Beteendestörningar (barn och unga)

God medicinsk praxis rekommendationer
Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim och Finlands barnpsykiatriförening, Finlands ungdomspsykiatriska förening samt Ungdomspsykiatriska sektionen vid Psykiaterföreningen i Finland
29.6.2021

Hur kan man hänvisa till God medicinsk praxis-rekommendationen? «K1»1

Den här svenskspråkiga God medicinsk praxis-rekommendationen har översatts från den finska God medicinsk praxis-rekommendationen (Käypä hoito -suositus Käytöshäiriöt (lapset ja nuoret) «Käytöshäiriöt (lapset ja nuoret)»1). Om det finns skillnader i texterna gäller den uppdaterade finskspråkiga versionen.

Huvudsakligen finns evidenssammandragen och bakgrundsmaterialen samt internetlänkarna på finska.

Centrala rekommendationer

  • Beteendestörningar hos barn och ungdomar är mångformiga störningar vars huvudsymtom är långvarigt (6 månader eller mer) trotsigt, aggressivt eller asocialt beteende som avviker från åldersnivån (t.ex. stölder, upprepat ljugande, förstörelse av egendom, grymhet mot människor eller djur) och som orsakar problem i sociala relationer och funktionsförmåga.
  • Beteendestörningar förekommer hos ca 5 % av barn och ungdomar.
  • Beteendestörningar kan förebyggas genom att främja barnets emotionella färdigheter samt interaktions- och problemlösningsfärdigheter, och genom att avlägsna eller minska faktorer som predisponerar till beteendestörningar.
  • Beteendeproblem är en vanlig orsak till att barn och unga hänvisas till mentalvårdstjänster.
  • Beteendestörningar är ofta associerade med utvecklingsrelaterade problem (inlärningsproblem, störningar i tal- och språkutvecklingen), bisjukdomar (t.ex. ADHD, affektiva störningar och missbruksstörningar) och psykosocial belastning.
  • Psykosociala behandlingsformer är primära.
  • Mest forskningsevidens i behandlingen av beteendestörningar hos barn har erhållits från strukturerad föräldraträning, där man stöder barnets och förälderns positiva relation och stärker positivt beteende. De mest framgångsrika vårdformerna för ungdomar är mångformiga psykosociala interventioner som är speciellt avsedda för dem, deras föräldrar och deras nätverk.
  • Läkemedelsbehandling av beteendestörningar hos barn övervägs endast om adekvata psykosociala behandlingsformer eller vård av bisjukdomar, eller en kombination av sådana behandlingar, inte är tillräcklig för att hantera svåra beteendesymtom. I svåra fall kan en läkemedelsbehandling, som en del av annan behandling, främja hanteringen av aggressivt och impulsivt beteende hos ungdomar samt den ungas förmåga att dra nytta av psykosocial behandling.
  • När barnet eller den unga har beteendeproblem, görs en helhetsbedömning av situationen på basnivå och påfrestande faktorer minskas eller avlägsnas. På basnivån ges strukturerad föräldraträning, stöd för barnet inom småbarnspedagogiken eller i skolan och stöd för den unga och dennes nätverk (se diagrammen «gvr00057a.pdf»1 och «gvr00057b.pdf»2). De svåraste fallen hänvisas till den specialiserade sjukvården.
  • Vården genomförs i samarbete med barnet eller den unga samt med familjen, hälso- och sjukvården, småbarnspedagogiken, skolan, studerandehälsovården, familjerådgivningen och socialförvaltningen på så sätt, att man överväger individuellt med vilka aktörer det är ändamålsenligt att samarbeta med.
  • Vården förutsätter ett förtroendefullt samarbetsförhållande och kontinuitet som stärker familjens och den ungas agentskap.

Avgränsning av ämnet

  • Rekommendationen gäller förebyggande, bedömning, diagnostisering och behandling av beteendestörningar hos barn och unga.
  • Rekommendationen granskar beteendestörningar i första hand ur hälso- och sjukvårdens perspektiv.

Mål

  • Syftet med rekommendationen är att
    • förenhetliga förebyggandet, bedömningen, diagnostiken och behandlingen av beteendestörningar hos barn och unga
    • erbjuda evidensbaserad information som stöd för lösningarna.
  • Se också de allmänna målen för och användningen av God medicinsk praxis-rekommendationerna «https://www.kaypahoito.fi/sv/god-medicinsk-praxis»1.

Målgrupper

  • Rekommendationen är avsedd för aktörer som bedömer, diagnostiserar, vårdar och rehabiliterar barn och unga med beteendestörningssymtom.
  • Rekommendationen innehåller också information för föräldrar till barn och unga med symtom på beteendestörningar, för personal inom småbarnspedagogiken och skolor och socialförvaltning, samt för de som planerar och beslutar om servicesystem.

Definitioner

Tabell 1. Diagnostiska kriterier för trotssyndrom enligt ICD-10- och DSM-5-klassifikationerna. Källor «American Psychiatric Association (APA). Diagnostic...»1, «Terveyden ja hyvinvoinnin laitos. Psykiatrian luok...»2.
Diagnostiska kriterier för trotssyndrom (F91.3) enligt ICD-10-klassifikationen Diagnostiska kriterier för trotssyndrom (313.81) enligt DSM-5-klassifikationen (icke-officiell översättning)
A. Störningen uppfyller de allmänna kriterierna för beteendestörningar (F91).
B. Fyra eller flera av de symtom som uppräknats bland de diagnostiska kriterierna i F91 i punkt A, men inte flera än två av punkterna 9–23.
C. De symtom som framförts i kriterium B bör vålla olägenheter och med beaktande av barnets utvecklingsnivå vara avvikande.
D. Minst fyra av symtomen bör ha förekommit under minst sex månader.
Differentialdiagnos:
Trotssyndromliknande symtom uppträder i flera andra beteendestörningar. Trotssyndromet skiljer sig tydligt från andra beteendestörningar genom att det saknar sådant beteende där man bryter mot lagen och andra människors grundrättigheter, såsom vid stöld, plågande, mobbning, misshandel eller förstörande av egendom. Denna diagnos används inte om barnet gjort något av det föregående. Då uppfylls ofta kriterierna för diagnoserna F91.0–F91.2 och de är primära i relation till trotssyndromet.
A. En argsint eller irriterad sinnesstämning i minst sex månader, motstridigt eller trotsigt beteende eller hämndlystenhet som visar sig som minst fyra av följande symtom i vilken kategori som helst nedan samt som uppträder i interaktion med minst en (1) sådan person som inte är ett syskon.
Argsint eller irriterad sinnesstämning
1. Tappar ofta besinningen
2. Är ofta känslig och lättirriterad
3. Är ofta arg och på dåligt humör
Motstridigt eller trotsigt beteende
4. Strider ofta med vuxna
5. Uppträder ofta avsiktligt trotsigt och vägrar att ge efter för vuxnas krav eller regler
6. Irriterar ofta avsiktligt människor
7. Beskyller ofta andra för sina egna misstag eller sitt dåliga uppförande
Hämndlystenhet
8. Har varit skadeglad, elak eller hämndlysten minst två gånger under de senaste sex månaderna
Obs! Kriterierna anses ha uppfyllts endast om beteendet med beaktande av ålder och kön, utvecklingsnivå och kulturmiljö framträder oftare eller mera bestående än normalt. Beteendeproblemens varaktighet (bestående) och frekvens är kriterier utgående från vilka slutsats dras ifall symtomen i fråga är inom gränserna för det normala eller tecken på en störning. Hos barn under 5 år ska beteendet förekomma under de flesta dagar i minst sex månader, om detta inte registrerats på annat sätt (kriterium A8). Hos barn i minst 5-års ålder ska beteendet framträda minst en gång i veckan under minst sex månaders tid, om detta inte registrerats på annat sätt (kriterium A8). Dessa frekvenskriterier fungerar som en undre gräns för beteendets framträdande vid fastställande av störningssymtomen. Även andra faktorer ska uppmärksammas, bl.a. ifall beteendeproblemets frekvens och intensitet är avvikande, då man uppmärksammar individens utvecklingsnivå, kön eller kultur.
B. Beteendeproblem orsakar olägenhet för personen själv eller andra personer i den närmaste sociala miljön (familjen, kamrater) eller försämrar de sociala, utbildningsmässiga eller yrkesmässiga funktionerna.
C. Beteendet framträder inte endast under en psykotisk störning, användning av rusmedel eller en affektiv störning. Inte heller ska de diagnostiska kriterierna för en Disruptive Mood Dysregulation-störning (DSM-5) uppfyllas. Svårighetsgraden fastställs enligt på hur många ställen symtomen framträder: alternativen är lindrig (på ett ställe), medelsvår (vissa symtom på två ställen) eller svår (vissa symtom på minst tre ställen).
Tabell 2. Diagnostiska kriterier för beteendestörningar enligt ICD-10-klassifikationen. Källa «Terveyden ja hyvinvoinnin laitos. Psykiatrian luok...»2.
Diagnostiska kriterier för Beteendestörningar av utagerande slag (F91) enligt ICD-10-klassifikationen
G1. Upprepat och långvarigt beteendemönster som medför att andra människors grundrättigheter kränks eller grundläggande normer eller regler för socialt beteende med beaktande av barnets ålder överträds.
Varaktighet minst sex månader, varvid barnet eller den unga uppvisar några av följande symtom (se kolumnen till höger)
(1) ovanligt många eller svåra utbrott av ilska i relation till utvecklingsstadiet
(2) strider ofta med vuxna
(3) vägrar ofta aktivt att göra vuxna till viljes eller trotsar gällande regler
(4) utför ofta med uppenbar avsikt handlingar som irriterar andra människor
(5) beskyller ofta andra för sina egna misstag eller sitt dåliga uppförande
(6) har lätt för att bli arg eller låter sig lätt irriteras av andra
(7) är ofta arg eller harmsen
(8) är ofta elak eller hämndlysten
(9) gör sig ofta skyldig till lögn eller löftesbrott för egen nytta eller gunst eller för att undgå skyldigheter
(10) inleder ofta fysiska slagsmål (innefattar inte slagsmål mellan syskon)
(11) har använt ett vapen som kan tillfoga andra allvarlig fysisk skada (t.ex. klubba, tegelsten, trasig flaska, slidkniv, skjutvapen)
(12) hänger ofta ute till sent på natten trots föräldrarnas förbud (med början under 13 års ålder)
(13) riktar fysisk grymhet mot andra människor (t.ex. binder fast, tillfogar offret skär- eller brännskador)
(14) riktar fysisk grymhet mot djur
(15) förstör avsiktligt andras egendom (på annat sätt än genom att anlägga brand)
(16) anlägger avsiktligt bränder som medför fara för allvarliga skador
(17) stjäl viktiga eller värdefulla föremål hemma eller annanstans utan att tillfoga offret skada (t.ex. butiksstöld, inbrott, förfalskning)
(18) skolkar ofta från skolan (vilket börjat vid under 13 års ålder)
(19) har rymt hemifrån eller från fosterhem minst två gånger och en gång rymt för längre tid än 1 natt (innefattar inte flykt till följd av fysiskt eller sexuellt våld)
(20) begår brott som skadar offret (t.ex. väskryckning, annat våldsamt rån, utpressning)
(21) tvingar en annan person till sexuellt umgänge
(22) ofredar och skrämmer ofta andra personer (t.ex. uppsåtligt tillfogande av smärta eller skada, ständiga hotelser, trakasserier, förföljelse eller störande)
(23) gör inbrott i en annan persons lägenhet, annan byggnad eller bil.
Det räcker att de symtom som nämnts i punkterna 11, 13, 15, 16, 20, 21 och 23 förekommer en enda gång för att kriteriet skall uppfyllas.
G2. Ingen diagnostisering kan göras av följande sjukdomar:
Schizofreni (F20)
Manisk episod (F30)
Depressiv episod (F32)
Antisocial personlighetsstörning (F60.2)
Genomgripande utvecklingsstörningar (F84)
Hyperaktivitetsstörningar (F90)
Blandade störningar av beteende och känsloliv (F92)
Emotionella störningar med debut särskilt under barndomen (F93)
Debutålder:
  • Störning som debuterat under barndomen: minst ett av symtomen på beteendestörning har debuterat före 10 års ålder.
  • Störning som debuterat i ungdomsåldern: beteendestörningarna har inte debuterat före 10 års ålder.

Svårighetsgrad:
  • Lindrig: inget annat symtom än de som krävs för diagnosen eller endast ett fåtal förekommer, ochbeteendestörningarna medför endast lindriga olägenheter för andra människor
  • Medelsvår: symtomens antal och verkningar varierar mellan lindrig och svår.
  • Svår: utöver de symtom som krävs för diagnosen förekommer ett flertal andra symtom eller beteendestörningarna medför betydande olägenheter för andra människor, t.ex. allvarlig fysisk skada, vandalism eller stöld.
Beteendestörning, begränsad till familjesammanhang (F91.0)
Diagnostiska kriterier A. Störningen uppfyller de allmänna kriterierna för beteendestörning (F91).
B. Tre eller flera av de symtom som uppfyller de diagnostiska kriterierna (F91) för beteendestörning i punkt A, samt minst tre från punkterna 9–23.
C. Minst ett av symtomen från punkterna 9–23 bör ha en varaktighet av minst sex månader.
D. Beteendestörningen är begränsad till familjesammanhang.
Beteendestörning med aggressivitet och bristande social anpassning (F91.1)
Diagnostiska kriterier A. Störningen uppfyller de allmänna kriterierna för beteendestörning (F91).
B. Tre eller flera av de symtom som uppfyller de diagnostiska kriterierna (F91) för beteendestörning i punkt G1, samt minst 3 under punkterna 9–23.
C. Minst 1 av symtomen under punkterna 9–23 bör ha en varaktighet av minst sex månader.
D. Synnerligen dåliga relationer till jämnåriga kamrater, vilket tar sig uttryck i isolering, avvisande och impopularitet. Avsaknad av nära bilaterala vänskapsförhållanden.
Beteendestörning med aggressivitet men med normal social anpassning (F91.2)
Diagnostiska kriterier A. Störningen uppfyller de allmänna kriterierna för beteendestörning (F91).
B. Tre eller flera av de symtom som uppfyller de diagnostiska kriterierna i F91 för beteendestörning i punkt A, minst tre av punkterna 9–23.
C. Minst ett av symtomen av punkterna 9–23 bör ha en duration av minst sex månader.
D. Beteendestörningen är inte begränsad till familjen, utan framträder även i miljöer utanför hemmet.
E. Relationerna till jämnåriga kamrater befinner sig inom gränserna för det normala.
Trotssyndrom (F91.3) Diagnostiska kriterier (se tabell «Centrala störningar som förekommer samtidigt med beteendestörningar (komorbida sjukdomar) indelade enligt ICD-10-sjukdomsklassifikationen (de viktigaste med fetstil) samt andra symtom och förhållanden som ska uppmärksammas...»5)
Annan specificerad beteendestörning av utagerande slag (F91.8)
Beteendestörning av utagerande slag, ospecificerad (F91.9)
Tabell 3. Diagnostiska kriterier för beteendestörningar enligt DSM-5-klassifikationen. Källa «American Psychiatric Association (APA). Diagnostic...»1.
Diagnostiska kriterier för beteendestörning (312) enligt DSM-5-klassifikationen (icke-officiell översättning)
A. Ett upprepat och ihärdigt beteendemönster som bryter mot andra människors rättigheter och åldersgruppens viktiga sociala normer, och som uppfyller tre eller flera av nedanstående 15 kriterier under de senaste 12 månaderna, i vilken som helst av nedanståendekategorier. Minst ett kriterium bör ha uppfyllts under de senaste sex månaderna. Aggressivitet mot människor och djur
1. Trakasserar, hotar eller skrämmer ofta andra.
2. Inleder ofta slagsmål
3. Har använt ett vapen som kan tillfoga andra allvarlig fysisk skada (t.ex. klubba, sten, trasig flaska, kniv, skjutvapen)
4. Har varit fysiskt grym mot människor
5. Har varit fysiskt grym mot djur
6. Har rånat ett offer genom hot (t.ex. misshandel, utpressning, beväpnat rån)
7. Har tvingat någon till sexuella handlingar
Förstörelse av egendom
8. Har deltagit i en avsiktlig anläggning av brand med syfte att orsaka allvarliga skador
9. Har avsiktligt förstört annans egendom (på annat sätt än genom en brand)
Bedräglighet eller stöld
10. Har gjort inbrott i en annan persons hem, byggnad eller bil
11. Ljuger ofta för att få varor eller tjänster eller för att undvika plikter
12. Har stulit värdefulla föremål utan att hota offret (t.ex. butiksstöld, förfalskning)
Allvarligt brott mot regler
13. Är ofta ute sent trots föräldrarnas förbud redan vid under 13 års ålder
14. Har minst två gånger rymt hemifrån över natten medan hen bott hos sina föräldrar eller fosterföräldrar (eller en gång för en längre tid)
15. Har ofta skolkat ofta från skolan redan vid under 13 års ålder.
B. Beteendestörningarna orsakar kliniskt betydande olägenhet i sociala, utbildningsmässiga eller yrkesmässiga funktioner.
C. Om personen är 18 år eller äldre, motsvarar kriterierna inte asocial personlighet. Fastställ störningen enligt debutåldern:
debut i barndomen (312.81)
debut i ungdomen (312.82)
ospecificerad debut (312.89)
Preciserande beskrivning: brister i prosociala känslor; minst två av följande drag som pågått i mer än 12 månader och förekommit i flera olika miljöer och situationer:
  • avsaknad av skuldkänslor och ånger
  • beaktar eller bryr sig inte om andra människors känslor
  • bryr sig inte om sin skolframgång eller annan funktionsförmåga
  • uttrycker eller visar inte sina känslor för andra, annat än på sådana sätt som verkar falska, ytliga eller opportunistiska.

Fastställ svårighetsgraden: lindrig, medelsvår, svår

Prevalens och epidemiologi

Etiologi och riskfaktorer

Screening

  • Screening utgör ett led i den förebyggande hälso- och sjukvården och omfattar
  • Eventuella för- eller nackdelar med screeningen av beteendestörningar har inte undersökts i system som motsvarar rådgivningen eller skolhälsovården i Finland.

Prevention

  • Inlärningen av positivt beteende hos barn och unga stöds av säkra, förutsebara och varma människorelationer, positiva uppfostringsmetoder samt positiva modeller i miljön. Se videon "Voidaanko lasten ja nuorten käytöshäiriöitä ehkäistä?" «Voidaanko lasten ja nuorten käytöshäiriöitä ehkäistä? (video)»3
  • Barns och ungdomars utveckling (särskilt den språkliga) samt utvecklingsmiljöer (föräldraskap, daghem, skola) bör stödjas. Utöver detta bör riskfaktorer för beteendestörningar på individ- och samhällsnivå minskas. Se mera detaljerade riskfaktorer «Käytöshäiriöoireilun ja käytöshäiriöiden riskitekijöitä»2).
  • Barn med en genomsnittligt svagare kognitiv funktionsförmåga, särskilt om de språkliga färdigheterna är svagare än hos jämnåriga eller det finns brister i de exekutiva funktionerna, bör stödjas i vardagsmiljön, till exempel genom att använda bilder som stöd för kommunikationen redan innan beteendeproblemen uppkommer. Se också God medicinsk praxis-rekommendationen Kehityksellinen kielihäiriö (kielellinen erityisvaikeus, lapset ja nuoret) «Kehityksellinen kielihäiriö (kielellinen erityisvaikeus, lapset ja nuoret)»2 (på finska), «Kielellinen erityisvaikeus (dysfasia, lapset ja nu...»30; Utvecklingsrelaterad språkstörning (särskild språksvårighet, barn och unga) «Utvecklingsrelaterad språkstörning (särskild språksvårighet, barn och unga)»3 (på svenska).
  • Undersökta interventioner som förebygger uppkomsten av beteendestörningar kan delas in i tre grupper:
    1. universella, som riktas till hela befolkningen
    2. selektiva, som riktas till personer med en ökad risk för beteendestörning
    3. indierat riktade interventioner, d.v.s. interventioner för de som har symtom på beteendestörningar men vars symtom inte överskrider den diagnostiska gränsen «Muñoz RF, Mrazek PJ, Haggerty RJ. Institute of Med...»31.
  • I studier över indikerade interventioner och behandling av beteendestörningar finns betydande överlappningar och båda behandlas i avsnittet om behandlingen av beteendestörningar.
  • I detta stycke behandlas endast universella och selektiva interventioner. Tilläggsinformation om individuella interventioner finns i evidensöversikterna samt i deras källor i anslutning till rekommendationen.
  • Förebyggande interventioner som beskrivs nedan kan genomföras i flera servicesystem och de behöver inte ingå i hälso- och sjukvården. Det finns inte heller forskningsdata på att genomförande av dessa interventioner skulle förutsätta någon specifik yrkesexamen inom skolväsendet eller social- och hälsovården.

Universell och selektiv prevention i småbarnspedagogiken och skolan

Universell prevention med hjälp av föräldratränings- och familjeprogram

Selektiv (barn och ungdomar som hör till riskgruppen) prevention med hjälp av föräldratränings- och familjeprogram

Samhälleligt utvecklingsprogram i preventionen av beteendeproblem hos unga

  • Ett samhälleligt interventionsprogram minskar uppenbarligen brottsligt beteende hos pojkar i vuxenåldern «Paikallisia palveluita tukeva laaja interventio-ohjelma ilmeisesti vähentää poikien rikollista käyttäytymistä aikuisuudessa.»B.
    • I det undersökta programmet utbildas lokala aktörer i att identifiera skyddande faktorer och riskfaktorer som påverkar beteendeproblem hos ungdomar, samt att använda evidensbaserade förebyggande interventioner för att minska risker och stärka skyddande faktorer. I programmet införde kommuner 1–5 förebyggande interventionsprogram för riskfaktorer de själva valt, vilka omfattade universella skol- och familjeprogram och samhälleliga (community based) program, samt selektiva skol- och samhällsprogram för riskungdomar. I interventionen fick kommunerna stöd för programmet i 5 år.

Diagnostik

Klinisk symtombild

  • Beteendestörningar kännetecknas av ett långvarigt, från åldersnivån avvikande, upprepat eller kontinuerligt aggressivt, trotsigt eller asocialt (eller samtliga av de föregående) beteende som orsakar problem i sociala relationer och funktionsförmåga i skolan eller i studierna.
  • Beteendestörningar kan börja i barndomen eller i ungdomen.
  • Beteendestörningarnas symtombild förändras enligt åldern så att trotsighet och aggressivitet är typiska beteendeformer i barndomen men i den senare barndomen och ungdomen förekommer asocialt beteende i allt större grad.
  • Ett barn med trotssyndrom är lättretat, argt och stridslystet, retar och irriterar avsiktligt andra, beskyller andra för sina egna misstag, säger emot, trotsar vuxnas vilja och regler och är hämndlysten.
  • En beteendestörning föregås ofta av trotssyndrom.
  • En ungdom med beteendestörning ljuger, stjäl, är grym mot djur eller människor, har sönder saker, är aggressiv och våldsam och bryter mot regler (t.ex. rymmer och skolkar från skolan).
  • Symtombilden kan domineras antingen av en reaktiv (barnet eller den unga reagerar impulsivt med aggression på stimuli i miljön) eller en proaktiv (barnet eller den unga inleder slagsmål och bryter mot sociala normer) aggressivitet.
  • Vid beteendestörningar förekommer ofta andra samtidiga störningar eller sjukdomar. Den unga kan till exempel även vara självdestruktiv eller använda rusmedel eller hen kan uppvisa sexuellt riskbeteende.
  • Beteendestörningar kan också vara förknippade med brister i prosociala känslor.

Diagnoskriterier

  • Diagnostiska kriterier i enlighet med ICD-10-sjukdomsklassifikationen (diagnosnummer F91) och DSM-5-sjukdomsklassfikationen (diagnosnummer 312) (tabell «Beteendestörningar enligt ICD-10- och DSM-5-klassifikationerna. Källor , ....»4) beskrivs i tabellerna «Diagnostiska kriterier för beteendestörningar enligt ICD-10-klassifikationen. Källa ....»2 och «Diagnostiska kriterier för beteendestörningar enligt DSM-5-klassifikationen. Källa ....»3.
    • En diagnos förutsätter att personen har långvarigt åtminstone några (i F91.0–F91.2 tre eller flera) av de symtom som räknats upp i tabellen (tiunder en tid av minst sex månader) (ICD-10).
    • Beteendestörningar kan enligt symtomens svårighetsgrad delas in i lindriga (utöver symtom som krävs för diagnosen förekommer endast ett fåtal eller inga extra symtom och beteendestörningen medför endast lindriga olägenheter för andra människor), medelsvåra (symtomens antal och verkningar varierar mellan lindrig och svår) och svåra (utöver de symtom som krävs för diagnosen även ett flertal andra symtom eller beteendestörningen medför betydande olägenheter för andra människor) beteendestörningar.
    • Båda sjukdomsklassifikationerna skiljer på störning som debuterar i barndomen (minst ett av symtomen på beteendestörning har debuterat före 10 års ålder) och störning som debuterar i ungdomen (symtomen har inte debuterat före 10 års ålder).
    • ICD-10-sjukdomsklassifikationen konstaterar att även om debutåldern inte kodas separat, rekommenderar man att den registreras i patientjournalen.
    • DSM-5-sjukdomsklassficeringen innehåller separata koder för beteendestörning med debut i barndomen (312.81) och debut i ungdomen (312.82) samt beteendestörning med ospecificerad debut (312.89). Se tabell «Beteendestörningar enligt ICD-10- och DSM-5-klassifikationerna. Källor , ....»4.
Tabell 4. Beteendestörningar enligt ICD-10- och DSM-5-klassifikationerna. Källor «American Psychiatric Association (APA). Diagnostic...»1, «Terveyden ja hyvinvoinnin laitos. Psykiatrian luok...»2.
ICD-10 DSM-5
ICD-10 Beteendestörningar med debut i barndomen och ungdomen DSM-5 Utagerande beteende-, impulskontroll- och beteendestörningar (Disruptive, Impulse-Control, and Conduct Disorders)
F91 Beteendestörningar av utagerande slag
F91.0 Beteendestörning av utagerande slag, begränsad till familjesammanhang
F91.1 Beteendestörning med aggressivitet och bristande social anpassning
F91.2 Beteendestörning med aggressivitet men med normal social anpassning
F91.3 Trotssyndrom
F91.8 Annan specificerad beteendestörning av utagerande slag
F91.9 Beteendestörning av utagerande slag, ospecificerad
313.81 Trotssyndrom (F91.3)
312.34 Intermittent explosivitet (Intermittent Explosive Disorder) (F63.81)
ICD-10 Beteendestörning i samband med annan störning Beteendestörning
F90.1 Hyperaktiv beteendestörning
F92 Blandade störningar av beteende och känsloliv
F92.0 Depressiv beteendestörning
F92.8 Annan specificerad blandad störning i beteende och känsloliv
312.81 Debut i barndom (minst ett symtom före 10 års ålder) (F91.1)
312.82 Debut i ungdom (F91.2)
312.89 Ospecificerad debut (F91.9) Preciserande beskrivning: Brister i prosociala känslor
312.89 Annan specificerad utagerande beteende-, impulskontroll- och uppförandestörning (F91.8)
312.9 Ospecificerad utagerande beteende-, impulskontroll- och uppförandestörning (F91.9)

Förekomstformer

Diagnostisering

  • För en diagnostisk bedömning behövs information om bland annat följande «NICE. Antisocial Behaviour and Conduct Disorder in...»32 (Internet «https://www.nice.org.uk/guidance/cg158/evidence/conduct-disorders-in-children-and-young-people-full-guideline-189848413»7):
    • beteendesymtomens debut (varaktighet), frekvens och förekomstplats samt mängd och kvalitet
    • förekomsten av andra symtom
    • barnets eller den ungas funktionsförmåga
    • övergripande hälsotillstånd (fysiskt, neurologiskt och psykiskt)
    • barnets eller den ungas utvecklingshistoria (inlärningssvårigheter, särskilt kommunikations-, tal- och språkutvecklingen)
    • användning av rusmedel
    • livssituation (hem, daghem eller skola), belastningsfaktorer (t.ex. upplevelser av våld) och vänskapsförhållanden
    • föräldraskapets kvalitet
    • barnets eller den ungas egen uppfattning om sin situation samt föräldrarnas uppfattning om situationen.
  • Som bakgrund för beteendestörningssymtom kan det finnas andra störningar eller förhållanden som förklarar beteendestörningssymtomet och kräver primär uppmärksamhet i behandlingen.
  • Symtom som uppfyller de diagnostiska kriterierna för beteendestörning kan också förekomma samtidigt med en annan störning eller flera andra störningar.
  • För att planera vården är det viktigt att identifiera störningar som bättre förklarar symtomen eller samtidiga störningar och belastningsfaktorer som orsakar eller upprätthåller symtomen samt kultur- eller utvecklingsmiljörelaterade faktorer.
  • Information samlas genom kliniska eller strukturerade intervjuer, eller genom både kliniska och strukturerade intervjuer, enkäter och andra behövliga undersökningar
    • från barnet eller den unga själv (man träffar barnet eller den unga både separat i individuella möten och tillsammans med föräldrarna)
    • från föräldrarna, med förälderns eller den ungas tillstånd från daghemmet eller skolan
    • vid behov från andra källor (t.ex. rådgivningen och skolhälsovården, tidigare patientjournaler, barnskyddet eller socialförvaltningen; med den ungas tillstånd från ungdomstjänster, om den unga deltagit i sådana).

Metoder som används till hjälp för bedömning, diagnostik och uppföljning

Störningar, sjukdomar och förhållanden som beaktas i differentialdiagnostiken

Samsjuklighet (komorbiditet)

Tabell 5. Centrala störningar som förekommer samtidigt med beteendestörningar (komorbida sjukdomar) indelade enligt ICD-10-sjukdomsklassifikationen «Terveyden ja hyvinvoinnin laitos. Psykiatrian luok...»2 (de viktigaste med fetstil) samt andra symtom och förhållanden som ska uppmärksammas
Psykiska störningar och beteendestörningar Litteratur God medicinsk praxis-rekommendation
Psykiska störningar och utvecklingsstörningar med debut i barndomen Störningar i tal- och språkutvecklingen: bland annat
Expressiv språkstörning (F80.1) och
Impressiv språkstörning (F80.2)
Annan specificerad störning i tal- och språkutvecklingen (F80.8)
Störning i tal- och språkutvecklingen, ospecificerad (F80.9)
Kehityksellinen kielihäiriö (kielellinen erityisvaikeus, lapset ja nuoret) «Kehityksellinen kielihäiriö (kielellinen erityisvaikeus, lapset ja nuoret)»2 (på finska), «Kielellinen erityisvaikeus (dysfasia, lapset ja nu...»30; Utvecklingsrelaterad språkstörning (särskild språksvårighet, barn och unga) «Utvecklingsrelaterad språkstörning (särskild språksvårighet, barn och unga)»3 (på svenska)
Specifika utvecklingsstörningar av inlärningsfärdigheter (F81): bland annat
Läs- och skrivsvårighet;
Specifik lässvårighet (F81.0)
Specifik stavningssvårighet (F81.1)
Specifik räknesvårighet (F81.2)
Blandad inlärningsstörning (F81.3)
Genomgripande utvecklingsstörningar (F84):
Autismspektrumstörningar;
Autism i barndomen (F84.0) och Aspergers syndrom (F84.5)
ADHD (aktivitets- och uppmärksamhetsstörning) tillsammans med beteendestörning: Hyperaktiv beteendestörning (F90.1) ADHD (aktiivisuuden ja tarkkaavuuden häiriö) «ADHD (aktiivisuuden ja tarkkaavuuden häiriö)»4 (på finska), «ADHD (aktiivisuuden ja tarkkaavuuden häiriö). Käyp...»37; ADHD (aktivitets- och uppmärksamhetsstörning) «ADHD (aktivitets- och uppmärksamhetsstörning)»5 (på svenska)
Psykiska störningar med debut i ungdomen eller ibland i barndomen Förstämningssyndrom
Depressiv episod; kombination av Beteendestörningar av utagerande slag (F91) och fortlöpande betydande nedstämdhet (F30–F39):
Depressiv beteendestörning (F92.0)
Depressio «Depressio»6 (på finska), «Depressio. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääk...»38; Depression «Depression»13 (på svenska)
Bipolär sjukdom (F31) Kaksisuuntainen mielialahäiriö «Kaksisuuntainen mielialahäiriö»7 (på finska), «Kaksisuuntainen mielialahäiriö. Käypä hoito -suosi...»39; Bipolär sjukdom «Bipolär sjukdom»8 (på svenska)
Ångestsyndrom;
Kombination av beteendestörningar och fortlöpande, betydande emotionella symtom, bland annat: ångest, tvångstankar och tvångshandlingar, depersonalisation eller derealisation, rädslor och hypokondri.
När störningen uppfyller de allmänna diagnostiska kriterierna för beteendestörning (F91) och ett diagnostiskt kriterium för neurotiska, stressrelaterade eller somatoforma syndrom (F40–F48) eller för emotionella störningar med debut särskilt under barndomen (F93), är det fråga om Annan specificerad blandad störning i beteende och känsloliv (F92.8)
Ahdistuneisuushäiriöt «Ahdistuneisuushäiriöt»14 (på finska), «Ahdistuneisuushäiriön hoito. Tulossa oleva Käypä h...»87; Ångestsyndrom «Ångestsyndrom»15 (på svenska)
Posttraumatiskt stressyndrom (F43.1), eventuellt särskilt hos flickor Traumaperäinen stressihäiriö «Traumaperäinen stressihäiriö»9 (på finska), «Traumaperäinen stressihäiriö. Käypä hoito -suositu...»40; Posttraumatiskt stressyndrom «Posttraumatiskt stressyndrom»10 (på svenska)
Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av psykoaktiva substanser (F10–19); Missbruk av rusmedel, alkohol- och drogproblem, Tobaksberoende Alkoholiongelmat «Alkoholiongelmat»16 (på finska), «Alkoholiongelma...»36; Alkoholmissbruk «Alkoholmissbruk»17 (på svenska)
Huumeongelmat «Huumeongelmat»18 (på finska), «Huumeongelma...»41; Narkotikamissbruk «Narkotikamissbruk»19 (på svenska)
Tupakka- ja nikotiiniriippuvuuden ehkäisy ja hoito «Tupakka- ja nikotiiniriippuvuuden ehkäisy ja hoito»20 (på finska), «Tupakka- ja nikotiiniriippuvuuden ehkäisy ja hoito...»42
Identitetsstörning: Annan specificerad emotionell störning i barndomen (F93.89)
Personlighetsstörningar med debut i senare ungdomsålder Emotionellt instabil personlighetsstörning (F60.3), eventuellt särskilt hos unga kvinnor i vuxenålder Epävakaa persoonallisuus «Epävakaa persoonallisuus»21 (på finska), «Epävakaa persoonallisuus. Käypä hoito -suositus. S...»99; Emotionellt instabil personlighet «Emotionellt instabil personlighet»22 (på svenska)
Antisocial personlighetsstörning (F60.2) (Som fortsättning på beteendestörning, tidigast från och med ca (16–)18 års ålder)
Andra symtom, drag och faror Självdestruktivitet
och självskadebeteende också utan självmordssyfte
Itsemurhien ehkäisy ja itsemurhaa yrittäneen henkilön hoito «Itsemurhien ehkäisy ja itsemurhaa yrittäneen hoito»23(på finska), «Itsemurhien ehkäisy ja itsemurhaa yrittäneen henki...»104; Förebyggande av självmord och vård av patient som försökt begå självmord «Förebyggande av självmord och vård av patient som försökt begå självmord»24 (på svenska)
Våldsamhet, brottslighet
Känslokalla drag (och brister i prosociala känslor) förekommer hos en del barn och ungdomar med beteendestörning
Brist på utbildning, marginalisering, arbetslöshet
Sömnlöshet Unettomuus «Unettomuus»25 (på finska), «Unettomuus. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lää...»110; Sömnlöshet «Sömnlöshet»26 (på svenska)
Dödsrisk
Förhållanden Hälsorisker i anslutning till socioekonomiska och psykosociala förhållanden (Grupp Z55–Z65), bland annat
Z61 Problem som har samband med negativa
händelser under barndomen (Z61, med flera underklasser)
Andra problem som har samband med uppfostran (Z62, med flera underklasser)
Andra problem som har samband med den primära
stödgruppen, inkluderande familjeförhållanden (Z63, med flera underklasser)
Somatiska sjukdomar Fetala alkoholspektrumstörningar: Fetal alcohol spectrum disorder, FASD
Epilepsi, eventuellt samsjuklighet, bland annat beteendestörningar Epilepsiat ja kuumekouristukset (lapset) «Epilepsiat ja kuumekouristukset (lapset ja nuoret)»27 (på finska), «Epilepsiat ja kuumekouristukset (lapset). Käypä ho...»115; Epilepsier och feberkramper (barn och unga) «Epilepsier och feberkramper (barn och unga)»28 (på svenska)

Psykosociala behandlingar

Läkemedelsbehandling

Psykosläkemedel

ADHD-läkemedel

Stämningsstabiliserande läkemedel

Antidepressiva läkemedel

Arbetsgruppens rekommendation om processen för bedömning, diagnostik och uppföljning

  • Beteendesymtom hos barn och ungdomar framträder ofta hemma, i småbarnspedagogiken, skolan och i andra studiemiljöer, på barnrådgivningen eller i skolhälsovården. Beteendestörningar är ofta lätta att upptäcka «Scott S. Oppositional and conduct disorders. Kirja...»19.
  • barnet eller den unga hänvisas på grund av symtom på beteendestörning oftast först till tjänster på basnivå, dvs. till barnrådgivningen eller hälsocentralen, skolhälsovården, skolkuratorn eller -psykologen eller till familjerådgivningen.
  • På basnivån kartläggs
    • utvecklingsanamnesen (somatisk, neurologisk och psykosocial)
    • det fysiska, neurologiska och psykiska hälsotillståndet
    • antal och typ av beteendesymtom och andra psykiska och somatiska symtom (t.ex. sömnproblem och särskilt depression och självdestruktivitet)
    • barnets eller den ungas användning av rusmedel
    • inlärningssvårigheter, utvecklingsfördröjningar (särskilt tal- och språkutveckling)
    • barnets eller den ungas funktionsförmåga i vardagen (familje- och kamratrelationer, fritidsaktiviteter, daghems- eller skolgången och hur de klarar sig läromässigt osv.)
    • barnets eller den ungas och familjens styrkor och sociala stödnätverk
    • psykosociala stressfaktorer (inklusive eventuellt våld i närrelationen), illabehandling, dvs. fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och försummelse av fysiska, psykiska och sociala behov (Internet «https://thl.fi/fi/web/lastenneuvolakasikirja/ohjeet-ja-tukimateriaali/menetelmat/perhe-ja-kehitysymparisto/lapsen-kaltoinkohtelu#Tutkiminen»14) samt föräldrarnas belastning, psykiska problem och användning av rusmedel
    • behovet av socialvårdens stödåtgärder eller deras tillräcklighet
    • kvaliteten och mängden av interaktion mellan barnet och föräldern samt uppfostringsmetoder:
      • gemensamma aktiviteter
      • om föräldrarna vet var barnet eller den unga rör sig
      • hur man sätter gränser för barnet eller den unga.
  • Utvecklingsmässiga psykologiska grundundersökningar av ett barn under skolåldern utförs vanligtvis av en psykolog på rådgivningen eller inom småbarnspedagogiken eller någon annan psykolog som är insatt i undersökningen av den kognitiva utvecklingen hos barn. Information om funktionsförmågan hos ett barn under skolåldern fås från föräldrarna och genom att konsultera personalen inom småbarnspedagogiken.
  • Bakom beteendestörningar ligger ofta inlärningssvårigheter, varför en eventuell utredning av dessa är viktig. Mer information om inlärningssvårigheter fås genom att kartlägga barnets eller den ungas skolframgång genom att fråga barnet självt, föräldrarna och lärarna. Vid behov gör specialläraren en bedömning och skolpsykologen (eller annan psykolog) en undersökning som ger en bild av barnets utvecklingsnivå och prestationsprofil. Om inlärningssvårigheter konstateras, tas skolans stödåtgärder i bruk. Om man i undersökningarna upptäcker genomgripande inlärningssvårigheter eller tecken på intellektuell funktionsnedsättning, ska för ett barn i grundskoleåldern en bedömning av behovet av en barnneurologisk undersökning av göras enligt lokal praxis.
  • Neuropsykologiska undersökningar och talterapeuts- och ergoterapeutskonsultationer övervägs och görs enligt lokal praxis när det behövs noggrannare uppgifter om barnets eller den ungas kognitiva funktionsförmåga, särskilt den språkliga förmågan, svårigheter i talproduktion eller förståelse eller brister i motoriken, finmotoriken, funktionsförmågan i vardagen mm. Vid behov görs en bedömning av en barnneurolog eller foniatriker i en verksamhetsenhet enligt lokal praxis.
  • Att använda sig av SDQ-formuläret (fyllt i av föräldern, läraren och barnet eller den unga själv) är ofta till nytta «NICE. Antisocial Behaviour and Conduct Disorder in...»32.
  • Utgående från bedömningen erbjuds familjen, barnet eller den unga en lämplig intervention (se diagrammet Nivåstrukturering av bedömning och behandling av beteendeproblem och -störningar hos barn «gvr00057a.pdf»1 och Nivåstrukturering av undersökning och behandling av beteendestörningssymtom och beteendestörningar hos ungdomar «gvr00057b.pdf»2). En strukturerad uppföljning (t.ex. SDQ-enkät) av symtomen och funktionsförmågan hos barn och ungdomar fogas till interventionen, utgående från vilken en ny lägesbedömning kan göras om interventionen inte underlättar barnets eller den ungas situation.
  • Om barnets eller den ungas symtom på beteendestörning är kraftiga och har en betydande nedsättande effekt på funktionsförmågan, eller om de är associerade med betydande bisjukdomar eller om interventioner på basnivå inte har hjälpt, övervägs en remiss till specialnivån (specialiserad sjukvård).
  • Inom den barn- och ungdomspsykiatriska specialiserade sjukvården utförs en omfattande bedömning av barnets eller den ungas psykiatriska tillstånd samt funktionsförmåga i olika situationer. Särskilt uppmärksammas differentialdiagnostiken och samsjukligheten.
  • Som hjälpmedel för diagnostiken kan användas omfattande symtomkartläggningar «Kyselylomakkeet käytöshäiriöiden diagnostiikan apuvälineinä»5 (t.ex. ASEBA-formulär «https://aseba.org/»9 som är avsedda för den unga, föräldern och läraren), eller en diagnostisk strukturerad eller halvstrukturerad intervju (t.ex. DAWBA eller KIDDIE-SADS-PL-intervjuer) «Kyselylomakkeet käytöshäiriöiden diagnostiikan apuvälineinä»5. För att noggrant beskriva beteendesymtom och följa upp symtomen kan man använda formulär (t.ex. Eybergs enkät om beteendestörning) som kartlägger beteendesymtom i detalj «Kyselylomakkeet käytöshäiriöiden diagnostiikan apuvälineinä»5.
  • En bedömning av självdestruktivitet hör alltid till en psykiatriska bedömning som utförs inom primärvården och den specialiserade sjukvården.
  • Enligt övervägande av barnpsykiatern, ungdomspsykiatern eller annan specialistläkare bedöms behovet av konsultationer inom andra specialiteter, neuropsykologiska undersökningar, ergoterapeutens undersökningar och övriga undersökningar.
  • I samband med undersökningarna samlas preciserande och eventuellt saknade uppgifter in om familjesituationen, daghems- eller skolsituationen, genomförda pedagogiska stödåtgärder, stressfaktorer (illabehandling), föräldraskap, nätverk, tidigare undersökningar och behandlingar.
  • Behandlingen genomförs inom öppenvården genom att iaktta en individuell vårdplan som barnet eller den unga och familjen kan förbinda sig till. Se diagrammen Nivåstrukturering av bedömning och behandling av beteendeproblem och -störningar hos barn «gvr00057a.pdf»1 och Nivåstrukturering av undersökning och behandling av beteendestörningssymtom och beteendestörningar hos ungdomar «gvr00057b.pdf»2. Avdelningsvård övervägs endast i akuta situationer och när den behövs för att precisera diagnostiseringen eller för inledande av eller ändring i läkemedelsbehandlingen.
  • En strukturerad uppföljning av vården omfattar också bedömning av symtom, funktionsförmågan och läkemedlens biverkningar.
  • I mycket svåra situationer som kräver behandling övervägs en remiss till nationella EVA-enheter (psykiatrisk undersöknings- och vårdenhet för särskilt svårbehandlade minderåriga) på specialnivå.
  • I svåra situationer är det nyttigt med en strukturerad bedömning av våldsrisken som grund för planering av interventioner (t.ex. Structured Assessment of Violence Risk in Youth, SAVRY) «Kyselylomakkeet käytöshäiriöiden diagnostiikan apuvälineinä»5, men utarbetande av riskbedömningar förutsätter metodutbildning.

Allmänna vårdprinciper som föreslås av arbetsgruppen

Arbetsgruppens rekommendation för vårdens nivåstrukturering och arbetsfördelning

  • Beteendestörningar hos barn och ungdomar kan behandlas enligt symtombilden och lokalt överenskommen praxis antingen inom basnivåns eller den specialiserad sjukvårdens tjänster. Se diagrammen Nivåstrukturering av bedömning och behandling av beteendeproblem och -störningar hos barn «gvr00057a.pdf»1 och Nivåstrukturering av undersökning och behandling av beteendestörningssymtom och beteendestörningar hos ungdomar «gvr00057b.pdf»2
  • I nivåstruktureringen av behandlingen mellan bas- och specialnivån kan man hos barn i lek- och skolåldern tillämpa LAPS-formuläret «https://www.thl.fi/documents/732587/741077/LAPS_lomake_06092010.pdf»16. Läs mer om ämnet i «Lasten ja nuorten psykososiaalisen terveyden mittareita (LAPS ja SDQ)»6 och kriterierna för icke-brådskande barnpsykiatrisk och ungdomspsykiatrisk specialiserad sjukvård.
  • Behandlingen genomförs i samarbete med barnet eller den unga och familjen, hälso- och sjukvården, familjerådgivningen, småbarnspedagogiken eller skolan och socialförvaltningen på så sätt, att man överväger individuellt, med vilka aktörer det är ändamålsenligt att samarbeta med i fallet i fråga.
  • Konsultationer inom den specialiserade sjukvården kan användas vid behov när vårdens nivåstrukturering övervägs.
  • Om barnet är klient hos socialvården eller barnskyddet, ska vården både på basnivå och specialnivå inom hälso- och sjukvården genomföras i samarbete med dessa. Om barnet däremot inte är klient hos socialvården eller barnskyddet, ska behovet av samarbete bedömas så att bland annat lagstadgade kontakt- och anmälningsskyldigheter beaktas. Läs mer i tilläggsmaterialet som behandlar socialvård, barnskydd och familjestöd «Sosiaalihuolto, lastensuojelu ja perheiden tuki»8.
  • Om barnet eller den unga är klient hos barnskyddets vård utom hemmet, genomförs vården i samarbete med socialarbetaren och platsen för vård utom hemmet.
  • En kortvarig barn- eller ungdomspsykiatrisk avdelningsperiod kan vara nödvändig i situationer, där barnet eller den unga till exempel är mycket våldsam eller självdestruktiv och lägesbedömningen eller diagnostiken inte kan utföras inom öppenvården.
  • Psykiatrisk tvångsvård kan vara nödvändig kortvarigt om ovan nämnda krissituationer inte kan fås under kontroll på annat sätt, men sjukhusvården ska ha ett vårdsamband.
  • Regionspecifika, multiprofessionellt uppbyggda vårdstigar anses underlätta nivåstruktureringen «https://www.nice.org.uk/guidance/CG158/chapter/1-Recommendations#organisation-and-delivery-of-care»17.

Socialvård, barnskydd och familjestöd

  • En effektiv prevention och behandling av beteendestörningar hos barn och ungdomar förutsätter ofta ett gott samarbete mellan socialvården och hälso- och sjukvården. För mer information se «Sosiaalihuolto, lastensuojelu ja perheiden tuki»8.
  • Alla yrkespersoner inom hälso- och sjukvården har, oberoende av om de arbetar till exempel inom den privata eller offentliga sektorn, skyldighet att utan dröjsmål meddela socialvården om de i sitt arbete har fått kännedom om ett barn som kan ha behov av socialvård eller barnskydd (Socialvårdslagen (1301/2014) 35 § «Sosiaalihuoltolaki (1301/2014). https://www.finlex...»59; Internet «https://www.finlex.fi/fi/laki/alkup/2014/20141301»18, Barnskyddslagen (417/2007) 25 § «Lastensuojelulaki (417/2007). https://www.finlex.f...»60; Internet «https://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2007/20070417»19).
  • Den som gör anmälan behöver inte veta om hen gör en anmälan enligt socialvårdslagen eller barnskyddslagen. Socialvårdsmyndigheten har ansvar för hur man agerar utifrån anmälan.
  • Det rekommenderas, att anmälan görs av en person som först fått kännedom om orsaken till anmälan, till exempel den yrkesperson som själv träffat barnet eller föräldern. Det rekommenderas, att anmälan görs om möjligt i samarbete med barnet eller den unga och dennes familj.
  • Efter att anmälan mottagits ska yrkespersonerna inom socialvården omedelbart bedöma behovet av brådskande hjälp och stöd för barnet.
  • Oftast kräver inte anmälningarna brådskande åtgärder utan en bedömning av servicebehovet eller behovet av barnskydd inleds utgående från anmälan. I den görs en genomgripande utredning av barnets uppväxtförhållanden. Om barnet eller den unga vårdas inom hälso- och sjukvården ska bedömningen göras i samarbete med hälso- och sjukvården.
  • Om barnet eller den unga har en vårdrelation till hälso- och sjukvården ska socialvårds- och barnskyddsarbetet planeras och genomföras i samarbete med hälso- och sjukvården.
  • Stödet som ges inom ramen för barnskyddet indelas i stöd inom öppenvården och stöd för vård utom hemmet. Öppenvårdsstödet är alltid frivilligt och ges vanligtvis så att barnet bor hemma. I barnskyddet ska man i första hand använda öppenvårdens stödåtgärder om inte barnets intresse kräver annat.
  • Stödet som ges inom öppenvården innehåller ofta drag av olika psykosociala stödformer som presenterats i den här God medicinsk praxis-rekommendationen. Inom socialvården i Finland används emellertid tills vidare relativt knappt med standardiserade metoder som baserar sig på forskningsevidens, till exempel arbetsmetoder för föräldraskapsstöd. Särskilt inom familjerådgivningssystemet har man emellertid infört bland annat strukturerade föräldraträningsprogram.
  • De former av psykosocial prevention och vård som konstaterats vara effektiva i denna rekommendation, såsom föräldraträningsprogram, kan tillämpas också inom socialvården och barnskyddet, och det finns exempelvis ingen forskningsevidens på att någon viss grupp av yrkespersoner inom social- och hälsovården skulle lämpa sig bättre för genomförandet av dessa än någon annan.
  • Ett barn kan brådskande placeras för vård utom hemmet om barnet befinner sig i omedelbar fara. En brådskande placering kan fortgå i högst 30 dygn. En brådskande placering kan förlängas med högst 30 dygn, om det finns särskilda behov som fastställts i lagen för detta (Barnskyddslagen 38 § «Lastensuojelulaki (417/2007). https://www.finlex.f...»60).
  • En långvarig placering av ett barn eller en ung person utanför hemmet, dvs. omhändertagande, tillgrips endast om förhållandena i hemmet eller barnets eller den ungas eget beteende hotar att allvarligt äventyra barnets eller den ungas hälsa eller utveckling. Dessutom kan detta tillgripas endast om öppenvårdens stödåtgärder inte har varit möjliga eller lämpliga, eller om de visat sig vara otillräckliga och ett omhändertagande är i barnets intresse (Barnskyddslagen 40 § «Lastensuojelulaki (417/2007). https://www.finlex.f...»60).
  • Vård utom hemmet för barn eller ungdomar ska utgående från barnskyddslagen ordnas i första hand i familjevård, t.ex. fosterfamilj, om det på basis av hens individuella situation är möjligt.

Småbarnspedagogikens och skolväsendets roll

Prognos

Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim och Finlands barnpsykiatriförening, Finlands ungdomspsykiatriska förening samt Ungdomspsykiatriska sektionen vid Psykiaterföreningen i Finland

För mera information om arbetsgruppsmedlemmar samt anmälan om intressekonflikter, se «Käytöshäiriöt (lapset ja nuoret)»1 (på finska)

Översättare: Lingsoft Language Services Oy

Granskning av översättningen: Stephan Salenius

Litteratur

Beteendestörningar (barn och unga). God medicinsk praxis-rekommendation. Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, och Finlands barnpsykiatriförening, Finlands ungdomspsykiatriska förening samt Ungdomspsykiatriska sektionen vid Psykiaterföreningen i Finland. Helsingfors: Finska Läkarföreningen Duodecim, 2021 (hänvisning dd.mm.åååå). Tillgänglig på internet: www.kaypahoito.fi

Närmare anvisningar: «https://www.kaypahoito.fi/sv/god-medicinsk-praxis/nyttjanderattigheter/citering»21

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

Litteratur

  1. American Psychiatric Association (APA). Diagnostic and statistical manual of mental disorders, 5. painos (DSM-5). Washington DC, 2013
  2. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos. Psykiatrian luokituskäsikirja. Tautiluokitus ICD-10:n psykiatriaan liittyvät diagnoosit. Luokitukset, termistöt ja tilasto-ohjeet 1/2012. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos, Tampere, 2012
  3. Canino G, Polanczyk G, Bauermeister JJ ym. Does the prevalence of CD and ODD vary across cultures? Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol 2010;45:695-704 «PMID: 20532864»PubMed
  4. Polanczyk GV, Salum GA, Sugaya LS ym. Annual research review: A meta-analysis of the worldwide prevalence of mental disorders in children and adolescents. J Child Psychol Psychiatry 2015;56:345-65 «PMID: 25649325»PubMed
  5. Almqvist F, Puura K, Kumpulainen K ym. Psychiatric disorders in 8-9-year-old children based on a diagnostic interview with the parents. Eur Child Adolesc Psychiatry 1999;8(Suppl 4):17-28 «PMID: 10654130»PubMed
  6. Taanila A, Ebeling H, Kotimaa A ym. Is a large family a protective factor against behavioural and emotional problems at the age of 8 years? Acta Paediatr 2004;93:508-17 «PMID: 15188979»PubMed
  7. Gyllenberg D, Marttila M, Sund R ym. Temporal changes in the incidence of treated psychiatric and neurodevelopmental disorders during adolescence: an analysis of two national Finnish birth cohorts. Lancet Psychiatry 2018;5:227-36 «PMID: 29398636»PubMed
  8. Ollendick TH, Seligman LD, Butcher AT. Does anxiety mitigate the behavioral expression of severe conduct disorder in delinquent youths? J Anxiety Disord 1999;13:565-74 «PMID: 10688524»PubMed
  9. Ruchkin V, Koposov R, Vermeiren R ym. Psychopathology and age at onset of conduct problems in juvenile delinquents. J Clin Psychiatry 2003;64:913-20 «PMID: 12927006»PubMed
  10. Timmons-Mitchell J, Brown C, Schulz SC ym. Comparing the mental health needs of female and male incarcerated juvenile delinquents. Behav Sci Law 1997;15:195-202 «PMID: 9309857»PubMed
  11. Erskine HE, Ferrari AJ, Nelson P ym. Epidemiological modelling of attention-deficit/hyperactivity disorder and conduct disorder for the Global Burden of Disease Study 2010. J Child Psychol Psychiatry 2013;54:1263-74 «PMID: 24117530»PubMed
  12. Sourander A, Koskelainen M, Niemelä S ym. Changes in adolescents mental health and use of alcohol and tobacco: a 10-year time-trend study of Finnish adolescents. Eur Child Adolesc Psychiatry 2012;21:665-71 «PMID: 22782292»PubMed
  13. Mishina K, Tiiri E, Lempinen L ym. Time trends of Finnish adolescents' mental health and use of alcohol and cigarettes from 1998 to 2014. Eur Child Adolesc Psychiatry 2018;27:1633-43 «PMID: 29704065»PubMed
  14. Sourander A, Lempinen L, Brunstein Klomek A. Changes in Mental Health, Bullying Behavior, and Service Use Among Eight-Year-Old Children Over 24 Years. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2016;55:717-25.e2 «PMID: 27453086»PubMed
  15. Salmi V. Nuorten rikoskäyttäytyminen ja uhrikokemukset 2012. Oikeuspoliittisen tutkimuslaitoksen tutkimustiedonantoja 113. https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/152500/tta_113_Salmi.pdf?sequence=1
  16. Näsi M. Nuorten rikoskäyttäytyminen ja uhrikokemukset 2016. Katsauksia 18/2016. Helsingin yliopisto, Valtiotieteellinen tiedekunta, Kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutti
  17. Lavigne JV, Gouze KR, Hopkins J ym. A multidomain cascade model of early childhood risk factors associated with oppositional defiant disorder symptoms in a community sample of 6-year-olds. Dev Psychopathol 2016;28:1547-62 «PMID: 26646055»PubMed
  18. Murray J, Farrington DP. Risk factors for conduct disorder and delinquency: key findings from longitudinal studies. Can J Psychiatry 2010;55:633-42 «PMID: 20964942»PubMed
  19. Scott S. Oppositional and conduct disorders. Kirjassa: Thapar A, Pine DS (toim.) Rutter's Child and Adolescent Psychiatry. 5. painos. Wiley Blackwell 2015:913-30
  20. Latimer K, Wilson P, Kemp J ym. Disruptive behaviour disorders: a systematic review of environmental antenatal and early years risk factors. Child Care Health Dev 2012;38:611-28 «PMID: 22372737»PubMed
  21. Frick PJ, Ray JV, Thornton LC ym. Can callous-unemotional traits enhance the understanding, diagnosis, and treatment of serious conduct problems in children and adolescents? A comprehensive review. Psychol Bull 2014;140:1-57 «PMID: 23796269»PubMed
  22. Boden JM, Fergusson DM, Horwood LJ. Risk factors for conduct disorder and oppositional/defiant disorder: evidence from a New Zealand birth cohort. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2010;49:1125-33 «PMID: 20970700»PubMed
  23. Moffitt TE, Arseneault L, Jaffee SR ym. Research review: DSM-V conduct disorder: research needs for an evidence base. J Child Psychol Psychiatry 2008;49:3-33 «PMID: 18181878»PubMed
  24. Viding E, Jones AP, Frick PJ ym. Heritability of antisocial behaviour at 9: do callous-unemotional traits matter? Dev Sci 2008;11:17-22 «PMID: 18171362»PubMed
  25. Viding E, Fontaine NM, McCrory EJ. Antisocial behaviour in children with and without callous-unemotional traits. J R Soc Med 2012;105:195-200 «PMID: 22637770»PubMed
  26. Burt SA. Are there meaningful etiological differences within antisocial behavior? Results of a meta-analysis. Clin Psychol Rev 2009;29:163-78 «PMID: 19193479»PubMed
  27. DynaMed Plus. Oppositional Defiant Disorder (vaatii kirjautumisen): DynaMed Plus. Ipswich (MA): EBSCO Information Services. 1995. Record No 114094. http://www.dynamed.com/login.aspx?direct=true&site=DynaMed&id=114094
  28. Dynamed Plus. Conduct Disorder (vaatii kirjautumisen). DynaMed Plus. Ipswich (MA): EBSCO Information Services 1995. Record No 114669. http://www.dynamed.com/login.aspx?direct=true&site=DynaMed&id=114669
  29. Valtioneuvoston asetus seulonnoista (339/2011). http://www.finlex.fi/fi/laki/alkup/2011/20110339
  30. Kielellinen erityisvaikeus (dysfasia, lapset ja nuoret). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Suomen Foniatrit ry:n ja Suomen Lastenneurologisen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 18.05.2010. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  31. Muñoz RF, Mrazek PJ, Haggerty RJ. Institute of Medicine report on prevention of mental disorders. Summary and commentary. Am Psychol 1996;51:1116-22 «PMID: 8937259»PubMed
  32. NICE. Antisocial Behaviour and Conduct Disorder in Children and Young People – Recognition, Intervention and Management. Clinical Guidelines, No. 158. British Psychological Society, 2013. https://www.nice.org.uk/guidance/cg158/evidence/conduct-disorders-in-children-and-young-people-full-guideline-189848413
  33. Saukkonen S, Aronen ET, Laajasalo T ym. Victimization and psychopathic features in a population-based sample of Finnish adolescents. Child Abuse Negl 2016;60:58-66 «PMID: 27690216»PubMed
  34. Borum R, Bartel P, Forth A. Manual for the Structured Assessment of Violence in Youth (SAVRY). Mental Health Institute, University of South Florida, Tampa, Florida, 2002
  35. Kaltiala-Heino R. SAVRY- strukturoitu nuoruusikäisten väkivaltariskin arviointimenetelmä. Pirkanmaan sairaanhoitopiirin julkaisuja 5/2005. Tampereen Yliopistopaino Oy, Tampere, 2005
  36. Alkoholiongelmat. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Päihdelääketieteen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 21.08.2018. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  37. ADHD (aktiivisuuden ja tarkkaavuuden häiriö). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Suomen Lastenneurologisen yhdistys ry:n, Suomen Lastenpsykiatriyhdistyksen ja Suomen Nuorisopsykiatrisen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 31.05.2017. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  38. Depressio. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Psykiatriyhdistys ry:n asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 06.07.2016. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  39. Kaksisuuntainen mielialahäiriö. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Suomen Psykiatriyhdistys ry:n ja Suomen Nuorisopsykiatrisen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 19.06.2013. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  40. Traumaperäinen stressihäiriö. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Psykiatriyhdistys ry:n asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 17.12.2014. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  41. Huumeongelmat. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Päihdelääketieteen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 12.04.2018. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  42. Tupakka- ja nikotiiniriippuvuuden ehkäisy ja hoito. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Yleislääketieteen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 19.06.2018. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  43. Skitsofrenia. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Psykiatriyhdistys ry:n asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 22.01.2015. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  44. Ruane A, Carr A. Systematic Review and Meta-analysis of Stepping Stones Triple P for Parents of Children with Disabilities. Fam Process 2018 Mar 9. doi: 10.1111/famp.12352 «PMID: 29520764»PubMed
  45. Karjalainen P, Santalahti P. Ohjaajien kokemukset vanhemmuusohjelmasta ja sen hyödyistä. Suom Lääkäril 2016;10:733-8
  46. Balia C, Carucci S, Coghill D ym. The pharmacological treatment of aggression in children and adolescents with conduct disorder. Do callous-unemotional traits modulate the efficacy of medication? Neurosci Biobehav Rev 2018;91:218-38 «PMID: 28137460»PubMed
  47. Persico AM, Arango C, Buitelaar JK ym. Unmet needs in paediatric psychopharmacology: Present scenario and future perspectives. Eur Neuropsychopharmacol 2015;25:1513-31 «PMID: 26166453»PubMed
  48. Scotto Rosato N, Correll CU, Pappadopulos E ym. Treatment of maladaptive aggression in youth: CERT guidelines II. Treatments and ongoing management. Pediatrics 2012;129:e1577-86 «PMID: 22641763»PubMed
  49. Ebeling H, Hokkanen T, Tuominen T ym. Nuorten käytöshäiriöiden arviointi ja hoito. Duodecim 2004;120:33-42
  50. Penfold RB, Stewart C, Hunkeler EM ym. Use of antipsychotic medications in pediatric populations: what do the data say? Curr Psychiatry Rep 2013;15:426 «PMID: 24258527»PubMed
  51. Gorman DA, Gardner DM, Murphy AL ym. Canadian guidelines on pharmacotherapy for disruptive and aggressive behaviour in children and adolescents with attention-deficit hyperactivity disorder, oppositional defiant disorder, or conduct disorder. Can J Psychiatry 2015;60:62-76 «PMID: 25886657»PubMed
  52. Matikainen N, Rosengård-Bärlund M, Ryhänen E, Raaska K. Litiumin endokriiniset haittavaikutukset. Suom Lääkäril 2018;73:129-34
  53. Knapp P, Chait A, Pappadopulos E ym. Treatment of maladaptive aggression in youth: CERT guidelines I. Engagement, assessment, and management. Pediatrics 2012;129:e1562-76 «PMID: 22641762»PubMed
  54. Marttunen M, Kataja H, Henttonen A ym. Hyötyykö käytöshäiriöinen nuori nuorisopsykiatrisesta osastohoidosta? Duodecim 2004;120:43-9
  55. Kaltiala-Heino R. Alaikäisten tahdosta riippumaton hoito. Mitä mielenterveyslain käsite vakava mielenterveydellinen häiriö alaikäisillä tarkoittaa? Sosiaaliministeriön selvityksiä 2003:7. Helsinki, 2003
  56. Mielenterveyslaki (1116/1990). https://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/1990/19901116
  57. Kaltiala-Heino R, Putkonen H, Eronen M. Why do girls freak out? Exploring female rage among adolescents admitted to adolescent forensic psychiatric inpatient care. J Forensic Psych Psychol 2013:24:83-110
  58. Kaltiala-Heino R, Eronen M, Putkonen H. Violent girls in adolescent forensic care are more often psychotic and traumatized than boys in the same level of care. J Forensic Psych Psychol 2014;25:636-57
  59. Sosiaalihuoltolaki (1301/2014). https://www.finlex.fi/fi/laki/alkup/2014/20141301
  60. Lastensuojelulaki (417/2007). https://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2007/20070417
  61. Perusopetuksen opetussuunnitelman perusteet 2014. Määräykset ja ohjeet 2014:96. Opetushallitus
  62. Varhaiskasvatuslaki (36/1973). https://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/1973/19730036
  63. Odgers CL, Moffitt TE, Broadbent JM ym. Female and male antisocial trajectories: from childhood origins to adult outcomes. Dev Psychopathol 2008;20:673-716 «PMID: 18423100»PubMed
  64. Sourander A, Jensen P, Davies M ym. Who is at greatest risk of adverse long-term outcomes? The Finnish From a Boy to a Man study. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2007;46:1148-61 «PMID: 17712238»PubMed
  65. Alink LR, Egeland B. The roles of antisocial history and emerging adulthood developmental adaption in predicting adult antisocial behavior. Aggress Behav 2013;39:131-40 «PMID: 23386537»PubMed
  66. Steiner H, Remsing L, Work Group on Quality Issues.. Practice parameter for the assessment and treatment of children and adolescents with oppositional defiant disorder. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2007;46:126-41 «PMID: 17195736»PubMed
  67. Althoff RR, Kuny-Slock AV, Verhulst FC ym. Classes of oppositional-defiant behavior: concurrent and predictive validity. J Child Psychol Psychiatry 2014;55:1162-71 «PMID: 24673629»PubMed
  68. Déry M, Lapalme M, Jagiellowicz J ym. Predicting Depression and Anxiety from Oppositional Defiant Disorder Symptoms in Elementary School-Age Girls and Boys with Conduct Problems. Child Psychiatry Hum Dev 2017;48:53-62 «PMID: 27209374»PubMed
  69. Hyde LW, Burt SA, Shaw DS ym. Early starting, aggressive, and/or callous-unemotional? Examining the overlap and predictive utility of antisocial behavior subtypes. J Abnorm Psychol 2015;124:329-42 «PMID: 25603360»PubMed
  70. López-Romero L, Romero E, Andershed H. Conduct Problems in Childhood and Adolescence: Developmental Trajectories, Predictors and Outcomes in a Six-Year Follow Up. Child Psychiatry Hum Dev 2015;46:762-73 «PMID: 25354563»PubMed
  71. Muratori P, Lochman JE, Manfredi A ym. Callous unemotional traits in children with disruptive behavior disorder: Predictors of developmental trajectories and adolescent outcomes. Psychiatry Res 2016;236:35-41 «PMID: 26791396»PubMed
  72. McMahon RJ, Witkiewitz K, Kotler JS ym. Predictive validity of callous-unemotional traits measured in early adolescence with respect to multiple antisocial outcomes. J Abnorm Psychol 2010;119:752-63 «PMID: 20939651»PubMed
  73. López-Romero L, Romero E, Luengo MA. Disentangling the role of psychopathic traits and externalizing behaviour in predicting conduct problems from childhood to adolescence. J Youth Adolesc 2012;41:1397-408 «PMID: 22865303»PubMed
  74. Blair RJ, Leibenluft E, Pine DS. Conduct disorder and callous-unemotional traits in youth. N Engl J Med 2014;371:2207-16 «PMID: 25470696»PubMed
  75. Scott S, Briskman J, O'Connor TG. Early prevention of antisocial personality: long-term follow-up of two randomized controlled trials comparing indicated and selective approaches. Am J Psychiatry 2014;171:649-57 «PMID: 24626738»PubMed
  76. Buitelaar JK, Smeets KC, Herpers P ym. Conduct disorders. Eur Child Adolesc Psychiatry 2013;22(Suppl 1):S49-54 «PMID: 23224151»PubMed
  77. Connor DF. 46 Disruptive behavior disorders in children and adolescents. Kirjassa: Sadock BJ, Sadock VA, Ruiz P (toim.) Kaplan & Sadock's Comprehensive textbook of Psychiatry, Vol 2, 10. painos. Wolters Kluwer 2017, New York
  78. Heeramun R, Magnusson C, Gumpert CH ym. Autism and Convictions for Violent Crimes: Population-Based Cohort Study in Sweden. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2017;56:491-7.e2 «PMID: 28545754»PubMed
  79. Posserud M, Hysing M, Helland W ym. Autism traits: The importance of "co-morbid" problems for impairment and contact with services. Data from the Bergen Child Study. Res Dev Disabil 2018;72:275-83 «PMID: 26826893»PubMed
  80. Sourander A, Aronen E. Lastenpsykiatria. Kirjassa: Lönnqvist J, Henriksson M, Marttunen M, Partonen T (toim.) Psykiatria. Duodecim 2017
  81. Marttunen M, Kaltiala-Heino R. Nuorisopsykiatria. Kirjassa: Lönnqvist J, Henriksson M, Marttunen M, Partonen T (toim.) Psykiatria. Duodecim 2017
  82. Caye A, Spadini AV, Karam RG ym. Predictors of persistence of ADHD into adulthood: a systematic review of the literature and meta-analysis. Eur Child Adolesc Psychiatry 2016;25:1151-59 «PMID: 27021056»PubMed
  83. Pringsheim T, Hirsch L, Gardner D ym. The pharmacological management of oppositional behaviour, conduct problems, and aggression in children and adolescents with attention-deficit hyperactivity disorder, oppositional defiant disorder, and conduct disorder: a systematic review and meta-analysis. Part 1: psychostimulants, alpha-2 agonists, and atomoxetine. Can J Psychiatry 2015;60:42-51 «PMID: 25886655»PubMed
  84. Pihlakoski L, Rintahaka P. Aktiivisuuden ja tarkkaavuuden häiriö (ADHD). Kirjassa: Kumpulainen K, Aronen E, Ebeling H ym. (toim.) Lastenpsykiatria ja Nuorisopsykiatria. Duodecim 2016
  85. Cerdá M, Sagdeo A, Johnson J ym. Genetic and environmental influences on psychiatric comorbidity: a systematic review. J Affect Disord 2010;126:14-38 «PMID: 20004978»PubMed
  86. Boylan K, Vaillancourt T, Boyle M ym. Comorbidity of internalizing disorders in children with oppositional defiant disorder. Eur Child Adolesc Psychiatry 2007;16:484-94 «PMID: 17896121»PubMed
  87. Ahdistuneisuushäiriön hoito. Tulossa oleva Käypä hoito -suositus
  88. McDonough-Caplan H, Klein DN, Beauchaine TP. Comorbidity and continuity of depression and conduct problems from elementary school to adolescence. J Abnorm Psychol 2018;127:326-37 «PMID: 29481099»PubMed
  89. Carlson GA, Meyer SE, Pataki CS. 51.2 Early-onset Bipolar Disorder. Kirjassa: Sadock BJ, Sadock VA, Ruiz P (toim.) Kaplan & Sadock's Comprehensive textbook of Psychiatry, Vol 2, 10. painos. Wolters Kluwer 2017, New York
  90. Geller B, Luby J. Child and adolescent bipolar disorder: a review of the past 10 years. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 1997;36:1168-76 «PMID: 9291717»PubMed
  91. Kim EY, Miklowitz DJ. Childhood mania, attention deficit hyperactivity disorder and conduct disorder: a critical review of diagnostic dilemmas. Bipolar Disord 2002;4:215-25 «PMID: 12190710»PubMed
  92. Ranta K, Koskinen M. Ahdistuneisuushäiriöt. Kirjassa: Kumpulainen K, Aronen E, Ebeling H ym. (toim.) Lastenpsykiatria ja Nuorisopsykiatria. Duodecim 2016
  93. Dixon A, Howie P, Starling J. Trauma exposure, posttraumatic stress, and psychiatric comorbidity in female juvenile offenders. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2005;44:798-806 «PMID: 16034282»PubMed
  94. Ilomäki E. Conduct disorder among girls: violent behaviour, suicidality and comorbidity. A study of adolescent inpatients in Northern Finland. Väitöskirja. Oulun yliopisto, Acta Univ. Oul. D 1171, 2012. http://jultika.oulu.fi/files/isbn9789514299216.pdf
  95. Ilomäki R, Södervall J, Ilomäki E ym. Drug-dependent boys are more depressed compared to girls: a comorbidity study of substance dependence and mental disorders. Eur Addict Res 2008;14:161-8 «PMID: 18552492»PubMed
  96. Kessler RC, Chiu WT, Demler O ym. Prevalence, severity, and comorbidity of 12-month DSM-IV disorders in the National Comorbidity Survey Replication. Arch Gen Psychiatry 2005;62:617-27 «PMID: 15939839»PubMed
  97. Langenbach T, Spönlein A, Overfeld E ym. Axis I comorbidity in adolescent inpatients referred for treatment of substance use disorders. Child Adolesc Psychiatry Ment Health 2010;4:25 «PMID: 20920182»PubMed
  98. Strandholm T, Marttunen M. Persoonallisuushäiriöt. Kirjassa: Kumpulainen K, Aronen E, Ebeling H ym. (toim.) Lastenpsykiatria ja Nuorisopsykiatria. Duodecim 2016
  99. Epävakaa persoonallisuus. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Psykiatriyhdistys ry:n asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 23.06.2015. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  100. Marttunen M, Eronen M, Henriksson M. Persoonallisuushäiriöt. Kirjassa: Lönnqvist J, Henriksson M, Marttunen M, Partonen T (toim.) Psykiatria. Duodecim 2017
  101. Aronen E, Lindberg N. Lasten ja nuorten käytöshäiriöt. Kirjassa: Kumpulainen K, Aronen E, Ebeling H ym. (toim.) Lastenpsykiatria ja Nuorisopsykiatria. Duodecim 2016
  102. Lehto-Salo P, Närhi V, Ahonen T ym. Psychiatric comorbidity more common among adolescent females with CD/ODD than among males. Nord J Psychiatry 2009;63:308-15 «PMID: 19199161»PubMed
  103. Meszaros G, Horvath LO, Balazs J. Self-injury and externalizing pathology: a systematic literature review. BMC Psychiatry 2017;17:160 «PMID: 28468644»PubMed
  104. Itsemurhien ehkäisy ja itsemurhaa yrittäneen henkilön hoito. Tulossa oleva Käypä hoito -suositus
  105. Choi BS, Kim JI, Kim BN ym. Comorbidities and correlates of conduct disorder among male juvenile detainees in South Korea. Child Adolesc Psychiatry Ment Health 2017;11:44 «PMID: 28924450»PubMed
  106. Kim JI, Kim B, Kim BN ym. Prevalence of psychiatric disorders, comorbidity patterns, and repeat offending among male juvenile detainees in South Korea: a cross-sectional study. Child Adolesc Psychiatry Ment Health 2017;11:6 «PMID: 28115987»PubMed
  107. Murray J, Anselmi L, Gallo EA ym. Epidemiology of childhood conduct problems in Brazil: systematic review and meta-analysis. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol 2013;48:1527-38 «PMID: 23644723»PubMed
  108. Shanahan L, Copeland WE, Angold A ym. Sleep problems predict and are predicted by generalized anxiety/depression and oppositional defiant disorder. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2014;53:550-8 «PMID: 24745954»PubMed
  109. Gregory AM, Eley TC, O'Connor TG ym. Etiologies of associations between childhood sleep and behavioral problems in a large twin sample. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2004;43:744-51 «PMID: 15167091»PubMed
  110. Unettomuus. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Unitutkimusseura ry:n asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 22.03.2018. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  111. Scott JG, Giørtz Pedersen M, Erskine HE ym. Mortality in individuals with disruptive behavior disorders diagnosed by specialist services - A nationwide cohort study. Psychiatry Res 2017;251:255-60 «PMID: 28219025»PubMed
  112. Popova S, Lange S, Shield K ym. Comorbidity of fetal alcohol spectrum disorder: a systematic review and meta-analysis. Lancet 2016;387:978-87 «PMID: 26777270»PubMed
  113. Halmesmäki E, Autti-Rämö I. Fetaalialkoholisyndrooma: voidaanko lapsen ennustetta parantaa? Duodecim 2005;121:54-61
  114. Kessler RC, Lane MC, Shahly V ym. Accounting for comorbidity in assessing the burden of epilepsy among US adults: results from the National Comorbidity Survey Replication (NCS-R). Mol Psychiatry 2012;17:748-58 «PMID: 21577213»PubMed
  115. Epilepsiat ja kuumekouristukset (lapset). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Lastenneurologinen Yhdistys ry:n asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 10.06.2013. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  116. Armelius BA, Andreassen TH. Cognitive-behavioral treatment for antisocial behavior in youth in residential treatment. Cochrane Database Syst Rev 2007;(4):CD005650 «PMID: 17943869»PubMed
  117. Aronen ET, Kurkela SA. Long-term effects of an early home-based intervention. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 1996;35:1665-72 «PMID: 8973074»PubMed
  118. Bakker MJ, Greven CU, Buitelaar JK ym. Practitioner Review: Psychological treatments for children and adolescents with conduct disorder problems - a systematic review and meta-analysis. J Child Psychol Psychiatry 2017;58:4-18 «PMID: 27501434»PubMed
  119. Battagliese G, Caccetta M, Luppino OI ym. Cognitive-behavioral therapy for externalizing disorders: A meta-analysis of treatment effectiveness. Behav Res Ther 2015;75:60-71 «PMID: 26575979»PubMed
  120. Bennett DS, Gibbons TA. Efficacy of child cognitive-behavioral interventions for anti-social behavior: a meta-analysis. Child Fam Behav Ther 2000;22:1-15
  121. Clarkson S, Axford N, Berry V ym. Effectiveness and micro-costing of the KiVa school-based bullying prevention programme in Wales: study protocol for a pragmatic definitive parallel group cluster randomised controlled trial. BMC Public Health 2016;16:104 «PMID: 26832736»PubMed
  122. Bjørknes R, Manger T. Can parent training alter parent practice and reduce conduct problems in ethnic minority children? A randomized controlled trial. Prev Sci 2013;14:52-63 «PMID: 23135877»PubMed
  123. Bradshaw CP, Waasdorp TE, Leaf PJ. Effects of school-wide positive behavioral interventions and supports on child behavior problems. Pediatrics 2012;130:e1136-45 «PMID: 23071207»PubMed
  124. Brännström L, Kaunitz K, Andershed A-K, Saud S, Smedslund G. Aggression replacement training (ART) for reducing antisocial behavior in adolescents and young adults: A systematic review. Aggress Viol Behav 2016;27:30-41
  125. Chu JT, Bullen P, Farruggia SP ym. Parent and adolescent effects of a universal group program for the parenting of adolescents. Prev Sci 2015;16:609-20 «PMID: 25373684»PubMed
  126. Coleman M, Pfeiffer S, Oakland T. Aggression replacement training with behaviorally disordered adolescents. Behav Disord 1992;18:54-66
  127. Comer JS, Chow C, Chan PT ym. Psychosocial treatment efficacy for disruptive behavior problems in very young children: a meta-analytic examination. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2013;52:26-36 «PMID: 23265631»PubMed
  128. Connor DF, McLaughlin TJ, Jeffers-Terry M. Randomized controlled pilot study of quetiapine in the treatment of adolescent conduct disorder. J Child Adolesc Psychopharmacol 2008;18:140-56 «PMID: 18439112»PubMed
  129. Curtis NM, Ronan KR, Borduin CM. Multisystemic treatment: a meta-analysis of outcome studies. J Fam Psychol 2004;18:411-9 «PMID: 15382965»PubMed
  130. Dawson-McClure S, Calzada E, Huang KY ym. A population-level approach to promoting healthy child development and school success in low-income, urban neighborhoods: impact on parenting and child conduct problems. Prev Sci 2015;16:279-90 «PMID: 24590412»PubMed
  131. de Graaf I, Speetjens P, Smit F ym. Effectiveness of the Triple P Positive Parenting Program on behavioral problems in children: a meta-analysis. Behav Modif 2008;32:714-35 «PMID: 18475003»PubMed
  132. Dishion TJ, Brennan LM, Shaw DS ym. Prevention of problem behavior through annual family check-ups in early childhood: intervention effects from home to early elementary school. J Abnorm Child Psychol 2014;42:343-54 «PMID: 24022677»PubMed
  133. Durlak JA, Weissberg RP, Dymnicki AB ym. The impact of enhancing students' social and emotional learning: a meta-analysis of school-based universal interventions. Child Dev 2011;82:405-32 «PMID: 21291449»PubMed
  134. Eisner M, Nagin D, Ribeaud D ym. Effects of a universal parenting program for highly adherent parents: a propensity score matching approach. Prev Sci 2012;13:252-66 «PMID: 22232018»PubMed
  135. Epstein R, Fonnesbeck C, Williamson E ym. Psychosocial and Pharmacologic Interventions for Disruptive Behavior in Children and Adolescents. Comparative Effectiveness Review No. 154. (Prepared by the Vanderbilt Evidence-based Practice Center under Contract No. 290-2012-00009-I.) AHRQ Publication No. 15(16)EHC019-EF. Rockville, MD: Agency for Healthcare Research and Quality; October 2015. https://effectivehealthcare.ahrq.gov/sites/default/files/pdf/disruptive-behavior-disorder_clinician.pdf
  136. Ercan ES, Uysal T, Ercan E ym. Aripiprazole in children and adolescents with conduct disorder: a single-center, open-label study. Pharmacopsychiatry 2012;45:13-9 «PMID: 21993869»PubMed
  137. Fosco GM, Frank JL, Stormshak EA ym. Opening the "Black Box": family check-up intervention effects on self-regulation that prevents growth in problem behavior and substance use. J Sch Psychol 2013;51:455-68 «PMID: 23870441»PubMed
  138. Fossum S, Cunningham C, Ristkari T ym. Does parental mental health moderate the effect of a telephone and internet-assisted remote parent training for disruptive 4-year-old children? Scand J Psychol 2018;59:273-80 «PMID: 29480527»PubMed
  139. Franz M, Weihrauch L, Schäfer R. PALME: a preventive parental training program for single mothers with preschool aged children. J Public Health 2011;19:305-19
  140. Furlong M, McGilloway S, Bywater T ym. Behavioural and cognitive-behavioural group-based parenting programmes for early-onset conduct problems in children aged 3 to 12 years. Cochrane Database Syst Rev 2012;(2):CD008225 «PMID: 22336837»PubMed
  141. Green JM, Biehal N, Roberts C ym. Multidimensional Treatment Foster Care for Adolescents in English care: randomised trial and observational cohort evaluation. Br J Psychiatry 2014;204:214-21 «PMID: 24357575»PubMed
  142. Greenberger E, Chen C, Beam MR, Whang SM, Dong Q. The perceived social contexts of adolescents' misconduct: A comparative study of youths in three cultures. J Res Adolesc 2000;10:365-88
  143. Greene RW, Ablon JS, Goring JC ym. Effectiveness of collaborative problem solving in affectively dysregulated children with oppositional-defiant disorder: initial findings. J Consult Clin Psychol 2004;72:1157-64 «PMID: 15612861»PubMed
  144. Hahlweg K, Heinrichs N, Kuschel A ym. Long-term outcome of a randomized controlled universal prevention trial through a positive parenting program: is it worth the effort? Child Adolesc Psychiatry Ment Health 2010;4:14 «PMID: 20470435»PubMed
  145. Handen BL, Hardan AY. Open-label, prospective trial of olanzapine in adolescents with subaverage intelligence and disruptive behavioral disorders. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2006;45:928-35 «PMID: 16865035»PubMed
  146. Hartnett D, Carr A, Hamilton E ym. The Effectiveness of Functional Family Therapy for Adolescent Behavioral and Substance Misuse Problems: A Meta-Analysis. Fam Process 2017;56:607-19 «PMID: 27731494»PubMed
  147. Hawkins JD, Brown EC, Oesterle S ym. Early effects of Communities That Care on targeted risks and initiation of delinquent behavior and substance use. J Adolesc Health 2008;43:15-22 «PMID: 18565433»PubMed
  148. Hawkins JD, Oesterle S, Brown EC ym. Sustained decreases in risk exposure and youth problem behaviors after installation of the Communities That Care prevention system in a randomized trial. Arch Pediatr Adolesc Med 2012;166:141-8 «PMID: 21969362»PubMed
  149. Hawkins JD, Oesterle S, Brown EC ym. Youth problem behaviors 8 years after implementing the communities that care prevention system: a community-randomized trial. JAMA Pediatr 2014;168:122-9 «PMID: 24322060»PubMed
  150. Heinrichs N, Kliem S, Hahlweg K. Addendum to "Four-Year Follow-Up of a Randomized Controlled Trial of Triple P Group for Parent and Child Outcomes". Prev Sci 2017;18:491-503 «PMID: 28389746»PubMed
  151. Holmqvist R, Hill T, Lang A. Effects of aggression replacement training in young offender institutions. Int J Offender Ther Comp Criminol 2009;53:74-92 «PMID: 18162485»PubMed
  152. Huband N, Ferriter M, Nathan R ym. Antiepileptics for aggression and associated impulsivity. Cochrane Database Syst Rev 2010;(2):CD003499 «PMID: 20166067»PubMed
  153. Humphrey N, Barlow A, Wigelsworth M ym. A cluster randomized controlled trial of the Promoting Alternative Thinking Strategies (PATHS) curriculum. J Sch Psychol 2016;58:73-89 «PMID: 27586071»PubMed
  154. Ipser J, Stein DJ. Systematic review of pharmacotherapy of disruptive behavior disorders in children and adolescents. Psychopharmacology (Berl) 2007;191:127-40 «PMID: 16983542»PubMed
  155. Jones Y. Aggression replacement training in a high school setting. Austr J Guide Couns 1991;1:81-99
  156. Karjalainen P, Santalahti P, Sihvo S. Vaikuttavatko vanhemmuustaitoja tukevat ohjelmat lasten käytöshäiriöiden ja -ongelmien ehkäisyssä ja vähentämisessä? Duodecim 2016;132:967-74
  157. Kellam SG, Brown CH, Poduska JM ym. Effects of a universal classroom behavior management program in first and second grades on young adult behavioral, psychiatric, and social outcomes. Drug Alcohol Depend 2008;95(Suppl 1):S5-28 «PMID: 18343607»PubMed
  158. Kuperman S, Calarge C, Kolar A ym. An open-label trial of aripiprazole in the treatment of aggression in male adolescents diagnosed with conduct disorder. Ann Clin Psychiatry 2011;23:270-6 «PMID: 22073384»PubMed
  159. Kärnä A, Voeten M, Little TD, Alanen E, Poskiparta E, Salmivalli C. Effectiveness of the KiVa antibullying program: Grades 1–3 and 7–9. J Educ Psychol 2012;105:535-51
  160. Leeman LW, Gibbs JC, Fuller D. Evaluation of a multi-component group treatment program for juvenile delinquent. Aggress Behav 1993;19:281-92
  161. Littell JH, Popa M, Forsythe B. Multisystemic Therapy for social, emotional, and behavioral problems in youth aged 10-17. Cochrane Database Syst Rev 2005;(3):CD004797 «PMID: 16034952»PubMed
  162. Low S, Cook CR, Smolkowski K ym. Promoting social-emotional competence: An evaluation of the elementary version of Second Step®. J Sch Psychol 2015;53:463-77 «PMID: 26563599»PubMed
  163. Loy JH, Merry SN, Hetrick SE ym. Atypical antipsychotics for disruptive behaviour disorders in children and youths. Cochrane Database Syst Rev 2012;(9):CD008559 «PMID: 22972123»PubMed
  164. Macdonald G, Turner W. An Experiment In Helping Fostercarers Manage Challenging Behaviour. Br J Social Work 2005;35:1265-82
  165. Macdonald GM, Turner W. Treatment foster care for improving outcomes in children and young people. Cochrane Database Syst Rev 2008;(1):CD005649 «PMID: 18254087»PubMed
  166. Malti T, Ribeaud D, Eisner MP. The effectiveness of two universal preventive interventions in reducing children's externalizing behavior: a cluster randomized controlled trial. J Clin Child Adolesc Psychol 2011;40:677-92 «PMID: 21916687»PubMed
  167. McCart MR, Priester PE, Davies WH ym. Differential effectiveness of behavioral parent-training and cognitive-behavioral therapy for antisocial youth: a meta-analysis. J Abnorm Child Psychol 2006;34:527-43 «PMID: 16838122»PubMed
  168. McGrath PJ, Lingley-Pottie P, Thurston C ym. Telephone-based mental health interventions for child disruptive behavior or anxiety disorders: randomized trials and overall analysis. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2011;50:1162-72 «PMID: 22024004»PubMed
  169. Menting AT, de Castro BO, Wijngaards-de Meij LD ym. A trial of parent training for mothers being released from incarceration and their children. J Clin Child Adolesc Psychol 2014;43:381-96 «PMID: 23915290»PubMed
  170. Menting AT, Orobio de Castro B, Matthys W. Effectiveness of the Incredible Years parent training to modify disruptive and prosocial child behavior: a meta-analytic review. Clin Psychol Rev 2013;33:901-13 «PMID: 23994367»PubMed
  171. Michelson D, Davenport C, Dretzke J ym. Do evidence-based interventions work when tested in the "real world?" A systematic review and meta-analysis of parent management training for the treatment of child disruptive behavior. Clin Child Fam Psychol Rev 2013;16:18-34 «PMID: 23420407»PubMed
  172. Mogk H, Röning T, Reiman-Möttönen P, Isojärvi I, Mäkinen E. Auttaako käyttäytymisterapeuttinen ryhmäterapia aggressiivisesti käyttäytyvää nuorta? Suom Lääkäril 2015:71;1240-1
  173. Mozes T, Meiri G, Ben-Amity G ym. Reboxetine as an optional treatment for hyperkinetic conduct disorder: a prospective open-label trial. J Child Adolesc Psychopharmacol 2005;15:259-69 «PMID: 15910210»PubMed
  174. Muratori P, Bertacchi I, Giuli C ym. First adaptation of coping power program as a classroom-based prevention intervention on aggressive behaviors among elementary school children. Prev Sci 2015;16:432-9 «PMID: 24942813»PubMed
  175. Muratori P, Bertacchi I, Giuli C ym. Implementing Coping Power Adapted as a Universal Prevention Program in Italian Primary Schools: a Randomized Control Trial. Prev Sci 2017;18:754-61 «PMID: 27665582»PubMed
  176. Muratori P, Bertacchi I, Giuli C ym. Coping Power Adapted as Universal Prevention Program: Mid Term Effects on Children's Behavioral Difficulties and Academic Grades. J Prim Prev 2016;37:389-401 «PMID: 27129573»PubMed
  177. Muratori P, Giuli C, Bertacchi I ym. Coping power for preschool-aged children: a pilot randomized control trial study. Early Interv Psychiatry 2017;11:532-8 «PMID: 27197603»PubMed
  178. Niccols A. Immediate and short-term outcomes of the 'COPEing with Toddler Behaviour' parent group. J Child Psychol Psychiatry 2009;50:617-26 «PMID: 19076262»PubMed
  179. Nitsch E, Hannon G, Rickard E ym. Positive parenting: a randomised controlled trial evaluation of the Parents Plus Adolescent Programme in schools. Child Adolesc Psychiatry Ment Health 2015;9:43 «PMID: 26306098»PubMed
  180. Nocentini A, Menesini E. KiVa Anti-Bullying Program in Italy: Evidence of Effectiveness in a Randomized Control Trial. Prev Sci 2016;17:1012-23 «PMID: 27488457»PubMed
  181. Novak M, Mihic J, Bašic J ym. PATHS in Croatia: A school-based randomised-controlled trial of a social and emotional learning curriculum. Int J Psychol 2017;52:87-95 «PMID: 26923199»PubMed
  182. Oesterle S, Hawkins JD, Kuklinski MR ym. Effects of Communities That Care on Males' and Females' Drug Use and Delinquency 9 Years After Baseline in a Community-Randomized Trial. Am J Community Psychol 2015;56:217-28 «PMID: 26377418»PubMed
  183. Olds DL, Henderson CR Jr, Tatelbaum R ym. Improving the delivery of prenatal care and outcomes of pregnancy: a randomized trial of nurse home visitation. Pediatrics 1986;77:16-28 «PMID: 3510017»PubMed
  184. Petras H, Kellam SG, Brown CH ym. Developmental epidemiological courses leading to antisocial personality disorder and violent and criminal behavior: effects by young adulthood of a universal preventive intervention in first- and second-grade classrooms. Drug Alcohol Depend 2008;95(Suppl 1):S45-59 «PMID: 18243581»PubMed
  185. Piehler TF, Bloomquist ML, August GJ ym. Executive functioning as a mediator of conduct problems prevention in children of homeless families residing in temporary supportive housing: a parallel process latent growth modeling approach. J Abnorm Child Psychol 2014;42:681-92 «PMID: 24141709»PubMed
  186. Pollastri AR, Epstein LD, Heath GH ym. The Collaborative Problem Solving approach: outcomes across settings. Harv Rev Psychiatry 2013;21:188-99 «PMID: 24651507»PubMed
  187. Reedtz C, Handegård BH, Mørch WT. Promoting positive parenting practices in primary pare: outcomes and mechanisms of change in a randomized controlled risk reduction trial. Scand J Psychol 2011;52:131-7 «PMID: 21121925»PubMed
  188. Reedtz C, Klest S. Improved parenting maintained four years following a brief parent training intervention in a non-clinical sample. BMC Psychol 2016;4:43 «PMID: 27553950»PubMed
  189. Safavi P, Hasanpour-Dehkordi A, AmirAhmadi M. Comparison of risperidone and aripiprazole in the treatment of preschool children with disruptive behavior disorder and attention deficit-hyperactivity disorder: A randomized clinical trial. J Adv Pharm Technol Res 2016;7:43-7 «PMID: 27144151»PubMed
  190. Sanders MR, Montgomery DT, Brechman-Toussaint ML. The mass media and the prevention of child behavior problems: the evaluation of a television series to promote positive outcomes for parents and their children. J Child Psychol Psychiatry 2000;41:939-48 «PMID: 11079436»PubMed
  191. Sanders MR, Ralph A, Sofronoff K ym. Every family: a population approach to reducing behavioral and emotional problems in children making the transition to school. J Prim Prev 2008;29:197-222 «PMID: 18461457»PubMed
  192. Schindler HS, Kholoptseva J, Oh SS ym. Maximizing the potential of early childhood education to prevent externalizing behavior problems: A meta-analysis. J Sch Psychol 2015;53:243-63 «PMID: 26054817»PubMed
  193. Schwalbe CS, Gearing RE, MacKenzie MJ ym. A meta-analysis of experimental studies of diversion programs for juvenile offenders. Clin Psychol Rev 2012;32:26-33 «PMID: 22138452»PubMed
  194. Schwartz S, Correll CU. Efficacy and safety of atomoxetine in children and adolescents with attention-deficit/hyperactivity disorder: results from a comprehensive meta-analysis and metaregression. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2014;53:174-87 «PMID: 24472252»PubMed
  195. Smith JD, Knoble NB, Zerr AA ym. Family check-up effects across diverse ethnic groups: reducing early-adolescence antisocial behavior by reducing family conflict. J Clin Child Adolesc Psychol 2014;43:400-14 «PMID: 24731120»PubMed
  196. Sourander A, McGrath PJ, Ristkari T ym. Internet-Assisted Parent Training Intervention for Disruptive Behavior in 4-Year-Old Children: A Randomized Clinical Trial. JAMA Psychiatry 2016;73:378-87 «PMID: 26913614»PubMed
  197. Spoth RL, Redmond C, Shin C. Reducing adolescents' aggressive and hostile behaviors: randomized trial effects of a brief family intervention 4 years past baseline. Arch Pediatr Adolesc Med 2000;154:1248-57 «PMID: 11115311»PubMed
  198. Sukhodolsky DG, Kassinove H, Gorman BS. Cognitive-behavioral therapy for anger in children and adolescents: a meta-analysis. Aggress Viol Behav 2004;9:247-69
  199. Teixeira EH, Celeri EV, Jacintho AC ym. Clozapine in severe conduct disorder. J Child Adolesc Psychopharmacol 2013;23:44-8 «PMID: 23347126»PubMed
  200. Upshur C, Wenz-Gross M, Reed G. A pilot study of a primary prevention curriculum to address preschool behavior problems. J Prim Prev 2013;34:309-27 «PMID: 23897498»PubMed
  201. van der Pol TM, Hoeve M, Noom MJ ym. Research Review: The effectiveness of multidimensional family therapy in treating adolescents with multiple behavior problems - a meta-analysis. J Child Psychol Psychiatry 2017;58:532-45 «PMID: 28121012»PubMed
  202. van der Put CE, Asscher JJ, Stams GJ ym. Recidivism after treatment in a forensic youth-psychiatric setting: the effect of treatment characteristics. Int J Offender Ther Comp Criminol 2013;57:1120-39 «PMID: 22811475»PubMed
  203. van der Stouwe T, Asscher JJ, Stams GJ ym. The effectiveness of Multisystemic Therapy (MST): a meta-analysis. Clin Psychol Rev 2014;34:468-81 «PMID: 25047448»PubMed
  204. Van Ryzin MJ, Dishion TJ. The impact of a family-centered intervention on the ecology of adolescent antisocial behavior: modeling developmental sequelae and trajectories during adolescence. Dev Psychopathol 2012;24:1139-55 «PMID: 22781876»PubMed
  205. Ward MA, Theule J, Cheung K. Parent-child interaction therapy for child disruptive behaviour disorders: a meta-analysis. Child Youth Care Forum 2016;45:675-90
  206. Witvliet M, van Lier PA, Cuijpers P ym. Testing links between childhood positive peer relations and externalizing outcomes through a randomized controlled intervention study. J Consult Clin Psychol 2009;77:905-15 «PMID: 19803570»PubMed
  207. von Sydow K, Retzlaff R, Beher S ym. The efficacy of systemic therapy for childhood and adolescent externalizing disorders: a systematic review of 47 RCT. Fam Process 2013;52:576-618 «PMID: 24102196»PubMed

A

Kouluissa universaalisti toteutettavat tunne- ja vuorovaikutustaitojen oppimisen ohjelmat käytösongelmien vähentämiseksi

Kouluissa universaalisti (valikoimattomasti koko ryhmälle) toteutettava hyvin kohdennettu ja huolellisesti toteutettu tunne- ja vuorovaikutustaitojen opettaminen vähentää lasten ja nuorten käytösongelmia.

A

Sähköisesti toteutetut vanhemmuusohjelmat lasten käytöshäiriöissä

Sosiaalisen oppimisen ja kognitiivis-behavioraalisen teorian mukainen strukturoitu vanhemmuustaito-ohjelma, joka toteutetaan videoiden tai internetin ja puhelimen välityksellä vanhemmille, joiden lapsella on merkittävästi käytösongelmia tai todettu uhmakkuushäiriö, vähentää lapsen käytösongelmia.

A

Tunne- ja vuorovaikutustaitojen opettaminen koko lapsiryhmälle osana varhaiskasvatusta

Tunne- ja vuorovaikutustaitojen opettaminen koko lapsiryhmälle osana varhaiskasvatusta vähentää lasten käytösongelmia.

A

Vanhempainohjaus käytöshäiriöissä

Sosiaalisen oppimisen teoriaa, operantin ehdollistumisen teoriaa ja kiintymyssuhdeteoriaa hyödyntävä strukturoitu vanhempainohjaus sekä vanhempi–lapsi-vuorovaikutuksen välitön ohjaaminen vähentävät noin 2–12-vuotiaiden lasten käytösoireita.

B

Atomoxetine for oppositional behaviour in youth with ADHD with and without ODD/CD

Treatment with atomoxetine seems to slightly decrease oppositional behaviour in youth with ADHD with and without ODD/CD in the short term.

B

Kognitiivis-behavioraalinen terapia käytöshäiriöissä

Kognitiivis-behavioraaliset hoito-ohjelmat kouluikäisille lapsille ja nuorille suunnattuina ilmeisesti vähentävät käytösoireilua.

B

Koulun yhteyteen integroidut perheresurssikeskus ja lyhyt perheinterventio nuorten käytösongelmien vähentämisessä

Positiivisiin kasvatuskäytäntöihin perustuvat perheresurssikeskus ja lyhyt perheinterventio, jotka ovat integroitu koulun yhteyteen ja ovat saatavilla kaikille nuorille ja heidän vanhemmilleen, vähentävät ilmeisesti nuorten käytösongelmia.

B

Koulussa toteutetut käytöshäiriöriskissä olevien lasten ohjelmat

Kouluissa tai varhaiskasvatuksessa toteutettavat tunne- ja vuorovaikutustaitojen oppimisen ohjelmat ilmeisesti vähentävät käytöshäiriön riskissä olevien alle 11-vuotiaiden lasten epäsosiaalista käytöstä.

B

Litium lasten ja nuorten käytöshäiriön hoidossa

Litium ilmeisesti vähentää käytöshäiriöllä oirehtivien lasten ja nuorten käytösoireita ja aggressiivista käyttäytymistä lyhyellä aikavälillä.

B

Monimuotoiset systeemiset terapiat nuorten antisosiaalisen käyttäytymisen ja liitännäisongelmien hoidossa

Monimuotoiset systeemiset terapiat ovat käytöshäiriöisille nuorille tyypillisten yksilö-, perhe- ja sosiaalisten ongelmien hoidossa ja antisosiaalisen käyttäytymisen vähentämisessä ilmeisesti lyhyessä seurannassa hieman tuloksellisempia kuin muut, ei-multisysteemiset yksilö- ja perhekeskeiset hoidot tai näiden yhdistelmät, mutta ero on ilmeisesti vähäinen.

B

Paikallisten palveluiden kehittämisen ohjelma käytöshäiriöoireiden ehkäisyssä valikoimattomalla väestöllä

Paikallisia palveluita tukeva laaja interventio-ohjelma ilmeisesti vähentää poikien rikollista käyttäytymistä aikuisuudessa.

B

Psychostimulants for aggression, oppositional behaviour, and conduct disorders in youth with ADHD with and without ODD/CD

Treatment with psychostimulants seems to decrease aggression, oppositional behaviour, and conduct disorders in children and adolescents with ADHD with and without ODD/CD in the short term.

B

Psykososiaaliset hoidot käytöshäiriöissä

Eri ikäryhmien käytöshäiriöissä toimivat ilmeisesti erilaiset psykososiaalisen hoidon kohdentamistavat. Alle kouluikäisille lapsille tuloksellisinta on ilmeisesti vanhempainohjaus, kouluikäisille hoitoon ilmeisesti kannattaa liittää lapselle itselleen suunnattu komponentti ja nuoruusikäisille tuloksellisimpia ilmeisesti ovat nuorille itselleen, heidän vanhemmilleen ja heidän laajeneviin toimintaympäristöihinsä tarveharkintaisesti suunnatut psykososiaaliset interventiot.

B

Risperidoni lasten ja nuorten käytöshäiriöiden hoidossa

Risperidoni ilmeisesti lievittää käytöshäiriöillä oirehtivien lasten ja nuorten käytösoireita ja aggressiivista käyttäytymistä lyhyellä aikavälillä.

B

Sijaisvanhempien valmentamiseen sosiaalisen oppimisen viitekehyksessä perustuva työtapa nuorten antisosiaalisen käyttäytymisen ja käytöshäiriön hoidossa

Sijaisvanhempien valmennukseen ja vahvaan tukemiseen sosiaalisen oppimisen viitekehyksessä perustuva työtapa vähentää ilmeisesti psykososiaalisesti moniongelmaisten nuorten antisosiaalista käyttäytymistä.

C

Antiepileptiset lääkkeet lasten ja nuorten käytöshäiriön hoidossa

Valproaatti saattaa lievittää käytöshäiriöisten lasten ja nuorten aggressiivisuutta lyhyellä aikavälillä.

C

Aripipratsoli lasten ja nuorten käytöshäiriön hoidossa

Aripipratsoli saattaa parantaa uhmakkuus- ja käytöshäiriöisten lasten vointia lyhyellä aikavälillä.

C

Guanfacine for oppositional behaviour in youth with ADHD with and without ODD/CD

Treatment with guanfacine may decrease oppositional behaviour in youth with ADHD with and without ODD/CD in the short term.

C

Kognitiivis-behavioraalinen hoito laitosympäristössä olevien nuorten rikoskäyttäytymiseen

Laitoshoidon aikana annettu kognitiivis-behavioraalinen hoito saattaa vähentää nuorten rikoskäyttäytymistä ensimmäisen vuoden aikana laitoshoidon jälkeen, mutta sen vaihtoehtoisia interventioita paremmasta vaikuttavuudesta tässä yhteydessä ei ole näyttöä.

C

Koko perheelle suunnattu psykososiaalinen interventio käytöshäiriöiden ehkäisyssä riskiryhmään kuuluvilla nuorilla

Koko perheelle suunnattu psykososiaalinen interventio vähentänee riskiryhmään kuuluvien nuorten käytöshäiriöoireiden kehittymistä.

C

Perheelle ja varhaiskasvatukseen suunnattu interventio poikien käytöshäiriöongelmien ehkäisemisessä

Koko perheelle ja päiväkodin työntekijöille annettava ohjaus sekä psykososiaalinen interventio saattavat ehkäistä korkeassa käytöshäiriön riskissä olevien noin 4-vuotiaiden poikien käytöshäiriöongelmia.

C

Pitkäkestoiset vanhemmuustaitojen ohjauksen ohjelmat ja lasten käytöshäiriöoireet

Pitkäkestoiset, osittain ryhmämuotoiset ja strukturoidut vanhemmuustaitojen ohjauksen ohjelmat saattavat ehkäistä riskiryhmässä olevien alle 11-vuotiaiden lasten käytöshäiriöoireita.

C

Psychostimulants for aggression, and conduct problems in youth with CD with and without ADHD

There is no trustworthy evidence, that psychostimulants would decrease aggression or conduct problems in children and adolescents with ODD or CD without comorbid ADHD.

C

Rangaistusseuraamusten sijasta toteutettujen korjaavien tai hoidollisten interventioiden vaikutus nuorten rikoksentekijöiden uusintarikollisuuteen

Rangaistusseuraamusten sijasta toteutetuilla korjaavilla tai hoidollisilla interventioilla ei liene vaikutusta nuorten rikoksentekijöiden uusintarikollisuuteen. Perheinterventio saattaa kuitenkin vähentää rikoksista kiinni jääneiden mutta rankaisematta jätettyjen nuorten uusintarikollisuutta

C

Vanhemmuusohjelmat tarjottuina valikoitumattomalle ryhmälle lasten vanhempia

Valikoitumattomalle ryhmälle lasten vanhempia tarjotuilla ei liene vaikutusta lapsiväestön käytösongelmien määrään.

C

Vanhemmuustaito-ohjelmat tarjottuna valikoitumattomalle väestölle nuorten vanhempia nuorten käytösongelmien ehkäisyssä

Vanhemmuustaito-ohjelmat tarjottuna valikoitumattomalle väestölle nuorten vanhempia saattavat vähentää nuorten käytösongelmia lyhyellä aikavälillä.

D

Clonidine for aggression, oppositional behaviour, and conduct disorders in youth with ADHD with and without ODD/CD

Treatment with clonidine may decrease slightly oppositional behaviour and conduct problems in youth with ADHD with and without ODD/CD in the short term, but trustworthy evidence is missing.

D

Haloperidoli lasten ja nuorten käytöshäiriön hoidossa

Haloperidoli saattaa vähentää käytöshäiriöisten lasten ja nuorten hyperaktiivisuutta, vihamielisyyttä ja aggressiivista käyttäytymistä lyhyellä aikavälillä, mutta luotettava tutkimustieto puuttuu toistaiseksi.

D

Ketiapiini lasten ja nuorten käytöshäiriön hoidossa

Ketiapiini saattaa parantaa käytöshäiriöisten lasten ja nuorten psyykkistä vointia ja elämänlaatua lyhyellä aikavälillä, mutta luotettava tutkimustieto puuttuu toistaiseksi.

D

Klotsapiini lasten ja nuorten käytöshäiriön hoidossa

Klotsapiini saattaa vähentää vaikea-asteisilla käytöshäiriöillä oireilevien lasten ja nuorten käytösoireita ja aggressiivisuutta, mutta luotettava tutkimustieto puuttuu toistaiseksi.

D

Lasten ja vanhempien yhteinen ongelmanratkaisu lasten aggression hoidossa

Yhteinen ongelmanratkaisu uhmakkuus- ja aggressiotilanteissa saattaa vähentää lasten uhmakkuutta, aggressiivisuutta ja häiriökäyttäytymistä, mutta luotettava tutkimusnäyttö puuttuu.

D

Lyhytkestoinen vanhemmuusohjelma ja käytöshäiriöoireet

Varhaislapsuudessa annettu käytöshäiriön syntymisen riskiryhmässä olevien lasten vanhemmille annettu lyhytkestoinen vanhemmuusohjelma saattaa vähentää myöhäisempiä lasten käytöshäiriöoireita, mutta luotettava näyttö puuttuu.

D

Multikomponenttinen käytöshäiriöiden ehkäisyohjelma

Multikomponenttinen käytöshäiriöiden ehkäisyohjelma saattaa vähentää kohonneessa käytöshäiriön riskissä olevien lasten käytöshäiriöoireilua, mutta luotettava näyttö puuttuu.

D

Olantsapiini lasten ja nuorten käytöshäiriön hoidossa

Olantsapiini saattaa lievittää lyhyellä aikavälillä ärtyneisyyttä ja hyperaktiivisuutta niillä nuorilla, joilla on samanaikainen käytöshäiriö ja heikkolahjaisuus / älyllinen kehitysvammaisuus, mutta luotettava tutkimustieto puuttuu toistaiseksi.

D

Reboksetiini lasten ja nuorten hyperkineettisen käytöshäiriön hoidossa

Reboksetiini saattaa vähentää hyperkineettisestä käytöshäiriöstä kärsivien lasten ja nuorten ADHD-oireita, impulsiivisuutta, aggressiivista käyttäytymistä sekä ahdistus- ja masennusoireita lyhyellä aikavälillä, mutta luotettava tutkimustieto puuttuu toistaiseksi.

D

Ryhmämuotoinen aggressionhallintaohjelma nuorten ja nuorten aikuisten antisosiaalisen käyttäytymisen vähentämisessä

Ryhmämuotoisella kognitiivis-behavioraaliseen viitekehykseen pohjautuvalla strukturoidulla aggressionhallintaohjelmalla saattaa olla vaikutusta antisosiaaliseen käyttäytymiseen, mutta systemaattisen näytön saamiseksi asiasta tarvitaan metodologisesti tasokkaampaa tutkimusta.

Suosituksen yhteyteen ei ole liitetty yhtään kuvaa tai kaaviota.