Distal radiusfraktur (handledsfraktur)

God medicinsk praxis rekommendationer
Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Fysiatriyhdistys ry, Handkirurgföreningen i Finland rf och Ortopedföreningen i Finland ry
24.2.2025

Hur kan man hänvisa till God medicinsk praxis-rekommendationen? «K1»1

Den här svenskspråkiga God medicinsk praxis-rekommendationen har översatts från den finska God medicinsk praxis-rekommendationen (Käypä hoito -suositus Värttinäluun alaosan murtuma (rannemurtuma) «Värttinäluun alaosan murtuma (rannemurtuma)»1). Om det finns skillnader i texterna gäller den uppdaterade finskspråkiga versionen.

Huvudsakligen finns evidenssammandragen och bakgrundsmaterialen samt internetlänkarna på finska.

Centrala rekommendationer

  • En distal radiusfraktur är den vanligaste frakturen i övre extremiteten.
  • Frakturen uppstår vanligtvis till följd av fall där personen tar emot sig med utsträckt arm.
  • Incidensen för frakturer i distala radius ökar tydligt med åldern. Oftast förekommer dessa frakturer hos kvinnor som passerat klimakterieåldern och hos pojkar i växande ålder.
  • Den vanligaste typen av en distal radiusfraktur är en så kallad Colles fraktur där ledytan har en dorsal lutning.
  • Diagnostiken av frakturen grundar sig på anamnes och klinisk undersökning. En nativröntgenundersökning hör till den grundläggande diagnostiken för patienter som misstänks ha en fraktur.
  • En distal radiusfraktur kan oftast behandlas med gipsning. Dislokerade frakturer kräver en sluten reposition före gipsning. Den primära vårdplatsen är en enhet inom primärvården eller företagshälsovården eller en privat vårdinrättning med tillräckliga diagnostik- och vårdresurser.
  • Man rekommenderar att utföra gipsbehandlingen med gipsskena i funktionsställning. Gipsning där handleden gipsas i kraftig flexion, inåtrotation och ulnar deviation rekommenderas inte.
  • Kirurgisk behandling bör övervägas särskilt för patienter i arbetsför ålder om frakturen inte kan fås i en sluten godtagbar ställning, om ställningen förloras inom 10–14 dygn eller om frakturens egenskaper eller tillhörande skador förutspår ett dåligt funktionellt slutresultat utan operationsbehandling.
  • Vid behandling av en distal radiusfraktur hos patienter över 65–70 år är det bra att prioritera en konservativ vårdlinje, även om det funktionella resultatet för opererade patienter uppenbarligen är något bättre under de första månaderna.
  • Kirurgisk behandling kan övervägas hos aktiva äldre personer. Vård- och uppföljningslinjen väljs i samförstånd med patienten med iakttagande av principerna för delat beslutsfattande.
  • Patienten ska informeras om riskerna och prognosen i anslutning till behandlingsmetoderna, vilket också bör dokumenteras i patientjournalen.
  • Konvalescenstiden för en distal radiusfraktur är 6–12 månader. Oberoende av behandlingsform eller frakturens ställning får en del patienter bestående funktionella men i handleden.
  • Den radiologiska ställningens inverkan på funktionsförmågan minskar med åldern. Även äldre personer kan få besvär, men risken minskar tydligt med åldern. Om smärtan och stelheten blir långvarig ska remiss till specialsjukvården övervägas.

Rekommendationens syfte och begränsningar

  • Målsättningen med rekommendationen är att
    • förenhetliga diagnostiken och begreppen för distal radiusfraktur
    • förenhetliga konservativa och kirurgiska behandlingslinjer
    • förenhetliga principerna för uppföljning av frakturerna
    • minska mängden icke-effektiva behandlingar i samband med vanliga frakturtyper
    • minska besvär och arbetsoförmåga förorsakade av distala radiusfrakturer och följdtillstånden av dem.
  • Rekommendationen omfattar distala radiusfrakturer hos vuxna (18 år och äldre). Dessutom tangeras i rekommendationen tillhörande skador i anslutning till distala radiusfrakturer, differentialdiagnostiska alternativ och följdtillstånd av frakturerna, men dessa beskrivs inte närmare. Till dessa hör felaktig förbening och artros till följd av frakturen, tillhörande frakturer i handledens ben samt ledbandsskador i handleden och underarmen.
  • I rekommendationen behandlas inte frakturer eller frakturluxationer i nedre delen av underarmen (både radius och ulna) (t.ex. Galeazzis fraktur).
  • I rekommendationen behandlas distala radiusfrakturer som är förknippade med en fraktur i processus styloideus ulnae.

Målgrupper

  • Målgruppen för rekommendationen är personal inom primärvården och den specialsjukvården, inklusive inom företagshälsovården och privata vårdinrättningar som behandlar distala radiusfrakturer och följdtillstånd av dessa.

Anatomin hos radius och ulna

Bild 1.

Värttinäluun alaosan anatomiakuva 1

Bild 2.

Värttinäluun alaosan anatomiakuva 2

Värttinä- ja kyynärluun alaosan välinen nivel (DRUJ) mahdollistaa kyynärvarren kiertoliikkeen. Sisä- ja ulkokierto tapahtuvat värttinäluun koveran nivelpinnan (sigmoid notch) kiertyessä kyynärluun kartion muotoisen pään ympäri.

Bild 3.

Värttinäluun alaosan anatomiakuva 3

Proksimaalisen rivin kolmas luu, kolmioluu liukuu värttinä- ja kyynärluun puikkolisäkkeen kärkeen ja tyveen kiinnittyvää kolmiorustoa (triangular fibrocartilage, TFC) vasten.

Prevalensen för distala radiusfrakturer

Etiologi och predisponerande faktorer

Sjukdomsbild och naturligt förlopp

Benläkning

  • Läkningsprocessen är i regel densamma i den konservativa och kirurgiska behandlingen.
  • Beroende på behandlingsmetoden sker förbeningen direkt mellan frakturfragmenten eller genom nybildning av ben (kallus).
  • Inflammation (1–7 dagar):
    • Omedelbart efter frakturen bildas ett hematom i frakturområdet.
    • I detta skede är frakturfragmenten fritt rörliga.
    • Det finns svullnad i frakturområdet, handen och underarmen.
  • Mjukt nytt ben(3–6 veckor):
  • Hårt nytt ben (3–4 månader):

Läkning av mjukvävnad

  • Inflammationsfasen orsakar svullnad i nedre delen av handen och underarmen, varvid ledkapselstrukturerna och ledbanden svullnar och förtjockas. Detta gör lederna stelare.
  • Fingrarnas rörelse försvåras också när svullnaden minskar glidningen av sträck- och böjsenorna.
  • I handleden och handen behövs friska glidytor mellan de flesta vävnaderna på grund av ledernas stora rörelseomfång «Slutsky DJ, Herman M. Rehabilitation of distal rad...»20.
  • Adhesioner, dvs. sammanväxningar på grund av ärrbildning mellan två olika vävnader, hindrar vävnadens normala rörelse. Adhesioner kan uppstå mellan senor, nerver, blodkärl, muskler samt leder och vävnader som omger dem.
  • Otillräcklig rörelseträning kan leda till sammanväxning mellan glidande ytor.
  • Blodutgjutning i samband med skada och/eller operation kan sjunka på grund av tyngdkraften och göra fingrarna blåaktiga och svullna. Detta kan förebyggas med högläge.

Smärta

Bedömning av läkningen

Tabell 1. De vanligaste mätarna som används för att bedöma läkningen av en distal radiusfraktur
Mätare Vad bedöms eller mäts? Anatomiskt område Testet utförs av Testförloppet Poängsättning MCID1)
1) MCID, Minimal Clinically Important Difference = den minsta förändringen i testvärdena (i behandlingsresultatet) som patienten identifierar som signifikanta
DASH symtom, funktionsförmåga övre extremiteten patienten Två delar: frågor som mäter besvär och symtom (30 punkter) och valfri sport/musik- och arbetsdel (4 punkter) 0–100
0 = ingen skada
100 = betydande skada
Högt resultat = stor olägenhet
11
«Franchignoni F, Vercelli S, Giordano A ym. Minimal...»27
Quick-DASH symtom, funktionsförmåga övre extremiteten patienten Två delar: frågor som mäter besvär och symtom (11 punkter) och valfri sport/musik- och arbetsdel (4 punkter) 0–100
0 = ingen skada
100 = betydande skada
Högt resultat = stor olägenhet
16
«Franchignoni F, Vercelli S, Giordano A ym. Minimal...»27
PRWE symtom, funktionsförmåga handleden patienten Två delar: frågor om smärta (5 punkter) och funktionsförmåga (dagliga funktioner 4 punkter och specifika funktioner 6 punkter) 0–100
0 = ingen skada
100 = betydande skada
Högt resultat = stor olägenhet
12
«Walenkamp MM, de Muinck Keizer RJ, Goslings JC ym....»28
Gartland–Werley funktionsförmåga handleden, handen läkaren Fem delar: subjektiv bedömning, objektiv bedömning, följdtillståndets deformitet och komplikationer 0–2 = utmärkt
3–8 = bra
9–20 = försvarlig
21– = dålig
ej publicerad

Klassificeringar och frakturtyper

Tabell 2. Vanliga typer av distala radiusfrakturer och beskrivning av dem, se de interaktiva bilderna «Värttinäluun alaosan tavalliset murtumatyypit»4 (anvisning för användning av bilderna: bilderna är bytesbilder, rör på kursorn ovanpå bilden).
Frakturtyp Eponym/pseudonym som använts i litteraturen Beskrivning
Typfraktur i distala radius
(bild 1)
Colles fraktur «Colles A. On the Fracture of the Carpal Extremity ...»32 Benet bryts i metafysområdet och devieras eller dislokeras i dorsal riktning.
Frakturen kan orsaka sprickor som sträcker sig till ledytan och det kan förekomma dorsal splittring på benytan.
Distal radiusfraktur med volar lutning eller dislokation
(bild 2)
Smiths fraktur
«Smith RW. A Treatise on Fractures in the Vicinity ...»33
Benet bryts i metafysområdet och devieras eller dislokeras i volar riktning.
Frakturen kan orsaka sprickor som sträcker sig till ledytan och i det volara kortexet kan det förekomma splittring.
Fraktur som klyver volara ledytan i distala radius
(bild 3)
Bartons fraktur, volar «Barton JR. Viewsand treatment of an important inju...»34, «Hamilton FH. A Practical Treatise on Fractures and...»35
Avlösning av ett fragment från den volara ledytan, fragmentet kan dislokeras i volar och proximal riktning. Den proximala handlovsraden och handen följer med frakturfragmentet.
På den motsatta sidan (dorsalt) kan det förekomma ledbandsskador.
Fraktur som klyver dorsala ledytan i distala radius
(bild 4)
Bartons fraktur, dorsal «Barton JR. Viewsand treatment of an important inju...»34, «Hamilton FH. A Practical Treatise on Fractures and...»35
Avlösning av ett fragment från den dorsala ledytan, fragmentet kan dislokeras i dorsal och proximal riktning, den proximala handlovsraden och handen följer med frakturfragmentet.
På den motsatta sidan (volart) kan det förekomma ledbandsskador.
Fraktur som klyver processus styloideus i distala radius
(bild 5)
Chauffeur-/Hutchinson-fraktur «Hutchinson J. Original Lectures. Notes on some of ...»36 (Crank Handle, Backfire) En frakturlinje bildas på en ledyta som motsvarar processus styloideus radii eller båtbenet, och frakturfragmentet sjunker eller glider i proximal riktning.
Frakturtypen kan ha tillhörande skador på ledbanden i handleden och särskilt i skafolunära ligamenten «Helm RH, Tonkin MA. The chauffeur's fracture: simp...»37.
Kollaps av ledyta som motsvarar månbenet i distala radius
(bild 6)
Die punch-fraktur «SCHECK M. Long-term follow-up of treatment of comm...»38 Ledytan som motsvarar månbenet (os lunatum) bryts och sjunker i proximal riktning.
Undertyper är dorsal och volar fraktur.
Det dislokerade frakturfragmentet ändrar strukturen på ledytan mellan radius och ulna (DRUJ) och kan påverka utåt- och inåtrotationen av underarmen.
Splitterfraktur som sträcker sig till leden i distala radius
(bild 7)
Frakturtypen kan vara förknippad med kombinationer av tidigare frakturer.
Frakturen är ofta en följd av en högenergisk skada.
Tabell 3. De vanligaste klassificeringarna för distal radiusfraktur.
Klassificering Princip Klasser
AO-klassificeringen «Müller ME. Distal Radius. Kirjassa: Müller ME, Naz...»39 Frakturens och ledskadans svårighetsgrad
Beskriver frakturlinjernas lokalisation i förhållande till ledytan
A = extra-artikulär fraktur
B = snedfraktur som sträcker sig till leden
C = distal radiusfraktur i metafysområdet med minst en frakturlinje som sträcker sig till leden
Fernandez «Fernández DL. Fractures of the distal radius: oper...»40 Skademekanism 1 = devierande fraktur
2 = skärande, s.k. shearingfraktur
3 = kompressionsfraktur
4 = avulsionsfraktur
5 = kombination av ovanstående
Frykman «Frykman G. Fracture of the distal radius including...»41 Fynd i AP-röntgenbild I = tvärgående metafysfraktur
III = fraktur som sträcker sig till ledytan mellan distala radius och proximala handlovsbenraden
V = tvärgående fraktur som sträcker sig till leden mellan distala radius och ulna
VII = splittrad fraktur som sträcker sig till ledytan mellan distala radius och proximala handlovsraden samt ledytan mellan distala radius och ulna
Typ II, IV, VI och VIII = föregående klass och fraktur i processus styloideus ulnae

Diagnostik

Klinisk undersökning

  • Till en distal radiusfraktur kan höra ledbands-, nerv-, sen-, blodkärls- och hudskador. En omsorgsfull klinisk undersökning i initialfasen av alla strukturer har en betydande roll för diagnostiken «Leversedge FJ, Srinivasan RC. Management of soft-t...»42.
  • Anamnes:
    • Väsentlig information gällande patienten och frakturen är ålder, underliggande sjukdomar, medicinering, rökning, eventuella tidigare sjukdomar och frakturer i handleden och behandlingar i anslutning till dem. Dessutom bör man utreda vilken av de övre extremiteterna som är dominerande, hurdan patientens allmänna funktionsförmåga är, och vilka krav patienten har på användningen av den övre extremiteten. Dessa faktorer kan påverka valet av behandling «Leversedge FJ, Srinivasan RC. Management of soft-t...»42 och bör dokumenteras i patientjournalen.
    • Utredningen av skademekanismen och -energin hjälper till att bedöma risken för eventuella tillhörande skador och en komplicerad fraktur «Davis DI, Baratz M. Soft tissue complications of d...»43.
  • Undersökningsobservationer:
  • Ben:
    • Symtomen och fynden vid en distal radiusfraktur är svullnad och smärta i nedre delen av underarmen, handleden eller handflatan. Frakturens dislokation kan orsaka en synlig felställning (i typfrakturen dorsal lutning av handleden och deviering i riktning mot radius).
  • Mjukvävnadsskador:
  • Nerver:
    • Syftet med nervundersökningen är att utreda om någon av de perifera huvudnervstammarna i handen (n. medianus, n. ulnaris och n. radialis ytliga kutana gren) har skadats «Leversedge FJ, Srinivasan RC. Management of soft-t...»42.
    • Kraftig smärta, domningar eller känselbortfall kan tyda på akut nervskada till följd av frakturen eller behandlingen. Dessutom ska de motoriska funktionerna i n. medianus och n. ulnaris testas.
    • Nervernas funktion undersöks innan bedövningsmedel används.
    • Symtom i samband med radialisnerven är ofta kopplade till gipsbehandlingen då ett gips efter en sluten reposition trycker på processus styloideus radii eller tumbasen. Då är tumklykan på handryggssidan och området av tummen och pekfingret på handryggssidan smärtsamma eller känsellösa «Young D, Papp S, Giachino A. Physical examination ...»44.
  • Hud:
  • Senor:
    • Senskador kan vara förknippade med en distal radiusfraktur eller behandlingen av den.
    • En primär senskada uppstår i samband med frakturen på grund av ett vasst frakturfragment eller till följd av kompression i senans frakturdiastas.
    • När senorna undersöks går man systematiskt igenom sträckningen och böjningen av varje finger.
  • Blodcirkulation:
    • När det gäller blodcirkulationen är det viktigt att bedöma blodcirkulationen i hela handen. Funktionen i både a. radialis och a. ulnaris bör undersökas liksom blodcirkulationen i fingrarna.
  • Kompartmentsyndrom:

Bilddiagnostik

Bild 5.

Suora rannekuva ja sivukuva, luut

1 = iso monikulmaluu (os trapezium)

2 = pieni monikulmaluu (os trapetzoideum)

3 = iso ranneluu (os capitatum)

4 = hakaluu (os hamatum) * = hakaluun haka (hamulus ossi hamati)

5 = kolmioluu (os triquetrum)

6 = herneluu (os pisiforme)

7 = puolikuuluu (os lunatum)

8 = veneluu (os scaphoideum)

Bild 6.

Ranteen röntgenkuvan asettelu

Ranteen röntgenkuva: Otetaan ranne suorana, kyynärvarsi neutraaliasennossa ja kyynärpää 90˚:n kulmassa

PA-kuva (vasemmalla): Otetaan olkavarsi abduktiossa ranne olkapään tasolla

Sivukuva (oikealla): Otetaan olkavarsi vartalon vierellä

Bild 7.

Hyvän kuvan kriteerit

PA-kuva:

  • III-metakarpaali ja kyynär-varren luut linjassa (katkoviiva)
  • Ranteen nivelraot auki
  • Extensor carpi ulnaris -jänteen sulcus ei erotu lainkaan, näkyy styloideumin radiaalilaidalla tai sitä radiaalisemmin (paksu nuoli)

Sivukuva:

  • Capitatum ja kyynärvarren luut linjassa (katkoviiva)
  • Radiuksen dorsaalinen reuna korkeintaan 1−2 mm ulompana kuin ulnan dorsaalinen reuna (ohut nuoli)
  • Pisiformen (*) kämmenenpuoleinen reuna scaphoideumin ja capitatumin vastaavien reunojen (pisteviivat) välissä
Bild 8.

Mittaukset

PA-kuva:

  • Radiaalinen inklinaatio (1), normaalisti noin 25 astetta, keskihajonta noin 3 astetta
  • Ulnaarinen varianssi (2). Arvo on positiivinen, jos ulna on radiusta pidempi. Arvo on keskimäärin noin -0,5 mm, mutta yksilöiden välinen vaihtelu on suurta (keskihajonta noin 2 mm).

Sivukuva:

  • Radiuksen palmaarinen kallistus (3) on keskimäärin noin 11 astetta (keskihajonta noin 4 astetta).

Differentialdiagnostik och tillhörande skador

Differentialdiagnostik

  • Differentialdiagnostiska problem i distala radius kan orsakas av ledbandsskador i handleden eller frakturer i handlovsbenen, varav den vanligaste är båtbensfraktur.
  • Om de röntgenbilder som tagits efter skadan inte visar någon distal radiusfraktur, och patienten har ömhet i handleden i området av processus styloideus radii eller båtbenet, bör båtbensfraktur uteslutas. Om vanliga PA-bilder av handleden och sidoröntgenbilder inte visar någon fraktur i båtbenet, är det skäl att ta specialbilder på båtbenet, dvs. så kallade båtbensbilder, eller vid behov komplettera diagnostiken med magnet- eller CT-bilder.
  • Diagnostiken av ledbandsskador grundar sig på en noggrann klinisk undersökning av handleden och vid behov på magnetundersökning.

Tillhörande skador

Faktorer som förutsäger slutresultatet

  • Målet med behandlingen är en välfungerande och smärtfri övre extremitet. Radiologiska variabler (felställning, splittring) kan förutsäga att ställningen försämras, men de förutsäger inte automatiskt ett dåligt funktionellt slutresultat.
  • Patientspecifika faktorer kan ha stor inverkan på behandlingens slutresultat.
  • Många psykosociala faktorer, såsom undvikande beteende på grund av rädsla, katastroftankar, överdrivet beaktande av funktionsbegränsningar och symtom (hypervigilans) och den egna uppfattningen av självförmåga (self-efficiency), ekonomiska och diagnostiska faktorer, emotionella faktorer samt faktorer i anslutning till familjen och arbetet, är oberoende av skadans etiologi en betydande orsak till en fördröjd återhämtning och långvarig smärta «Linton SJ. Understanding pain for better clinical ...»73.
  • Vid en typisk distal radiusfraktur hos äldre personer är en försämring av ställningen under konservativ behandling ett naturligt frakturrelaterat fenomen.
  • För att förutsäga slutresultatet för en distal radiusfraktur strävar man till att använda variabler förknippade med frakturen (splittring, felvinklar, förkortning) och patienten (ålder, krav, sjukdomar).

Faktorer som förutsäger det radiologiska slutresultatet

Radiologiska faktorer som förutsäger det funktionell slutresultatet

Tabell 4. Kriterier för godtagbar ställning för typfraktur i distala radius hos personer under 65 år
Röntgenparameter Gränsvärde för godkänd ställning Evidensgrad
Dorsal inklination < 15° «Värttinäluun alaosan murtuman aiheuttaman nivelpinnan kaltevuudella saattaa olla vaikutusta hoidon lopputulokseen alle 65-vuotiailla potilailla, mutta sen vaikutus on vähäisempi kuin lyhentymän.»B
Volar inklination < 20° Ingen evidens
Förkortning av radius < 3 mm «Värttinäluun alaosan murtuman jälkeinen yli 3 mm lyhentymä saattaa huonontaa toiminnallista tulosta aiheuttamalla pitkittynyttä kipua ja alentamalla ranteen liikelaajuutta ja käden puristusvoimaa nuoremmilla ihmisillä, mutta yli 65-vuotiailla lyhentymällä ei ole selvää vaikutusta lopputulokseen.»B
Hak på ledytan < 2 mm «Nivelpinnalle jäänyt yli 2 mm epätasaisuus saattaa heikentää lopputulosta nuorilla potilailla ja lisätä nivelrikon riskiä. Iäkkäämmillä potilailla (yli 65-vuotiaat) 1–2 mm nivelpinnan pykälän ei ole osoitettu aiheuttavan huonompaa lopputulosta.»C
Diastas på ledytan < 2 mm «Nivelpinnalle jäänyt yli 2 mm epätasaisuus saattaa heikentää lopputulosta nuorilla potilailla ja lisätä nivelrikon riskiä. Iäkkäämmillä potilailla (yli 65-vuotiaat) 1–2 mm nivelpinnan pykälän ei ole osoitettu aiheuttavan huonompaa lopputulosta.»C
Radioulnar inklination > 15° «Värttinäluun alaosan murtuman aiheuttaman nivelpinnan kaltevuudella saattaa olla vaikutusta hoidon lopputulokseen alle 65-vuotiailla potilailla, mutta sen vaikutus on vähäisempi kuin lyhentymän.»B

Övriga faktorer som förutsäger behandlingens slutresultat

Behandling

Behandlingens mål och principer

  • Målet med behandlingen är en smärtfri handled och en återställd funktionsförmåga som är så nära nivån före skadan som möjligt.
  • De metoder som används i behandlingen ska vara effektiva och säkra.
  • Valet av vårdlinje påverkas av både patient- och skaderelaterade faktorer.
  • De viktigaste patientrelaterade faktorerna som påverkar valet av vårdlinje är fysisk aktivitet, fysiologisk ålder, handens funktionella behov, andra sjukdomar och behandlingsföljsamhet.
  • Av de skaderelaterade faktorerna påverkas vårdlinjesvalet av frakturtypen, felställningens storlek, frakturens stabilitet och tillhörande skador.
  • Oavsett hur man behandlar frakturen kan en del patienter få ansträngningssmärta och nedsatt funktionsförmåga i handleden efter behandlingen.
  • Genom god behandling av akut smärta, tidig identifiering av riskfaktorer och behandling av dem kan man sträva efter att förebygga kronisk smärta.
  • Hos äldre patienter finns det inget tydligt samband mellan den slutliga läkningsställningen och den kliniska återhämtningen av handleden.
  • Den slutliga läkningen kan ta 6–12 månader.

Konservativ behandling

Kirurgisk behandling

Läkemedelsbehandling

Behandling av tillhörande skador

  • Efter operation och gipsning av frakturen kan det i fingrarna på den skadade extremiteten uppstå domning, som borde försvinna inom 24–48 timmar med hjälp av högläge och rörelseövningar med fingrarna. Om domningen förvärras eller inte alls minskar rekommenderas att gipset och åtstramande förband lossas. Om detta inte hjälper bör man överväga att frigöra nerven.
  • Utöver en klinisk undersökning av domningssymtom i fingrarna efter gipsbehandlingen bör också nervbanorna undersökas före ett operationsbeslut.
  • En patient vars långa sträcksena i tummen har gått av bör remitteras för övervägande av senrekonstruktion i ett senare skede.
  • Fullständiga rupturer i ledbandet mellan båtbenet och månbenet kan leda till symtomatisk instabilitet i handleden och senare till artros i handleden, och man rekommenderar att dessa korrigeras kirurgiskt hos unga och aktiva patienter. Partiella rupturer korrigeras inte kirurgiskt. Det finns dock inga kontrollerade jämförande studier om detta «Forward DP, Lindau TR, Melsom DS. Intercarpal liga...»114.
  • En fraktur i processus styloideus ulnae eller ruptur i triangelbroskkomplexet i samband med en distal radiusfraktur leder endast sällan till instabilitet i leden mellan radius och ulna (DRUJ). En korrigering av dessa skador rekommenderas inte i det akuta skedet, om skadan inte är förknippad med instabilitet i leden mellan radius och ulna «Mrkonjic A, Geijer M, Lindau T ym. The natural cou...»115, «Souer JS, Ring D, Matschke S ym. Effect of an unre...»116, «Adolfsson L, Scheer J. Acute injuries around the d...»117.
  • En fraktur i processus styloideus kan efter övervägande fixeras till ulna med vajer eller skruv.
  • Båtbensfraktur i samband med distal radiusfraktur behandlas vanligtvis enligt samma principer som utan radiusfraktur, särskilt om man beslutar att behandla radiusfrakturen utan operation. Frakturer i bra ställning behandlas med 4–6 veckors gipsbehandling och dislokerade och proximala frakturer i bra ställning med skruvfixation.
  • Läkningen av en båtbensfraktur vid konservativ behandling kan kontrolleras efter 4–6 veckor med datortomografi eller volymtomografi.
  • Om radiusfrakturen behandlas genom operation krävs också att båtbensfrakturen fixeras för att en tidig (2–4 veckor) rörelsebehandling av handleden ska kunna inledas.
  • Om en gammal båtbensfraktur som inte förbenats konstateras i samband med en radiusfraktur är det bättre att behandla den först senare.
  • Om man misstänker att patienten har besvär som orsakas av implantat som använts för att fixera frakturen (friktionssymtom i senan, skruv i leden e.d.), bör patienten remitteras till specialsjukvården för bedömning.

Rehabilitering

Bedömning av olika terapiformer

Behandlingskomplikationer

Vårdprinciper och nivåstrukturering av vården

  • Principer:
    • Diagnostiken i initialskedet av alla frakturer och frakturmisstankar omfattar nativröntgenundersökning och vid behov sluten reposition och gipsning vid den första vårdenheten, om det är möjligt.
    • Typfrakturer i distala radius som reponerats slutet och gipsats i en godtagbar ställning kan följas upp inom öppenvården, företagshälsovården eller den privata sektorn. Enligt övervägande följs frakturen upp i 10–14 dygn genom att ta nativröntgenbilder 1–2 gånger och vid behov när gipsbehandlingen avslutas.
    • Den rekommenderade totala gipsningstiden är 3–5 veckor.
    • Ett gips som sitter dåligt eller trycker bör korrigeras och vid behov bytas ut, om patienten har smärtor eller domningssymtom.
    • För äldre personer torde rutinmässig uppföljning av typfrakturer i distala radius med nativröntgen dock inte vara till nytta om man med iakttagande av principerna för delat beslutsfattande beslutar om konservativ vård:
    • Aktiv uppföljningslinje med röntgenbilder och vid behov operationsbehandling av typfrakturer i distala radius kan övervägas även hos aktiva äldre personer som har stora krav på funktionsförmågan i den övre extremiteten.
    • Behovet av uppföljning övervägs från fall till fall och den ska genomföras i samförstånd med patienten.
    • Om frakturen inte följs upp med röntgenbilder är det inte heller nödvändigt att ta rutinmässiga uppföljningsbilder i samband med ett eventuellt gipsbyte.
    • Även om man inte beslutar sig för rutinmässig röntgenuppföljning ska patientens vård ordnas på ett adekvat sätt: en sluten reposition av frakturen, gipsning och smärtbehandling samt vid behov byte av gips och ingripande vid eventuella komplikationer under behandlingen genomförs för alla patienter enligt samma principer.
    • Både konservativ och operativ behandling är förknippade med risker. Därför bör uppmärksamhet fästas vid att ge adekvat patientinformation om prognosen och behandlingsriskerna i början av behandlingen, vilket också dokumenteras i patientjournalen.
    • Frakturer som inte uppnår en godtagbar ställning (se tabell «Kriterier för godtagbar ställning för typfraktur i distala radius hos personer under 65 år...»4) hos personer under 65 år och aktiva äldre personer kräver bedömning inom specialsjukvården. Vid behov bör kirurgisk behandling övervägas.
  • Bilddiagnostiska undersökningar:
    • En nativröntgenundersökning bör alltid göras på den behandlande enheten vid misstanke om fraktur.
    • Diagnostiken kan kompletteras från fall till fall med CT- eller volymtomografi- och magnetundersökningar.
  • Fysioterapiremiss bör övervägas i fall där fördröjd återhämtning konstateras. Se avsnittet Rehabilitering «A2»3.
  • Jourremiss till specialsjukvården:
    • Patienter som har höga krav på funktionsförmågan i övre extremiteten och hos vilka man inte kan få frakturen i en godtagbar ställning, eller om ställningen förloras under uppföljningen, bör hänvisas till en bedömning inom specialsjukvården för eventuell operationsbehandling. Se tabell «Kriterier för godtagbar ställning för typfraktur i distala radius hos personer under 65 år...»4.
    • Frakturer som är förknippade med en stor risk för dåligt funktionellt slutresultat och risk för förlorad ställning (splitterfrakturer som sträcker sig till leden hos personer i arbetsför ålder, Smiths fraktur, Bartons fraktur, die punch-frakturer, se tabell «Vanliga typer av distala radiusfrakturer och beskrivning av dem, se de interaktiva bilderna (anvisning för användning av bilderna: bilderna är bytesbilder, rör på kursorn ovanpå bilden). ...»2) lämpar sig i regel inte för behandling inom primärvården eller företagshälsovården.
    • Komplicerade frakturer bör jourmässigt hänvisas till specialsjukvården för bedömning. Komplicerade frakturer är öppna frakturer och frakturer där man misstänker nerv-, sen- eller kärlskador eller betydande ledbandsskador samt frakturer där man misstänker akut kompartmentsyndrom i handen eller underarmen.
    • Frakturen är förknippad med akut karpaltunnelsyndrom (kraftig smärta som inte reagerar på smärtstillande läkemedel samt domning).
    • Patienter som har en kirurgiskt behandlad fraktur där man misstänker en betydande postoperativ komplikation, såsom en infektion, ska remitteras jourmässigt till specialsjukvården för bedömning.
  • Brådskande remiss till specialsjukvården görs i följande fall:
    • Om man misstänker att patienten håller på att utveckla en tidig komplikation under behandlingen (akut nervinklämning med svåra symtom, senskada) ska patienten hänvisas till specialsjukvården för bedömning, i första hand till en kirurgisk enhet (ortopedi och traumalogi eller handkirurgi).
    • Om patienten har svår normal smärta som inte reagerar på medicinering och ingen komplikation som kräver kirurgisk behandling konstateras, eller om smärtsyndromet CRPS misstänks, utfärdas en brådskande remiss antingen till en fysiatrisk poliklinik eller en smärtpoliklinik, där det finns möjlighet till multiprofessionell intensifierad smärtbehandling och medicinsk rehabilitering.
  • Icke-brådskande remiss till den specialiserade sjukvården görs i följande fall:
    • Återhämtningen blir utdragen (6–12 månader) trots adekvat vård och rehabilitering. Se avsnitten Sjukdomsbild och naturligt förlopp «A3»4 och Rehabilitering «A2»3.
    • Patienten har en fraktur med symtom som förbenats i felställning efter tillräcklig rehabilitering eller man misstänker annan senare komplikation (senskada, nervinklämning).
    • Arbets- och funktionsförmågan är avsevärt hotade.

Funktions- och arbetsförmåga

Bedömning av funktionsförmågan

  • Den medicinska bedömningen av funktionsförmågan grundar sig på patientens egen bedömning av sin funktionsförmåga, en klinisk undersökning på mottagningen och vid behov noggrannare bedömningar och mätningar av funktionsförmågan.
  • Vid svåra problem med funktionsförmågan och arbetsförmågan kan en ergoterapeut utföra noggrannare mätningar av handens funktionsförmågan. Vid en omfattande bedömning av funktionsförmågan kan WHO:s internationella klassificering av funktionsförmågan, funktionshinder och hälsan (ICF) användas som grund. Klassificeringen beaktar vid bedömningen av det funktionella hälsotillståndet förutom kroppsbyggnaden och kroppsfunktioner även prestationer och deltagande samt förhållandena i omgivningen «Squitieri L, Reichert H, Kim HM ym. Application of...»138.
  • Se även THL:s webbplats Funktionsförmågan «https://thl.fi/sv/teman/funktionsformagan»3.

Bedömning av arbetsförmågan och sjukledighetens längd

  • Arbetsförmågan bedöms vid varje mottagningsbesök.
  • Vid bedömningen av arbetsförmågan beaktas yrke, hänthet, arbetets innehåll, arbetets anpassningsmöjligheter och den återstående arbetsförmågan.
  • Den behandlande läkaren fastställer sjukfrånvaron från fall till fall på medicinska grunder. En patient i arbetslivet hänvisas så snart som möjligt till företagshälsovården för planering av en återgång till arbetet. Patienten kan vara arbetsförmögen även om läkningen av frakturen pågår. Företagshälsovården har den bästa kunskapen om patientens arbetsförhållanden och möjligheter att komma överens med arbetsgivaren om en modell för ersättande arbete eller deltidsarbete.
  • Handleden samt leden mellan radius och ulna har beträffande belastningsförmåga och rörelsebana i huvudsak återställts cirka 3 månader efter skadan. Hos opererade patienter kan rehabiliteringen dock ta längre tid om extern fixation använts samt vid splittrade och svåra frakturer «Rozental TD, Blazar PE, Franko OI ym. Functional o...»139, «Jupiter JB, Marent-Huber M, LCP Study Group. Opera...»140.
  • Den slutliga återhämtningen kan ta 6–12 månader «Gabl M, Arora R. Outcome assessment after distal r...»141.
  • Hos en del av patienterna förekommer ansträngningssmärta och nedsatt funktionsförmåga i handleden också efter behandlingen, oberoende av hur radiusfrakturen behandlas.
  • Sjukfrånvaro från fysiskt tungt arbete (inkluderar lyft, bärande osv.) kan vara 2–3 månader. Det kan vara möjligt att återgå till fysiskt lättare arbete (kontorsarbete e.d.) redan 2–6 veckor efter skadan. Om man kan säkerställa att den skadade handen läker i arbetet och under resorna till och från arbetet kan patienten återgå till sitt arbete eller till sitt anpassade arbete till och med genast efter gipsningen eller operationen (bl.a. många distansarbeten och ledningsuppgifter).
  • Vid bedömningen av behovet och längden av sjukfrånvaro bör läkaren aktivt kunna beskriva den främjande effekt som arbetet eventuellt har på patientens återhämtning. Läkaren ska diskutera med patienten vilka former av belastning i arbetet och på fritiden som är skadliga och vilka som är önskvärda. Se God medicinsk praxis-rekommendationen Bedömning av behovet av sjukfrånvaro «Bedömning av behovet av sjukfrånvaro»3.
  • Om återhämtningen från frakturen drar ut på tiden bör arbetsförmågan bedömas i samarbete mellan företagshälsovården och den behandlande läkaren. Då utarbetas en rehabiliteringsplan.
    • Se artikeln Työterveyshuollon hyvät käytännöt och artikeln Työhön paluun tuki i Terveysportti «https://www.terveysportti.fi/apps/dtk/tyt/article/ttk00111/search/ttk00111»4 (kräver åtkomsträtt till databasen).
    • Med beaktande av sjukdomens natur är det viktigt att bedöma vilken form av belastning arbetstagaren klarar av och vilken form av belastning som kan bromsa upp eller störa återhämtningen. I allmänhet behövs både läkarens och arbetstagarens egen bedömning av vad som lyckas och vad som är utmanande eller behöver undvikas samt hur dessa situationer i arbetet fördelas. Arbetsplatsen har alltid beslutanderätten vid en eventuell omstrukturering av arbetet. Se God medicinsk praxis-rekommendationen Bedömning av behovet av sjukfrånvaro «Bedömning av behovet av sjukfrånvaro»3.
    • De vanligaste metoderna inom företagshälsovården för att förebygga långvarig sjukfrånvaro och stöda återgången till arbetet är

Yrkesinriktad rehabilitering

  • Målet med den yrkesinriktade rehabiliteringen är att arbetstagaren ska hålla sig kvar i arbetslivet, återvända till arbetslivet eller att göra det möjligt att komma in i arbetslivet.
  • Yrkesinriktad rehabilitering behövs om rehabiliteringsklienten inte återhämtar sig och blir arbetsför för sitt eget arbete, eller om skadan bedöms orsaka en väsentlig försämring av arbets- eller studieförmågan under de närmaste åren.
  • Utredningarna gällande den yrkesinriktade rehabiliteringen ska inledas tillräckligt tidigt, om man upptäcker faktorer som försämrar återhämtningsprognosen.
  • Planen för en återgång till arbetet kan beredas parallellt med den medicinska rehabiliteringen, om det verkar som om återgången till arbetet fördröjs eller inte är möjlig utan särskilda åtgärder.
  • I undersökningar som bedömer rehabiliteringsresultaten har man observerat att kraftiga smärtor, psykosocial belastning och ett försämrat arbetsklimat bromsar upp återhämtningsprognosen «Mackenney PJ, McQueen MM, Elton R. Prediction of i...»77, «Nesbitt KS, Failla JM, Les C. Assessment of instab...»78, «Makhni EC, Ewald TJ, Kelly S ym. Effect of patient...»79.
  • Som yrkesinriktad rehabilitering kan rehabiliteringsundersökning, arbetsprövning och omskolning komma i fråga. I planeringen beaktas rehabiliteringsklientens helhetssituation. Fysisk, psykisk och social funktionsförmåga, yrke, tidigare utbildning och verksamhet, ålder och livssituation bedöms.
  • En yrkesinriktad rehabiliteringsplan utarbetas enligt den behandlande instansens (företagshälsovården, primärvården eller specialsjukvården) rekommendationer med ett B- eller E-utlåtande. I utlåtandet beskrivs den återstående arbetsförmågan och begränsningarna i arbetsförmågan antingen för viss tid eller permanent.

Förebyggande av frakturer

Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Fysiatriyhdistys ry, Handkirurgföreningen i Finland rf och Ortopedföreningen i Finland ry

För mer information om arbetsgruppsmedlemmar samt anmälan om intressekonflikter, se «Värttinäluun alaosan murtuma (rannemurtuma)»1 (på finska)

Översättare: Lingsoft Language Services Oy

Granskning av översättningen: Peter Nyberg

Litteratur

Distal radiusfraktur (handledsfraktur). God medicinsk praxis-rekommendation. Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Fysiatriyhdistys ry, Handkirurgföreningen i Finland rf och Ortopedföreningen i Finland ry. Helsingfors: Finska Läkarföreningen Duodecim, 2025 (hänvisning dd.mm.åååå). Tillgänglig på internet: www.kaypahoito.fi

Närmare anvisningar: «https://www.kaypahoito.fi/sv/god-medicinsk-praxis/nyttjanderattigheter/citering»8

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

Litteratur

  1. Feipel V, Rinnen D, Rooze M. Postero-anterior radiography of the wrist. Normal database of carpal measurements. Surg Radiol Anat 1998;20:221-6 «PMID: 9706683»PubMed
  2. Friberg S, Lundström B. Radiographic measurements on the radio-carpal joint in distal radial fractures. Acta Radiol Diagn (Stockh) 1976;17:869-76 «PMID: 1016511»PubMed
  3. Freedman DM, Edwards GS Jr, Willems MJ ym. Right versus left symmetry of ulnar variance. A radiographic assessment. Clin Orthop Relat Res 1998;:153-8 «PMID: 9755774»PubMed
  4. Larsen CF, Lauritsen J. Epidemiology of acute wrist trauma. Int J Epidemiol 1993;22:911-6 «PMID: 8282472»PubMed
  5. Baron JA, Karagas M, Barrett J ym. Basic epidemiology of fractures of the upper and lower limb among Americans over 65 years of age. Epidemiology 1996;7:612-8 «PMID: 8899387»PubMed
  6. Wilcke MK, Hammarberg H, Adolphson PY. Epidemiology and changed surgical treatment methods for fractures of the distal radius: a registry analysis of 42,583 patients in Stockholm County, Sweden, 2004–2010. Acta Orthop 2013;84:292-6 «PMID: 23594225»PubMed
  7. Sigurdardottir K, Halldorsson S, Robertsson J. Epidemiology and treatment of distal radius fractures in Reykjavik, Iceland, in 2004. Comparison with an Icelandic study from 1985. Acta Orthop 2011;82:494-8 «PMID: 21883050»PubMed
  8. Flinkkilä T, Sirniö K, Hippi M ym. Epidemiology and seasonal variation of distal radius fractures in Oulu, Finland. Osteoporos Int 2011;22:2307-12 «PMID: 20972668»PubMed
  9. de Putter CE, Selles RW, Polinder S ym. Epidemiology and health-care utilisation of wrist fractures in older adults in The Netherlands, 1997-2009. Injury 2013;44:421-6 «PMID: 23199760»PubMed
  10. Jónsson B, Bengnér U, Redlund-Johnell I ym. Forearm fractures in Malmö, Sweden. Changes in the incidence occurring during the 1950s, 1980s and 1990s. Acta Orthop Scand 1999;70:129-32 «PMID: 10366911»PubMed
  11. Court-Brown CM, Biant L, Bugler KE ym. Changing epidemiology of adult fractures in Scotland. Scott Med J 2014;59:30-4 «PMID: 24424464»PubMed
  12. Brudvik C, Hove LM. Childhood fractures in Bergen, Norway: identifying high-risk groups and activities. J Pediatr Orthop 2003;23:629-34 «PMID: 12960626»PubMed
  13. Hedström EM, Svensson O, Bergström U ym. Epidemiology of fractures in children and adolescents. Acta Orthop 2010;81:148-53 «PMID: 20175744»PubMed
  14. de Putter CE, van Beeck EF, Looman CW ym. Trends in wrist fractures in children and adolescents, 1997-2009. J Hand Surg Am 2011;36:1810-1815.e2 «PMID: 22036281»PubMed
  15. Melton LJ 3rd, Amadio PC, Crowson CS ym. Long-term trends in the incidence of distal forearm fractures. Osteoporos Int 1998;8:341-8 «PMID: 10024904»PubMed
  16. Oyen J, Brudvik C, Gjesdal CG ym. Osteoporosis as a risk factor for distal radial fractures: a case-control study. J Bone Joint Surg Am 2011;93:348-56 «PMID: 21325586»PubMed
  17. Lofthus CM, Frihagen F, Meyer HE ym. Epidemiology of distal forearm fractures in Oslo, Norway. Osteoporos Int 2008;19:781-6 «PMID: 17985071»PubMed
  18. Cameron ID, Murray GR, Gillespie LD ym. Interventions for preventing falls in older people in nursing care facilities and hospitals. Cochrane Database Syst Rev 2010;:CD005465 «PMID: 20091578»PubMed
  19. Wadsten MÅ, Sayed-Noor AS, Englund E ym. Cortical comminution in distal radial fractures can predict the radiological outcome: a cohort multicentre study. Bone Joint J 2014;96-B:978-83 «PMID: 24986954»PubMed
  20. Slutsky DJ, Herman M. Rehabilitation of distal radius fractures: a biomechanical guide. Hand Clin 2005;21:455-68 «PMID: 16039457»PubMed
  21. Tiippana E. Voidaanko akuutin leikkauskivun kroonistumista ehkäistä? Suom Lääkäril 2015;1-2:48-53
  22. MacDermid JC, Roth JH, Richards RS. Pain and disability reported in the year following a distal radius fracture: a cohort study. BMC Musculoskelet Disord 2003;4:24 «PMID: 14588078»PubMed
  23. Josefsson PO, Rosegren, MK. Complications: An Overview. Kirjassa: Hove LM, Lindau T, Holmer P (toim.) Distal Radius Fractures - Current Concepts. Springer Verlag 2014:265
  24. Földhazy Z, Törnkvist H, Elmstedt E ym. Long-term outcome of nonsurgically treated distal radius fractures. J Hand Surg Am 2007;32:1374-84 «PMID: 17996772»PubMed
  25. Changulani M, Okonkwo U, Keswani T ym. Outcome evaluation measures for wrist and hand: which one to choose? Int Orthop 2008;32:1-6 «PMID: 17534619»PubMed
  26. Sandelin H, Jalanko T, Huhtala H ym. Translation and Validation of the Finnish Version of the Patient-Rated Wrist Evaluation Questionnaire (PRWE) in Patients with Acute Distal Radius Fracture. Scand J Surg 2016;105:204-10 «PMID: 26503440»PubMed
  27. Franchignoni F, Vercelli S, Giordano A ym. Minimal clinically important difference of the disabilities of the arm, shoulder and hand outcome measure (DASH) and its shortened version (QuickDASH). J Orthop Sports Phys Ther 2014;44:30-9 «PMID: 24175606»PubMed
  28. Walenkamp MM, de Muinck Keizer RJ, Goslings JC ym. The Minimum Clinically Important Difference of the Patient-rated Wrist Evaluation Score for Patients With Distal Radius Fractures. Clin Orthop Relat Res 2015;473:3235-41 «PMID: 26040969»PubMed
  29. Flinkkila T. Classification of Distal Radius Fractures. Kirjassa: Hove LM, Lindau T, Holmer P (toim.) Distal Radius Fractures - Current Concepts. Berlin: Springer Verlag 2014:83-91
  30. Kural C, Sungur I, Kaya I ym. Evaluation of the reliability of classification systems used for distal radius fractures. Orthopedics 2010;33:801 «PMID: 21053882»PubMed
  31. Arealis G, Galanopoulos I, Nikolaou VS ym. Does the CT improve inter- and intra-observer agreement for the AO, Fernandez and Universal classification systems for distal radius fractures? Injury 2014;45:1579-84 «PMID: 25042062»PubMed
  32. Colles A. On the Fracture of the Carpal Extremity of the Radius. Edinb Med Surg J 1814;10:182-186 «PMID: 30329360»PubMed
  33. Smith RW. A Treatise on Fractures in the Vicinity of Joints and on Certain Forms of Accidental and Congenital Dislocations. Dublin: Hodges and Smith 1847:6-164
  34. Barton JR. Viewsand treatment of an important injury of the wrist. Medical Examiner 1838;1:365-8
  35. Hamilton FH. A Practical Treatise on Fractures and Dislocations. Philadelphia: Blanchard and Lea 1860
  36. Hutchinson J. Original Lectures. Notes on some of the more rare forms of fractures and dislocations. Medical Times Gazette 1866;30:683-4
  37. Helm RH, Tonkin MA. The chauffeur's fracture: simple or complex? J Hand Surg Br 1992;17:156-9 «PMID: 1588196»PubMed
  38. SCHECK M. Long-term follow-up of treatment of comminuted fractures of the distal end of the radius by transfixation with Kirschner wires and cast. J Bone Joint Surg Am 1962;44-A:337-51 «PMID: 14039000»PubMed
  39. Müller ME. Distal Radius. Kirjassa: Müller ME, Nazarian S, Koch P, Schatzker J (toim.) Classification of Fractures. Berlin: Springer Verlag 106-15
  40. Fernández DL. Fractures of the distal radius: operative treatment. Instr Course Lect 1993;42:73-88 «PMID: 8463706»PubMed
  41. Frykman G. Fracture of the distal radius including sequelae--shoulder-hand-finger syndrome, disturbance in the distal radio-ulnar joint and impairment of nerve function. A clinical and experimental study. Acta Orthop Scand 1967;:Suppl 108:3+ «PMID: 4175195»PubMed
  42. Leversedge FJ, Srinivasan RC. Management of soft-tissue injuries in distal radius fractures. Hand Clin 2012;28:225-33 «PMID: 22554666»PubMed
  43. Davis DI, Baratz M. Soft tissue complications of distal radius fractures. Hand Clin 2010;26:229-35 «PMID: 20494749»PubMed
  44. Young D, Papp S, Giachino A. Physical examination of the wrist. Hand Clin 2010;26:21-36 PMID: 20006241
  45. Cooney WP 3rd, Dobyns JH, Linscheid RL. Complications of Colles' fractures. J Bone Joint Surg Am 1980;62:613-9 «PMID: 6155380»PubMed
  46. Falch JA. Epidemiology of fractures of the distal forearm in Oslo, Norway. Acta Orthop Scand 1983;54:291-5 «PMID: 6846009»PubMed
  47. Rozental TD, Beredjiklian PK, Steinberg DR ym. Open fractures of the distal radius. J Hand Surg Am 2002;27:77-85 «PMID: 11810618»PubMed
  48. Leversedge FJ, Moore TJ, Peterson BC ym. Compartment syndrome of the upper extremity. J Hand Surg Am 2011;36:544-59; quiz 560 «PMID: 21371631»PubMed
  49. Kalyani BS, Fisher BE, Roberts CS ym. Compartment syndrome of the forearm: a systematic review. J Hand Surg Am 2011;36:535-43 «PMID: 21371630»PubMed
  50. Simpson NS, Jupiter JB. Delayed onset of forearm compartment syndrome: a complication of distal radius fracture in young adults. J Orthop Trauma 1995;9:411-8 «PMID: 8537845»PubMed
  51. Stockley I, Harvey IA, Getty CJ. Acute volar compartment syndrome of the forearm secondary to fractures of the distal radius. Injury 1988;19:101-4 «PMID: 3198254»PubMed
  52. De Smet AA, Doherty MP, Norris MA ym. Are oblique views needed for trauma radiography of the distal extremities? AJR Am J Roentgenol 1999;172:1561-5 «PMID: 10350289»PubMed
  53. Suojärvi N. Cone beam computed tomography of the wrist. Analysis of radiographic measurements and diagnosis of intra-articular injuries. Helsingin yliopisto, 2021, http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-51-7160-3 «http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-51-7160-3»9
  54. Watson NJ, Asadollahi S, Parrish F ym. Reliability of radiographic measurements for acute distal radius fractures. BMC Med Imaging 2016;16:44 «PMID: 27443373»PubMed
  55. Hollevoet N, Van Maele G, Van Seymortier P ym. Comparison of palmar tilt, radial inclination and ulnar variance in left and right wrists. J Hand Surg Br 2000;25:431-3 «PMID: 10991805»PubMed
  56. Johnson PG, Szabo RM. Angle measurements of the distal radius: a cadaver study. Skeletal Radiol 1993;22:243-6 «PMID: 8316865»PubMed
  57. Zanetti M, Gilula LA, Jacob HA ym. Palmar tilt of the distal radius: influence of off-lateral projection initial observations. Radiology 2001;220:594-600 «PMID: 11526254»PubMed
  58. Laino DK, Petchprapa CN, Lee SK. Ulnar variance: correlation of plain radiographs, computed tomography, and magnetic resonance imaging with anatomic dissection. J Hand Surg Am 2012;37:90-7 «PMID: 22119604»PubMed
  59. DiBenedetto MR, Lubbers LM, Ruff ME ym. Quantification of error in measurement of radial inclination angle and radial-carpal distance. J Hand Surg Am 1991;16:399-400 «PMID: 1861017»PubMed
  60. Catalano LW 3rd, Cole RJ, Gelberman RH ym. Displaced intra-articular fractures of the distal aspect of the radius. Long-term results in young adults after open reduction and internal fixation. J Bone Joint Surg Am 1997;79:1290-302 «PMID: 9314391»PubMed
  61. Pruitt DL, Gilula LA, Manske PR ym. Computed tomography scanning with image reconstruction in evaluation of distal radius fractures. J Hand Surg Am 1994;19:720-7 «PMID: 7806791»PubMed
  62. Biswas D, Bible JE, Bohan M ym. Radiation exposure from musculoskeletal computerized tomographic scans. J Bone Joint Surg Am 2009;91:1882-9 «PMID: 19651945»PubMed
  63. De Cock J, Mermuys K, Goubau J ym. Cone-beam computed tomography: a new low dose, high resolution imaging technique of the wrist, presentation of three cases with technique. Skeletal Radiol 2012;41:93-6 «PMID: 21603872»PubMed
  64. Wijffels MM, Keizer J, Buijze GA ym. Ulnar styloid process nonunion and outcome in patients with a distal radius fracture: a meta-analysis of comparative clinical trials. Injury 2014;45:1889-95 «PMID: 25282298»PubMed
  65. Heo YM, Kim SB, Yi JW ym. Evaluation of associated carpal bone fractures in distal radial fractures. Clin Orthop Surg 2013;5:98-104 «PMID: 23730472»PubMed
  66. Geissler WB, Freeland AE, Savoie FH ym. Intracarpal soft-tissue lesions associated with an intra-articular fracture of the distal end of the radius. J Bone Joint Surg Am 1996;78:357-65 «PMID: 8613442»PubMed
  67. Lindau T, Arner M, Hagberg L. Intraarticular lesions in distal fractures of the radius in young adults. A descriptive arthroscopic study in 50 patients. J Hand Surg Br 1997;22:638-43 «PMID: 9752922»PubMed
  68. Richards RS, Bennett JD, Roth JH ym. Arthroscopic diagnosis of intra-articular soft tissue injuries associated with distal radial fractures. J Hand Surg Am 1997;22:772-6 «PMID: 9330132»PubMed
  69. Hanker GJ. Radius fractures in the athlete. Clin Sports Med 2001;20:189-201 PMID: 11227705
  70. Pope D, Tang P. Carpal Tunnel Syndrome and Distal Radius Fractures. Hand Clin 2018;34:27-32 «PMID: 29169594»PubMed
  71. Soong M, Ring D. Ulnar nerve palsy associated with fracture of the distal radius. J Orthop Trauma 2007;21:113-6 «PMID: 17304066»PubMed
  72. Pazart F, Stindel E, Le Nen D. Fracture of the distal part of the radius associated with severed ulnar nerve. Chir Main 1999;18:197-201 «PMID: 10855320»PubMed
  73. Linton SJ. Understanding pain for better clinical practice - a psychological perspective. London: Elsevier 2005
  74. Walenkamp MM, Aydin S, Mulders MA ym. Predictors of unstable distal radius fractures: a systematic review and meta-analysis. J Hand Surg Eur Vol 2016;41:501-15 «PMID: 26420817»PubMed
  75. Older TM, Stabler EV, Cassebaum WH. Colles Fracture: Evaluation and Selection of Therapy. J Trauma 1965;5:469-76 «PMID: 14308382»PubMed
  76. Abbaszadegan H, Jonsson U, von Sivers K. Prediction of instability of Colles' fractures. Acta Orthop Scand 1989;60:646-50 «PMID: 2624083»PubMed
  77. Mackenney PJ, McQueen MM, Elton R. Prediction of instability in distal radial fractures. J Bone Joint Surg Am 2006;88:1944-51 «PMID: 16951109»PubMed
  78. Nesbitt KS, Failla JM, Les C. Assessment of instability factors in adult distal radius fractures. J Hand Surg Am 2004;29:1128-38 «PMID: 15576227»PubMed
  79. Makhni EC, Ewald TJ, Kelly S ym. Effect of patient age on the radiographic outcomes of distal radius fractures subject to nonoperative treatment. J Hand Surg Am 2008;33:1301-8 «PMID: 18929192»PubMed
  80. Tahririan MA, Javdan M, Nouraei MH ym. Evaluation of instability factors in distal radius fractures. J Res Med Sci 2013;18:892-6 «PMID: 24497862»PubMed
  81. Leone J, Bhandari M, Adili A ym. Predictors of early and late instability following conservative treatment of extra-articular distal radius fractures. Arch Orthop Trauma Surg 2004;124:38-41 «PMID: 14608466»PubMed
  82. Wichlas F, Haas NP, Lindner T ym. Closed reduction of distal radius fractures: does instability mean irreducibility? Arch Orthop Trauma Surg 2013;133:1073-8 «PMID: 23644896»PubMed
  83. Altissimi M, Mancini GB, Azzarà A ym. Early and late displacement of fractures of the distal radius. The prediction of instability. Int Orthop 1994;18:61-5 «PMID: 8039959»PubMed
  84. Hove LM, Solheim E, Skjeie R ym. Prediction of secondary displacement in Colles' fracture. J Hand Surg Br 1994;19:731-6 «PMID: 7706876»PubMed
  85. Adolphson P, Abbaszadegan H, Jonsson U. Computer-assisted prediction of the instability of Colles' fractures. Int Orthop 1993;17:13-5 «PMID: 8449614»PubMed
  86. Lafontaine M, Hardy D, Delince P. Stability assessment of distal radius fractures. Injury 1989;20:208-10 «PMID: 2592094»PubMed
  87. Luokkala T, Flinkkilä T, Paloneva J ym. Comparison of Expert Opinion, Majority Rule, and a Clinical Prediction Rule to Estimate Distal Radius Malalignment. J Orthop Trauma 2018;32:e97-e101 «PMID: 28906304»PubMed
  88. Handoll HH, Huntley JS, Madhok R. External fixation versus conservative treatment for distal radial fractures in adults. Cochrane Database Syst Rev 2007;:CD006194 «PMID: 17636832»PubMed
  89. Schmidt V, Gordon M, Tägil M ym. Association Between Radiographic and Clinical Outcomes Following Distal Radial Fractures: A Prospective Cohort Study with 1-Year Follow-up in 366 Patients. J Bone Joint Surg Am 2023;105:1156-1167 «PMID: 37172109»PubMed
  90. Steven JL, Buer N, Samuelsson L ym. Pain-related fear, catastrophizing and pain in the recovery from a fracture. Scand J Pain 2010;1:38-42 «PMID: 29913928»PubMed
  91. Jelicic M, Kempen GI. Do psychological factors influence pain following a fracture of the extremities? Injury 1999;30:323-5 «PMID: 10505124»PubMed
  92. van Milligen BA, Lamers F, de Hoop GT ym. Objective physical functioning in patients with depressive and/or anxiety disorders. J Affect Disord 2011;131:193-9 «PMID: 21195484»PubMed
  93. van Lier AM, Payette H. Determinants of handgrip strength in free-living elderly at risk of malnutrition. Disabil Rehabil 2003;25:1181-6 «PMID: 14534061»PubMed
  94. Rantanen T, Penninx BW, Masaki K ym. Depressed mood and body mass index as predictors of muscle strength decline in old men. J Am Geriatr Soc 2000;48:613-7 «PMID: 10855595»PubMed
  95. Phillips HJ, Biland J, Costa R ym. Five-position grip strength measures in individuals with clinical depression. J Orthop Sports Phys Ther 2011;41:149-54 «PMID: 21289457»PubMed
  96. Karnezis IA, Fragkiadakis EG. Association between objective clinical variables and patient-rated disability of the wrist. J Bone Joint Surg Br 2002;84:967-70 «PMID: 12358387»PubMed
  97. Miranda H, Kaila-Kangas L, Ahola K. Särkyä ja alakuloa - tuki- ja liikuntaelinten kivun ja masentuneisuuden yhteisesiintyvyys Suomessa. Helsinki: Työterveyslaitos, 2011; http://www.julkari.fi/handle/10024/134940 «http://www.julkari.fi/handle/10024/134940»10
  98. Linton SJ, Nicholas MK, MacDonald S ym. The role of depression and catastrophizing in musculoskeletal pain. Eur J Pain 2011;15:416-22 «PMID: 20884261»PubMed
  99. Roh YH, Lee BK, Noh JH ym. Effect of anxiety and catastrophic pain ideation on early recovery after surgery for distal radius fractures. J Hand Surg Am 2014;39:2258-64.e2 «PMID: 25283489»PubMed
  100. Chung KC, Haas A. Relationship between patient satisfaction and objective functional outcome after surgical treatment for distal radius fractures. J Hand Ther 2009;22:302-7; quiz 308 «PMID: 19560317»PubMed
  101. Gelberman RH, Szabo RM, Mortensen WW. Carpal tunnel pressures and wrist position in patients with colles' fractures. J Trauma 1984;24:747-9 «PMID: 6471140»PubMed
  102. Bentohami A, van Delft EAK, Vermeulen J ym. Non- or Minimally Displaced Distal Radial Fractures in Adult Patients: Three Weeks versus Five Weeks of Cast Immobilization-A Randomized Controlled Trial. J Wrist Surg 2019;8:43-48 «PMID: 30723601»PubMed
  103. Wei DH, Poolman RW, Bhandari M ym. External fixation versus internal fixation for unstable distal radius fractures: a systematic review and meta-analysis of comparative clinical trials. J Orthop Trauma 2012;26:386-94 «PMID: 22108259»PubMed
  104. Wang J, Yang Y, Ma J ym. Open reduction and internal fixation versus external fixation for unstable distal radial fractures: a meta-analysis. Orthop Traumatol Surg Res 2013;99:321-31 «PMID: 23523527»PubMed
  105. Esposito J, Schemitsch EH, Saccone M ym. External fixation versus open reduction with plate fixation for distal radius fractures: a meta-analysis of randomised controlled trials. Injury 2013;44:409-16 «PMID: 23298757»PubMed
  106. Walenkamp MM, Bentohami A, Beerekamp MS ym. Functional outcome in patients with unstable distal radius fractures, volar locking plate versus external fixation: a meta-analysis. Strategies Trauma Limb Reconstr 2013;8:67-75 «PMID: 23892535»PubMed
  107. Walenkamp MM, Goslings JC, Beumer A ym. Surgery versus conservative treatment in patients with type A distal radius fractures, a randomized controlled trial. BMC Musculoskelet Disord 2014;15:90 «PMID: 24642190»PubMed
  108. Wei J, Yang TB, Luo W ym. Complications following dorsal versus volar plate fixation of distal radius fracture: a meta-analysis. J Int Med Res 2013;41:265-75 «PMID: 23569022»PubMed
  109. Kelley BP, Shauver MJ, Chung KC. Management of Acute Postoperative Pain in Hand Surgery: A Systematic Review. J Hand Surg Am 2015;40:1610-9, 1619.e1 «PMID: 26213198»PubMed
  110. Dahl JB, Nielsen RV, Wetterslev J ym. Post-operative analgesic effects of paracetamol, NSAIDs, glucocorticoids, gabapentinoids and their combinations: a topical review. Acta Anaesthesiol Scand 2014;58:1165-81 «PMID: 25124340»PubMed
  111. Mathiesen O, Wetterslev J, Kontinen VK ym. Adverse effects of perioperative paracetamol, NSAIDs, glucocorticoids, gabapentinoids and their combinations: a topical review. Acta Anaesthesiol Scand 2014;58:1182-98 «PMID: 25116762»PubMed
  112. Meena S, Sharma P, Gangary SK ym. Role of vitamin C in prevention of complex regional pain syndrome after distal radius fractures: a meta-analysis. Eur J Orthop Surg Traumatol 2015;25:637-41 «PMID: 25488053»PubMed
  113. Ekrol I, Duckworth AD, Ralston SH ym. The influence of vitamin C on the outcome of distal radial fractures: a double-blind, randomized controlled trial. J Bone Joint Surg Am 2014;96:1451-9 «PMID: 25187584»PubMed
  114. Forward DP, Lindau TR, Melsom DS. Intercarpal ligament injuries associated with fractures of the distal part of the radius. J Bone Joint Surg Am 2007;89:2334-40 «PMID: 17974874»PubMed
  115. Mrkonjic A, Geijer M, Lindau T ym. The natural course of traumatic triangular fibrocartilage complex tears in distal radial fractures: a 13-15 year follow-up of arthroscopically diagnosed but untreated injuries. J Hand Surg Am 2012;37:1555-60 «PMID: 22835585»PubMed
  116. Souer JS, Ring D, Matschke S ym. Effect of an unrepaired fracture of the ulnar styloid base on outcome after plate-and-screw fixation of a distal radial fracture. J Bone Joint Surg Am 2009;91:830-8 «PMID: 19339567»PubMed
  117. Adolfsson L, Scheer J. Acute injuries around the distal ulna. Kirjassa: Hove LM, Lindau T, Holmer P (toim.) Distal Radius Fractures - Current Concepts. Springer Verlag 2014:225-31
  118. Kopylov P, Runnqvist K, Jonsson K ym. Norian SRS versus external fixation in redisplaced distal radial fractures. A randomized study in 40 patients. Acta Orthop Scand 1999;70:1-5 «PMID: 10191737»PubMed
  119. Handoll HH, Elliott J. Rehabilitation for distal radial fractures in adults. Cochrane Database Syst Rev 2015;2015:CD003324 «PMID: 26403335»PubMed
  120. Lara TR, Kagan RP, Hiratzka SL ym. Traditional Versus Digital Media-Based Hand Therapy After Distal Radius Fracture. J Hand Surg Am 2022;47:291.e1-291.e8 «PMID: 34366180»PubMed
  121. Coughlin T, Norrish AR, Scammell BE ym. Comparison of rehabilitation interventions in nonoperatively treated distal radius fractures: a randomized controlled trial of effectiveness. Bone Joint J 2021;103-B:1033-1039 «PMID: 33926211»PubMed
  122. Gutiérrez-Espinoza H, Araya-Quintanilla F, Gutiérrez-Monclus R ym. The effectiveness of adding a scapular exercise programme to physical therapy treatment in patients with distal radius fracture treated conservatively: a randomized controlled trial. Clin Rehabil 2019;33:1931-1939 «PMID: 31353941»PubMed
  123. Gutiérrez-Espinoza H, Araya-Quintanilla F, Olguín-Huerta C ym. Effectiveness of manual therapy in patients with distal radius fracture: a systematic review and meta-analysis. J Man Manip Ther 2022;30:33-45 «PMID: 34668847»PubMed
  124. Reid SA, Andersen JM, Vicenzino B. Adding mobilisation with movement to exercise and advice hastens the improvement in range, pain and function after non-operative cast immobilisation for distal radius fracture: a multicentre, randomised trial. J Physiother 2020;66:105-112 «PMID: 32291223»PubMed
  125. Tomruk M, Gelecek N, Basçi O ym. Effects of early manual therapy on functional outcomes after volar plating of distal radius fractures: A randomized controlled trial. Hand Surg Rehabil 2020;39:178-185 «PMID: 32070793»PubMed
  126. Klein I, Tidhar D, Kalichman L. Lymphatic treatments after orthopedic surgery or injury: A systematic review. J Bodyw Mov Ther 2020;24:109-117 «PMID: 33218497»PubMed
  127. Basso O, Pike JM. The effect of low frequency, long-wave ultrasound therapy on joint mobility and rehabilitation after wrist fracture. J Hand Surg Br 1998;23:136-9 «PMID: 9571510»PubMed
  128. Bentohami A, de Korte N, Sosef N ym. Study protocol: non-displaced distal radial fractures in adult patients: three weeks vs. five weeks of cast immobilization: a randomized trial. BMC Musculoskelet Disord 2014;15:24 «PMID: 24443982»PubMed
  129. Miller-Shahabar I, Schreuer N, Katsevman H ym. Efficacy of Compression Gloves in the Rehabilitation of Distal Radius Fractures: Randomized Controlled Study. Am J Phys Med Rehabil 2018;97:904-910 «PMID: 29994792»PubMed
  130. Dilek B, Ayhan C, Yagci G ym. Effectiveness of the graded motor imagery to improve hand function in patients with distal radius fracture: A randomized controlled trial. J Hand Ther 2018;31:2-9.e1 «PMID: 29122370»PubMed
  131. Korbus H, Schott N. Does mental practice or mirror therapy help prevent functional loss after distal radius fracture? A randomized controlled trial. J Hand Ther 2022;35:86-96 «PMID: 33308929»PubMed
  132. Young CF, Nanu AM, Checketts RG. Seven-year outcome following Colles' type distal radial fracture. A comparison of two treatment methods. J Hand Surg Br 2003;28:422-6 «PMID: 12954250»PubMed
  133. Young BT, Rayan GM. Outcome following nonoperative treatment of displaced distal radius fractures in low-demand patients older than 60 years. J Hand Surg Am 2000;25:19-28 «PMID: 10642469»PubMed
  134. Ali M, Brogren E, Wagner P ym. Association Between Distal Radial Fracture Malunion and Patient-Reported Activity Limitations: A Long-Term Follow-up. J Bone Joint Surg Am 2018;100:633-639 «PMID: 29664849»PubMed
  135. Bentohami A, de Burlet K, de Korte N ym. Complications following volar locking plate fixation for distal radial fractures: a systematic review. J Hand Surg Eur Vol 2014;39:745-54 «PMID: 24262583»PubMed
  136. Sirniö K, Flinkkilä T, Vähäkuopus M ym. Risk factors for complications after volar plate fixation of distal radial fractures. J Hand Surg Eur Vol 2019;44:456-461 «PMID: 30426821»PubMed
  137. Grewal R, MacDermid JC. The risk of adverse outcomes in extra-articular distal radius fractures is increased with malalignment in patients of all ages but mitigated in older patients. J Hand Surg Am 2007;32:962-70 «PMID: 17826547»PubMed
  138. Squitieri L, Reichert H, Kim HM ym. Application of the brief international classification of functioning, disability, and health core set as a conceptual model in distal radius fractures. J Hand Surg Am 2010;35:1795-1805.e1 «PMID: 20934818»PubMed
  139. Rozental TD, Blazar PE, Franko OI ym. Functional outcomes for unstable distal radial fractures treated with open reduction and internal fixation or closed reduction and percutaneous fixation. A prospective randomized trial. J Bone Joint Surg Am 2009;91:1837-46 «PMID: 19651939»PubMed
  140. Jupiter JB, Marent-Huber M, LCP Study Group. Operative management of distal radial fractures with 2.4-millimeter locking plates. A multicenter prospective case series. J Bone Joint Surg Am 2009;91:55-65 «PMID: 19122079»PubMed
  141. Gabl M, Arora R. Outcome assessment after distal radius fractures. Kirjassa: Hove LM, Lindau T, Holmer P (toim.) Distal Radius Fractures - Current Concepts. Springer Verlag 2014:53-9
  142. Gillespie LD, Gillespie WJ, Robertson MC ym. Interventions for preventing falls in elderly people. Cochrane Database Syst Rev 2003;:CD000340 «PMID: 14583918»PubMed
  143. Honkanen RJ, Honkanen K, Kröger H ym. Risk factors for perimenopausal distal forearm fracture. Osteoporos Int 2000;11:265-70 «PMID: 10824244»PubMed
  144. Black DM, Cummings SR, Karpf DB ym. Randomised trial of effect of alendronate on risk of fracture in women with existing vertebral fractures. Fracture Intervention Trial Research Group. Lancet 1996;348:1535-41 «PMID: 8950879»PubMed
  145. Mosekilde L, Beck-Nielsen H, Sørensen OH ym. Hormonal replacement therapy reduces forearm fracture incidence in recent postmenopausal women - results of the Danish Osteoporosis Prevention Study. Maturitas 2000;36:181-93 «PMID: 11063900»PubMed

A

Operatiivisesti hoidetun värttinäluun alaosan murtuman immobilisaation keston vaikutus ranteen liikkuvuuteen ja toimintakykyyn

Ranteen varhainen mobilisaatio operatiivisesti hoidetun värttinäluun alaosan murtuman jälkeen nopeuttaa kuntoutumista ensimmäisten viikkojen ja kuukausien aikana, mutta erot tasoittuvat 3–6 kuukauden kohdalla.

A

Värttinäluun alaosan murtuman hoidon komplikaatiot yli 65-vuotiailla

Vaikka konservatiivisella hoidolla radiologinen lopputulos on selvästi operatiivisesti hoidettujen potilaiden tulosta huonompi, sillä ei näytä olevan vaikutusta komplikaatioiden määrään ja varsinkaan toiminnalliseen lopputulokseen yli 65-vuotiailla värttinäluun alaosan murtumapotilailla.

A

Yli 65-70 vuotiaiden värttinäluun alaosan murtuman operatiivinen hoito

Yli 65–70-vuotiailla potilailla värttinäluun alaosan murtuman leikkaushoidon ensimmäisten kuukausien toiminnallinen tulos on hieman parempi kuin konservatiivisesti hoidetuilla. Pidemmässä seurannassa toiminnallinen tulos ei eroa hoitomuotojen välillä.

B

D-vitamiini- ja kalsiumlisä yli 65-vuotiaiden luunmurtumien estossa

D-vitamiini- ja kalsiumlisä ilmeisesti vähentää luunmurtumien esiintyvyyttä vain niillä yli 65-vuotiailla, joiden D-vitamiinitilanne on riittämätön.

B

Kipsausasennon merkitys värttinäluun alaosan murtumien konservatiivisessa hoidossa

Värttinäluun alaosan murtuma kannattaa ilmeisesti kipsata funktioasentoon (kämmenluiden linja poikkeaa 0–20 astetta ojennussuuntaan värttinäluun linjasta).

B

Leikkaushoidon vaikuttavuus värttinäluun alaosan murtumissa nuorilla ja keski-ikäisillä

Leikkaushoito metallipiikeillä tai ulkoisella kiinnityslaitteella saattaa tuottaa kipsihoitoa paremman toiminnallisen ja röntgenologisen tuloksen nuorten ja keski-ikäisten pirstaleisissa murtumissa.

B

Levytys vai K-piikkikiinnitys dislokoituneen värttinäluun alaosan murtuman kirurgisena hoitona

Levytyksellä ja K-piikeillä saavutetaan ilmeisesti samankaltaiset toiminnalliset tulokset dorsaalisesti siirtyneen värttinäluun alaosan murtuman kirurgisessa hoidossa.

B

Luutuneen värttinäluun alaosan murtuman kallistuman vaikutus hoitotulokseen

Värttinäluun alaosan murtuman aiheuttaman nivelpinnan kaltevuudella saattaa olla vaikutusta hoidon lopputulokseen alle 65-vuotiailla potilailla, mutta sen vaikutus on vähäisempi kuin lyhentymän.

B

Värttinäluun alaosan murtuman asennon pettäminen kipsaushoidon aikana: ennusteelliset muuttujat

Naissukupuoli, ikä yli 60–65 vuotta ja murtuman dorsaalinen pirstaleisuus ilmeisesti ennustavat värttinäluun murtuman asennon pettämistä (instabiliteettia) kipsihoidon aikana. Kyynärluun puikkolisäkkeen murtuma, nivelpinnan sisäinen murtumakomponentti, alkuvaiheen dorsaalinen kallistuskulma yli 15° tai yli 20° eivät ilmeisesti ennusta murtuman asennon pettämistä (instabiliteettia) kipsihoidon aikana.

B

Värttinäluun lyhentymän vaikutus toiminnalliseen tulokseen

Värttinäluun alaosan murtuman jälkeinen yli 3 mm lyhentymä saattaa huonontaa toiminnallista tulosta aiheuttamalla pitkittynyttä kipua ja alentamalla ranteen liikelaajuutta ja käden puristusvoimaa nuoremmilla ihmisillä, mutta yli 65-vuotiailla lyhentymällä ei ole selvää vaikutusta lopputulokseen.

C

Värttinäluun alaosan murtuma ja eri fysioterapiamenetelmät

Tietyillä fysio- tai toimintaterapiamenetelmillä lienee vaikutusta aikuisten värttinäluun alaosien murtumien kuntoutuksessa käytettynä tavanomaisen fysioterapiaohjauksen lisänä.

C

Värttinäluun alaosan murtuman jälkeinen kuntoutus kotona tai polikliinisesti

Omatoiminen ohjeistettu kotiharjoittelu lienee riittävä ongelmitta paranevassa värttinäluun alaosan murtumassa.

C

Värttinäluun alaosan murtuman leikkaushoidon (ulkoinen kiinnityslaite) hyöty (yli 60-vuotiailla) asennon pettäessä kipsihoidon aikana

Kipsaushoidon aikana pettävän värttinäluun alaosan murtuman leikkaushoidosta (ulkoinen kiinnityslaite) ei liene hyötyä yli 60-vuotiailla.

C

Värttinäluun alaosan murtuman uudelleen reposition hyöty ikääntyneillä (yli 60-vuotiailla) asennon pettäessä kipsihoidon aikana

Värttinäluun alaosan uudelleenrepositiosta ei liene ole hyötyä, jos asento pettää kipsaushoidon aikana ikääntyneillä (yli 60-vuotiailla).

C

Värttinäluun nivelpinnan epätasaisuuden vaikutus toiminnalliseen tulokseen

Nivelpinnalle jäänyt yli 2 mm epätasaisuus saattaa heikentää lopputulosta nuorilla potilailla ja lisätä nivelrikon riskiä. Iäkkäämmillä potilailla (yli 65-vuotiaat) 1–2 mm nivelpinnan pykälän ei ole osoitettu aiheuttavan huonompaa lopputulosta.

D

Värttinäluun alaosan murtumiin liittyvien nivelsidevammojen esiintyvyys ja hoito

Lievä skafolunaarisen nivelsiteen vaurio ei ilmeisesti vaikuta toiminnalliseen lopputulokseen värttinäluun alaosan murtuman yhteydessä, mutta täydellinen repeämä saattaa huonontaa sitä. Luotettava tutkimusnäyttö täydellisen skafolunaarisen nivelsiteen korjauksen vaikutuksesta lopputulokseen puuttuu. Hoitamaton kolmiorustokompleksin vaurio ei näytä vaikuttavan toiminnalliseen lopputulokseen.

Suosituksen yhteyteen ei ole liitetty yhtään lisätieto-artikkelia tai linkkiä.

Hyvän kuvan kriteerit
Mittaukset
Ranteen röntgenkuvan asettelu
Suora rannekuva ja sivukuva, luut
Värttinäluun alaosan anatomiakuva 1
Värttinäluun alaosan anatomiakuva 2
Värttinäluun alaosan anatomiakuva 3
Värttinäluun alaosan murtuman virheasennot
Värttinäluun alaosan tavalliset murtumatyypit