Osteoporos

God medicinsk praxis rekommendationer
Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Finlands Endokrinologförening, Finlands Gynekologförening och Finlands Geriatriker r.f.
25.5.2021

Hur kan man hänvisa till God medicinsk praxis-rekommendationen? «K1»1

Den här svenskspråkiga God medicinsk praxis-rekommendationen har översatts från den finska God medicinsk praxis-rekommendationen (Käypä hoito -suositus Osteoporoosi «Osteoporoosi»1). Om det finns skillnader i texterna gäller den uppdaterade finskspråkiga versionen.

Huvudsakligen finns evidenssammandragen och bakgrundsmaterialen samt internetlänkarna på finska.

Centrala rekommendationer

  • Syftet med rekommendationen är att förbättra diagnostiken av osteoporos och att skapa en enhetlig praxis för förebyggande och behandling av osteoporos.
  • Innan ett benbrott inträffar kan diagnosen på osteoporos göras endast med bentäthetsmätning. På befolkningsnivå är screening av bentätheten inte ändamålsenlig. Screeningen ska däremot riktas till personer som haft en fraktur och till högriskpatienter. Perifera bentäthetsmätningar kan användas som en del av vårdvägen för osteoporos för att styra patienter till en central bentäthetsmätning.
  • FRAX (Fracture Risk Assessment Tool) är ett analysverktyg för frakturrisker. FRAX använder riskfaktorer för att uträkna 10-årssannolikheten (%) för höftfraktur och de vanligaste osteoporosrelaterade frakturerna, vilket underlättar helhetsbedömningen av frakturrisken och uppgörande av vårdbeslut.
  • Viktiga faktorer för att förebygga osteoporos på befolkningsnivå är att sörja för tillräckligt intag av kalcium och D-vitamin, att identifiera undernäring, att sörja för korrekta kost- och motionsvanor, att sluta röka och att förebygga fall. Kalcium i kosten är den primära kalciumkällan. D-vitamindosen för osteoporospatienter bör grunda sig på mätning av S-25(OH)D-halten (målkoncentrationen är 75–120 nmol/l).
  • Läkemedelsbehandling av osteoporos ska riktas till patienter med stor frakturrisk. Se även diagrammet Indikationer för läkemedelsbehandling för osteoporos «gvr00056a.pdf»1.
  • Anordnandet av osteoporosbehandlingen på lokal nivå ska inledas med sekundärprevention, dvs. behandlingen ska riktas till dem som redan har haft ett benbrott. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid identifiering av kotfrakturer.

Målgrupper och målsättning

  • Rekommendationen är i första hand avsedd för primärvården.
  • Målet är att effektivisera diagnostiken av osteoporos i rätt tid och att förenhetliga prevention och vårdpraxis för osteoporos.
  • Det yttersta målet är att reducera incidensen av benbrott och att främja osteoporospatienternas livskvalitet och funktionsförmåga.

Definitioner

  • Enligt NIH:s (National Institutes of Health) definition är osteoporos (benskörhet) en skelettsjukdom där risken för benbrott ökar på grund av nedsatt hållfasthet av benvävnaden.
  • Enligt WHO definieras osteoporos hos vuxna av en bentäthet i höften och ländryggraden som är minst 2,5 standardavvikelser (SD, standarddeviation) lägre än den genomsnittliga bentätheten hos friska kvinnor i åldern 20–40 år (T-score ≤ −2,5) «World Health Organization. Assessment of fracture ...»4.
    • Svår osteoporos är ett tillstånd där en eller flera frakturer är förknippade med osteoporotisk bentäthet.
  • Osteopeni föreligger enligt WHO:s definition då bentätheten är 1–2,5 SD lägre än o.a. toppdensitet (−2,5 < T-score < −1) «World Health Organization. Assessment of fracture ...»4.
  • En lågenergifraktur orsakas av en energimängd som motsvarar fall på samma nivå eller fall från mindre än en meters höjd.
  • I denna rekommendation används termen "bentäthetsosteoporos" när patientens bentäthet har minskat på det sätt som beskrivs ovan (T-score ≤ −2,5) men patienten inte har någon benfraktur.
  • Hos barn kan diagnosen osteoporos inte göras enbart på basis av bentäthetsmätning, utan diagnosen förutsätter konstaterade frakturer. De rekommenderade mätningsställena för bentätheten hos barn är ländryggraden och hela kroppen med undantag av huvudet. I specialfall kan man också använda mätning av proximala femur och distala radius. Närmare information om diagnostiken av osteoporos hos barn finns i punkten Osteoporos hos barn.

Osteoporos och frakturepidemiologi

Diagnostik

Mål

  • Syftet med tidig diagnostik av osteoporos är att fastställa diagnosen och påbörja effektiv behandling innan en fraktur tillstöter. Med tanke på sekundärprevention av frakturer är det viktigt att identifiera frakturerna och att remittera frakturpatienterna för vård.

Symtom och fynd

  • Det första symtomet på osteoporos är i allmänhet en fraktur jämte åtföljande smärta. Kotfrakturer är inte alltid smärtsamma – de kan också framkomma radiologiskt som ett slumpmässigt fynd, som en minskning i längden, som torakal kyfos och som en störning i sagittalbalansen (förskjutning av ryggradens tyngdpunkt framåt). Eftersom kotfrakturer oftast är lågenergifrakturer, är det viktigt att fästa uppmärksamhet vid identifiering av kotfrakturer och att sedan remittera patienten för vård.
  • En osteoporosrelaterad kotfraktur definieras som en icke-traumatisk fraktur i kotan i association med minskad bentäthet eller en fraktur i kotan som orsakas av låg traumaenergi, dvs. en kotkompression. För identifiering av kotfrakturer finns flera olika algoritmer «Oei L, Rivadeneira F, Ly F ym. Review of radiologi...»11 som dock vanligtvis är alltför tunga för kliniskt arbete.
  • Den semikvantitativa radiologiska klassificeringen (Genant 0–3) är reproducerbar i erfarna händer «Genant HK, Wu CY, van Kuijk C ym. Vertebral fractu...»12, «Grados F, Fechtenbaum J, Flipon E ym. Radiographic...»13. Se diagrammen «Kaavakuva nikamamurtuman vaikeusasteesta Genant-luokituksen mukaisesti»1.
  • I diagnostiken av ryggraden kan det vara svårt att skilja lindriga kompressioner från åldersrelaterade förändringar i ryggraden. Schmorls noduli (eller Schmorls bråck) i ändplattorna konstateras också hos unga, och gränsdragningen till frakturer i ändplattorna är osäker.
  • Lindriga (Genant 1) radiologiska förändringar är subjektiva och utgör en alltför känslig frakturindikator i allmänläkarpraktiken, medan medelsvåra och svåra förändringar (Genant 2–3) är tillförlitliga och kan användas för att påvisa kotkompression «Diacinti D, Vitali C, Gussoni G ym. Misdiagnosis o...»14.
  • Om patienten har symtom, om en lämplig skademekanism ingår i anamnesen (t.ex. fall eller lyft) och om röntgenbilden visar en Genant 1-förändring, tyder fyndet på färsk fraktur, men för att säkerställa diagnosen är det skäl att kontrollera det radiologiska fyndet inom öppenvården inom 6–8 veckor med ny röntgenfotografering. Uppföljningsröntgenfotograferingen är indicerad för att utesluta en ökning av kotkollapsen och malignitet.
  • För att tillförlitligt påvisa att en lindrigt komprimerad kota utgör en färsk fraktur behövs antingen relativt nyligen tagna röntgenbilder som jämförs med varandra eller en magnetundersökning där svullnad i det spongiösa benet på grund av frakturen tyder på färsk fraktur. Det är ofta omöjligt att påvisa om en gammal, symtomfri och lindrigt komprimerad kota utgör en fraktur eller inte. Magnetröntgen kan vara till hjälp för att utreda etiologin för en kotfraktur.
  • Se även förslaget som gjorts av styrelsen för Ortopediföreningen i Finland till radiologisk definition av kotfraktur som är avsett till God medicinsk praxis-rekommendationen för osteoporos «Suomen Ortopediyhdistyksen ehdotus nikamamurtuman määritelmäksi Osteoporoosi Käypä hoito -suositusta varten»1.
Bild 1.

Kaavakuva nikamamurtuman vaikeusasteesta Genant-luokituksen mukaisesti.

© Suomalainen Lääkäriseura Duodecim

Principer

  • Bentätheten är tills vidare den enda kliniskt mätbara faktorn som ingår i definitionen av osteoporos.
    • Benets hållfasthet beror på densiteten, som i sin tur är direkt proportionell till den strålmängd som absorberas av benet.
  • Diagnosen osteoporos kan endast göras genom mätning av bentätheten, såvida patienten inte har en fraktur.
    • Läkemedelsbehandling kan också inledas utan bentäthetsmätning om kliniska riskfaktorer och frakturanamnesen (bedömt till exempel med FRAX-riskkalkylen) visar att det är uppenbart indicerat att inleda behandling.
  • Indikationerna för bentäthetsmätning räknas upp i tabell «Situationer där bentäthetsmätning rekommenderas:...»1. För bedömning av individens risk för fraktur ska också andra riskfaktorer beaktas, i synnerhet
    • tidigare frakturer
    • ålder
    • fallbenägenhet
    • komorbiditet och undernäring.
  • Osteoporos kan inte diagnostiseras med kliniskkemiska undersökningar, men sekundära orsaker till reducerad benmängd kan utredas.
  • Med perifera bentäthetsmätare kan man sålla fram patienter som behöver central bentäthetsmätning, men perifera bentäthetsmätare kan inte användas för att ställa diagnosen osteoporos «Perifeeriset luun ominaisuuksien mittaukset ennustavat sentraalista luuntiheyttä.»B.
Tabell 1. Situationer där bentäthetsmätning rekommenderas:
1. lågenergifraktur i anamnesen (fall på samma nivå eller fall från låg nivå)
2. patienten har andra sjukdomar och faktorer som ökar risken för osteoporos (se tabell «Riskfaktorer för sekundär osteoporos...»2). Som hjälp för bedömningen kan man använda FRAX-riskkalkylen som föreslår bentäthetsmätning.
3. misstanke om osteoporos utifrån röntgenbild (kotförändring eller intryck av minskad kalciumhalt)
4. minskad kroppslängd (minskning på minst 4 cm), torakal kyfos «Kanis JA, Cooper C, Rizzoli R ym. European guidanc...»15
5. upprepade frakturer hos barn

Dubbelenergi-röntgenabsorptionsmetri (DXA)

  • Diagnosen osteoporos ska i första hand basera sig på bentätheten, som mätts med dubbelenergi-röntgenabsorptionsmetri (dual-energy X-ray absorptiometry, DXA) vid ländryggraden (L1–L4 eller L2–L4) eller vid övre delen av lårbenet (lårbenshalsen "femoral neck" och hela övre delen, "total hip") «Sentraalinen luuntiheys kaksienergiaisella röntgenabsorptiometrialla ennustaa murtumariskiä.»A. DXA-mätningens reproducerbarhet är god (reproducerbarhetsfel 0,5–2 %).
  • Korrelationen mellan mätställena är endast måttlig. Om man vill förutspå risken uttryckligen för höftfraktur är det därför bättre att mäta bentätheten i höften än i ländryggraden. Mineraltäthetsvärdena för friska personer och personer som haft en fraktur överlappar varandra «Neaton JD, Wentworth D. Serum cholesterol, blood p...»16.
  • Prospektiva undersökningar har visat att åtminstone hos postmenopausala kvinnor ökar frakturrisken 1,5–2,5-faldigt för varje standardavvikelse (SD) som bentätheten minskar «Cummings SR, Black DM, Nevitt MC ym. Bone density ...»17, «Kröger H, Huopio J, Honkanen R ym. Prediction of f...»18, «Tuppurainen M, Kröger H, Saarikoski S ym. The effe...»19.
  • Risken för frakturer i lårbenshalsen torde öka lika mycket hos män som hos kvinnor i takt med att mineraltätheten i benet minskar. Den allmänna benägenheten för frakturer också hos män förefaller att stå i samband med minskad bentäthet «De Laet CE, van Hout BA, Burger H ym. Bone density...»20.
  • Mätningar som görs av ländryggraden hos äldre personer är förknippade med flera felkällor. Fel orsakas bland annat av
    • artros
    • missbildningar och kotfrakturer (särskilt kotkollaps)
    • aortaförkalkningar.
  • Dessa faktorer leder till felaktigt höga resultat då man mäter ländryggradsområdet, dvs. mätresultatet ger än bättre bild av verkligheten än vad den egentligen är.
  • Eftersom den mest betydande frakturen hos äldre är höftfraktur, är mätning av övre delen av lårbenet ett bättre alternativ för äldre personer än mätning av ländryggraden «Cummings SR, Black DM, Nevitt MC ym. Bone density ...»17, «Kanis JA, Delmas P, Burckhardt P ym. Guidelines fo...»21, «Kröger H, Lunt M, Reeve J ym. Bone density reducti...»22.
  • Stråldosen som bentäthetsmätningarna orsakar patienten beror på
    • undersökningsutrustningen
    • undersökningsmetoden
    • mätpunkten i skelettet.
  • Patientens stråldos till följd av bentäthetsmätningar är betydligt lägre än den som orsakas av konventionella röntgenundersökningar av samma kroppsområde.
    • Mätning av extremitetsben ger en lägre effektiv dos än mätning av ryggraden.
  • Dosbestämningar som gjorts i Finland har visar att ytdoserna som patienterna exponeras för på grund av bentäthetsmätningar är högst 0,3 mGy och de effektiva doserna överstiger inte 10 mikrosievert (µSv) per mätning av ett (1) område (den naturliga bakgrundsstrålningen ger en effektiv dos på 2–5 µSv per dygn).
  • Även om doserna är små, bör antalet mätningar för varje patient begränsas till det minsta nödvändiga. Radiologiska strålundersökningar av gravida kvinnor eller barn utan vägande skäl bör undvikas.
  • Kvantitativ datortomografi kan också användas för att mäta tätheten i benen i handleden och ryggkotorna, men denna metod är tills vidare begränsad till forskningsändamål.

Centrala diagnostiska kriterier och tolkning av mätresultaten

  • Grunden för de diagnostiska kriterierna för kvinnor är förhållandet mellan den uppmätta bentätheten och den största genomsnittliga bentätheten under livet (dvs. bentätheten hos friska kvinnor i åldern 20–40 år, peak bone mass eller maximal benmassa). Eftersom de absoluta bentäthetsvärdena som fås med olika mätinstrument varierar, används standardavvikelsen (T-score) som mätenhet i syfte att förenhetliga tolkningen av mätresultaten.
  • De största tillverkarnas mätinstrument har omfattande referensvärdesmaterial som också omfattar friska finländska kvinnor och män.

Diagnostiska gränsvärden för vuxna

  • Om patientens uppmätta bentäthet är 2,5 SD eller mindre av medelvärdet för den kvinnliga befolkningens toppdensitet (T-score ≤ -2,5), är det fråga om osteoporos «World Health Organization. Assessment of fracture ...»4.
  • Det är fråga om osteopeni, dvs. minskad bentäthet, när densiteten är 1–2,5 SD lägre än medelvärdet (-2,5 < T-score < -1) «World Health Organization. Assessment of fracture ...»4. Bentätheten är normal när T-score ≥ = -1 SD.
  • Det är möjligt att klassificera patientens skelett som osteopeniskt eller osteoporotiskt genom användning av olika mätinstrument och referensvärden. Detta är dock sällan ett praktiskt problem om indikationerna för mätningen är korrekta och andra riskfaktorer för benbrott än bentätheten också beaktas i bedömningen av vårdbehovet.
  • Diagnosen ställs enligt det minsta T-scorevärdet (antingen ländryggraden (L1–L4 eller L2–L4) eller övre delen av lårbenet (femoral neck eller total femur).
  • Eftersom benbrott uppträder i samma grad hos kvinnor som hos män på samma absoluta bentäthetsnivå «Van der Klift M, De Laet CE, McCloskey EV ym. The ...»23, kan de absoluta bentäthetsvärdena beräknade utifrån kvinnors T-score tillämpas lika väl på män.
  • Normal bentäthet garanterar inte att patienten går fri från frakturer, utan endast att risken för benbrott inte är förhöjd. Risken för fraktur ökar alltid när bentätheten minskar. Hos äldre personer med allmänt låg bentäthet är fallolyckor en betydande riskfaktor för fraktur. Förändringar i benvävnadskvaliteten återspeglas nödvändigtvis inte i bentätheten, men också dålig kvalitet på benvävnaden kan öka risken för frakturer.

Differentialdiagnostik

  • Osteoporos kan indelas i primär osteoporos, som omfattar åldersrelaterad och idiopatisk osteoporos, och sekundär osteoporos. Osteoporosen definieras som sekundär, då den orsakas osteoporos av någon sjukdom eller läkemedel.
  • Efter att diagnosen osteoporos blivit ställd gäller det att utreda om det är fråga om primär eller sekundär osteoporos. Här spelar anamnesen, kliniska undersökningar, röntgen- och laboratorieundersökningar och ibland benbiopsi en stor roll.
  • Ålder och kön hjälper vid gränsdragningen mellan primär och sekundär osteoporos. En fraktur orsakad av primär osteoporos är mer sannolik hos äldre kvinnor som annars är friska och som har normala rutinmässiga laboratorievärden, medan hos unga män och hos premenopausala kvinnor är sekundär osteoporos mera sannolik. Riskfaktorerna för sekundär osteoporos presenteras i tabell «Riskfaktorer för sekundär osteoporos...»2 och undersökningarna som görs för att utreda osteoporos anges i tabell «Kliniskkemiska bestämningar för att undersöka osteoporos (förutom klinisk undersökning):...»3.
Tabell 2. Riskfaktorer för sekundär osteoporos
Läkemedel
  • glukokortikoider
  • heparin
  • antiepileptika
  • kalcineurinhämmare
  • GnRH-agonister
  • aromatashämmare
Endokrina sjukdomar
  • hypogonadism
  • hyperkortisolism
  • hypertyreos
  • tillväxthormonbrist
  • diabetes
  • primär hyperparatyreos
Neuromuskulära sjukdomar
  • CP-syndrom
  • Duchennes muskeldystrofi och spinal muskulär atrofi (SMA)
Hematologiska sjukdomar
  • leukemi
  • talassemi
  • myelom
  • stamcellstransplantation
Tarmsjukdomar och ätstörningar
  • celiaki
  • inflammatoriska tarmsjukdomar
  • ätstörningar
  • undernäring
  • korttarmssyndrom
  • följdtillstånd efter gastrektomi
Andra kroniska sjukdomar
  • njur- eller leversvikt
  • reumatiska sjukdomar
  • cystisk fibros
  • cyanotiska hjärtfel
  • ämnesomsättningssjukdomar
Organtransplantation
Tabell 3. Kliniskkemiska bestämningar för att undersöka osteoporos (förutom klinisk undersökning):
sänka och liten blodbild
koncentrationen av joniserat kalcium (eller kalcium och albumin) och aktiviteten av alkalisk fosfatas (AFOS) i plasmat
efter kliniskt övervägande: morgonprov på testosteronhalten i plasmat hos män
kreatininkoncentrationen i plasmat och beräknad kreatininclearance (eGFR)
bestämning av 25(OH)D i serum: rekommenderas som undersökning i primärskedet och efter övervägande också under uppföljning av osteoporospatienter
Ytterligare undersökningar görs utifrån den kliniska symtombilden och enligt vad o.a. undersökningar indicerar:
  • screening för celiaki (transglutaminasantikroppar) då odiagnostiserad celiaki är vanlig bland populationen
  • exempel på ytterligare undersökningar som kan övervägas: sköldkörtelfunktionstest, bestämning av bisköldkörtelhormonet PTH, dexametasonprov på 1–1,5 mg och elektrofores av serum- och urinproteiner.

Biokemiska mätare av benmetabolismen

Screening av osteoporos

Analys av faktorer som relaterar till risken för fraktur – FRAX

Förebyggande av osteoporos och frakturer

  • Osteoporos kan förebyggas med åtgärder som kan rekommenderas för hela befolkningen utan några dyra målinriktade diagnostiska utredningar. Syftet med att förebygga osteoporos är att förebygga frakturer. Förebyggande av fall är en viktig del av förebyggandet av osteoporosrelaterade frakturer och har behandlats i God medicinsk praxis-rekommendationen Lonkkamurtuma «Lonkkamurtuma»2 (på finska); Höftfraktur «Höftfraktur»3 (på svenska).
  • Fall och osteoporos har delvis samma riskfaktorer.
  • De centrala målen för osteoporosprevention på populationsnivå är
    • att ombesörja tillräckligt intag av kalcium och D-vitamin
    • att ombesörja korrekta motions- och näringsvanor
    • rökstopp.
  • Personer med risk för fall bör identifieras och detta bör beaktas i alla kontakter med socialvården och hälsovården.
  • Personer med risk för fall kan identifieras enligt Ikinä-verksamhetsmodellen på följande kriterier: 1) personer som söker hjälp och vård på grund av fall eller fallolyckor, 2) äldre personer vars balans och mobilitet bedöms och 3) genom att aktivt fråga om fall. Om personen har fallit minst två gånger under det föregående året bör personens individuella riskfaktorer utredas och åtgärdas «Pajala S,Iäkkäiden kaatumisten ehkäisy. Terveyden ...»39.
  • Det finns evidens att både enskilda åtgärder (t.ex. motionsträning) och multipla interventioner i kombination med flera åtgärder är effektiva sätt att förebygga fallolyckor «Pajala S,Iäkkäiden kaatumisten ehkäisy. Terveyden ...»39. Sådana åtgärder i anknytning till multipla interventioner är bland annat följande:
    • bedömning av näringstillståndet och genomförande av kostbehandling
    • handledning i lämplig motionsträning
    • handledning i förebyggande av fall
    • kontroll av läkemedelsbehandlingen
    • bedömning av riskfaktorerna i hemmet och verkställande av nödvändiga ändringsarbeten i hemmet
    • bedömning av behovet av hjälpmedel och handledning i användningen av dem
    • användning av halkskydd och höftskydd som monteras på skorna
    • fotvård
    • kontroll av synförmågan och bedömning av huruvida multifokala glasögon är lämpliga.
  • Förebyggande av fall har behandlats ingående i fysioterapirekommendationen Kaatumisten ja kaatumisvammojen ehkäisy «https://www.terveysportti.fi/dtk/sfs/avaa?p_artikkeli=sfs00003»2 (på finska) och i God medicinsk praxis-rekommendationen Lonkkamurtuma «Lonkkamurtuma»2 (på finska); Höftfraktur «Höftfraktur»3 (på svenska).
  • Risken för fall och frakturer hos äldre bör bedömas systematiskt. Förebyggande av fall och frakturer hos äldre med minnessjukdom bör planeras individuellt som en del av deras helhetsvård med beaktande av betydelsen på rörelseförmågan, balanskontrollen och risken för olycksfall av den aktuella kognitiva funktionsförmågan, beteendesymtomen och medicineringen.

Näringstillståndet och den fysiska funktionsförmågan

Kalcium

Tabell 4. Dagliga intagsrekommendationer för av kalcium och D-vitamin (bearbetad från källan «Valtion Ravitsemusneuvottelukunta. Suomalaiset rav...»49, «Valtion Ravitsemusneuvottelukunta. Ravitsemussuosi...»50, «Nordic Council of Ministers. Nordic Nutrition Rec...»51, «Valtion ravitsemusneuvottelukunta. Suomalaiset rav...»52)
Ålder eller livssituation Kalcium (mg) D-vitamin (µg)
Intagsrekommendationer för barn, se nedan 900* 10*
17–74 år 800** 10
≥ 75 år 800 20***
Graviditet och amning 900 10****
*För barn rekommenderas användning av D-vitaminpreparat året runt från 2 veckors ålder till 1 års ålder enligt följande:
10 μg för barn på exklusiv amning som får mindre än 500 ml/dygn modersmjölksersättning eller tillskottsnäring, 6 μg för barn som får 500–800 ml/dygn modersmjölksersättning eller tillskottsnäring och 2 μg för barn som får mer än 800 ml/dygn modersmjölksersättning eller tillskottsnäring.
För 1-åringar 10 μg/dygn och för 2–17-åringar 7,5 µg/dygn.
Rekommendationer för kalciumintag för barn:
1–5-åringar 600 mg/dygn
6–9-åringar 700 mg/dygn
10–20-åringar 900 mg/dygn
**För 18–20-åringar är intagsrekommendationen 900 mg.
***För 75-åringar och äldre rekommenderas D-vitamintillskott 20 µg/dygn året runt.
****För gravida och ammande rekommenderas D-vitamintillskott 10 µg/dygn året runt.

D-vitamin

Bild 2.

D-vitamiinin metaboliitit.

© Christel Lamberg-Allardt

Tobaksrökning

Alkohol

Motion

Tabell 5. Mål för skelettbelastande motion hos barn och växande ungdomar, vuxna, äldre och personer med osteoporos samt lämpliga motionsformer, mängd och hastighet (bearbetad från källan «Nikander R, Lepola V, Karinkanta S, Sievänen H. Mu...»93)
Målgrupp Mål Exempel på motionsformer Motionsmängd Motionshastighet
Barn och växande ungdomar Stärka ben och muskler
Utveckla grundläggande motionsfärdigheter
Fartfyllda lekar
Klubb- och bollspel, friidrott och grunderna i redskapsgymnastik
Måttlig styrketräning (endast för unga)
3 x/vecka, ca 60 min åt gången
Styrketräning 30–45 min (endast för unga) 50–100 hopp/dag
Snabb
Stora krafter i hoppen
Andfåddhet i korta prestationer
Vuxna Stärka ben
Utveckla muskelkonditionen
Viktbärande motion (klubb- och bollspel, dans, step-aerobic, gymträning)
Hopp och riktningsväxlingar
Rask gång och löpning (uthållighetskondition)
I korta perioder 3–5 x/vecka, 10–20 min eller styrketräning 2–3 x/vecka eller 50–100 hopp/dag
Uthållighetsmotion 3–5 x/vecka, 30–60 min
Rask (enligt egen förmåga)
Vid styrketräning 70 % av maximum
Äldre Utveckla muskelkonditionen och balansen samt upprätthålla benstyrkan
Utveckla upprätthålla uthållighetskondition
Gymträning
Dans och gymnastik
Stavgång, trappgång och vanlig gång
Sammanlagt 2–3 x/vecka, 30–45 min/åt gången
Gång dagligen
Rask
Lugn vid balansträning
Vid styrketräning 50 % av maximum
Personer med osteoporos Stärka ryggmusklerna och förbättra hållningen
Utveckla eller upprätthålla balansen
Motståndsövning t.ex. med hjälp av motståndsgummiband
Tai chi eller motsvarande balansövning
Stå på benen och promenera
3 x/vecka
Att stå på benen dagligen
Måttlig
Personens egna färdigheter och förnimmelser ska beaktas
Undvik snabba rotationsrörelser

Förebyggande av fall

Läkemedelsbehandling av osteoporos

Mål

  • Målet för behandlingen av osteoporos är att förhindra benfrakturer – särskilt kot- och höftfrakturer.
    • Läkemedelsbehandling av osteoporos kan anses vara effektiv endast om man med relativt kortvarig behandling (några år) kan förhindra frakturer.
    • Läkemedelsbehandlingen ska således riktas till patienter med hög frakturrisk och till äldre. Äldre personer drabbas nämligen av frakturer mycket oftare än unga.
  • Behandlingen av patienter med fraktur omfattar också smärtlindring och tidig mobilisering. Se God medicinsk praxis-rekommendationen Lonkkamurtuma «Lonkkamurtuma»2 (på finska); Höftfraktur «Höftfraktur»3 (på svenska).

Grundläggande vård

  • Ovan nämnda läkemedelsfria medel att förebygga osteoporos (tillräcklig och mångsidig kost som ger tillräckligt intag av protein, kalcium och D-vitamin samt motion och rökfrihet) fungerar som grundläggande osteoporosvård för personer i alla åldrar och för minskning av risken för att falla hos äldre personer och riskgrupper.

Bakgrund till medicineringsbeslut

Tabell 6. 10-årssannolikheten (%) för höftfraktur hos svenska män och kvinnor med T-score för lårbenshalsen ≤ −2,5 (bearbetad från källan «Kanis JA, Glüer CC. An update on the diagnosis and...»115)
Ålder Män Kvinnor
50 5,1 2,9
60 6,0 7,8
70 14,3 18,3
80 24,3 27,9

Indikationer för läkemedelsbehandling

Bild 3.

Glukokortikoidihoidon aiheuttaman osteoporoosin hoitokaavio.

© Suomalainen Lääkäriseura Duodecim

Val av läkemedel och genomförande av läkemedelsbehandlingen

Tabell 7. Läkemedelsbehandling av osteoporos
Egentliga benläkemedel
Bisfosfonater
  • alendronat 70 mg en morgon i veckan en halvtimme före frukost med rikligt med vatten. Patienten ska hålla övre delen av kroppen i högläge i en halv timme.
  • risedronat 35 mg en morgon i veckan på samma sätt som alendronat
  • ibandronat 150 mg en morgon i månaden på samma sätt som alendronat eller 3 mg som intravenös injektion med 3 månaders intervall
  • zoledronsyra 5 mg en gång per år intravenöst
Teriparatid 20 µg som subkutan injektion en gång per dag i 24 månader
Denosumab 60 mg som subkutan injektion med 6 månaders intervall
Romosozumab 210 mg (två subkutana injektioner på 105 mg) en gång i månaden i 12 månader (inte ersättningsgillt 08.06.2020) «Romosotsumabi osteoporoosin hoidossa»7
Hormonbehandlingar
Östrogener
  • östradiol oralt 1–2 mg/dygn eller transkutant med plåsterberedning som frigör 25–50 μg/dygn östradiol eller östradiolgel 0,5–1,5 mg en gång per dygn som appliceras på huden eller östrogenspray på huden 1–3 doser (1,53 mg/dos)/dygn
  • progestintillskott är nödvändigt om livmodern är kvar
TSEC (Tissue specific estrogen complex) konjugerat östrogen oralt 0,45 mg och i samband med detta 20 mg bazedoxifen
Tibolon oralt 2,5 mg en gång per dag
Testosteron (för män)
  • beroende på preparat intramuskulärt antingen 250 mg testosteronestrar var 2–4 vecka eller 1 000 mg testosteronundekanoat var 10–14 vecka
  • testosterongel individuellt doserat på huden en gång per dygn
Bild 4.

Luulääkeliikennevalot (alendronaatti ja risedronaatti).

© Suomalainen Lääkäriseura Duodecim

Bild 5.

Luulääkeliikennevalot (denosumabi).

© Suomalainen Lääkäriseura Duodecim

Bild 6.

Luulääkeliikennevalot (teriparatidi).

© Suomalainen Lääkäriseura Duodecim

Bild 7.

Luulääkeliikennevalot (tsoledronihappo).

© Suomalainen Lääkäriseura Duodecim

Bisfosfonater

Perorala preparat

  • Mer information i bilden Luulääkeliikennevalot: alendronaatti ja risedronaatti «Luulääkeliikennevalot (alendronaatti ja risedronaatti)»4.
  • Bisfosfonaterna verkar väsentligen genom att förhindra nedbrytning av benvävnaden. Bisfosfonaterna är skelettsökande läkemedel som förhindrar osteoklastmedierad benresorption, de påverkar inte benbildningen direkt. Eftersom benbildning och benresorption är bundna till varandra, avtar också benbildningen men mindre än resorptionen. Bisfosfonater administreras oralt eller intravenöst.
  • Behandlingen av osteoporos genomförs primärt med orala bisfosfonater: alendronat «Alendronaatti vähentää nikamamurtumien ja ei-nikamamurtumien ilmaantuvuutta menopaussin ohittaneilla naisilla, joilla on korkea murtumariski.»A, risedronat «Risedronaatti vähentää nikamamurtumien ja ei-nikamamurtumien ilmaantuvuutta menopaussin ohittaneilla naisilla, joilla on korkea murtumariski.»A och ibandronat «Ibandronaatti ilmeisesti lisää luuston tiheyttä ja vähentää kliinisten ja radiologisesti todettujen nikamamurtumien ilmaantuvuutta postmenopausaalisilla osteoporoottisilla naisilla.»B, då de har väldokumenterad effekt, har använts relativt länge och medför små läkemedelskostnader.
    • Perorala bisfosfonater kan orsaka lokal slemhinneirritation i övre delen av matsmältningskanalen, och dessa läkemedel är kontraindicerade för patienter med avvikelser i matstrupen som leder till fördröjd tömning av matstrupen, vid matstrupsförträngning eller akalasi, för patienter som inte kan stå eller sitta i minst 30 minuter och vid hypokalcemi.
    • För att minska biverkningar bör doseringsanvisningarna följas omsorgsfullt.
    • Vanliga biverkningar är
      • buksmärta
      • förstoppning
      • diarré och flatulens
      • skelett-, led- och muskelvärk.
  • OBS! Tandkontroll och lämplig förebyggande tandvård ska övervägas före bisfosfonatbehandling.
  • Patienterna ska instrueras att meddela alla tänkbara fall av smärta i låren, höfterna eller ljumskarna under bisfosfonatbehandlingen. De patienter som upplever sådan smärta ska undersökas med tanke på en eventuell atypisk lårbensfraktur.
  • Retentionstiden för bisfosfonater i benvävnaden är lång och läkemedlet frigörs småningom. Eftersom läkemedel som frigörs från skelettet under graviditeten sprids till fostret, är bisfosfonater inte något bra alternativ för premenopausala kvinnor som planerar graviditet.
  • Bisfosfonaterna elimineras från kroppen via njurarna. Om patienten har svår njursvikt (beräknad kreatininclearance mindre än 30-35 ml/min), rekommenderas inte bisfosfonater. Den beräknade kreatininclearancen bör bestämmas innan bisfosfonatbehandling inleds, eftersom njursvikt är mycket vanlig hos äldre personer.
  • Om det på grund av kontraindikationer eller biverkningar inte är möjligt att använda orala bisfosfonater övervägs andra läkemedelsalternativ.

Parenteralt preparat (zoledronsyra)

  • Mer information i bilden Luulääkeliikennevalot: tsoledronihappo «Luulääkeliikennevalot (tsoledronihappo)»7.
  • Zoledronsyra är en bisfosfonat som ges intravenöst.
  • Zoledronsyra kan övervägas när inga andra lämpliga behandlingsalternativ finns för patienten eller när absorptionen av oralt läkemedel är osäker på grund av sjukdom i matsmältningskanalen eller för patienter som har dålig behandlingsföljsamhet när det gäller samtliga orala preparat.
  • Det finns evidens för att zoledronsyra hindrar frakturer hos postmenopausala kvinnor och hos personer som haft höftfraktur. Likaså finns evidens för att zoledronsyra har effekt på bentätheten hos män och hos patienter på glukokortikoidbehandling «Tsoledronihappo lisää luuston tiheyttä ja vähentää sekä nikama- että ei-nikamamurtumien ilmaantuvuutta menopaussin ohittaneilla naisilla ja lonkkamurtuman jälkeen.»A. Zoledronsyran minskar incidensen av såväl kotfrakturer som extraspinala frakturer hos äldre kvinnor med bentäthetsosteopeni «Tsoledronihappo vähentää sekä nikamamurtumien että nikamien ulkopuolisten murtumien ilmaantuvuutta iäkkäillä naisilla, joilla on tiheysosteopenia.»A.
  • Patienternas njurfunktion ska beaktas och patienterna ska rehydreras väl innan läkemedlet ges. Detta gäller särskilt äldre patienter och patienter som använder diuretika.
  • Tillräckligt intag av kalcium och D-vitamin ska ombesörjas i samband med behandlingen.
  • Om patienten nyligen har haft en lågenergetisk höftfraktur, är det viktigt att före den första läkemedelsinfusionen säkerställa att D-vitaminhalten är tillräcklig.
  • Biverkningar efter infusionen (feber, muskelsmärta, förkylningsliknande symtom, ledvärk och huvudvärk) är vanliga, men prevalensen av dessa biverkningar minskar i takt med upprepning av infusionerna.
  • Paracetamol eller ibuprofen strax efter administreringen av zoledronsyra kan reducera incidensen av behandlingsrelaterade symtom under de följande tre dagarna efter administreringen.

Teriparatid

  • Mer information i bilden Luulääkeliikennevalot: teriparatidi «Luulääkeliikennevalot (teriparatidi)»6.
  • Teriparatid (rhPTH(1–34)) är det aktiva fragmentet (1–34) av människans kroppseget bisköldkörtelhormon (PTH). Till de fysiologiska effekterna för PTH hör stimulering av benbildningen genom att direkt påverka de benbildande cellerna (osteoblasterna), varvid kalciumabsorptionen från tarmen ökar indirekt och den renala tubulära reabsorptionen av kalcium och fosfatsekretionen ökar. Teriparatid är ett läkemedel avsett för behandling av osteoporos genom att påverka benbildningen och vars skeletteffekter beror på arten av systemexponeringen. Doserat en gång per dygn ökar teriparatidbehandlingen tillväxten av nya benskikt på trabekulära och kortikala benytor, eftersom den stimulerar osteoblasterna i större utsträckning än osteoklasterna.
  • Teriparatid är ett andra linjens läkemedel som används inom specialsjukvården och dess indikationer är behandling av osteoporos hos postmenopausala kvinnor och samt män med stor frakturrisk.
  • Indikationerna omfattar dessutom behandling av osteoporos vid långvarig systemisk glukokortikoidbehandling både för kvinnor och män med ökad frakturrisk «Teriparatidi ilmeisesti lisää luuntiheyttä ja vähentää nikamamurtumia glukokortikoidihoitoa saavilla potilailla.»B.
  • Incidensen av kotfrakturer och extraspinala frakturer, med undantag av höftbensfrakturer, har visat sig minska avsevärt hos postmenopausala kvinnor.
  • Mer information om FPA-ersättning för teriparatid finns på FPA:s webbplats «http://www.kela.fi/laake318»8.
  • Bisfosfonatbehandlingen avbryts under den tid som teriparatid används «Black DM, Greenspan SL, Ensrud KE ym. The effects ...»118. Samtidig användning av denosumab och teriparatid ökar bentätheten mera och snabbare än någotdera preparat ensamt, men det finns ingen evidens för att denna dyra kombinationsbehandling skulle påverka förekomsten av frakturer profylaktiskt «Leder BZ, Tsai JN, Uihlein AV ym. Two years of Den...»117.
  • Den antiresorptiva behandlingen bör fortsätta efter avslutad teriparatidmedicinering för att upprätthålla det terapeutiska resultatet «Black DM, Bilezikian JP, Ensrud KE ym. One year of...»119, «McClung MR. Using Osteoporosis Therapies in Combin...»120.
  • På grund av att fall av osteosarkom konstaterats i djurförsök är teriparatidbehandlingens längd begränsad till 24 månader. Teriparatid får inte användas hos barn innan längdtillväxten upphört.

Denosumab

Könshormoner

Östrogener

Hormonbehandling under menopausen

  • Östrogensubstitutionsbehandling «Estrogeenihoito vähentää nikama-, ranne- ja lonkkamurtumia menopaussin ohittaneilla naisilla.»A och tibolon «Estrogeeni estää luun mineraalitiheyden pienentymistä postmenopausaalisilla naisilla.»A ökar bentätheten och förhindrar alla typer av frakturer med 30–40 %, oberoende av bentäthet.
  • Hormonbehandling kan användas för att förebygga och behandla osteoporos. Det bästa resultatet uppnås när östrogenbehandlingen inleds under klimakteriet och pågår så länge som möjligt. Alla dagens perorala och transdermala hormonläkemedel samt syntetiskt tibolon ger effektivt benskydd.
  • Den naturligaste åldern för hormonbehandling är mellan 50 och 60 år.
  • Hormonbehandlingen har en högre frakturförebyggande effekt hos kvinnor under 60 år än hos kvinnor över 60 år «Zhu L, Jiang X, Sun Y ym. Effect of hormone therap...»125.
  • Hormonbehandlingen är förmånlig och effektiv och kan användas oberoende av klimakteriesymtom av kvinnor som inte har kontraindikationer mot behandlingen, av kvinnor med nedsatt bentäthet samt av kvinnor för vilka övriga benläkemedel inte är lämpliga eller orsakar biverkningar.
  • Hormonbehandlingen skyddar skelettet så länge den används. Skyddet kan försvinna snabbt efter att medicineringen upphört.
  • Bentätheten ökar i proportion till hormondosen.
  • Också preparat som innehåller mycket små doser har dokumenterad effekt på förbättrad bentätheten, men hittills har man inte gjort några studier för att utreda om de förebygger frakturer.
  • Östrogen i kombination med progestin ökar risken för bröstcancer hos kvinnor, men enbart östrogen gör det inte. Nyttan och nackdelarna med behandlingen ska övervägas separat för varje patient. Bland kontraindikationerna för hormonbehandling finns hjärt- eller hjärninfarkt, tromboemboli och bröst- och livmodercancer.
  • Genom transdermal dosering och användning av en liten östrogendos kan de tromboemboliska komplikationerna reduceras «Vinogradova Y, Coupland C, Hippisley-Cox J. Use of...»126.
  • Transdermalt östrogen kan också förbättra bentätheten hos normalviktiga idrottare med oligo-amenorré «Ackerman KE, Singhal V, Baskaran C ym. Oestrogen r...»127.
  • Selektiva östrogenreceptormodulerare (selective estrogen receptor modulators, SERM) binder sig till östrogenreceptorn och reglerar målvävnaderna via receptorn. Effekterna påminner delvis om östrogeneffekter (agonistisk effekt i benvävnad), men de kan också antagonisera vissa östrogenverkningar (i livmodern och bröstvävnad). För att minska störande klimakteriesymtom har preparat utvecklats där SERM-molekylen bazedoxifen kombinerats med östrogen i låg dos (0,45 mg konjugerat östrogen), varvid SERM fungerar som en komponent som ersätter progestin och skyddar livmoderns slemhinna från proliferation.
  • Kombinationen östrogen och bazedoxifen kallas TSEC (tissue selective estrogen complex). Preparatets effekt på benvävnaden är agonistisk och kombinationen förhindrar benresorption «Lindsay R, Gallagher JC, Kagan R ym. Efficacy of t...»128, «Pinkerton JV, Abraham L, Bushmakin AG ym. Evaluati...»129 och har en positiv effekt på markörerna för bennedbrytning. Randomiserade studier på effekten av TSEC på frakturer saknas tills vidare, men risken för kotfraktur minskade med 42 % på 20 mg bazedoxifen i en treårsstudie «Silverman SL, Christiansen C, Genant HK ym. Effica...»130.

Särskilda problem med läkemedelsbehandlingen av osteoporos

  • De viktigaste särskilda biverkningarna - osteonekros i käkbenet och atypiska frakturer i lårbenet - är väsentligen associerade med läkemedelsbehandlingar som förhindrar kraftigt bennedbrytning.

Osteonekros i käkbenet

  • Kriterierna för käknekros orsakad av bisfosfonat eller denusomab är en benskada i över- eller underkäken som varit öppen i minst 8 veckor hos en patient som använder eller har använt bisfosfonat eller denosumab och som inte fått strålbehandling mot käkarna.
  • Det vanligaste symtomet på käkosteonekros är smärta i käkbenet som synligt exponerats delvis under slemhinnan.
  • Andra typiska symtom är tandrörlighet, patologisk kanalbildning (fistel) i huden eller slemhinnan och exponering av ett asymtomatiskt käkbensavsnitt under slemhinnan. Ofta utvecklas en inflammation i dessa områden som ger smärtkänslighet i de omgivande vävnaderna och försvårar munhygienen.
  • Osteonekros i käkbenet är en sällsynt biverkning som förknippats med bisfosfonat- och denosumabbehandling. De flesta fallen gäller cancerbehandlingar där man använder en bisfosfonatdos som är 10 gånger högre än den som används för behandling av osteoporos. Bisfosfonat för patienter med skelettmetastaser administreras dessutom vanligtvis intravenöst. Också de flesta fallen av käkbensosteonekros under denosumabbehandling har uppkommit hos patienter som behandlas för cancer.
  • Tänderna ska om möjligt vårdas innan antiresorptiv behandling inleds. Under denna typs behandling ska tänderna och munnen hållas i gott skick och stora tandoperationer ska undvikas. Det finns ingen information om huruvida ett avbrott i bisfosfonatbehandlingen eventuellt minskar risken för käkbensosteonekros hos patienter som behöver tandvård.

Atypiska lårbensfrakturer

  • Atypiska subtrokantära och diafysära frakturer i lårbenet har rapporterats i samband med bisfosfonatbehandling, särskilt hos patienter som fått långvarig bisfosfonatbehandling mot osteoporos. Samma försiktighetsåtgärder gäller även denosumabbehandling.
    • Tvärgående eller korta sneda frakturer kan förekomma var som helst mellan nedre delen av trochanter minor och området ovanför epikondylen.
    • Frakturer uppkommer i allmänhet i samband med mycket små trauman eller utan trauma. Vissa patienter kan uppleva smärta i låret eller ljumskarna.
    • Ofta påminner frakturerna initialt om belastningsfrakturer innan de under veckor och månader blir fullständiga lårbensbrott. På frakturlinjens kanter kan en periostreaktion ses i röntgenbilden.
    • Frakturerna kan vara bilaterala och därför ska även det andra lårbenet undersökas om en fraktur i ena lårbensskaftet konstateras hos en patient på bisfosfonatbehandling. Om man konstaterar en atypisk fraktur på ena sidan och en periostreaktion förenlig med frakturbildning på andra sidan, kan profylaktisk stabilisering av frakturområdet övervägas med beaktande av patientens helhetssituation.
    • Fördröjd läkning av atypiska frakturer har också rapporterats «Larsen MS, Schmal H. The enigma of atypical femora...»131.
    • Hos patienter med atypiskt lårbensbrott ska den antiresorptiva behandlingen (bisfosfonat, denosumab) avbrytas. Patienterna ska instrueras att informera om all eventuell lår-, höft- eller ljumskvärk som uppkommer under bisfosfonatbehandlingen och de patienter som har värk ska undersökas med tanke på en eventuell ofullständig lårbensfraktur «Starr J, Tay YKD, Shane E. Current Understanding o...»132.

Läkemedelsbehandlingens längd

  • Läkemedelsbehandlingens längd är individuell och beror på patientens frakturrisk. I allmänhet ges läkemedelsbehandling i åtminstone 3–5 år, varefter en ny bedömning blir aktuell:
    • Om det i detta skede är fråga om en patient med liten risk för fraktur kan medicineringen avslutas.
    • Om patienten har låg bentäthet, frakturer och tydliga riskfaktorer, övervägs fortsatt benmedicinering. Då ska patientens behandlingsföljsamhet, terapisvaret och behandlingssäkerheten bedömas och eventuellt byte av medicinering övervägas.
  • Bisfosfonaterna ansamlas i skelettet och frigörs småningom därifrån ännu efter avslutad medicinering. Frakturförebyggande effekt finns ännu 1–2 år efter att läkemedlet avslutats, alltså är en läkemedelspaus på 1–2 år möjlig. Om sannolikheten för fraktur är stor ännu efter 3–5 års bisfosfonatbehandling, ska benmedicineringen fortsätta och effektivare behandling övervägas. I specialfall kan bisfosfonatbehandlingen fortsätta i 10 år «Anagnostis P, Paschou SA, Mintziori G ym. Drug hol...»133.
  • Om orala bisfosfonater ger biverkningar, är det värt att överväga byte av läkemedelsform.
  • Längden på teriparatidbehandlingen är 24 månader.
  • Behandlingen med denosumab är inte tidsbegränsad. Forskningresultat visar att denusomab är en säker och effektiv medicin under 10 år av behandling «Ferrari S, Butler PW, Kendler DL ym. Further Nonve...»134. När läkemedlet avslutas, måste man räkna med snabb benförlust då effekten avklingar «Cummings SR, Ferrari S, Eastell R ym. Vertebral Fr...»135, «Tsourdi E, Langdahl B, Cohen-Solal M ym. Discontin...»136. Om patienten har fått mer än en dos denosumab, och i synnerhet om det finns en kotfraktur i anamnesen, är det skäl att fortsätta behandlingen med peroral bisfosfonat i ett år eller med en intravenös infusion av zoledronsyra på 5 mg «Tsourdi E, Langdahl B, Cohen-Solal M ym. Discontin...»136.

Särskilda problem: långvarig glukokortikoidbehandling samt osteoporos hos barn, män och gerastenipatienter

Långvarig behandling med glukokortikoid

Osteoporos hos barn och unga

  • Diagnostiken och läkemedelsbehandlingen av osteoporos hos barn hör till specialsjukvården, men förebyggande av osteoporos och de grundläggande utredningarna av benägenheten för fraktur genomförs inom primärvården.
  • Vid mätning av bentätheten hos barn används Z-score i stället för T-score, varvid barnets värden alltså jämförs med värden för barn i samma ålder och av samma kön. Om barnet är småväxt eller skelettåldern ligger mer än ett år efter kalenderåldern, ska värdena korreleras antingen till "längdåldern" eller till skelettåldern.
  • En kompressionsfraktur i ryggraden som tillstött utan högenergetiskt trauma eller lokal kotanomali är ett tillräckligt kriterium för diagnosen osteoporos hos barn, oberoende av bentäthetsvärden.
  • Hos barn under 10 år kan osteoporosdiagnosen ställas om barnet haft minst två frakturer i de långa benen och Z-score för BMC eller aBMD i ländryggraden eller i hela kroppen är -2,0 eller mindre.
  • Osteoporosdiagnosen kan ställas om barnet haft tre frakturer i de långa benen före 19 års ålder och om Z-score för BMC eller aBMD är −2,0 eller mindre «https://iscd.org/learn/official-positions/pediatric-positions/»9.
  • Ett tillräckligt intag av D-vitamin är en förutsättning för god skeletthälsa i alla livsskeden.
    • Den nyföddas skeletthälsa beror på mammans intag av D-vitamin.
    • Vid upprepade frakturer och vid läkemedelsbehandling eller långtidssjukdomar med skadlig skelettpåverkan rekommenderas ett större D-vitamintillskott (20 µg per dygn) med dosökning vid behov tills S-25(OH)D-halten är 75–120 nmol/l och att tillräckligt intag av kalcium säkerställs.
  • Utvecklingen av skelettets maximala hållfasthet före 20–25 års ålder och upprätthållandet av hållfastheten därefter förutsätter tillräckligt intag av D-vitamin.
  • En tidigare fraktur är en betydande riskfaktor för ny fraktur både hos barn och vuxna «Goulding A, Jones IE, Williams SM ym. First fractu...»156, «Valta H, Mäkitie O. [New diagnostic criteria for p...»157.
    • Den första frakturen fördubblar och den andra frakturen tredubblar risken för en ny fraktur under barndomen
    • Alla orsaker till att risken för frakturer ökar hos en del barn är inte kända.
  • I bakgrunden till upprepade frakturer kan finnas en primär skelettsjukdom som leder till osteoporos (t.ex. osteogenesis imperfecta eller juvenil osteoporos) eller sekundär osteoporos på grund av någon kronisk sjukdom.
  • Å andra sidan vet man att flera livsstilsfaktorer påverkar mineraltätheten i skelettet och risken för frakturer.
  • Låg bentäthet kan associeras med en frakturtendens hos barn precis som hos vuxna. För utredning av frakturbenägenhet se bild «Bedömning av behovet av fortsatta undersökningar i samband med frakturer hos barn»8.
  • Hos långtidssjuka barn kan sekundär osteoporos förekomma. Denna kan ta sig uttryck i kotfrakturer eller lågenergetiska frakturer.
  • Unga idrottare kan ha så kallad Relative Energy Defiency in Sport (RED-S) som kännetecknas av otillräckligt energiintag, oregelbunden menstruation eller amenorré hos flickor samt låg bentäthet «Nose-Ogura S, Harada M, Hiraike O ym. Management o...»158. Detta ökar risken för belastningsfrakturer 2,4–4,9-faldigt.
  • Säkerställande av diagnosen osteoporos hos barn och läkemedelsbehandling av osteoporos hos pediatriska patienter hör alltid till specialsjukvårdens ansvar.
  • Bisfosfonater används inom specialsjukvården för behandling av säkerställd osteoporos hos barn. Man har inte funnit behandlingsrelaterade osteonekroser i käkbenet hos barnpatienter.
  • Teriparatid får inte användas hos barn i uppväxtåldern.
Bild 8.

Bedömning av behovet av fortsatta undersökningar i samband med frakturer hos barn.

Osteoporos hos män

  • Även om postmenopausala kvinnor är den kvantitativt dominerande gruppen av patienter med osteoporos, är osteoporos inte sällsynt heller hos män, och när befolkningen åldras kommer osteoporos bland män att bli ett problem som ökar.
  • Män har större ben och den åldersrelaterade minskningen av benmassan är långsammare än hos kvinnor.
  • Typiskt för skelettförändringar hos män är långsam benbildning och omsättning «Adler RA. Update on osteoporosis in men. Best Prac...»159.
  • Sannolikheten för fraktur är den samma för män som för kvinnor på samma bentäthetsnivå, och således används samma bentäthetsvärden för män som för kvinnor vid bedömning av risken för osteoporos hos män «Van der Klift M, De Laet CE, McCloskey EV ym. The ...»23, «Andersson S, Välimäki M. [Male osteoporosis]. Duod...»160, «Watts NB, Adler RA, Bilezikian JP ym. Osteoporosis...»161.
  • Ungefär en femtedel av alla höftfrakturpatienter är män och deras prognos efter frakturen är proportionellt sett sämre än för kvinnliga patienter «De Laet CE, van Hout BA, Burger H ym. Bone density...»20, «Andersson S, Välimäki M. [Male osteoporosis]. Duod...»160. Detta kunde förklaras av att män med höftfraktur är skörare och har flera sjukdomar än kvinnor.
  • För män är sannolikheten för osteoporos av sekundär orsak stor och eventuella etiologiska faktorer ska sökas aktivt «Watts NB, Adler RA, Bilezikian JP ym. Osteoporosis...»161.
  • Principerna för förebyggande av osteoporos och för läkemedelsfri behandling (inklusive tillräckligt intag av kalcium och D-vitamin) är desamma som motsvarande rekommendationer för kvinnor.
  • Fastställd symtomgivande hypogonadism behandlas med testosteronpreparat, men om risken för fraktur är signifikant förhöjd, utgör testosteronbehandling ingen specifik eller tillräcklig monoterapi för osteoporos «Watts NB, Adler RA, Bilezikian JP ym. Osteoporosis...»161, «Kaufman JM, Lapauw B, Goemaere S. Current and futu...»162.
  • Evidensen för att läkemedelsbehandling av osteoporos hos män skulle förebygga frakturer är relativt knapp jämfört med evidensen hos postmenopausala kvinnor. Väsentligen baserar sig effektbevisningen närmast på riktgivande förändringar i bentäthetsmätningar, laboratoriemarkörer och på en minskning av frakturer i mindre studier. Dessa antyder att effekten är av samma typ som hos postmenopausala kvinnor «Watts NB, Adler RA, Bilezikian JP ym. Osteoporosis...»161, «Chen L, Wang G, Zheng F ym. Efficacy of bisphospho...»163.
    • I en randomiserad, relativt liten frakturpreventionsstudie undersöktes 1 119 män med osteoporos i åldern 50–85 år. Deltagarna fick antingen placebo eller zoledronsyra 5 mg intravenöst två gånger vartannat år, och i den senare gruppen förekom 67 % (1,6 % vs. 4,9 %, p = 0,002) färre nya radiologiska kotfrakturer. Skillnaden mellan grupperna kvarstod vid analys av medelsvåra och svåra kotfrakturer samt av längdminskningen. Förändringarna var liknande hos män med låg testosteronhalt «Boonen S, Reginster JY, Kaufman JM ym. Fracture ri...»164.
    • I en metaanalys som omfattade 22 RCT-studier (N = 4 868), påvisas att bisfosfonater minskar förekomsten av kotfrakturer (RR 0,37; CI 95 % 0,25–0,54). Också risken för extraspinala frakturer minskade (RR 0,60, CI 95 % 0,40–0,90), men enligt statistisk sensitivitetsanalys kunde den senare effekten inte upprepas med statistisk signifikans «Nayak S, Greenspan SL. Osteoporosis Treatment Effi...»165.
  • Indikationen osteoporos hos män finns för alendronat, risedronat, zoledronsyra, denosumab och teriparatid. Denusomab har dessutom den särskilda indikationen behandling av osteoporos i association med hormonbehandling av prostatacancer när risken för frakturer är förhöjd.
  • Principerna för behandling av osteoporos i samband med glukokortikoidbehandling är desamma för båda könen.

Behandling av osteoporos hos gerastenipatienter

  • Gerasteni kännetecknas av reducerade reserver i olika organsystem, vilket gör patienterna särskilt sårbara för stressfaktorer och förändringar i hälsotillståndet vilket kan leda till att funktionsförmågan kollapsar «Koivukangas M, Strandberg T, Leskinen R, Keinänen-...»45
  • Gerastenipatienter har ofta många sjukdomar och nedsatt funktionsförmåga och dessutom använder de ofta flera läkemedel. De löper särskilt stor risk för fall och frakturer.
  • Det finns många indikatorer för bedömning av gerasteni, bl.a. Clinical Frailty Scale (CFS) «Wuorela M, Viikari L. Vanhuksen toimintakyvyn arvi...»166.
  • För denna patientgrupp finns inga tillförlitliga forskningsrön om läkemedelsbehandling av osteoporos, då äldre, multipelsjuka patienter med nedsatt funktionsförmåga och patienter med gerasteni i allmänhet utesluts från behandlingsstudier.
    • I en randomiserad studie med multipelsjuka servicehemklienter med nedsatt funktionsförmåga (medelålder 85 år) ökade en intravenös engångsdos av zoledronsyra på 5 mg bentätheten under en och två års uppföljning jämfört med placebo men man kunde inte påvisa någon minskning av frakturrisken «Greenspan SL, Perera S, Ferchak MA ym. Efficacy an...»167. I behandlingsgruppen ingick fler personer med gerasteni än i kontrollgruppen, de drabbades av fler fallolyckor och hade högre mortalitet.
    • I en omfattande svensk registerbaserad case-controlstudie associerades alendronatbehandling med reducerad höftfrakturrisk och mortalitet hos män och kvinnor som fyllt 80 år (medelålder 85 år) och som tidigare hade haft en fraktur och flera andra sjukdomar «Axelsson KF, Wallander M, Johansson H ym. Hip frac...»168. Åldern påverkade inte associationen, men de som använde alendronat hade en förhöjd risk för lindriga symtom i matsmältningskanalen.
  • Hos patienter med gerasteni är det viktigt att trygga tillräckligt intag av kalcium, D-vitamin och proteiner och att se till att de multifaktoriella riskerna för fall minskar. Viktminskning bör hejdas. Beslutet att inleda behandling med ett osteoporosläkemedel bör fattas om de sannolika fördelarna med upprätthållen funktionsförmåga och livskvalitet är större än olägenheterna.
  • För att förebygga och behandla undernäring, sarkopeni och gerasteni måste tillräckligt intag av proteiner, kalcium och D-vitamin säkerställas. Det rekommenderade proteinintaget för äldre personer är 1,2–1,4 g per kg kroppsvikt per dygn. Vid akut sjukdom och konvalescens ökar behovet «Nuotio M, Hartikainen S, Nykänen I. Vanhuksen vaja...»42, «Koivukangas M, Strandberg T, Leskinen R, Keinänen-...»45.
  • Viktminskningen hejdas genom tillräckligt energiintag.
  • Observera att också en överviktig äldre person kan vara undernärd och sarkopenisk (s.k. sarkopen fetma).
  • Viktminskning rekommenderas i allmänhet inte för personer som fyllt 70 år och de rekommenderade nedre och övre referensvärdena för viktindexet är högre än för yngre vuxna patienter (24–29 kg/m2) «Nuotio M, Hartikainen S, Nykänen I. Vanhuksen vaja...»42.
  • Förutom tillräckligt näringsintag är det viktigt att samtidigt sörja för motion och fysisk träning som stärker muskelstyrkan. Immobilitet undviks.
  • Enhetliga tillvägagångssätt för screening av risken för undernäring och för kostbehandling har utvecklats och ska ingå som en del av patientens helhetsvård och rehabilitering. Mer information finns i näringsrekommendationen som utgetts av Statens näringsdelegation «https://www.ruokavirasto.fi/teemat/terveytta-edistava-ruokavalio/ravitsemus--ja-ruokasuositukset/ravitsemushoito/»10.

Diabetes och risken för frakturer

Behandling av frakturer

  • Patienter med osteoporos är i allmänhet äldre och har flera sjukdomar, och därför ökar varje fördröjning av behandlingen patienternas morbiditet och mortalitet. Osteoporosrelaterade frakturer som kräver operation hos äldre personer ska därför behandlas utan dröjsmål.

Kirurgisk behandling av höftfraktur

Smärtbehandling och rehabilitering

Efter höftfraktur

Efter kotfraktur

  • I allmänhet uppkommer en osteoporosrelaterad kotfraktur vid lindrigt fall, bug- eller böjrörelse eller lyft och ger akut smärta.
    • Även om största delen av patienterna har lindriga symtom, kan smärtan vara störande för en del patienter i flera veckor eller månader eller till och med i flera år.
    • Smärtan kan också utvecklas gradvis.
  • Smärtan i det akuta skedet kan vid behov lindras med 2–3 dygns vila, men målet är att mobilisera patienten så snabbt som möjligt för att undgå eventuella biverkningar till följd av långvarig immobilisering.
    • Bevisen på effekt av konservativa behandlingar (t.ex. sängläge, ryggstöd och motion) på symtom, förebyggande av fallolyckor och incidensen av nya frakturer hos patienter med kotfraktur är knappa «Parreira PCS, Maher CG, Megale RZ ym. An overview ...»174, «Perracini MR, Kristensen MT, Cunningham C ym. Phys...»175, «Giangregorio LM, Macintyre NJ, Thabane L ym. Exerc...»176.
    • Ryggbelastningen bör reduceras. Madrassen ska helst vara hård och vadderad endast på ytan. Vid ryggläge använder patienten dyna under knäna och vid sidoläge placeras dynorna under sidan och mellan knäna.
    • Man kan också försöka reducera muskelspänningen med ytlig termoterapi och lätt massage.
    • Ryggstöd, t.ex. en hållningsväst (extensionsstöd), lindrar smärtan och begränsar rotations- och böjrörelser i ryggen.
    • En patient som använder en hållningsväst kan, inom de gränser som smärtan tillåter, utöva lätt motion, såsom promenader, för att upprätthålla allmänkonditionen.
    • I allmänhet behövs smärtmedicinering. Opioider kan behövas initialt, men långvarig användning undviks.
  • Smärtan i det kroniska skedet kan bero på själva frakturen eller på en kyfotisk eller skoliotisk felställning i ryggraden. Vid svåra deformiteter kan smärtan orsakas av att revbensbågen skavar mot tarmbenet.

Organisering och nivåstrukturering av vården

Primärvården

  • Största delen av osteoporospatienterna behandlas inom primärvården.
    • För patienter som drabbats av en fraktur på grund av en lågenergetisk skada inleds osteoporosundersökningar i samband med första uppföljningsbesöket efter frakturen.
  • Vid behov utfärdas remiss till specialsjukvården.
    • Komplicerade fall hänvisas till specialsjukvården. Sådana fall är bl.a.
      • mycket svårbehandlad osteoporos
      • kvinnor i fertil ålder
      • barn och unga
      • sekundär osteoporos (vid behov då den underliggande sjukdomen är svår).

Specialsjukvården

  • Om patientens huvudsakliga vårdplats på grund av någon underliggande sjukdom är inom specialsjukvården, ansvarar specialsjukvården också för diagnostiken och behandlingen av patientens osteoporos.
  • Osteoporosundersökningarna inleds eller planeras så tidigt som möjligt (t.ex. med en osteoporosskötare), gärna vid första kontakten i samband med behandling av en fraktur som orsakats av en lågenergetisk skada.
    • Målet är att eventuellt behov av osteoporosbehandlingar bedöms för alla som ådragit sig en lågenergifraktur.
  • Specialsjukvården stöder primärvården i att förebygga, diagnostisera och behandla osteoporos och i att uppbygga, implementera och upprätthålla regionala vårdvägar.

Uppföljning

Mål

  • Målet med uppföljningen är att fastställa sjukdomsförloppet och behandlingens för- och nackdelar.

Rekommenderad uppföljningsmodell

Nyckelområden för förbättrad behandling

  • På befolkningsnivå bör man i allt högre grad fästa uppmärksamhet vid de grundläggande faktorerna som gäller för läkemedelsfri osteoporosprofylax, dvs. tillräckligt intag av kalcium och D-vitamin, rätta motionsvanor, rökstopp och förhindrande av fall.
  • Osteoporosbehandlingen ska inledas med sekundärprevention då en fraktur handläggs av hälsovården.
    • Målet är också att upptäcka kotfrakturer.
    • Problemet har varit oklarhet om vem som remitterar en frakturpatient för diagnostik och behandling av osteoporos: den läkare som behandlat frakturen eller primärvårdsläkaren.
    • I Finland och på andra håll i världen har erfarenheterna av osteoporos- och frakturskötare varit positiva. De har till uppgift att sköta screeningen för osteoporos hos frakturpatienter och att ta hand om patienternas vårdhänvisning.
    • Då det gäller en kronisk sjukdom är det av största vikt att patienten själv inkluderas i vården. Vårdplanen fungerar här som ett bra arbetsredskap.

Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Finlands Endokrinologförening, Finlands Gynekologförening och Finlands Geriatriker r.f.

För mera information om arbetsgruppsmedlemmar samt anmälan om intressekonflikter, se «Osteoporoosi»1 (på finska)

Översättare: Lingsoft Language Services Oy

Granskning av översättningen: Robert Paul

Litteratur

Osteoporos. God medicinsk praxis-rekommendation. Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Finlands Endokrinologförening, Finlands Gynekologförening och Finlands Geriatriker r.f.T. Helsingfors: Finska Läkarföreningen Duodecim, 2021 (hänvisning dd.mm.åååå). Tillgänglig på internet: www.kaypahoito.fi

Närmare anvisningar: «https://www.kaypahoito.fi/sv/god-medicinsk-praxis/nyttjanderattigheter/citering»11

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

Litteratur

  1. Jones G, Nguyen T, Sambrook P ym. Progressive loss of bone in the femoral neck in elderly people: longitudinal findings from the Dubbo osteoporosis epidemiology study. BMJ 1994;309:691-5 «PMID: 7950520»PubMed
  2. Ensrud KE, Palermo L, Black DM ym. Hip and calcaneal bone loss increase with advancing age: longitudinal results from the study of osteoporotic fractures. J Bone Miner Res 1995;10:1778-87 «PMID: 8592956»PubMed
  3. Riggs BL, Melton LJ 3rd. Involutional osteoporosis. N Engl J Med 1986;314:1676-86 «PMID: 3520321»PubMed
  4. World Health Organization. Assessment of fracture risk and its application to screening for postmenopausal osteoporosis. Technical report series 843. Geneva: WHO, 1994
  5. Osteoporosis prevention, diagnosis, and therapy. NIH Consens Statement 2000;17:1-45 «PMID: 11525451»PubMed
  6. Cummings SR, Nevitt MC, Browner WS ym. Risk factors for hip fracture in white women. Study of Osteoporotic Fractures Research Group. N Engl J Med 1995;332:767-73 «PMID: 7862179»PubMed
  7. Albrand G, Munoz F, Sornay-Rendu E ym. Independent predictors of all osteoporosis-related fractures in healthy postmenopausal women: the OFELY study. Bone 2003;32:78-85 «PMID: 12584039»PubMed
  8. Väänänen K. [Bone remodeling]. Duodecim 1996;112:2087-94 «PMID: 10605214»PubMed
  9. Wright NC, Looker AC, Saag KG ym. The recent prevalence of osteoporosis and low bone mass in the United States based on bone mineral density at the femoral neck or lumbar spine. J Bone Miner Res 2014;29:2520-6 «PMID: 24771492»PubMed
  10. Riggs BL, Melton LJ. Preface. Kirjassa: Riggs BL, Melton III LJ (toim.) Osteoporosis. Etiology, diagnosis, and Management. Philadelphia, Pennsylvania, USA: Lippincott-Raven Publishers, 1995, 2. painos. s. XV
  11. Oei L, Rivadeneira F, Ly F ym. Review of radiological scoring methods of osteoporotic vertebral fractures for clinical and research settings. Eur Radiol 2013;23:476-86 «PMID: 22892721»PubMed
  12. Genant HK, Wu CY, van Kuijk C ym. Vertebral fracture assessment using a semiquantitative technique. J Bone Miner Res 1993;8:1137-48 «PMID: 8237484»PubMed
  13. Grados F, Fechtenbaum J, Flipon E ym. Radiographic methods for evaluating osteoporotic vertebral fractures. Joint Bone Spine 2009;76:241-7 «PMID: 19196531»PubMed
  14. Diacinti D, Vitali C, Gussoni G ym. Misdiagnosis of vertebral fractures on local radiographic readings of the multicentre POINT (Prevalence of Osteoporosis in INTernal medicine) study. Bone 2017;101:230-235 «PMID: 28511873»PubMed
  15. Kanis JA, Cooper C, Rizzoli R ym. European guidance for the diagnosis and management of osteoporosis in postmenopausal women. Osteoporos Int 2019;30:3-44 «PMID: 30324412»PubMed
  16. Neaton JD, Wentworth D. Serum cholesterol, blood pressure, cigarette smoking, and death from coronary heart disease. Overall findings and differences by age for 316,099 white men. Multiple Risk Factor Intervention Trial Research Group. Arch Intern Med 1992;152:56-64 «PMID: 1728930»PubMed
  17. Cummings SR, Black DM, Nevitt MC ym. Bone density at various sites for prediction of hip fractures. The Study of Osteoporotic Fractures Research Group. Lancet 1993;341:72-5 «PMID: 8093403»PubMed
  18. Kröger H, Huopio J, Honkanen R ym. Prediction of fracture risk using axial bone mineral density in a perimenopausal population: a prospective study. J Bone Miner Res 1995;10:302-6 «PMID: 7754811»PubMed
  19. Tuppurainen M, Kröger H, Saarikoski S ym. The effect of gynecological risk factors on lumbar and femoral bone mineral density in peri- and postmenopausal women. Maturitas 1995;21:137-45 «PMID: 7752951»PubMed
  20. De Laet CE, van Hout BA, Burger H ym. Bone density and risk of hip fracture in men and women: cross sectional analysis. BMJ 1997;315:221-5 «PMID: 9253270»PubMed
  21. Kanis JA, Delmas P, Burckhardt P ym. Guidelines for diagnosis and management of osteoporosis. The European Foundation for Osteoporosis and Bone Disease. Osteoporos Int 1997;7:390-406 «PMID: 9373575»PubMed
  22. Kröger H, Lunt M, Reeve J ym. Bone density reduction in various measurement sites in men and women with osteoporotic fractures of spine and hip: the European quantitation of osteoporosis study. Calcif Tissue Int 1999;64:191-9 «PMID: 10024374»PubMed
  23. Van der Klift M, De Laet CE, McCloskey EV ym. The incidence of vertebral fractures in men and women: the Rotterdam Study. J Bone Miner Res 2002;17:1051-6 «PMID: 12054160»PubMed
  24. Eastell R, Szulc P. Use of bone turnover markers in postmenopausal osteoporosis. Lancet Diabetes Endocrinol 2017;5:908-923 «PMID: 28689768»PubMed
  25. Poku EK, Towler MR, Cummins NM ym. Developing novel prognostic biomarkers for multivariate fracture risk prediction algorithms. Calcif Tissue Int 2012;91:204-14 «PMID: 22782503»PubMed
  26. Blumsohn A, Eastell R. The performance and utility of biochemical markers of bone turnover: do we know enough to use them in clinical practice? Ann Clin Biochem 1997;34 ( Pt 5):449-59 «PMID: 9293302»PubMed
  27. Nelson HD, Helfand M, Woolf SH ym. Screening for postmenopausal osteoporosis: a review of the evidence for the U.S. Preventive Services Task Force. Ann Intern Med 2002;137:529-41 «PMID: 12230356»PubMed
  28. Who are candidates for prevention and treatment for osteoporosis? Osteoporos Int 1997;7:1-6 «PMID: 9102057»PubMed
  29. Compston JE, McClung MR, Leslie WD. Osteoporosis. Lancet 2019;393:364-376 «PMID: 30696576»PubMed
  30. Kröger H. [FRAX fracture risk calculator in the diagnostics and treatment of osteoporosis]. Duodecim 2013;129:1149-52 «PMID: 23819200»PubMed
  31. Kanis JA, McCloskey EV, Johansson H ym. Case finding for the management of osteoporosis with FRAX--assessment and intervention thresholds for the UK. Osteoporos Int 2008;19:1395-408 «PMID: 18751937»PubMed
  32. Compston J, Cooper A, Cooper C ym. Guidelines for the diagnosis and management of osteoporosis in postmenopausal women and men from the age of 50 years in the UK. Maturitas 2009;62:105-8 «PMID: 19135323»PubMed
  33. Kanis JA, Hans D, Cooper C ym. Interpretation and use of FRAX in clinical practice. Osteoporos Int 2011;22:2395-411 «PMID: 21779818»PubMed
  34. Kanis JA, McCloskey EV, Johansson H ym. European guidance for the diagnosis and management of osteoporosis in postmenopausal women. Osteoporos Int 2013;24:23-57 «PMID: 23079689»PubMed
  35. Viswanathan M, Reddy S, Berkman N ym. Screening to Prevent Osteoporotic Fractures: Updated Evidence Report and Systematic Review for the US Preventive Services Task Force. JAMA 2018;319:2532-2551 «PMID: 29946734»PubMed
  36. McCloskey EV, Johansson H, Oden A ym. Denosumab reduces the risk of osteoporotic fractures in postmenopausal women, particularly in those with moderate to high fracture risk as assessed with FRAX. J Bone Miner Res 2012;27:1480-6 «PMID: 22431426»PubMed
  37. Kanis JA, McCloskey E, Johansson H ym. FRAX(®) with and without bone mineral density. Calcif Tissue Int 2012;90:1-13 «PMID: 22057815»PubMed
  38. Donaldson MG, Palermo L, Ensrud KE ym. Effect of alendronate for reducing fracture by FRAX score and femoral neck bone mineral density: the Fracture Intervention Trial. J Bone Miner Res 2012;27:1804-10 «PMID: 22492479»PubMed
  39. Pajala S,Iäkkäiden kaatumisten ehkäisy. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos, Opas 16,4.painos, Tampere. Juvenes Print-Suomen yliopistopaino Oy 2016
  40. Karinkanta S, Mänty M, Pajala S ym. Kaatumisten ja kaatumisvammojen ehkäisyn fysioterapiasuositus. Hyvä fysioterapiakäytäntö -suositus. Suomen Fysioterapeutit, 2011. Saatavilla Internetissä «https://www.suomenfysioterapeutit.fi/fysioterapia/ammatin-kehittaminen/fysioterapiasuositukset/polven-ja-lonkan-nivelrikon-fysioterapiasuositus/»12
  41. Cederholm T, Jensen GL, Correia MITD ym. GLIM criteria for the diagnosis of malnutrition - A consensus report from the global clinical nutrition community. Clin Nutr 2019;38:1-9 «PMID: 30181091»PubMed
  42. Nuotio M, Hartikainen S, Nykänen I. Vanhuksen vajaaravitsemuksen arviointi, ehkäisy ja hoito. Suom Lääkäril 2019;20:1268-74
  43. Hirschfeld HP, Kinsella R, Duque G. Osteosarcopenia: where bone, muscle, and fat collide. Osteoporos Int 2017;28:2781-2790 «PMID: 28733716»PubMed
  44. Lima RM, de Oliveira RJ, Raposo R ym. Stages of sarcopenia, bone mineral density, and the prevalence of osteoporosis in older women. Arch Osteoporos 2019;14:38 «PMID: 30868338»PubMed
  45. Koivukangas M, Strandberg T, Leskinen R, Keinänen-Kiukaanniemi S, Antikainen R. Vanhusten gerastenia - tunnista riskipotilas. Suomen Lääkärilehti 2017;72:425-30
  46. Bartosch P, McGuigan FE, Akesson KE. Progression of frailty and prevalence of osteoporosis in a community cohort of older women-a 10-year longitudinal study. Osteoporos Int 2018;29:2191-2199 «PMID: 29947868»PubMed
  47. Kojima G. Frailty as a predictor of fractures among community-dwelling older people: A systematic review and meta-analysis. Bone 2016;90:116-22 «PMID: 27321894»PubMed
  48. Cruz-Jentoft AJ, Baeyens JP, Bauer JM ym. Sarcopenia: European consensus on definition and diagnosis: Report of the European Working Group on Sarcopenia in Older People. Age Ageing 2010;39:412-23 «PMID: 20392703»PubMed
  49. Valtion Ravitsemusneuvottelukunta. Suomalaiset ravitsemussuositukset - ravinto ja liikunta tasapainoon 2005, 56 s. ISBN 951-37-4501-5
  50. Valtion Ravitsemusneuvottelukunta. Ravitsemussuositukset ikääntyneille. Helsinki: Edita Prima Oy, 2010
  51. Nordic Council of Ministers. Nordic Nutrition Recommendations. Norden 2014. https://www.norden.org/fi/node/7832
  52. Valtion ravitsemusneuvottelukunta. Suomalaiset ravitsemussuositukset – Terveyttä ruoasta 2014, 5. korjattu painos. Helsinki: PunaMusta Oy 2018. https://www.ruokavirasto.fi/teemat/terveytta-edistava-ruokavalio/kuluttaja--ja-ammattilaismateriaali/julkaisut/.
  53. Valsta L, Kaartinen N, Tapanainen H, Männistö S, Sääksjärvi K, toim. Ravitsemus Suomessa – FinRavinto 2017 -tutkimus. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos. Raportti 12/2018
  54. Chung M, Balk EM, Brendel M ym. Vitamin D and calcium: a systematic review of health outcomes. Evid Rep Technol Assess (Full Rep) 2009;:1-420 «PMID: 20629479»PubMed
  55. Shea B, Wells G, Cranney A ym. Meta-analyses of therapies for postmenopausal osteoporosis. VII. Meta-analysis of calcium supplementation for the prevention of postmenopausal osteoporosis. Endocr Rev 2002;23:552-9 «PMID: 12202470»PubMed
  56. Waugh EJ, Lam MA, Hawker GA ym. Risk factors for low bone mass in healthy 40-60 year old women: a systematic review of the literature. Osteoporos Int 2009;20:1-21 «PMID: 18523710»PubMed
  57. Reid IR, Bristow SM, Bolland MJ. Calcium supplements: benefits and risks. J Intern Med 2015;278:354-68 «PMID: 26174589»PubMed
  58. Holick MF. Sunlight and vitamin D for bone health and prevention of autoimmune diseases, cancers, and cardiovascular disease. Am J Clin Nutr 2004;80:1678S-88S «PMID: 15585788»PubMed
  59. Wactawski-Wende J, Kotchen JM, Anderson GL ym. Calcium plus vitamin D supplementation and the risk of colorectal cancer. N Engl J Med 2006;354:684-96 «PMID: 16481636»PubMed
  60. Autier P, Gandini S, Mullie P. A systematic review: influence of vitamin D supplementation on serum 25-hydroxyvitamin D concentration. J Clin Endocrinol Metab 2012;97:2606-13 «PMID: 22701014»PubMed
  61. Mulligan GB, Licata A. Taking vitamin D with the largest meal improves absorption and results in higher serum levels of 25-hydroxyvitamin D. J Bone Miner Res 2010;25:928-30 «PMID: 20200983»PubMed
  62. Jääskeläinen T, Itkonen ST, Lundqvist A ym. The positive impact of general vitamin D food fortification policy on vitamin D status in a representative adult Finnish population: evidence from an 11-y follow-up based on standardized 25-hydroxyvitamin D data. Am J Clin Nutr 2017;105:1512-1520 «PMID: 28490516»PubMed
  63. Raulio S, Erlund I, Männistö S ym. Successful nutrition policy: improvement of vitamin D intake and status in Finnish adults over the last decade. Eur J Public Health 2017;27:268-273 «PMID: 28339536»PubMed
  64. Lips P, Cashman KD, Lamberg-Allardt C ym. Current vitamin D status in European and Middle East countries and strategies to prevent vitamin D deficiency: a position statement of the European Calcified Tissue Society. Eur J Endocrinol 2019;180:P23-P54 «PMID: 30721133»PubMed
  65. Sanders KM, Stuart AL, Williamson EJ ym. Annual high-dose oral vitamin D and falls and fractures in older women: a randomized controlled trial. JAMA 2010;303:1815-22 «PMID: 20460620»PubMed
  66. Khaw KT, Stewart AW, Waayer D ym. Effect of monthly high-dose vitamin D supplementation on falls and non-vertebral fractures: secondary and post-hoc outcomes from the randomised, double-blind, placebo-controlled ViDA trial. Lancet Diabetes Endocrinol 2017;5:438-447 «PMID: 28461159»PubMed
  67. Smith LM, Gallagher JC, Suiter C. Medium doses of daily vitamin D decrease falls and higher doses of daily vitamin D3 increase falls: A randomized clinical trial. J Steroid Biochem Mol Biol 2017;173:317-322 «PMID: 28323044»PubMed
  68. Bischoff-Ferrari HA, Dawson-Hughes B, Orav EJ ym. Monthly High-Dose Vitamin D Treatment for the Prevention of Functional Decline: A Randomized Clinical Trial. JAMA Intern Med 2016;176:175-83 «PMID: 26747333»PubMed
  69. Winzenberg T, Powell S, Shaw KA ym. Effects of vitamin D supplementation on bone density in healthy children: systematic review and meta-analysis. BMJ 2011;342:c7254 «PMID: 21266418»PubMed
  70. Lips P, Goldsmith D, de Jongh R. Vitamin D and osteoporosis in chronic kidney disease. J Nephrol 2017;30:671-675 «PMID: 28940158»PubMed
  71. Hopper JL, Seeman E. The bone density of female twins discordant for tobacco use. N Engl J Med 1994;330:387-92 «PMID: 8284003»PubMed
  72. Cusano NE. Skeletal Effects of Smoking. Curr Osteoporos Rep 2015;13:302-9 «PMID: 26205852»PubMed
  73. Ward KD, Klesges RC. A meta-analysis of the effects of cigarette smoking on bone mineral density. Calcif Tissue Int 2001;68:259-70 «PMID: 11683532»PubMed
  74. Välimäki MJ, Kärkkäinen M, Lamberg-Allardt C ym. Exercise, smoking, and calcium intake during adolescence and early adulthood as determinants of peak bone mass. Cardiovascular Risk in Young Finns Study Group. BMJ 1994;309:230-5 «PMID: 8069139»PubMed
  75. Kiel DP, Baron JA, Anderson JJ ym. Smoking eliminates the protective effect of oral estrogens on the risk for hip fracture among women. Ann Intern Med 1992;116:716-21 «PMID: 1558342»PubMed
  76. Välimäki MJ, Laitinen KA, Tähtelä RK ym. The effects of transdermal estrogen therapy on bone mass and turnover in early postmenopausal smokers: a prospective, controlled study. Am J Obstet Gynecol 2003;189:1213-20 «PMID: 14634543»PubMed
  77. Sirola J, Kröger H, Honkanen R ym. Smoking may impair the bone protective effects of nutritional calcium: a population-based approach. J Bone Miner Res 2003;18:1036-42 «PMID: 12817756»PubMed
  78. Law MR, Hackshaw AK. A meta-analysis of cigarette smoking, bone mineral density and risk of hip fracture: recognition of a major effect. BMJ 1997;315:841-6 «PMID: 9353503»PubMed
  79. Laitinen K, Välimäki M. Bone and the 'comforts of life'. Ann Med 1993;25:413-25 «PMID: 8217108»PubMed
  80. Lehtonen-Veromaa M, Möttönen T, Svedström E ym. Physical activity and bone mineral acquisition in peripubertal girls. Scand J Med Sci Sports 2000;10:236-43 «PMID: 10898269»PubMed
  81. Bielemann RM, Martinez-Mesa J, Gigante DP. Physical activity during life course and bone mass: a systematic review of methods and findings from cohort studies with young adults. BMC Musculoskelet Disord 2013;14:77 «PMID: 23497066»PubMed
  82. Kelley GA, Kelley KS, Kohrt WM. Exercise and bone mineral density in premenopausal women: a meta-analysis of randomized controlled trials. Int J Endocrinol 2013;2013:741639 «PMID: 23401684»PubMed
  83. Martyn-St James M, Carroll S. High-intensity resistance training and postmenopausal bone loss: a meta-analysis. Osteoporos Int 2006;17:1225-40 «PMID: 16823548»PubMed
  84. Marques EA, Mota J, Carvalho J. Exercise effects on bone mineral density in older adults: a meta-analysis of randomized controlled trials. Age (Dordr) 2012;34:1493-515 «PMID: 21922251»PubMed
  85. Varhaisvuosien fyysisen aktiivisuuden suositukset 2016. Iloa, leikkiä ja yhdessä tekemistä. Opetus- ja kulttuuriministeriö 2016: 21 https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/75405/OKM21.pdf
  86. World Health Organization. Global recommendations on physical activity for health. WHO Geneva 2010
  87. U.S.Department of Health and Human Services. Physical Activity Guidelines for Americans, 2nd edition. Washington, DC: U.S. Department of Health and Human Services; 2018
  88. Ristolainen L, Toivo K, Parkkari J ym. Acute and overuse injuries among sports club members and non-members: the Finnish Health Promoting Sports Club (FHPSC) study. BMC Musculoskelet Disord 2019;20:32 «PMID: 30660197»PubMed
  89. Kohrt WM, Bloomfield SA, Little KD ym. American College of Sports Medicine Position Stand: physical activity and bone health. Med Sci Sports Exerc 2004;36:1985-96 «PMID: 15514517»PubMed
  90. UKK-instituutti. Liikkumisen suositukset. www.ukkinstituutti.fi/liikkumisensuositus
  91. Giangregorio LM, Papaioannou A, Macintyre NJ ym. Too Fit To Fracture: exercise recommendations for individuals with osteoporosis or osteoporotic vertebral fracture. Osteoporos Int 2014;25:821-35 «PMID: 24281053»PubMed
  92. Khan K, McKay H, Kannus P ym. Physical activity and bone health. Champaign, IL, Human Kinetics 2001;181-98
  93. Nikander R, Lepola V, Karinkanta S, Sievänen H. Muutama tunti reipasta liikuntaa viikossa - lonkkamurtumat vähenevät kolmanneksella? Katsausartikkeli. Suom Lääkäril 2008;63:2033-40
  94. Parkkari J, Kannus P, Palvanen M ym. Majority of hip fractures occur as a result of a fall and impact on the greater trochanter of the femur: a prospective controlled hip fracture study with 206 consecutive patients. Calcif Tissue Int 1999;65:183-7 «PMID: 10441647»PubMed
  95. Carter ND, Kannus P, Khan KM. Exercise in the prevention of falls in older people: a systematic literature review examining the rationale and the evidence. Sports Med 2001;31:427-38 «PMID: 11394562»PubMed
  96. Qazi SL, Sirola J, Kröger H ym. High Postural Sway Is an Independent Risk Factor for Osteoporotic Fractures but Not for Mortality in Elderly Women. J Bone Miner Res 2019;34:817-824 «PMID: 30811685»PubMed
  97. Cameron ID, Dyer SM, Panagoda CE ym. Interventions for preventing falls in older people in care facilities and hospitals. Cochrane Database Syst Rev 2018;9:CD005465 «PMID: 30191554»PubMed
  98. Guirguis-Blake JM, Michael YL, Perdue LA ym. Interventions to Prevent Falls in Older Adults: Updated Evidence Report and Systematic Review for the US Preventive Services Task Force. JAMA 2018;319:1705-1716 «PMID: 29710140»PubMed
  99. Bolland MJ, Grey A, Avenell A. Effects of vitamin D supplementation on musculoskeletal health: a systematic review, meta-analysis, and trial sequential analysis. Lancet Diabetes Endocrinol 2018;6:847-858 «PMID: 30293909»PubMed
  100. Owen RA, Melton LJ 3rd, Ilstrup DM ym. Colles' fracture and subsequent hip fracture risk. Clin Orthop Relat Res 1982;:37-43 «PMID: 7140084»PubMed
  101. Melton LJ 3rd, Atkinson EJ, Cooper C ym. Vertebral fractures predict subsequent fractures. Osteoporos Int 1999;10:214-21 «PMID: 10525713»PubMed
  102. Klotzbuecher CM, Ross PD, Landsman PB ym. Patients with prior fractures have an increased risk of future fractures: a summary of the literature and statistical synthesis. J Bone Miner Res 2000;15:721-39 «PMID: 10780864»PubMed
  103. Ismail AA, Cockerill W, Cooper C ym. Prevalent vertebral deformity predicts incident hip though not distal forearm fracture: results from the European Prospective Osteoporosis Study. Osteoporos Int 2001;12:85-90 «PMID: 11303719»PubMed
  104. Johnell O, Oden A, Caulin F ym. Acute and long-term increase in fracture risk after hospitalization for vertebral fracture. Osteoporos Int 2001;12:207-14 «PMID: 11315239»PubMed
  105. Eisman JA, Bogoch ER, Dell R ym. Making the first fracture the last fracture: ASBMR task force report on secondary fracture prevention. J Bone Miner Res 2012;27:2039-46 «PMID: 22836222»PubMed
  106. Lindsay R, Silverman SL, Cooper C ym. Risk of new vertebral fracture in the year following a fracture. JAMA 2001;285:320-3 «PMID: 11176842»PubMed
  107. Ettinger B, Black DM, Mitlak BH ym. Reduction of vertebral fracture risk in postmenopausal women with osteoporosis treated with raloxifene: results from a 3-year randomized clinical trial. Multiple Outcomes of Raloxifene Evaluation (MORE) Investigators. JAMA 1999;282:637-45 «PMID: 10517716»PubMed
  108. Gehlbach S, Saag KG, Adachi JD ym. Previous fractures at multiple sites increase the risk for subsequent fractures: the Global Longitudinal Study of Osteoporosis in Women. J Bone Miner Res 2012;27:645-53 «PMID: 22113888»PubMed
  109. Hui SL, Slemenda CW, Johnston CC Jr. Age and bone mass as predictors of fracture in a prospective study. J Clin Invest 1988;81:1804-9 «PMID: 3384952»PubMed
  110. Cummings SR, Black DM, Nevitt MC ym. Appendicular bone density and age predict hip fracture in women. The Study of Osteoporotic Fractures Research Group. JAMA 1990;263:665-8 «PMID: 2404146»PubMed
  111. Kanis JA, Johnell O, Oden A ym. Ten year probabilities of osteoporotic fractures according to BMD and diagnostic thresholds. Osteoporos Int 2001;12:989-95 «PMID: 11846333»PubMed
  112. Kanis JA, Borgstrom F, De Laet C ym. Assessment of fracture risk. Osteoporos Int 2005;16:581-9 «PMID: 15616758»PubMed
  113. Black DM, Cummings SR, Karpf DB ym. Randomised trial of effect of alendronate on risk of fracture in women with existing vertebral fractures. Fracture Intervention Trial Research Group. Lancet 1996;348:1535-41 «PMID: 8950879»PubMed
  114. McClung MR, Geusens P, Miller PD ym. Effect of risedronate on the risk of hip fracture in elderly women. Hip Intervention Program Study Group. N Engl J Med 2001;344:333-40 «PMID: 11172164»PubMed
  115. Kanis JA, Glüer CC. An update on the diagnosis and assessment of osteoporosis with densitometry. Committee of Scientific Advisors, International Osteoporosis Foundation. Osteoporos Int 2000;11:192-202 «PMID: 10824234»PubMed
  116. Lindsay R, Cosman F, Lobo RA ym. Addition of alendronate to ongoing hormone replacement therapy in the treatment of osteoporosis: a randomized, controlled clinical trial. J Clin Endocrinol Metab 1999;84:3076-81 «PMID: 10487668»PubMed
  117. Leder BZ, Tsai JN, Uihlein AV ym. Two years of Denosumab and teriparatide administration in postmenopausal women with osteoporosis (The DATA Extension Study): a randomized controlled trial. J Clin Endocrinol Metab 2014;99:1694-700 «PMID: 24517156»PubMed
  118. Black DM, Greenspan SL, Ensrud KE ym. The effects of parathyroid hormone and alendronate alone or in combination in postmenopausal osteoporosis. N Engl J Med 2003;349:1207-15 «PMID: 14500804»PubMed
  119. Black DM, Bilezikian JP, Ensrud KE ym. One year of alendronate after one year of parathyroid hormone (1-84) for osteoporosis. N Engl J Med 2005;353:555-65 «PMID: 16093464»PubMed
  120. McClung MR. Using Osteoporosis Therapies in Combination. Curr Osteoporos Rep 2017;15:343-352 «PMID: 28667435»PubMed
  121. Ponzetti M, Rucci N. Updates on Osteoimmunology: What's New on the Cross-Talk Between Bone and Immune System. Front Endocrinol (Lausanne) 2019;10:236 «PMID: 31057482»PubMed
  122. Herzog W, Minne H, Deter C ym. Outcome of bone mineral density in anorexia nervosa patients 11.7 years after first admission. J Bone Miner Res 1993;8:597-605 «PMID: 8511987»PubMed
  123. Lucas AR, Melton LJ 3rd, Crowson CS ym. Long-term fracture risk among women with anorexia nervosa: a population-based cohort study. Mayo Clin Proc 1999;74:972-7 «PMID: 10918862»PubMed
  124. Bakalov VK, Chen ML, Baron J ym. Bone mineral density and fractures in Turner syndrome. Am J Med 2003;115:259-64 «PMID: 12967689»PubMed
  125. Zhu L, Jiang X, Sun Y ym. Effect of hormone therapy on the risk of bone fractures: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. Menopause 2016;23:461-70 «PMID: 26529613»PubMed
  126. Vinogradova Y, Coupland C, Hippisley-Cox J. Use of hormone replacement therapy and risk of venous thromboembolism: nested case-control studies using the QResearch and CPRD databases. BMJ 2019;364:k4810 «PMID: 30626577»PubMed
  127. Ackerman KE, Singhal V, Baskaran C ym. Oestrogen replacement improves bone mineral density in oligo-amenorrhoeic athletes: a randomised clinical trial. Br J Sports Med 2019;53:229-236 «PMID: 30301734»PubMed
  128. Lindsay R, Gallagher JC, Kagan R ym. Efficacy of tissue-selective estrogen complex of bazedoxifene/conjugated estrogens for osteoporosis prevention in at-risk postmenopausal women. Fertil Steril 2009;92:1045-1052 «PMID: 19635616»PubMed
  129. Pinkerton JV, Abraham L, Bushmakin AG ym. Evaluation of the efficacy and safety of bazedoxifene/conjugated estrogens for secondary outcomes including vasomotor symptoms in postmenopausal women by years since menopause in the Selective estrogens, Menopause and Response to Therapy (SMART) trials. J Womens Health (Larchmt) 2014;23:18-28 «PMID: 24206058»PubMed
  130. Silverman SL, Christiansen C, Genant HK ym. Efficacy of bazedoxifene in reducing new vertebral fracture risk in postmenopausal women with osteoporosis: results from a 3-year, randomized, placebo-, and active-controlled clinical trial. J Bone Miner Res 2008;23:1923-34 «PMID: 18665787»PubMed
  131. Larsen MS, Schmal H. The enigma of atypical femoral fractures: A summary of current knowledge. EFORT Open Rev 2018;3:494-500 «PMID: 30305933»PubMed
  132. Starr J, Tay YKD, Shane E. Current Understanding of Epidemiology, Pathophysiology, and Management of Atypical Femur Fractures. Curr Osteoporos Rep 2018;16:519-529 «PMID: 29951870»PubMed
  133. Anagnostis P, Paschou SA, Mintziori G ym. Drug holidays from bisphosphonates and denosumab in postmenopausal osteoporosis: EMAS position statement. Maturitas 2017;101:23-30 «PMID: 28539165»PubMed
  134. Ferrari S, Butler PW, Kendler DL ym. Further Nonvertebral Fracture Reduction Beyond 3 Years for Up to 10 Years of Denosumab Treatment. J Clin Endocrinol Metab 2019;104:3450-3461 «PMID: 31125092»PubMed
  135. Cummings SR, Ferrari S, Eastell R ym. Vertebral Fractures After Discontinuation of Denosumab: A Post Hoc Analysis of the Randomized Placebo-Controlled FREEDOM Trial and Its Extension. J Bone Miner Res 2018;33:190-198 «PMID: 29105841»PubMed
  136. Tsourdi E, Langdahl B, Cohen-Solal M ym. Discontinuation of Denosumab therapy for osteoporosis: A systematic review and position statement by ECTS. Bone 2017;105:11-17 «PMID: 28789921»PubMed
  137. Van Staa TP, Leufkens HG, Abenhaim L ym. Use of oral corticosteroids and risk of fractures. J Bone Miner Res 2000;15:993-1000 «PMID: 10841167»PubMed
  138. Kanis JA, Johansson H, Oden A ym. A meta-analysis of prior corticosteroid use and fracture risk. J Bone Miner Res 2004;19:893-9 «PMID: 15125788»PubMed
  139. Weinstein RS. Clinical practice. Glucocorticoid-induced bone disease. N Engl J Med 2011;365:62-70 «PMID: 21732837»PubMed
  140. Amiche MA, Albaum JM, Tadrous M ym. Fracture risk in oral glucocorticoid users: a Bayesian meta-regression leveraging control arms of osteoporosis clinical trials. Osteoporos Int 2016;27:1709-18 «PMID: 26694595»PubMed
  141. De Vries F, Bracke M, Leufkens HG ym. Fracture risk with intermittent high-dose oral glucocorticoid therapy. Arthritis Rheum 2007;56:208-14 «PMID: 17195223»PubMed
  142. Suissa S, Baltzan M, Kremer R ym. Inhaled and nasal corticosteroid use and the risk of fracture. Am J Respir Crit Care Med 2004;169:83-8 «PMID: 14551165»PubMed
  143. Hubbard R, Tattersfield A, Smith C ym. Use of inhaled corticosteroids and the risk of fracture. Chest 2006;130:1082-8 «PMID: 17035441»PubMed
  144. Vande Berg BC, Malghem J, Lecouvet FE ym. Fat conversion of femoral marrow in glucocorticoid-treated patients: a cross-sectional and longitudinal study with magnetic resonance imaging. Arthritis Rheum 1999;42:1405-11 «PMID: 10403268»PubMed
  145. Swanson C, Lorentzon M, Conaway HH ym. Glucocorticoid regulation of osteoclast differentiation and expression of receptor activator of nuclear factor-kappaB (NF-kappaB) ligand, osteoprotegerin, and receptor activator of NF-kappaB in mouse calvarial bones. Endocrinology 2006;147:3613-22 «PMID: 16614077»PubMed
  146. Van Staa TP, Laan RF, Barton IP ym. Bone density threshold and other predictors of vertebral fracture in patients receiving oral glucocorticoid therapy. Arthritis Rheum 2003;48:3224-9 «PMID: 14613287»PubMed
  147. Kanis JA, Oden A, Johansson H ym. FRAX and its applications to clinical practice. Bone 2009;44:734-43 «PMID: 19195497»PubMed
  148. Lekamwasam S, Adachi JD, Agnusdei D ym. A framework for the development of guidelines for the management of glucocorticoid-induced osteoporosis. Osteoporos Int 2012;23:2257-76 «PMID: 22434203»PubMed
  149. van Staa TP, Leufkens HG, Abenhaim L ym. Oral corticosteroids and fracture risk: relationship to daily and cumulative doses. Rheumatology (Oxford) 2000;39:1383-9 «PMID: 11136882»PubMed
  150. Kanis JA, Johansson H, Oden A ym. Guidance for the adjustment of FRAX according to the dose of glucocorticoids. Osteoporos Int 2011;22:809-16 «PMID: 21229233»PubMed
  151. Compston J, Cooper A, Cooper C ym. UK clinical guideline for the prevention and treatment of osteoporosis. Arch Osteoporos 2017;12:43 «PMID: 28425085»PubMed
  152. Buckley L, Guyatt G, Fink HA ym. 2017 American College of Rheumatology Guideline for the Prevention and Treatment of Glucocorticoid-Induced Osteoporosis. Arthritis Rheumatol 2017;69:1521-1537 «PMID: 28585373»PubMed
  153. Axelsson KF, Nilsson AG, Wedel H ym. Association Between Alendronate Use and Hip Fracture Risk in Older Patients Using Oral Prednisolone. JAMA 2017;318:146-155 «PMID: 28697254»PubMed
  154. Saag KG, Zanchetta JR, Devogelaer JP ym. Effects of teriparatide versus alendronate for treating glucocorticoid-induced osteoporosis: thirty-six-month results of a randomized, double-blind, controlled trial. Arthritis Rheum 2009;60:3346-55 «PMID: 19877063»PubMed
  155. Hansen KE, Wilson HA, Zapalowski C ym. Uncertainties in the prevention and treatment of glucocorticoid-induced osteoporosis. J Bone Miner Res 2011;26:1989-96 «PMID: 21721042»PubMed
  156. Goulding A, Jones IE, Williams SM ym. First fracture is associated with increased risk of new fractures during growth. J Pediatr 2005;146:286-8 «PMID: 15689927»PubMed
  157. Valta H, Mäkitie O. [New diagnostic criteria for pediatric osteoporosis--spinal compression fractures are an underdiagnosed problem]. Duodecim 2011;127:921-9 «PMID: 21648165»PubMed
  158. Nose-Ogura S, Harada M, Hiraike O ym. Management of the female athlete triad. J Obstet Gynaecol Res 2018;44:1007-1014 «PMID: 29607594»PubMed
  159. Adler RA. Update on osteoporosis in men. Best Pract Res Clin Endocrinol Metab 2018;32:759-772 «PMID: 30449553»PubMed
  160. Andersson S, Välimäki M. [Male osteoporosis]. Duodecim 2009;125:1109-16 «PMID: 19585908»PubMed
  161. Watts NB, Adler RA, Bilezikian JP ym. Osteoporosis in men: an Endocrine Society clinical practice guideline. J Clin Endocrinol Metab 2012;97:1802-22 «PMID: 22675062»PubMed
  162. Kaufman JM, Lapauw B, Goemaere S. Current and future treatments of osteoporosis in men. Best Pract Res Clin Endocrinol Metab 2014;28:871-84 «PMID: 25432358»PubMed
  163. Chen L, Wang G, Zheng F ym. Efficacy of bisphosphonates against osteoporosis in adult men: a meta-analysis of randomized controlled trials. Osteoporos Int 2015;26:2355-63 «PMID: 25944731»PubMed
  164. Boonen S, Reginster JY, Kaufman JM ym. Fracture risk and zoledronic acid therapy in men with osteoporosis. N Engl J Med 2012;367:1714-23 «PMID: 23113482»PubMed
  165. Nayak S, Greenspan SL. Osteoporosis Treatment Efficacy for Men: A Systematic Review and Meta-Analysis. J Am Geriatr Soc 2017;65:490-495 «PMID: 28304090»PubMed
  166. Wuorela M, Viikari L. Vanhuksen toimintakyvyn arviointi akuuttisairaanhoidossa. Duodecim 2019;17:1579-85
  167. Greenspan SL, Perera S, Ferchak MA ym. Efficacy and safety of single-dose zoledronic acid for osteoporosis in frail elderly women: a randomized clinical trial. JAMA Intern Med 2015;175:913-21 «PMID: 25867538»PubMed
  168. Axelsson KF, Wallander M, Johansson H ym. Hip fracture risk and safety with alendronate treatment in the oldest-old. J Intern Med 2017;282:546-559 «PMID: 28857352»PubMed
  169. Sellmeyer DE, Civitelli R, Hofbauer LC ym. Skeletal Metabolism, Fracture Risk, and Fracture Outcomes in Type 1 and Type 2 Diabetes. Diabetes 2016;65:1757-66 «PMID: 27329951»PubMed
  170. Thong EP, Herath M, Weber DR ym. Fracture risk in young and middle-aged adults with type 1 diabetes mellitus: A systematic review and meta-analysis. Clin Endocrinol (Oxf) 2018;89:314-323 «PMID: 29876960»PubMed
  171. Compston J. Type 2 diabetes mellitus and bone. J Intern Med 2018;283:140-153 «PMID: 29265670»PubMed
  172. Zhu ZN, Jiang YF, Ding T. Risk of fracture with thiazolidinediones: an updated meta-analysis of randomized clinical trials. Bone 2014;68:115-23 «PMID: 25173606»PubMed
  173. Bennell KL, Matthews B, Greig A ym. Effects of an exercise and manual therapy program on physical impairments, function and quality-of-life in people with osteoporotic vertebral fracture: a randomised, single-blind controlled pilot trial. BMC Musculoskelet Disord 2010;11:36 «PMID: 20163739»PubMed
  174. Parreira PCS, Maher CG, Megale RZ ym. An overview of clinical guidelines for the management of vertebral compression fracture: a systematic review. Spine J 2017;17:1932-1938 «PMID: 28739478»PubMed
  175. Perracini MR, Kristensen MT, Cunningham C ym. Physiotherapy following fragility fractures. Injury 2018;49:1413-1417 «PMID: 29958686»PubMed
  176. Giangregorio LM, Macintyre NJ, Thabane L ym. Exercise for improving outcomes after osteoporotic vertebral fracture. Cochrane Database Syst Rev 2013;:CD008618 «PMID: 23440829»PubMed
  177. Howe TE, Shea B, Dawson LJ ym. Exercise for preventing and treating osteoporosis in postmenopausal women. Cochrane Database Syst Rev 2011;:CD000333 «PMID: 21735380»PubMed
  178. Sinaki M. Musculoskeletal rehabilitation. Kirjassa: Riggs BL, Melton III LJ (toim.) Osteoporosis: etiology, diagnosis and management. Philadelphia, New York: Lippincott-Raven Publishers, 1995
  179. Little EA, Eccles MP. A systematic review of the effectiveness of interventions to improve post-fracture investigation and management of patients at risk of osteoporosis. Implement Sci 2010;5:80 «PMID: 20969769»PubMed
  180. Laliberté MC, Perreault S, Jouini G ym. Effectiveness of interventions to improve the detection and treatment of osteoporosis in primary care settings: a systematic review and meta-analysis. Osteoporos Int 2011;22:2743-68 «PMID: 21336493»PubMed
  181. Majumdar SR, Beaupre LA, Harley CH ym. Use of a case manager to improve osteoporosis treatment after hip fracture: results of a randomized controlled trial. Arch Intern Med 2007;167:2110-5 «PMID: 17954806»PubMed
  182. Wallace I, Callachand F, Elliott J ym. An evaluation of an enhanced fracture liaison service as the optimal model for secondary prevention of osteoporosis. JRSM Short Rep 2011;2:8 «PMID: 21369526»PubMed
  183. Morrish DW, Beaupre LA, Bell NR ym. Facilitated bone mineral density testing versus hospital-based case management to improve osteoporosis treatment for hip fracture patients: additional results from a randomized trial. Arthritis Rheum 2009;61:209-15 «PMID: 19177538»PubMed
  184. Kröger H. Osteoporoosin diagnostiikka. Suom Lääkäril 1999;54:2517-21
  185. Allen CS, Yeung JH, Vandermeer B ym. Bisphosphonates for steroid-induced osteoporosis. Cochrane Database Syst Rev 2016;10:CD001347 «PMID: 27706804»PubMed
  186. Anderson GL, Limacher M, Assaf AR ym. Effects of conjugated equine estrogen in postmenopausal women with hysterectomy: the Women's Health Initiative randomized controlled trial. JAMA 2004;291:1701-12 «PMID: 15082697»PubMed
  187. Avenell A, Gillespie WJ, Gillespie LD ym. Vitamin D and vitamin D analogues for preventing fractures associated with involutional and post-menopausal osteoporosis. Cochrane Database Syst Rev 2009;:CD000227 «PMID: 19370554»PubMed
  188. Avenell A, Mak JC, O'Connell D. Vitamin D and vitamin D analogues for preventing fractures in post-menopausal women and older men. Cochrane Database Syst Rev 2014;:CD000227 «PMID: 24729336»PubMed
  189. Banks E, Beral V, Reeves G ym. Fracture incidence in relation to the pattern of use of hormone therapy in postmenopausal women. JAMA 2004;291:2212-20 «PMID: 15138243»PubMed
  190. Bischoff-Ferrari HA, Willett WC, Orav EJ ym. A pooled analysis of vitamin D dose requirements for fracture prevention. N Engl J Med 2012;367:40-9 «PMID: 22762317»PubMed
  191. Black DM, Cummings SR, Genant HK ym. Axial and appendicular bone density predict fractures in older women. J Bone Miner Res 1992;7:633-8 «PMID: 1414481»PubMed
  192. Black DM, Delmas PD, Eastell R ym. Once-yearly zoledronic acid for treatment of postmenopausal osteoporosis. N Engl J Med 2007;356:1809-22 «PMID: 17476007»PubMed
  193. Bolland MJ, Grey AB, Gamble GD ym. Effect of osteoporosis treatment on mortality: a meta-analysis. J Clin Endocrinol Metab 2010;95:1174-81 «PMID: 20080842»PubMed
  194. Boonen S, Black DM, Colón-Emeric CS ym. Efficacy and safety of a once-yearly intravenous zoledronic acid 5 mg for fracture prevention in elderly postmenopausal women with osteoporosis aged 75 and older. J Am Geriatr Soc 2010;58:292-9 «PMID: 20070415»PubMed
  195. Brown JP, Prince RL, Deal C ym. Comparison of the effect of denosumab and alendronate on BMD and biochemical markers of bone turnover in postmenopausal women with low bone mass: a randomized, blinded, phase 3 trial. J Bone Miner Res 2009;24:153-61 «PMID: 18767928»PubMed
  196. Carpinteri R, Porcelli T, Mejia C ym. Glucocorticoid-induced osteoporosis and parathyroid hormone. J Endocrinol Invest 2010;33:16-21 «PMID: 20938221»PubMed
  197. Cauley JA, Robbins J, Chen Z ym. Effects of estrogen plus progestin on risk of fracture and bone mineral density: the Women's Health Initiative randomized trial. JAMA 2003;290:1729-38 «PMID: 14519707»PubMed
  198. Chesnut CH 3rd, Skag A, Christiansen C ym. Effects of oral ibandronate administered daily or intermittently on fracture risk in postmenopausal osteoporosis. J Bone Miner Res 2004;19:1241-9 «PMID: 15231010»PubMed
  199. Cranney A, Horsley T, O'Donnell S ym. Effectiveness and safety of vitamin D in relation to bone health. Evid Rep Technol Assess (Full Rep) 2007;:1-235 «PMID: 18088161»PubMed
  200. Cummings SR, San Martin J, McClung MR ym. Denosumab for prevention of fractures in postmenopausal women with osteoporosis. N Engl J Med 2009;361:756-65 «PMID: 19671655»PubMed
  201. DIPART (Vitamin D Individual Patient Analysis of Randomized Trials) Group.. Patient level pooled analysis of 68 500 patients from seven major vitamin D fracture trials in US and Europe. BMJ 2010;340:b5463 «PMID: 20068257»PubMed
  202. Høiberg MP, Rubin KH, Hermann AP ym. Diagnostic devices for osteoporosis in the general population: A systematic review. Bone 2016;92:58-69 «PMID: 27542659»PubMed
  203. Kahwati LC, Weber RP, Pan H ym. Vitamin D, Calcium, or Combined Supplementation for the Primary Prevention of Fractures in Community-Dwelling Adults: Evidence Report and Systematic Review for the US Preventive Services Task Force. JAMA 2018;319:1600-1612 «PMID: 29677308»PubMed
  204. Karjalainen JP, Riekkinen O, Kröger H. Pulse-echo ultrasound method for detection of post-menopausal women with osteoporotic BMD. Osteoporos Int 2018;29:1193-1199 «PMID: 29460101»PubMed
  205. Kendler DL, Roux C, Benhamou CL ym. Effects of denosumab on bone mineral density and bone turnover in postmenopausal women transitioning from alendronate therapy. J Bone Miner Res 2010;25:72-81 «PMID: 19594293»PubMed
  206. Lamberg-Allardt C, Brustad M, Meyer HE ym. Vitamin D - a systematic literature review for the 5th edition of the Nordic Nutrition Recommendations. Food Nutr Res 2013;57: «PMID: 24106457»PubMed
  207. Lane NE, Sanchez S, Modin GW ym. Parathyroid hormone treatment can reverse corticosteroid-induced osteoporosis. Results of a randomized controlled clinical trial. J Clin Invest 1998;102:1627-33 «PMID: 9788977»PubMed
  208. Liu CL, Lee HC, Chen CC ym. Head-to-head comparisons of bisphosphonates and teriparatide in osteoporosis: a meta-analysis. Clin Invest Med 2017;40:E146-E157 «PMID: 28653616»PubMed
  209. Lyles KW, Colón-Emeric CS, Magaziner JS ym. Zoledronic acid and clinical fractures and mortality after hip fracture. N Engl J Med 2007;357:1799-809 «PMID: 17878149»PubMed
  210. Lyu H, Jundi B, Xu C ym. Comparison of Denosumab and Bisphosphonates in Patients With Osteoporosis: A Meta-Analysis of Randomized Controlled Trials. J Clin Endocrinol Metab 2019;104:1753-1765 «PMID: 30535289»PubMed
  211. Marshall D, Johnell O, Wedel H. Meta-analysis of how well measures of bone mineral density predict occurrence of osteoporotic fractures. BMJ 1996;312:1254-9 «PMID: 8634613»PubMed
  212. Mosekilde L, Beck-Nielsen H, Sørensen OH ym. Hormonal replacement therapy reduces forearm fracture incidence in recent postmenopausal women - results of the Danish Osteoporosis Prevention Study. Maturitas 2000;36:181-93 «PMID: 11063900»PubMed
  213. Mølgaard C, Larnkjaer A, Cashman KD ym. Does vitamin D supplementation of healthy Danish Caucasian girls affect bone turnover and bone mineralization? Bone 2010;46:432-9 «PMID: 19735754»PubMed
  214. Newberry SJ, Chung M, Shekelle PG ym. Vitamin D and Calcium: A Systematic Review of Health Outcomes (Update). Evid Rep Technol Assess (Full Rep) 2014;:1-929 «PMID: 30313003»PubMed
  215. Papapoulos S, Chapurlat R, Libanati C ym. Five years of denosumab exposure in women with postmenopausal osteoporosis: results from the first two years of the FREEDOM extension. J Bone Miner Res 2012;27:694-701 «PMID: 22113951»PubMed
  216. Pinkerton JV, Harvey JA, Lindsay R ym. Effects of bazedoxifene/conjugated estrogens on the endometrium and bone: a randomized trial. J Clin Endocrinol Metab 2014;99:E189-98 «PMID: 24438370»PubMed
  217. Randell KM, Honkanen RJ, Kröger H ym. Does hormone-replacement therapy prevent fractures in early postmenopausal women? J Bone Miner Res 2002;17:528-33 «PMID: 11874244»PubMed
  218. Reginster JY, Adami S, Lakatos P ym. Efficacy and tolerability of once-monthly oral ibandronate in postmenopausal osteoporosis: 2 year results from the MOBILE study. Ann Rheum Dis 2006;65:654-61 «PMID: 16339289»PubMed
  219. Reid IR, Horne AM, Mihov B ym. Fracture Prevention with Zoledronate in Older Women with Osteopenia. N Engl J Med 2018;379:2407-2416 «PMID: 30575489»PubMed
  220. Saag KG, Pannacciulli N, Geusens P ym. Denosumab Versus Risedronate in Glucocorticoid-Induced Osteoporosis: Final Results of a Twenty-Four-Month Randomized, Double-Blind, Double-Dummy Trial. Arthritis Rheumatol 2019;71:1174-1184 «PMID: 30816640»PubMed
  221. Saag KG, Wagman RB, Geusens P ym. Denosumab versus risedronate in glucocorticoid-induced osteoporosis: a multicentre, randomised, double-blind, active-controlled, double-dummy, non-inferiority study. Lancet Diabetes Endocrinol 2018;6:445-454 «PMID: 29631782»PubMed
  222. Santesso N, Carrasco-Labra A, Brignardello-Petersen R. Hip protectors for preventing hip fractures in older people. Cochrane Database Syst Rev 2014;:CD001255 «PMID: 24687239»PubMed
  223. Schousboe JT, Riekkinen O, Karjalainen J. Prediction of hip osteoporosis by DXA using a novel pulse-echo ultrasound device. Osteoporos Int 2017;28:85-93 «PMID: 27492435»PubMed
  224. Schuit SC, van der Klift M, Weel AE ym. Fracture incidence and association with bone mineral density in elderly men and women: the Rotterdam Study. Bone 2004;34:195-202 «PMID: 14751578»PubMed
  225. Sebba AI, Emkey RD, Kohles JD ym. Ibandronate dose response is associated with increases in bone mineral density and reductions in clinical fractures: results of a meta-analysis. Bone 2009;44:423-7 «PMID: 19049913»PubMed
  226. Smith MR, Egerdie B, Hernández Toriz N ym. Denosumab in men receiving androgen-deprivation therapy for prostate cancer. N Engl J Med 2009;361:745-55 «PMID: 19671656»PubMed
  227. Stone KL, Seeley DG, Lui LY ym. BMD at multiple sites and risk of fracture of multiple types: long-term results from the Study of Osteoporotic Fractures. J Bone Miner Res 2003;18:1947-54 «PMID: 14606506»PubMed
  228. Trivedi DP, Doll R, Khaw KT. Effect of four monthly oral vitamin D3 (cholecalciferol) supplementation on fractures and mortality in men and women living in the community: randomised double blind controlled trial. BMJ 2003;326:469 «PMID: 12609940»PubMed
  229. Weaver CM, Alexander DD, Boushey CJ ym. Calcium plus vitamin D supplementation and risk of fractures: an updated meta-analysis from the National Osteoporosis Foundation. Osteoporos Int 2016;27:367-76 «PMID: 26510847»PubMed
  230. Wells G, Cranney A, Peterson J ym. Risedronate for the primary and secondary prevention of osteoporotic fractures in postmenopausal women. Cochrane Database Syst Rev 2008;:CD004523 «PMID: 18254053»PubMed
  231. Wells GA, Cranney A, Peterson J ym. Alendronate for the primary and secondary prevention of osteoporotic fractures in postmenopausal women. Cochrane Database Syst Rev 2008;:CD001155 «PMID: 18253985»PubMed
  232. Vestergaard P, Mosekilde L, Langdahl B. Fracture prevention in postmenopausal women. BMJ Clin Evid 2011;2011: «PMID: 21542947»PubMed
  233. Viljakainen HT, Natri AM, Kärkkäinen M ym. A positive dose-response effect of vitamin D supplementation on site-specific bone mineral augmentation in adolescent girls: a double-blinded randomized placebo-controlled 1-year intervention. J Bone Miner Res 2006;21:836-44 «PMID: 16753014»PubMed
  234. Winzenberg TM, Powell S, Shaw KA ym. Vitamin D supplementation for improving bone mineral density in children. Cochrane Database Syst Rev 2010;:CD006944 «PMID: 20927753»PubMed
  235. Yao P, Bennett D, Mafham M ym. Vitamin D and Calcium for the Prevention of Fracture: A Systematic Review and Meta-analysis. JAMA Netw Open 2019;2:e1917789 «PMID: 31860103»PubMed
  236. Zhao JG, Zeng XT, Wang J ym. Association Between Calcium or Vitamin D Supplementation and Fracture Incidence in Community-Dwelling Older Adults: A Systematic Review and Meta-analysis. JAMA 2017;318:2466-2482 «PMID: 29279934»PubMed

A

Alendronaatti postmenopausaalisen osteoporoosin primaari- ja sekundaaripreventiossa

Alendronaatti vähentää nikamamurtumien ja ei-nikamamurtumien ilmaantuvuutta menopaussin ohittaneilla naisilla, joilla on korkea murtumariski.

A

Bisfosfonaatit kortikosteroidihoitoon liittyvän osteoporoosin hoidossa

Bisfosfonaattihoito estää luukatoa ja nikamamurtumia glukokortikoidihoitoa saavilla potilailla.

A

Denosumabin vaikutus luuntiheyteen ja murtumien ilmaantuvuuteen menopaussin ohittaneilla osteporoottisilla naisilla

Denosumabi lisää luuston tiheyttä enemmän kuin bisfosfonaatit ja vähentää kliinisiä ja radiologisia nikamamurtumia sekä lonkka- että nikaman ulkopuoleisten murtumien ilmaantuvuutta lumelääkitykseen verrattuna menopaussin ohittaneilla osteoporoottisilla naisilla.

A

Estrogeenihoidon vaikutus luunmurtumien esiintyvyyteen menopaussin ohittaneilla naisilla

Estrogeenihoito vähentää nikama-, ranne- ja lonkkamurtumia menopaussin ohittaneilla naisilla.

A

Estrogeenihoidon vaikutus luuntiheyteen postmenopausaalisilla naisilla

Estrogeeni estää luun mineraalitiheyden pienentymistä postmenopausaalisilla naisilla.

A

Risedronaatin vaikutus murtumien ilmaantuvuuteen menopaussin ohittaneilla naisilla, joilla on korkea murtumariski

Risedronaatti vähentää nikamamurtumien ja ei-nikamamurtumien ilmaantuvuutta menopaussin ohittaneilla naisilla, joilla on korkea murtumariski.

A

Sentraalinen luuntiheys kaksienergiaisella röntgenabsorptiometrialla murtumariskin ennustajana

Sentraalinen luuntiheys kaksienergiaisella röntgenabsorptiometrialla ennustaa murtumariskiä.

A

Tsolendronihapon anto vuosittaisena kertainfuusiona ja murtumien ilmaantuvuus menopaussin ohittaneilla naisilla ja lonkkamurtuman jälkeen

Tsoledronihappo lisää luuston tiheyttä ja vähentää sekä nikama- että ei-nikamamurtumien ilmaantuvuutta menopaussin ohittaneilla naisilla ja lonkkamurtuman jälkeen.

A

Tsolendronihapon anto 1,5 vuoden välein kertainfuusiona ja murtumien ilmaantuvuus iäkkäillä naisilla, joilla on tiheysosteopenia

Tsoledronihappo vähentää sekä nikamamurtumien että nikamien ulkopuolisten murtumien ilmaantuvuutta iäkkäillä naisilla, joilla on tiheysosteopenia.

B

Denosumabi kortikosteroidihoitoon liittyvän osteoporoosin hoidossa

Denosumabi ilmeisesti parantaa luuntiheyttä glukokortikoidihoitoa saavilla potilailla enemmän kuin risedronaatti.

B

Denosumabin vaikutus luuntiheyteen ja murtumien ilmaantuvuuteen eturauhassyöpää sairastavilla miehillä

Denosumabi lisää luuston tiheyttä ja vähentää nikamamurtumien ilmaantuvuutta eturauhassyövän androgeenideprivaatiosta johtuvan osteoporoosin hoidossa.

B

D-vitamiini- ja kalsiumlisä yli 65-vuotiaiden luunmurtumien estossa

D-vitamiini- ja kalsiumlisä ilmeisesti vähentää luunmurtumien esiintyvyyttä vain niillä yli 65-vuotiailla, joiden D-vitamiinitilanne on riittämätön.

B

Ibandronaatin vaikutus luuntiheyteen ja murtumiin postmenopausaalisilla osteoporoottisilla naisilla

Ibandronaatti ilmeisesti lisää luuston tiheyttä ja vähentää kliinisten ja radiologisesti todettujen nikamamurtumien ilmaantuvuutta postmenopausaalisilla osteoporoottisilla naisilla.

B

Perifeeriset luuntiheysmittaukset

Perifeeriset luun ominaisuuksien mittaukset ennustavat sentraalista luuntiheyttä.

B

Teriparatidi kortikosteroidihoitoon liittyvän osteoporoosin hoidossa

Teriparatidi ilmeisesti lisää luuntiheyttä ja vähentää nikamamurtumia glukokortikoidihoitoa saavilla potilailla.

C

Lonkkasuojaimet lonkkamurtumien ehkäisyssä

Lonkkasuojaimet saattavat vähentää lonkkamurtumia pitkäaikaisessa laitoshoidossa tai palveluasunnoissa asuvilla, erityisen korkean kaatumisriskin omaavilla iäkkäillä henkilöillä.

C

Vitamin D supplementation and bone density in children and adolescents

Vitamin D supplementation may increase bone mass in children and adolescents with low serum 55(OH)D levels.

Bedömning av behovet av fortsatta undersökningar i samband med frakturer hos barn
D-vitamiinin metaboliitit
Glukokortikoidihoidon aiheuttaman osteoporoosin hoitokaavio
Kaavakuva nikamamurtuman vaikeusasteesta Genant-luokituksen mukaisesti
Luulääkeliikennevalot (alendronaatti ja risedronaatti)
Luulääkeliikennevalot (denosumabi)
Luulääkeliikennevalot (teriparatidi)
Luulääkeliikennevalot (tsoledronihappo)