Utvecklingsrelaterad språkstörning (särskild språksvårighet, barn och unga)

God medicinsk praxis rekommendationer
Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Finlands Foniater rf och Barnneurologiska Föreningen i Finland rf
2.2.2021

Hur kan man hänvisa till God medicinsk praxis-rekommendationen? «K1»1

Den här svenskspråkiga God medicinsk praxis-rekommendationen har översatts från den finska God medicinsk praxis-rekommendationen (Käypä hoito -suositus Kehityksellinen kielihäiriö (kielellinen erityisvaikeus, lapset ja nuoret) «Kehityksellinen kielihäiriö (kielellinen erityisvaikeus, lapset ja nuoret)»1). Om det finns skillnader i texterna gäller den uppdaterade finskspråkiga versionen.

Huvudsakligen finns evidenssammandragen och bakgrundsmaterialen samt internetlänkarna på finska.

Centrala rekommendationer

  • Med utvecklingsrelaterad språkstörning avses i denna rekommendation en störning i språkutvecklingen som påverkar funktionsförmågan, deltagandet och växelverkan i omfattande grad.
  • Svårigheter att förstå tal kan vara svåra att identifiera i vardagen.
  • Även om en utvecklingsrelaterad språkstörning pålitligt kan diagnostiseras först vid ca 4 års ålder, ska stödåtgärder inledas genast när misstanken väcks.
  • Diagnostiken samt planeringen av habilitering och andra stödåtgärder förutsätter multidisciplinärt samarbete.
  • När ett barn eller en ung person har problem i växelverkan, emotionella störningar eller beteendestörningar ska en eventuell störning i den språkliga funktionsförmågan beaktas.
  • De viktigaste faktorerna som förbättrar prognosen är
    • tillräckligt och tidigt påbörjat stöd för funktionsförmågan i vardagen
    • tillräcklig och riktad habilitering vid rätt tidpunkt
    • beaktande av bristande språklig inlärning och funktionsförmåga i skolan.

Avgränsning av ämnet

  • Rekommendationen gäller
    • Diagnostik
    • Habilitering
    • och andra stödåtgärder hos barn och unga (under 18 år) med utvecklingsrelaterade språkstörningar.
  • I rekommendationen behandlas också språkliga svårigheter i den tidiga barndomen som ännu inte kan klassificeras som utvecklingsrelaterade språkstörningar.
  • Rekommendationen behandlar inte störning i den språkliga utvecklingen i anslutning till psykiska utvecklingsstörningar/intellektuell funktionsnedsättning (ICD-10: F70–F79), blandade specifika utvecklingsstörningar (ICD-10: F83) eller autismspektrumstörningar (ICD-10: F84), men det är möjligt att tillämpa rekommendationen också på habilitering av barn som tillhör dessa diagnosgrupper.

Målsättning

  • Målsättningen med rekommendationen är att förenhetliga diagnostik- och habiliteringspraxis för utvecklingsrelaterade språkstörningar hos barn och unga samt praxis vid klassificeringen av svårighetsgraden.

Målgrupp

  • Målgruppen för rekommendationen är barn och unga med utvecklingsrelaterade språkstörningar och anställda inom primärvården och den specialiserade sjukvården som arbetar med deras familjer.
  • Rekommendationen är också avsedd att hjälpa barnens familjer, och personalen som de samarbetar med, såsom småbarnspedagogiken, skolorna, de kommunala rehabiliteringsarbetsgrupperna och tredje sektorn.

Definitioner

  • Utvecklingsrelaterad språkstörning (DLD, Developmental Language Disorder):
    • Det är fråga om en störning där barnets språkliga funktionsförmåga inte utvecklas enligt åldern och den övriga kognitiva utvecklingen.
    • Orsaken till störningen är inte en neurologisk skada eller sjukdom eller en avvikelse i sinnesfunktionerna, känslolivet eller omgivningen (t.ex. betydande brister i barnets uppväxtmiljö, växelverkan eller flerspråkighet). De kan dock utgöra bidragande faktorer och behöver i så fall beaktas.
  • I Finland har den utvecklingsrelaterade språkstörningen tidigare kallats dysfasi och specifik språkstörning (SLI, Specific Language Impairment).
  • I denna rekommendation införs termen utvecklingsrelaterad språkstörning som följer WHO:s nya ICD-11-klassificering men också de diagnostiska kriterierna i ICD-10.

Prevalens och symtombild

Svårighetsgrad

  • Svårighetsgraden för utvecklingsrelaterade språkstörningar varierar från lindrig till svår. Gränsdragningen mellan svårighetsgraderna är inte entydig.
    • Även en lindrig språkstörning kan avsevärt störa vardagsfunktionerna och deltagandet. Även vid lindriga störningar får inlärningen, de åldersenliga funktionerna och deltagandet hjälp av kommunikationsmetoder som stöder och ersätter talet (augmentive and alternative communication, AAC).
    • Enligt arbetsgruppen är ett språkligt problem svårt om åtminstone ett av följande konstateras:
      • Ett barn som fyllt 3 år kan inte uttrycka sig genom att tala eller har betydande svårigheter i språkförståelse.
      • Språkliga svårigheter försvårar avsevärt barnets möjligheter att delta i daglig växelverkan och kommunikation och lära sig nytt.
      • För att kunna agera, delta och utvecklas i enlighet med sin ålder och förmåga behöver barnet kommunikationsmetoder som stöder och ersätter talet i alla andra situationer än de som upprepas dagligen.
  • Språkliga svårigheter på samma nivå stör olika barn på olika sätt.
    • De vuxna i barnets uppväxt- och närmiljö kan stöda barnets inlärning och förmåga att klara sig.
    • Ett barn med en god kognitiv funktionsförmåga kan utgående från en förbindelse med sammanhanget eller situationen komma att förstå, när det gäller till exempel bristfälligt hörda eller identifierade ord «Botting N. Non-verbal cognitive development and la...»28. Enligt arbetsgruppens erfarenhet kan ett barn med en god kognitiv funktionsförmåga ändå lida avsevärt av en utvecklingsrelaterad språkstörning.

Etiologi och bidragande faktorer

Screening

  • Ett tidigt konstaterande av språkliga problem är en förutsättning för tidigt ingripande «Seulonta ja kielellisten erityisvaikeuksien varhainen toteaminen»1.
  • Inga enskilda test kan på ett tillförlitligt sätt (bidra till att) upptäcka utvecklingsrelaterade språkstörningar.
  • Rekommendation: Kartläggningen av barnets språkliga färdigheter barnrådgivningen är enkontinuerlig process som grundar sig på observationer som gjorts under rådgivningsbesöken samt på uppgifter från föräldrarna och småbarnspedagogiken «Kielen kehityksen keskeisiä saavutuksia»2, «Kielen kehityksen piirteitä, jotka antavat aihetta seurantaan tai tutkimuksiin»3.
  • När den finländska rådgivningsuppföljningen och småbarnspedagogiken fungerar väl erbjuder de en mer ändamålsenlig screeningprocess än en enskild screeningundersökning.
  • Föräldrarnas eller småbarnspedagogikens oro över barnets språkliga utveckling bör tas på allvar.
  • Inom rådgivningen är det viktigt att upptäcka en försenad talutveckling hos barn i åldern 2–2,5 år, vilket kan kräva extra rådgivningsbesök.
  • När observationer som samlats in konsekvent väcker misstanke om att barnets språkliga funktionsförmåga inte utvecklas enligt åldersnivån, ska barnets stödåtgärder effektiveras och barnet remitteras till talterapeutens bedömning. Information om tidiga skeden i tal- och språkutvecklingen, växelverkan och kommunikation, utvecklingsrelaterade språkstörningar och alternativa kommunikationsmetoder finns bland annat på Papunets webbplats «http://papunet.net/tietoa»1 och på Hjärnförbundets webbplats «https://www.aivoliitto.fi/kielellinen_erityisvaikeus»2.
    • Rekommendation: Särskild uppmärksamhet ska fästas vid tidigupptäckt av problem med tal- och språkutvecklingen hos barn vars familjer har flera olika faktorer som äventyrarvälmåendet eller försämrarväxelverkan inom familjen eller vars beteende föräldrarna eller daghemmet är oroliga för.
      • I familjernas etiologiska riskfaktorer ingår språkliga svårigheter och inlärningssvårigheter som förekommer hos syskon eller föräldrar.

Diagnoskriterier

  • Rekommendation: Diagnostiken grundar sig på kriterierna i sjukdomsklassificeringen ICD-10 som används för närvarande i Finland (se «http://www.terveysportti.fi/terveysportti/icd10.koti»3 (kräver användarrättighet).
  • Man ska alltid förhålla sig kritiskt till testresultat och andra observationer som gäller barnets språk och kommunikation. Tolkning(en) av resultaten förutsätter också att man sätter sig in i språkstörningar, bedömningsmetoder och deras psykometriska egenskaper.
  • Expressiv språkstörning (F80.1; expressive language disorder):
    • En expressiv språkstörning medför inte betydande svårigheter att förstå språket.
  • I den expressiva språkstörningen (F80.1) inkluderas i den här rekommendationen även verbal dyspraxi, där barnets förmåga att styra talrörelserna utvecklas betydligt långsammare än de åldersenliga förväntningarna. Verbal dyspraxi är ofta förknippad med minst lindriga brister i den språkliga funktionsförmågan. I diagnostiken av verbal dyspraxi förutsätts inte att ovan nämnda SD-kriterier uppfylls.
  • Impressiv språkstörning (F80.2; receptive language disorder):
    • I så gott som samtliga fall förekommer även en märkbar språklig expressiv störning och avvikelser i användning av ord eller uttal av olika ljud är allmänna. Om barnet har både en expressiv och impressiv språkstörning, används diagnos F80.2.
  • Om barnets tal eller språk är knapphändigt eller otydligt eller har avvikande drag i ord- eller satsstrukturerna, är en kliniskt betydande störning sannolik.
  • Om en tal- eller språkstörning är förknippad med inlärnings-, relations-, känslo- eller beteendestörningar är det sällan fråga om en normalvariation.
  • Testresultaten som beskriver svårighetsgraden hjälper mindre i diagnostiken av äldre barn. I dessa fall underlättas diagnostiken av uppgifter om förändringar i språkstörningens fenotyp i olika åldrar. Om den nuvarande störningen visar sig vara lindrig men det tidigare har konstaterats en svår expressiv eller impressiv svaghet är det sannolikt att den nuvarande funktionsförmågan är en följd av en kliniskt betydande störning och inte en normalvariation.
  • Utgående från ovanstående rekommenderar arbetsgruppen diagnoserna F80.1 eller F80.2 även när en sakkunnig multidisciplinär arbetsgrupp konstaterar en kliniskt betydande utvecklingsrelaterad språkstörning, även om de SD-kriterier som den finländska ICD-10-klassificeringen förutsätter inte uppfylls.
  • Rekommendation: Vi rekommenderar att diagnosen F80.8 (annan specificerad störning i tal- och språkutvecklingen) eller F80.9 (ospecificerad störning i tal- och språkutvecklingen) används när en utvecklingsrelaterad språkstörning inte kan diagnostiseras men barnet har konstaterats ha en betydande språkstörning.

Diagnostik

  • Rekommendation: Diagnosen grundar sig så långt som möjligt på undersökningar utförda av en multidisciplinär arbetsgrupp, konstaterande av en utvecklingsrelaterad språkstörning (testresultat och klinisk bedömning) och uteslutande av andra faktorer som orsakar långsam tal- och språkutveckling (se punkten Differentialdiagnostik ).
  • En utvecklingsrelaterad språkstörning kan i allmänhet tillförlitligt diagnostiseras från cirka 4 års ålder, men innan detta kan diagnoserna F80.8 och F80.9 användas.
  • Information om de test- och bedömningsmätare som används mer allmänt i Finland finns i tilläggsmaterialet «Kielen kehityksen arviointimenetelmät»5.
  • Brister till följd av en språkstörning (t.ex. brister i ordförråd, begreppen och (behärskningen av) satsstrukturer kan påverka slutledningsförmågan. Bra resultat i uppgifter som mäter den visuella slutledningsförmågan ger å andra sidan viktig information om barnets styrkor.
  • Barn med en utvecklingsrelaterad språkstörning har ofta tilläggssymtom som tar sig uttryck i klumpighet eller koncentrationssvårigheter. Uttrycks- eller förståelsesvårigheter kan också orsaka koncentrationssvårigheter.
  • Läkarens uppgift är att utifrån en multidisciplinär bedömning ansvara för diagnostiken samt koordineringen av vård och habilitering «Lääkärin osuus tutkimuksissa epäiltäessä lapsella kehityksellistä kielihäiriötä»6.
  • I talterapeutens undersökningar bedöms behärskandet av ordförråd och begreppen, talets terminologiska, grammatiska och innehållsliga sammansättning, talmotoriken, hörförståelsen (i skolåldern även läsförståelsen), kortvariga hörselminnet, auditiv diskrimination, förmågan till språklig och social växelverkan samt förmågan att använda andra kommunikationsmetoder.
  • I psykologens eller neuropsykologens undersökningar bedöms barnets kognitiva, emotionella och sociala utveckling.
    • Fokus för bedömningen av kognitiva funktioner är bland annat barnets språkliga och icke-språkliga slutledningsförmåga, uppmärksamhet, exekutiva funktioner, minne, inlärningsförmåga, sensomotoriska färdigheter, sociala iakttagelser samt visuell och spatial gestaltning.
  • Fynd som ses i talterapeutisk och psykologisk eller neuropsykologisk undersökning beskrivs i tilläggsmaterialet «Puheterapeuttisen ja psykologisen tutkimuksen löydöksiä lapsilla, joilla on kehityksellinen kielihäiriö»7.
  • Övriga undersökningar:
    • Om man misstänker problem med utvecklingen av fin- eller grovmotoriken, gestaltningen eller sensorisk integration, deltar en ergo- eller fysioterapeut i bedömningen av barnets funktionsförmåga.
    • Om en tillförlitlig bedömning av utvecklingen av funktionsförmågan förutsätter en avdelningsundersökning, ingår i arbetsgruppen i allmänhet också en barn- eller sjukskötare från en foniatrisk eller barnneurologisk enhet och på vissa platser en (special)barnträdgårdslärare.
  • Etiologiska undersökningar:
    • Rekommendation: Det bör utredas så tidigt som möjligt om barnet har en hörselskada och om de språkliga svårigheterna beror enbart på hörselskadan eller om de sannolikt också orsakas av en annan faktor eller flera faktorer.
    • Om hörseln inte kan undersökas tillförlitligt inom primärvården ska barnet remitteras till den specialiserade sjukvården.
    • Rekommendation: För att trygga barnets normala utveckling och med tanke på differentialdiagnostiken, är det viktigt att barnet vidbarnrådgivningens 4–årskontrollgenomgår en undersökning av närsynen. Om undersökningenavnärsyn inte kan genomföras barnrådgivningen på ett tillförlitligt sätt, ska barnet enligt lokal praxisremitteras till en noggrannare bedömning för att säkerställa attnärsynen är normal(t).
    • Etiologiska undersökningar är nödvändiga endast vid misstanke om en bakomligande specifik orsak.

Differentialdiagnostik

  • Svårigheter i den språkliga utvecklingen kan vara förknippade med
    • en hörselskada
    • en intellektuell funktionsnedsättning
      • När den språkliga svårigheten utgör en del av en intellektuell funktionsnedsättning (IQ under 70) är diagnosen intellektuell funktionsnedsättning (F70–79), även om icke-språkliga IQ är en eller flera SD-enheter bättre än språkliga IQ.
    • en svaghet i prestationsförmågan som är lindrigare än en intellektuell funktionsnedsättning
      • När den språkliga svårigheten utgör en del av ett omfattande inlärnings- och utvecklingsproblem (icke-språklig IQ 70–84), är diagnosen blandad specifik utvecklingsstörning (F83), även om icke-språkliga IQ är minst en SD bättre än språkliga IQ.
      • Prognosen är sämre om den visuella slutledningsförmågan är klart svagare än genomsnittet «Bishop DVM, Snowling MJ, Thompson PA ym. Phase 2 o...»9.
      • I en studie som följde upp ordförrådets ökning var den visuella slutledningsförmågan och moderns utbildningsnivå kopplade till ordförrådets omfattning «Rice ML, Hoffman L. Predicting vocabulary growth i...»24.
    • problem inom autismspektrumet (F84)
    • en neurologisk skada eller sjukdom
      • Vid utredning av utvecklingsrelaterade språkstörningar ska arbetsgruppens läkare utföra en somatisk och neurologisk statusundersökning av barnet, och om det förekommer avvikelser i den senare ska barnneurologen konsulteras. Om barnets utveckling stannar upp eller går tillbaka eller om barnet har anfallssymtom ska barnet remitteras till en barnneurologisk enhet för bedömning.
    • emotionella problem
    • brister i uppväxtmiljön och växelverkan
    • flerspråkighet. Se avsnittet Flerspråkighet och språkstörningar.
    • en godartad fördröjning i talutvecklingen.

Flerspråkighet och språkstörningar

Komorbiditet

Konsekvenser av och prognos för utvecklingsrelaterade språkstörningar

Stödåtgärder i närmiljön

  • En väsentlig del i förebyggandet av språkstörningens olägenheter är stödåtgärder i barnets vardag, såsom hemma, inom småbarnspedagogiken och i skolan, och alla aktörers engagemang i stödåtgärderna.
  • Rekommendation: Stödåtgärder i barnets näromgivning ska inledas genast när det uppstått misstanke om en försening eller avvikelse i den språkliga utvecklingen.
  • I rekommendationens tilläggsmaterial «Oppimisen tuki varhaiskasvatuksessa ja koulussa»9 finns information om stöd för inlärningen inom småbarnspedagogiken, i skolan och utbildningen på andra stadiet.
  • Små daghems- och undervisningsgrupper och språkfärdighetsträning samt användningen av AKK-metoder rekommenderas.
  • Litteraturöversikter och internationella rekommendationer betonar hur buller i daghem och skolor påverkar barnens kognitiva utveckling negativt. Bullerförhållanden ska beaktas såväl vid undersökning av barn som vid planering och val av småbarnspedagogik och skola «Evans GW. Child development and the physical envir...»116, «Acoustics in educational settings. Subcommittee on...»117, «Acoustical Society of America. Position on the Use...»118, «Zuurbier M, Lundqvist C, Salines G ym. The environ...»119. Hörbarheten av tal och oljud påverkas bland annat av akustiken i rummet, efterklang och antalet barn som vistas i rummet.
  • I skolan är undervisning som beaktar språkliga problem samt stöd för växelverkan väsentliga.
  • Vid valet av undervisningsform ska man beakta utvecklingen av den språkliga och övriga funktionsförmågan före skolåldern samt den förväntade utvecklingen av dem vidare.
  • Om det är uppenbart att barnet inte klarar av grundskolans läroplan på 9 år, har barnet rätt till en 11-årig läroplikt, varvid undervisningen börjar ett år tidigare än normalt (Lag om grundläggande utbildning 628/1998 «http://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/1998/19980628»6).
  • Inlärningssvårigheter och språkliga svårigheter ska beaktas även i utbildningen på andra stadiet. Som stöd för studier på andra stadiet utarbetas en plan för fortsatta studier innan grundskolan avslutas.

Vård och habilitering

  • Rekommendation: Till god vård hör handledning av föräldrarna, stödjande av föräldrarnas engagemang samt föräldrarnas och barnets aktiva deltagande och stödåtgärder förutom i hemmet även inom småbarnspedagogiken och i skolan «Koivikko M, Sipari S. Lapsen ja nuoren hyvä kuntou...»120.
  • Rekommendation: För ett barn med språkstörning ska man tillsammans med vårdnadshavarna utarbeta en vård- och habiliteringsplan där man ställer upp realistiska, tydliga, konkreta och mätbara mål som kan ses i den vardagliga funktionsförmågan och deltagandet.
  • Barnets färdigheter och brister i funktionsförmågan, kognitiva förmågor, egna intressen samt familjens behov, önskemål och resurser ska beaktas när rehabiliteringsmålen fastställs.
    • Oberoende av den kognitiva förmågan och diagnosen rekommenderas att habilitering påbörjas om en sakkunnig arbetsgrupp konstaterar att habiliteringen kan förväntas vara till betydande hjälp för funktionsförmåga och deltagande i vardagen. Vem som ordnar habiliteringen beror på problemets svårighetsgrad och hur krävande habiliteringen är.
  • Målen utvärderas och anpassas i takt med att habiliteringen framskrider.
  • Exempel på konkreta habiliteringsmål finns i rekommendationens tilläggsmaterial «Esimerkkejä kuntoutustavoitteista kielihäiriöisellä lapsella»10.
  • I den individuella planen för småbarnspedagogik, undervisning eller habilitering som görs upp för barnet inom småbarnspedagogiken, i skolan eller inom hälso- och sjukvården beaktas den språkliga och allmänna funktionsförmågan samt barnets och familjens behov, önskemål och resurser.
  • Rekommendation: När det på basis av föräldrarnas, barnrådgivningens eller småbarnspedagogikens anställdas observationer uppstår en motiverad misstanke om språkliga problem ska barnet remitteras till talterapeut vid 2–2,5 års ålder. Även på barnrådgivningen ska handledning ges tillstödför den språkliga utvecklingen.
    • Bristande uthållighet och koncentration, sparsam kontakt eller beteendeproblem kan tyda på språkliga svårigheter och ge anledning till att bedöma den språkliga funktionsförmågan.
  • En förteckning över de mest allmänna testerna och metoderna som används i Finland vid bedömning av utvecklingsrelaterade språkstörningar finns i rekommendationens tilläggsmaterial «Kielen kehityksen arviointimenetelmät»5.
  • Kommunikationsmetoder som stöder och ersätter tal är ofta nödvändiga. AKK-metoderna, såsom användning av bilder och stödtecken, gör det lättare att kommunicera med barnet och minskar ofta konsekvenserna av svårigheterna att förstå tal och uttrycka sig, såsom problem med inlärning, beteende och interaktion «Romski M, Sevcik RA, Adamson LB ym. Randomized com...»121, «Baumann Leech ER, Cress CJ. Indirect facilitation ...»122.
  • Om den utvecklingsrelaterade språkstörningen är mycket svår, utgör en omfattande användning av AKK-metoder ett centralt verktyg i habiliteringen. Det rekommenderas att familjen får stödteckenundervisning eller kommunikationshandledning från hemkommunens handikappservice.
  • Även om habiliteringsmöjligheterna varierar enligt hemort bör en nationellt likvärdig praxis eftersträvas.
  • För distans- och grupphabilitering behövs ytterligare studier.
  • Suomen Lastenneurologinen Yhdistys (den finländska barnneurologiska föreningen i Finland) har utarbetat en rekommendation för god habilitering för barn och unga. I rekommendationen behandlas också utvecklingsrelaterade språkstörningar (särskild språksvårighet) «https://bin.yhdistysavain.fi/1589471/t3gOd6h7cj4r7SNSHANh0SQVIj/SLNY%20Lapsen%20ja%20nuoren%20hyv%C3%A4%20kuntoutus%20p%C3%A4ivitys%202016_01_15.pdf»7.

Talterapi

Övriga vård- och rehabiliteringsmetoder

  • Ergoterapi:
  • Neuropsykologisk rehabilitering:
    • I vissa fall övervägs neuropsykologisk rehabilitering för barn i skolåldern med en utvecklingsrelaterad språkstörning. I den neuropsykologiska rehabiliteringen övar man bland annat de grundläggande språkliga funktionerna och de färdigheter som kompenserar dem, stärker de färdigheter som behövs i skolan och stöder kognitiva, metakognitiva, och sociala färdigheter.
    • Rekommendation: Barnet kan enligt övervägande remitteras till neuropsykologisk rehabilitering, om barnet trots tillräckliga stödåtgärder i skolan fortfarande har svåra problem med inlärning, uppmärksamhet och exekutiva funktioner eller växelverkan.
  • Musikterapi:
    • Det finns ingen forskning i musikterapins effekt på en utvecklingsrelaterad språkstörning (språklig funktionsförmåga) hos barn.
  • Övrig habilitering:
    • Intraorala hjälpmedel:
      • Intraorala hjälpmedel är till exempel plattor som aktiverar tungans rörelser och fästs vid tänderna. I behandlingen av talmotoriska eller dyspraktiska svårigheter är de enligt arbetsgruppens erfarenhet ibland till hjälp, även om det inte finns några forskningsrön om deras nytta i behandlingen av utvecklingsrelaterade språkstörningar hos barn «Haapanen ML. Suunsisäisen irtokojeen käytön aiheet...»127.
    • Det finns inga belägg för att ett särskilt rörelserehabiliteringsprogram som syftar till hörselbearbetning eller till att släcka ut primitiva reflexerna har en effekt på utvecklingsrelaterade språkstörningar hos barn.
  • Kommunikationshjälpmedel:
    • Med kommunikationshjälpmedel avses enkla eller även tekniskt mycket komplicerade hjälpmedel som stöder eller ersätter talet.
    • De vanligaste är till exempel bildtavlor och -mappar samt numera även motsvarande mobilapplikationer som hjälper barnet att förstå tal. De hjälper också när barnet inte talar alls eller när talet är mycket svårförståeligt.
    • En elektronisk talkommunikator (som producerar syntetiskt eller på förhand registrerat tal) är sällan till nytta för barn med utvecklingsrelaterade språkstörningar.
    • Användning av dator och mobila enheter som skriv- och kommunikationsredskap kan vara befogad om
      • talet är avsevärt svårförståeligt
      • det är väldigt arbetskrävande att skriva med penna.
    • Hjälpmedel kan enligt individuell prövning också användas för träning av grundfärdigheter i språklig växelverkan.
  • Anpassningsträning:
    • Anpassningsträning är medicinsk habilitering vars mål är att ge information och stödja familjens förmåga att klara sig i vardagen.
    • Den enhet som ansvarar för barnets habilitering informerar habiliteringsklienterna och deras närstående om anpassningsträningskurserna, ansökningsprocessen samt kursernas innehåll och genomförande.
    • Anpassningsträningskurser ordnas av flera instanser. Kurserna är avgiftsfria för familjerna. Kursdeltagarna väljs utifrån habiliteringsplanen och föräldrarnas ansökan.
  • Rehabiliteringshandledning:
    • I vissa rehabiliteringsgrupper inom den specialiserade sjukvården ingår en rehabiliteringshandledare som fungerar som sakkunnig gällande habilitering av barn och andra stödåtgärder vid hem-, daghems- och skolbesök.
  • Tolktjänster:
    • Ett barn eller en ung person kan få tolktjänster avsedda för talskadade, om språkstörningen eller en betydande svårighet att styra talrörelserna väsentligt stör till exempel uträttande av ärenden utanför hemmet, studier, hobbyer eller annat deltagande. Förutsättningen är att barnet kan uttrycka sin egen vilja med hjälp av tolkning «http://www.kela.fi/vammaisten-tulkkauspalvelu»9.
  • Specialskolor:

Uppföljning

  • Rekommendation: Den instans som ansvarar för vården (primärvården eller den specialiserade sjukvården) ska följa upp utvecklingen hos ett barn i lekåldern genom bedömningar som utförs minst en gång om året och hålla habiliteringsplanen uppdaterad.
  • I bedömningen av hur funktionsförmågan utvecklas är det viktigt att man också har tillgång till föräldrarnas, småbarnspedagogikens och skolans observationer i vardagliga situationer samt terapeuternas terapisammanfattning.
  • I skolåldern kan uppföljningen ordnas av skolhälsovården och den individuella elevvården eller vid behov inom den specialiserade sjukvården.
  • Om barnet har behövt särskilt stöd i grundskolan fortsätter stödbehovet oftast i studierna på andra stadiet. I samband med hälsokontrollen i årskurs 9 i grundskolan ges ett utlåtande för fortsatta studier utifrån den plan för fortsatta studier som den unga och studiehandledaren tillsammans gjort för att de nödvändiga stödåtgärderna ska fortsätta. Dessutom utreds om den unga har möjlighet att få så kallad rehabiliteringspenning för unga eller utbildningsstöd som yrkesinriktad rehabilitering eller få utbildningsprövning «Oppimisen tuki varhaiskasvatuksessa ja koulussa»9, «http://www.valteri.fi»10.
  • En del av ungdomarna behöver utredningar som stöder yrkesvalet eller specialyrkesvägledning där man fastställer vilka stödåtgärder som behövs i utbildningen efter grundskolan (utbildning på andra stadiet).

Nivåindelning av vården

  • Rekommendation: Undersökning av svåra språkliga problem samt organisering och uppföljning av habilitering och stödåtgärder hör till den specialiserade sjukvården eller (någon) annan vårdenhet med specialkompetens. Undersökning av lindriga språkliga problem samt organisering och uppföljning av habilitering och andra stödåtgärder hör till primärvården. I oklara fall kan primärvården konsultera den specialiserade sjukvården.
    • Konstaterande av utvecklingsrelaterade språkstörningar förutsätter undersökningar av läkare, talterapeut och psykolog eller neuropsykolog samt kunskap om symptom och stödåtgärder gällande utvecklingsrelaterade språkstörningar.
  • Krävande medicinsk rehabilitering finansieras av FPA. Utifrån utlåtandet från primärvården eller den specialiserade sjukvården bedömer FPA om kriterierna för krävande medicinsk rehabilitering uppfylls.
  • När uppföljningen avslutas ska man inom den specialiserade sjukvården eller vid (en) annan enhet med specialkompetens se till att barnets närmiljö har fått tillräckligt med information om de problem som är förknippade med utvecklingsrelaterad språkstörning, prognosen samt möjligheterna för kompensatoriska åtgärder och habilitering.
  • Vårdkedjamodellen utarbetas lokalt med beaktande av tillgängliga resurser och experttjänster samt behovet av långvarig uppföljning och stöd.

Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Finlands Foniater rf och Barnneurologiska Föreningen i Finland rf

För mera information om arbetsgruppsmedlemmar samt anmälan om intressekonflikter, se «Kehityksellinen kielihäiriö (kielellinen erityisvaikeus, lapset ja nuoret)»1 (på finska)

Översättare: Lingsoft Language Services Oy

Granskning av översättningen: Jan Olme

Litteratur

Utvecklingsrelaterad språkstörning (särskild språksvårighet, barn och unga). God medicinsk praxis-rekommendation. Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Finlands Foniater rf och Barnneurologiska Föreningen i Finland. Helsingfors: Finska Läkarföreningen Duodecim, 2021 (hänvisning dd.mm.åååå). Tillgänglig på internet: www.kaypahoito.fi

Närmare anvisningar: «https://www.kaypahoito.fi/sv/god-medicinsk-praxis/nyttjanderattigheter/citering»11

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

Litteratur

  1. Vilkman E, Helminen E. Kun puhe viipyy – kuntoutusohjaus ja dysfaattisen lapsen perhe. Dysfaattisten lasten kuntoutusohjausprojektin loppuraportti 1.5.1986-30.4.1989. Loimaa: Afasia- ja aivohalvausyhdistysten liitto, 1990
  2. Tomblin JB, Records NL, Buckwalter P ym. Prevalence of specific language impairment in kindergarten children. J Speech Lang Hear Res 1997;40:1245-60 «PMID: 9430746»PubMed
  3. Law J, Boyle J, Harris F ym. Screening for speech and language delay: a systematic review of the literature. Health Technol Assess 1998;2:1-184 «PMID: 9728296»PubMed
  4. Beitchman JH, Hood J, Rochon J ym. Empirical classification of speech/language impairment in children. II. Behavioral characteristics. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 1989;28:118-23 «PMID: 2914824»PubMed
  5. Hannus S, Kauppila T, Launonen K. Increasing prevalence of specific language impairment (SLI) in primary healthcare of a Finnish town, 1989-99. Int J Lang Commun Disord 2009;44:79-97 «PMID: 18608605»PubMed
  6. Leonard L. Children with specific language impairment, second edition. The MIT Press 2014, USA.
  7. Nelson HD, Nygren P, Walker M ym. Screening for speech and language delay in preschool children: systematic evidence review for the US Preventive Services Task Force. Pediatrics 2006;117:e298-319 «PMID: 16452337»PubMed
  8. Tallal P, Ross R, Curtiss S. Familial aggregation in specific language impairment. J Speech Hear Disord 1989;54:167-73 «PMID: 2709834»PubMed
  9. Bishop DVM, Snowling MJ, Thompson PA ym. Phase 2 of CATALISE: a multinational and multidisciplinary Delphi consensus study of problems with language development: Terminology. J Child Psychol Psychiatry 2017;58:1068-1080 «PMID: 28369935»PubMed
  10. Cohen NJ, Barwick MA, Horodezky NB ym. Language, achievement, and cognitive processing in psychiatrically disturbed children with previously identified and unsuspected language impairments. J Child Psychol Psychiatry 1998;39:865-77 «PMID: 9758195»PubMed
  11. Cohen NJ, Davine M, Horodezky N ym. Unsuspected language impairment in psychiatrically disturbed children: prevalence and language and behavioral characteristics. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 1993;32:595-603 «PMID: 8496124»PubMed
  12. McGrath LM, Hutaff-Lee C, Scott A ym. Children with comorbid speech sound disorder and specific language impairment are at increased risk for attention-deficit/hyperactivity disorder. J Abnorm Child Psychol 2008;36:151-63 «PMID: 17882543»PubMed
  13. Toppelberg CO, Shapiro T. Language disorders: a 10-year research update review. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2000;39:143-52 «PMID: 10673823»PubMed
  14. Bishop DV. Ten questions about terminology for children with unexplained language problems. Int J Lang Commun Disord 2014;49:381-415 «PMID: 25142090»PubMed
  15. Oetting JB, Rice ML, Swank LK. Quick Incidental Learning (QUIL) of words by school-age children with and without SLI. J Speech Hear Res 1995;38:434-45 «PMID: 7596109»PubMed
  16. Nash M, Donaldson ML. Word learning in children with vocabulary deficits. J Speech Lang Hear Res 2005;48:439-58 «PMID: 15989403»PubMed
  17. Casalini C, Brizzolara D, Chilosi A ym. Non-word repetition in children with specific language impairment: a deficit in phonological working memory or in long-term verbal knowledge? Cortex 2007;43:769-76 «PMID: 17710828»PubMed
  18. Girbau D, Schwartz RG. Phonological working memory in Spanish-English bilingual children with and without specific language impairment. J Commun Disord 2008;41:124-45 «PMID: 17765916»PubMed
  19. Reilly S, Bishop DV, Tomblin B. Terminological debate over language impairment in children: forward movement and sticking points. Int J Lang Commun Disord 2014;49:452-62 «PMID: 25142092»PubMed
  20. Jacobson PF, Walden PR. Lexical diversity and omission errors as predictors of language ability in the narratives of sequential Spanish-English bilinguals: a cross-language comparison. Am J Speech Lang Pathol 2013;22:554-65 «PMID: 23813196»PubMed
  21. Whitehouse AJ, Watt HJ, Line EA ym. Adult psychosocial outcomes of children with specific language impairment, pragmatic language impairment and autism. Int J Lang Commun Disord 2009;44:511-28 «PMID: 19340628»PubMed
  22. Beitchman JH, Jiang H, Koyama E ym. Models and determinants of vocabulary growth from kindergarten to adulthood. J Child Psychol Psychiatry 2008;49:626-34 «PMID: 18341544»PubMed
  23. Conti-Ramsden G, St Clair MC, Pickles A ym. Developmental trajectories of verbal and nonverbal skills in individuals with a history of specific language impairment: from childhood to adolescence. J Speech Lang Hear Res 2012;55:1716-35 «PMID: 22562827»PubMed
  24. Rice ML, Hoffman L. Predicting vocabulary growth in children with and without specific language impairment: a longitudinal study from 2;6 to 21 years of age. J Speech Lang Hear Res 2015;58:345-59 «PMID: 25611623»PubMed
  25. Stothard SE, Snowling MJ, Bishop DV ym. Language-impaired preschoolers: a follow-up into adolescence. J Speech Lang Hear Res 1998;41:407-18 «PMID: 9570592»PubMed
  26. Snowling MJ, Bishop DV, Stothard SE ym. Psychosocial outcomes at 15 years of children with a preschool history of speech-language impairment. J Child Psychol Psychiatry 2006;47:759-65 «PMID: 16898989»PubMed
  27. Snowling MJ, Adams JW, Bishop DV ym. Educational attainments of school leavers with a preschool history of speech-language impairments. Int J Lang Commun Disord 2001;36:173-83 «PMID: 11344593»PubMed
  28. Botting N. Non-verbal cognitive development and language impairment. J Child Psychol Psychiatry 2005;46:317-26 «PMID: 15755307»PubMed
  29. Bishop DV. Genetic and environmental risks for specific language impairment in children. Int J Pediatric Otorhinoloaryngol 2003;6751:5143-57
  30. Webster RI, Shevell MI. Neurobiology of specific language impairment. J Child Neurol 2004;19:471-81 «PMID: 15526950»PubMed
  31. Bishop DV. What Causes Specific Language Impairment in Children? Curr Dir Psychol Sci 2006;15:217-221 «PMID: 19009045»PubMed
  32. Barry JG, Yasin I, Bishop DV. Heritable risk factors associated with language impairments. Genes Brain Behav 2007;6:66-76 «PMID: 17233642»PubMed
  33. Bartlett CW, Flax JF, Logue MW ym. A major susceptibility locus for specific language impairment is located on 13q21. Am J Hum Genet 2002;71:45-55 «PMID: 12048648»PubMed
  34. Tallal P, Hirsch LS, Realpe-Bonilla T ym. Familial aggregation in specific language impairment. J Speech Lang Hear Res 2001;44:1172-82 «PMID: 11708534»PubMed
  35. Tallal P, Townsend J, Curtiss S ym. Phenotypic profiles of language-impaired children based on genetic/family history. Brain Lang 1991;41:81-95 «PMID: 1884193»PubMed
  36. Lai CS, Fisher SE, Hurst JA ym. A forkhead-domain gene is mutated in a severe speech and language disorder. Nature 2001;413:519-23 «PMID: 11586359»PubMed
  37. Simpson NH, Ceroni F, Reader RH ym. Genome-wide analysis identifies a role for common copy number variants in specific language impairment. Eur J Hum Genet 2015;23:1370-7 «PMID: 25585696»PubMed
  38. Rice ML. Language growth and genetics of specific language impairment. Int J Speech Lang Pathol 2013;15:223-33 «PMID: 23614332»PubMed
  39. Rice ML. Toward epigenetic and gene regulation models of specific language impairment: looking for links among growth, genes, and impairments. J Neurodev Disord 2012;4:27 «PMID: 23176600»PubMed
  40. Delgado CE, Vagi SJ, Scott KG. Tracking preschool children with developmental delay: third grade outcomes. Am J Ment Retard 2006;111:299-306 «PMID: 16792431»PubMed
  41. Bishop DV, Snowling MJ. Developmental dyslexia and specific language impairment: same or different? Psychol Bull 2004;130:858-86 «PMID: 15535741»PubMed
  42. Flax JF, Realpe-Bonilla T, Hirsch LS ym. Specific language impairment in families: evidence for co-occurrence with reading impairments. J Speech Lang Hear Res 2003;46:530-43 «PMID: 14696984»PubMed
  43. Snowling M, Bishop DV, Stothard SE. Is preschool language impairment a risk factor for dyslexia in adolescence? J Child Psychol Psychiatry 2000;41:587-600 «PMID: 10946751»PubMed
  44. Stansfeld SA, Berglund B, Clark C ym. Aircraft and road traffic noise and children's cognition and health: a cross-national study. Lancet 2005;365:1942-9 «PMID: 15936421»PubMed
  45. Stevens C, Sanders L, Neville H. Neurophysiological evidence for selective auditory attention deficits in children with specific language impairment. Brain Res 2006;1111:143-52 «PMID: 16904658»PubMed
  46. Hygge S, Evans GW, Bullinger M. A prospective study of some effects of aircraft noise on cognitive performance in schoolchildren. Psychol Sci 2002;13:469-74 «PMID: 12219816»PubMed
  47. Sperling AJ, Lu ZL, Manis FR ym. Motion-perception deficits and reading impairment: it's the noise, not the motion. Psychol Sci 2006;17:1047-53 «PMID: 17201786»PubMed
  48. Warrier CM, Johnson KL, Hayes EA ym. Learning impaired children exhibit timing deficits and training-related improvements in auditory cortical responses to speech in noise. Exp Brain Res 2004;157:431-41 «PMID: 15067434»PubMed
  49. Hygge S, Boman E, Enmarker I. The effects of road traffic noise and meaningful irrelevant speech on different memory systems. Scand J Psychol 2003;44:13-21 «PMID: 12602999»PubMed
  50. Niemitalo-Haapola E. Development- and noice-induced changes in auditory processing at ages of 2 and 4 years. Acta Universitatis Ouluensis. B, Humaniora. 2017. ISBN: 978-952-62-1564-8
  51. Tanimura M, Okuma K, Kyoshima K. Television viewing, reduced parental utterance, and delayed speech development in infants and young children. Arch Pediatr Adolesc Med 2007;161:618-9 «PMID: 17548773»PubMed
  52. Thakkar RR, Garrison MM, Christakis DA. A systematic review for the effects of television viewing by infants and preschoolers. Pediatrics 2006;118:2025-31 «PMID: 17079575»PubMed
  53. Eysenbach G. Medicine 2.0: social networking, collaboration, participation, apomediation, and openness. J Med Internet Res 2008;10:e22 «PMID: 18725354»PubMed
  54. Chou WY, Hunt YM, Beckjord EB ym. Social media use in the United States: implications for health communication. J Med Internet Res 2009;11:e48 «PMID: 19945947»PubMed
  55. Hinkley T, Cliff DP, Okely AD. Reducing electronic media use in 2-3 year-old children: feasibility and efficacy of the Family@play pilot randomised controlled trial. BMC Public Health 2015;15:779 «PMID: 26271928»PubMed
  56. Launonen K. Varhainen vuorovaikutus kielen kehityksen perustana. Suom Lääkäril 2006;61:3719-23
  57. Mäntymaa M, Luoma I, Puura K ym. Tunteet, varhainen vuorovaikutus ja aivojen toiminnallinen kehitys. Duodecim 2003;119:459-65 «http://www.duodecimlehti.fi/web/guest/etusivu/artikkeli?tunnus=duo10643»12
  58. Mäntymaa M, Tamminen T. Varhainen vuorovaikutus ja lapsen psyykkinen kehitys. Duodecim 1999;115:2447-53 «http://www.duodecimlehti.fi/web/guest/etusivu/artikkeli?tunnus=duo91150»13
  59. Sinkkonen J. Kiintymyssuhdeteoria – tutkimuslöydöksistä käytännön sovelluksiin. Duodecim 2004;120:1866-73 «http://www.duodecimlehti.fi/web/guest/etusivu/artikkeli?tunnus=duo94437»14
  60. Bishop DV, Bishop SJ. "Twin language": a risk factor for language impairment? J Speech Lang Hear Res 1998;41:150-60 «PMID: 9493741»PubMed
  61. Johnson DL, McCormick DP, Baldwin CD. Early middle ear effusion and language at age seven. J Commun Disord 2008;41:20-32 «PMID: 17418231»PubMed
  62. Majerus S, Amand P, Boniver V ym. A quantitative and qualitative assessment of verbal short-term memory and phonological processing in 8-year-olds with a history of repetitive otitis media. J Commun Disord 2005;38:473-98 «PMID: 15950984»PubMed
  63. Roberts JE, Rosenfeld RM, Zeisel SA. Otitis media and speech and language: a meta-analysis of prospective studies. Pediatrics 2004;113:e238-48 «PMID: 14993583»PubMed
  64. Roberts J, Hunter L, Gravel J ym. Otitis media, hearing loss, and language learning: controversies and current research. J Dev Behav Pediatr 2004;25:110-22 «PMID: 15083134»PubMed
  65. McCormick DP, Baldwin CD, Klecan-Aker JS ym. Association of early bilateral middle ear effusion with language at age 5 years. Ambul Pediatr 2001;1:87-90 «PMID: 11888378»PubMed
  66. Fougner V, Kørvel-Hanquist A, Koch A ym. Early childhood otitis media and later school performance - A prospective cohort study of associations. Int J Pediatr Otorhinolaryngol 2017;94:87-94 «PMID: 28167020»PubMed
  67. Maruthy S, Mannarukrishnaiah J. Effect of early onset otitis media on brainstem and cortical auditory processing. Behav Brain Funct 2008;4:17 «PMID: 18384677»PubMed
  68. Moore DR. Auditory processing disorders: acquisition and treatment. J Commun Disord 2007;40:295-304 «PMID: 17467002»PubMed
  69. Moore DR, Hartley DE, Hogan SC. Effects of otitis media with effusion (OME) on central auditory function. Int J Pediatr Otorhinolaryngol 2003;67 Suppl 1:S63-7 «PMID: 14662170»PubMed
  70. Zumach A, Gerrits E, Chenault MN ym. Otitis media and speech-in-noise recognition in school-aged children. Audiol Neurootol 2009;14:121-9 «PMID: 18852485»PubMed
  71. Norbury CF, Gooch D, Wray C ym. The impact of nonverbal ability on prevalence and clinical presentation of language disorder: evidence from a population study. J Child Psychol Psychiatry 2016;57:1247-1257 «PMID: 27184709»PubMed
  72. Catts HW, Fey ME, Proctor-Williams K. The relationship between language and reading. Preliminary results from a longitudinal investigation. Logoped Phoniatr Vocol 2000;25:3-11 «PMID: 10937291»PubMed
  73. Bishop DV, Adams C. A prospective study of the relationship between specific language impairment, phonological disorders and reading retardation. J Child Psychol Psychiatry 1990;31:1027-50 «PMID: 2289942»PubMed
  74. Fazio BB. Arithmetic calculation, short-term memory, and language performance in children with specific language impairment: a 5-year follow-up. J Speech Lang Hear Res 1999;42:420-31 «PMID: 10229457»PubMed
  75. Botting N, Faragher B, Simkin Z ym. Predicting pathways of specific language impairment: what differentiates good and poor outcome? J Child Psychol Psychiatry 2001;42:1013-20 «PMID: 11806682»PubMed
  76. Conti-Ramsden G, Durkin K. Phonological short-term memory, language and literacy: developmental relationships in early adolescence in young people with SLI. J Child Psychol Psychiatry 2007;48:147-56 «PMID: 17300553»PubMed
  77. Conti-Ramsden G, Durkin K. Language and independence in adolescents with and without a history of specific language impairment (SLI). J Speech Lang Hear Res 2008;51:70-83 «PMID: 18230856»PubMed
  78. Bishop DV, McDonald D. Identifying language impairment in children: combining language test scores with parental report. Int J Lang Commun Disord 2009;44:600-15 «PMID: 19387886»PubMed
  79. Hannus S, Kauppila T, Pitkäniemi J ym. Use of language tests when identifying specific language impairment in primary health care. Folia Phoniatr Logop 2013;65:40-6 «PMID: 23775093»PubMed
  80. Conti-Ramsden G, Durkin K. What Factors Influence Language Impairment? Considering Resilience as well as Risk. Folia Phoniatr Logop 2015;67:293-9 «PMID: 27160319»PubMed
  81. Gallon N, Harris J, van der Lely H. Non-word repetition: an investigation of phonological complexity in children with Grammatical SLI. Clin Linguist Phon 2007;21:435-55 «PMID: 17516230»PubMed
  82. Coady JA, Evans JL. Uses and interpretations of non-word repetition tasks in children with and without specific language impairments (SLI). Int J Lang Commun Disord 2008;43:1-40 «PMID: 18176883»PubMed
  83. Baird G, Dworzynski K, Slonims V ym. Memory impairment in children with language impairment. Dev Med Child Neurol 2010;52:535-40 «PMID: 19807770»PubMed
  84. de Bree E, Wijnen F, Gerrits E. Non-word repetition and literacy in Dutch children at-risk of dyslexia and children with SLI: results of the follow-up study. Dyslexia 2010;16:36-44 «PMID: 19562660»PubMed
  85. Dispaldro M, Leonard LB, Deevy P. Clinical markers in Italian-speaking children with and without specific language impairment: a study of non-word and real word repetition as predictors of grammatical ability. Int J Lang Commun Disord 2013;48:554-64 «PMID: 24033653»PubMed
  86. Dispaldro M. Non-word repetition: the relationship between weak syllables and the omission of grammatical morphemes in children with specific language impairment. Clin Linguist Phon 2014;28:895-911 «PMID: 24911164»PubMed
  87. Everitt A, Hannaford P, Conti-Ramsden G. Markers for persistent specific expressive language delay in 3-4-year-olds. Int J Lang Commun Disord 2013;48:534-53 «PMID: 24033652»PubMed
  88. Rescorla L. Age 13 language and reading outcomes in late-talking toddlers. J Speech Lang Hear Res 2005;48:459-72 «PMID: 15989404»PubMed
  89. Toppelberg CO, Collins BA. Language, culture, and adaptation in immigrant children. Child Adolesc Psychiatr Clin N Am 2010;19:697-717 «PMID: 21056342»PubMed
  90. Snow CE. Academic language and the challenge of reading for learning about science. Science 2010;328:450-2 «PMID: 20413488»PubMed
  91. Korkman M, Stenroos M, Mickos A ym. Does simultaneous bilingualism aggravate children's specific language problems? Acta Paediatr 2012;101:946-52 «PMID: 22591054»PubMed
  92. Collins BA. Dual Language Development of Latino Children: Effect of Instructional Program Type and the Home and School Language Environment. Early Child Res Q 2014;29:389-397 «PMID: 25264401»PubMed
  93. Place S, Hoff E. Properties of dual language exposure that influence 2-year-olds' bilingual proficiency. Child Dev 2011;82:1834-49 «PMID: 22004372»PubMed
  94. Paradis J, Emmerzael K, Duncan TS. Assessment of English language learners: using parent report on first language development. J Commun Disord 2010;43:474-97 «PMID: 20304411»PubMed
  95. Trauner D, Wulfeck B, Tallal P ym. Neurological and MRI profiles of children with developmental language impairment. Dev Med Child Neurol 2000;42:470-5 «PMID: 10972419»PubMed
  96. Visscher C, Houwen S, Scherder EJ ym. Motor profile of children with developmental speech and language disorders. Pediatrics 2007;120:e158-63 «PMID: 17576781»PubMed
  97. Hill EL. A dyspraxic deficit in specific language impairment and developmental coordination disorder? Evidence from hand and arm movements. Dev Med Child Neurol 1998;40:388-95 «PMID: 9652780»PubMed
  98. Beitchman JH, Hood J, Inglis A. Psychiatric risk in children with speech and language disorders. J Abnorm Child Psychol 1990;18:283-96 «PMID: 2376655»PubMed
  99. Beitchman JH, Brownlie EB, Inglis A ym. Seven-year follow-up of speech/language impaired and control children: psychiatric outcome. J Child Psychol Psychiatry 1996;37:961-70 «PMID: 9119943»PubMed
  100. ADHD (aktiivisuuden ja tarkkaavuuden häiriö, lapset ja nuoret) (online). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Suomen Lastenneurologinen Yhdistys Ry:n ja Suomen Lastenpsykiatriyhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 2017 (viitattu 17.12.2018). Saatavilla Internetissä: www.kaypahoito.fi
  101. Käytöshäiriöt (lapset ja nuoret). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Suomen lastenpsykiatriyhdistyksen, Suomen nuorisopsykiatrisen yhdistyksen ja Suomen Psykiatriyhdistyksen Nuorisopsykiatrian jaoksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 2018 (viitattu 17.12.2018). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  102. Beitchman JH, Wilson B, Brownlie EB ym. Long-term consistency in speech/language profiles: I. Developmental and academic outcomes. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 1996;35:804-14 «PMID: 8682762»PubMed
  103. Clark A, O'Hare A, Watson J ym. Severe receptive language disorder in childhood--familial aspects and long-term outcomes: results from a Scottish study. Arch Dis Child 2007;92:614-9 «PMID: 17405857»PubMed
  104. Botting N, Adams C. Semantic and inferencing abilities in children with communication disorders. Int J Lang Commun Disord 2005;40:49-66 «PMID: 15832525»PubMed
  105. Miller CA, Leonard LB, Kail RV ym. Response time in 14-year-olds with language impairment. J Speech Lang Hear Res 2006;49:712-28 «PMID: 16908871»PubMed
  106. Silva PA, Williams S, McGee R. A longitudinal study of children with developmental language delay at age three: later intelligence, reading and behaviour problems. Dev Med Child Neurol 1987;29:630-40 «PMID: 2444484»PubMed
  107. Durkin K, Conti-Ramsden G. Language, social behavior, and the quality of friendships in adolescents with and without a history of specific language impairment. Child Dev 2007;78:1441-57 «PMID: 17883441»PubMed
  108. Benasich AA, Curtiss S, Tallal P. Language, learning, and behavioral disturbances in childhood: a longitudinal perspective. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 1993;32:585-94 «PMID: 8496123»PubMed
  109. Helenius P, Parviainen T, Paetau R ym. Neural processing of spoken words in specific language impairment and dyslexia. Brain 2009;132:1918-27 «PMID: 19498087»PubMed
  110. Koponen T, Aunola K, Ahonen T ym. Cognitive predictors of single-digit and procedural calculation skills and their covariation with reading skill. J Exp Child Psychol 2007;97:220-41 «PMID: 17560969»PubMed
  111. Redmond SM. Language Impairment in the Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder Context. J Speech Lang Hear Res 2016;59:133-42 «PMID: 26502026»PubMed
  112. Yew SG, O'Kearney R. Emotional and behavioural outcomes later in childhood and adolescence for children with specific language impairments: meta-analyses of controlled prospective studies. J Child Psychol Psychiatry 2013;54:516-24 «PMID: 23082773»PubMed
  113. Botting N, Toseeb U, Pickles A ym. Depression and Anxiety Change from Adolescence to Adulthood in Individuals with and without Language Impairment. PLoS One 2016;11:e0156678 «PMID: 27404489»PubMed
  114. Nilsson KK, de López KJ. Theory of Mind in Children With Specific Language Impairment: A Systematic Review and Meta-Analysis. Child Dev 2016;87:143-53 «PMID: 26582261»PubMed
  115. Vissers C ja Koolen S. Theory of Mind Deficits and Social Emotional Functioning in Preschoolers with Specific Language Impairment. Frontiers in Psychology 2016;7:Article 1734
  116. Evans GW. Child development and the physical environment. Annu Rev Psychol 2006;57:423-51 «PMID: 16318602»PubMed
  117. Acoustics in educational settings. Subcommittee on Acoustics in Educational Settings of the Bioacoustics Standards and Noise Standards Committee American Speech-Language-Hearing Association. ASHA Suppl 1995;37:15-9 «PMID: 7696882»PubMed
  118. Acoustical Society of America. Position on the Use of Sound Amplification in the Classroom. http://asa.aip.org/amplification.pdf, Acoustical Society of America, Melville, NY, Jun 2006
  119. Zuurbier M, Lundqvist C, Salines G ym. The environmental health of children: priorities in Europe. Int J Occup Med Environ Health 2007;20:291-307 «PMID: 17932020»PubMed
  120. Koivikko M, Sipari S. Lapsen ja nuoren hyvä kuntoutus. Vajaaliikkeisten Kunto ry, 2006
  121. Romski M, Sevcik RA, Adamson LB ym. Randomized comparison of augmented and nonaugmented language interventions for toddlers with developmental delays and their parents. J Speech Lang Hear Res 2010;53:350-64 «PMID: 20360461»PubMed
  122. Baumann Leech ER, Cress CJ. Indirect facilitation of speech in a late talking child by prompted production of picture symbols or signs. Augmentative and Alternative Communication 2011;27: 40-52
  123. Sevcik RA, Barton-Hulsey A, Romski M. Early intervention, AAC, and transition to school for young children with significant spoken communication disorders and their families. Semin Speech Lang 2008;29:92-100 «PMID: 18645911»PubMed
  124. Light J, McNaughton D, Weyer M ym. Evidence-based literacy instruction for individuals who require augmentative and alternative communication: a case study of a student with multiple disabilities. Semin Speech Lang 2008;29:120-32 «PMID: 18645914»PubMed
  125. Millar DC, Light JC, Schlosser RW. The impact of augmentative and alternative communication intervention on the speech production of individuals with developmental disabilities: a research review. J Speech Lang Hear Res 2006;49:248-64 «PMID: 16671842»PubMed
  126. Romski M, Sevcik RA. Augmentative communication and early intervention: Myths and realities. Infants Young Child 2005;18:174-85
  127. Haapanen ML. Suunsisäisen irtokojeen käytön aiheet ja hoitovaste puhehäiriöissä. Suom Lääkäril 2003;58:3877-81
  128. Aram DM, Morris R, Hall NE. Clinical and research congruence in identifying children with specific language impairment. J Speech Hear Res 1993;36:580-91 «PMID: 8331914»PubMed
  129. Aram DM, Morris R, Hall NE. The validity of discrepancy criteria for identifying children with developmental language disorders. J Learn Disabil 1992;25:549-54 «PMID: 1431538»PubMed
  130. Bedore LM, Peña ED, Gillam RB ym. Language sample measures and language ability in Spanish-English bilingual kindergarteners. J Commun Disord 2010;43:498-510 «PMID: 20955835»PubMed
  131. Boyle J, McCartney E, O'Hare A ym. Intervention for mixed receptive-expressive language impairment: a review. Dev Med Child Neurol 2010;52:994-9 «PMID: 20813021»PubMed
  132. Broomfield J, Dodd B. Is speech and language therapy effective for children with primary speech and language impairment? Report of a randomized control trial. Int J Lang Commun Disord 2011;46:628-640 «PMID: 22026565»PubMed
  133. Buil-Legaz L, Aguilar-Mediavilla E, Adrover-Roig D. Longitudinal trajectories of the representation and access to phonological information in bilingual children with specific language impairment. Int J Speech Lang Pathol 2016;18:473-82 «PMID: 27153201»PubMed
  134. Cable AL, Domsch C. Systematic review of the literature on the treatment of children with late language emergence. Int J Lang Commun Disord 2011;46:138-54 «PMID: 21401813»PubMed
  135. Chao PC, Bryan T, Burstein K, Ergul C. Family-centered intervention for young children at-risk for language and behavior problems. Early Child Educ J 2006;34:147-5
  136. Cheuk DK, Wong V, Leung GM. Multilingual home environment and specific language impairment: a case-control study in Chinese children. Paediatr Perinat Epidemiol 2005;19:303-14 «PMID: 15958153»PubMed
  137. Chonchaiya W, Pruksananonda C. Television viewing associates with delayed language development. Acta Paediatr 2008;97:977-82 «PMID: 18460044»PubMed
  138. Cirrin FM, Gillam RB. Language intervention practices for school-age children with spoken language disorders: a systematic review. Lang Speech Hear Serv Sch 2008;39:S110-37 «PMID: 18162642»PubMed
  139. Cleave PL, Becker SD, Curran MK ym. The efficacy of recasts in language intervention: a systematic review and meta-analysis. Am J Speech Lang Pathol 2015;24:237-55 «PMID: 25654306»PubMed
  140. Dunn M, Flax J, Sliwinski M ym. The use of spontaneous language measures as criteria for identifying children with specific language impairment: an attempt to reconcile clinical and research incongruence. J Speech Hear Res 1996;39:643-54 «PMID: 8783141»PubMed
  141. Ebbels SH, Maric N, Murphy A ym. Improving comprehension in adolescents with severe receptive language impairments: a randomized control trial of intervention for coordinating conjunctions. Int J Lang Commun Disord 2014;49:30-48 «PMID: 24372884»PubMed
  142. Ebbels SH, Nicoll H, Clark B ym. Effectiveness of semantic therapy for word-finding difficulties in pupils with persistent language impairments: a randomized control trial. Int J Lang Commun Disord 2012;47:35-51 «PMID: 22268900»PubMed
  143. Ebbels SH, van der Lely HK, Dockrell JE. Intervention for verb argument structure in children with persistent SLI: a randomized control trial. J Speech Lang Hear Res 2007;50:1330-49 «PMID: 17905915»PubMed
  144. Fey ME, Catts HW, Proctor-Williams K ym. Oral and written story composition skills of children with language impairment. J Speech Lang Hear Res 2004;47:1301-18 «PMID: 15842012»PubMed
  145. Fey ME, Richard GJ, Geffner D ym. Auditory processing disorder and auditory/language interventions: an evidence-based systematic review. Lang Speech Hear Serv Sch 2011;42:246-64 «PMID: 20844275»PubMed
  146. Gerber S, Brice A, Capone N ym. Language use in social interactions of school-age children with language impairments: an evidence-based systematic review of treatment. Lang Speech Hear Serv Sch 2012;43:235-49 «PMID: 22052968»PubMed
  147. Gill CB, Klecan-Aker J, Roberts T, Fredenburg KA. Following directions: Rehearsal and visualization strategies for children with specific language impairment. Child Lang Teach Ther 2003;19:85-103
  148. Gillam SL, Gillam RB, Reece K. Language outcomes of contextualized and decontextualized language intervention: results of an early efficacy study. Lang Speech Hear Serv Sch 2012;43:276-91 «PMID: 22269582»PubMed
  149. Griffer MR. Is Sensory Integration Effective for Children With Language-Learning Disorders?: A Critical Review of the Evidence. Lang Speech Hear Serv Sch 1999;30:393-400 «PMID: 27764349»PubMed
  150. Hasson N, Camilleri B, Jones C, Smith J, Dodd B. Discriminating disorder from difference using dynamic assessment with bilingual children. Child Language Teach Ther 2012;29:57-75
  151. Hewitt LE, Hammer CS, Yont KM ym. Language sampling for kindergarten children with and without SLI: mean length of utterance, IPSYN, and NDW. J Commun Disord 2005;38:197-213 «PMID: 15748724»PubMed
  152. Hill EL. Non-specific nature of specific language impairment: a review of the literature with regard to concomitant motor impairments. Int J Lang Commun Disord 2001;36:149-71 «PMID: 11344592»PubMed
  153. Kazemi Y, Saeednia S. The clinical examination of non-word repetition tasks in identifying Persian-speaking children with primary language impairment. Int J Pediatr Otorhinolaryngol 2017;93:7-12 «PMID: 28109501»PubMed
  154. Korkman M, Stenroos M, Mickos A ym. Does simultaneous bilingualism aggravate children's specific language problems? Acta Paediatr 2012;101:946-52 «PMID: 22591054»PubMed
  155. Law J, Garrett Z, Nye C. Speech and language therapy interventions for children with primary speech and language delay or disorder. Cochrane Database Syst Rev 2003;3:CD004110 «PMID: 12918003»PubMed
  156. Loo JH, Bamiou DE, Campbell N ym. Computer-based auditory training (CBAT): benefits for children with language- and reading-related learning difficulties. Dev Med Child Neurol 2010;52:708-17 «PMID: 20370814»PubMed
  157. Mawhood L, Howlin P, Rutter M. Autism and developmental receptive language disorder--a comparative follow-up in early adult life. I: Cognitive and language outcomes. J Child Psychol Psychiatry 2000;41:547-59 «PMID: 10946748»PubMed
  158. Motsch HJ, Marks DK. Efficacy of the lexicon pirate strategy therapy for improving lexical learning in school-age children: a randomized controlled trial. Child Language Teach Ther 2015;31:237-55
  159. Paradis J, Crago M. Tense and temporality: a comparison between children learning a second language and children with SLI. J Speech Lang Hear Res 2000;43:834-47 «PMID: 11386472»PubMed
  160. Paradis J, Schneider P, Duncan TS. Discriminating children with language impairment among English-language learners from diverse first-language backgrounds. J Speech Lang Hear Res 2013;56:971-81 «PMID: 23275391»PubMed
  161. Petersen DB. A systematic review of narrative-based language intervention with children who have language impairment. Commun Disord Quart Online First 2010;DOI: 10.1177/1525740109353937
  162. Rezzonico S, Chen X, Cleave PL ym. Oral narratives in monolingual and bilingual preschoolers with SLI. Int J Lang Commun Disord 2015;50:830-41 «PMID: 26215148»PubMed
  163. Rintala P, Pienimäki K, Ahonen T, Cantell M, Kooistra L. Effects of psychomotor training programme on motor skill development in children with developmental langugae disorders. Human Move Sci 1998;17:721-37
  164. Roberts MY, Kaiser AP. Early intervention for toddlers with language delays: a randomized controlled trial. Pediatrics 2015;135:686-93 «PMID: 25733749»PubMed
  165. Roberts MY, Kaiser AP. The effectiveness of parent-implemented language interventions: a meta-analysis. Am J Speech Lang Pathol 2011;20:180-99 «PMID: 21478280»PubMed
  166. Saine NL, Lerkkanen MK, Ahonen T ym. Computer-assisted remedial reading intervention for school beginners at risk for reading disability. Child Dev 2011;82:1013-28 «PMID: 21418055»PubMed
  167. Salameh EK, Nettelbladt U, Gullberg B. Risk factors for language impairment in Swedish bilingual and monolingual children relative to severity. Acta Paediatr 2002;91:1379-84 «PMID: 12578298»PubMed
  168. Smeets DJ, van Dijken MJ, Bus AG. Using electronic storybooks to support word learning in children with severe language impairments. J Learn Disabil 2014;47:435-49 «PMID: 23213051»PubMed
  169. Smith-Lock KM, Leitão S, Prior P ym. The Effectiveness of Two Grammar Treatment Procedures for Children With SLI: A Randomized Clinical Trial. Lang Speech Hear Serv Sch 2015;46:312-24 «PMID: 26110982»PubMed
  170. Thordardottir E, Brandeker M. The effect of bilingual exposure versus language impairment on nonword repetition and sentence imitation scores. J Commun Disord 2013;46:1-16 «PMID: 23021785»PubMed
  171. Tomblin JB, Zhang X, Buckwalter P ym. The association of reading disability, behavioral disorders, and language impairment among second-grade children. J Child Psychol Psychiatry 2000;41:473-82 «PMID: 10836677»PubMed
  172. Wake M, Levickis P, Tobin S ym. Two-Year Outcomes of a Population-Based Intervention for Preschool Language Delay: An RCT. Pediatrics 2015;136:e838-47 «PMID: 26347428»PubMed
  173. Wake M, Tobin S, Levickis P ym. Randomized trial of a population-based, home-delivered intervention for preschool language delay. Pediatrics 2013;132:e895-904 «PMID: 24043276»PubMed
  174. Washington KN, Warr-Leeper G, Thomas-Stonell N. Exploring the outcomes of a novel computer-assisted treatment program targeting expressive-grammar deficits in preschoolers with SLI. J Commun Disord 2011;44:315-30 «PMID: 21288539»PubMed
  175. Windsor J, Kohnert K, Lobitz KF ym. Cross-language nonword repetition by bilingual and monolingual children. Am J Speech Lang Pathol 2010;19:298-310 «PMID: 20601622»PubMed

A

Kaksikielisten kielihäiriöisten lasten epäsanojen toisto

Kaksikielisten kielihäiriöisten lasten selviytyminen epäsanojen toiston ja lauseiden toiston testeissä on huonompi kuin ei-kielihäiriöisillä

A

Kehityksellinen kielihäiriö: kieliopillisten rakenteiden harjaannuttaminen

SLI-lapset hyötyvät erilaisten kieliopillisten harjoitusmenetelmien (ilmaisun uudelleen muotoilu, vihjeiden käyttäminen, kieliopillisten strategioiden harjoittelu, kieliopillisten rakenteiden väri- ja muotokoodaus sekö sanojen merkitysten harjoittelu) käyttämisestä kieliopillisten taitojen kuntoutuksessa.

A

Kehityksellinen kielihäiriö: m otoriset ongelmat

Suurella osalla SLI-lapsista on motorisia ongelmia.

A

Kielellinen erityisvaikeus kouluiässä

Lapsilla, joilla on ennen kouluikää todettu kielellinen erityisvaikeus, on usein kouluiässä edelleen puutteellinen kielellinen toimintakyky. Myös heidän ei-kielellinen päättelykykynsä voi kehittyä kouluiässä ikäodotuksia heikommin, vaikka se olisi leikki-iässä ollutkin ikäodotusten mukainen.

A

Monikielisten kielihäiriöisten lasten kerronta

Kaksikielisten kielihäiriöisten lasten kerronnassa on poikkeavia piirteitä verrattuna kaksikielisten ei-kielihäiriöisten lasten kerrontaan

A

Puheen ja kielen tuottoon liittyvien ongelmien kuntoutus

Puheterapiasta on hyötyä lasten puheen tuottoon liittyvien ongelmien kuntoutuksessa.

A

Varhainen interventio ja lapsen kielellinen kehitys

Varhaisella huoltajien ohjauksella tai kielellisellä interventiolla voidaan edistää myöhään puhumaan oppivien ja riskilasten kielellisten taitojen suotuisaa kehitystä.

B

Kehityksellinen kielihäiriö: diagnosointi, testitulosten ja kliinisen arvioinnin merkitys

Mikään yksittäinen testipatteri ei luotettavasti erottele SLI-lapsia (specific language impairment, kielellinen erityisvaikeus) ei-SLI-lapsista. Tämän vuoksi on oleellista, että kielihäiriötä epäiltäessä lasta tutkii asiaan perehtynyt työryhmä.

B

Kehityksellinen kielihäiriö: kaksikielisten lasten kielellisen kehityksen riskitekijät

Riskitekijät, jotka ennustavat kielellisen kehityksen ongelmien (LI) suuruutta, näyttäisivät olevat pääosin samat yksi- ja kaksikielisillä lapsilla.

B

Kehityksellinen kielihäiriö: kerrontataitojen kuntoutuvuus

Teemoittain etenevä ja strukturoitu kerrontataitojen harjoittelu ilmeisesti edistää SLI-lasten kerrontataitoja.

B

Kehityksellinen kielihäiriö: puheen ymmärtämisen kuntoutus

Puheterapeuttisilla menetelmillä ilmeisesti edistetään SLI-lasten puheen ymmärtämisen taitoja, ja visuaalisten vihjemallien ja mielikuvien sekä toiston käyttöön perustuvat harjoittelumenetelmät ilmeisesti auttavat SLI-lasten ohjeiden muistamista ja puheen ymmärtämistä.

B

Kehityksellinen kielihäiriö: SI-terapian vaikutus kielenkehitykseen

Toimintaterapeutin antamalla sensorisen integraation (SI) terapialla ei ilmeisesti ole vaikutusta kielellisiin taitoihin laaja-alaisista oppimisvaikeuksista kärsivillä lapsilla.

B

Kehityksellinen kielihäiriö: tunne-elämä ja sosiaaliset taidot

Puutteelliseen kielelliseen toimintakykyyn liittynee lapsuus- ja nuoruusiässä kohonnut käytös- ja ihmissuhdeongelmien sekä tunne-elämän häiriöiden riski.

B

Kehityksellinen kielihäiriö: uusien sanojen oppiminen puheen selkiytymisen jälkeen

Lapset, joilla on todettu kielellinen erityisvaikeus, näyttävät kouluiässäkin oppivan uusia sanoja normaalisti kehittyneitä lapsia heikommin.

B

Kehityksellinen kielihäiriö: uusien sanojen oppiminen, sanavarasto

SLI-lasten sanavaraston ja uusien sanojen oppimista voitaneen tehostaa tarkoin kohdennetuilla kuntoutusmenetelmillä.

B

Kouluikäisten kielihäiriöisten lasten puheterapia

5–14-vuotiaiden SLI-lasten kielellisestä kuntoutuksesta yhteistyössä päiväkodin ja koulun kanssa on ilmeisesti hyötyä muun muassa sanaston, käsitteistön ja lukivalmiuksien oppimisessa.

C

Hyvälaatuiseksi luokiteltu puheen kehityksen viivästyminen kouluiässä

Myös hyvänlaatuiseksi luokiteltavaan puheen kehityksen viivästymiseen saattaa liittyä kielellistä vaikeutta.

C

Kaksikielisyys ja kielellinen erityisvaikeus

Kaksikielisyys ei näytä lisäävän kielihäiriöisyydestä lapselle aiheutuvaa haittaa.

C

Kehityksellinen kielihäiriö: kaksikielisyys erotusdiagnostiikassa

Kaksikielisyyden aiheuttamat ongelmat saattavat olla vaikeasti erotettavissa kielen kehityksen häiriöstä, mutta luotettava näyttö puuttuu.

C

Kehityksellinen kielihäiriö: kuullun prosessoinnin vaikeus ja tietokoneavusteinen kuntoutus

Pelkästään tietokoneavusteisten ohjelmien käyttö ei näytä kohentavan merkittävästi kielihäiriöisten lasten kuullun prosessoinnin taitoja, eikä niillä ole havaittu olevan siirtovaikutusta laajemmin kielellisiin taitoihin.

C

Kehityksellinen kielihäiriö: tietokoneavusteinen kuntoutus

SLI-lapset voivat hyötyä tietokoneavusteisesta kuntoutuksesta muun muassa kieliopillisen ilmaisun, kielellisen tietoisuuden ja lukivalmiuksien harjaannuttamisessa.

C

Monikieliset kielihäiriöiset lapset ja dynaaminen arvio

Monikieliset kielihäiriöiset lapset näyttävät suoriutuvan dynaamisessa arvioinnissa monikielisiä ei-kielihäiriöisiä lapsia huonommin.

C

Television katselun vaikutus lasten kielen kehitykseen ja kielelliseen viivästymään

Television katselu ilman aikuista, runsas TV:n katselu ja lapsille tarkoittamattomien ohjelmien katselu saattavat viivästyttää lapsen kielellistä kehitystä.

C

Usea kotikieli ja kehityksellinen kielihäiriö

Useampi kotikieli saattaa lisätä SLI:n riskiä ja vaikeusastetta.

D

Kehityksellinen kielihäiriö: kielen käytön harjoittelu sosiaalisissa vuorovaikutustilanteissa

SLI-lasten pragmaattisia kielen käyttötaitoja sosiaalisissa vuorovaikutustilanteissa saatetaan voida kohentaa erilaisilla interventioilla, mutta kunnollinen tutkimusnäyttö tästä puuttuu vielä.

D

Kehityksellinen kielihäiriö: sananlöytäminen, nimeäminen

SLI-lasten sananlöytämisen ja nimeämisen vaikeuksien kuntoutuksesta saattaa olla hyötyä, mutta kunnollinen tutkimusnäyttö puuttuu vielä.

Suosituksen yhteyteen ei ole liitetty yhtään kuvaa tai kaaviota.