Njurskada (akut)

God medicinsk praxis rekommendationer
Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Anestesiologiyhdistys Tehohoitolääketieteen alajaos och Finlands Nefrologförening
8.4.2021

Hur kan man hänvisa till God medicinsk praxis-rekommendationen? «K1»1

Den här svenskspråkiga God medicinsk praxis-rekommendationen har översatts från den finska God medicinsk praxis-rekommendationen (Käypä hoito -suositus Munuaisvaurio (akuutti) «Munuaisvaurio (akuutti)»1). Om det finns skillnader i texterna gäller den uppdaterade finskspråkiga versionen.

Huvudsakligen finns evidenssammandragen och bakgrundsmaterialen samt internetlänkarna på finska.

Centrala rekommendationer

  • Akut njurskada (Acute Kidney Injury, AKI) är ett allt vanligare problem.
  • AKI konstateras genom mätning av serumkreatininvärdet eller uppföljning av urinutsöndringen enligt KDIGO-klassificeringen.
  • Ålder, även lindrig kronisk njursvikt, diabetes, åderförkalkning, hjärtsvikt och hypertoni ökar risken för akut njurskada. Flera mediciner, röntgenkontrastmedel, blodförgiftning (sepsis), rabdomyolys, dehydrering och blödning predisponerar för njurskada.
    • AKI uppstår ofta till följd av flera samtidiga faktorer.
  • Innan medicinering med nefrotoxiska läkemedel påbörjas eller jodkontrastmedel ges till riskpatienter ska den uppskattade glomerulära filtrationshastigheten (Glomerular Filtration Rate, eGFR) bestämmas. Den ska också kontrolleras efter att medicinering påbörjats och läkemedelsdosen ökats samt efter administration av jodkontrastmedel.
    • Potentiellt nefrotoxiska läkemedel eller läkemedel som försämrar njurfunktionen finns antiinflammatoriska läkemedel, ACE-hämmare, ATR-blockerare, vankomycin, aminoglykosider, spironolakton och vissa cancerläkemedel.
    • Metformin bör undvikas vid njursvikt eftersom läkemedlet kumuleras, vilket ökar risken för laktatacidos.
    • Intravaskulära kontrastmedel, i synnerhet jodhaltiga, ska användas med eftertanke, särskilt om patienten har risk för AKI.
  • Eftersom det inte finns någon kurativ läkemedelsbehandling för akut njurskada, är det viktigast att identifiera riskpatienter och förebygga njurskada relaterad till medicinering, jodkontrastmedel och dehydrering.
  • Det viktigaste vid behandlingen av AKI är tidig identifiering, tillräcklig vätskebehandling och förebyggande av hypotension. Därtill ska eventuell rabdomyolys och eventuella förgiftningar (särskilt svampar och alkohol) beaktas och hinder för urinpassage uteslutas.
    • Vid AKI avbryts sådan läkemedelsbehandling som orsakar eller förvärrar AKI och storleken på doserna av läkemedel som kumulerar vid njursvikt ska bedömas.
    • Vätskebelastning ökar mortaliteten och därför kan furosemid övervägas för att minska belastningen.
    • Prognosen för AKI-patienter förbättras sannolikt inte av tidig njurersättningsbehandling, såvida inte något av följande kriterier för njurersättningsbehandling uppfylls: acidos (pH < 7,2), hyperkalemi (S-K > 6,0) eller organsvikt orsakad av vätskebelastning eller uremi.
    • Vid svår AKI har formen av njurersättningsbehandling (periodisk vs. kontinuerlig) förmodligen ingen inverkan på hur njurskadan repar sig, dödligheten eller incidensen för blödningskomplikationer.
    • Det är okänt om en ökning av behandlingsdosen till över 22 ml/kg/h skulle förbättra patientens prognos.
    • Hos intensivvårdspatienter kan förlängda periodiska behandlingsformer (SLED) ha liknande hemodynamiska effekter som kontinuerliga behandlingsformer.
  • Akut njurskada försämrar patientens prognos även om skadan är lindrig. En betydande del av de patienter som överlevt en svår AKI-episod utvecklar med tiden en kronisk njursjukdom som kräver njurersättningsbehandling. Den långsiktiga prognosen är tämligen dålig och behandlingen medför stora kostnader.
  • Vid fortsatt medicinsk behandling och uppföljning av patienten måste hänsyn tas till AKI-anamnesen, särskilt om njurfunktionen inte återgått till det normala, eftersom risken för en ny njurskada är förhöjd.

Ämnets avgränsning

  • I rekommendationen behandlas inte AKI hos barn eller gravida kvinnor och inte heller undersökning och behandling av kronisk njursvikt. Även akut nefrit, sviterna efter organtransplantation och systemiska sjukdomar, t.ex. vaskulit och sorkfeber, faller utanför rekommendationen.

Mål och målgrupper

  • Syftet med rekommendationen är att öka hela hälso- och sjukvårdspersonalens kunskaper om AKI, dess riskfaktorer, orsaker och prognos samt beskriva hur AKI förebyggs och behandlas.
  • Det är viktigt att alla akutläkare och sjukhusläkare kan identifiera svår AKI som kräver sjukhusvård och inleda behandling.

Definition och diagnostik

Tabell 1. Kriterier för graden av akut njurskada enligt KDIGO-klassificeringen (antingen kreatininkriteriet eller kriteriet för urinproduktion utan diuretika) «Kidney Disease: Improving Global Outcomes (KDIGO) ...»1
Grad Kreatininkriteriet Urinproduktionskriteriet
1 Större ökning av S-Krea än 26,5 µmol/l inom 48 timmar eller 1,5–1,9-faldig ökning från basnivån inom 7 dygn < 0,5 ml/kg/h under 6–12 timmars tid
2 2,0–2,9-faldig ökning av S-Krea < 0,5 ml/kg/h under ≥ 12 timmars tid
3 Större än 3,0-faldig ökning av S-Krea från basnivån
S-Krea > 354 µmol/l eller njurersättningsbehandling
< 0,3 ml/kg/h under ≥ 24 timmars tid eller anuri ≥ 12 timmars tid
  • Kreatinin är dock en ofullständig markör för AKI. Undernäring, muskelförtvining, hög ålder, katabolism och lågt serumkreatininvärde på grund av vätskebehandling försvårar tolkningen av kreatininvärdet. I en akut situation ökar serumkreatininvärdet långsamt jämfört med skadans grad.
  • Bibehållen urinutsöndring utesluter inte allena AKI, eftersom urinutsöndringen är normal i upp till en tredjedel av patienterna med AKI.
  • För bestämning av GFR rekommenderas användning av formeln CKD-EPI, som många laboratorier använder. I en stabil situation eller i en situation som långsamt förvärras ger CKD-EPI en bättre bild av graden av njursvikt än enbart serumkreatininvärdet (GFR-räknare «http://www.terveysportti.fi/xmedia/pgr/200.003.html»1). Det bör dock poängteras att den uppskattade GFR inte lämpar sig för bedömning av den faktiska njurfunktionen om kreatininvärdet förändras snabbt.
  • För att göra det enklare att diagnostisera AKI och ställa en prognos för återhämtningen har man undersökt flera markörer som är känsligare än kreatininet. De mest lovande av dessa har varit NGAL (Neutrophil Gelatinase-Associated Lipocalin) i urin eller plasma och cystatin C i serum. I omfattande, oselektiva finländska forskningsmaterial har mervärdet av ingendera av dessa markörer dock visat sig vara tillräckligt för kliniskt bruk «Ahlström A, Tallgren M, Peltonen S ym. Evolution a...»2, «Linko R, Pettilä V, Kuitunen A ym. Plasma neutroph...»3, «Nisula S, Yang R, Kaukonen KM ym. The urine protei...»4.
  • Njurskada kan indelas i olika stadier enligt varaktighet, vilket framgår av tabell «Klassificering av njurskada enligt varaktighet...»2.
Tabell 2. Klassificering av njurskada enligt varaktighet
Klassificering Definition vid AKI av minst KDIGO-stadium 1
Akut njurskada (AKI) < 48–72 timmar
Återkommande AKI 2 separata AKI-episoder då funktionen återgår till det normala i minst 48 timmar mellan dessa
Utdragen (persisterande) AKI > 48–72 timmar men < 1 vecka
Akut njursjukdom (AKD) > 1 vecka, men under 3 månader
Kronisk njursjukdom (CKD) > 3 månader

Incidens

Predisponerande faktorer och förebyggande

Tabell 3. Viktiga riskfaktorer för AKI.
De viktigaste riskfaktorerna för akut njurskada
kronisk njursvikt
diabetes
åderförkalkning
hypertoni
hög ålder
cancer
hjärtsvikt
leversjukdom
kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL)
Tabell 4. Faktorer som predisponerar för AKI och ska beaktas i vården
Faktorer som disponerar för akut njurskada
  • svåra infektioner, särskilt sepsis
  • hypovolemi
  • hypotension
  • stora kirurgiska ingrepp
  • jodkontrastmedel
  • läkemedel som påverkar njurfunktionen eller nefrotoxiska läkemedel*
  • rabdomyolys
  • vätskebelastning
  • högt intraabdominellt tryck
* antiinflammatoriska läkemedel, ACE-hämmare, ATR-blockerare, antimikrobiella läkemedel (särskilt aminoglykosider och vankomycin), läkemedel som används vid cancerbehandlingar (särskilt cisplatin, metotrexat, ifosfamid, pemetrexed, mitomycin C och gemcitabin), vissa självmedicineringsprodukter (hälsokostprodukter etc.)
  • Om patienten har en eller flera underliggande sjukdomar som ökar risken för AKI, ska risken för AKI tas i beaktande när patienten exponeras för faktorer som orsakar njurskada.
  • AKI hos personer med kronisk njursvikt och AKI med anknytning till nefrotoxisk medicinering har blivit allt vanligare. Personer med kronisk njursvikt löper större risk än normalt att få AKI «Kroonisen munuaisten vajaatoiminnan edetessä riski sairastua akuuttiin munuaisvaurioon ilmeisesti lisääntyy.»B.
  • Orsaken till AKI som uppstår på sjukhus är oftast en septisk infektion, en nefrotoxisk faktor eller någon faktor som leder till minskad blodcirkulation i njurarna, till exempel en stor operation.
  • För att förebygga AKI är det viktigast att identifiera riskpatienterna och att förebygga njurskada på grund av medicinering, dehydrering, hypotension och jodkontrastmedel.
  • Hos hypotensiva patienter säkerställs tillräckligt blodtryck och tillräcklig njurperfusion med vasopressorer. Hos septiska patienter används noradrenalin som den primära vasopressorn «De Backer D, Aldecoa C, Njimi H ym. Dopamine versu...»9, «Joannidis M, Druml W, Forni LG ym. Prevention of a...»10. För övriga patientgrupper finns det endast litet tillförlitliga bevis för den bästa vasopressorn.
  • Vätsketillförsel för att förebygga AKI styrs av samma riktlinjer som vätskebehandlingen av patienter med AKI. Se närmare anvisningar i avsnittet Vätskebehandling.
  • Det verkar som om loopdiuretika inte skulle förhindra AKI från att utvecklas hos riskpatienter «Loop-diureetit eivät ilmeisesti estä AKI:n kehittymistä riskipotilailla.»B. Loopdiuretika kan dock efter övervägande användas för att avlägsna överskottsvätska.

Kontrastmedel

Röntgenkontrastmedel

Kontrastmedel för magnetkameraundersökningar (MR-kontrastmedel)

ACE-hämmare, ATR-blockerare och mineralkortikoidreceptorantagonister

Antiinflammatoriska läkemedel

Antibiotika

Rabdomyolys

Dehydrering och blödning

Tumörlyssyndrom

Högt buktryck

Behandling av akut njurskada

Vätskebehandling

Läkemedelsbehandling

Njurersättningsbehandling för kritiskt sjuka

Periodisk eller kontinuerlig behandling?

Antikoagulation

Palliativ vård

  • Endast en liten del av patienterna med svår AKI får multiprofessionell palliativ vård trots att de löper en stor risk att dö, kan ha svåra symtom och dålig livskvalitet «Chong K, Silver SA, Long J ym. Infrequent Provisio...»53.
  • Palliativ vård bör erbjudas såväl patienter som inte bedöms ha nytta av dialysbehandling som patienter som får dialysbehandling och har hög risk eller som lider av sina symtom «Krishnappa V, Hein W, DelloStritto D ym. Palliativ...»54, «Bansal AD, Schell JO. Recognizing the Elephant in ...»55.
  • Patienter i palliativ vård med dålig funktionsförmåga omfattas i regel inte av dialysbehandling om AKI tillstöter. Om patienten har långt framskriden cancersjukdom, medelsvår eller svårare demens eller en neurologisk eller annan kronisk sjukdom med svåra symtom och därmed dålig överlevnadsprognos, förbättrar dialysbehandling varken prognosen eller livskvaliteten.
  • Om en patient i palliativ vård fortfarande har god funktionsförmåga och överlevnadsprognosen är åtminstone några månader, exkluderas inte dialysbehandling om den i en akut situation anses förbättra livskvaliteten och ge njurfunktionen tid för återhämtning.
  • Läs även God medicinsk praxis-rekommendationen Palliatiivinen hoito ja saattohoito «Palliatiivinen hoito ja saattohoito»3 (på finska).

Näring

Akut försämring av kronisk njursvikt

  • I ljuset av det vi vet idag behandlas en akut försämring av kronisk njursvikt på samma sätt som AKI.

Kliniskt förlopp och prognos

Återställande av njurfunktionen

Mortalitet

Uppföljning

  • Vid senare vård och uppföljning av patienten måste hänsyn tas ifall hen haft AKI, särskilt om njurfunktionen inte har normaliserats, eftersom risken för ny njurskada är förhöjd.
  • Njurfunktionen av en riskpatient som bedöms löpa risk för akut njurskada bör följas upp, då hen blir utsatt för något ett ingrepp eller använder läkemedel. Den sjukvårdsenhet som utför riskingreppet eller inleder någon riskfylld medicinering ska ombesörja uppföljningen antingen själv eller se till att den genomförs på annat håll.
  • Njurfunktionen bör följas upp med laboratorieprover i 2(–4) veckor efter att risken för AKI konstaterats.
  • När en patient diagnostiseras med akut njurskada ska njurfunktionen följas upp tills njurfunktionen återgått till det normala eller den tidigare nivån.
  • Om patienten får permanent njursvikt ska hen följas upp regelbundet minst en gång per år, men vid behov tätare om njursvikten är svår eller om njurfunktionen försämras under uppföljningen.

Kostnader och kostnadseffektivitet

  • I ett finländskt material uppgick de totala kostnaderna för AKI-patienter som ordinerats njurersättningsbehandling till cirka 71 000 euro under det första året, till 93 000 euro under de tre första åren och till cirka 80 000 euro per kvalitetsjusterat levnadsår «Jukarainen S, Mildh H, Pettilä V ym. Costs and Cos...»66.

Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Anestesiologiyhdistys, Tehohoitolääketieteen alajaosto och Finlands Nefrologförening

För mera information om arbetsgruppsmedlemmar samt anmälan om intressekonflikter, se «Munuaisvaurio (akuutti)»1 (på finska)

Översättare: AAC Global Oy

Granskning av översättningen: Robert Paul

Litteratur

Njurskada (akut). God medicinsk praxis-rekommendation. Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Anestesiologiyhdistys, Tehohoitolääketieteen alajaos och Finlands Nefrologförening. Helsingfors: Finska Läkarföreningen Duodecim, 2021 (hänvisning dd.mm.åååå). Tillgänglig på internet: www.kaypahoito.fi

Närmare anvisningar: «https://www.kaypahoito.fi/sv/god-medicinsk-praxis/nyttjanderattigheter/citering»3

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

Litteratur

  1. Kidney Disease: Improving Global Outcomes (KDIGO) Acute Kidney Injury Work Group. KDIGO Clinical Practice Guideline for Acute Kidney Injury. Kidney inter Suppl 2012;2:1-138
  2. Ahlström A, Tallgren M, Peltonen S ym. Evolution and predictive power of serum cystatin C in acute renal failure. Clin Nephrol 2004;62:344-50 «PMID: 15571178»PubMed
  3. Linko R, Pettilä V, Kuitunen A ym. Plasma neutrophil gelatinase-associated lipocalin and adverse outcome in critically ill patients with ventilatory support. Acta Anaesthesiol Scand 2013;57:855-62 «PMID: 23556459»PubMed
  4. Nisula S, Yang R, Kaukonen KM ym. The urine protein NGAL predicts renal replacement therapy, but not acute kidney injury or 90-day mortality in critically ill adult patients. Anesth Analg 2014;119:95-102 «PMID: 24806144»PubMed
  5. Hsu CY, McCulloch CE, Fan D ym. Community-based incidence of acute renal failure. Kidney Int 2007;72:208-12 «PMID: 17507907»PubMed
  6. Al-Jaghbeer M, Dealmeida D, Bilderback A ym. Clinical Decision Support for In-Hospital AKI. J Am Soc Nephrol 2018;29:654-660 «PMID: 29097621»PubMed
  7. Vaara ST, Pettilä V, Reinikainen M ym. Population-based incidence, mortality and quality of life in critically ill patients treated with renal replacement therapy: a nationwide retrospective cohort study in Finnish intensive care units. Crit Care 2012;16:R13 «PMID: 22264319»PubMed
  8. Nisula S, Kaukonen KM, Vaara ST ym. Incidence, risk factors and 90-day mortality of patients with acute kidney injury in Finnish intensive care units: the FINNAKI study. Intensive Care Med 2013;39:420-8 «PMID: 23291734»PubMed
  9. De Backer D, Aldecoa C, Njimi H ym. Dopamine versus norepinephrine in the treatment of septic shock: a meta-analysis*. Crit Care Med 2012;40:725-30 «PMID: 22036860»PubMed
  10. Joannidis M, Druml W, Forni LG ym. Prevention of acute kidney injury and protection of renal function in the intensive care unit: update 2017 : Expert opinion of the Working Group on Prevention, AKI section, European Society of Intensive Care Medicine. Intensive Care Med 2017;43:730-749 «PMID: 28577069»PubMed
  11. European Society of Urogenital Radiology. ESUR Guidelines on Contrast Agents version 10.0. http://www.esur.org/fileadmin/content/2019/ESUR_Guidelines_10.0_Final_Version.pdf «http://www.esur.org/fileadmin/content/2019/ESUR_Guidelines_10.0_Final_Version.pdf»4 (viitattu 16.9.2020)
  12. Nijssen EC, Rennenberg RJ, Nelemans PJ ym. Prophylactic hydration to protect renal function from intravascular iodinated contrast material in patients at high risk of contrast-induced nephropathy (AMACING): a prospective, randomised, phase 3, controlled, open-label, non-inferiority trial. Lancet 2017;389:1312-1322 «PMID: 28233565»PubMed
  13. Schieda N, Blaichman JI, Costa AF ym. Gadolinium-Based Contrast Agents in Kidney Disease: A Comprehensive Review and Clinical Practice Guideline Issued by the Canadian Association of Radiologists. Can J Kidney Health Dis 2018;5:2054358118778573 «PMID: 29977584»PubMed
  14. Wang LY, Shih LY, Chang H ym. Recombinant urate oxidase (rasburicase) for the prevention and treatment of tumor lysis syndrome in patients with hematologic malignancies. Acta Haematol 2006;115:35-8 «PMID: 16424647»PubMed
  15. Dreischulte T, Morales DR, Bell S ym. Combined use of nonsteroidal anti-inflammatory drugs with diuretics and/or renin-angiotensin system inhibitors in the community increases the risk of acute kidney injury. Kidney Int 2015;88:396-403 «PMID: 25874600»PubMed
  16. Stirling C, Houston J, Robertson S ym. Diarrhoea, vomiting and ACE inhibitors:--an important cause of acute renal failure. J Hum Hypertens 2003;17:419-23 «PMID: 12764405»PubMed
  17. Wynckel A, Ebikili B, Melin JP ym. Long-term follow-up of acute renal failure caused by angiotensin converting enzyme inhibitors. Am J Hypertens 1998;11:1080-6 «PMID: 9752893»PubMed
  18. Zhang X, Donnan PT, Bell S ym. Non-steroidal anti-inflammatory drug induced acute kidney injury in the community dwelling general population and people with chronic kidney disease: systematic review and meta-analysis. BMC Nephrol 2017;18:256 «PMID: 28764659»PubMed
  19. Solomon DH, Shao M, Wolski K ym. Derivation and Validation of a Major Toxicity Risk Score Among Nonsteroidal Antiinflammatory Drug Users Based on Data From a Randomized Controlled Trial. Arthritis Rheumatol 2019;71:1225-1231 «PMID: 30801994»PubMed
  20. Schneider V, Lévesque LE, Zhang B ym. Association of selective and conventional nonsteroidal antiinflammatory drugs with acute renal failure: A population-based, nested case-control analysis. Am J Epidemiol 2006;164:881-9 «PMID: 17005625»PubMed
  21. Evans JM, McGregor E, McMahon AD ym. Non-steroidal anti-inflammatory drugs and hospitalization for acute renal failure. QJM 1995;88:551-7 «PMID: 7648241»PubMed
  22. Winkelmayer WC, Waikar SS, Mogun H ym. Nonselective and cyclooxygenase-2-selective NSAIDs and acute kidney injury. Am J Med 2008;121:1092-8 «PMID: 19028206»PubMed
  23. Wei L, MacDonald TM, Jennings C ym. Estimated GFR reporting is associated with decreased nonsteroidal anti-inflammatory drug prescribing and increased renal function. Kidney Int 2013;84:174-8 «PMID: 23486517»PubMed
  24. Rybak MJ, Lomaestro BM, Rotschafer JC ym. Vancomycin therapeutic guidelines: a summary of consensus recommendations from the infectious diseases Society of America, the American Society of Health-System Pharmacists, and the Society of Infectious Diseases Pharmacists. Clin Infect Dis 2009;49:325-7 «PMID: 19569969»PubMed
  25. van Hal SJ, Paterson DL, Lodise TP. Systematic review and meta-analysis of vancomycin-induced nephrotoxicity associated with dosing schedules that maintain troughs between 15 and 20 milligrams per liter. Antimicrob Agents Chemother 2013;57:734-44 «PMID: 23165462»PubMed
  26. Bosch X, Poch E, Grau JM. Rhabdomyolysis and acute kidney injury. N Engl J Med 2009;361:62-72 «PMID: 19571284»PubMed
  27. Brown CV, Rhee P, Chan L ym. Preventing renal failure in patients with rhabdomyolysis: do bicarbonate and mannitol make a difference? J Trauma 2004;56:1191-6 «PMID: 15211124»PubMed
  28. Zeng X, Zhang L, Wu T ym. Continuous renal replacement therapy (CRRT) for rhabdomyolysis. Cochrane Database Syst Rev 2014;:CD008566 «PMID: 24929959»PubMed
  29. Bagshaw SM, Uchino S, Bellomo R ym. Septic acute kidney injury in critically ill patients: clinical characteristics and outcomes. Clin J Am Soc Nephrol 2007;2:431-9 «PMID: 17699448»PubMed
  30. Bouchard J, Acharya A, Cerda J ym. A Prospective International Multicenter Study of AKI in the Intensive Care Unit. Clin J Am Soc Nephrol 2015;10:1324-31 «PMID: 26195505»PubMed
  31. Alakel N, Middeke JM, Schetelig J ym. Prevention and treatment of tumor lysis syndrome, and the efficacy and role of rasburicase. Onco Targets Ther 2017;10:597-605 «PMID: 28203093»PubMed
  32. Lopez-Olivo MA, Pratt G, Palla SL ym. Rasburicase in tumor lysis syndrome of the adult: a systematic review and meta-analysis. Am J Kidney Dis 2013;62:481-92 «PMID: 23684124»PubMed
  33. Dinnel J, Moore BL, Skiver BM ym. Rasburicase in the management of tumor lysis: an evidence-based review of its place in therapy. Core Evid 2015;10:23-38 «PMID: 25610345»PubMed
  34. Feng X, Dong K, Pham D ym. Efficacy and cost of single-dose rasburicase in prevention and treatment of adult tumour lysis syndrome: a meta-analysis. J Clin Pharm Ther 2013;38:301-8 «PMID: 23550846»PubMed
  35. Yu X, Liu L, Nie X ym. The optimal single-dose regimen of rasburicase for management of tumour lysis syndrome in children and adults: a systematic review and meta-analysis. J Clin Pharm Ther 2017;42:18-26 «PMID: 27888526»PubMed
  36. Kirkpatrick AW, Roberts DJ, De Waele J ym. Intra-abdominal hypertension and the abdominal compartment syndrome: updated consensus definitions and clinical practice guidelines from the World Society of the Abdominal Compartment Syndrome. Intensive Care Med 2013;39:1190-206 «PMID: 23673399»PubMed
  37. Working Group IAP/APA Acute Pancreatitis Guidelines.. IAP/APA evidence-based guidelines for the management of acute pancreatitis. Pancreatology 2013;13:e1-15 «PMID: 24054878»PubMed
  38. Moeller C, Fleischmann C, Thomas-Rueddel D ym. How safe is gelatin? A systematic review and meta-analysis of gelatin-containing plasma expanders vs crystalloids and albumin. J Crit Care 2016;35:75-83 «PMID: 27481739»PubMed
  39. Salerno F, Navickis RJ, Wilkes MM. Albumin treatment regimen for type 1 hepatorenal syndrome: a dose-response meta-analysis. BMC Gastroenterol 2015;15:167 «PMID: 26606982»PubMed
  40. Best LM, Freeman SC, Sutton AJ ym. Treatment for hepatorenal syndrome in people with decompensated liver cirrhosis: a network meta-analysis. Cochrane Database Syst Rev 2019;9:CD013103 «PMID: 31513287»PubMed
  41. Yunos NM, Bellomo R, Hegarty C ym. Association between a chloride-liberal vs chloride-restrictive intravenous fluid administration strategy and kidney injury in critically ill adults. JAMA 2012;308:1566-72 «PMID: 23073953»PubMed
  42. Myburgh JA, Mythen MG. Resuscitation fluids. N Engl J Med 2013;369:1243-51 «PMID: 24066745»PubMed «PMID: 24350966»PubMed
  43. RENAL Replacement Therapy Study Investigators., Bellomo R, Cass A ym. An observational study fluid balance and patient outcomes in the Randomized Evaluation of Normal vs. Augmented Level of Replacement Therapy trial. Crit Care Med 2012;40:1753-60 «PMID: 22610181»PubMed
  44. Vaara ST, Korhonen AM, Kaukonen KM ym. Fluid overload is associated with an increased risk for 90-day mortality in critically ill patients with renal replacement therapy: data from the prospective FINNAKI study. Crit Care 2012;16:R197 «PMID: 23075459»PubMed
  45. RENAL Replacement Therapy Study Investigators., Bellomo R, Cass A ym. Intensity of continuous renal-replacement therapy in critically ill patients. N Engl J Med 2009;361:1627-38 «PMID: 19846848»PubMed
  46. STARRT-AKI Investigators., Canadian Critical Care Trials Group., Australian and New Zealand Intensive Care Society Clinical Trials Group. ym. Timing of Initiation of Renal-Replacement Therapy in Acute Kidney Injury. N Engl J Med 2020;383:240-251 «PMID: 32668114»PubMed
  47. Rabindranath K, Adams J, Macleod AM ym. Intermittent versus continuous renal replacement therapy for acute renal failure in adults. Cochrane Database Syst Rev 2007;:CD003773 «PMID: 17636735»PubMed
  48. Schefold JC, von Haehling S, Pschowski R ym. The effect of continuous versus intermittent renal replacement therapy on the outcome of critically ill patients with acute renal failure (CONVINT): a prospective randomized controlled trial. Crit Care 2014;18:R11 «PMID: 24405734»PubMed
  49. VA/NIH Acute Renal Failure Trial Network., Palevsky PM, Zhang JH ym. Intensity of renal support in critically ill patients with acute kidney injury. N Engl J Med 2008;359:7-20 «PMID: 18492867»PubMed
  50. RENAL Replacement Therapy Study Investigators., Bellomo R, Cass A ym. Intensity of continuous renal-replacement therapy in critically ill patients. N Engl J Med 2009;361:1627-38 «PMID: 19846848»PubMed
  51. Nurmohamed SA, Jallah BP, Vervloet MG ym. Continuous venovenous haemofiltration with citrate-buffered replacement solution is safe and efficacious in patients with a bleeding tendency: a prospective observational study. BMC Nephrol 2013;14:89 «PMID: 23597045»PubMed
  52. Slowinski T, Morgera S, Joannidis M ym. Safety and efficacy of regional citrate anticoagulation in continuous venovenous hemodialysis in the presence of liver failure: the Liver Citrate Anticoagulation Threshold (L-CAT) observational study. Crit Care 2015;19:349 «PMID: 26415638»PubMed
  53. Chong K, Silver SA, Long J ym. Infrequent Provision of Palliative Care to Patients with Dialysis-Requiring AKI. Clin J Am Soc Nephrol 2017;12:1744-1752 «PMID: 29042462»PubMed
  54. Krishnappa V, Hein W, DelloStritto D ym. Palliative care for acute kidney injury patients in the intensive care unit. World J Nephrol 2018;7:148-154 «PMID: 30596033»PubMed
  55. Bansal AD, Schell JO. Recognizing the Elephant in the Room: Palliative Care Needs in Acute Kidney Injury. Clin J Am Soc Nephrol 2017;12:1721-1722 «PMID: 29042464»PubMed
  56. Cano N, Fiaccadori E, Tesinsky P ym. ESPEN Guidelines on Enteral Nutrition: Adult renal failure. Clin Nutr 2006;25:295-310 «PMID: 16697495»PubMed
  57. Singer P, Blaser AR, Berger MM ym. ESPEN guideline on clinical nutrition in the intensive care unit. Clin Nutr 2019;38:48-79 «PMID: 30348463»PubMed
  58. Brown RO, Compher C, American Society for Parenteral and Enteral Nutrition Board of Directors.. A.S.P.E.N. clinical guidelines: nutrition support in adult acute and chronic renal failure. JPEN J Parenter Enteral Nutr 2010;34:366-77 «PMID: 20631382»PubMed
  59. Singer P, Berger MM, Van den Berghe G ym. ESPEN Guidelines on Parenteral Nutrition: intensive care. Clin Nutr 2009;28:387-400 «PMID: 19505748»PubMed
  60. Chawla LS, Bellomo R, Bihorac A ym. Acute kidney disease and renal recovery: consensus report of the Acute Disease Quality Initiative (ADQI) 16 Workgroup. Nat Rev Nephrol 2017;13:241-257 «PMID: 28239173»PubMed
  61. Eskola M, Vaara ST, Korhonen AM ym. One- and three-year outcomes in patients treated with intermittent hemodialysis for acute kidney injury: prospective observational multicenter post-hoc FINNAKI study. Acta Anaesthesiol Scand 2018;62:1452-1459 «PMID: 29978569»PubMed
  62. Noble RA, Lucas BJ, Selby NM. Long-Term Outcomes in Patients with Acute Kidney Injury. Clin J Am Soc Nephrol 2020;15:423-429 «PMID: 32075806»PubMed
  63. See EJ, Jayasinghe K, Glassford N ym. Long-term risk of adverse outcomes after acute kidney injury: a systematic review and meta-analysis of cohort studies using consensus definitions of exposure. Kidney Int 2019;95:160-172 «PMID: 30473140»PubMed
  64. Ympa YP, Sakr Y, Reinhart K ym. Has mortality from acute renal failure decreased? A systematic review of the literature. Am J Med 2005;118:827-32 «PMID: 16084171»PubMed
  65. Poukkanen M, Vaara ST, Reinikainen M ym. Predicting one-year mortality of critically ill patients with early acute kidney injury: data from the prospective multicenter FINNAKI study. Crit Care 2015;19:125 «PMID: 25887685»PubMed
  66. Jukarainen S, Mildh H, Pettilä V ym. Costs and Cost-Utility of Critical Care and Subsequent Health Care: A Multicenter Prospective Study. Crit Care Med 2020;48:e345-e355 «PMID: 31929342»PubMed

A

Aminoglykosidien annostelutiheyden vaikutus munuaisten toimintaan

Aminoglykosidien annostelu kerran päivässä vähentää akuutin munuaisvaurion riskiä useampia kertoja päivässä annosteluun verrattuna.

A

Hemodialyysihoidon vaikutus munuaisvaurion syntyyn suonensisäisen varjoainetutkimuksen yhteydessä

Hemodialyysihoidosta ei ole hyötyä akuutin munuaisvaurion estoon suonensisäisten varjoainetutkimusten yhteydessä.

A

HES-valmisteiden käyttö ja äkillinen munuaisten vajaatoiminta sairaalapotilailla

HES-valmisteiden käyttöön liittyy lisääntynyt riski äkilliselle munuaisvauriolle ja munuaiskorvaushoidolle.

A

Magneettivarjoaineiden aiheuttama nefrogeenisen systeemisen fibroosin riski

Gadolinium-pohjaiset magneettitutkimusten tehosteaineet voivat aiheuttaa harvinaisena, mutta erittäin vakavana haittavaikutuksena vaarallista nefrogeenista systeemistä fibroosia (NSF). Riski liittyy etenkin tiettyihin vanhempiin lineaarisiin gadoliniumyhdisteisiin ja niiden suuriin annoksiin. Käytettäessä näitä tehosteaineita on riski NSF:lle selvästi lisääntynyt etenkin niillä potilailla, joiden glomeruluspuhdistuma on alle 30 ml/min/1,73 m2.

A

Munuaiskorvaushoidon intensiteetti ja akuutti munuaisvaurio

Munuaisten korvaushoidon intensiteetti, joka on suurempi kuin 22 ml/kg/h, ei vähennä kuolleisuutta akuutissa munuaisvauriossa.

A

Teikoplaniini- ja vankomysiinihoitoihin liittyvä AKI:n riski

Teikoplaniinihoitoon liittyy vankomysiinihoitoon verrattuna pienempi AKI:n riski.

B

ACE:n estäjien ja AT-salpaajien yhdistelmähoito ja munuaisten vajaatoiminnan riski

ACE:n estäjien ja AT-salpaajien yhdistelmähoito saattaa lisätä munuaisten vajaatoiminnan riskiä verrattuna monoterapiaan.

B

AKI:n kehittymisen riski vankomysiinin ja piperasilliini-tatsobaktaamin yhdistelmähoidossa

AKI:n kehittymisen riski näyttää olevan suurempi vankomysiinin ja piperasilliini-tatsobaktaamin yhdistelmähoidossa verrattuna näiden antibioottien monoterapioihin tai vankomysiinin ja muun beetalaktaamin tai vankomysiinin ja karbapeneemin yhdistelmähoitoon.

B

Albumiinin käyttö tehohoitopotilaiden nestehoidossa

Albumiini ei ilmeisesti vähennä tehohoitopotilaiden munuaiskorvaushoidon tarvetta eikä kuolleisuutta.

B

Erilaisten suonensisäisten nesteiden käyttö varjoaineen aiheuttaman munuaisvaurion estossa

Suonensisäisesti annettavaan nesteytykseen käytetyn liuoksen koostumuksella ei liene merkittävää vaikutusta radiologisen varjoaineen aiheuttaman munuaisvaurion syntymisen estossa.

B

Hemodialyysihoidon muoto (intermittoiva vs. jatkuva) ja verenvuotokomplikaatiot äkillisessä munuaisten vajaatoiminnassa

Hemodialyysimuodon valinnalla (intermittoiva vs. jatkuva) ei liene vaikutusta verenvuotokomplikaatioiden ilmaantuvuuteen äkillisessä munuaisten vajaatoiminnassa.

B

Krooniseen munuaisten vajaatoimintaan liittyvä AKI ja kroonisen munuaisten korvaushoidon riski

Riski päätyä kroonisiin munuaisten korvaushoitoihin näyttää olevan krooniseen munuaisten vajaatoimintaan liittyvässä akuutissa munuaisvauriossa suurempi kuin akuutissa munuaisvauriossa yleensä.

B

Krooniseen munuaisten vajaatoimintaan liittyvän AKI:n ilmaantuvuus

Kroonisen munuaisten vajaatoiminnan edetessä riski sairastua akuuttiin munuaisvaurioon ilmeisesti lisääntyy.

B

Loop-diureetit ja AKI:n ehkäiseminen riskipotilailla

Loop-diureetit eivät ilmeisesti estä AKI:n kehittymistä riskipotilailla.

B

Loop-diureetit ja ennuste AKI:n hoidossa

Loop-diureetit eivät ilmeisesti paranna ennustetta AKI:n hoidossa.

B

Magneettivarjoaineiden aiheuttama akuutin munuaisvaurion riski

Varjoainenefropatian riski magneettivarjoainetutkimuksen jälkeen on pieni. Riski kuitenkin kasvaa, jos potilaalla on edeltävästi vaikea-asteinen munuaisten vajaatoiminta, käytetään isoja varjoaineannoksia tai tiettyjä gadolinium-varjoaineita.

B

Mineralokortikoidin reseptorin antagonistien vaikutus munuaisfunktioon

Mineralokortikoidin reseptorin antagonistit ilmeisesti vähentävät glomerulusfiltraatiota ACE:n estäjä- tai angiotensiinireseptorin salpaajalääkitystä saavilla.

B

N-asetyylikysteiinin (NAC) vaikutus munuaistaudin syntyyn suonensisäisen varjoainetutkimuksen yhteydessä

N-asetyylikysteiini (NAC) näyttää vähentävän vaaraa saada varjoaineen aiheuttama munuaisvaurio ainakin sepelvaltimovarjoainetutkimusten yhteydessä.

B

Nestehoito varjoaineen aiheuttaman munuaisvaurion estossa

Suun kautta annettu nesteytys lienee yhtä tehokas kuin laskimonsisäisesti annettu nesteytys varjoaineen aiheuttaman munuaisvaurion ehkäisyssä lievää tai keskivaikeaa munuaisten vajaatoimintaa sairastavilla potilailla.

B

Nestehoito varjoainevaurion estossa

Elektiivisiin varjoainetutkimuksiin ja/tai -toimenpiteisiin menevät potilaat, joiden nestetilavuus on normaali ja laskennallinen GFR on vähintään 30 ml/min/1,73 m2, eivät ilmeisesti tarvitse nesteytysprofylaksiaa.

B

Nestetasapainon vaikutus akuutin munuaisvaurion kehittymisen riskiin

Leikkauksen aikainen runsas nesteytys ei ilmeisesti suojaa vaikean akuutin munuaisvaurion kehittymiseltä paremmin kuin maltillinen nesteytys.

B

Nestetasapainon vaikutus kuolleisuuteen akuuttia munuaisvauriota sairastavilla aikuisilla

Nesteylimäärään liittyy ilmeisesti lisääntynyt kuolleisuus akuuttia munuaisvauriota sairastavilla potilailla.

B

Postoperatiivinen akuutti munuaisen vajaatoiminta

Kohonnut intra-abdominaalinen paine (IAP) näyttäisi olevan itsenäinen riskitekijä akuutille munuaisten vajaatoiminnalle.

B

Radiologisissa tutkimuksissa käytettävien varjoaineiden vaikutus akuutin munuaisvaurion syntyyn

Iso-osmolaaristen ja matalaosmolaaristen varjoaineiden riski aiheuttaa akuutti munuaisvaurio on todennäköisesti yhtä suuri.

B

Statiinihoito varjoaineen aiheuttaman akuutin munuaisvaurion estossa

Suuriannoksinen ja lyhytkestoinen (1–3 vrk) statiinihoito (atorvastatiini tai rosuvastatiini) näyttää ehkäisevän jodivarjoaineen annon jälkeistä akuuttia munuaisvauriota sepelvaltimoiden varjoainekuvaukseen menevillä potilailla.

B

Tulehduskipulääkkeet ja sairaalahoitoa vaativa akuutti munuaisten vajaatoiminta yli 65-vuotiailla

Tulehduskipulääkkeiden käyttö ilmeisesti lisää sairaalahoitoa vaativan akuutin munuaisvaurion riskiä yli 65-vuotiailla.

C

Hemodialyysimuodon (intermittoiva vs. jatkuva) valinta ja kuolleisuus äkillisessä munuaisten vajaatoiminnassa

Hemodialyysimuodon valinnalla (jaksottainen vs. jatkuva) ei liene vaikutusta kuolleisuuteen äkillisessä munuaisten vajaatoiminnassa.

C

Hemodialyysimuodon (intermittoiva vs. jatkuva) valinta ja äkillisen munuaisvaurion korjaantuminen

Hemodialyysimuodon valinnalla (jaksottainen vs. jatkuva) ei liene vaikutusta munuaisvaurion korjaantumiseen äkillisessä munuaisten vajaatoiminnassa.

C

Kuolleisuus krooniseen munuaisten vajaatoimintaan liittyvässä AKI:ssa

Akuutin munuaisvaurion aiheuttama lisääntynyt kuoleman riski kroonista munuaisten vajaatoimintaa sairastavalla saattaa olla yhtä suuri kuin akuutissa munuaisvauriossa yleensä. Pitkän aikavälin kuolleisuus on näillä potilailla kuitenkin suurempi.

C

Nestetasapainon vaikutus akuutin munuaisvaurion kehittymisen riskiin sepsiksen hoidossa

Sepsiksen hoidossa alkuvaiheen jälkeinen runsas nesteytys ei mahdollisesti suojaa akuutin munuaisvaurion kehittymiseltä paremmin kuin maltillinen nesteytys.

C

Paikallinen sitraattiantikoagulaatio dialyysihoidossa

Paikallinen sitraattiantikoagulaatio saattaa estää paremmin dialyysilaitteiston tukkeutumista ja vähentävän verenvuotovaaraa verrattuna systeemiseen fraktioimattomaan hepariiniin jatkuvassa keinomunuaishoidossa kriittisesti sairailla potilailla.

C

Pidennetty matala-annoksinen munuaisten korvaushoito verrattuna jatkuvaan munuaiskorvaushoitoon tehohoitopotilailla

Pidennetyillä hoitomuodoilla saattaa olla samankaltaiset hemodynaamiset vaikutukset kuin jatkuvilla hoitomuodoilla tehohoitopotilailla mukaan lukien verenpainetta tukevia lääkkeitä saavat potilaat.

C

Varhaisen korvaushoidon vaikutus kuolleisuuteen ja munuaisten toiminnan palautumiseen

Aikaistettu munuaiskorvaushoidon aloitus ei vähentäne kuolleisuutta kriittisesti sairailla potilailla, joilla on akuutti munuaisvaurio.

C

Vatsaontelon aitiopaineoireyhtymä ja dekomprimoiva laparotomia sekä akuutti munuaisvaurio

Potilailla, joille kehittyy vatsaontelon aitiopaineoireyhtymä, dekomprimoiva laparotomia saattaa parantaa akuuttia munuaisvauriota (diureesia).

D

ACE:n estäjälääkityksen aiheuttama munuaisvaurioriski hypovolemiassa

ACE:n estäjälääkitys saattaa altistaa akuutin munuaisvaurion synnylle gastroenteriitin tai diureettien aiheuttamassa hypovolemiassa, mutta tutkimusnäyttö on vähäistä.

Suosituksen yhteyteen ei ole liitetty yhtään lisätieto-artikkelia tai linkkiä.

Suosituksen yhteyteen ei ole liitetty yhtään kuvaa tai kaaviota.