehabil 2018;97:904-910 «PMID: 29994792»PubMed
Dilek B, Ayhan C, Yagci G ym. Effectiveness of the graded motor imagery to improve hand function in patients with distal radius fracture: A randomized controlled trial. J Hand Ther 2018;31:2-9.e1 «PMID: 29122370»PubMed
Korbus H, Schott N. Does mental practice or mirror therapy help prevent functional loss after distal radius fracture? A randomized controlled trial. J Hand Ther 2022;35:86-96 «PMID: 33308929»PubMed
Young CF, Nanu AM, Checketts RG. Seven-year outcome following Colles' type distal radial fracture. A comparison of two treatment methods. J Hand Surg Br 2003;28:422-6 «PMID: 12954250»PubMed
Young BT, Rayan GM. Outcome following nonoperative treatment of displaced distal radius fractures in low-demand patients older than 60 years. J Hand Surg Am 2000;25:19-28 «PMID: 10642469»PubMed
Ali M, Brogren E, Wagner P ym. Association Between Distal Radial Fracture Malunion and Patient-Reported Activity Limitations: A Long-Term Follow-up. J Bone Joint Surg Am 2018;100:633-639 «PMID: 29664849»PubMed
Bentohami A, de Burlet K, de Korte N ym. Complications following volar locking plate fixation for distal radial fractures: a systematic review. J Hand Surg Eur Vol 2014;39:745-54 «PMID: 24262583»PubMed
Sirniö K, Flinkkilä T, Vähäkuopus M ym. Risk factors for complications after volar plate fixation of distal radial fractures. J Hand Surg Eur Vol 2019;44:456-461 «PMID: 30426821»PubMed
Grewal R, MacDermid JC. The risk of adverse outcomes in extra-articular distal radius fractures is increased with malalignment in patients of all ages but mitigated in older patients. J Hand Surg Am 2007;32:962-70 «PMID: 17826547»PubMed
Squitieri L, Reichert H, Kim HM ym. Application of the brief international classification of functioning, disability, and health core set as a conceptual model in distal radius fractures. J Hand Surg Am 2010;35:1795-1805.e1 «PMID: 20934818»PubMed
Rozental TD, Blazar PE, Franko OI ym. Functional outcomes for unstable distal radial fractures treated with open reduction and internal fixation or closed reduction and percutaneous fixation. A prospective randomized trial. J Bone Joint Surg Am 2009;91:1837-46 «PMID: 19651939»PubMed
Jupiter JB, Marent-Huber M, LCP Study Group. Operative management of distal radial fractures with 2.4-millimeter locking plates. A multicenter prospective case series. J Bone Joint Surg Am 2009;91:55-65 «PMID: 19122079»PubMed
Gabl M, Arora R. Outcome assessment after distal radius fractures. Kirjassa: Hove LM, Lindau T, Holmer P (toim.) Distal Radius Fractures - Current Concepts. Springer Verlag 2014:53-9
Gillespie LD, Gillespie WJ, Robertson MC ym. Interventions for preventing falls in elderly people. Cochrane Database Syst Rev 2003;:CD000340 «PMID: 14583918»PubMed
Honkanen RJ, Honkanen K, Kröger H ym. Risk factors for perimenopausal distal forearm fracture. Osteoporos Int 2000;11:265-70 «PMID: 10824244»PubMed
Black DM, Cummings SR, Karpf DB ym. Randomised trial of effect of alendronate on risk of fracture in women with existing vertebral fractures. Fracture Intervention Trial Research Group. Lancet 1996;348:1535-41 «PMID: 8950879»PubMed
Mosekilde L, Beck-Nielsen H, Sørensen OH ym. Hormonal replacement therapy reduces forearm fracture incidence in recent postmenopausal women - results of the Danish Osteoporosis Prevention Study. Maturitas 2000;36:181-93 «PMID: 11063900»PubMed

Artikelns ID: gvr00106 (050.109)

Distal radiusfraktur (handledsfraktur)

Distal radiusfraktur (handledsfraktur)

Centrala rekommendationer

Rekommendationens syfte och begränsningar

Målgrupper

Anatomin hos radius och ulna

Prevalensen för distala radiusfrakturer

Etiologi och predisponerande faktorer

Sjukdomsbild och naturligt förlopp

Benläkning

Läkning av mjukvävnad

Smärta

Bedömning av läkningen

Klassificeringar och frakturtyper

Diagnostik

Klinisk undersökning

Bilddiagnostik

Differentialdiagnostik och tillhörande skador

Differentialdiagnostik

Tillhörande skador

Faktorer som förutsäger slutresultatet

Faktorer som förutsäger det radiologiska slutresultatet

Radiologiska faktorer som förutsäger det funktionell slutresultatet

Övriga faktorer som förutsäger behandlingens slutresultat

Behandling

Behandlingens mål och principer

Konservativ behandling

Kirurgisk behandling

Läkemedelsbehandling

Behandling av tillhörande skador

Rehabilitering

Bedömning av olika terapiformer

Behandlingskomplikationer

Vårdprinciper och nivåstrukturering av vården

Funktions- och arbetsförmåga

Bedömning av funktionsförmågan

Bedömning av arbetsförmågan och sjukledighetens längd

Yrkesinriktad rehabilitering

Förebyggande av frakturer

Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Fysiatriyhdistys ry, Handkirurgföreningen i Finland rf och Ortopedföreningen i Finland ry

Ansvarsbegränsning

Litteratur

A

A

A

B

B

B

B

B

B

B

C

C

C

C

C

D

Suosituksen yhteyteen ei ole liitetty yhtään lisätieto-artikkelia tai linkkiä.

Dela