Smärta

God medicinsk praxis | Publicerad: 22.11.2021 Skriv ut
Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Anestesiologiyhdistys och Allmänmedicinska föreningen i Finland

Smärta

God medicinsk praxis rekommendationer
Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Anestesiologiyhdistys och Allmänmedicinska föreningen i Finland
22.11.2021

Hur kan man hänvisa till God medicinsk praxis-rekommendationen? «K1»1

Den här svenskspråkiga God medicinsk praxis-rekommendationen har översatts från den finska God medicinsk praxis-rekommendationen (Käypä hoito -suositus Kipu «Kipu»1). Om det finns skillnader i texterna gäller den uppdaterade finskspråkiga versionen.

Huvudsakligen finns evidenssammandragen och bakgrundsmaterialen samt internetlänkarna på finska.

Centrala rekommendationer

  • God vård av en smärtpatient grundar sig på en fungerande vårdrelation.
  • Tillräckligt med tid reserveras för undersökning av patienten.
  • Patientens smärta och funktionsförmåga ska bedömas och dokumenteras vid varje mottagningsbesök som görs på grund av smärta.
  • Patientens sjukdomar, behandlingen av dem, levnadsvanorna och den psykosociala situationen utreds.
  • Vårdplanen utarbetas tillsammans med patienten.
  • I patienthandledningen är patientens aktiva roll, stöd för aktörskap och ett enhetligt budskap från vårdpersonalen centrala.
  • Syftet med behandlingen är att lindra smärtan och förbättra funktionsförmågan och livskvaliteten.
  • Kausal smärtbehandling genomförs utan dröjsmål.
  • Långvarig smärta kan i allmänhet inte helt avlägsnas, men den kan lindras och man kan stödja patienten i att klara sig.
  • Vid behandling och rehabilitering av långvarig smärta behövs ett multiprofessionellt tillvägagångssätt.
  • Läkemedelsfria behandlingar utgör grunden för smärtbehandling.
  • Centrala läkemedelsfria behandlingar är motion, terapeutisk träning, kognitiv beteendeterapi, köld- och värmebehandling samt TNS.
  • Till läkemedelsfri behandling fogas vid behov behandling med läkemedel.
  • Smärtbehandlingen planeras individuellt enligt patientens smärtproblem, andra sjukdomar, behandlingen av dem och den psykosociala situationen.
  • Vid behandling av vävnadssmärta används paracetamol, antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel eller en kombination av dessa. Kontinuerlig användning av antiinflammatoriska läkemedel rekommenderas inte. Om effekten hos andra läkemedel är otillräcklig kan en mild opioid kombineras med behandlingen.
  • Vid behandling av neuropatisk smärta kan man i första hand använda tricykliska antidepressiva läkemedel, gabapentinoider, SNRI-gruppens antidepressiva läkemedel eller lidokainsalva.
  • Vid behandling av blandad smärta kombineras läkemedel som har olika verkningsmekanismer.
  • Starka opioider används endast i specialsituationer.
  • Vid ordination av opioider ska hänsyn tas till risken för beroende och missbruk.

Avgränsning av ämnet

  • I rekommendationen behandlas i huvudsak de vanligaste långvariga smärttillstånden i stöd- och rörelseorganen (inklusive komplext regionalt smärtsyndrom, CRPS), viscerala, neuropatiska och fibromyalgiska smärttillstånd samt läkemedelsfri och medicinsk behandling av dessa.
  • I rekommendationen hänvisas till övriga God medicinsk praxis-rekommendationer när det är motiverat.
  • I rekommendationen behandlas inte
    • huvudvärk
    • cancersmärta
    • akut smärta efter en operation eller smärta under den operativa behandlingen
    • akut buk- och bröstsmärta
    • sådana behandlingsformer som inte är allmänt tillgängliga i Finland.
  • Rekommendationen innehåller arbetsgruppens ställningstaganden om de allmänna principerna för smärtbehandling.

Mål och målgrupper

  • Syftet med rekommendationen är att främja en effektiv och säker behandling av smärta.
  • Målgruppen är personal inom primärvården och andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som deltar i smärtbehandling, särskilt på andra enheter än de som är specialiserade på smärtbehandling.

Definitioner

  • Smärta: obehaglig upplevelse i anslutning till en vävnadsskada eller hot om vävnadsskada eller som beskrivs med hjälp av begreppen om vävnadsskada «https://www.iasp-pain.org/Education/Content.aspx?ItemNumber=1698»1
  • Nociception: perception av smärta orsakad av irritation i smärtreceptorn
  • Vävnadsskadesmärta, dvs. nociceptiv smärta: smärta som orsakas av en aktivering av smärtreceptorer när en vävnadsskada har inträffat eller hotar att inträffa «https://www.iasp-pain.org/Education/Content.aspx?ItemNumber=1698»1
  • Neuropatisk smärta, dvs. nervskadesmärta: smärta som orsakas av skada eller sjukdom i det smärtförmedlande nervsystemet «https://www.iasp-pain.org/Education/Content.aspx?ItemNumber=1698»1
  • Visceral smärta: smärta med ursprung i inre organ som ofta är svår att lokalisera och som kan ge projicerad smärta
  • I denna rekommendation avses med akut smärta smärta som varat mindre än en månad, med subakut smärta smärta som varat i 1–3 månader och med kronisk smärta smärta som har pågått över 3 månader, för vilken termen långvarig smärta används i denna rekommendation
  • Kroniskt smärtsyndrom (ICD-10; F45.4): syndrom vars dominerande symtom är ihållande, uttalade och störande smärtor som inte kan förklaras till fullo genom fysiologiska processer eller fysisk sjukdom

Prevalensen av smärta

Smärta, hälsovårdstjänster och kostnader

Bemötande av smärtpatient

  • Patientens smärta är verklig oberoende av etiologin och patofysiologin.
  • En god vård av smärtpatienter grundar sig på en fungerande vårdrelation som inkluderar en empatisk och lyssnande inställning.
    • Tillräckligt med tid reserveras för en intervju med patienten.
    • Patienten genomgår en grundlig klinisk undersökning. Fynden och diagnosen förklaras på ett förståeligt sätt.
    • Vid mottagningen görs sammanfattningar av situationen och samtidigt säkerställs att patientens smärtproblem, synpunkter och mål har förståtts.
    • Individuell handledning ska utgöra en del av varje mottagningsbesök.
    • En god behandling av långvarig smärta grundar sig på en kontinuerlig vårdrelation.
  • Vårdplanen utarbetas tillsammans med patienten. Båda parter förbinder sig till planen.
  • Patienten ges stöd och uppmuntras att vara aktiv, att klara sig själv, ta ansvar och ta smärtan med ro.

Bedömning av smärta

Bedömning av smärta hos barn

  • Orsakerna och bakgrundsfaktorerna till smärta hos barn bedöms enligt samma principer som hos vuxna.
  • Utgångspunkten är barnets egen bedömning av smärtan. För att bedöma smärtstyrkan kan man använda visuella smärtskalor med ansikten och för äldre barn även en numerisk skala, smärtkil eller smärtsträcka.

Bedömning av funktions- och arbetsförmågan hos en patient med smärta

  • Centrala faktorer i bedömningen av smärtpatientens funktionsförmåga är subjektiva symtom, patientens beskrivning av sin egen funktionsförmåga, konstaterade somatiska och psykiska fynd, kognitiv funktionsförmåga, bilddiagnostiska fynd samt resultat från undersökningar av prestationsförmågan och laboratorieprov.
  • Vid symtombeskrivningen är det bra att använda validerade metoder, såsom en smärtsträcka, smärtteckning och frågeformulär om symtom och biverkningar, som hjälper vid uppföljningen och antecknandet av symtomen i patientjournalen.
  • Användning av läkemedel, sjukledigheter och övriga behandlingar ger en uppfattning om symtomens svårighetsgrad, liksom hur personen sökt sig till vård och hur ändamålsenlig och effektiv vården varit. Att nämna symtomen i patientjournaler och utlåtanden hjälper också en utomstående läsare att bedöma funktionsförmågan.
  • Läkaren bedömer om smärtpatientens funktionsförmåga efter sjukdomen uppfyller kraven för patientens fritidsaktiviteter och arbete. Prognosen för funktionsförmågan påverkas av sjukdomens karaktär, övriga sjukdomar, ålder, motivation till rehabilitering, kontroll av symtom och förbättring av den fysiska konditionen samt hur krävande och belastande verksamhets- och arbetsmiljön är.
  • Det lönar sig också för läkaren att utnyttja bedömningar som gjorts av andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, såsom fysio- och ergoterapeuter och psykologer.
  • När man vet vilken sjukdom det är fråga om kan man mycket väl bedöma sjukdomens sannolika utveckling och prognosen för funktionsförmågan. Om det på grund av sjukdomens natur och prognos är nödvändigt ska man i tillräckligt god tid inleda åtgärder inom företagshälsovården, såsom utredningar om omplacering, arbetsarrangemang, ändringar i arbetet eller annan yrkesinriktad rehabilitering. Se lagstiftningen i ämnet:
  • Specifika sjukdomar, såsom akut diskbråck eller akut kompressionsfraktur, är i allmänhet inte problematiska i bedömningen av arbets- och funktionsförmågan. Däremot är ospecifika sjukdomar, såsom degenerativa sjukdomar i skelettet, de mest problematiska eftersom de orsakar långvariga och upprepade smärtsymtom. I åldringssymtom är det viktigt att beakta deras naturliga förlopp och berätta om det för patienten på ett sätt som hen förstår och upprepa det vid behov.
  • Den medicinska bedömningen av smärtpatientens funktionsförmåga består av vägning av kliniska observationer och objektiva fynd samt granskning av samstämmigheten mellan dessa och de subjektiva symtomen och sjukbeteendet. Sjukdomsföljder efter vård och rehabilitering eller sjukdomsskedet och det naturliga förloppet ska beaktas vid bedömning av funktionsförmågan, prognosen och yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärder.
  • Utöver funktionsförmågan påverkas arbetsförmågan av många andra faktorer. Sådana är bland annat utbildning, yrke, erfarenhet, arbete, arbetsplats och arbetsledning. När en smärtpatients funktionsförmåga bedöms utifrån hur hen klarar av arbetet, ställs funktionsförmågan i relation till de krav som arbetet och arbetsmiljön ställer.
  • Patientens symtom, resultaten av frågeformulär om symtom och biverkningar samt kliniska och objektiva fynd utgör grunden i bedömningen av arbetsförmågan vartill hör granskning av hur fynden överensstämmer med varandra. Vid bedömningen av en smärtpatients arbetsförmåga ska man beakta arbetets fysiska och psykiska krav, den fysiska och psykiska förmågan, motivationen att fortsätta arbeta, belastningsfaktorerna på arbetsplatsen och de förändringar som skett i arbetet.
  • Effekterna av kronisk smärta och läkemedelsbehandling på koncentrations- och initiativförmågan, aktiviteten, företagsamheten och uppmärksamheten kan förutom genom en läkarbedömning även utredas med en kompletterande psykologundersökning.
  • Långvarig frånvaro från arbetet försvårar återgången till arbetet, eftersom arbetslivet förändras snabbt och alienationen från arbetet och den sociala miljön i anslutning till det är snabb. Chefernas och arbetsgemenskapens inställning och stöd för att den insjuknade personen ska kunna återvända till arbetet är centrala. Till exempel ska möjligheterna till partiell sjukdagpenning och ändringar i arbetsbeskrivningen beaktas.
  • Företagshälsovården har den bästa sakkunskapen om arbetsbeskrivningen, arbetsbelastningen och de förändringar som skett i arbetet. Man bör också komma ihåg att förändringar i till exempel parförhållandet eller arbetslivet kan förändra smärtpatientens subjektiva arbetsförmåga medan sjukdomen förblir helt oförändrad.
  • Rekommendationer om bedömning av funktionsförmågan har getts i Facultas-projektet (Kronisk smärta «http://www.tela.fi/instancedata/prime_product_julkaisu/tela/embeds/telawwwstructure/14383_Facultas_Krooninen_kipu.pdf»10 och Sjukdomar i ländryggen och nacken «http://www.tela.fi/instancedata/prime_product_julkaisu/tela/embeds/telawwwstructure/14382_Facultas_Alaselka_ja_niska.pdf»11).

Vårdprinciper

  • Smärtbehandlingen och rehabiliteringen grundar sig på en noggrann bedömning av patientens smärta och helhetssituation.
  • Vården och rehabiliteringen planeras och överenskoms tillsammans med patienten så att parterna kan förbinda sig till den.
  • Patienten informeras om undersökningsresultaten och diagnosen, behandlingsalternativen samt deras förväntade nytta och eventuella biverkningar.
  • Syftet med behandlingen är att lindra smärtan och förbättra funktionsförmågan och livskvaliteten.
  • Eventuell kausal smärtbehandling genomförs utan dröjsmål.
  • Långvarig smärta kan i allmänhet inte helt avlägsnas, men den kan lindras och man kan stödja patienten i att klara sig.
  • Behandlingen av bisymtom kan lindra smärtan och förbättra hanteringen av smärtan.
  • Läkemedelsfria behandlingar prioriteras och läkemedelsbehandlingen kombineras med andra behandlingsmetoder.
  • Vid behandling och rehabilitering av långvarig smärta behövs ett multiprofessionellt förhållningssätt. Detta kan omfatta till exempel fysio- och ergoterapeutisk handledning, psykiskt stöd och handledning av skötaren. Patienten får också handledning i frågor som gäller social trygghet.
  • Patienten har en aktiv roll i smärtbehandlingen och rehabiliteringen. Att använda egna överlevnadsmetoder stöder förmågan att klara sig med smärta.

Principer för läkemedelsfri behandling

  • Läkemedelsfria behandlingar utgör grunden för smärtbehandling och ska alltid användas när det är möjligt.
  • Mer information om läkemedelsfria behandlingsalternativ vid olika smärttillstånd finns i bakgrundsmaterialet «Lääkkeettömät kivun hoidot aikuisilla»1.
  • Utöver symtomatisk behandling av smärta ska man sträva efter att förbättra patientens livskvalitet och funktionsförmåga, vilket också förutsätter att patienten aktivt deltar i sin vård.
  • Centrala läkemedelsfria behandlingar är bland annat
    • motion
    • terapeutisk träning (målmedveten, systematisk och handledd)
    • kognitiv beteendeterapi
    • fysikaliska behandlingar
      • köld- och värmebehandling
      • TNS.

Principer för läkemedelsbehandling

  • Till läkemedelsfri behandling fogas vid behov smärtstillande läkemedel.
  • Mer information om alternativ för läkemedelsbehandling vid olika smärttillstånd finns i bakgrundsmaterialet «Kivun lääkehoidot aikuisilla»2.
  • Smärtmedicineringen planeras individuellt enligt patientens smärtproblem, övriga sjukdomar, riskfaktorer för dessa och den psykosociala situationen.
  • Syftet med läkemedelsbehandlingen är att lindra smärtan samt förbättra funktionsförmågan och livskvaliteten. Man strävar efter att också lindra bisymtomen.
  • Vid långvarig smärta används läkemedel med regelbunden dosering.
    • I första hand rekommenderas långverkande preparat.
    • Vårdresponsen kan enligt läkemedlet framträda först efter flera veckor.
    • Långvarig användning av antiinflammatoriska läkemedel rekommenderas inte.
  • Vid behandling av vävnadssmärta används paracetamol, antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel eller en kombination av dessa. Se det interaktiva diagrammet om val av smärtstillande läkemedel «http://www.terveysportti.fi/xmedia/hoi/hoi50103/Kipulaakkeen_valinta.html»12.
    • Om deras effekt är otillräcklig kan en mild opioid kombineras med behandlingen.
  • Starka opioider används endast i specialsituationer. Se punkten Principerna för användning av opioider.
  • Vid behandling av neuropatisk smärta kan man använda tricykliska antidepressiva läkemedel, gabapentinoider, SNRI-gruppens antidepressiva läkemedel eller lidokainsalva (se tabell «Diagnostiska kriterier för neuropatisk smärta och diagnosens säkerhet...»1). Om deras effekt inte är tillräcklig kan man överväga tramadol eller kapsaicinplåster mot perifer neuropatisk smärta.
  • Vid behandling av fibromyalgi och kroniskt smärtsyndrom är effekten av smärtstillande läkemedel ofta anspråkslös. Betydelsen av läkemedelsfria behandlingsformer framhävs.
    • Arbetsgruppen rekommenderar psykiatrisk konsultation efter en noggrann somatisk undersökning om man misstänker kroniskt smärtsyndrom (F45.4).
  • I behandlingen av blandad smärta kombineras läkemedel med olika verkningsmekanismer med beaktande av den samtidiga användningens nyttiga och skadliga interaktioner.
Tabell 1. Diagnostiska kriterier för neuropatisk smärta och diagnosens säkerhet
Diagnostiska kriterier
1. Läget för den smärta som patienten uppger är neuroanatomiskt konsekvent.
2. Anamnesen tyder på en skada eller sjukdom i det somatosensoriska systemet som man vet orsakar smärttillstånd.
3. I den kliniska undersökningen konstateras minst ett fynd som tyder på avvikande känselsinne i det neuroanatomiskt konsekventa smärtområdet.
4. Bevis på skador eller sjukdomar i det somatosensoriska systemet fås åtminstone i en tilläggsundersökning, till exempel i bilddiagnostiska undersökningar, neurofysiologiska undersökningar eller hudbiopsi.
Diagnosens säkerhet
Eventuell neuropatisk smärta: endast kriterierna 1 och 2
Sannolik neuropatisk smärta: kriterierna 1 och 2 och dessutom antingen 3 eller 4
Säker neuropatisk smärta: kriterierna 1–4

Användning av smärtstillande medel vid vanliga kroniska sjukdomar

  • Andra kroniska sjukdomar, överkänslighet och andra läkemedel som används (inklusive egenvårdspreparat och naturpreparat) ska alltid beaktas när smärtstillande läkemedel planeras för patienten.
  • Depression och kronisk smärta förekommer ofta tillsammans. Optimal behandling av smärtpatientens depression kan även minska smärtan «Kroenke K, Bair MJ, Damush TM ym. Optimized antide...»18.
  • Kompatibiliteten mellan antidepressiva och andra läkemedel och läkemedel avsedda för behandling av smärta ska kontrolleras.
    • Undvik användning av tramadol med tricykliska antidepressiva läkemedel, SSRI-läkemedel, SNRI-läkemedel och moklobemid.
    • Duloxetin, fluoxetin och paroxetin minskar den analgetiska effekten av kodein och tramadol.
    • SSRI- och SNRI-läkemedel ökar risken för blödningar som förknippas med antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel. Karbamazepin eller rifampicin kan försämra effekten av flera opioider, såsom oxikodon, fentanyl och buprenorfin.
    • Många svampläkemedel och klaritromycin kan påverka opioidernas effekt och biverkningar.
  • Användning av alla antiinflammatoriska läkemedel, även naproxen, medför en ökad risk för akut hjärtinfarkt «...»19.
  • Användning av antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel ska undvikas hos patienter med artärsjukdom eller riskfaktorer för den. Se det interaktiva diagrammet om val av smärtstillande läkemedel «http://www.terveysportti.fi/xmedia/hoi/hoi50103/Kipulaakkeen_valinta.html»12 och Avstå klokt-rekommendationen «Tulehduskipulääkkeiden sydänriskit»3: Undvik alla antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel hos patienter med artärsjukdom eller riskfaktorer för den.
  • Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel ska undvikas vid hjärt- och njursvikt eftersom de kan förvärra dessa.
  • Antiinflammatoriska läkemedel minskar effekten av läkemedel avsedda för behandling av hjärtsvikt och högt blodtryck.
  • Personer med warfarinbehandling ska undvika antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel eftersom de orsakar en stor blödningsrisk som inte kan kontrolleras ens med intensifierad INR-uppföljning. Även med nyare antikoagulanter (oralt dabigatran, apixaban och rivaroxaban) ska användning av antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel undvikas på grund av den ökade risken för blödningar.
  • Även den ökning i INR-värdet som hänför sig till användningen av paracetamol ska beaktas.
  • Antiinflammatoriska läkemedel ökar risken för blödningar i anslutning till trombocythämmare (acetylsalicylsyra, ADP-receptorblockerare, glykoprotein IIb/IIIa-hämmare). Samtidig användning av antiinflammatoriska läkemedel och trombocythämmare bör undvikas.
  • Vid njursvikt ska doseringen av gabapentin och pregabalin minskas.
  • Elimineringen av de flesta opioider avtar när njurfunktionen försämras.
  • Vid retledningsstörningar och hos patienter med lång QT-tid är tricykliska antidepressiva läkemedel kontraindikativa. Dessutom är de kontraindikativa 6 månader efter en akut hjärtinfarkt.

Smärtmedicinering av äldre och multisjuka patienter

  • Särskilt hos äldre personer ska man komma ihåg läkemedelsfria smärtbehandlingar och de ska alltid så långt som möjligt även användas tillsammans med läkemedelsbehandling. Vid behandling av smärta hos äldre är det skäl att utreda patientens förväntningar och mål, övriga sjukdomar samt det kognitiva och funktionella tillståndet.
  • Fysiologiska förändringar ökar känsligheten hos äldre personer för många smärtstillande läkemedel och därför ska deras doser av smärtstillande läkemedel ofta vara mindre än hos andra vuxna. Äldre personer har vanligtvis också många andra långvariga sjukdomar och läkemedelsbehandlingar av dessa samt nedsatt njurfunktion, vilket ökar sannolikheten för läkemedlens biverkningar och skadliga samverkningar «Kivelä SL, Räihä I. Iäkkäiden lääkehoito. Kapseli ...»20, «Abdulla A, Adams N, Bone M ym. Guidance on the man...»21, «Makris UE, Abrams RC, Gurland B ym. Management of ...»22.
  • Genom att anpassa dosen gradvis enligt responsen och beakta andra sjukdomar och läkemedel kan man uppnå effektiv smärtlindring. Oral dosering bör alltid rekommenderas när det är möjligt. För behandling av tidvis svår smärta behövs snabbt preparat med kortvarig effekt, men vid kontinuerlig långvarig smärta är det bättre att använda regelbunden medicinering med längre verkningstid «Makris UE, Abrams RC, Gurland B ym. Management of ...»22. På grund av biverkningarna av antiinflammatoriska läkemedel bör långverkande doseringsformer övervägas mycket kritiskt hos äldre personer «Makris UE, Abrams RC, Gurland B ym. Management of ...»22.
  • Läkemedelsbehandlingen av smärta inleds med ett enda läkemedel och med en liten dos så att man följer med responsen och biverkningarna. Dosen ökas så småningom vid behov. Intervallet mellan inledning av nya läkemedel ska vara tillräckligt långt för att effekten av varje läkemedel ska kunna bedömas «Kivelä SL, Räihä I. Iäkkäiden lääkehoito. Kapseli ...»20, «Abdulla A, Adams N, Bone M ym. Guidance on the man...»21.
  • Med en kombination av två eller flera smärtstillande läkemedel som doseras med en lägre dos kan man ofta uppnå en bättre effekt och producera färre biverkningar än genom att öka dosen för ett enskilt läkemedel «Abdulla A, Adams N, Bone M ym. Guidance on the man...»21.
  • Allmänt taget är undvikande av användning av läkemedel som är olämpliga för äldre och som har en betydande biverkningspotential en bra strategi för att minska problemen med läkemedel. Som förteckning över läkemedel som ska undvikas kan man till exempel använda Beers kriterier «American Geriatrics Society 2012 Beers Criteria Up...»23 eller läkemedelsdatabasen för äldre som upprätthålls av Fimea «https://www.fimea.fi/laakehaut_ja_luettelot/laake75-»13.
  • Indometacin ska undvikas hos äldre personer på grund av risken för blödningar i mag-tarmkanalen. Andra icke-selektiva antiinflammatoriska läkemedel rekommenderas endast kortvarigt och genom att samtidigt använda en protonpumpshämmare i situationer där andra alternativ (t.ex. paracetamol och lokalt doserade antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel) inte är effektiva «Abdulla A, Adams N, Bone M ym. Guidance on the man...»21.
  • Triscykliska antidepressiva läkemedel ska undvikas vid behandling av smärta hos äldre på grund av den antikolinergiska effekten särskilt hos patienter som har haft konfusion, kognitiva symtom, yrsel eller fallolyckor. Tricykliska antidepressiva läkemedel kan förvärra symtomen i samband med prostataförstoring (urinstopp), förstoppning, risken för retlednings- och rytmstörningar och ögontryckssjukdom.
  • Av antidepressiva läkemedel kan duloxetin användas för smärtbehandling även hos äldre «Makris UE, Abrams RC, Gurland B ym. Management of ...»22, «Robinson M, Oakes TM, Raskin J ym. Acute and long-...»24. Gabapentin och pregabalin kan användas vid behandling av neuropatisk smärta, men deras startdoser ska vara små «Makris UE, Abrams RC, Gurland B ym. Management of ...»22.
  • Undvik användning av tramadol med tricykliska antidepressiva läkemedel, SSRI-läkemedel, SNRI-läkemedel och moklobemid på grund av risken för serotoninsyndrom. Se Avstå klokt-rekommendationen «Tramadolin ja serotoniinioireyhtymän riski»5: Undvik att använda tramadol och andra opioider tillsammans med tricykliska antidepressanter, SSRI-läkemedel, SNRI-läkemedel eller moklobemid.
  • Äldre personer är mer mottagliga än andra för biverkningar av opioider (särskilt förstoppning och biverkningar i det centrala nervsystemet), alltså bör användningen av dessa undvikas hos dem.
    • Om smärtbehandlingen så kräver kan man dock använda opioider, förutsatt att man beaktar de underliggande sjukdomarna och andra läkemedel och börjar med små doser enligt samma principer som i övrigt vid smärtbehandling. Tillsammans med opioidmedicineringen rekommenderas inledning av förstoppningsmedicinering «Kalso E, Paakkari P, Forsell M. Opioidit pitkäkest...»25.

Läkemedelsbehandling av smärta hos barn

  • Även läkemedelsfria behandlingar utgör grunden för behandlingen av smärta hos barn.
  • Psykologiska metoder kan vara effektiva, men bevis på långvarig nytta saknas «Eccleston C, Palermo TM, Williams AC ym. Psycholog...»26.
  • Det finns få forskningsrön om långvarig användning av smärtstillande läkemedel hos barn. Detta är ett problem, eftersom man i brist på forskningsdata ofta är tvungen att behandla barnpatienter med läkemedel som inte har någon indikation för smärtbehandling hos barn eller som inte har försäljningstillstånd för barnpatienter «Lindell-Osuagwu L. Use of Medicines in Children - ...»27.
  • Många vårdrekommendationer grundar sig på specialisternas åsikter och inte på starka bevis på läkemedlens effekt och säkerhet hos barnpatienter «WHO guidelines on the pharmacological treatment of...»28.
  • De smärtstillande läkemedel som undersökts mest hos barn är paracetamol och av de vanliga antiinflammatoriska läkemedlen propionsyraderivat, ibuprofen, ketoprofen och naproxen «Kokki H. Ketoprofen pharmacokinetics, efficacy, an...»29, «Kokki H. Nonsteroidal anti-inflammatory drugs for ...»30, «Litalien C, Jacqz-Aigrain E. Risks and benefits of...»31.
    • Engångsdosen för paracetamol är 15 mg/kg och den maximala dosen 60 mg/kg/dygn.
    • Engångsdosen för ibuprofen för ett barn som väger över 6 kg är 10 mg/kg och den maximala dosen 40 mg/kg/dygn.
    • Engångsdosen för naproxen är 5(–7,5) mg/kg och den maximala dosen 10 (–15) mg/kg/dygn.
  • Smärtbehandling hos barn inleds antingen med paracetamol eller antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel. Om effekten är otillräcklig kan en kombination av dessa användas.
  • Opioidbehandling av barn ska inte ges någon annanstans än på enheter som är insatta i smärtbehandling av barn, varvid indikationerna närmast är smärta efter en operation, cancersmärta och smärta i samband med vård i livets slutskede. Opioidbehandling av barn beskrivs närmare i det elektroniska bakgrundsmaterialet «Opioidit lasten kivun hoidossa»6.
  • Vid användning av amitriptylin och andra antidepressiva läkemedel bör man observera att de har varit förknippade med ökad självmordsförsök och -tankar hos barn och unga samt fientlighet «Hetrick SE, McKenzie JE, Cox GR ym. Newer generati...»32.
  • Man känner inte till säkerheten vid långvarig användning av antidepressiva läkemedel samt deras inverkan på barns och ungas tillväxt, mognad och kognitiva utveckling och beteendeutveckling.
  • Gabapentin är som tilläggsläkemedel indicerad för behandling av epilepsi hos barn som är minst 6 år, men är inte indicerad för behandling av smärta hos barn.
  • Pregabalinets effekt och säkerhet har inte påvisats hos barn eller unga, alltså har det inte godkända indikationer i denna åldersgrupp.

Läkemedelsbehandling av smärta under graviditet

Läkemedelsbehandling av smärta under amning

Principerna för användning av opioider

Patienthandledning av smärtpatienter

  • I patienthandledningen är det viktigt att vårdpersonalens information och råd till patienten är enhetliga, eftersom motstridiga anvisningar kan förvirra patienten och försvaga hens förtroende för vården.
  • Handledningssituationen har en tydlig början och ett tydligt slut. Den framskrider genom diskussioner från patientens egna utgångspunkter. I en bra handledningssituation vet patienten vilka frågor kommer att diskuteras, hen deltar i diskussionen och man säkerställer att patienten förstår. Handledningen avslutas med en sammanfattning där de viktigaste punkterna repeteras och man kommer överens om hur man ska gå vidare «Virtanen H, Leino-Kilpi H, Salanterä S. Empowering...»49.
  • Vid handledning som stöder patientens egna sätt att klara sig känner patienten till målen för handledningen och har deltagit i att ställa upp dem. Patienten vet också hur länge handledningen varar.
  • Patienten kan ha hjälp av sina egna överlevnadsmetoder och kan när som helst använda dessa utan hjälp eller särskilda redskap. De kan lindra smärtan och stöda förmågan att klara sig i vardagen och i arbetet «May S. Self-management of chronic low back pain an...»50. De centrala innehållsområdena i egenvårdsprogrammen är
    • kännedom om smärta och relaterade faktorer
    • avslappningsövningar
    • kognitiva överlevnadsmetoder
    • problemlösningsförmåga
    • kommunikationsförmåga
    • uppställande av mål
    • uppmuntrande till fortsatt motion.
  • En vårdplan som gjorts upp i samarbete med patienten kan ges till patienten.

Ordnande av vård

  • Kriterierna för icke-brådskande behandling av långvarig smärta utgör grunden för arbetsfördelningen mellan primärvården och den specialiserade sjukvården.
  • För vårdens kontinuitet är det bra att smärtpatientens vårdstrukturer stöder en god vård. Sådana strukturer är bland annat lokalt och regionalt beskrivna vårdkedjor där man kommit överens om arbetsfördelningen.
  • Det primära vårdansvaret för smärtpatienter ligger inom primärvården.
  • Primärvårdens uppgifter är att
    • identifiera smärttypen
    • diagnostisera den sjukdom som orsakat smärttillståndet
    • bedöma riskfaktorer för kronisk smärta
    • behandla smärtan enligt orsak och symtom
    • ta ställning till kortvarig arbetsoförmåga (under 60 dygn)
    • stödja patienten så att hen klarar sig
    • ordna med rehabilitering inom öppenvården och vid behov hänvisa till sektorsövergripande anstaltsrehabilitering.
  • Patienten kan hänvisas till en bedömning inom den specialiserade sjukvården om
    • orsaken till smärtan har diagnostiserats men smärtan fortsätter måttlig, svår eller längre än normalt och stör trots vårdåtgärder inom primärvården förmågan att klara sig i vardagen
    • orsaken till smärtan trots utredningar inom primärvården är oklar och smärtan stör patientens förmåga att klara sig i vardagen.
  • Remissen skall definiera problemet och ge en anamnes som innehåller information om utförda undersökningar, behandlingar och vårdresultat, beskriva det kliniska tillståndet och patientens funktionsförmåga.
  • Inom den specialiserade sjukvården genomförs smärtbehandlingen av smärtpatienter i samarbete mellan olika specialiteter.

Uppföljning

  • När situationen har stabiliserats efter de inledande utredningarna och inledningen av behandlingen, utarbetas tillsammans med smärtpatienten en individuell vårdplan med uppföljningstidtabell.
  • I utarbetandet av vårdplanen och ny bedömning under uppföljningsbesöken beaktas patientens förväntningar och helhetssituation samt eventuella förändringar som skett och som kan förutses i den.
  • När lägesbedömningen görs under uppföljningsbesöket är det meningsfullt att i nödvändiga och tillämpliga delar använda samma metoder som i den inledande utredningen. Se punkten Bedömning av smärta.
  • Vid varje uppföljningsbesök är det skäl att bedöma
    • eventuella förändringar i smärttyp, läge och styrka
    • prognosen för smärtan och den underliggande sjukdomen
    • förverkligande, effekter och eventuella olägenheter av tidigare planerade behandlingar
    • patientens funktionsförmåga och arbetsförmåga, humör samt eventuella bisymtom och sjukdomar
    • patientens behov av och lämplighet för ytterligare handledning, mer omfattande användning av egna överlevnadsmetoder och eventuell multiprofessionell vård och rehabilitering
    • patientens bekymmer, önskemål och mål beträffande smärtan, underliggande sjukdomar och behandlingen av dem
    • hur patientens eventuella andra sjukdomar och behandlingen av dem påverkar smärtan och behandlingen av den.
  • Man kommer överens med patienten om att avsluta onödig, ineffektiv eller skadlig vård och detta genomförs systematiskt.

Om smärtbehandling i andra God medicinsk praxis-rekommendationer

Fibromyalgi

  • Fibromyalgi är ett kroniskt smärt-utmattningssyndrom, vars symtom är omfattande smärta och beröringsömhet på olika håll i kroppen.
  • I fibromyalgi är förloppet av smärtan och andra symtom fluktuerande.
  • God vård grundar sig på en fungerande patient-läkarrelation.
  • Fibromyalgipatienter uppmuntras att vara aktiva och fortsätta med sina dagliga sysslor trots smärta.
  • Det finns ingen specifik behandling mot fibromyalgi.
  • Läkemedelsbehandlingens betydelse för behandling av smärta hos fibromyalgipatienter är ofta liten.
  • Behandlingen skräddarsys individuellt enligt smärtans olägenheter och bisymtomen genom att kombinera olika metoder.
  • Vården av fibromyalgipatienter genomförs i första hand inom primärvården.
  • Vården och rehabiliteringen av patienter med svåra symtom planeras multiprofessionellt.

Läkemedelsfria behandlingar av fibromyalgi

Läkemedelsbehandling av fibromyalgi

Neuropatisk smärta

  • Neuropatiska smärtor indelas enligt skadans läge i centrala och perifera smärttillstånd. Perifera neuropatiska smärtor är vanligare och centrala svårare att behandla.
  • Vanliga neuropatiska smärttillstånd är kraftiga nervrotssmärtor som orsakats av ryggradssjukdomar, följdtillstånd efter nervskador, smärtsamma polyneuropatier, eftervärk av bältros och smärttillstånd efter cirkulationsstörningar i hjärnan «Smith BH, Torrance N. Epidemiology of neuropathic ...»4.

Diagnos av neuropatisk smärta

  • Diagnoskriterierna för neuropatiskt smärttillstånd och diagnosens säkerhet presenteras i «Diagnostiska kriterier för neuropatisk smärta och diagnosens säkerhet...»1, «Treede RD, Jensen TS, Campbell JN ym. Neuropathic ...»74, «Attal N, Cruccu G, Baron R ym. EFNS guidelines on ...»75.
  • Med hjälp av en smärtteckning kan man bedöma var smärtan befinner sig.
  • Känseltestning är den viktigaste delen av den kliniska undersökningen vid misstanke om neuropatisk smärta och nödvändig för bedömning av kriterium 3.
    • Beröringskänseln undersöks med bomull, förnimmelsen av vasst med en trästicka, förnimmelsen av kallt och varmt med en kyld och uppvärmd reflexhammarskaft och vibrationskänseln med stämgaffel.
    • Symtomområdets känsel jämförs vid ensidig smärta med den motsvarande andra kroppshalvan eller vid bilaterala symtom i extremiteternas basala delar med fyndet i de perifera delarna.
    • Känselsinnet kan vara försvagat, känsligt eller förändrat mot olika typer av stimuli.
  • För att diagnostisera bakgrundsorsaken görs en neurologisk statusundersökning i tillräckligt stor omfattning.
  • Dessutom kan det behövas ytterligare undersökningar, såsom bilddiagnostiska och neurofysiologiska undersökningar. Vid behov hänvisas patienten till den specialiserade sjukvården enligt de lokala vårdkedjorna.
    • Normal ENMG utesluter inte perifer neuropatisk smärta eftersom den inte undersöker C- och Aδ-fibriller vars skada är väsentlig vid neuropatisk smärta.

Principer för behandling av neuropatisk smärta

  • Grunden för behandlingen är rätt diagnos som innehåller både identifiering av neuropatisk smärta och korrekt diagnostik av bakgrundsorsaken.
  • Kausal behandling (t.ex. frigörande av en inklämning) är alltid primär när det är möjligt.
  • Målet är ett så normalt liv som möjligt trots symtomen.

Läkemedelsbehandling av neuropatisk smärta

Tabell 2. Läkemedel mot neuropatisk smärta
Läkemedel Startdos Underhållsdos
Antidepressiva läkemedel:
  • Nortriptylin
 10–25 mg på kvällen 20–150 mg/dygn1)
  • Amitriptylin
 10–25 mg på kvällen 20–150 mg/dygn1)
  • Duloxetin
 30–60 mg × 1 60–120 mg/dygn
  • Venlafaxin
 75 mg depot × 1 150–225 mg/dygn
Epilepsiläkemedel:
  • Pregabalin
 75 mg × 1–2 150–600 mg/dygn
  • Gabapentin
 300 mg på kvällen 900–3 600 mg/dygn
Tramadol: 50 mg × 1 200–400 mg/dygn
Lokal effekt:
  • Lidokainsalva (5 %)
 3 × per dygn
  • Kapsaicinplåster (8 %)
 en gång per 3 månader
1) Vid behov kan koncentrationsbestämningar användas.

Komplext regionalt smärtsyndrom (CRPS)

  • Komplext regionalt smärtsyndrom (complex regional pain syndrom, CRPS) är ett långvarigt lokalt smärtsymtom i extremiteten som kännetecknas av förändringar i känseln och motoriken samt avvikelser i det autonoma nervsystemets funktion. En svår CRPS är också förknippad med trofiska förändringar, såsom osteoporos, förändringar i huden, naglarna och behåringen samt stelhet i ledkapslar.
    • CRPS I är ett regionalt smärtsyndrom utan nervskada.
    • CRPS II är ett regionalt smärtsyndrom med nervskada.
  • De diagnostiska kriterierna för komplext regionalt smärtsyndrom räknas upp i tabell «Diagnostiska kriterier för CRPS...»3 «Harden RN, Bruehl S, Perez RS ym. Validation of pr...»79.
  • Typiskt för syndromet är att smärtan är oproportionerligt kraftig eller långvarig i förhållande till den faktor som orsakat den.
    • Till exempel exceptionellt svår smärta efter en skada eller operation i extremiteterna kan vara ett tecken på utveckling av CRPS.
  • Grunden för behandlingen är effektiv smärtlindring som gör det möjligt att förbättra eller återställa funktionsförmågan.
  • Funktionsförmågan förbättras genom träning som innebär en omskolning av känseln, rörelseterapi och förbättring av perceptionen och funktionen av extremiteten «Krooninen kipu. Facultas toimintakyvyn arviointi. ...»80.
  • Gradvis visuell träning, fysio- och ergoterapi kan vara till nytta vid behandling av CRPS «O'Connell NE, Wand BM, McAuley J ym. Interventions...»81.
  • Bedömningen och rehabiliteringen av CRPS i synnerhet i medelsvåra och svåra situationer utförs i multiprofessionellt samarbete.
Tabell 3. Diagnostiska kriterier för CRPS
1. Kontinuerlig smärta som är oproportionerlig i förhållande till en eventuell tidigare utlösande orsak
2. I anamnesen åtminstone ett symtom i tre undergrupper (kliniska diagnostiska kriterier) eller ett i alla fyra undergrupper (diagnostiska kriterier för undersökningen):
a. sensoriska symtom: hyperestesi, allodyni eller båda
b. vasomotoriska symtom: asymmetri i hudtemperaturen, hudfärgsvariation eller asymmetri
c. förändringar i perspirationen eller svullnad: perspirationsvariation, asymmetri i perspirationen eller svullnad
d. motoriska eller trofiska förändringar: rörelsebegränsning, motorisk funktionsstörning (svag styrka, darrningar, dystoni) eller trofiska förändringar (behåring, naglar, hud)
3. Vid undersökningstidpunkten ses åtminstone ett diagnostiskt statusfynd i två eller flera undergrupper:
a. känselavvikelse: hyperalgesi (vass) eller allodyni (lätt beröring, tryckning eller rörelser i leden) eller båda
b. förändringar i blodcirkulationen: asymmetri i temperaturen, hudfärgens variation eller asymmetri
c. förändringar i perspirationen eller svullnad: svullnad, perspirationsvariation eller asymmetri i perspirationen
d. motoriska eller trofiska förändringar: rörelsebegränsning, motorisk störning (svag styrka, darrningar, dystoni) eller trofiska förändringar (behåring, naglar, hud)
4. Ingen annan diagnostisk förklaring till symtom och fynd

Primär adhesiv kapsulit (frusen skuldra)

Smärttillstånd i trochanter major (bl.a. gluteus tendinopati, senbristningar och bursit)

Visceral smärta

Primär menstruationssmärta (dysmenorrea)

Rehabilitering av smärtpatient

  • Rehabiliteringen av en smärtpatient planeras och genomförs multiprofessionellt.
  • I rehabiliteringen av en smärtpatient som genomförs av ett multiprofessionellt team utnyttjas olika yrkesgruppers yrkesskicklighet mångsidigt.
  • Patienten och vid behov även patientens närstående deltar i rehabiliteringen, vars mål är att upprätthålla eller förbättra patientens livskvalitet, hantera smärtan och patientens möjligheter att leva ett normalt liv.
  • Multiprofessionell rehabilitering omfattar hela processen från god kännedom om patientens situation till bedömning av smärtan och livssituationen, val av vårdalternativ, patienthandledning, god interaktion, uppföljning och utvärdering av målen «Haanpää M, Soinila S. Neuropaattisen kivun diagnos...»89, «Barr B, Low H, Howkins E. Interprofessional educat...»90.

Medicinsk rehabilitering av smärtpatient

  • Syftet med medicinsk rehabilitering är att hjälpa patienten att upprätthålla eller förbättra sin fysiska, psykiska och sociala funktionsförmåga. Målet är att stödja patienten i att hantera sin livssituation och klara av de dagliga aktiviteterna på egen hand.
  • Rehabiliteringen omfattar
    • rehabiliteringsrådgivning och -handledning
    • undersökningar som utreder rehabiliteringsbehovet
    • vård som förbättrar arbets- och funktionsförmågan
    • terapier (t.ex. fysio-, ergo-, tal- och psykoterapi och neuropsykologisk rehabilitering)
    • rehabiliteringsperioder
    • hjälpmedelstjänster
    • anpassningsträning, som avser handledning och coachning av rehabiliteringsklienten och hens anhöriga i en livssituation efter insjuknandet eller skadan
    • andra stödåtgärder.
  • Medicinsk rehabilitering stöder vården och god vård omfattar rehabilitering. Gränsdragningen mellan vård och rehabilitering är ofta omöjlig eller onödig.
  • Hälsocentralerna och sjukhusen ordnar medicinsk rehabilitering som en del av sjukvården. Inom rehabiliteringen samarbetar hälso- och sjukvården med socialvården, arbetskraftsbyrån, skolorna, FPA och försäkringsbolagen.
  • Rehabiliteringen ligger i huvudsak på kommunens ansvar. Kommunen har till uppgift att ordna medicinsk rehabilitering för sina invånare som en del av den sjukvård som avses i folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård. Utredning av rehabiliteringsbehovet och hänvisning till rehabilitering är också en central del av företagshälsovårdens verksamhet.
  • I vissa situationer ska den medicinska rehabiliteringen ordnas av FPA «http://www.kela.fi/kuntoutuspalvelut»16 och på olycksfalls- och trafikförsäkringsanstalternas ansvar. Planeringen och uppföljningen av rehabiliteringen hör ofta till hälso- och sjukvårdens uppgifter även när någon annan aktör ansvarar för ordnandet av rehabiliteringen.
  • FPA har en lagstadgad skyldighet att ordna rehabiliterande psykoterapi och krävande medicinsk rehabilitering, vilket i praktiken innebär individuella rehabiliteringsperioder för personer under 65 år med svår funktionsnedsättning. Hälso- och sjukvården sköter om bland annat hjälpmedel och rehabiliteringshandledning.
  • FPA ordnar olika tjänster inom medicinsk rehabilitering som behovsprövad rehabilitering, såsom
    • individuella rehabiliteringsperioder på rehabiliteringsinrättning
    • kurser för personer i arbetsför ålder med sjukdomar i rörelseorganen.

Risk för arbetsoförmåga på grund av smärta och yrkesinriktad rehabilitering

  • Detta stycke grundar sig i fråga om yrkesinriktad rehabilitering till största delen på lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner «https://finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2005/20050566»17 och i fråga om invalidpensioner till största delen på lagen om pension för arbetstagare «https://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2006/20060395»18.
  • Förlorad förvärvsinkomst på grund av långvarig arbetsoförmåga kan ersättas enligt följande: partiellt rehabiliteringsstöd för viss tid eller rehabiliteringsstöd eller delpension eller full invalidpension som ansökts tills vidare. Invalidpensioner är full invalidpension, delinvalidpension, rehabiliteringsstöd och partiellt rehabiliteringsstöd.
  • Rehabilitering är dock alltid det primära alternativet i förhållande till invalidpension. Den försäkrade har rätt att få ändamålsenlig yrkesinriktad rehabilitering för att förhindra arbetsoförmåga eller förbättra arbets- och förvärvsförmågan.
  • Rätt till yrkesinriktad rehabilitering har en person vars sjukdom, lyte eller skada som har konstaterats på behörigt sätt sannolikt medför risk för arbetsoförmåga och en person vars arbetsförmåga och förvärvsmöjligheter har försämrats väsentligt på grund av sjukdom, lyte eller skada.
  • Med hot om arbetsoförmåga avses en situation där det är sannolikt att den försäkrade under de närmaste åren utan yrkesinriktad rehabilitering beviljas invalidpension, även om möjligheterna till vård och medicinsk rehabilitering beaktas.
  • Vid bedömningen av en väsentlig försämring av arbets- och studieförmågan och förvärvsmöjligheterna beaktas den sökandes återstående förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant tillgängligt arbete som skäligen kan förutsättas av hen med beaktande av ålder, utbildning, tidigare verksamhet, boendeförhållanden och andra därmed jämförbara omständigheter. Arbetsförmågan anses ha försämrats väsentligt om arbetstagaren har uppenbara svårigheter att klara av sitt yrke och sitt arbete.
  • Förmånerna förutsätter inte att personen är frånvarande från arbetslivet. Även risken för arbetsoförmåga kan vara tillräcklig. En person med kronisk sjukdom kan få rehabilitering och ekonomiskt stöd om hen har en sjukdom som under de närmaste åren utan åtgärder skulle leda till invalidpension. Syftet med yrkesinriktad rehabilitering är att uppskjuta eller förhindra uppkomsten av arbetsoförmåga.
  • Yrkesinriktad rehabilitering ska vara ändamålsenlig för att förhindra arbetsoförmåga eller förbättra arbets- och förvärvsförmågan. Vid bedömningen av rehabiliteringens ändamålsenlighet beaktas den försäkrades ålder, yrke, tidigare verksamhet, utbildning, sociala och ekonomiska omständigheter samt huruvida den rehabilitering som sökts sannolikt leder till att den sökande fortsätter arbeta på ett sätt som är lämpligt med tanke på hälsotillståndet eller till att personen återgår till ett arbete som är lämpligt med tanke på hens hälsotillstånd eller till arbetslivet.
  • Rehabilitering för unga och långtidsarbetslösa ordnas av FPA «http://www.kela.fi/kuntoutuspalvelut»16.
  • Bara om arbetsoförmågan inte kan förhindras kan de förlorade inkomsterna ersättas med pension. Det är möjligt att få invalidpension via två olika system - arbets- och folkpensionssystemet. Om arbetspensionen överskrider en viss gräns är det inte möjligt att få folkpension.

Förebyggande av kronisk smärta

Faktorer som förutspår kronisk smärta

Allmänna principer för förebyggande av kronisk smärta

  • En grundlig klinisk undersökning, utredning av patientens situation och detaljerade anvisningar (mini-intervention) minskar sjukfrånvaro och förekomsten av besvärande symtom «Karjalainen K, Malmivaara A, Mutanen P ym. Mini-in...»100.
  • Vid smärtproblem i samband med olycksfall utgör en noggrann händelsebeskrivning, utredning av patientens symtom och noggrann klinisk undersökning grunden för diagnosen och behandlingen.
  • God behandling av akut smärta, tidig identifiering av riskfaktorer, behandling av dessa och ett multiprofessionellt arbetssätt kan förebygga långvarig smärta.
  • Mätare som utvecklats för att bedöma risken för kronisk ryggsmärta kan användas som stöd för klinisk forskning «Freynhagen R, Baron R, Gockel U ym. painDETECT: a ...»101, «Linton SJ, Halldén K. Can we screen for problemati...»102.
  • Med hjälp av kognitiv beteendeterapi kan patienten lära sig att använda olika metoder för att hantera smärta, stress och slitande affektiva reaktioner (till exempel avslappningsfärdigheter) och sociala färdigheter samt lära sig att bättre förstå sina egna handlingssätt och deras orsaker och följder «Ramond-Roquin A, Bouton C, Gobin-Tempereau AS ym. ...»103.

Förebyggande av kronisk smärta i stöd- och rörelseorganen

Förebyggande av neuropatisk smärta (inklusive CRPS)

Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Anestesiologiyhdistys och Allmänmedicinska föreningen i Finland

För mer information om arbetsgruppsmedlemmar samt anmälan om intressekonflikter, se «Kipu»1 (på finska)

Översättare: Lingsoft Language Services Oy

Granskning av översättningen: Hans Blomberg

Litteratur

Smärta. God medicinsk praxis-rekommendation. Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Suomen Anestesiologiyhdistys och Allmänmedicinska föreningen i Finland. Helsingfors: Finska Läkarföreningen Duodecim, 2021 (hänvisning dd.mm.åååå). Tillgänglig på internet: www.kaypahoito.fi

Närmare anvisningar: «https://www.kaypahoito.fi/sv/god-medicinsk-praxis/nyttjanderattigheter/citering»19

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. Rekommendationerna fungerar som stöd när läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ska fatta behandlingsbeslut. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

Litteratur

  1. Breivik H, Collett B, Ventafridda V ym. Survey of chronic pain in Europe: prevalence, impact on daily life, and treatment. Eur J Pain 2006;10:287-333 «PMID: 16095934»PubMed
  2. Mäntyselkä PT, Turunen JH, Ahonen RS ym. Chronic pain and poor self-rated health. JAMA 2003;290:2435-42 «PMID: 14612480»PubMed
  3. Kaila-Kangas L (toim.) Musculoskeletal disorders in Finland. Results of the Health 2000 Survey. Publications of the National Public Health Institute, B25/2007
  4. Smith BH, Torrance N. Epidemiology of neuropathic pain and its impact on quality of life. Curr Pain Headache Rep 2012;16:191-8 «PMID: 22395856»PubMed
  5. Sperber AD, Drossman DA. Review article: the functional abdominal pain syndrome. Aliment Pharmacol Ther 2011;33:514-24 «PMID: 21204888»PubMed
  6. Grundmann O, Yoon SL. Irritable bowel syndrome: epidemiology, diagnosis and treatment: an update for health-care practitioners. J Gastroenterol Hepatol 2010;25:691-9 «PMID: 20074154»PubMed
  7. Latthe P, Latthe M, Say L ym. WHO systematic review of prevalence of chronic pelvic pain: a neglected reproductive health morbidity. BMC Public Health 2006;6:177 «PMID: 16824213»PubMed
  8. Mikkelson M. Reumataudit ja fibromyalgia. Kirjassa: Arokoski J, Alaranta H, Pohjolainen T (toim.) Fysiatria. Keuruu: Otavan Kirjapaino Oy, 2009, s. 329-41
  9. Mikkelsson M, El-Metwally A, Kautiainen H ym. Onset, prognosis and risk factors for widespread pain in schoolchildren: a prospective 4-year follow-up study. Pain 2008;138:681-7 «PMID: 18701216»PubMed
  10. El-Metwally A, Mikkelsson M, Ståhl M ym. Genetic and environmental influences on non-specific low back pain in children: a twin study. Eur Spine J 2008;17:502-8 «PMID: 18205017»PubMed
  11. Luntamo T, Sourander A, Sillanmäki L ym. Pain at age eight as a predictor of antidepressant medication use by age 24: findings from the Finnish nationwide 1981 birth cohort study. J Affect Disord 2012;138:153-9 «PMID: 22314262»PubMed
  12. Mäntyselkä P, Kumpusalo E, Ahonen R ym. Pain as a reason to visit the doctor: a study in Finnish primary health care. Pain 2001;89:175-80 «PMID: 11166473»PubMed
  13. Kelan Sairausvakuutustilasto 2013. http://www.kela.fi/documents/10180/1630858/Kelan_sairausvakuutustilasto_2013.pdf/4aca5252-cbd9-4972-a9a9-4ba6f5b6818e
  14. Eläketurvakeskuksen tilastotietokanta 2014. http://tilastot.etk.fi/?lang=3
  15. Cleeland CS, Ryan KM. Pain assessment: global use of the Brief Pain Inventory. Ann Acad Med Singapore 1994;23:129-38 «PMID: 8080219»PubMed
  16. Tomlinson D, von Baeyer CL, Stinson JN ym. A systematic review of faces scales for the self-report of pain intensity in children. Pediatrics 2010;126:e1168-98 «PMID: 20921070»PubMed
  17. Maunuksela EL, Olkkola KT, Korpela R. Measurement of pain in children with self-reporting and behavioral assessment. Clin Pharmacol Ther 1987;42:137-41 «PMID: 3608347»PubMed
  18. Kroenke K, Bair MJ, Damush TM ym. Optimized antidepressant therapy and pain self-management in primary care patients with depression and musculoskeletal pain: a randomized controlled trial. JAMA 2009;301:2099-110 «PMID: 19470987»PubMed
  19. Bally M, Dendukuri N, Rich B ym. Risk of acute myocardial infarction with NSAIDs in real world use: bayesian meta-analysis of individual patient data. BMJ 2017;357:j1909 «PMID: 28487435»PubMed
  20. Kivelä SL, Räihä I. Iäkkäiden lääkehoito. Kapseli 35. Lääkelaitos ja Kela 2007
  21. Abdulla A, Adams N, Bone M ym. Guidance on the management of pain in older people. Age Ageing 2013;42(Suppl 1):i1-57 «PMID: 23420266»PubMed
  22. Makris UE, Abrams RC, Gurland B ym. Management of persistent pain in the older patient: a clinical review. JAMA 2014;312:825-36 «PMID: 25157726»PubMed
  23. American Geriatrics Society 2012 Beers Criteria Update Expert Panel. American Geriatrics Society updated Beers Criteria for potentially inappropriate medication use in older adults. J Am Geriatr Soc 2012;60:616-31 «PMID: 22376048»PubMed
  24. Robinson M, Oakes TM, Raskin J ym. Acute and long-term treatment of late-life major depressive disorder: duloxetine versus placebo. Am J Geriatr Psychiatry 2014;22:34-45 «PMID: 24314888»PubMed
  25. Kalso E, Paakkari P, Forsell M. Opioidit pitkäkestoisessa kivussa. Lääkelaitos 2009, 2. uudistettu painos. https://www.fimea.fi/documents/160140/753095/17160_opioidit-opas.pdf
  26. Eccleston C, Palermo TM, Williams AC ym. Psychological therapies for the management of chronic and recurrent pain in children and adolescents. Cochrane Database Syst Rev 2014;(5):CD003968 «PMID: 24796681»PubMed
  27. Lindell-Osuagwu L. Use of Medicines in Children - A Perspective on Drug-Related Problems. Publications of the University of Eastern Finland. Dissertations in Health Sciences 232, 2014. http://epublications.uef.fi/pub/urn_isbn_978-952-61-1464-4/urn_isbn_978-952-61-1464-4.pdf
  28. WHO guidelines on the pharmacological treatment of persisting pain in children with medical illnesses. http://whqlibdoc.who.int/publications/2012/9789241548120_Guidelines.pdf
  29. Kokki H. Ketoprofen pharmacokinetics, efficacy, and tolerability in pediatric patients. Paediatr Drugs 2010;12:313-29 «PMID: 20799760»PubMed
  30. Kokki H. Nonsteroidal anti-inflammatory drugs for postoperative pain: a focus on children. Paediatr Drugs 2003;5:103-23 «PMID: 12529163»PubMed
  31. Litalien C, Jacqz-Aigrain E. Risks and benefits of nonsteroidal anti-inflammatory drugs in children: a comparison with paracetamol. Paediatr Drugs 2001;3:817-58 «PMID: 11735667»PubMed
  32. Hetrick SE, McKenzie JE, Cox GR ym. Newer generation antidepressants for depressive disorders in children and adolescents. Cochrane Database Syst Rev 2012;(11):CD004851 «PMID: 23152227»PubMed
  33. Gravbase ja Lactbase tietokannat. http://www.terveysportti.fi/terveysportti/dlv.koti?p_kielikoodi=fi&p_sovellustunnus=RI&p_mainos=E. Siteerattu 25.3.2015
  34. Scialli AR, Ang R, Breitmeyer J ym. A review of the literature on the effects of acetaminophen on pregnancy outcome. Reprod Toxicol 2010;30:495-507 «PMID: 20659550»PubMed
  35. Liew Z, Ritz B, Rebordosa C ym. Acetaminophen use during pregnancy, behavioral problems, and hyperkinetic disorders. JAMA Pediatr 2014;168:313-20 «PMID: 24566677»PubMed
  36. Brandlistuen RE, Ystrom E, Nulman I ym. Prenatal paracetamol exposure and child neurodevelopment: a sibling-controlled cohort study. Int J Epidemiol 2013;42:1702-13 «PMID: 24163279»PubMed
  37. Malm H, Vähäkangas K, Enkovaara AL, Pelkonen O. Lääkkeet raskauden ja imetyksen aikana. Lääkelaitos 2008
  38. Malm H. Kipulääkkeet ja raskaus. Suom Lääkäril 2011;43:3221-4
  39. Haanpää ML, Gourlay GK, Kent JL ym. Treatment considerations for patients with neuropathic pain and other medical comorbidities. Mayo Clin Proc 2010;85(Suppl 3):S15-25 «PMID: 20194144»PubMed
  40. Kalso E, Edwards JE, Moore RA ym. Opioids in chronic non-cancer pain: systematic review of efficacy and safety. Pain 2004;112:372-80 «PMID: 15561393»PubMed
  41. Moore RA, McQuay HJ. Prevalence of opioid adverse events in chronic non-malignant pain: systematic review of randomised trials of oral opioids. Arthritis Res Ther 2005;7:R1046-51 «PMID: 16207320»PubMed
  42. Noble M, Treadwell JR, Tregear SJ ym. Long-term opioid management for chronic noncancer pain. Cochrane Database Syst Rev 2010;(1):CD006605 «PMID: 20091598»PubMed
  43. Nevantaus J, Simojoki K, Hamunen K, Heiskanen T, Kalso E. Opioidit pitkäkestoisten kivun hoidossa. Suom Lääkäril 2013;68:3329-35
  44. Minozzi S, Amato L, Davoli M. Development of dependence following treatment with opioid analgesics for pain relief: a systematic review. Addiction 2013;108:688-98 «PMID: 22775332»PubMed
  45. Vowles KE, McEntee ML, Julnes PS ym. Rates of opioid misuse, abuse, and addiction in chronic pain: a systematic review and data synthesis. Pain 2015;156:569-76 «PMID: 25785523»PubMed
  46. Wasan AD, Butler SF, Budman SH ym. Psychiatric history and psychologic adjustment as risk factors for aberrant drug-related behavior among patients with chronic pain. Clin J Pain 2007;23:307-15 «PMID: 17449991»PubMed
  47. Turk DC, Swanson KS, Gatchel RJ. Predicting opioid misuse by chronic pain patients: a systematic review and literature synthesis. Clin J Pain 2008;24:497-508 «PMID: 18574359»PubMed
  48. Højsted J, Ekholm O, Kurita GP ym. Addictive behaviors related to opioid use for chronic pain: a population-based study. Pain 2013;154:2677-83 «PMID: 23906554»PubMed
  49. Virtanen H, Leino-Kilpi H, Salanterä S. Empowering discourse in patient education. Patient Educ Couns 2007;66:140-6 «PMID: 17349769»PubMed
  50. May S. Self-management of chronic low back pain and osteoarthritis. Nat Rev Rheumatol 2010;6:199-209 «PMID: 20357789»PubMed
  51. Niskakipu (online). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Societas Medicinae Physicalis et Rehabilitationis Fenniae ry:n ja Suomen Yleislääketieteen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 26.10.2009. Saatavilla Internetissä: www.käypähoito.fi
  52. Alaselkäkipu (online). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Fysiatriyhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 10.09.2014. Saatavilla Internetissä: www.käypähoito.fi
  53. Polvi- ja lonkkanivelrikko (online). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Ortopediyhdistys ry:n asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 25.08.2014. Saatavilla Internetissä: www.käypähoito.fi
  54. Nivelreuma (online). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Reumatologisen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 18.09.2009. Saatavilla Internetissä: www.käypähoito.fi
  55. Olkapään jännevaivat (online). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Suomen Fysiatriyhdistyksen ja Suomen Ortopediyhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 23.11.2014. Saatavilla Internetissä: www.käypähoito.fi
  56. Käden ja kyynärvarren rasitussairaudet (online). Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Työterveyslääkäriyhdistyksen asettama työryhmä. Käypä hoito -suositus. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 10.05.2013. Saatavilla Internetissä: www.käypähoito.fi
  57. Migreeni (online). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Neurologinen yhdistys ry:n asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 18.09.2008. Saatavilla Internetissä: www.käypähoito.fi
  58. Päänsärky (lapset) (online). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Lastenneurologinen Yhdistys ry:n asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 11.06.2010. Saatavilla Internetissä: www.käypähoito.fi
  59. Purentaelimistön toimintahäiriöt (TMD) (online). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Hammaslääkäriseura Apollonia ry:n asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 25.11.2013. Saatavilla Internetissä: www.käypähoito.fi
  60. Kuolevan potilaan oireiden hoito (online). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Palliatiivisen Lääketieteen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 28.11.2012. Saatavilla Internetissä: www.käypähoito.fi
  61. Liikunta (online). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Käypä hoito -johtoryhmän asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 27.06.2012. Saatavilla Internetissä: www.käypähoito.fi
  62. Busch AJ, Barber KA, Overend TJ ym. Exercise for treating fibromyalgia syndrome. Cochrane Database Syst Rev 2007;(4):CD003786 «PMID: 17943797»PubMed
  63. Rooks DS, Gautam S, Romeling M ym. Group exercise, education, and combination self-management in women with fibromyalgia: a randomized trial. Arch Intern Med 2007;167:2192-200 «PMID: 17998491»PubMed
  64. Häkkinen A, Häkkinen K, Hannonen P ym. Strength training induced adaptations in neuromuscular function of premenopausal women with fibromyalgia: comparison with healthy women. Ann Rheum Dis 2001;60:21-6 «PMID: 11114277»PubMed
  65. Jones KD, Burckhardt CS, Clark SR ym. A randomized controlled trial of muscle strengthening versus flexibility training in fibromyalgia. J Rheumatol 2002;29:1041-8 «PMID: 12022321»PubMed
  66. Valkeinen H, Häkkinen K, Pakarinen A ym. Muscle hypertrophy, strength development, and serum hormones during strength training in elderly women with fibromyalgia. Scand J Rheumatol 2005;34:309-14 «PMID: 16195165»PubMed
  67. Hooten WM, Qu W, Townsend CO ym. Effects of strength vs aerobic exercise on pain severity in adults with fibromyalgia: a randomized equivalence trial. Pain 2012;153:915-23 «PMID: 22341565»PubMed
  68. Kayo AH, Peccin MS, Sanches CM ym. Effectiveness of physical activity in reducing pain in patients with fibromyalgia: a blinded randomized clinical trial. Rheumatol Int 2012;32:2285-92 «PMID: 21594719»PubMed
  69. Wang C, Schmid CH, Rones R ym. A randomized trial of tai chi for fibromyalgia. N Engl J Med 2010;363:743-54 «PMID: 20818876»PubMed
  70. Langhorst J, Klose P, Dobos GJ ym. Efficacy and safety of meditative movement therapies in fibromyalgia syndrome: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. Rheumatol Int 2013;33:193-207 «PMID: 22350253»PubMed
  71. Altan L, Korkmaz N, Bingol U ym. Effect of pilates training on people with fibromyalgia syndrome: a pilot study. Arch Phys Med Rehabil 2009;90:1983-8 «PMID: 19969158»PubMed
  72. Deare JC, Zheng Z, Xue CC ym. Acupuncture for treating fibromyalgia. Cochrane Database Syst Rev 2013;(5):CD007070 «PMID: 23728665»PubMed
  73. Wicksell RK, Kemani M, Jensen K ym. Acceptance and commitment therapy for fibromyalgia: a randomized controlled trial. Eur J Pain 2013;17:599-611 «PMID: 23090719»PubMed
  74. Treede RD, Jensen TS, Campbell JN ym. Neuropathic pain: redefinition and a grading system for clinical and research purposes. Neurology 2008;70:1630-5 «PMID: 18003941»PubMed
  75. Attal N, Cruccu G, Baron R ym. EFNS guidelines on the pharmacological treatment of neuropathic pain: 2010 revision. Eur J Neurol 2010;17:1113-e88 «PMID: 20402746»PubMed
  76. Cruccu G, Gronseth G, Alksne J ym. AAN-EFNS guidelines on trigeminal neuralgia management. Eur J Neurol 2008;15:1013-28 «PMID: 18721143»PubMed
  77. Haanpää M. Kivuliaan diabeettisen neuropatian hoito. Duodecim 2014;130:1235-42
  78. Chaparro LE, Wiffen PJ, Moore RA ym. Combination pharmacotherapy for the treatment of neuropathic pain in adults. Cochrane Database Syst Rev 2012;(7):CD008943 «PMID: 22786518»PubMed
  79. Harden RN, Bruehl S, Perez RS ym. Validation of proposed diagnostic criteria (the "Budapest Criteria") for Complex Regional Pain Syndrome. Pain 2010;150:268-74 «PMID: 20493633»PubMed
  80. Krooninen kipu. Facultas toimintakyvyn arviointi. http://www.tela.fi/instancedata/prime_product_julkaisu/tela/embeds/telawwwstructure/14383_Facultas_Krooninen_kipu.pdf
  81. O'Connell NE, Wand BM, McAuley J ym. Interventions for treating pain and disability in adults with complex regional pain syndrome. Cochrane Database Syst Rev 2013;(4):CD009416 «PMID: 23633371»PubMed
  82. Vastamäki M. Jäätynyt olkanivel. Suom Lääkäril 2002;57:2761-4
  83. Page MJ, Green S, Kramer S ym. Manual therapy and exercise for adhesive capsulitis (frozen shoulder). Cochrane Database Syst Rev 2014;(8):CD011275 «PMID: 25157702»PubMed
  84. Kivimäki J, Pohjolainen T, Malmivaara A ym. Manipulation under anesthesia with home exercises versus home exercises alone in the treatment of frozen shoulder: a randomized, controlled trial with 125 patients. J Shoulder Elbow Surg 2007;16:722-6 «PMID: 17931902»PubMed
  85. Pohjolainen T. Lonkan bursiitit ja insertiitit. Duodecim 2008;124:1988-92
  86. Brown J, Brown S. Exercise for dysmenorrhoea. Cochrane Database Syst Rev 2010;(2):CD004142 «PMID: 20166071»PubMed
  87. Proctor M, Farquhar C. Diagnosis and management of dysmenorrhoea. BMJ 2006;332:1134-8 «PMID: 16690671»PubMed
  88. Baldaszti E, Wimmer-Puchinger B, Löschke K. Acceptability of the long-term contraceptive levonorgestrel-releasing intrauterine system (Mirena): a 3-year follow-up study. Contraception 2003;67:87-91 «PMID: 12586318»PubMed
  89. Haanpää M, Soinila S. Neuropaattisen kivun diagnostiikka tarkentuu. Suom Lääkäril 2008;63:2900-3
  90. Barr B, Low H, Howkins E. Interprofessional education in pre-registration courses: a CAIPE Guide for Commissioners and Regulators of Education. London: United Kingdom Centre for the Advancement of Interprofessional Education 2012. Caipe. Foreham 2012. http://caipe.org.uk/silo/files/caipe-guide-for-commissioners-nd-regulators-of-eduction-.pdf
  91. Bruce J, Thornton AJ, Powell R ym. Psychological, surgical, and sociodemographic predictors of pain outcomes after breast cancer surgery: a population-based cohort study. Pain 2014;155:232-43 «PMID: 24099954»PubMed
  92. Dworkin RH, Johnson RW, Breuer J ym. Recommendations for the management of herpes zoster. Clin Infect Dis 2007;44(Suppl 1):S1-26 «PMID: 17143845»PubMed
  93. Kehlet H, Jensen TS, Woolf CJ. Persistent postsurgical pain: risk factors and prevention. Lancet 2006;367:1618-25 «PMID: 16698416»PubMed
  94. Walton DM, Macdermid JC, Giorgianni AA ym. Risk factors for persistent problems following acute whiplash injury: update of a systematic review and meta-analysis. J Orthop Sports Phys Ther 2013;43:31-43 «PMID: 23322093»PubMed
  95. Meretoja TJ, Leidenius MH, Tasmuth T ym. Pain at 12 months after surgery for breast cancer. JAMA 2014;311:90-2 «PMID: 24381969»PubMed
  96. Thomas E, Silman AJ, Croft PR ym. Predicting who develops chronic low back pain in primary care: a prospective study. BMJ 1999;318:1662-7 «PMID: 10373170»PubMed
  97. Sullivan MJ, Adams H, Martel MO ym. Catastrophizing and perceived injustice: risk factors for the transition to chronicity after whiplash injury. Spine (Phila Pa 1976) 2011;36(Suppl 25):S244-9 «PMID: 22020619»PubMed
  98. Ramond A, Bouton C, Richard I ym. Psychosocial risk factors for chronic low back pain in primary care--a systematic review. Fam Pract 2011;28:12-21 «PMID: 20833704»PubMed
  99. Griffith LE, Shannon HS, Wells RP ym. Individual participant data meta-analysis of mechanical workplace risk factors and low back pain. Am J Public Health 2012;102:309-18 «PMID: 22390445»PubMed
  100. Karjalainen K, Malmivaara A, Mutanen P ym. Mini-intervention for subacute low back pain: two-year follow-up and modifiers of effectiveness. Spine (Phila Pa 1976) 2004;29:1069-76 «PMID: 15131431»PubMed
  101. Freynhagen R, Baron R, Gockel U ym. painDETECT: a new screening questionnaire to identify neuropathic components in patients with back pain. Curr Med Res Opin 2006;22:1911-20 «PMID: 17022849»PubMed
  102. Linton SJ, Halldén K. Can we screen for problematic back pain? A screening questionnaire for predicting outcome in acute and subacute back pain. Clin J Pain 1998;14:209-15 «PMID: 9758070»PubMed
  103. Ramond-Roquin A, Bouton C, Gobin-Tempereau AS ym. Interventions focusing on psychosocial risk factors for patients with non-chronic low back pain in primary care--a systematic review. Fam Pract 2014;31:379-88 «PMID: 24632524»PubMed
  104. Choi BK, Verbeek JH, Tam WW ym. Exercises for prevention of recurrences of low-back pain. Cochrane Database Syst Rev 2010;(1):CD006555 «PMID: 20091596»PubMed
  105. Hill JC, Whitehurst DG, Lewis M ym. Comparison of stratified primary care management for low back pain with current best practice (STarT Back): a randomised controlled trial. Lancet 2011;378:1560-71 «PMID: 21963002»PubMed
  106. Vibe Fersum K, O'Sullivan P, Skouen JS ym. Efficacy of classification-based cognitive functional therapy in patients with non-specific chronic low back pain: a randomized controlled trial. Eur J Pain 2013;17:916-28 «PMID: 23208945»PubMed
  107. Chen N, Li Q, Yang J ym. Antiviral treatment for preventing postherpetic neuralgia. Cochrane Database Syst Rev 2014;(2):CD006866 «PMID: 24500927»PubMed
  108. Oxman MN, Levin MJ, Johnson GR ym. A vaccine to prevent herpes zoster and postherpetic neuralgia in older adults. N Engl J Med 2005;352:2271-84 «PMID: 15930418»PubMed
  109. Shibuya N, Humphers JM, Agarwal MR ym. Efficacy and safety of high-dose vitamin C on complex regional pain syndrome in extremity trauma and surgery--systematic review and meta-analysis. J Foot Ankle Surg 2013;52:62-6 «PMID: 22985495»PubMed
  110. American College of Sports Medicine. ACSM's guidelines for exercise testing and prescription. 7. painos. Baltimore: Lippincott, Williams and Wilkins; 2006
  111. American College of Sports Medicine. ACSM's resource manual for guidelines for exercise testing and prescription. 4. painos. 2001: Lippincott Williams and Wilkins
  112. Anderberg UM, Marteinsdottir I, von Knorring L. Citalopram in patients with fibromyalgia--a randomized, double-blind, placebo-controlled study. Eur J Pain 2000;4:27-35 «PMID: 10833553»PubMed
  113. Arnold LM, Hess EV, Hudson JI ym. A randomized, placebo-controlled, double-blind, flexible-dose study of fluoxetine in the treatment of women with fibromyalgia. Am J Med 2002;112:191-7 «PMID: 11893345»PubMed
  114. Bernardy K, Füber N, Klose P ym. Efficacy of hypnosis/guided imagery in fibromyalgia syndrome--a systematic review and meta-analysis of controlled trials. BMC Musculoskelet Disord 2011;12:133 «PMID: 21676255»PubMed
  115. Bernardy K, Klose P, Busch AJ ym. Cognitive behavioural therapies for fibromyalgia. Cochrane Database Syst Rev 2013;(9):CD009796 «PMID: 24018611»PubMed
  116. Bowsher D. The effects of pre-emptive treatment of postherpetic neuralgia with amitriptyline: a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. J Pain Symptom Manage 1997;13:327-31 «PMID: 9204652»PubMed
  117. Brinks A, van Rijn RM, Willemsen SP ym. Corticosteroid injections for greater trochanteric pain syndrome: a randomized controlled trial in primary care. Ann Fam Med 2011;9:226-34 «PMID: 21555750»PubMed
  118. Busch AJ, Webber SC, Richards RS ym. Resistance exercise training for fibromyalgia. Cochrane Database Syst Rev 2013;12:CD010884 «PMID: 24362925»PubMed
  119. Castel A, Fontova R, Montull S ym. Efficacy of a multidisciplinary fibromyalgia treatment adapted for women with low educational levels: a randomized controlled trial. Arthritis Care Res (Hoboken) 2013;65:421-31 «PMID: 22899402»PubMed
  120. Derry S, Gill D, Phillips T ym. Milnacipran for neuropathic pain and fibromyalgia in adults. Cochrane Database Syst Rev 2012;(3):CD008244 «PMID: 22419330»PubMed
  121. Eisenberg E, McNicol E, Carr DB. Opioids for neuropathic pain. Cochrane Database Syst Rev 2006;(3):CD006146 «PMID: 16856116»PubMed
  122. Fersum KV, Dankaerts W, O'Sullivan PB ym. Integration of subclassification strategies in randomised controlled clinical trials evaluating manual therapy treatment and exercise therapy for non-specific chronic low back pain: a systematic review. Br J Sports Med 2010;44:1054-62 «PMID: 19996331»PubMed
  123. Finnerup NB, Attal N, Haroutian S ym. Pharmacotherapy of neuropathic pain in adults: systematic review, meta-analysis and NeuPSIG recommendations. Submitted Lancet Neurol
  124. Finnerup NB, Attal N, Haroutounian S ym. Pharmacotherapy for neuropathic pain in adults: a systematic review and meta-analysis. Lancet Neurol 2015;14:162-73 «PMID: 25575710»PubMed
  125. Hamnes B, Mowinckel P, Kjeken I ym. Effects of a one week multidisciplinary inpatient self-management programme for patients with fibromyalgia: a randomised controlled trial. BMC Musculoskelet Disord 2012;13:189 «PMID: 23013162»PubMed
  126. Harada T, Momoeda M, Terakawa N ym. Evaluation of a low-dose oral contraceptive pill for primary dysmenorrhea: a placebo-controlled, double-blind, randomized trial. Fertil Steril 2011;95:1928-31 «PMID: 21420678»PubMed
  127. Hollingshead J, Dühmke RM, Cornblath DR. Tramadol for neuropathic pain. Cochrane Database Syst Rev 2006;(3):CD003726 «PMID: 16856016»PubMed
  128. Häuser W, Klose P, Langhorst J ym. Efficacy of different types of aerobic exercise in fibromyalgia syndrome: a systematic review and meta-analysis of randomised controlled trials. Arthritis Res Ther 2010;12:R79 «PMID: 20459730»PubMed
  129. Häuser W, Urrútia G, Tort S ym. Serotonin and noradrenaline reuptake inhibitors (SNRIs) for fibromyalgia syndrome. Cochrane Database Syst Rev 2013;(1):CD010292 «PMID: 23440848»PubMed
  130. Jadad AR, Moore RA, Carroll D ym. Assessing the quality of reports of randomized clinical trials: is blinding necessary? Control Clin Trials 1996;17:1-12 «PMID: 8721797»PubMed
  131. Lunn MP, Hughes RA, Wiffen PJ. Duloxetine for treating painful neuropathy, chronic pain or fibromyalgia. Cochrane Database Syst Rev 2014;(1):CD007115 «PMID: 24385423»PubMed
  132. Marjoribanks J, Proctor M, Farquhar C ym. Nonsteroidal anti-inflammatory drugs for dysmenorrhoea. Cochrane Database Syst Rev 2010;(1):CD001751 «PMID: 20091521»PubMed
  133. Martín J, Torre F, Padierna A ym. Six-and 12-month follow-up of an interdisciplinary fibromyalgia treatment programme: results of a randomised trial. Clin Exp Rheumatol 2012;30(6 Suppl 74):103-11 «PMID: 23261008»PubMed
  134. Maund E, Craig D, Suekarran S ym. Management of frozen shoulder: a systematic review and cost-effectiveness analysis. Health Technol Assess 2012;16:1-264 «PMID: 22405512»PubMed
  135. Moore RA, Derry S, Aldington D ym. Amitriptyline for neuropathic pain and fibromyalgia in adults. Cochrane Database Syst Rev 2012;(12):CD008242 «PMID: 23235657»PubMed
  136. Moore RA, Straube S, Wiffen PJ ym. Pregabalin for acute and chronic pain in adults. Cochrane Database Syst Rev 2009;(3):CD007076 «PMID: 19588419»PubMed
  137. Moore RA, Wiffen PJ, Derry S ym. Gabapentin for chronic neuropathic pain and fibromyalgia in adults. Cochrane Database Syst Rev 2011;(3):CD007938 «PMID: 21412914»PubMed
  138. Moore R, Wiffen PJ, Derry S ym. Gabapentin for chronic neuropathic pain and fibromyalgia in adults. Cochrane Database Syst Rev 2014;(4):CD007938 «PMID: 24771480»PubMed
  139. Mou J, Paillard F, Turnbull B ym. Efficacy of Qutenza® (capsaicin) 8% patch for neuropathic pain: a meta-analysis of the Qutenza Clinical Trials Database. Pain 2013;154:1632-9 «PMID: 23707278»PubMed
  140. Norrbrink C, Lundeberg T. Tramadol in neuropathic pain after spinal cord injury: a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. Clin J Pain 2009;25:177-84 «PMID: 19333166»PubMed
  141. Olesen SS, Bouwense SA, Wilder-Smith OH ym. Pregabalin reduces pain in patients with chronic pancreatitis in a randomized, controlled trial. Gastroenterology 2011;141:536-43 «PMID: 21683078»PubMed
  142. Patkar AA, Masand PS, Krulewicz S ym. A randomized, controlled, trial of controlled release paroxetine in fibromyalgia. Am J Med 2007;120:448-54 «PMID: 17466657»PubMed
  143. Proctor ML, Smith CA, Farquhar CM ym. Transcutaneous electrical nerve stimulation and acupuncture for primary dysmenorrhoea. Cochrane Database Syst Rev 2002;(1):CD002123 «PMID: 11869624»PubMed
  144. Rahimi R, Nikfar S, Rezaie A ym. Efficacy of tricyclic antidepressants in irritable bowel syndrome: a meta-analysis. World J Gastroenterol 2009;15:1548-53 «PMID: 19340896»PubMed
  145. Rompe JD, Segal NA, Cacchio A ym. Home training, local corticosteroid injection, or radial shock wave therapy for greater trochanter pain syndrome. Am J Sports Med 2009;37:1981-90 «PMID: 19439758»PubMed
  146. Ruepert L, Quartero AO, de Wit NJ ym. Bulking agents, antispasmodics and antidepressants for the treatment of irritable bowel syndrome. Cochrane Database Syst Rev 2011;(8):CD003460 «PMID: 21833945»PubMed
  147. Shafiq N, Rana S, Bhasin D ym. Pancreatic enzymes for chronic pancreatitis. Cochrane Database Syst Rev 2009;(4):CD006302 «PMID: 19821359»PubMed
  148. Smith CA, Zhu X, He L ym. Acupuncture for primary dysmenorrhoea. Cochrane Database Syst Rev 2011;(1):CD007854 «PMID: 21249697»PubMed
  149. Thorat V, Reddy N, Bhatia S ym. Randomised clinical trial: the efficacy and safety of pancreatin enteric-coated minimicrospheres (Creon 40000 MMS) in patients with pancreatic exocrine insufficiency due to chronic pancreatitis--a double-blind, placebo-controlled study. Aliment Pharmacol Ther 2012;36:426-36 «PMID: 22762290»PubMed
  150. Tort S, Urrútia G, Nishishinya MB ym. Monoamine oxidase inhibitors (MAOIs) for fibromyalgia syndrome. Cochrane Database Syst Rev 2012;(4):CD009807 «PMID: 22513976»PubMed
  151. Valkeinen H, Alen M, Hannonen P ym. Changes in knee extension and flexion force, EMG and functional capacity during strength training in older females with fibromyalgia and healthy controls. Rheumatology (Oxford) 2004;43:225-8 «PMID: 13130154»PubMed
  152. VanderWeide LA, Smith SM, Trinkley KE. A systematic review of the efficacy of venlafaxine for the treatment of fibromyalgia. J Clin Pharm Ther 2015;40:1-6 «PMID: 25294655»PubMed
  153. van Tulder M, Furlan A, Bombardier C ym. Updated method guidelines for systematic reviews in the cochrane collaboration back review group. Spine (Phila Pa 1976) 2003;28:1290-9 «PMID: 12811274»PubMed
  154. van Tulder MW, Assendelft WJ, Koes BW ym. Method guidelines for systematic reviews in the Cochrane Collaboration Back Review Group for Spinal Disorders. Spine (Phila Pa 1976) 1997;22:2323-30 «PMID: 9355211»PubMed
  155. Whitcomb DC, Lehman GA, Vasileva G ym. Pancrelipase delayed-release capsules (CREON) for exocrine pancreatic insufficiency due to chronic pancreatitis or pancreatic surgery: A double-blind randomized trial. Am J Gastroenterol 2010;105:2276-86 «PMID: 20502447»PubMed
  156. Wigers SH, Stiles TC, Vogel PA. Effects of aerobic exercise versus stress management treatment in fibromyalgia. A 4.5 year prospective study. Scand J Rheumatol 1996;25:77-86 «PMID: 8614771»PubMed
  157. Wong CL, Farquhar C, Roberts H ym. Oral contraceptive pill for primary dysmenorrhoea. Cochrane Database Syst Rev 2009;(4):CD002120 «PMID: 19821293»PubMed
  158. Üçeyler N, Sommer C, Walitt B ym. Anticonvulsants for fibromyalgia. Cochrane Database Syst Rev 2013;(10):CD010782 «PMID: 24129853»PubMed
Artikelns ID: gvr00080 (050.103)
© 2025 Finska Läkarföreningen Duodecim

A

Antidepressanttien teho ärtyvä suoli -oireyhtymään liittyvässä kivussa

Trisykliset antidepressantit lievittävät kipua ärtyvä suoli -oireyhtymää sairastavilla potilailla.

A

Duloksetiini ja milnasipraani fibromyalgian hoidossa

Duloksetiini ja milnasipraani lievittävät fibromyalgiakipua.

A

Gabapentiini neuropaattisen kivun hoidossa

Gabapentiini lievittää diabeettista neuropaattista kipua ja vyöruusun jälkisärkyä.

A

Kapsaisiinilaastari (8-prosenttinen) perifeerisen neuropaattisen kivun hoidossa

Kapsaisiinilaastari (8-prosenttinen) lievittää neuropaattista kipua.

A

Liikuntaharjoittelu, fibromyalgia ja aerobinen kunto

Kestävyysliikuntaharjoittelu parantaa fibromyalgiaa sairastavien potilaiden kestävyyskuntoa.

A

Liikuntaharjoittelu, fibromyalgia ja yleinen hyvinvointi

Aerobinen liikuntaharjoittelu kohentaa fibromyalgiaa sairastavien potilaiden yleistä hyvinvointia.

A

Pregabaliini fibromyalgiakivun hoidossa

Pregabaliini suurehkolla annoksella lievittää hieman fibromyalgiakipua.

A

Pregabaliini neuropaattisen kivun hoidossa

Pregabaliini lievittää neuropaattista kipua.

A

SNRI-lääkkeet neuropaattisen kivun hoidossa

SNRI-lääkkeet lievittävät neuropaattista kipua.

A

Tramadoli neuropaattisen kivun hoidossa

Tramadoli lievittää neuropaattista kipua.

A

Trisykliset masennuslääkkeet neuropaattisen kivun hoidossa

Trisykliset masennuslääkkeet lievittävät neuropaattista kipua.

A

Tulehduskipulääkkeet kuukautiskipujen hoidossa

Tulehduskipulääkkeet helpottavat kuukautiskipuja.

B

Glukokortikoidi-injektio jäätyneen olkanivelen kivun hoidossa

Glukokortikoidi-injektio glenohumeraaliniveleen ilmeisesti vähentää jäätyneen olkanivelen kipua lyhytaikaisesti.

B

Kestävyystyyppinen liikuntaharjoittelu, fibromyalgia ja kipu

Kestävyysliikuntaharjoittelu ilmeisesti vähentää kipua fibromyalgiaa sairastavilla potilailla.

B

Lihasvoimaharjoittelu, fibromyalgia ja kipu

Lihasvoimaharjoittelu ilmeisesti vähentää kipua fibromyalgiaa sairastavilla potilailla.

B

Lihasvoimaharjoittelu, fibromyalgia ja toimintakyky

Lihasvoimaharjoittelu ilmeisesti kohentaa toimintakykyä fibromyalgiaa sairastavilla potilailla.

B

Lihasvoimaharjoittelu, fibromyalgia ja yleinen hyvinvointi

Lihasvoimaharjoittelu saattaa kohentaa fibromyalgiaa sairastavien potilaiden yleistä hyvinvointia.

B

Suolen sisältöä lisäävien ummetuslääkkeiden teho ärtyvä suoli -oireyhtymään liittyvässä kivussa

Suolen sisältöä lisäävät ummetuslääkkeet eivät ilmeisesti lievitä kipua ärtyvä suoli oireyhtymää sairastavilla potilailla.

B

Vahvat opioidit muun kuin syöpään liittyvän pitkäaikaisen kivun hoidossa

Vahvat opioidit ovat ilmeisesti tehokkaita muuhun kuin syöpään liittyvän pitkäaikaisen kivun hoidossa.

B

Yhdistelmäehkäisypillerit kuukautiskipujen hoidossa

Yhdistelmäehkäisypillerit ilmeisesti lievittävät kuukautiskipuja.

B

Yksilöllisen riskiprofiilin arviointiin perustuva hoito kroonisessa alaselkäkivussa

Yksilölliseen riskiprofiiliin perustuva hoito ilmeisesti lievittää kipua ja parantaa toimintakykyä paremmin kuin luokitteluun perustumaton hoito.

C

Amitriptyliini fibromyalgian hoidossa

Amitriptyliini saattaa lievittää fibromyalgiaan liittyvää kipua.

C

Entsyymivalmisteiden teho krooniseen haimatulehdukseen liittyvässä kivussa

Entsyymivalmisteet lienevät tehottomia krooniseen haimatulehdukseen liittyvässä kivussa.

C

Gabapentiini fibromyalgiakivun hoidossa

Gabapentiini saattaa lievittää fibromyalgiapotilaiden kipua.

C

Glukokortikoidi-puuduteinjektio ison sarvennoisen kiputilan (GTPS) hoidossa

Glukokortikoidi-puuduteaineinjektio saattaa lievittää ison sarvennoisen kiputilaa (GTPS) muutamien kuukausien ajaksi.

C

Hypnoosi ja mielikuvaharjoittelu fibromyalgian hoidossa

Hypnoosi ja mielikuvaharjoittelu saattavat lievittää tilapäisesti fibromyalgiapotilaiden kipua.

C

Kognitiivis-behavioraalinen terapia (KBT) fibromyalgian hoidossa

Kognitiivis-behavioraalinen terapia (KBT) lievittänee fibromyalgiaan liittyvää kipua ja parantanee toimintakykyä pitkäaikaisseurannassa.

C

Manuaalinen terapia ja terapeuttinen harjoittelu jäätyneen olkanivelen kivun hoidossa

Manuaalisella terapialla ja terapeuttisella harjoittelulla yhdessä tai erikseen ei liene vaikutusta jäätyneen olkanivelen kivun hoidossa.

C

MAO-estäjät fibromyalgian hoidossa

MAO-estäjät saattavat hieman vähentää fibromyalgiapotilaiden kipua, ja haittavaikutukset lienevät yleisiä.

C

Matala-annoksinen amitriptyliini vyöruusun jälkisäryn estossa yli 60-vuotiailla

Heti ihottuman puhkeamisen jälkeen aloitettu matala-annoksinen amitriptyliini saattaa estää vyöruusun jälkisärkyä yli 60-vuotiailla vyöruusupotilailla.

C

Meditatiivinen liikuntaharjoittelu fibromyalgian hoidossa

Meditatiivisella liikuntaharjoittelulla ei liene vaikutusta fibromyalgiapotilaiden kipuun, mutta se saattaa kohentaa elämänlaatua.

C

Moniammatillinen kuntoutus fibromyalgian hoidossa

Moniammatillinen ryhmämuotoinen kuntoutus saattaa lyhytaikaisesti vähentää fibromyalgiapotilaiden kipua ja parantaa heidän toimintakykyään.

C

Pregabaliinin teho krooniseen haimatulehdukseen liittyvässä kivussa

Pregabaliinista on mahdollisesti hyötyä krooniseen haimatulehdukseen liittyvässä kivussa, mutta haitat ovat yleisiä.

C

Selektiiviset serotoniinin takaisinoton estäjät (SSRI-lääkkeet) fibromyalgian hoidossa

SSRI-lääkkeillä ei liene vaikutusta fibromyalgiapotilaiden kipuun.

C

Transkutaaninen sähköinen hermostimulaatio (TENS) kuukautiskipujen hoidossa

Korkeataajuinen TENS saattaa lievittää kuukautiskipuja.

D

Akupunktuuri kuukautiskipujen hoidossa

Luotettava näyttö akupunktuurin vaikutuksesta kuukautiskipuihin puuttuu.

D

C-vitamiini monimuotoisen alueellisen kipuoireyhtymän (CRPS) ehkäisyssä

C-vitamiini saattaa ehkäistä monimuotoisen alueellisen kipuoireyhtymän (CRPS) kehittymistä rannemurtuman jälkeen.

D

Venlafaksiini fibromyalgian hoidossa

Venlafaksiinin tehosta fibromyalgiakivun hoidossa ei ole kunnollista tutkimustietoa.

Suosituksen yhteyteen ei ole liitetty yhtään kuvaa tai kaaviota.

Kontakta oss