Fetma (barn, unga och vuxna)

God medicinsk praxis rekommendationer
Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Förening för Obesitasforskning i Finland rf och Barnläkarföreningen i Finland rf
18.5.2021

Hur kan man hänvisa till God medicinsk praxis-rekommendationen? «K1»1

Den här svenskspråkiga God medicinsk praxis-rekommendationen har översatts från den finska God medicinsk praxis-rekommendationen (Käypä hoito -suositus Lihavuus (lapset, nuoret ja aikuiset) «Lihavuus (lapset, nuoret ja aikuiset)»1). Om det finns skillnader i texterna gäller den uppdaterade finskspråkiga versionen.

Huvudsakligen finns evidenssammandragen och bakgrundsmaterialen samt internetlänkarna på finska.

Centrala rekommendationer

  • Rekommendationen gäller förebyggande och behandling av fetma hos barn, unga och vuxna.
  • Fetma är en kronisk sjukdom där mängden fettvävnad i kroppen är för stor.
  • Det är viktigt att förebygga och behandla fetma i alla åldersgrupper, eftersom fetma har betydande fysiska, psykiska, sociala och ekonomiska konsekvenser för både individer och samhället.
  • Målet med förebyggandet och behandlingen av fetma är att förhindra att fetma förvärras, hjälpa patienten att kontrollera vikten, förebygga och behandla fetmarelaterade sjukdomar samt förbättra arbets- och funktionsförmågan och livskvaliteten.
    • Behandlingen av fetma ska vara en fast del av hälso- och sjukvårdsverksamheten. Detta förutsätter att regionala multiprofessionella vårdprogram och vårdkedjor skapas, att personalen kontinuerligt utbildas samt att bantnings- och viktkontrollgrupper ordnas. Största delen av behandlingen av fetma genomförs inom primärvården.
  • Vården utgår från patienten: patienten själv och i fråga om barn och unga involveras dessutom familjen i planeringen av vården och uppmuntras till egenvård.
  • Barn och unga:
    • Mammans fetma under graviditeten och flera därmed förknippade störningar främjar benägenheten till fetma hos det barn som föds.
    • Fetma i barndomen har en betydande tendens att fortsätta även i vuxen ålder. Det är viktigt att följa viktutvecklingen under hela barndomen och ungdomen.
      • För att bedöma fetma hos barn används både längdvikt och viktindex (ISO-BMI dvs. viktindex som motsvarar en vuxen).
    • Det är viktigt att tidigt identifiera barns fetma, eftersom tidig vård är effektivast.
    • Den specialiserade sjukvården ska konsulteras om barnets fetma är svår, om det uppstår misstanke om en sjukdom som orsakar fetma eller om det konstateras tecken på associerade sjukdomar till fetman.
    • Fetmarelaterade sjukdomar och andra riskfaktorer för artärsjukdom kan konstateras redan i barndomen och de kan minskas med hjälp av livsstilsförändringar.
    • Förebyggande och vård av fetma hos barn och unga grundar sig på stöd för livsstilsförändringar.
    • Det primära vårdmålet är bestående förändringar i levnadsvanorna
    • Det sekundära vårdmålet är att uppnå det individuella viktmålet.
  • Vuxna:
    • Till helhetsbedömningen av fetma hör förutom viktindexet (BMI, body mass index) även mätning av midjemåttet samt utredning av fetmaassocierade sjukdomar och deras centrala riskfaktorer.
    • Inom hälso- och sjukvården ska fetma förebyggas och behandlas särskilt aktivt hos
      • personer med associerade sjukdomar eller riskfaktorer utöver fetma
      • personer med svår fetma (BMI ≥ 35 kg/m2)
      • kvinnor som är feta och planerar graviditet eller är gravida eller har svårigheter att bli gravida
    • Den primära vårdformen är systematisk livsstilshandledning (livsstilsvård) som genomförs flera gånger. I handledningen beaktas matvanor, motion, sömn, rusmedel, psykiskt välbefinnande och resurser samt behandlas tankar, känslor, attityder och beteenden i anslutning till ätande och viktkontroll.
    • Hos vuxna kan metoder som stöder livsstilsvård vara en diet med mycket lågt energiinnehåll (VLED, very low energy diet) och medicinering.
    • Patienter med många eller svårbehandlade sjukdomar skickas till den specialiserade sjukvården om behandlingen inom primärvården inte ger önskat resultat.
    • Sjuklig fetma kan behandlas kirurgiskt om en adekvat konservativ (icke-kirurgisk) behandling inte ger bestående viktminskning.

Mål och målgrupper

  • Rekommendationen gäller barn, unga och vuxna. Målet är att främja identifieringen, förebyggandet och vården av fetma och relaterade sjukdomar i Finland.
  • Rekommendationen är avsedd för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården från primärvården till den specialiserade sjukvården samt för alla som kan främja förverkligandet av levnadsvanor som stöder hälsan och viktkontrollen.

Definition och klassificering av fetma

Barn och unga

Tabell 1. Kriterier för övervikt och fetma hos finländska barn och unga som lämpar sig för kliniskt bruk
Övervikt Fetma
ISO-BMI (≥ 2 år)* 25–29,9 kg/m2 ≥ 30 kg/m2
Längdvikt < 7 år 10–20 % > 20%
Längdvikt ≥ 7 år 20–40 % > 40 %
* För barn över 2 år beskriver ISO-BMI (viktindex som motsvarar en vuxen) det viktindex som barnet i framtiden kommer att ha som vuxen om viktindexet hålls på samma nivå jämfört med jämnåriga «Saari A, Sankilampi U, Hannila ML ym. New Finnish ...»1

Vuxna

  • Fetma är en kronisk sjukdom där mängden fettvävnad har ökat för mycket på grund av obalans i energitillförseln och energiförbrukningen.
  • Fetma kan klassificeras enligt viktindex och midjemått.
  • I helhetsbedömningen av svårighetsgraden för fetma beaktas förekomsten av associerade sjukdomar.
Bild 1.

Mätpunkt för midjemått. Den horisontella mätnivån ligger halvvägs mellan nedre kanten av det lägsta revbenet och övre kanten av tarmbenet.

Beräkning av viktindex (BMI)

Tabell 2. Klassificering av fetma hos vuxna enligt viktindex (BMI, kg/m2)
Normal vikt Övervikt*
Fetma*
Svår fetma Sjuklig fetma
18,5–24,9 25,0–29,9 30,0–34,9 35,0–39,9 40 eller över
* BMI-gränser för personer med asiatisk bakgrund: Den nedre gränsen för övervikt är BMI 23 kg/m2 och den nedre gränsen för fetma 27,5 kg/m2

Mätning av midjemått

Bild 2.

Vyötärönympäryksen mittaamiskohta. Horisontaalinen mittaustaso on alimman kylkiluun alareunan ja suoliluun harjun yläreunan puolivälissä.

Bedömning av kroppens sammansättning

  • Fettvävnadens andel av vikten ("fettprocent") och mängden muskelmassa kan bedömas om det finns ett tydligt kliniskt behov av bedömningen och det finns en tillförlitlig mätare för kroppssammansättning.
  • Ett kliniskt behov kan förekomma till exempel vid bedömning inför fetmaoperation eller annan snabb viktminskning och en eventuell muskelförlust.
  • DEXA (mätning av hela kroppen baserad på röntgenabsorptionsmätning med dubbel energi) hör till de mest tillförlitliga mätmetoderna för kroppssammansättning.
  • Bioimpedansmätningar (BIA) ska man förhålla sig med reservation till eftersom vätskehalten i kroppen och därmed kroppens sammansättning varierar lätt från dag till dag. Ekvationerna i kommersiella apparater varierar också, så genom att byta utrustning får man i allmänhet också olika resultat.

Förekomst av fetma

Barn och unga

  • Hittills har det funnits få uppgifter som omfattar hela Finland om förekomsten av övervikt och fetma bland barn och unga. I takt med att täckningen för det riksomfattande registret över vårdanmälningar inom primärvårdens öppenvård (Avohilmo) förbättras, kan man i framtiden få årligen uppdaterad riksomfattande och kommunspecifik information om förekomsten av fetma hos barn och unga och om förändringar i utvecklingen.

Vuxna

  • Enligt resultaten av den nationella undersökningen FinHälsa 2017 finns det uppskattningsvis 2,5 miljoner vuxna som fyllt 30 år som är överviktiga (BMI minst 25 kg/m2) «Lundqvist A, Männistö S, Jousilahti P ym. Lihavuus...»16, och cirka en miljon av dem är feta (BMI minst 30 kg/m2). Resultaten baserar sig på uppmätta vikt- och längduppgifter.
    • Männens viktindex var i genomsnitt 27,7 kg/m2 och kvinnornas 27,5 kg/m2.
    • Andelen överviktiga män var 72 procent och andelen kvinnor 63 procent. Var fjärde man (26 %) och kvinna (28 %) var fet. Det fanns cirka 6 procent svårt feta män (BMI minst 35 kg/m2) och 1 procent sjukligt feta män (BMI minst 40 kg/m2). Motsvarande andelar bland kvinnor var 10 procent och 3 procent (tabell «Fördelningen (%) av viktindexet (kg/m2) enligt åldersklass för män och kvinnor, undersökningen FinHälsa 2017 ...»3).
    • Nästan hälften av finländarna hade bukfetma (midjemått för kvinnor > 90 cm och för män > 100 cm).
    • Betraktat enligt åldersgrupp gick männens genomsnittliga viktökning nedåt när de var 70 år. För kvinnor skedde ingen motsvarande nedgång; det genomsnittliga viktindexet var över 28 kg/m2 i alla de högsta åldersgrupperna (minst 50 år).
    • Det fanns skillnader mellan utbildningsgrupperna i fråga om förekomsten av fetma. En tredjedel av dem med grundläggande utbildning var feta, medan mindre än en fjärdedel av dem med högskoleutbildning var det.
    • Viktindexet för personer i arbetsför ålder och midjemåttet började stiga efter en jämnare fas mellan 2011 och 2017.
    • Fetma var vanligare bland kvinnor som fyllt 65 år än bland kvinnor i arbetsför ålder. Bland männen var andelen lika stor. Över 50 procent av männen och kvinnorna som fyllt 65 år hade bukfetma. Midjemåttet för kvinnor ökade mellan 2011 och 2017. Däremot förblev kvinnornas viktindex och männens midjemått oförändrade.
    • Av männen som var minst 80 år var 71 procent överviktiga och 17 procent feta. Motsvarande siffror för kvinnor var 78 procent och 35 procent.
    • Om det rekommenderade BMI-värdet för personer som fyllt 65 år är 23–29 kg/m2, avviker andelen övervikt och fetma från ovan.
  • Vuxna finländares genomsnittliga viktindex och midjemått ökade inom FINRISKI-undersökningens forskningsområden under åren 1992–2017 (n = 31 400). År 1997 var cirka 15 procent av männen och kvinnorna feta (BMI ≥ 30 kg/m2), medan andelen 2017 var 23 procent. Resultaten baserar sig på uppmätta vikt- och längduppgifter. Den genomsnittliga årliga viktökningen bland personer i arbetsför ålder i Finland var 300–500 g «Pajunen P, Vartiainen E, Männistö S ym. Intra-indi...»17.
  • Av de män som studerade vid högskolorna var 36 procent och av kvinnorna 26 procent åtminstone överviktiga. 8 procent av både männen och kvinnorna var feta. Övervikt var vanligare bland yrkeshögskolestuderande än bland universitetsstuderande «Kunttu K, Pesonen T, Saari J. Korkeakouluopiskelij...»18. Resultaten baserade sig på självanmälda längd- och viktuppgifter.
  • Enligt självanmälda uppgifter om längd och vikt i THL:s perinatala statistik var 38 procent av alla föderskor åtminstone överviktiga 2017 och 14 procent var feta. Motsvarande andelar bland föderskor som fyllt 35 år var 43 procent och 17 procent «Perinataalitilasto – synnyttäjät, synnytyks...»19, «http://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2018103146930»2.
  • I Finland har det gjorts få undersökningar om etniska grupper och befolkningen med invandrarbakgrund. Undersökningen om invandrarnas hälsa och välfärd och undersökningen om romernas välbefinnande visade att etniska grupper kan ha särskilda hälsobehov som olika aktörer bör beakta «Castaneda A, Rask S, Koponen P ym. Maahanmuuttajie...»20, «Weiste-Paakkanen A, Lämsä R, Kuusio H, (toim.). Su...»21. Till exempel hos kvinnor med somalisk och kurdisk bakgrund var övervikt och fetma vanliga. Övervikt och fetma var också vanligare bland dem som deltog i undersökningen om romernas välbefinnande än bland hela befolkningen i genomsnitt. Resultaten baserade sig på uppmätta vikt- och längduppgifter. Kvinnor från Mellanöstern och Afrika motionerade lite. Personer med afrikansk bakgrund använde också lite färska grönsaker, frukter och bär.
Tabell 3. Fördelningen (%) av viktindexet (kg/m2) enligt åldersklass för män och kvinnor, undersökningen FinHälsa 2017 «Lundqvist A, Männistö S, Jousilahti P ym. Lihavuus...»16
30–39 40–49 50–59 60–69 70–79 80+ 30+ åra)
Män
< 18,5 0,1 1,2 . 0,4 0,8 . 0,4
18,5–24,9 38,0 25,8 22,8 25,6 25,2 29,4 27,7
25,0–29,9 39,7 49,1 43,3 44,1 52,3 53,8 45,8
30,0–34,9 16,7 17,8 26,0 23,8 17,9 13,4 20,2
35,0–39,9 4,1 5,2 5,9 4,8 3,3 2,5 4,6
≥ 40,0 1,4 0,9 2,0 1,3 0,6 0,9 1,3
Kvinnor
< 18,5 1,4 0,8 0,6 1,5 0,7 1,0 1,0
18,5–24,9 54,4 40,1 33,3 28,9 24,8 21,4 35,7
25,0–29,9 26,1 35,4 34,7 39,8 42,1 42,6 35,8
30,0–34,9 10,6 15,9 20,2 18,6 23,4 25,5 18,0
35,0–39,9 5,0 5,2 7,6 7,0 7,2 7,8 6,5
≥ 40,0 2,5 2,7 3,8 4,3 1,8 1,8 3,0
p < 0,001 b)
a) åldersstandardiserad
b) samverkan mellan kön och ålder

Bakgrunds- och riskfaktorer för fetma

  • Fetma är en följd av långvarig överdriven energitillförsel i förhållande till energiförbrukningen. I praktiken är bakgrundsfaktorerna till fetma mångsidiga och påverkas av många individuella och samhälleliga faktorer.
  • Uppkomsten av en miljö som medför exponering för fetma påverkas av flera faktorer som har att göra med samhällets strukturer och funktioner. Miljön i växelverkan med människans biologiska och psykologiska egenskaper samt sociala och ekonomiska förhållanden utsätter många för en hälsoskadlig viktökning.
    • Bakgrunden till att befolkningen blir tjockare är framför allt att livsmiljön och levnadsvanorna ändras så att de främjar viktökning. Levnadsvanorna påverkas både av människan själv och av en miljö som ökar risken för fetma. Bland annat exponeras man för fetma genom minskad arbets- och vardagsmotion samt enkel tillgång till mat som innehåller rikligt med energi, omfattande produktsortiment, förmånliga priser samt stora portions- och förpackningsstorlekar «Styne DM, Arslanian SA, Connor EL ym. Pediatric Ob...»2, «Sørensen TI. Conference on "Multidisciplinary appr...»22, «Vandevijvere S, Chow CC, Hall KD ym. Increased foo...»23.
    • Till och med största delen av befolkningens fetma under de senaste 30–40 åren kan förklaras av att matmiljön lockar till ett överdrivet energiintag «Mustajoki P. Ruokaympäristön muutos selittää pääos...»24. Enbart livsstilshandledning och utveckling av vårdsystemet är således inte längre tillräckligt, utan för att dämpa fetmaepidemin behövs också mer omfattande samhälleliga åtgärder.
    • Av ovan nämnda skäl rekommenderar Världshälsoorganisationen (WHO) att man inför skatter på bland annat tillsatt socker, salt och mättat fett i sina medlemsländer, i syfte att minska hälsoskillnaderna mellan olika befolkningsgrupper.

Arv

Psykosociala faktorer

Matvanor och ätbeteende

Fysisk aktivitet

Sömn

Barns och ungas särdrag

De vuxnas särdrag

  • Ju mer energi man får av alkohol, desto större är sannolikheten för fetma «Shelton NJ, Knott CS. Association between alcohol ...»111. Särskilt de som konsumerar stora mängder alkohol och dricker stora mängder i taget är benägna att gå upp i vikt «Sayon-Orea C, Martinez-Gonzalez MA, Bes-Rastrollo ...»112. Forskningsbevisen på sambanden mellan alkohol och vikt är dock motstridiga och det finns många blandande faktorer i undersökningarna. Sannolikt lever de som använder alkohol högst måttligt i genomsnitt även i övrigt på ett hälsofrämjande sätt, vilket kan skydda mot fetma «Traversy G, Chaput JP. Alcohol Consumption and Obe...»113.
  • Skiftarbete är kopplat till ökad vikt. Särskilt de som utför nattarbete löper större risk än andra att utveckla fetma, särskilt bukfetma «Sun M, Feng W, Wang F ym. Meta-analysis on shift w...»114. Arbetstiderna påverkar hälsan genom kombinationen av arbete och annat liv och genom sömn och återhämtning, och de hänför sig till skiftarbete, övertidsarbete och tid som är bunden till arbetet. Även sömnstörningar är klart vanligare hos personer som utför skiftarbete och oregelbundet arbete än hos personer som utför dagarbete. Resejobb och å andra sidan även arbetsuppgifter som kräver mycket sittande (stillasittande) kan minska den fysiska aktiviteten och göra det svårare att få rätt rytm mellan måltiderna och därmed leda till fetma.

Förebyggande av fetma

Allmänt

Matvanor och ätbeteende

Fysisk aktivitet

  • Viktkontrollen främjas av daglig vardagsaktivitet, mindre sittande och annat stillasittande samt motion på fritiden.
  • Det är hälso- och sjukvårdspersonalens uppgift att föra motionsvanorna på tal, registrera uppgifter och uppmuntra till fysisk aktivitet. Särskilt stöd ges till personer som inte är fysiskt aktiva eller som inte rör sig enligt motionsrekommendationerna. Det är också bra att utnyttja de tjänster som kommunerna, tredje sektorn och den privata sektorns motionsrådgivning erbjuder.
  • Vardagsaktiviteten kan ökas till exempel genom att välja trappor i stället för hiss samt genom att röra sig åtminstone delvis till fots eller med cykel.
  • I de nationella rekommendationerna för att minska sittande och annat stillasittande betonas pauser i stillasittandet när det är möjligt och att arbeta i varierande positioner «Sosiaali- ja terveysministeriö. Istu vähemmän - vo...»158.
  • Världshälsoorganisationen WHO har publicerat en handlingsplan för åren 2018–2030 «World Health Organization. Global action plan on p...»144 för att öka den fysiska aktiviteten. Planen innehåller fyra mål och 20 politiska åtgärder i anslutning till dem som beaktar ett aktivt samhälle, en aktiv miljö, fysiskt aktiva medborgare och specialgrupper.
  • I den amerikanska rekommendationen betonas betydelsen av ökad motion i hem, skolor, samfund och föreningar för att förebygga fetma hos barn «Council on Sports Medicine and Fitness., Council o...»159.
  • Barn
    • Rikligt sittande och annat stillasittande (sedentary behavior) kan främja utvecklingen av fetma hos barn «Runsas istuminen ja muu paikallaanolo (sedentary behaviour) valveillaoloaikana saattavat edistää lihavuuden kehittymistä.»C.
    • I den finländska rekommendationen om fysisk aktivitet under de första åren för barn under 8 år rekommenderas varje dag minst 3 timmar fysisk aktivitet av alla slag, som omfattar ett par timmar lätt motion och vistelse utomhus samt en timme rask och fartfylld aktivitet. Motion engagerar barnet och tränar mångsidigt på de motoriska färdigheterna. Dessutom uppmanas man att undvika långa, över en timmes perioder av sittande «Varhaisvuosien fyysisen aktiivisuuden suositukset ...»161.
    • I den finländska rekommendationen om fysisk aktivitet bland barn i skolåldern rekommenderas minst 1–2 timmar motion per dag på ett mångsidigt sätt och på ett sätt som är lämpligt med tanke på åldern. Att sitta i över 2 timmar ska undvikas och som skärmtid framför underhållningsmedia rekommenderas högst 2 timmar om dagen «Varhaisvuosien fyysisen aktiivisuuden suositukset ...»161.
    • Fysisk aktivitet främjar viktkontroll hos 3–17-åringar «Varhaisvuosien fyysisen aktiivisuuden suositukset ...»161.
      • En större mängd motion är förknippad med en mindre risk för att mängden övervikt och fettvävnad ackumuleras hos 3–6-åringar. Det finns inte tillräckligt med information för att exakt kunna bedöma hur mycket motion som behövs för att minska vikten och fettvävnaden. Med tanke på konsekvenserna för folkhälsan är det dock viktigt att barnen ökar sin rörlighet till cirka 3 timmar per dag (inkluderar lätt och fartfylld motion) om de rör sig mindre än så.
      • En större mängd motion är kopplad till mindre kroppsvikt och fettvävnad samt vid uppföljning till en mindre ökning av vikt och fettvävnad bland 7–17-åringar.
      • Tung motion (t.ex. motion som motsvarar joggning eller löpning) är nyttigare med tanke på en positiv utveckling av vikten och fettvävnaden än lättare motion (t.ex. motion som motsvarar gång «Ramires VV, Dumith SC, Gonçalves H. Longitudinal A...»164).
  • Vuxna

Sömn

  • Viktkontrollen främjas av sömn varje natt av tillräckligt lång och god kvalitet samt en regelbunden sömn- och vakenhetsrytm i fråga om sovtider och uppvakningstider «Unihäiriöt lihavuudessa»6.
  • Interventionerna i viktkontroll har sällan gällt enbart sömn, utan oftast har förbättringen av sömnen i dessa randomiserade undersökningar varit en av flera livsstilsförändringar som eftersträvas samtidigt «Univelka ja sen vaikutus painoon»8.
  • Hälso- och sjukvårdspersonalen har i uppgift att föra sovvanorna på tal, anteckna uppgifterna och uppmuntra patienterna att sova tillräckligt. Särskilt stöd ges till dem som sover för lite (sömnbrist) eller vars sömn- och vakenhetsrytm är anmärkningsvärt oregelbunden (t.ex. social jetlag). Åtgärder som förebygger fetma ska riktas till dem som utför skiftarbete och i synnerhet nattarbete.
  • För barn är den lämpliga mängden sömn individuell, för barn i skolåldern 8–11 timmar per dygn och för yngre barn mer «Hirshkowitz M, Whiton K, Albert SM ym. National Sl...»168.
  • För vuxna rekommenderas regelbunden 7–9 timmars nattsömn «Riittävä uni»9.

Fetmans inverkan på hälsan och välbefinnandet

Psykosociala effekter av fetma

Fetmarelaterade sjukdomar hos barn och unga

Bild 3.

Acanthosis nigricans i nacken. Hudförändring i samband med insulinresistens hos tonåring med konstaterad typ 2-diabetes.

Källa: Lääkärikirja Duodecim -kuvat, 24.9.2013, Sirpa Tenhola, Artikkelin tunnus: ldk00611, Kustannus Oy Duodecim

Fetmarelaterade sjukdomar hos vuxna

Tabell 4. Risk för fetmarelaterade sjukdomar hos vuxna jämfört med normalviktiga
Sjukdom Ökad risk Litteratur
Typ 2-diabetes 10 gånger «Jung RT. Obesity as a disease. Br Med Bull 1997;53...»201, «Lehtovirta M, Pietiläinen KH, Levälahti E ym. Evid...»202, «Guh DP, Zhang W, Bansback N ym. The incidence of c...»203
Fettlever 5–10 gånger «Loomis AK, Kabadi S, Preiss D ym. Body Mass Index ...»204, «Scheen AJ, Luyckx FH. Obesity and liver disease. B...»205
Obstruktiv sömnapné 5–10 gånger «Tufik S, Santos-Silva R, Taddei JA ym. Obstructive...»206, «Bixler EO, Vgontzas AN, Lin HM ym. Prevalence of s...»207
Kranskärlssjukdom 4–5 gånger «Guh DP, Zhang W, Bansback N ym. The incidence of c...»203, «Wilson PW, D'Agostino RB, Sullivan L ym. Overweigh...»208, «Romero-Corral A, Montori VM, Somers VK ym. Associa...»209
Artros 4–5 gånger «Zheng H, Chen C. Body mass index and risk of knee ...»210
Förhöjt blodtryck 3 gånger «Wilson PW, D'Agostino RB, Sullivan L ym. Overweigh...»208, «Mokdad AH, Ford ES, Bowman BA ym. Prevalence of ob...»211
Lungemboli 3 gånger «Guh DP, Zhang W, Bansback N ym. The incidence of c...»203
Gikt 2–3 gånger «Aune D, Norat T, Vatten LJ. Body mass index and th...»212
Störningar i fettomsättningen 2 gånger «Mokdad AH, Ford ES, Bowman BA ym. Prevalence of ob...»211
Gallsten 2 gånger «Everhart JE. Contributions of obesity and weight l...»213
Ventromboser 2 gånger «Ageno W, Becattini C, Brighton T ym. Cardiovascula...»214
Minnessjukdom 2 gånger «Loef M, Walach H. Midlife obesity and dementia: me...»215, «Whitmer RA, Gustafson DR, Barrett-Connor E ym. Cen...»216, «Kivipelto M, Ngandu T, Fratiglioni L ym. Obesity a...»217
Astma 2 gånger «Beuther DA, Sutherland ER. Overweight, obesity, an...»218
Förmaksflimmer Cirka 1,5 gånger «Wanahita N, Messerli FH, Bangalore S ym. Atrial fi...»219
Hjärninfarkt Cirka 1,5 gånger «Guh DP, Zhang W, Bansback N ym. The incidence of c...»203
Njursjukdom Cirka 1,5 gånger «Guh DP, Zhang W, Bansback N ym. The incidence of c...»203
Vissa cancerformer (bl.a. bröstcancer efter menopaus, tjocktarmscancer, cancer i matstrupen, njurcancer, bukspottkörtelcancer, endometriecancer) Cirka 1,5 gånger «Guh DP, Zhang W, Bansback N ym. The incidence of c...»203, «Bhaskaran K, Douglas I, Forbes H ym. Body-mass ind...»221, «Basen-Engquist K, Chang M. Obesity and cancer risk...»222, «MacInnis RJ, English DR. Body size and composition...»223, «Berrington de Gonzalez A, Sweetland S, Spencer E. ...»224, «Kalliala I, Markozannes G, Gunter MJ ym. Obesity a...»225, «Larsson SC, Wolk A. Overweight and obesity and inc...»226, «Bergström A, Hsieh CC, Lindblad P ym. Obesity and ...»227, «Wolk A, Gridley G, Svensson M ym. A prospective st...»228, «Harvie M, Hooper L, Howell AH. Central obesity and...»229, «Kubo A, Corley DA. Body mass index and adenocarcin...»230, «Larsson SC, Wolk A. Obesity and the risk of gallbl...»231
Depressionssymtom Cirka 1,5 gånger «Luppino FS, de Wit LM, Bouvy PF ym. Overweight, ob...»232, «Mannan M, Mamun A, Doi S ym. Is there a bi-directi...»233, «Pereira-Miranda E, Costa PRF, Queiroz VAO ym. Over...»234, «Onyike CU, Crum RM, Lee HB ym. Is obesity associat...»235
Bild 4.

Hälsoproblem med anknytning till fetma. Bilden visar metaboliska konsekvenser av fetma med blå text, mekaniska med röd text och psykiska med grön text. Astma i svart har både metaboliska och mekaniska faktorer.

Bilden har redigerats från källan: Pitkäaikaissairaudet-tietokanta. Lihavuus. Terveysportti, Duodecim. Lihavuuteen liittyvät terveyshaitat. kuva 6.05. Bildens ursprung: Teckning av Tiina Ripatti. Innehållet i databasen finns också tryckt i Pietiläinen K, Mustajoki P, Borg P (red.). Lihavuus. Kustannus oy Duodecim, 2015, 1:a upplagan

Fetma och reproduktiv hälsa

Fetmarelaterad dödlighet

Behandling av fetma hos barn och unga

Ordnande av vård

  • Primärvården har huvudansvaret för att förebygga och behandla fetma.
    • Hälso- och sjukvården kan fungera i praktiska arrangemang i samarbete med kommunen och externa tjänsteleverantörer.
  • Behandlingen organiseras enligt den lokala och regionala vårdkedjan. Ett multiprofessionellt team ansvarar för utarbetandet och underhållet av dessa.
    • Behovet av vårdresurser kan bedömas genom att följa upp andelen feta barn i åldersklassen.
  • I vården betonas vårdvillighet, familjecentrering, klientorientering, målinriktning, verksamhetens kontinuitet och multiprofessionell sakkunskap.
  • Behandlingen kan genomföras i grupp eller individuellt eller som en kombination av dessa.
  • Screening och förebyggande av fetma samt att föra fetma på tal i rätt tid är en del av rådgivningsbyråernas och skolhälsovårdens hälsofrämjande arbete.
  • Handledning som stöder förändringar i familjernas levnadssätt och beteende ordnas inom primärvården som ett multiprofessionellt samarbete.
  • I behandlingen av fetma är det skäl att åtminstone använda sakkunskap inom medicin, näringslära, beteendevetenskap och fysioterapi.
  • Näringsterapeuten ska vara med i varje behandlingsteam för fetma som expert på vårdplanering.
    • Dessutom ansvarar en annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som är väl insatt i vården för genomförandet.
    • Till näringsterapeuten ska man skicka
      • barnpatienter inom primärvården enligt den lokala vårdkedjan, varvid kriterierna för remittering kan vara kriterier som grundar sig på vikt eller viktutveckling eller kriterier som grundar sig på fetmarelaterade sjukdomar
      • barn och unga som vårdas inom den specialiserade sjukvården på grund av fetma.
  • Konsultation och vård inom den specialiserade sjukvården omfattar i synnerhet barn och unga som är svårt feta eller vars differentialdiagnostik av fetma kräver ytterligare undersökningar eller som har fetmarelaterade sjukdomar.
    • Regionala vårdkedjor styr remitteringen till den specialiserade sjukvården.
  • Kriterierna för remittering till den specialiserade sjukvården är
    • svår fetma (ISO-BMI ≥ 35 kg/m2) eller mycket snabb viktuppgång
    • långsammare längdtillväxt och samtidig fetma före slutet av puberteten
    • fördröjd psykisk utveckling eller avvikande drag i ansiktet eller extremiteterna
    • förhöjt blodtryck
    • dyslipidemi
    • avvikande glukosomsättning
    • förhöjt ALAT-värde (> 80 U/l)
    • andningsstörningar under sömnen
    • oregelbunden menstruation, svår akne eller hirsutism hos flickor
    • bedömning av fetmaoperation efter puberteten.

Anamnes och undersökning

  • Barnets eller den ungas familjeförhållanden, skolförhållanden, eventuella andra symtom och sjukdomar, läkemedel som används samt sjukdomar i släkten utreds.
  • Levnadsvanorna kartläggs till exempel med hjälp av en motiverande intervju.
  • Utvecklingen av längd och vikt bedöms med hjälp av tillväxtkurvor.
  • Syftet med den kliniska undersökningen är att hitta fynd som tyder på associerade sjukdomar till fetma och att identifiera i sig sällsynta endokrina sjukdomar och fetmasyndrom.
  • Blodtrycket mäts på höger överarm. Manschettens storlek ska kontrolleras: gummipåsens bredd ska vara minst 40 procent av överarmens längd och längden minst 80 procent av den tjockaste punktens omkrets.
  • Mörka böjveck (acanthosis nigricans) som tyder på insulinresistens kontrolleras i armhålorna och halsområdet «Niskan acanthosis nigricans (taivetummuus) teini-ikäisellä pojalla»5.
  • Sköldkörteln palperas för att konstatera struma orsakad av autoimmuntyreoidit.
  • Ryggens hållning och rörligheten, felställningar och ömhet i de nedre extremiteternas leder undersöks.
  • Ett barn vars pubertetsutveckling ännu inte har börjat kan ha tecken på androgenpåverkan (vanligen svettning i armhålorna och fett hår), som hos en flicka under 8 år och en pojke under 9 år är tecken på till prematur adrenarke.
  • Pubertetsutvecklingen bedöms på Tannerskalan.
    • Den begynnande utvecklingen av bröstkörteln hos flickor och konstaterandet av gynekomasti hos pojkar kräver utöver inspektion och även palpation för att man ska kunna urskilja körtelvävnaden från fettvävnaden.
  • Hos en flicka ska man beakta förekomsten av behåring i ansiktet eller spridningen av könshår på buken eller låren (hirsutism).
    • Svår akne hos en flicka i puberteten kan också tyda på hyperandrogenism med koppling till äggstockarna.
  • Om barnet har svår huvudvärk ska ögonbottnen undersökas med tanke på pseudotumor cerebri.
  • Kliniska fynd och anvisningar för undersökning av barn och unga beskrivs i tabell «Kliniska fynd och anvisningar för undersökning av barn och unga...»5.
Tabell 5. Kliniska fynd och anvisningar för undersökning av barn och unga
Fynd Anvisningar
  • Svår fetma (ISO-BMI ≥ 35 kg/m2) eller mycket snabb viktökning
  • Bedömning av den specialiserade sjukvården, om inte annat avtalas lokalt.
  • Tidig fetma som utvecklats till svår fetma
  • Fördröjning av den psykiska utvecklingen eller avvikande drag i ansiktet eller extremiteterna
  • Det kan vara fråga om fetma som beror på genmutation eller syndrom.
  • Bedömning av den specialiserade sjukvården.
  • Långsammare längdtillväxt och samtidig fetma före slutet av puberteten
  • Halten tyreotropin och fritt tyroxin fastställs.
  • Bedömning av den specialiserade sjukvården.
  • Förhöjt blodtryck (fyra på varandra följande dubbelmätningar):
    • över 115/75 mmHg för barn under skolåldern
    • över 125/85 mmHg i lågstadieåldern
    • över 140/90 mmHg i puberteten
  • Bedömning av den specialiserade sjukvården.
  • Om den totala kolesterolhalten ≥ 6,0 mmol/l eller LDL-kolesterolhalten ≥ 4,0 mmol/l, remiss till den specialiserade sjukvården.
  • Om fynden är normala ska undersökningarna upprepas minst vart tredje år.
  • När puberteten har inletts, eller senast hos barn över 10 år med en eller flera riskfaktorer* för T2DM, görs 2 h OGTT (P-Gluk 0 min och 120 min, venprov) och HbA1c undersöks.
  • HbA1c mätt ensamT prognostiserar dåligt prediabetes eller T2DM hos barn och unga.
  • P-Gluk-fastevärde ≥ 5,6 men < 7,0 mmol/l
  • Fördiabetes (ADA), bedömning inom den specialiserade sjukvården
  • 2 h OGTT, 120 min P-Gluk ≥ 7,8 men < 11,1 mmol/l
  • Fördiabetes (ADA). Försvagad glukostolerans (WHO).
  • Bedömning inom den specialiserade sjukvården.
  • 2 h OGTT, P-Gluk-fastevärde ≥ 7,0 eller 120 min värde ≥ 11,1 mmol/l
  • Diabetes (ADA, WHO). Remiss till den specialiserade sjukvården.
  • För att säkerställa diagnosen måste 2 h OGTT upprepas om det inte finns någon obestridlig hyperglykemi.
  • ALAT > 25 U/l för pojkar och > 22 U/l för flickor
  • Ett förhöjt värde tyder på fet lever. Livsstilshandledning och uppföljning ordnas. Om värdet kontrollerat är > 80 U/l görs bedömningen inom den specialiserade sjukvården.
  • Andningsstörningar under sömnen (kraftig, nästan vardaglig eller oregelbunden andning vid snarkning)
  • Oregelbundna menstruationer i kombination med svår akne eller hirsutism hos en flicka i puberteten
2 h OGTT, 2 timmars sockerbelastningsprov; P-Gluk, plasmans glukos; T2DM, typ 2-diabetes; ADA, American Diabetes Association; WHO, Världshälsoorganisationen
* Mammans graviditet föregås av diabetes, T2DM hos släkting i första eller andra ledet, etnisk bakgrund förknippad med ökad diabetesrisk, tecken på insulinresistens, såsom acanthosis nigricans, hypertension, dyslipidemi, polycystiskt ovariesyndrom och låg födelsevikt (SGA) «American Diabetes Association.. 2. Classification ...»292.
Bild 5.

Acanthosis nigricans niskassa. Insuliiniresistenssiin liittyvä ihomuutos teini-ikäisellä pojalla, jolla todettiin tyypin 2 diabetes.

Lähde: Lääkärikirja Duodecim -kuvat, 24.9.2013, Sirpa Tenhola, Artikkelin tunnus: ldk00611, Kustannus Oy Duodecim

Allmänna principer för vården

  • En förutsättning för vården är att
    • barnet har fetma eller
    • barnet är överviktigt och dess längdvikt, ISO-BMI eller ålder i förhållande till BMI på tillväxtkurvan fortsätter att stiga eller
    • barnet är överviktigt och har tecken på associerade sjukdomar.
  • Det är viktigt att i ett tidigt skede identifiera risken för fetma och uppmuntra till hälsosamma levnadsvanor, eftersom det är svårt med viktkontroll för ett barn som redan har gått upp i vikt «Styne DM, Arslanian SA, Connor EL ym. Pediatric Ob...»2.
  • Syftet med behandlingen är att förbättra funktionsförmågan och livskvaliteten samt att förebygga och behandla riskfaktorer och sjukdomar i anslutning till fetma. Förutsättningar för att uppnå målet är bestående levnadsvanor som stöder viktkontrollen.
  • Behandlingen ska vara tillräckligt individuell «Lasten lihavuuden hoidon yksilöllisyys»15. Barnets, den ungas och familjens delaktighet och motivation grundar sig på beaktande av individuella behov och önskemål.

Föra på tal och approach

Tabell 6. Föra barns och ungas fetma på tal och vårdgrepp
Föra på tal och diskutera «McPherson AC, Hamilton J, Kingsnorth S ym. Communi...»299
  • Föra frågor som gäller barnets vikt på tal i ett tidigt skede och återgå till dem regelbundet. Observera att vikten är ett speciellt samtalsämne «Painon puheeksi ottaminen lihavan potilaan hoidossa»12.
  • Ta upp saken med föräldern eller föräldern och barnet, aldrig bara med barnet.
  • Man kan inleda diskussionen med den unga (från cirka 12 års ålder) genom att fråga om välbefinnande och levnadsvanor.
  • Var observant och förtydliga alla begrepp du använder. Utnyttja till exempel tillväxtkurvan. Undvik omskrivningar av övervikt och fetma och ta reda på vilka ord varje familj själv vill använda.
  • Ta reda på familjens bekymmer, önskemål och behov i anslutning till barnets eller den ungas fetma och vård av fetma.
Välmåendeorienterad approach i vården «Hayes JF, Fitzsimmons-Craft EE, Karam AM ym. Disor...»301, «Golden NH, Schneider M, Wood C ym. Preventing Obes...»302
  • Främja barnets eller den ungas självkänsla och en positiv kroppsbild oberoende av vikten.
  • Uppmuntra familjen till livsstilsförändringar på ett välmåendesorienterat sätt.
  • Hjälp familjen att hitta sådant som gör att barnet eller den unga mår bra förutom att äta och sitta och vara stilla, och uppmuntra barnet till kompisrelationer.
  • Uppmuntra familjen att undvika att fästa uppmärksamhet vid barnets eller den ungas vikt.
Väckande av vårdvillighet och förändringsberedskap
  • Undersök och väck vårdvillighet och förändringsberedskap. Du kan till exempel utnyttja en motiverande intervju för att bygga upp ett samarbete.
  • Föräldrarna kan motiveras att delta i barnets eller den ungas viktkontrollprogram med oro för barnets hälsa och ett förhållningssätt som betonar förändringar i vården «Kelleher E, Davoren MP, Harrington JM ym. Barriers...»300.
  • Skapa förtroende och visa respekt genom att aktivt lyssna på familjens åsikter, ställa öppna frågor och fokusera på familjens styrkor.
Kartläggning av familjesituationen och överenskommelse om hur den framskrider
  • Kartlägg barnets eller den ungas tillstånd samt familjens livssituation och resurser.
  • Ta reda på om barnet eller den unga har behov av psykiskt eller socialt stöd.
  • Ta reda på om barnet eller den unga har ätstörningar.
  • Kom överens om hur barnet eller den unga och familjen ska framskrida, antingen i vården eller i uppföljningen.
  • Beakta barnets eller den ungas familjesituation och gör tillsammans upp en tillräckligt individuell plan «Lasten lihavuuden hoidon yksilöllisyys»15. Stöd föräldraskapet.

Livsstilsbehandling

  • I livsstilsbehandling ingår (se tabell «Delfaktorer och principer för livsstilsbehandling för barn och unga, vilka också kan tillämpas i förebyggandet av fetma...»7)
    • utredning av familjesituationen och levnadsvanorna
    • främja livsstilsförändringar och motivation samt ställa upp mål
    • matvanor som främjar viktkontroll och stärkande av kontrollen över ätandet
    • öka den fysiska aktiviteten och minska stillasittandet
    • tillräcklig sömn och vila
    • uppföljning av vikten
    • långsiktig vårdplan.
  • Det centrala är att stärka familjens beredskap för egenvård.
  • Valet av vårdform påverkas av familjens behov, önskemål och färdigheter samt barnets eller den ungas grad av fetma och samtidiga sjukdomar. Behandlingsformer som lämpar sig för barn och unga är miniintervention, dvs. egen viktkontroll eller strukturerad livsstilsbehandling med flera handledningstillfällen. Som stöd för dem kan man använda mobilapplikationer och textmeddelanden.
  • Vid sidan av viktkontroll bör man fästa uppmärksamhet vid livskvaliteten, det psykiska och fysiska välbefinnandet och funktionsförmågan samt uppkomsten av en positiv kroppsbild.
  • Varje yrkesutbildad person som deltar i vården ska ha tillräckliga kunskaper om levnadsvanor som främjar viktkontroll och stöd för beteendeförändringar och en uppmuntrande attityd «Stewart L, Reilly JJ, Hughes AR. Evidence-based be...»304.
Tabell 7. Delfaktorer och principer för livsstilsbehandling för barn och unga, vilka också kan tillämpas i förebyggandet av fetma
Levnadsvanor som främjar välbefinnande och viktkontroll
Utredning av familjesituationen och levnadsvanorna
  • Individuell handledning enligt barnets eller den ungas behov förutsätter noggrann inledande kartläggning.
    • Ta reda på vad som eventuellt redan gjorts i fråga om viktkontroll.
    • Kartlägg faktorer som stöder förändringen (socialt stöd, styrkor, tidigare framgångar) och hinder för förändring (familjens ekonomiska och sociala faktorer, depression, belastning och otillräcklig sömn).
Främja livsstilsförändringar och motivation och ställa upp mål
  • Motivationen börjar med att man skapar en god interaktion, som i sin tur utgår från att man lyssnar på patienten «Painon puheeksi ottaminen lihavan potilaan hoidossa»12, «Motivoiva haastattelu ja ratkaisukeskeinen työskentelytapa»14.
    • Stärk patientens eller familjens förtroende för sina egna förmågor genom att fästa uppmärksamhet vid vad som redan är bra i levnadsvanorna.
    • Fundera på behoven och möjligheterna att ändra levnadsvanor tillsammans med patienten eller familjen. Som hjälp kan du i tillämpliga delar använda påståendena i 6-FQ-enkäten för vuxna «Validoitu 6-FQ-kysely potilaslähtöisen ja yksilöllisen elintapaohjauksen työkaluna»18.
    • Stöd självbestämmande genom alternativ och valfrihet.
    • Uppmuntra till försök med förändringar.
    • Hjälp till att ställa upp realistiska förändringsmål.
    • Uppmuntra till att fundera över eventuella fördelar och hinder för förändringen (attityder, känslor och önskemål i anslutning till förändringen).
    • Hjälp oss att identifiera faktorer som hotar förändringens varaktighet och fundera på lösningar på dem redan på förhand.
    • Ge utrymme för motstridiga tankar kring förändringen.
    • Uppmuntra och ge positiv respons.
Matvanor som främjar viktkontroll och stärkande av ätkontrollen
  • Ta reda på
  • Målet är att tillgången på energi ska minska något, men tillgången på näringsämnen är tillräcklig.
  • Viktkontroll främjas av «Painonhallintaa tukevat ruokailutottumukset lapsilla»5:
    • tillsats av grönsaker, bär och frukt till måltiderna
    • minska användningen av produkter och drycker som innehåller mycket fett eller socker
    • måttliga portionsstorlekar (inkl. mindre serverings- och matkärl).
  • Kontroll över ätandet främjas av «Painonhallintaa tukevat ruokailutottumukset lapsilla»5:
    • regelbunden måltidsrytm som beaktar preferenser
    • identifiera riskfaktorer för hantering av ätande (situationer, känslor och sinnesstämning) och påverka dem
      • flexibelt och måttfullt ätande av godsaker
      • hitta sätt att hantera känslor om barnet eller den unga har stress eller känsloätande
    • undvik att förvara livsmedel som lockar till småätande (t.ex. kex, potatis, sockerhaltiga drycker) i hemmet
    • koncentration på ätandet, stäng till exempel av externa stimuli som TV, smarttelefon och surfplatta under måltiden.
  • Sök tillsammans med barnet eller den unga och familjen metoder för att hantera ätandet (börja med regelbunden måltidsrytm).
  • Flexibla och njutningsgivande måltider som beaktar preferenser och möjligheter främjar bestående förändringar.
  • Måltider enligt näringsrekommendationerna stöder den totala hälsan.
  • Vid bedömning av lämpligt intag av protein ska barnets eller den ungas ålder beaktas «Beyerlein A, Uusitalo UM, Virtanen SM ym. Intake o...»306, «Pimpin L, Jebb SA, Johnson L ym. Sources and patte...»307:
    • under tidig barndom ska man vara försiktig med rikligt med protein
    • unga måste fästa uppmärksamhet vid tillräckligt proteinintag om kosten är energisnål.
  • säkerställ att D-vitaminpreparat används enligt rekommendationen.
  • Användning av multivitaminpreparat rekommenderas om barnet eller den unga äter ensidigt.
Öka den fysiska aktiviteten och minska stillasittandet
  • Handledningen inleds med en utredning av den nuvarande fysiska aktiviteten och stillastående. Dessutom beaktas de individuella önskemål och begränsningar som gäller rörligheten (se «Liikuntaan ohjauksen apukysymyksiä»19).
  • Ta reda på all aktivitet som redan förverkligas och ge positiv respons.
  • Fråga hur patienten eller familjen vill öka sin fysiska aktivitet och vad som hindrar den.
  • Ge konkreta exempel på att öka vardagsaktiviteten och minska stillasittandet
    • daghems- och skolresor (eller en del av dem) till fots eller med cykel
    • i skolan och på fritiden alltid när det är möjligt «STM. ISTU VÄHEMMÄN – VOI PAREMMIN! Kansalli...»308
      • regelbundna pauser i användningen av dator, TV och mobila enheter
    • användning av trappor
    • hushållsarbete och gårdsarbete.
  • Presentera olika alternativ och lokalt utbud för att öka motionen. Barnet eller den unga och familjen kan välja mellan följande alternativ:
    • testa olika grenar
    • motion ensam, med familj, vänner eller sällskapsdjur
    • röra sig i naturen
    • spela motionsinriktade konsol- eller mobilspel som alternativ till spel som är helt passiva fysiskt
  • Målet är att motionen ska vara trevlig, intressant och ge glädje och att den ska ge upplevelser av att lyckas.
  • Uppmuntra till måttlig motion genom att först öka antalet motionstillfällen, sedan längden och slutligen effekten.
  • Vid uppföljningen av fysisk aktivitet kan man till exempel använda en motionsdagbok, motions-aktivitetsapplikationer och steg- eller accelerationsmätare.
  • Föräldrarna stöder barnens motion genom att uppmuntra och motionera tillsammans med barnen
  • Stöd barns eller ungas naturliga lek och motion.
  • Uppmuntra barnet eller den unga att leka och röra sig utomhus under alla årstider, eftersom den fysiska aktiviteten ökar naturligt utomhus.
  • Onödiga begränsningar och förbud som hindrar barnet eller den unga att röra sig hemma och utanför hemmet avlägsnas.
  • Kom överens med barn och unga om spelreglerna för att sitta och spela vid skärmen.
  • Stöd föräldrarnas ansvarstagande för fysisk aktivitet.
Tillräcklig sömn och vila
Viktkontroll
  • Barnets eller den ungas längd och vikt mäts inom hälso- och sjukvården och viktutvecklingen följs upp med hjälp av tillväxtkurvan.
Långsiktig vårdplan
  • Planera tillsammans med familjen träffarnas frekvens och ämnesområde, behandlingens längd och uppföljning.

Miniintervention

  • Målet med miniinterventionen är att motivera och stödja familjen till egen viktkontroll «Rose SA, Poynter PS, Anderson JW ym. Physician wei...»293. Dessutom ska familjen alltid ha möjlighet till handledning i viktkontroll som ordnas av hälso- och sjukvården.
  • Miniinterventionen genomförs genom läkarbesök eller besök hos hälsovårdare eller en separat tid som reserverats för detta ändamål hos en annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Genomförandet av miniinterventionen kan stödas med hjälp av några uppföljningsbesök.
  • I miniinterventionen ingår «Lihavuuden mini-interventio»20

Strukturerad livsstilsbehandling

  • I strukturerad livsstilsbehandling erbjuds familjen flera handledningstillfällen i grupp, individuellt eller en kombination av dessa. Handledningen kan genomföras som närhandledning, på distans eller via internet.
  • Vid planeringen av vården är det viktigt att vara medveten om att familjen har huvudansvaret för viktkontrollen från början av vården. I vården används samma metoder för patientorienterad handledning som vid miniintervention enligt individuella behov, situation och möjligheter.
  • Innehållet i individuell handledning planeras i samarbete med familjen. Grupphandledningens betoning väljs enligt gruppens behov. Även deltagarna i grupphandledning ställer upp sina förändringsmål individuellt.
  • För att behandlingen ska vara motiverande bör man i handledningen beakta individuella behov «Lasten lihavuuden hoidon yksilöllisyys»15.

Viktneutral approach

  • När målet är att bibehålla längdvikten kan man välja en viktneutral inställning till handledningen.
  • Approachen fokuserar särskilt på att förbättra livskvaliteten, främja hälsan, öka hälsofrämjande levnadsvanor och minska hälsoriskerna oberoende av vikt «Tylka TL, Annunziato RA, Burgard D ym. The weight-...»310. Centrala principer är ett helhetsbetonat (socialt, emotionellt, psykiskt, fysiskt) välbefinnande som eftersträvas genom intuitivt ätande (identifiera och lyssna på hunger och mättnad) och glädjefylld motion. Det är också viktigt att man värdesätter och respekterar människor av alla storlekar.
  • Det finns ganska få forskningsrön om tillvägagångssättet och endast för vuxna (se punkten Viktneutral approach för vuxna). Undersökningar tyder dock på att det i synnerhet kan främja deltagarnas psykiska välbefinnande (bl.a. depression och upplevd stress minskar och självkänslan och livskvaliteten förbättras) «Ulian MD, Aburad L, da Silva Oliveira MS ym. Effec...»311.

Stöd för livsstilsförändringar

Effekterna av livsstilsbehandling och faktorer i anslutning till den

Läkemedelsbehandling

Operationsbehandling

  • För patienter i ungdomsåldern (13–18 år) kan man överväga fetmakirurgi om den konservativa behandlingen av fetma inte har varit framgångsrik och fetman avsevärt försämrar den ungas livskvalitet eller orsakar associerade sjukdomar.
  • Vid bedömning av unga i fråga om fetmakirurgi iakttas samma principer som för vuxna.
  • Operationsbehandling kan övervägas om den unga personens ISO-BMI är över 35 kg/m2 och han eller hon har typ 2-diabetes, sömnapné, förhöjt blodtryck eller annan svår associerad sjukdom «Styne DM, Arslanian SA, Connor EL ym. Pediatric Ob...»2.
  • Operationsbehandling kan övervägas även utan fetmarelaterade sjukdomar om ISO-BMI är över 40 kg/m2 och fetma orsakar svår skada på livskvaliteten.
  • Före fetmakirurgin ska den unga vårdas konservativt enligt samma principer som vuxna.
  • Före fetmakirurgin ska den unga bedömas multiprofessionellt under ledning av en pediatriker som är insatt i ämnet. I operationsprövningen av 16–17-åringar deltar antingen en pediatriker eller en läkare i inremedicin eller en endokrinolog som är insatt i behandlingen av fetma.
  • Den unga ska vara tillräckligt mogen för att själv överväga fetmakirurgi och ha en pubertetsutveckling på nivån Tanner 4–5.
  • När en ung person genomgår en operationsprövning ska man noggrant bedöma helhetssituationen, familjens stöd, den ungas psykologiska mognad och möjligheten att ta hand om fortsatt vård även vid eventuella komplikationer.
  • Patienten ska vara bunden till de förändringar i kosten och motionen som fetmakirurgin förutsätter samt till regelbunden uppföljning.
  • En ung person får inte ha missbruksproblem och rökning bör avslutas en månad före operationen.
  • Efter en fetmaoperation finns det risk för problem med sinnesstämningen «Järvholm K, Karlsson J, Olbers T ym. Characteristi...»344.
  • Resultaten av fetmakirurgi hos unga är uppenbarligen motsvarande som hos vuxna «Lihavuuskirurgia ilmeisesti aikaansaa samankaltaisen painonlaskun nuoruusikäisillä (13–18-vuotiailla) kuin aikuisilla.»B, även om det torde vara fler unga än vuxna som genomgått reoperationer.
  • Operationerna görs alltid i specialiserade enheter som har ett multiprofessionellt vårdteam.
  • Efter fetmaoperationen ska uppföljningen fortsätta under hela livet enligt samma principer som hos vuxna.

Behandling av fetma hos vuxna

Ordnande av vård

  • Behandlingen av fetma ska vara en fast del av hälso- och sjukvårdsverksamheten på samma sätt som behandlingen av andra kroniska sjukdomar, såsom diabetes och förhöjt blodtryck. Detta förutsätter att regionala multiprofessionella vårdprogram och vårdkedjor skapas, att personalen kontinuerligt utbildas samt att bantnings- och viktkontrollgrupper organiseras.
  • Största delen av behandlingen av fetma sker inom primärvården (hälsovårdscentraler och företagshälsovård), där hälso- och sjukvårdspersonal som är insatta i fetmabehandling ansvarar för genomförandet.
  • Se punkt Kriterier för remittering till specialiserad sjukvård.
  • Vårdplanen för fetma görs upp tillsammans med patienten. Viktkontroll förutsätter långvarig egenkontroll och möjlighet till hälso- och sjukvårdsstöd även efter ett lyckat bantningsresultat. Hur förändringarna i levnadsvanorna lyckas och upprätthålls ska följas upp och stödas i samband med hälso- och sjukvårdens kontakter.
  • För vuxna är olika behandlingsalternativ livsstilsbehandling, diet med mycket lågt energiinnehåll (VLED), läkemedel och fetmaoperation.
  • Behandlingen kan genomföras genom individuella möten ansikte mot ansikte, viktkontrollgrupper, distansmottagning eller med hjälp av internetbaserade vårdformer (t.ex. Terveyskylän Painonhallintatalo «https://www.terveyskyla.fi/painonhallinta/»8).
  • Grupphandledningen ska vara regelbunden hälso- och sjukvårdsverksamhet, vars genomförande ska säkerställas med tillräckliga person- och tidsresurser som behövs för grupphandledningen.
  • Behandlingen av fetma är multiprofessionell, vilket förbättrar behandlingens resultat «Tapsell LC, Lonergan M, Batterham MJ ym. Effect of...»345, «Peckmezian T, Hay P. A systematic review and narra...»346, «Montesi L, El Ghoch M, Brodosi L ym. Long-term wei...»347. Både inom primärvården och den specialiserade sjukvården ingår i teamet läkare, sjukskötare eller hälsovårdare och näringsterapeut som är väl insatta i behandlingen av fetma. Dessutom ska gruppen bestå av en psykolog och en fysioterapeut eller någon annan expert på motion, eller så kan de konsulteras. Även familje- och socialarbetare samt ergoterapeuter kan konsulteras vid behov. Barnmorskan är en central person på mödra- och familjerådgivningen.
  • De som arbetar med fetma ska ha åtminstone grundläggande kunskaper om fetma och faktorer som påverkar fetma samt kunskaper om individuell handledning och grupphandledning. Deras inställning till personer med fetma ska vara positiv.
  • Största delen av behandlingen kan genomföras under ledning av en skötare eller näringsterapeut.
  • I näringsmässiga specialfall konsulteras alltid näringsterapeut. Läs mer om remittering till näringsterapeut som en del av behandlingen av fetma «Ravitsemusterapeutille lähettäminen osana lihavuuden hoitoa»22.
  • Även konsultation hos psykolog är nödvändig för många patienter både för att identifiera eventuella psykiska problem i bakgrunden och för att förbättra kontrollen över ätandet och för att bearbeta den psykologiska bördan på grund av fetma.
  • Alla former av behandling av fetma (livsstilsbehandling, VLED och läkemedelsbehandling), med undantag av operationer, kan genomföras inom primärvården.
  • Operationsbehandlingen av fetma koncentreras till universitetssjukhus eller andra sjukhus som är insatta i operationsbehandling
  • Remisser till den specialiserade sjukvården (även remisser för bedömning av fetmaoperationer) görs till den regionala endokrinologiska polikliniken eller internmedicinska polikliniken.
  • Kriterierna för remittering till den specialiserade sjukvården hos vuxna är
    • 1. bedömning av fetmaoperation efter livsstilsbehandling (se Tilläggskriterierna nedan och Indikationerna för operationsbehandling) eller
    • 2. svår fetma eller svåra associerade sjukdomar till fetma, vars behandling inom primärvården inte är möjligt eller inte har gett resultat
    • samt utöver punkterna 1 och 2:
      • BMI ≥ 35 kg/m2 om patienten har en associerad fetmasjukdom (såsom typ 2-diabetes eller dess förstadium, förhöjt blodtryck, metabolt syndrom, fettlever, sömnapné, artros i de bärande lederna, polycystiskt ovariesyndrom), eller BMI ≥ 40 kg/m2 utan associerade sjukdomar och
      • patienten är villig och redo att behandla fetman.
  • Ytterligare kriterier för remittering till fetmakirurgi:
    • En bedömning av fetma kan också övervägas om patienten har typ 2-diabetes och BMI ≥ 30 kg/m2 och konservativ behandling av fetma och diabetes inte har gett ett tillräckligt resultat.
    • Innan patienten skickas till fetmaoperationsbedömningen borde patienten ha gått ner cirka 5 procent av sin vikt för att verifiera patientens engagemang i de livsstilsförändringar som krävs för fetmaoperationen samt samarbetet med hälso- och sjukvården.
    • Se närmare kriterier för fetmakirurgi i punkten Ämnen för operationsbehandling.
  • Om remissen returneras från den specialiserade sjukvården till primärvården ska primärvården ordna ändamålsenlig fetmabehandling. Vid behov kan den specialiserade sjukvården konsulteras om ordnande av vård.

Undersökning av patienten

Tabell 8. Undersökning av fetma och helhetsbedömning
Undersökning/information Frågor som ska utredas och mer information
Vikt, längd, midjemått «Painoindeksi ja vyötärön ympärys»1
Ålder Se punkten Viktkontroll för personer över 65 år
Levnadsvanor
  • Matvanor
  • Kontroll över ätandet och eventuellt ätbeteende av ätstörningstyp
  • Motion och annan fysisk aktivitet
  • Sömn, stresshantering
  • Tobak
  • Alkohol
  • Övriga rusmedel
Typ 2-diabetes Test för diabetesrisk «http://www.diabetes.fi/diabetestietoa/diabeteksen_ehkaisy/riskitesti»9
Släktanamnes
  • Fetma
  • Artärsjukdomar
  • Diabetes
  • Cancer
Lipid- och glukosomsättning
  • Totalkolesterol, HDL-kolesterol, LDL-kolesterol, triglycerider
  • Fasteglukos, 2 timmars glukosbelastning, HbA1c
Blodtryck
Andra sjukdomar Fettlever: Depression och andra psykiska sjukdomar
Ätstörningar
TULES (hur påverkar man rörligheten och ökningen av den)
Misstanke om sömnapné Nattpolygrafi
Misstanke om endokrinologisk sjukdom
Beredskap för egenvård Vilja och resurser för viktminskning eller viktkontroll

Mål och allmänna principer för vården

Grunderna för urval till vård

  • Grunder för urval till vård:
    • fetmans omfattning:
      • ju mer övervikt, desto större risk för sjukdomar och fler andra olägenheter
    • bukfetma:
      • ökad risk för insjuknande i samband med visceralfett; se punkten Fetmarelaterade sjukdomar hos vuxna
    • associerade sjukdomar eller riskfaktorer för sådana:
      • typ 2-diabetes eller förstadium till det
      • förhöjt blodtryck
      • dyslipidemi
      • fettlever
      • sömnapné
      • kranskärlssjukdom
      • artros i bärande leder
      • astma
      • polycystiskt ovariesyndrom (PCOS)
    • tidpunkt för diagnosen:
      • En gynnsam utgångspunkt för behandlingen av fetma är en sjukdom vars svårighetsgrad kan lindras genom viktminskning (särskilt för en person som nyligen insjuknat i typ 2-diabetes, och som är fet, bör alltid erbjudas fetmabehandling).
    • ålder:
      • Ju yngre patienten är, desto viktigare är det att förebygga fetma eller viktökning och behandla fetma.
      • Hos personer över 65 år är det motiverat att behandla fetma endast om viktminskningen bedöms ha en positiv inverkan på hälsan och funktionsförmågan.
    • önskan om graviditet, graviditet eller amning:
    • övervikt i hela familjen; livsstilsvård för feta föräldrar stöder vård och förebyggande av övervikt hos barn
    • patientens beredskap och vilja till vård.

Val av behandlingsmetod

  • Valet av behandlingsmetod påverkas av patientens egna önskemål, livssituation, resurser, fetma och samtidiga sjukdomar.
  • Vårdmetoden väljs alltid genom samtal med patienten.
  • De behandlingsmetoder som föreslås är (tabell «Urvalsprinciper för behandlingsmetod för fetma hos vuxna (++ primär, + eventuell behandlingsform)...»9)
    • motivering till självständig fetmabehandling, det vill säga miniintervention «Lihavuuden mini-interventio»20 eller
    • målinriktad livsstilsvård med flera handledningstillfällen. Kontinuiteten i vårdrelationen är också viktig.
      • Livsstilsbehandling kan genomföras som individuell handledning eller grupphandledning och med hjälp av internetunderlag och distanshandledningsteknik.
  • Om målet är viktminskning kan man vid sidan av livsstilsbehandling använda diet med mycket lågt energiinnehåll (VLED), medicinering eller operationsbehandling.
  • Både under planeringen och genomförandet av behandlingen är det viktigt att utreda om patienten har tankemodeller som ökar risken för ätstörningar och symtom på ätstörningar, eftersom sträng viktminskning kan provocera ätstörningsrelaterat tänkande och beteende. En eventuell hetsätningsbenägenhet ska utredas innan behandlingen inleds «Ahminnan ja tunnesyömisen huomioiminen osana lihavuuden hoitoa»16.
Tabell 9. Urvalsprinciper för behandlingsmetod för fetma hos vuxna (++ primär, + eventuell behandlingsform)
Viktindex (BMI) och tilläggsfaktorer Miniintervention eller livsstilsbehandling VLED a) och livsstilsbehandling Medicinering + livsstilsbehandling Operation b) + livsstilsbehandling
BMI 25–29,9 kg/m2 ++
Dessutom bukfetma eller associerade sjukdomarc) ++ + d)
BMI 30–34,9 kg/m2 ++ + +
Dessutom associerade sjukdomar c) ++ + + + om typ 2-diabetes b)
BMI 35–39,9 kg/m2 ++ + +
Dessutom associerade sjukdomarc) ++ + + +
BMI 40 kg/m2 eller mer ++ + + +
a) VLED, diet med mycket lågt energiinnehåll
b) Se avsnittet om Ämnen för operationsbehandling. BMI 30–34,9 kg/m2 gäller typ 2-diabetes.
c) typ 2-diabetes eller dess förstadium, förhöjt blodtryck, metabolt syndrom, fettlever, sömnapné, artros i bärande leder, polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) eller andra sjukdomar associerade till fetma
d) BMI minst 27 kg/m2 (med undantag av orlistat minst 28 kg/m2)
Hos personer med asiatisk bakgrund är gränsvärdet för övervikt BMI 23 kg/m2 och gränsvärdet för fetma 27,5 kg/m2.

Föra fetma på tal och genomföra behandlingen

  • Behovet av behandling av fetma tas upp med iakttagande av god praxis för att föra det på tal (t.ex. fråga–berätta–fråga) «Painon puheeksi ottaminen lihavan potilaan hoidossa»12. Att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården för behandlingen av fetma på tal har en betydande inverkan på patientens viktkontroll och strävan efter den «Rose SA, Poynter PS, Anderson JW ym. Physician wei...»293. Det centrala är att undvika skuldbeläggning. Fetma och behandlingen av fetma diskuteras positivt och uppmuntrande med patienten genom ett patientcentrerat arbetssätt, till exempel en motiverande intervju «Motivoiva haastattelu ja ratkaisukeskeinen työskentelytapa»14, «Samdal GB, Eide GE, Barth T ym. Effective behaviou...»352, «Absetz P, Hankonen N. How to help patients adopt a...»353.
  • Med patientcentrerat samtal avses att man avstår från sina egna förhandsantaganden om patienten, ställer frågor och visar intresse. Det är viktigt att utreda vad patienten själv anser om sin vikt och vad han eller hon eventuellt redan har gjort eller prövat för att få kontroll över sin vikt.
  • Om patienten är intresserad får han eller hon information om de vårdmöjligheter som erbjuds (tabell «Urvalsprinciper för behandlingsmetod för fetma hos vuxna (++ primär, + eventuell behandlingsform)...»9) och funderar tillsammans på vilka alternativ som kommer i fråga i hans eller hennes fall.
  • För patienter som är villiga att behandla fetman och för patienter som är redo för fetmabehandling reserveras ett besök hos en expert inom hälso- och sjukvården som är insatt i fetmabehandling för så kallad miniintervention i behandlingen av fetma «Lihavuuden mini-interventio»20 eller planmässig livsstilsbehandling.
  • Om patienten inte är villig att behandla fetman får han eller hon information om var han eller hon kan ta kontakt om han eller hon senare upplever att han eller hon behöver behandling. Patientens avvisande reaktion är sällan ett tecken på brist på vårdmotivation. Snarare kan det vittna om att det väcks svåra känslor av misstron på att det skulle lyckas eller att vikten förs på tal. Det lönar sig att betrakta ett avvisande förhållningssätt som en upplevelse som råder just då, till exempel på grund av livssituationen. En inställning som förstår patienten och uppskattar patientens valfrihet kan bidra till att öka patientens egen motivation och förändringsberedskap.
  • Om patienten har en tendens till hetsätning rekommenderas inte sträng viktminskning utan målet är i första hand viktkontroll och övning i precisionsätande (regelbundet, tillräckligt, mångsidigt, tolerant). En eventuell hetsätningsbenägenhet bör utredas innan behandlingen inleds «Ahminnan ja tunnesyömisen huomioiminen osana lihavuuden hoitoa»16.
  • Behovet av en långsiktig vårdplan, uppföljning och effektivering av vården framhävs särskilt när viktpendling ligger i bakgrunden.
  • Vid viktkontroll och viktminskning är en central uppgift för den yrkesutbildade personen att stärka patientens beredskap för egenvård.
  • Förutom mat- och motionsvanor granskas även andra faktorer som påverkar vikten och viktkontrollen, såsom sömn, livssituation och resurser, samt faktorer som påverkar kontrollen över ätandet, såsom känsloätande och hetsätning.

Miniintervention

  • Målet med miniinterventionen är att motivera patienten till självständig fetmabehandling, vilket redan i sig kan hjälpa patienten «Rose SA, Poynter PS, Anderson JW ym. Physician wei...»293. Patienten ska dock alltid ha möjlighet till andra behandlingsalternativ för fetma.
  • Miniinterventionen genomförs i samband med ett läkarbesök eller så reserveras separat tid för en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som är insatt i ärendet. Genomförandet av miniinterventionen kan vid behov stödas med hjälp av några uppföljningsbesök. Planen och genomförandet av miniinterventionen registreras i patientdatasystemet.
  • I miniinterventionen ingår «Lihavuuden mini-interventio»20
    • att föra fetma och levnadsvanor på tal patientorienterat «Painon puheeksi ottaminen lihavan potilaan hoidossa»12
    • bedömning av fetma (vikt, längd, BMI, midjemått, associerade sjukdomar och registrering av dessa uppgifter i patientdatasystemet)
    • diskussion om fetma, faktorer som påverkar fetma och dess inverkan på patientens välbefinnande
    • konkret plan för egenvård
    • presentation av lokala metoder för viktkontroll och viktminskning som stöd för och genomförande av viktkontroll och viktminskning (beaktar även tjänster som erbjuds av folkhälsoorganisationer, tredje sektorn och andra aktörer)
    • skriftligt och elektroniskt material som stöd för livsstilsförändringar och viktkontroll (se mer om ämnet «Ylipainoisille ja terveydenhuoltohenkilöstölle suositeltavaa kirjallisuutta»25).

Livsstilsbehandling

Genomförande av livsstilsbehandling

  • Livsstilsbehandling kan genomföras som multiprofessionell individuell handledning eller grupphandledning. Individuell handledning och grupphandledning kan vara lika effektiva «Ryhmä- ja yksilöneuvonta saattavat olla yhtä tehokkaita lihavuuden hoidossa.»C. Att få och ge kamratstöd, utbyta erfarenheter och lära sig tillsammans samt kostnadseffektivitet talar för grupphandledning.
  • Det är motiverat att genomföra vården som individuell handledning om det inte finns lämplig grupphandledning eller om patienten har orsaker med anknytning till hälsa eller tidsanvändning, psykiska orsaker eller andra orsaker på basis av vilka grupphandledning inte är ett lämpligt alternativ.
  • Det finns utbildning för individuell handledning och grupphandledning i bantning och viktkontroll. Läs mer om ämnet «Painonhallintaan liittyvä koulutus»26
  • Antalet handledningsbesök och behandlingstiden för livsstilsvård diskuteras individuellt. Antalet handledningsbesök och behandlingstiden påverkas av fetma, associerade sjukdomar, andra sjukdomar och tillgängliga resurser.
  • Handledningsinnehållet och -metoderna inom livsstilsbehandlingen ska planeras så att de lämpar sig individuellt så att patientens livssituation, resurser och kognitiva kapacitet beaktas. Till exempel hos personer med depressions- och ångeststörningar är den fysiska och sociala aktiviteten mindre än hos friska personer «de Wit LM, Fokkema M, van Straten A ym. Depressive...»357, vilket ska beaktas i handledningen. Detta gäller planering och genomförande av både individuell och gruppvård.
  • Viktminskning och viktkontroll kan också genomföras via internet eller till exempel som distanshandledning via video. Deras resultat varierar beroende på metod och innehåll, men de kan ge nya möjligheter att genomföra eller effektivisera livsstilsvården.
  • Behandlingen av fetma förutsätter långvarig egenkontroll även efter lyckad viktminskning. Hur förändringarna i levnadsvanorna lyckas och upprätthålls ska följas upp och stödas i samband med hälso- och sjukvårdens kontakter. Ju längre uppföljningen pågår, desto bättre upprätthålls bantningsresultatet «Jensen MD, Ryan DH, Apovian CM ym. 2013 AHA/ACC/TO...»354, «Webb VL, Wadden TA. Intensive Lifestyle Interventi...»356.
  • Handledarens stöd visade sig vara det viktigaste och mest nyttiga styrelementet när deltagarnas erfarenheter undersöktes i viktkontrollprogrammen. En god relation till handledaren och i grupprogrammen även till andra deltagare verkade öka förändringsmotivationen «Osallistujien näkökulma: mikä painonhallintaohjelmissa auttaa?»27.

Innehållet i livsstilsbehandling

  • I individuell handledning planeras innehållet i livsstilsvården i samarbete med patienten.
  • Grupphandledning kan genomföras med olika innehåll, där betoningen väljs enligt gruppens behov. Grupphandledning kan stödas med korta individuella besök på mottagningen. Även målen för grupphandledningen fastställs individuellt.
  • Patienten hänvisas till måttliga mål för livsstilsförändringarna och stöds i genomförandet av dem. För att identifiera individuella förändringsbehov kan man använda påståendena i den validerade 6-FQ-enkäten (six-factor questionnaire) «Validoitu 6-FQ-kysely potilaslähtöisen ja yksilöllisen elintapaohjauksen työkaluna»18. I enkäten har sex typiska faktorer som försvårar viktkontrollen specificerats: uppskattning av lättheten, brådska, mottaglighet för frestelser, utmaningar med att motionera, brist på självrespekt och svartvitt tänkande. Det är inte väsentligt att exakt poängsätta påståendena, utan det är viktigt att diskutera ämnena så att patienten själv kan förstå vilka de personliga utmaningarna är.
  • Framgången påverkas av individuella faktorer, så även handledningen ska beakta individuella behov och även psykologiska faktorer ska beaktas. Det är viktigt att stödja självbestämmandekänslan hos dem som ska handledas, tron på att lyckas och en positiv kroppsbild, eftersom de verkar förutse viktminskningen och dess varaktighet «Painonhallinnan onnistumisen psykologisia tekijöitä»28.
  • I livsstilsbehandlingen ingår (tabell «Delfaktorer och principer för livsstilsbehandling av fetma hos vuxna. Dessa principer kan också tillämpas vid förebyggande av fetma...»10)
    • kartläggning av patientens situation
    • att främja livsstilsförändringar och motivation samt ställa upp mål
    • att stärka kontrollen över ätandet
    • matvanor som stöder viktkontroll
    • att öka den fysiska aktiviteten och minska stillasittandet
    • tillräcklig sömn
    • uppföljning av vikten.

Livsstilsbehandling: matvanor och kontroll över ätandet

  • Livsstilsbehandlingen för fetma omfattar alltid en väsentlig granskning av matvanorna och identifiering och styrning av tankar, känslor, attityder och handlingsmodeller som främjar och förhindrar viktkontroll (se tabell «Delfaktorer och principer för livsstilsbehandling av fetma hos vuxna. Dessa principer kan också tillämpas vid förebyggande av fetma...»10). Måltider som stöder viktminskning och viktkontroll kan genomföras på många sätt «Painonhallintaa tukevat aikuisten ruokailutottumukset aikuisilla»29.
  • Det centrala syftet med förändringen i matvanorna är att förbättra kontrollen över ätandet (t.ex. regelbunden kost, äta långsamt, grönsaksätande, tillräckligt proteinintag), minska näringsfattiga energikällor och trygga tillgången på tillräckligt med näringsämnen (vitaminer, mineralämnen och spårämnen, protein och fett av god kvalitet).
  • Viktkontrollen stöds bäst av matvanor som även på lång sikt är realistiska och beaktar patientens hälsotillstånd och personliga preferenser. Med tanke på en lyckad viktkontroll är det viktigare än energinäringsämnessammansättningen i kosten att den eftersträvade hälsofrämjande kosten förverkligas «Painonhallinnan onnistumisen näkökulmasta ruokavalion tiettyä energiaravintoainekoostumusta tärkeämpää on se, että ruokavalio toteutuu.»A.
  • När målet är att minska vikten ska energimängden i kosten vara mindre än energiförbrukningen. I praktiken är det sällan nödvändigt med exakta energibegränsningar, utan både viktminskning och måltider som stöder permanent viktkontroll förverkligas genom att
    • äta regelbundet
    • äta lugnt
    • gynna livsmedel med låg energitäthet, särskilt grönsaker
    • minska portionsstorlekarna på mat som innehåller mycket energi
    • minska användningen av drycker som innehåller rikligt med socker eller alkohol
    • se till att matvalen är mångsidiga
    • äta tillräckligt med protein.
  • Om det behövs en noggrannare energibegränsning är det viktigt att begränsningen inte är för sträng för att stödja kontrollen av ätandet. Kost som innehåller mindre än 1 200 kcal (5,0 MJ) per dygn rekommenderas inte om det inte är fråga om en diet med mycket lågt energiinnehåll (VLED).
  • Oberoende av mängden energi i kosten är det viktigt att se till att proteinintaget är tillräckligt men ändå rimligt, eftersom proteinet har flera positiva effekter som stöder viktminskning och senare viktkontroll «Proteiinin tarve painonhallinnassa»30.
  • De nuvarande matvanorna kan bedömas genom intervjuer, matdagbok eller olika förfrågningar om matanvändning som finns till exempel på webbplatsen Terveyskylä Pro (Virtuaalikeskukset/Lihavuuden hoito/Ohjausmateriaali, kräver åtkomsträtt) «https://ammattilaiset.terveyskyla.fi/oppaat-ja-valmennukset»12 punkt 1.9 i materialbanken Bedömning av ätbeteendet.
    • De anställda vid universitetssjukvårdsdistrikten loggar in i tjänsten med organisationskod.
    • Övriga yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården loggar in i tjänsten med BRC-identitetskort (certifikatkort för hälsovården).

Livsstilsbehandling: fysisk aktivitet

Livsstilsbehandling: sömn

Tabell 10. Delfaktorer och principer för livsstilsbehandling av fetma hos vuxna. Dessa principer kan också tillämpas vid förebyggande av fetma
Centrala innehåll i livsstilsbehandlingen
Kartläggning av patientens situation
  • Individuell handledning enligt patientens behov och förutsättningar förutsätter noggrann inledande kartläggning. Beakta att vikt är speciellt som samtalsämne och var uppmärksam på sättet vikten förs på tal «Painon puheeksi ottaminen lihavan potilaan hoidossa»12.
    • Ta reda på patientens viktutveckling från barndomen till nutid.
    • Fråga vad patienten själv tycker om sin vikt «Painon puheeksi ottaminen lihavan potilaan hoidossa»12.
    • Ta reda på vad patienten eventuellt redan har gjort för viktkontrollen.
    • Man kartlägger livssituationen och tillståndet för att få reda på viljan och beredskapen till förändring.
    • Kartlägg faktorer och resurser som stöder och försvårar förändringen (bl.a. socialt stöd, styrkor, tidigare framgångar, eventuella depressionssymtom, belastning och sömn).
    • Diskutera vilken slags hjälp patienten önskar och om det finns behov av psykiskt stöd.
    • Ta reda på patientens tidigare bantningsupplevelser (metoder som fungerat och inte fungerat, viktpendling, eventuella ätstörningar).
Främja livsstilsförändringar och motivation och ställa upp mål
  • Motivationen börjar med att man skapar god interaktion, som i sin tur utgår från att man lyssnar på patienten «Painon puheeksi ottaminen lihavan potilaan hoidossa»12, «Painonhallinnan onnistumisen psykologisia tekijöitä»28, «Motivoiva haastattelu ja ratkaisukeskeinen työskentelytapa»14.
    • Stärk patientens förtroende för sina egna förmågor genom att fästa uppmärksamhet vid vad som redan är bra i levnadsvanorna.
    • Beakta goda och framgångsrika förändringar och levnadsvanor så att patienten själv presenterar sådant som har lyckats med viktkontrollen.
    • Fundera på behoven och möjligheterna att ändra levnadsvanorna utifrån patientens egna synpunkter. Som hjälp kan man använda påståendena i 6-FQ-enkäten «Validoitu 6-FQ-kysely potilaslähtöisen ja yksilöllisen elintapaohjauksen työkaluna»18.
    • Stöd självbestämmande med hjälp av alternativ och valfrihet.
    • Förstärk kroppsuppfattningen.
    • Hjälp till att ställa upp realistiska förändringsmål.
    • Uppmuntra till att fundera över eventuella fördelar och hinder för förändringar (bl.a. attityder, känslor, önskemål samt ekonomiska och sociala faktorer).
    • Hjälp till att identifiera faktorer som hotar förändringarnas varaktighet och fundera på lösningar på dem redan på förhand.
    • Ge utrymme för motstridiga tankar kring förändringar.
    • Uppmuntra och ge bra respons.
Stärk kontrollen över ätandet
  • Ta reda på vad som redan är bra med ätandet.
  • Ta reda på vilka utmaningar patienten identifierar i hanteringen av ätandet (t.ex. stora portionsstorlekar, måltider hoppas över, känsloätande och hetsätning).
  • Bedöm eventuell hetsätningsbenägenhet (BES-enkät, «Ahminnan ja tunnesyömisen huomioiminen osana lihavuuden hoitoa»16).
  • Identifiera eventuellt känsloätande «Ahminnan ja tunnesyömisen huomioiminen osana lihavuuden hoitoa»16.
  • Sök efter fungerande metoder för hantering av ätandet tillsammans «Lihavuuden mini-interventio»20.
  • Styr patienten till en flexibel hantering av ätandet, där det centrala är
    • en regelbunden måltidsrytm som beaktar individuella preferenser och vanor
    • att identifiera känslor av hunger och mättnad och äta enligt dem
    • måttliga serverings- och portionsstorlekar (inklusive serverings- och matkärl)
    • identifiering av risksituationer och -faktorer i hanteringen av ätandet (situationer, känslor, tankar och åsikter) och påverkan på dessa
      • flexibelt och måttfullt ätande och drickande av godsaker
      • fundera på andra sätt att hantera stress och känslor om det framkommer att man äter i anslutning till stress eller emotioner
      • undvik att förvara produkter som lockar till småätande, såsom kex, chips och sockerhaltiga drycker, hemma
    • koncentration på ätandet (långsammare ätande och avstängda externa stimuli såsom TV, smarttelefon och surfplatta)
    • öka medvetna ätandet
      • Med hjälp av medvetet ätande kan man lyfta fram spänningar, tankar och kroppsliga känslor i samband med ätandet, som genom att upptäcka dem kan underlätta den kommande viktkontrollen.
Matvanor som stöder viktkontroll
  • Viktkontrollen stöds bäst av matvanor som kan genomföras och upprätthållas även på lång sikt «Painonhallintaa tukevat aikuisten ruokailutottumukset aikuisilla»29, «Painonhallintaa tukevat ruokailutottumukset lapsilla»5.
  • Kosten enligt näringsrekommendationerna stöder viktkontrollen ur ett hälsomässigt helhetsperspektiv.
  • Styrningen av matvanorna grundar sig på utredning av nuvarande vanor:
    • Matvanorna kan bedömas med hjälp av en intervju, en matdagbok eller en blankett för bedömning av matvanorna på webbplatsen Terveyskylä Pro (Virtuaalikeskukset / Lihavuuden hoito / Ohjausmateriaali, kräver åtkomsträtt) «https://ammattilaiset.terveyskyla.fi/oppaat-ja-valmennukset/»13, punkt 1.9 i materialbanken Bedömning av ätbeteendet
    • Vad är redan bra i matvanorna?
    • Vad önskar eller upplever patienten själv som problematiskt?
  • Målet är matvanor som leder till att energiintaget minskar något, men tillgången på viktiga näringsämnen (protein, näringsfiber, vitaminer, mineralämnen och nödvändiga fettsyror) är tillräcklig.
  • Mängden energibegränsning i kosten ska övervägas individuellt och enligt behov.
  • Den rekommenderade kosten består av grönsaker, bär, frukt, fullkornsprodukter, fisk, kött- och mjölkprodukter med låg fetthalt och mjukt fett.
  • Viktkontroll stöds i praktiken av
    • regelbunden måltidsrytm.
    • tillsats av grönsaker, bär och frukt i kosten
    • minskad användning av produkter och drycker som innehåller mycket fett eller socker och minska deras portioner
    • tillsats av protein i kosten
  • Kosten kan genomföras på många sätt. De permanenta förändringarna stöds bäst av en kost som beaktar personliga preferenser och möjligheter.
  • Måltider som baserar sig på vegetarisk mat (lakto- och lakto-ovovegetarisk) är lika gynnsamma med tanke på viktkontrollen och hälsan som kosten som baserar sig på blandkost enligt rekommendationerna «Burke LE, Warziski M, Styn MA ym. A randomized cli...»376. Den bör dock noggrant beakta tillräcklig proteintillförsel «Proteiinin tarve painonhallinnassa»30.
  • Ensidiga dieter (s.k. modedieter) stöder inte varaktig viktkontroll.
  • Alkohol bör undvikas.
  • Om kosten är ensidig eller har en mycket liten energimängd, kan tillgången på vissa näringsämnen bli för liten. Då rekommenderas användning av multivitaminpreparat. Det är särskilt viktigt att se till att det få tillräckligt med kalcium och D-vitamin samt andra fettlösliga vitaminer.
  • Proteinintaget blir ofta ofullständigt i en energisnål diet i, varför proteinintaget då ska beräknas separat och enligt vikten vara cirka 80–130 g/dygn «Proteiinin tarve painonhallinnassa»30.
  • Beakta risken för eventuellt undernäring hos personer över 65 år trots övervikt.
Öka den fysiska aktiviteten och minska stillasittandet
  • Inled handledning om utredning av nuvarande fysisk aktivitet och stillasittande. Beakta dessutom individuella önskemål om att röra sig och de rörelsebegränsningar som hälsotillståndet orsakar (se «Liikuntaan ohjauksen apukysymyksiä»19).
  • Utred all aktivitet som redan förverkligas och ge positiv respons.
  • Fråga hur patienten vill öka sin fysiska aktivitet och vad som hindrar det.
  • Ge konkreta exempel på att öka vardagsaktiviteten och minska stillasittandet genom att
    • utföra arbets- eller ärenderesor (eller en del av dem) till fots eller med cykel
      • parkera bilen längre bort från målet
    • minska och pausa sittandet i skolan, på jobbet och på fritiden alltid när det är möjligt «STM. ISTU VÄHEMMÄN – VOI PAREMMIN! Kansalli...»308
      • regelbundna pauser i användningen av dator, TV och mobila enheter
    • användning av trappor
    • hushållsarbete och gårdsarbete.
  • Presentera olika alternativ och lokalt utbud för att öka motionen. Patienten kan välja mellan följande alternativ:
    • testa olika grenar
    • motion ensam, med familj, vänner eller sällskapsdjur
    • röra sig i naturen
    • spela motionsinriktade konsol- eller mobilspel.
  • Målet är att motionen ska vara trevlig, intressant och ge glädje och att den ska ge upplevelser av att lyckas.
  • Uppmuntra till måttlig motion genom att först öka antalet motionstillfällen, sedan längden och slutligen effekten.
  • Vid uppföljningen av fysisk aktivitet kan man till exempel använda en motionsdagbok, motions-aktivitetsapplikationer och steg- eller accelerationsmätare.
  • Handled överviktiga och feta personer över 65 år i synnerhet till motion som upprätthåller och utvecklar balansen samt muskelstyrketräning, eftersom övervikt ökar fallrisken «Ambrose AF, Paul G, Hausdorff JM. Risk factors for...»377. Under graviditet rekommenderas regelbunden måttlig motion för de flesta som väntar och det hjälper till med viktkontrollen. Se motionsrekommendationerna för graviditet och kontraindikationer för motion (God medicinsk praxis-rekommendationen Liikunta «Liikunta»4 (på finska)).
  • Rekommendera fortsatt motionerande enligt tillståndet under VLED-diet. På grund av energiunderskottet bör motionens effekt ökas måttligt.
Tillräcklig sömn
  • Utred med patienten vad som är en tillräckligt lång nattsömn för honom eller henne. Observera att nattsömnens längd varierar avsevärt mellan personer i samma ålder, även friska människor «Riittävä uni»9.
    • Var uppmärksam på både nattsömnens längd och nattsömnens kvalitet. Bedöm nattsömnens längd och kvalitet med hjälp av en sömn- och vakenhetsdagbok «gvr00021a.pdf»4.
    • Att genomföra en sömn som främjar viktkontroll innebär i praktiken att man hittar metoder som lockar till insomning och att sömn- och vakenhetsrytmen blir regelbunden «Lisää unta painonhallinnan tueksi»7.
Viktuppföljning
  • Regelbunden viktuppföljning främjar viktkontroll och ger information om effekterna av och behovet av livsstilsförändringar «Shieh C, Knisely MR, Clark D ym. Self-weighing in ...»378
    • Om patienten hetsäter, uppföljningen av vikten är tvångsmässig eller gör det svårare att förhålla sig flexibelt till ätande och kontroll över ätandet, rekommenderas inte viktkontroll.
  • Genomförandet av och utsikterna för viktuppföljningen ska vara individuellt planerat.
  • Mät alltid vikten i likadana kläder (t.ex. lätta inomhuskläder) samma tid på dygnet, helst på morgonen.
  • Förändringen kan också bedömas
    • genom att mäta midjemåttet
    • följa bältets längd
    • följa ändringar i klädstorleken
    • följa upp förändringar i den upplevda funktionsförmågan (t.ex. påklädning av skor, lättare att gå upp för trappor och vakenhetstillståndet förbättras).

Approacher som lämpar sig för handledning av livsstilsförändringar vid fetma

Viktneutral approach

  • Om målet är att bibehålla den nuvarande vikten och förebygga viktökning kan man välja en viktneutral approach för handledningen. Den kallas också Health At Every Size®.
  • Ett viktneutralt förhållningssätt är ett bra val om patienten har svår hetsätning eller flera misslyckade bantningsförsök «Bacon L, Stern JS, Van Loan MD ym. Size acceptance...»375.
  • Det viktneutrala tillvägagångssättet fokuserar särskilt på att förbättra livskvaliteten och främja hälsan samt på att öka hälsosamma levnadsvanor och minska hälsoriskerna oberoende av den nuvarande vikten «Tylka TL, Annunziato RA, Burgard D ym. The weight-...»310. Den centrala principen för angreppssättet är ett helhetsbetonat (socialt, emotionellt, psykiskt och fysiskt) välbefinnande som eftersträvas genom intuitivt ätande (identifiering och lyssnande av hunger och mättnad) och glädjefylld motion. Det är också viktigt att man värdesätter och respekterar kroppar av olika storlek.
  • Enligt en systematisk översikt över 14 undersökningar som representerade en viktneutral approach har handledning enligt approachen en förmånlig inverkan på ätbeteendet (bl.a. medveten kontroll av ätandet och minskad hetsätning), energiintag, kostkvalitet samt i synnerhet psykiskt välbefinnande (minskad depression och upplevd stress samt förbättrad självkänsla, allmän välfärd och livskvalitet) «Ulian MD, Aburad L, da Silva Oliveira MS ym. Effec...»311. Även i kliniska variabler som beskriver hälsan, såsom riskfaktorer för artärsjukdomar (bl.a. blodtryck, lipider), har man observerat förändringar som är gynnsamma för hälsan «Ulian MD, Aburad L, da Silva Oliveira MS ym. Effec...»311, «Khasteganan N, Lycett D, Furze G ym. Health, not w...»379.

Diet med mycket lågt energiinnehåll (VLED)

  • Som stöd för livsstilsbehandling av fetma kan man vid sidan av annan livsstilsbehandling genomföra några veckor (högst 16 veckor) så kallad diet med mycket lågt energiinnehåll; VLED eller VLECD, very low energy/calorie diet) «ENE-dieetin käytännön toteutus»39.
  • Under VLED går patienten vanligen ned 1,5–2,5 kg per vecka, men viktminskningen avtar mot slutet av dieten. Bantningsresultatet under 8–16 veckor är vanligen 15–21 kg.
  • Med dieten kan viktminskning effektiveras och sjukdomar associerade till fetma minskas «ENE-dieetillä voidaan tehostaa laihtumista ja vähentää lihavuuteen liittyviä liitännäissairauksia, mutta saavutettu laihtumistulos tarvitsee pysyäkseen rinnalle myös elintapahoitoa.»A. Den ska inte genomföras som den enda behandlingen av fetma, det vill säga utan lämplig livsstilshandledning och uppföljning. Som enda behandlingsformen resulterar den i kortvarig viktminskning «Wadden TA, Stunkard AJ, Liebschutz J. Three-year f...»380.
    • För att bibehålla det uppnådda bantningsresultatet behövs ett planenligt avslutande av VLED «ENE-dieetin käytännön toteutus»39. Parallellt med detta inleds en långsiktig livsstilsbehandling.
  • Det rekommenderas att VLED genomförs i under utvärdering och handledning av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården, eftersom den inte lämpar sig för alla och om den genomförs fel kan orsaka hälsorisker.
  • VLED-dietens lämplighet ska bedömas innan den inleds och vid behov ska lämpligheten säkerställas genom konsultation med läkare.
  • Effekterna av dieten på patientens medicinering ska bedömas och läkaren ska vid behov göra ändringar i dem. Mer information «ENE-dieetin vasta-aiheet, lääkitysmuutokset ja haittavaikutukset»40.
  • VLED har också vissa biverkningar som ska diskuteras med patienten på förhand.
  • VLED lämpar sig inte som behandlingsform för fetma hos
    • typ 1-diabetiker
    • normalviktiga (viktindex < 25 kg/m2)
    • gravida eller ammande kvinnor
    • patienter med klinisk obehandlad ätstörning
      • VLED lämpar sig inte för patienter som har betydande svårigheter att hantera ätandet även om de inte har någon klinisk diagnos. Kostens lämplighet ska övervägas även när patienten tidigare har haft ätstörningar.
    • patienter med svår akut sjukdom såsom instabil angina pectoris, hjärncirkulationsstörning, betydande njur- eller leversjukdom eller svår infektion.
  • Lämpligheten hos VLED ska övervägas närmare om
    • patienten är under 18 eller över 65 år
    • patientens viktindex är 25–30 kg/m2
    • patienten har gikt eller gallsten
    • patienten har svårt att bli gravid.
  • Dieten VLED bygger på minskad energitillförsel. VLED-preparaten innehåller cirka 800 kcal energi per dygn, 35–80 gram kolhydrater, cirka 60 g protein, minst tre gram nödvändiga fettsyror samt nödvändiga vitaminer och spårämnen. På grund av den låga proteinmängden rekommenderas förutom VLED-preparaten även proteintillskott (20–70 g/dygn) enligt kroppens storlek. Läs mer om proteinbehovet «Proteiinin tarve painonhallinnassa»30.
  • VLED kan genomföras med kommersiella preparat eller vanlig mat «ENE-dieetin käytännön toteutus»39.
  • Användningstiden för VLED är 4–10 veckor och högst 16 veckor. Periodens längd beror på fetmans omfattning: ju svårare fetma det är fråga om, desto längre användningstid är möjlig. VLED avslutas stegvis under 2–5 veckor «ENE-dieetin käytännön toteutus»39, varvid man småningom övergår till att äta vanlig mat så att energimängderna ökas måttligt. Även under denna tid är det viktigt att följa vikten och ge handledning i hur matvanorna förändras och hur man hanterar ätandet. Se exempel på avslutandet av VLED och planen för om vikten ökar igen «ENE-dieetin käytännön toteutus»39.
  • Efter VLED behöver patienten fortfarande livsstilshandledning och uppföljning för att utveckla bestående mat- och motionsvanor som främjar viktkontroll och förhållandet till mat «Painonhallintaa tukevat aikuisten ruokailutottumukset aikuisilla»29. Det är fortfarande möjligt att gå ner i vikt efter perioden med VLED, men framför allt är det viktigt att försöka bevara det uppnådda bantningsresultatet med en hälsofrämjande kost.
  • Undersökningar av VLEDs säkerhet och effekt begränsas till patienter i vuxen ålder (BMI över 30 kg/m2) «Amatruda JM, Richeson JF, Welle SL ym. The safety ...»381, «Mulholland Y, Nicokavoura E, Broom J ym. Very-low-...»382. De VLED-preparat som de i dag använder har visat sig vara säkra om anvisningarna följs.
  • Över 65 år:
  • Snabb viktminskning med VLED, lindring av symptomen på associerade sjukdomar och förbättring av metabolismen kan minska behovet av medicinering och förbättra den fysiska funktionsförmågan och livskvaliteten. Effekterna av VLED hos typ 2-diabetiker beskrivs i referenserna «Lean MEJ, Leslie WS, Barnes AC ym. Durability of a...»349, «Snel M, Sleddering MA, Vd Peijl ID ym. Quality of ...»383.
  • Mer information och närmare guider för handledare finns på adressen Terveyskylä Pro/Virtuaalikeskukset/Lihavuuden hoito «https://ammattilaiset.terveyskyla.fi/oppaat-ja-valmennukset/»13 (kräver åtkomsträtt).
    • De anställda vid universitetssjukvårdsdistrikten loggar in i tjänsten med organisationskod.
    • Övriga yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården loggar in i tjänsten med BRC-identitetskort.

Viktkontroll och graviditet

Viktkontroll hos personer över 65 år

Inverkan av livsstilsbehandling av fetma på vikten

Inverkan av viktminskning på sjukdomar, reproduktiv hälsa och dödsrisk

  • Det finns rikligt med kliniska bevis och erfarenhet av de positiva effekterna av viktminskning på sjukdomar. Nedan presenteras randomiserade behandlingsundersökningar som i allmänhet har pågått i minst ett år.
    • Om effekterna av läkemedelsbehandling se punkt läkemedelsbehandling av fetma.
    • Om effekterna av kirurgisk behandling se punkten om fetmaoperationens inverkan på fetmaassocierade sjukdomar, reproduktiv hälsa, livskvalitet och total dödlighet.

Diabetes och dess förstadium

Fettlever

Dyslipidemi

Förhöjt blodtryck

Artärsjukdomar

Sömnapné

Astma

Knä- och höftledsartros

Reproduktiv hälsa

Dödsrisk

  • I metaanalysen av livsstilsundersökningar med viktminskning som mål, där patienternas BMI var > 25 kg/m2 och långtidssjukdomar, såsom diabetes, hade uteslutits, skilde sig inte risken för förtida död hos personer som fått livsstilsbehandling från kontrollgruppen «LeBlanc ES, Patnode CD, Webber EM ym. Behavioral a...»422.
  • Metaanalysen av randomiserade behandlingsstudier visade att livsstilsbehandling med viktminskning som mål (bestod av kost med lite fett och lite mättat fett (< 10 E %) med eller utan motion) minskade risken för förtida död hos personer vars BMI var ≥ 30 kg/m2, jämfört med vanlig behandling «Ma C, Avenell A, Bolland M ym. Effects of weight l...»445. Den relativa risken minskade med 18 procent (54 undersökningar, 30 206 personer, 685 händelser, RR 0,82, 95 % konfidensintervall 0,71–0,95). Under undersökningarnas medianlängd (2 år) konstaterades i genomsnitt 6 dödsfall färre per 1 000 personer som genomgått livsstilsbehandling (95 % konfidensintervall 2–10).
    • Med livsstilsbehandling konstaterades ingen inverkan på dödsfall i samband med artärsjukdomar eller cancer eller på uppkomsten av nya artärhändelser eller cancer.
  • Enligt befolkningsstudier minskar viktminskning risken för för tidig död hos feta typ 2-diabetiker och överviktiga som har andra fetmaassocierade sjukdomar «Williamson DF, Pamuk E, Thun M ym. Prospective stu...»458, «Williamson DF, Thompson TJ, Thun M ym. Intentional...»459.

Eventuella biverkningar av viktminskning

Viktpendling (weight cycling)

Muskelförlust

  • Vid viktminskning strävar man efter att minska mängden fettvävnad så att man samtidigt bibehåller muskelvävnad. På så sätt upprätthålls muskelmassan, vilket förbättrar grundämnesomsättningen (viloenergiförbrukningen). Grundämnesomsättningen minskar när man äter mindre, särskilt om det uppstår muskelförlust. Då försvåras viktkontrollen.
  • Muskelförlust sker särskilt lätt under fetmaoperationen och diet med mycket lågt energiinnehåll (VLED), då vikten sjunker snabbt och proteinintaget kan vara bristfälligt.
  • Låg fysisk aktivitet under viktminskning påskyndar muskelförlusten.
  • Muskelförlust är särskilt skadlig för äldre personer.
  • Man har uppskattat att cirka 20–25 procent av den förlorade vikten vid viktminskning får vara muskelmassa (fettfri vävnad) «Webster JD, Hesp R, Garrow JS. The composition of ...»468, eftersom detta är ett normalt relationstal för andelen fettfri vävnad per kilogram extra vikt.
  • Det lönar sig att diskutera risken för muskelförlust med patienten och det lönar sig att uppskatta muskelförlusten på mottagningen, även om den är en grov uppskattning(t.ex. testning av muskelkrafterna i extremiteterna). På grund av variationen i vätskehalten i kroppen ska man förhålla sig reserverat till de värden som bioimpedansmätare ger.
  • Högre energibegränsning, snabbare viktminskning och låg fysisk aktivitet kan öka muskelförlusten under viktminskning «Suurempi energiarajoitus, nopeampi painonlasku ja vähäinen fyysinen aktiivisuus saattavat lisätä lihaskatoa laihdutuksen aikana.»C.
    • Risken för alltför stor muskelförlust kan vara stor om
      • energibegränsningen är sträng (under 1 500 kcal/dygn) och viktminskningen snabb (över 1 kg per vecka)
      • bantarens fysiska aktivitet är ringa eller
      • kosten kontinuerligt innehåller för lite protein (under 60 g/dygn) i förhållande till behovet «Proteiinin tarve painonhallinnassa»30.
  • För att minska muskelförlusten rekommenderas
    • måttlig viktnedgångstakt (cirka 0,5–1 kg per vecka)
    • motion, särskilt styrketräning
    • säkerställande av tillräcklig proteinmängd i kosten. Läs mer om ämnet «Proteiinin tarve painonhallinnassa»30.

Gallstenssjukdom

  • Stora viktvariationer hos feta kan öka risken för gallstenssjukdom «Proteiinin tarve painonhallinnassa»30.
  • Under viktminskning förekommer gallstenar hos cirka 10 procent av dem som har använt kost med lågt energiinnehåll och 30 procent av dem som genomgått fetmaoperation «Erlinger S. Gallstones in obesity and weight loss....»470.
    • Cirka en tredjedel av gallstenarna är symtomfria.
    • Det är vanligare att gallstenar bildas om vikten sjunker > 25 procent, viktminskningen är > 1,5 kg per vecka eller kosten har mycket lågt energiinnehåll och låg fetthalt.

Osteoporos

Ätstörningar

Läkemedelsbehandling av fetma

  • Läkemedelsbehandling kan för en del patienter stöda livsstilsförändringen. Till läkemedelsbehandlingen ansluts alltid livsstilsbehandling och den kan genomföras som individ-, grupp-, distans- eller internetbaserad behandling. Läkemedelsbehandlingen kan också inledas efter viktminskningen för att stöda att viktminskningen bibehålls.
    • I genomsnitt minskar vikten i undersökningarna under 12 månader med cirka 4–8 procent, dvs. 2,6–5,3 kg mer än med placebo, men vikten tenderar ofta att stiga när läkemedelsbehandlingen upphör «Khera R, Murad MH, Chandar AK ym. Association of P...»483.
    • Det är bra att ordna den första uppföljningen av läkemedlets lämplighet redan cirka en månad efter att behandlingen inletts.
    • Om läkemedelsbehandlingen inte leder till viktminskning eller lindring av associerade sjukdomar under 3–6 månader bör läkemedelsbehandlingen avslutas.
    • Att lindra associerade sjukdomar och förbättra livskvaliteten i och med viktminskningen kan vara målen för behandlingen och orsaken till att fortsätta med läkemedelsbehandlingen.
  • Läkemedelsbehandlingen ska vara tillräckligt långvarig.
    • Fetma är en kronisk sjukdom och därför planeras även läkemedelsbehandlingen (i kombination med livsstilsbehandling) vara långvarig. Tills vidare finns det dock inte tillräckliga vetenskapliga bevis på behandlingens optimala längd eller på om behandlingen kan planeras så att den är livslång, vilket görs för andra kroniska sjukdomar.
    • I läkemedelsprövningar på 1–4 år genomförs viktminskningen vanligen under 6–9 månader, varefter viktkontrollfasen fortsätter.
    • Risken för att vikten kommer tillbaka ska beaktas om man planerar att avsluta läkemedelsbehandlingen. En eventuell avslutning av läkemedelsbehandlingen ska göras med eftertanke, långsam sänkning av dosen och uppföljning av vikten, så att man kan minska benägenheten för vikten att komma tillbaka.
  • Fördelarna och nackdelarna ska bedömas specifikt för varje bantningsläkemedel så att patientens associerade sjukdomar beaktas.
  • Ämnet för läkemedelsbehandlingen är BMI ≥ 30 kg/m2 eller med associerade sjukdomar ≥ 27 kg/m2 (med orlistat ≥ 28 kg/m2).
  • Läkemedelsalternativen är liraglutid, kombinationspreparat av naltrexon och bupropion (slow release, SR) samt orlistat.
    • I läkemedelsundersökningar har alla patienter (även placebogruppen) fått livsstilshandledning (ca 500 kcal energiunderskott/dygn och ökad fysisk aktivitet), i allmänhet som individuell behandling med cirka 2 veckors mellanrum.
    • Alla tre läkemedlen har visat sig vara effektiva jämfört med placebo, det vill säga betydligt fler i läkemedelsgruppen uppnår en viktminskning på 5 procent inom ett år. Metaanalysen, där 23 procent (median) av patienterna uppnådde en viktminskning på 5 procent, gav motsvarande resultat i liraglutidgruppen 63 procent, i naltrexon-bupropiongruppen 55 procent och i orlistatgruppen 44 procent. På motsvarande sätt var viktminskningen med liraglutid i genomsnitt 5,3 kg, med naltrexon-bupropionat 5,0 kg och med orlistat 2,6 kg mer än i placebogruppen «Khera R, Murad MH, Chandar AK ym. Association of P...»483.
    • Utmaningarna är antalet personer som avbrutit undersökningen (cirka 30–45 %) och läkemedlens biverkningar. I metaanalysen var risken för avbrytande av prövningen störst i liraglutidgruppen och i naltrexon-buprionatgruppen (cirka 3,0 och 2,6 gånger större) jämfört med placebogruppen «Khera R, Murad MH, Chandar AK ym. Association of P...»483.
    • Om orlistat finns forskningsdata om behandlingseffekt och säkerhet efter 4 års behandling, om liraglutid efter 3 år och om naltrexon-bupropion om 1 år.
    • Läkemedlen omfattas inte av FPA-ersättningen vid behandling av fetma.
  • Läs mer om läkemedel «Juonala M, Niskanen L. Lihavuuden lääkehoito. Duod...»484.

Liraglutid

Naltrexon-bupropion

Orlistat

Andra läkemedel som ska beaktas vid behandling och förebyggande av fetma

Operationsbehandling av fetma

Operationsbehandlingens teman

  • Kirurgisk behandling övervägs alltid individuellt.
  • En förutsättning för operationsbehandling är ändamålsenlig tidigare konservativ (icke-kirurgisk) behandling.
    • Den lämpliga konservativa behandling som arbetsgruppen för God medicinsk praxis överväger är till exempel följande: individuell, grupp- eller internetbaserad behandling genomförd av en enhet inom hälso- och sjukvården som har lett till livsstilsförändringar och en viktminskning på cirka 5 procent, men vars resultat inte har varit tillräckligt för hälsan eller efter vilken vikten har ökat på nytt. Syftet med kriteriet är att säkerställa patientens engagemang i vården samt de förändringar i mat- och motionsvanorna som operationen förutsätter. Det får inte ha gått mer än fem år sedan behandlingen.
    • Det centrala är att patienten har visat att han eller hon kan göra livsstilsförändringar och att bantningsresultatet inte enbart är en viktminskning till exempel i samband med VLED-diet.
    • Ovan nämnda konservativa vård genomförs i första hand inom primärvården innan den skickas till den specialiserade sjukvården.
  • Det viktigaste i valet av patient är en stabil och tillräckligt långvarig prövning av patienten, patientens kännedom om förändringar i näringen efter fetmaoperationen och patientens engagemang i de förändringar i mat- och motionsvanorna som operationen förutsätter.
  • Operationsbehandlingens viktindexgränser «Fried M, Hainer V, Basdevant A ym. Interdisciplina...»506, «NIH conference. Gastrointestinal surgery for sever...»507:
    • Viktindex är
      • över 40 kg/m2 eller
      • över 35 kg/m2 och patienten har en associerad fetmasjukdom eller dess riskfaktorer, såsom typ 2-diabetes, hypertension, sömnapné, artros i de bärande lederna, polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) eller någon annan sjukdom som kan antas lindras genom fetmaoperation (t.ex. refluxsjukdom, när patienten planeras få en bypassoperation i magsäcken).
    • För en person som lider av typ 2-diabetes kan man dessutom överväga operation med viktindex 30–35 kg/m2, om den konservativa behandlingen av fetma och diabetes inte har gett ett tillräckligt resultat, eftersom resultaten i randomiserade undersökningar har varit motsvarande för dessa patienter som för patienter vars viktindex är över 35 kg/m2 «Lihavuusleikkauksen vaikuttavuus diabetekseen ja painoon on ilmeisesti samankaltainen potilailla, joiden painoindeksi on 30–35 kg/m², kuin potilailla, joiden painoindeksi on yli 35 kg/m².»B.
    • Som viktindex används det viktindex som föregår operationsprövningen. Om patienten därefter bantar så att viktindexet före operationen är lägre än ovan nämnda gränser, kan operationen göras om patienten så önskar.
  • Fetmakirurgi rekommenderas i första hand för patienter under 65 år.
  • En fetmaoperation kan övervägas under vissa förutsättningar för ungdomar i åldern 13–17 år.
    • Se punkten Barn och unga, Operationsbehandling.
  • En förutsättning för operationen är att patienten inte har missbruksproblem.
    • Se AUDIT-enkäten som screening av alkoholproblem «AUDIT-kysely»2.
    • Vid behov konsulteras en missbruksklinik.
  • Rökning bör avslutas minst en månad före operationen. Rökning gör att GI-fogarna läker långsammare och ökar riskerna med operationen.
  • Vid ätstörningar och allvarliga psykiska problem ska man använda sig av särskilt övervägande och konsultera psykiater.
  • Före operationen bedöms patientens förmåga att ändra sina matvanor på det sätt som operationen förutsätter.
    • Förutsättningar är regelbundna måltider, små portionsstorlekar, hälsosam mat som innehåller proteiner, vitaminer och mineralämnen och kontroll över ätandet av godsaker.
    • Känsloätande och hetsätning «Ahminnan ja tunnesyömisen huomioiminen osana lihavuuden hoitoa»16 identifieras och patienten hänvisas vid behov till näringsterapeuten eller psykologen innan operationsbeslutet fattas.
    • För att lyckas torde det viktigaste vara patientens grundliga övervägande och beredskap för en betydligt mindre måltidsstorlek än tidigare, en hälsosam kost och en betydande förändring i kroppsbilden «Ikonen TS, Anttila H, Gylling H ym. Sairaalloisen ...»509.
  • Utifrån kirurgens övervägande behövs 2–6 veckors VLED omedelbart före operationen för att minska leverns storlek och förbättra operationssäkerheten «Holderbaum M, Casagrande DS, Sussenbach S ym. Effe...»510.
  • Beslut om övriga undersökningar före operationen fattas enligt lokal vårdpraxis:
    • diagnostisering och behandling av obehandlad sömnapné
    • gastroskopi (slemhinnetillstånd, hiatusherni, Barretts esofagus).
  • Se Tilläggskriterier för remittering till fetmakirurgi under punkt Vårdarrangemang.

Genomförande av operationsbehandling

  • Behandlingen av fetmaoperationer ska koncentreras till universitetssjukhus eller andra sjukhus med sakkunskap inom området.
  • Sjukhusen ska följa resultaten och komplikationerna av operationsbehandling av fetma.
  • En multiprofessionell arbetsgrupp för behandling av fetma ska inrättas vid fetmakirurgiska enheter. Arbetsgruppen ska åtminstone ha sakkunskap om kirurgi, inremedicin, näringsterapi och fysioterapi.
    • Psykologi eller psykiatri konsulteras vid behov.
  • Före operationen bedömer en inremedicinsk läkare eller endokrinolog och kirurg patientens indikation för operationsbehandling och säkerheten genom att konsultera experter från den multiprofessionella arbetsgruppen.
  • Alla patienter rekommenderas mer motion redan när de förbereder sig för operationen.
  • Före operationen styr näringsterapeuten genomförandet av den preoperativa VLED-dieten (om VLED väljs) samt kostförändringarna efter operationen «Valtion ravitsemusneuvottelukunta. Sairaalloinen l...»511.
  • Den specialiserade sjukvården ska ordna uppföljningsbesök 12–24 månader efter operationen
    • till kirurg, inremedicinsk läkare eller endokrinolog, näringsterapeut och fysioterapeut
    • vid behov till psykolog eller psykiater.
  • När uppföljningen av den specialiserade sjukvården upphör bokar patienten årligen ett uppföljningsbesök hos en läkare inom primärvården. Se punkten Uppföljning efter operationen.

Metoder för operationsbehandling

Bild 6.

Metoder för kirurgisk behandling av fetma.

A) Gastric bypass-operation. B) Gastric sleeve-operation.

Källa: Kauhanen S, Helmiö M, Salminen P. Sopivimman lihavuuskirurgisen leikkausmenetelmän valinta. Duodecim 2019;135:1507-12

Näring och kost efter fetmaoperation

  • Viktminskningen efter fetmaoperationen grundar sig på att aptiten minskar i och med mindre magsäck och ökad utsöndring av tarmhormoner och att det är lättare att begränsa mängden mat som äts på en gång. I och med den försvagade aptiten och den medvetna begränsningen kan måltiderna dock vara av ensidig kvalitet eller så knappa att patienten får undernäring.
  • Operationen hindrar inte att man blir fet på nytt, utan för en bestående viktminskning behövs bestående förändringar i matvanorna som främjar viktkontrollen. Efter fetmaoperationen är det viktigt att fästa uppmärksamhet vid en tillräckligt liten portionsstorlek även flera år efter operationen samt vid tillräcklig tillgång till protein, fetter av god kvalitet, vitaminer och mineral- och spårämnen och flexibel kontroll av ätandet av dem «Lihavuusleikkauksen jälkeinen ruokailu»44.
  • Särskild uppmärksamhet bör fästas vid måltider som främjar viktminskning och ändå har ett tillräckligt näringsvärde.
  • Näringsterapeuten ansvarar för koststyrningen efter fetmaoperationen och uppföljningen av hur kosten genomförs «Busetto L, Dicker D, Azran C ym. Obesity Managemen...»517. Tidpunkterna för näringsvägledningen planeras i samband med andra uppföljningsbesök och vid behov effektiveras näringshandledningen patientspecifikt.
  • Vid långtidsuppföljning inom primärvården (t.ex. årsuppföljningar) ska näringsterapeut konsulteras om det uppstår misstankar om näringsbrist i kosten.
  • I näringshandledningen beaktas de förändringar i näringstillståndet som operationen orsakar samt behovet av ändringar i matvanorna och ätbeteendet. Mer information «Lihavuusleikkauksen jälkeinen ruokailu»44.
  • Centrala förändringar i matvanorna är små portionsstorlekar (först 0,5–1 dl/måltid), omsorgsfullt tuggande, regelbundna och tätare måltider (6–7 måltider/dygn) samt mångsidiga och hälsosamma matval. Drycker intas mellan måltiderna.
  • Under den första månaden är maten konsistensförändrad och byts stegvis från flytande till puréformad, mjuk och normal konsistens, så att maten efter ungefär en månad är normal till sin konsistens.
  • När det gäller näringsinnehållet fästs särskild uppmärksamhet vid tillräcklig tillgång till protein och fett av god kvalitet samt vitaminer och mineral- och spårämnen. Kosten hålls så mångsidig som möjligt och främjar hälsan. Onödiga begränsningar undviks.
    • Man har observerat att tillräckligt proteinintag sparar muskelvävnad, underlättar iakttagandet av kosten och främjar viktminskning, eftersom proteinet upprätthåller mättnadskänslan och ökar energiförbrukningen i viss mån «Martens EA, Westerterp-Plantenga MS. Protein diets...»518. Proteinintaget är i allmänhet tillräckligt om det i genomsnitt är 80–130 g/dygn. Tillräckligt med protein kan uppskattas individuellt till 1,0–1,5 g per kilo anpassad vikt. Vid bedömningen beaktas också mängden övervikt. Läs mer om ämnet «Proteiinin tarve painonhallinnassa»30.
  • Operationen kan försämra absorptionen av vissa näringsämnen (B12-vitamin, kalcium och järn) och orsaka bristsymtom, varför kosten kompletteras med vitamin-, mineral- och spårämnespreparat. För alla opererade rekommenderas permanent
    • multivitaminpreparat (1 tablett/dygn)
    • 1 mg B-vitaminpreparat som innehåller B12-vitamin eller 1 mg/3 mån preparat som injiceras i muskeln
    • kalcium- (1 000 mg/dygn) och D-vitamintillskott (20 µg/dygn dvs. 800 IU/dygn)
    • järn (50 mg/dygn, menstruerande kvinnor).
      • Ovan nämnda vitamin- och mineralpreparat kan köpas separat eller som kombinationer avsedda för fetmaopererade.
      • En del patienter behöver ett B12-vitamintillskott i muskeln om preparatet som ges oralt inte räcker.
  • Järnbristanemi är också vanligt hos män. Dess orsak undersöks och bristen korrigeras med ett järnläkemedel som tas oralt och som kan behövas permanent. Vid svår järnbrist används järninjektioner.
  • Särskilda situationer där vitamin- och mineralkomplettering kan behövas:
    • Om patienten kräks kan tiamintillägg i.v. ges (intravenöst) eller i.m (intramuskulärt).
    • Läs mer om önskan om graviditet eller om graviditet hos fetmaopererad «Lihavuusleikatun naisen raskaus»45.
  • Efter operationen kan det förekomma vissa ätproblem.
    • Illamående och kräkningar är vanliga genast efter operationen men kan i allmänhet kontrolleras med hjälp av portionsstorlek, omsorgsfullt tuggande och regelbundet ätande.
    • Så kallade dumping-symtom, såsom svettning, svaghet, hjärtklappning, magbesvär, illamående och diarré, kan förekomma. Dessa orsakas särskilt av drycker och livsmedel med stora mängder socker, för snabbt ätande och stora portionsstorlekar.
    • Risken för förstoppning i tarmen är störst under en månad efter operationen, då det är bra att undvika mat som allmänt medför risk för förstoppning. Senare räcker det med att tugga noggrant
    • reaktiv hypoglykemi efter operationen, se mer information «Lihavuusleikkauksen jälkeinen hypoglykemia»46.
    • Alkoholkonsumtionen kan i vissa fall öka efter operationen «Busetto L, Dicker D, Azran C ym. Obesity Managemen...»517. Alkoholkonsumtionen ska bedömas och dess eventuella negativa effekter efter operationen ska gås igenom med varje patient.
  • Fetmaoperationen förbättrar inte känsloätande eller hetsätning. Om de förekommer efter operationen ska situationen bedömas och tillräcklig individuell vård ordnas. Även överdriven begränsning av måltiderna ska beaktas och bedömas, och vid behov ska tillräcklig individuell vård ordnas. Läs mer om kosten efter fetmaoperationen «Lihavuusleikkauksen jälkeinen ruokailu»44.
  • Näringstillståndet hos personer som behandlats med fetmakirurgi ska följas upp regelbundet och de observerade bristerna ska behandlas för att förebygga allvarliga komplikationer till följd av dem.

Fysisk aktivitet efter fetmaoperation

Uppföljning efter operationen

  • Efter fetmaoperationen bör patienterna följas i minst ett år inom den specialiserade sjukvården «Expertgruppsrekommendationer. Nordiska riktlinjer ...»525 eller vid den opererande enheten.
    • Till uppföljningsbesöken hör besök hos inremedicinsk läkare, näringsterapeut samt vid behov besök hos kirurg och fysioterapeut.
    • Inom den specialiserade sjukvården eller vid den opererande enheten ordnas vanligen ett uppföljningsbesök för patienterna 2–3, (6,) 12 (och 24) månader efter operationen.
    • Om patienten upplever de förändringar som operationen orsakar som psykiskt belastande ska han eller hon erbjudas möjlighet till regelbundna möten med en psykolog, psykiater eller en yrkesutbildad person med psykoterapeututbildning.
  • Efter avslutad sjukhusuppföljning behöver patienten som genomgått fetmaoperation årlig uppföljning inom primärvården. Till uppföljningsbesöket inom primärvården hör mottagning av läkare och vid behov näringsterapeut, fysioterapeut och psykolog.
  • Laboratorieundersökningar som görs i samband med uppföljningen:
    • Laboratorieundersökningarna varierar mellan olika centraler och uppföljningstidpunkter, men oftast fastställs åtminstone
      • liten blodbild
      • plasmakreatinin
      • plasmakalium och natrium
      • plasmaalbumin
      • 25(OH)D-vitamin i serum, Ca-ion i serum
      • B12-vitamin i serum
      • plasmaferritin
      • plasmaglukos, HbA1c
      • plasmalipider.
    • Vid behov kan även PTH, magnesium, vitamin B1 samt folat av serum eller erytrocyter undersökas.
  • Regelbunden uppföljning av näringstillståndet är viktig, eftersom det efter en fetmaoperation kan förekomma brister i vitaminer, mineral- och spårämnen samt osteoporos i uppföljningen på lång sikt.
  • Särskild uppmärksamhet ska fästas vid viktkontrollen efter operationen. Patienten ska uppmanas att upptäcka en eventuell gradvis ökning av portionsstorleken, vilket är den vanligaste orsaken till att vikten stiger igen. Vid viktkontroll beaktas vanliga livsstilsärenden inom konservativ vård (se punkten Livsstilsvård), inklusive alkoholbruk.
  • Problem:
    • problem vid måltider:
      • ensidig kost eller aptitlöshet. Patienten instrueras att använda individuellt lämpliga och läckra kostval som gör kosten mångsidigare.
      • stark rädsla för att bli fet igen. Patienten styrs till en flexibel inställning till vikt och måltider. Vid behov ombeds en psykiater konsultera för att identifiera och behandla en eventuell ätstörning.
    • muskelförlust
    • viktökning eller anspråkslös viktminskning:
      • Beroende på situationen hänvisas patienten till en viktkontrollgrupp, individuell handledning eller ett internetbaserat program eller så övervägs användningen av ett fetmaläkemedel.
    • Hypoglykemisymtom «Salehi M, Vella A, McLaughlin T ym. Hypoglycemia A...»526:
      • Med reaktiv hypoglykemi efter en fetmaoperation avses en hypoglykemi efter en gastric bypassoperation som uppträder cirka 2 timmar efter en måltid och som är förknippad med neuroglukopena symtom, såsom svettning, darrningar, svaghet, sömnighet och förvirring.
      • Hypoglykemi hos en fetmaopererad person är en följd av förändrad anatomi och förstärkt respons från systemet som reglerar glukosomsättningen mot kolhydrater (ökad effekt av insulin och inkretin efter måltid).
      • Symtomen försvinner när glukoshalten ökar.
      • Övriga orsaker ska uteslutas (läkemedel, insulinom).
      • Behandlingen är kost, särskilt begränsning av kolhydrater till 30 g kolhydrater per måltid (20 g kolhydrater per mellanmål) och minimering av snabba kolhydrater.
      • Mer information «Lihavuusleikkauksen jälkeinen hypoglykemia»46.
    • särskilda krav under graviditeten:
    • överkonsumtion av alkohol:
      • Beroendet kan utvecklas lätt, vanligtvis inom 2 år efter operationen.
      • Information om hälsorisker vid överkonsumtion av alkohol ska ges oberoende av patientens alkoholkonsumtionsvanor före operationen.
    • mentala problem: självmordsrisk «Peterhänsel C, Petroff D, Klinitzke G ym. Risk of ...»527:
      • Hos fetmaopererade patienter är självmordsrisken sannolikt större än hos normalbefolkningen. Det är således viktigt att följa upp patientens psykiska tillstånd i samband med uppföljningsbesöken och vid behov hänvisas patienten till psykiater.
    • skelettet:
      • Risken för extravertebrala frakturer är högre efter fetmaoperation «Zhang Q, Chen Y, Li J ym. A meta-analysis of the e...»528. Regelbunden användning av kalcium och D-vitamin ska alltså betonas hos patienterna, och efter övervägande ska bentäthetsmätning göras.
      • Om PTH är förhöjt kontrolleras D-vitamin- och Ca-ion-halten i blodprovet, kalciumpreparatet byts ut mot Ca-citrat och vid behov utreds möjligheten till hyperparatyreos.

Operationsbehandlingens inverkan på vikten

Inverkan av fetmaoperation på fetmaassocierade sjukdomar, reproduktiv hälsa, livskvalitet och total dödlighet

Diabetes

Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS)

Graviditet

  • Graviditet rekommenderas inte inom 1–2 år efter operationen, även om evidens för den optimala tidpunkten för graviditeten är bristfälligt «Karmon A, Sheiner E. Timing of gestation after bar...»533, «Shawe J, Ceulemans D, Akhter Z ym. Pregnancy after...»534. Detta bör diskuteras med patienter i fertil ålder före operationen och en tillförlitlig preventivmetod (t.ex. hormonspiral) bör säkerställas. Det är önskvärt att vikten är jämn och att lämpliga kosttillskott används regelbundet innan preventionsmetoderna för att förebygga graviditet utesluts.
  • Även om fetmaoperationen minskar sannolikheten för vissa fetmarelaterade graviditets- och förlossningskomplikationer ökar den också risken för vissa komplikationer. I en omfattande svensk registerundersökning påträffades hos mammor som opererats för fetma färre fall av graviditetsdiabetes och stora nyfödda och fler nyfödda med låg vikt än hos oopererade jämförelsepersoner som likställdes enligt viktindexet före operationen. Inga skillnader observerades i de medfödda missbildningarna. Antalet perinatala dödsfall i operationsgruppen 10/596 (1,7 %) och i jämförelsegruppen 17/2356 (0,7 %) «Johansson K, Cnattingius S, Näslund I ym. Outcomes...»535.
  • I den systematiska översikten och metaanalysen, som innehöll 20 kohortundersökningar och 2,8 miljoner undersökta, varav 8 364 genomgått fetmaoperation, förekom mindre graviditetsdiabetes hos opererade mammor (odds ratio, OR 0,20), färre stora nyfödda (OR 0,31), blodtryckskomplikationer (med undantag av preeklampsi) (OR 0,38), blödningar efter förlossningen (OR 0,32) och kejsarsnitt (0,50) än i jämförelsegruppen som likställdes enligt viktindexet före operationen. Sannolikheten för låg vikt hos den nyfödda (OR 2,16), tillväxtretardation hos fostret (OR 2,16) och förtidig förlossning (1,35) hade dock ökat «Kwong W, Tomlinson G, Feig DS. Maternal and neonat...»536.
  • Bypassoperation av magsäcken medför en större risk för låg vikt hos fostret än en gastric sleeve-operation, och en viktökning som är mindre än rekommendationerna under graviditeten ökar risken «Shawe J, Ceulemans D, Akhter Z ym. Pregnancy after...»534, «Kwong W, Tomlinson G, Feig DS. Maternal and neonat...»536, «Akhter Z, Rankin J, Ceulemans D ym. Pregnancy afte...»537.
  • För att beakta riskerna görs under den tidiga graviditeten en remiss från rådgivningen för den fetmaopererade gravida till den specialiserade sjukvården för att ordna uppföljning på mödrapolikliniken.
  • Se praktiska anvisningar om kosttillskott «Lihavuusleikatun naisen raskaus»45.

Sömnapné

Livskvalitet

Total dödlighet

Operationskomplikationer

  • Eventuella biverkningar av fetmaoperationen är obstruktioner i tarmen, tarmvred som orsakas av inre bråck (obstruktioner sammanlagt 2–8 %), förträngningar i fogarna (cirka 3 %) och sår i återstoden av magsäcken (cirka 4 %) «Ikonen TS, Anttila H, Gylling H ym. Sairaalloisen ...»509.
  • Operationsdödligheten var 0,25 procent i den stora svenska SOS-undersökningen. De vanligaste operationskomplikationerna var lungproblem (6,1 %), djupa inflammationer (2,1 %), sårkomplikationer (1,8 %), ventrombos eller lungemboli (0,8 %) och problem med blödningar (0,5 %) «Sjöström L, Lindroos AK, Peltonen M ym. Lifestyle,...»538.
  • I det svenska SOREG-registret «Sundbom M, Hedberg J, Marsk R ym. Substantial Decr...»539, som innehöll över 24 000 patienter, var dödligheten i samband med operationen 0,04 procent. Risken för att fogen inte håller var 1,8 procent och den totala komplikationsrisken cirka 9 procent, och 3 procent av patienterna hade allvarliga komplikationer.
  • I meta-analysen «Chang SH, Stoll CR, Song J ym. The effectiveness a...»540 (16 1756 patienter från åren 2003–2012) var dödligheten i samband med operationen 0,08 procent och någon komplikation hos 17 procent av patienterna. 7 procent av patienterna genomgick nya operationer.
  • Läs mer om symtomen efter operationen, «Lihavuusleikkauksen jälkeen oireilevan potilaan hoito»47.
    • Det lönar sig att konsultera den opererade enheten om minsta symtom efter fetmaoperationen.
    • Vid betydande akuta magsymtom under den första månaden bör den opererande enheten kontaktas.
    • Täta kräkningar ingår inte i operationens normala eftertillstånd. En patient som lider av detta bör hänvisas till en bukkirurgisk (vanligen den opererade) enhet som jourfall om patienten är avsevärt uttorkad och han eller hon bör få ersättning för vitamin B1.
    • Daglig smärta ingår inte i operationens normala följdtillstånd.
      • Det lönar sig att hänvisa patienter med lindrigare och varierande smärta till polikliniska undersökningar vid den bukkirurgiska (vanligen den opererande) enheten.
      • En patient med mycket smärtor ska vid jourfall remitteras till sjukhus.

Operationsbehandlingens kostnadseffektivitet

  • I den finländska systematiska översikten «Ikonen TS, Anttila H, Gylling H ym. Sairaalloisen ...»509 bedömdes fetmaoperationen vara kostnadseffektiv för genomsnittliga finländska patienter.
    • Bedömningen gjordes som en kostnads-utilitetsanalys med hjälp av en tioårig tidshorisont.
      • Behandlingens effekt mättes under de kvalitetsinriktade tilläggslevnadsåren.
      • Kostnaderna bedömdes ur hälso- och sjukvårdens synvinkel, det vill säga andra kostnader som orsakas samhället av fetma eller de kostnadsbesparingar som vården medför beaktades inte.
  • I den skapade modellen var de uppskattade kostnaderna för personer som genomgått en bypassoperation under 10 år 10 000 euro lägre än för personer som fått normal (öppen hälsovård) uppföljning (antaganden: BMI i genomsnitt 47 kg/m2, diabetes hos 55 % av patienterna).
  • I den amerikanska modelleringen, som grundade sig på tillgänglig forskningsinformation fram till 12 års uppföljningspunkt och där man beaktade effektivitet, komplikationer och totalkostnader, konstaterades att fetmakirurgi är mer kostnadseffektiv än obehandlad fetma. Modelleringen grundade sig på amerikanska kostnader och ett uppföljningsprogram där till exempel patienter med bypassoperation fick 9 besök under det första året (vilket är mer än i Finland). Bypassoperation var det mest kostnadseffektiva alternativet i andra patientgrupper förutom för patienter med BMI 35–39,9 kg/m2, då gastric sleeve-operationens kostnadseffekt var något större. QALY-priset (quality-adjusted life-years) var 5 446 dollar för bypassoperation och 7 655 dollar för gastric sleeve jämfört med alternativet icke-behandling. Modelleringen kan underskatta effekten av fetmaoperationen, eftersom man i den konservativa gruppen antog att vikten under den 12 år långa uppföljningstiden skulle förbli densamma och vara lika som tidigare vid associerade sjukdomar «Alsumali A, Eguale T, Bairdain S ym. Cost-Effectiv...»541.

Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Förening för Obesitasforskning i Finland rf och Barnläkarföreningen i Finland rf

För mera information om arbetsgruppsmedlemmar samt anmälan om intressekonflikter, se «Lihavuus (lapset, nuoret ja aikuiset)»1 (på finska)

Översättare: Lingsoft Language Services Oy

Granskning av översättningen: André Heikius

Litteratur

Fetma (barn, unga och vuxna). God medicinsk praxis-rekommendation. Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Förening för Obesitasforskning i Finland rf och Barnläkarföreningen i Finland rf. Helsingfors: Finska Läkarföreningen Duodecim, 2021 (hänvisning dd.mm.åååå). Tillgänglig på internet: www.kaypahoito.fi

Närmare anvisningar: «https://www.kaypahoito.fi/sv/god-medicinsk-praxis/nyttjanderattigheter/citering»17

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

Litteratur

  1. Saari A, Sankilampi U, Hannila ML ym. New Finnish growth references for children and adolescents aged 0 to 20 years: Length/height-for-age, weight-for-length/height, and body mass index-for-age. Ann Med 2011;43:235-48 «PMID: 20854213»PubMed
  2. Styne DM, Arslanian SA, Connor EL ym. Pediatric Obesity-Assessment, Treatment, and Prevention: An Endocrine Society Clinical Practice Guideline. J Clin Endocrinol Metab 2017;102:709-757 «PMID: 28359099»PubMed
  3. Pietrobelli A, Faith MS, Allison DB ym. Body mass index as a measure of adiposity among children and adolescents: a validation study. J Pediatr 1998;132:204-10 «PMID: 9506629»PubMed
  4. Laitinen J, Power C, Järvelin MR. Family social class, maternal body mass index, childhood body mass index, and age at menarche as predictors of adult obesity. Am J Clin Nutr 2001;74:287-94 «PMID: 11522550»PubMed
  5. Fuentes RM, Notkola IL, Shemeikka S ym. Tracking of body mass index during childhood: a 15-year prospective population-based family study in eastern Finland. Int J Obes Relat Metab Disord 2003;27:716-21 «PMID: 12833116»PubMed
  6. Cole TJ, Bellizzi MC, Flegal KM ym. Establishing a standard definition for child overweight and obesity worldwide: international survey. BMJ 2000;320:1240-3 «PMID: 10797032»PubMed
  7. Browning LM, Hsieh SD, Ashwell M. A systematic review of waist-to-height ratio as a screening tool for the prediction of cardiovascular disease and diabetes: 0·5 could be a suitable global boundary value. Nutr Res Rev 2010;23:247-69 «PMID: 20819243»PubMed
  8. Revicki DA, Israel RG. Relationship between body mass indices and measures of body adiposity. Am J Public Health 1986;76:992-4 «PMID: 3728773»PubMed
  9. Garrow JS, Webster J. Quetelet's index (W/H2) as a measure of fatness. Int J Obes 1985;9:147-53 «PMID: 4030199»PubMed
  10. Obesity: preventing and managing the global epidemic. Report of a WHO consultation. World Health Organ Tech Rep Ser 2000;894:i-xii, 1-253 «PMID: 11234459»PubMed
  11. Clinical Guidelines on the Identification, Evaluation, and Treatment of Overweight and Obesity in Adults--The Evidence Report. National Institutes of Health. Obes Res 1998;6 Suppl 2:51S-209S «PMID: 9813653»PubMed
  12. American Diabetes Association. Standards for medical care in diabetes–2015. Diabetes Care 2015;38(Suppl 1):S1–S94
  13. Bigaard J, Frederiksen K, Tjønneland A ym. Waist circumference and body composition in relation to all-cause mortality in middle-aged men and women. Int J Obes (Lond) 2005;29:778-84 «PMID: 15917857»PubMed
  14. Lundqvist A, Jääskeläinen S. Lasten ja nuorten ylipaino ja lihavuus. Tilastoraportti 9/2019. FinLapset. THL 2019; «http://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2019042413181»18
  15. Vuorela N, Saha MT, Salo MK. Change in prevalence of overweight and obesity in Finnish children - comparison between 1974 and 2001. Acta Paediatr 2011;100:109-15 «PMID: 20712840»PubMed
  16. Lundqvist A, Männistö S, Jousilahti P ym. Lihavuus. Kirjassa: Koponen P, Borodulin K, Lundqvist A, Sääksjärvi K ja Koskinen S, (toim). Terveys, toimintakyky ja hyvinvointi Suomessa – FinTerveys 2017-tutkimus. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos (THL), Raportti 4/2018 Helsinki 2018
  17. Pajunen P, Vartiainen E, Männistö S ym. Intra-individual changes in body weight in population-based cohorts during four decades: the Finnish FINRISK study. Eur J Public Health 2012;22:107-12 «PMID: 21126985»PubMed
  18. Kunttu K, Pesonen T, Saari J. Korkeakouluopiskelijoiden terveystutkimus 2016. Ylioppilaiden terveydenhoitosäätiön tutkimuksia 48. Arkmedia Oy 2017
  19. Perinataalitilasto – synnyttäjät, synnytykset ja vastasyntyneet 2017. Tilastoraportti 38/2018, 31.10.2018. Suomen virallinen tilasto, Perinataalitilasto – synnyttäjät, synnytykset ja vastasyntyneet. THL.http://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2018103146930
  20. Castaneda A, Rask S, Koponen P ym. Maahanmuuttajien terveys ja hyvinvointi.Tutkimus venäläis-, somalialais- ja kurditaustaisista Suomessa. Terveyden ja hyvinvoinninlaitoksen raportti  61/2012. Juvenes Print – Suomen Yliopistopaino Oy. Tampere 2012
  21. Weiste-Paakkanen A, Lämsä R, Kuusio H, (toim.). Suomen romaniväestön osallisuus ja hyvinvointi. Romanien hyvinvointitutkimus Roosan perustulokset 2017-2018. Terveyden ja hyvinvoinninlaitoksen raportti 15/2018. PunaMusta Oy. Helsinki University 2018;
  22. Sørensen TI. Conference on "Multidisciplinary approaches to nutritional problems". Symposium on "Diabetes and health". Challenges in the study of causation of obesity. Proc Nutr Soc 2009;68:43-54 «PMID: 19079823»PubMed
  23. Vandevijvere S, Chow CC, Hall KD ym. Increased food energy supply as a major driver of the obesity epidemic: a global analysis. Bull World Health Organ 2015;93:446-56 «PMID: 26170502»PubMed
  24. Mustajoki P. Ruokaympäristön muutos selittää pääosan väestöjen lihomisesta. Duodecim 2015;131:1345-52 «http://www.duodecimlehti.fi/web/guest/etusivu/artikkeli?tunnus=duo12373»19
  25. Loos RJ. The genetics of adiposity. Curr Opin Genet Dev 2018;50:86-95 «PMID: 29529423»PubMed
  26. Goodarzi MO. Genetics of obesity: what genetic association studies have taught us about the biology of obesity and its complications. Lancet Diabetes Endocrinol 2018;6:223-236 «PMID: 28919064»PubMed
  27. den Hoed M, Ekelund U, Brage S ym. Genetic susceptibility to obesity and related traits in childhood and adolescence: influence of loci identified by genome-wide association studies. Diabetes 2010;59:2980-8 «PMID: 20724581»PubMed
  28. Silventoinen K, Rokholm B, Kaprio J ym. The genetic and environmental influences on childhood obesity: a systematic review of twin and adoption studies. Int J Obes (Lond) 2010;34:29-40 «PMID: 19752881»PubMed
  29. Pietiläinen KH, Kaprio J, Rissanen A ym. Distribution and heritability of BMI in Finnish adolescents aged 16y and 17y: a study of 4884 twins and 2509 singletons. Int J Obes Relat Metab Disord 1999;23:107-15 «PMID: 10078843»PubMed
  30. Haworth CM, Carnell S, Meaburn EL ym. Increasing heritability of BMI and stronger associations with the FTO gene over childhood. Obesity (Silver Spring) 2008;16:2663-8 «PMID: 18846049»PubMed
  31. Wardle J, Carnell S, Haworth CM ym. Evidence for a strong genetic influence on childhood adiposity despite the force of the obesogenic environment. Am J Clin Nutr 2008;87:398-404 «PMID: 18258631»PubMed
  32. Locke AE, Kahali B, Berndt SI ym. Genetic studies of body mass index yield new insights for obesity biology. Nature 2015;518:197-206 «PMID: 25673413»PubMed
  33. Russell CG, Taki S, Laws R ym. Effects of parent and child behaviours on overweight and obesity in infants and young children from disadvantaged backgrounds: systematic review with narrative synthesis. BMC Public Health 2016;16:151 «PMID: 26875107»PubMed
  34. Wang Y, Lim H. The global childhood obesity epidemic and the association between socio-economic status and childhood obesity. Int Rev Psychiatry 2012;24:176-88 «PMID: 22724639»PubMed
  35. Ball K, Crawford D. Socioeconomic status and weight change in adults: a review. Soc Sci Med 2005;60:1987-2010 «PMID: 15743649»PubMed
  36. Chen Y, Qian L. Association between lifetime stress and obesity in Canadians. Prev Med 2012;55:464-7 «PMID: 22944151»PubMed
  37. Parks EP, Kumanyika S, Moore RH ym. Influence of stress in parents on child obesity and related behaviors. Pediatrics 2012;130:e1096-104 «PMID: 23090343»PubMed
  38. Sinha R, Jastreboff AM. Stress as a common risk factor for obesity and addiction. Biol Psychiatry 2013;73:827-35 «PMID: 23541000»PubMed
  39. Pervanidou P, Chrousos G. Stress and Pediatric Obesity: Neurobiology and Behavior. Family Relations 65 (February 2016);85-93
  40. Needham BL, Epel ES, Adler NE ym. Trajectories of change in obesity and symptoms of depression: the CARDIA study. Am J Public Health 2010;100:1040-6 «PMID: 20395582»PubMed
  41. Lojko D, Buzuk G, Owecki M ym. Atypical features in depression: Association with obesity and bipolar disorder. J Affect Disord 2015;185:76-80 «PMID: 26148463»PubMed
  42. Lampard AM, Franckle RL, Davison KK. Maternal depression and childhood obesity: a systematic review. Prev Med 2014;59:60-7 «PMID: 24291685»PubMed
  43. Marmorstein NR, Iacono WG, Legrand L. Obesity and depression in adolescence and beyond: reciprocal risks. Int J Obes (Lond) 2014;38:906-11 «PMID: 24480863»PubMed
  44. Byrne ML, O'Brien-Simpson NM, Mitchell SA ym. Adolescent-Onset Depression: Are Obesity and Inflammation Developmental Mechanisms or Outcomes? Child Psychiatry Hum Dev 2015;46:839-50 «PMID: 25666100»PubMed
  45. Lauder W, Mummery K, Jones M ym. A comparison of health behaviours in lonely and non-lonely populations. Psychol Health Med 2006;11:233-45 «PMID: 17129911»PubMed
  46. Peltzer K, Pengpid S. Overweight and obesity and associated factors among school-aged adolescents in Ghana and Uganda. Int J Environ Res Public Health 2011;8:3859-70 «PMID: 22073017»PubMed
  47. Pérez-Escamilla R, Obbagy JE, Altman JM ym. Dietary energy density and body weight in adults and children: a systematic review. J Acad Nutr Diet 2012;112:671-84 «PMID: 22480489»PubMed
  48. Fogelholm M, Anderssen S, Gunnarsdottir I ym. Dietary macronutrients and food consumption as determinants of long-term weight change in adult populations: a systematic literature review. Food Nutr Res 2012;56: «PMID: 22893781»PubMed
  49. Frantsve-Hawley J, Bader JD, Welsh JA ym. A systematic review of the association between consumption of sugar-containing beverages and excess weight gain among children under age 12. J Public Health Dent 2017;77 Suppl 1:S43-S66 «PMID: 28556932»PubMed
  50. Bucher Della Torre S, Keller A, Laure Depeyre J ym. Sugar-Sweetened Beverages and Obesity Risk in Children and Adolescents: A Systematic Analysis on How Methodological Quality May Influence Conclusions. J Acad Nutr Diet 2016;116:638-59 «PMID: 26194333»PubMed
  51. Ovaskainen M, Paturi M, Harald K ym. Aikuisten ruokavalinnat ja sosioekonomiset erot Suomessa.  . Sosiaalilääketieteellinen aikakauslehti 2012;49:132-9
  52. Raulio S, Tapanainen H, Männistö S ym. Ravitsemuksessa eroja koulutusryhmien välillä – Finravinto -tutkimuksen tuloksia. Tutkimuksesta tiiviisti 26, joulukuu 2016. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos, Helsinki 2016; «http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-302-754-1»20
  53. Hollands GJ, Shemilt I, Marteau TM ym. Portion, package or tableware size for changing selection and consumption of food, alcohol and tobacco. Cochrane Database Syst Rev 2015;:CD011045 «PMID: 26368271»PubMed
  54. Syrad H, Llewellyn CH, Johnson L ym. Meal size is a critical driver of weight gain in early childhood. Sci Rep 2016;6:28368 «PMID: 27321917»PubMed
  55. Kral TV, Hetherington MM. Variability in children's eating response to portion size. A biobehavioral perspective. Appetite 2015;88:5-10 «PMID: 25305465»PubMed
  56. English L, Lasschuijt M, Keller KL. Mechanisms of the portion size effect. What is known and where do we go from here? Appetite 2015;88:39-49 «PMID: 25447010»PubMed
  57. Cox DN, Hendrie GA, Carty D. Sensitivity, hedonics and preferences for basic tastes and fat amongst adults and children of differing weight status: A comprehensive review . Food Qual Prefer 2016;48:359-67
  58. Deglaire A, Méjean C, Castetbon K ym. Associations between weight status and liking scores for sweet, salt and fat according to the gender in adults (The Nutrinet-Santé study). Eur J Clin Nutr 2015;69:40-6 «PMID: 25074389»PubMed
  59. Lampuré A, Castetbon K, Deglaire A ym. Associations between liking for fat, sweet or salt and obesity risk in French adults: a prospective cohort study. Int J Behav Nutr Phys Act 2016;13:74 «PMID: 27378200»PubMed
  60. Chaput JP, Leblanc C, Pérusse L ym. Risk factors for adult overweight and obesity in the Quebec Family Study: have we been barking up the wrong tree? Obesity (Silver Spring) 2009;17:1964-70 «PMID: 19360005»PubMed
  61. Péneau S, Ménard E, Méjean C ym. Sex and dieting modify the association between emotional eating and weight status. Am J Clin Nutr 2013;97:1307-13 «PMID: 23576047»PubMed
  62. French SA, Epstein LH, Jeffery RW ym. Eating behavior dimensions. Associations with energy intake and body weight. A review. Appetite 2012;59:541-9 «PMID: 22796186»PubMed
  63. Kral TVE, Moore RH, Chittams J ym. Identifying behavioral phenotypes for childhood obesity. Appetite 2018;127:87-96 «PMID: 29709528»PubMed
  64. Hays NP, Roberts SB. Aspects of eating behaviors "disinhibition" and "restraint" are related to weight gain and BMI in women. Obesity (Silver Spring) 2008;16:52-8 «PMID: 18223612»PubMed
  65. van Strien T, Herman CP, Verheijden MW. Eating style, overeating and weight gain. A prospective 2-year follow-up study in a representative Dutch sample. Appetite 2012;59:782-9 «PMID: 22918175»PubMed
  66. Carr KA, Lin H, Fletcher KD ym. Food reinforcement, dietary disinhibition and weight gain in nonobese adults. Obesity (Silver Spring) 2014;22:254-9 «PMID: 23512958»PubMed
  67. Ivezaj V, Kalebjian R, Grilo CM ym. Comparing weight gain in the year prior to treatment for overweight and obese patients with and without binge eating disorder in primary care. J Psychosom Res 2014;77:151-4 «PMID: 25077857»PubMed
  68. van Strien T, Konttinen H, Homberg JR ym. Emotional eating as a mediator between depression and weight gain. Appetite 2016;100:216-24 «PMID: 26911261»PubMed
  69. Lazarevich I, Irigoyen Camacho ME, Velázquez-Alva MDC ym. Relationship among obesity, depression, and emotional eating in young adults. Appetite 2016;107:639-644 «PMID: 27620648»PubMed
  70. Hagan KE, Forbush KT, Chen PY. Is dietary restraint a unitary or multi-faceted construct? Psychol Assess 2017;29:1249-1260 «PMID: 27991825»PubMed
  71. Schaumberg K, Anderson DA, Anderson LM ym. Dietary restraint: what's the harm? A review of the relationship between dietary restraint, weight trajectory and the development of eating pathology. Clin Obes 2016;6:89-100 «PMID: 26841705»PubMed
  72. de Zwaan M. Binge eating disorder and obesity. Int J Obes Relat Metab Disord 2001;25 Suppl 1:S51-5 «PMID: 11466589»PubMed
  73. Mitchell JE. Medical comorbidity and medical complications associated with binge-eating disorder. Int J Eat Disord 2016;49:319-23 «PMID: 26311499»PubMed
  74. Must A, Parisi SM. Sedentary behavior and sleep: paradoxical effects in association with childhood obesity. Int J Obes (Lond) 2009;33 Suppl 1:S82-6 «PMID: 19363515»PubMed
  75. Jiménez-Pavón D, Kelly J, Reilly JJ. Associations between objectively measured habitual physical activity and adiposity in children and adolescents: Systematic review. Int J Pediatr Obes 2010;5:3-18 «PMID: 19562608»PubMed
  76. Lake JK, Power C, Cole TJ. Child to adult body mass index in the 1958 British birth cohort: associations with parental obesity. Arch Dis Child 1997;77:376-81 «PMID: 9487953»PubMed
  77. Danielzik S, Czerwinski-Mast M, Langnäse K ym. Parental overweight, socioeconomic status and high birth weight are the major determinants of overweight and obesity in 5-7 y-old children: baseline data of the Kiel Obesity Prevention Study (KOPS). Int J Obes Relat Metab Disord 2004;28:1494-502 «PMID: 15326465»PubMed
  78. Lawlor DA, Smith GD, O'Callaghan M ym. Epidemiologic evidence for the fetal overnutrition hypothesis: findings from the mater-university study of pregnancy and its outcomes. Am J Epidemiol 2007;165:418-24 «PMID: 17158475»PubMed
  79. Salsberry PJ, Reagan PB. Taking the long view: the prenatal environment and early adolescent overweight. Res Nurs Health 2007;30:297-307 «PMID: 17514704»PubMed
  80. Jääskeläinen A, Pussinen J, Nuutinen O ym. Intergenerational transmission of overweight among Finnish adolescents and their parents: a 16-year follow-up study. Int J Obes (Lond) 2011;35:1289-94 «PMID: 21829157»PubMed
  81. Mamun AA, Lawlor DA, O'Callaghan MJ ym. Family and early life factors associated with changes in overweight status between ages 5 and 14 years: findings from the Mater University Study of Pregnancy and its outcomes. Int J Obes (Lond) 2005;29:475-82 «PMID: 15753954»PubMed
  82. Whitaker KL, Jarvis MJ, Beeken RJ ym. Comparing maternal and paternal intergenerational transmission of obesity risk in a large population-based sample. Am J Clin Nutr 2010;91:1560-7 «PMID: 20375189»PubMed
  83. Li L, Law C, Lo Conte R ym. Intergenerational influences on childhood body mass index: the effect of parental body mass index trajectories. Am J Clin Nutr 2009;89:551-7 «PMID: 19106237»PubMed
  84. Oken E, Levitan EB, Gillman MW. Maternal smoking during pregnancy and child overweight: systematic review and meta-analysis. Int J Obes (Lond) 2008;32:201-10 «PMID: 18278059»PubMed
  85. Fogelholm M, Nuutinen O, Pasanen M ym. Parent-child relationship of physical activity patterns and obesity. Int J Obes Relat Metab Disord 1999;23:1262-8 «PMID: 10643682»PubMed
  86. Dhana K, Haines J, Liu G ym. Association between maternal adherence to healthy lifestyle practices and risk of obesity in offspring: results from two prospective cohort studies of mother-child pairs in the United States. BMJ 2018;362:k2486 «PMID: 29973352»PubMed
  87. van Dijk SJ, Molloy PL, Varinli H ym. Epigenetics and human obesity. Int J Obes (Lond) 2015;39:85-97 «PMID: 24566855»PubMed
  88. Hammoud NM, Visser GHA, van Rossem L ym. Long-term BMI and growth profiles in offspring of women with gestational diabetes. Diabetologia 2018;61:1037-1045 «PMID: 29492638»PubMed
  89. Kaseva N, Vääräsmäki M, Matinolli HM ym. Pre-pregnancy overweight or obesity and gestational diabetes as predictors of body composition in offspring twenty years later: evidence from two birth cohort studies. Int J Obes (Lond) 2018;42:872-879 «PMID: 29146992»PubMed
  90. Boney CM, Verma A, Tucker R ym. Metabolic syndrome in childhood: association with birth weight, maternal obesity, and gestational diabetes mellitus. Pediatrics 2005;115:e290-6 «PMID: 15741354»PubMed
  91. Godfrey KM, Sheppard A, Gluckman PD ym. Epigenetic gene promoter methylation at birth is associated with child's later adiposity. Diabetes 2011;60:1528-34 «PMID: 21471513»PubMed
  92. Godfrey KM, Reynolds RM, Prescott SL ym. Influence of maternal obesity on the long-term health of offspring. Lancet Diabetes Endocrinol 2017;5:53-64 «PMID: 27743978»PubMed
  93. Patro-Golab B, Zalewski BM, Kolodziej M ym. Nutritional interventions or exposures in infants and children aged up to 3 years and their effects on subsequent risk of overweight, obesity and body fat: a systematic review of systematic reviews. Obes Rev 2016;17:1245-1257 «PMID: 27749991»PubMed
  94. Pietrobelli A, Agosti M, MeNu Group.. Nutrition in the First 1000 Days: Ten Practices to Minimize Obesity Emerging from Published Science. Int J Environ Res Public Health 2017;14: «PMID: 29194402»PubMed
  95. EFSA Panel on Nutrition, Novel Foods and Food Allergens (NDA), Castenmiller J, de Henauw S, Hirsch-Ernst K ym. Appropriate age range for introduction of complementary feeding into an infant’s diet. EFSA Journal 2019;17:e05780
  96. Pearce J, Langley-Evans SC. The types of food introduced during complementary feeding and risk of childhood obesity: a systematic review. Int J Obes (Lond) 2013;37:477-85 «PMID: 23399778»PubMed
  97. Laine S, Schwab U, Salminen S, Isolauri E. Imeväisen ravitsemuksen merkitys lihavuuden kehittymisessä. Suom Lääkäril 2015;70:37-43
  98. Rolland-Cachera MF, Deheeger M, Maillot M ym. Early adiposity rebound: causes and consequences for obesity in children and adults. Int J Obes (Lond) 2006;30 Suppl 4:S11-7 «PMID: 17133230»PubMed
  99. Lagström H, Hakanen M, Niinikoski H ym. Growth patterns and obesity development in overweight or normal-weight 13-year-old adolescents: the STRIP study. Pediatrics 2008;122:e876-83 «PMID: 18829786»PubMed
  100. Rolland-Cachera MF, Cole TJ. Does the age at adiposity rebound reflect a critical period? Pediatr Obes 2019;14: «PMID: 30253063»PubMed
  101. Mazarello Paes V, Ong KK, Lakshman R. Factors influencing obesogenic dietary intake in young children (0-6 years): systematic review of qualitative evidence. BMJ Open 2015;5:e007396 «PMID: 26377503»PubMed
  102. Psaltopoulou T, Tzanninis S, Ntanasis-Stathopoulos I ym. Prevention and treatment of childhood and adolescent obesity: a systematic review of meta-analyses. World J Pediatr 2019;15:350-381 «PMID: 31313240»PubMed
  103. Kaisari P, Yannakoulia M, Panagiotakos DB. Eating frequency and overweight and obesity in children and adolescents: a meta-analysis. Pediatrics 2013;131:958-67 «PMID: 23569087»PubMed
  104. Eloranta AM, Lindi V, Schwab U ym. Dietary factors associated with overweight and body adiposity in Finnish children aged 6-8 years: the PANIC Study. Int J Obes (Lond) 2012;36:950-5 «PMID: 22665136»PubMed
  105. Dallacker M, Hertwig R, Mata J. Parents' considerable underestimation of sugar and their child's risk of overweight. Int J Obes (Lond) 2018;42:1097-1100 «PMID: 29467501»PubMed
  106. Hammons AJ, Fiese BH. Is frequency of shared family meals related to the nutritional health of children and adolescents? Pediatrics 2011;127:e1565-74 «PMID: 21536618»PubMed
  107. Draper CE, Grobler L, Micklesfield LK ym. Impact of social norms and social support on diet, physical activity and sedentary behaviour of adolescents: a scoping review. Child Care Health Dev 2015;41:654-67 «PMID: 25809525»PubMed
  108. Lobstein T, Dibb S. Evidence of a possible link between obesogenic food advertising and child overweight. Obes Rev 2005;6:203-8 «PMID: 16045635»PubMed
  109. Boyland EJ, Harrold JA, Kirkham TC ym. Food commercials increase preference for energy-dense foods, particularly in children who watch more television. Pediatrics 2011;128:e93-100 «PMID: 21708808»PubMed
  110. Simmonds M, Llewellyn A, Owen CG ym. Predicting adult obesity from childhood obesity: a systematic review and meta-analysis. Obes Rev 2016;17:95-107 «PMID: 26696565»PubMed
  111. Shelton NJ, Knott CS. Association between alcohol calorie intake and overweight and obesity in English adults. Am J Public Health 2014;104:629-31 «PMID: 24524529»PubMed
  112. Sayon-Orea C, Martinez-Gonzalez MA, Bes-Rastrollo M. Alcohol consumption and body weight: a systematic review. Nutr Rev 2011;69:419-31 «PMID: 21790610»PubMed
  113. Traversy G, Chaput JP. Alcohol Consumption and Obesity: An Update. Curr Obes Rep 2015;4:122-30 «PMID: 25741455»PubMed
  114. Sun M, Feng W, Wang F ym. Meta-analysis on shift work and risks of specific obesity types. Obes Rev 2018;19:28-40 «PMID: 28975706»PubMed
  115. Schwartz MW, Seeley RJ, Zeltser LM ym. Obesity Pathogenesis: An Endocrine Society Scientific Statement. Endocr Rev 2017;38:267-296 «PMID: 28898979»PubMed
  116. Chan RS, Woo J. Prevention of overweight and obesity: how effective is the current public health approach. Int J Environ Res Public Health 2010;7:765-83 «PMID: 20617002»PubMed
  117. Utley JM, Affuso O, Rucks AC. Adolescent obesity in contextual settings: a scoping study of multilevel and hierarchical examinations. Clin Obes 2016;6:296-304 «PMID: 27627786»PubMed
  118. Wang Y, Cai L, Wu Y ym. What childhood obesity prevention programmes work? A systematic review and meta-analysis. Obes Rev 2015;16:547-65 «PMID: 25893796»PubMed
  119. World Health Organization. Report of the Commission on Ending Childhood Obesity. Geneva (CH): 2017
  120. Kansallisen lihavuusohjelman ohjelmaryhmä. Lihavuus laskuun – Hyvinvointia ravinnosta ja liikunnasta. Kansallinen lihavuusohjelma 2012–2015. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos (THL). Ohjaus 13/2013. 58. Helsinki 2013
  121. Kansallinen lihavuusohjelma. Lihavuus laskuun – Hyvinvointia ravinnosta ja liikunnasta. Toiminta- ja toimeenpanosuunnitelma 2016–2018. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos (THL). Työpaperi 18/2016. Helsinki 2016
  122. Brown T, Moore TH, Hooper L ym. Interventions for preventing obesity in children. Cochrane Database Syst Rev 2019;7:CD001871 «PMID: 31332776»PubMed
  123. McCrabb S, Lane C, Hall A ym. Scaling-up evidence-based obesity interventions: A systematic review assessing intervention adaptations and effectiveness and quantifying the scale-up penalty. Obes Rev 2019;20:964-982 «PMID: 30868745»PubMed
  124. Panter J, Tanggaard Andersen P, Aro AR ym. Obesity Prevention: A Systematic Review of Setting-Based Interventions from Nordic Countries and the Netherlands. J Obes 2018;2018:7093260 «PMID: 29808116»PubMed
  125. Ward DS, Welker E, Choate A ym. Strength of obesity prevention interventions in early care and education settings: A systematic review. Prev Med 2017;95 Suppl:S37-S52 «PMID: 27693295»PubMed
  126. Li JS, Barnett TA, Goodman E ym. Approaches to the prevention and management of childhood obesity: the role of social networks and the use of social media and related electronic technologies: a scientific statement from the American Heart Association. Circulation 2013;127:260-7 «PMID: 23212719»PubMed
  127. Antwi F, Fazylova N, Garcon MC ym. The effectiveness of web-based programs on the reduction of childhood obesity in school-aged children: A systematic review. JBI Libr Syst Rev 2012;10:1-14 «PMID: 27820152»PubMed
  128. Hakanen M, Lagström H, Kaitosaari T ym. Development of overweight in an atherosclerosis prevention trial starting in early childhood. The STRIP study. Int J Obes (Lond) 2006;30:618-26 «PMID: 16446743»PubMed
  129. Niinikoski H, Lagström H, Jokinen E ym. Impact of repeated dietary counseling between infancy and 14 years of age on dietary intakes and serum lipids and lipoproteins: the STRIP study. Circulation 2007;116:1032-40 «PMID: 17698729»PubMed
  130. Erkkola M, Fogelholm M, Konttinen H, ym. Ruokaympäristön osatekijät ja ohjauskeinot. Valtioneuvoston selvitys- ja tutkimustoiminnan julkaisusarja
  131. Marteau TM. Changing minds about changing behaviour. Lancet 2018;391:116-117 «PMID: 29353612»PubMed
  132. Kolehmainen M, Poutanen K, Absetz P ym. Tuuppaamalla terveyttä:vihjeet vaikuttaviin valintoihin. Suom Lääkäril 2019;74:811-5
  133. Marteau TM, Hollands GJ, Fletcher PC. Changing human behavior to prevent disease: the importance of targeting automatic processes. Science 2012;337:1492-5 «PMID: 22997327»PubMed
  134. Arno A, Thomas S. The efficacy of nudge theory strategies in influencing adult dietary behaviour: a systematic review and meta-analysis. BMC Public Health 2016;16:676 «PMID: 27475752»PubMed
  135. Crockett RA, King SE, Marteau TM ym. Nutritional labelling for healthier food or non-alcoholic drink purchasing and consumption. Cochrane Database Syst Rev 2018;2:CD009315 «PMID: 29482264»PubMed
  136. Cadario R, Chandon P. Which Healthy Eating Nudges Work Best? A Meta-Analysis of Field Experiments. July 2018 Marketing Science (Forthcoming), DOI: 10.2139/ssrn.3090829
  137. Shrestha N, Kukkonen-Harjula KT, Verbeek JH ym. Workplace interventions for reducing sitting at work. Cochrane Database Syst Rev 2018;6:CD010912 «PMID: 29926475»PubMed
  138. NICE. guideline 2015, Preventing excess weight gain. nice.org.uk/guidance/ng7. 2015
  139. RACP. Evidence review on obesity 2018, Action to prevent obesity and reduce its impact across the life course. racp.edu.au/docs. 2018
  140. Ramos Salas X. The ineffectiveness and unintended consequences of the public health war on obesity. Can J Public Health 2015;106:e79-81 «PMID: 25955676»PubMed
  141. Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, Suomen Akatemia. Painopiste preventioon. Konsensuslausuma tarttumattomien sairauksien ehkäisystä. 2017. https://www.duodecim.fi/wp-content/uploads/sites/9/2017/04/Konsensuslausuma-2017.pdf «https://www.duodecim.fi/wp-content/uploads/sites/9/2017/04/Konsensuslausuma-2017.pdf»21
  142. Lindström J, Peltonen M, Eriksson JG ym. Improved lifestyle and decreased diabetes risk over 13 years: long-term follow-up of the randomised Finnish Diabetes Prevention Study (DPS). Diabetologia 2013;56:284-93 «PMID: 23093136»PubMed
  143. Swinburn BA, Kraak VI, Allender S ym. The Global Syndemic of Obesity, Undernutrition, and Climate Change: The Lancet Commission report. Lancet 2019;393:791-846 «PMID: 30700377»PubMed
  144. World Health Organization. Global action plan on physical activity 2018–2030: more active people for a healthier world. Geneva: 2018; https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/272722/9789241514187-eng.pdf «https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/272722/9789241514187-eng.pdf»22
  145. Valtion ravitsemusneuvottelukunta. Terveyttä ruoasta. Suomalaiset ravitsemussuositukset 2014. 5. korjattu painos. PunaMusta Oy: Helsinki 2018
  146. Kanerva N, Harald K, Männistö S ym. Adherence to the healthy Nordic diet is associated with weight change during 7 years of follow-up. Br J Nutr 2018;120:101-110 «PMID: 29936927»PubMed
  147. Schlesinger S, Neuenschwander M, Schwedhelm C ym. Food Groups and Risk of Overweight, Obesity, and Weight Gain: A Systematic Review and Dose-Response Meta-Analysis of Prospective Studies. Adv Nutr 2019;10:205-218 «PMID: 30801613»PubMed
  148. Scaglioni S, De Cosmi V, Ciappolino V ym. Factors Influencing Children's Eating Behaviours. Nutrients 2018;10: «PMID: 29857549»PubMed
  149. DeCosta P, Møller P, Frøst MB ym. Changing children's eating behaviour - A review of experimental research. Appetite 2017;113:327-357 «PMID: 28286164»PubMed
  150. Small L, Lane H, Vaughan L ym. A systematic review of the evidence: the effects of portion size manipulation with children and portion education/training interventions on dietary intake with adults. Worldviews Evid Based Nurs 2013;10:69-81 «PMID: 22703240»PubMed
  151. Valtion ravitsemusneuvottelukunta ja Terveyden ja hyvinvoinninlaitos. Syödään yhdessä – ruokasuositukset lapsiperheille. 2. uudistettu painos. Terveyden ja hyvinvoinninlaitoksen julkaisu (Kide-sarja). www.vrn.fi. PunaMusta Oy; Helsinki 2019
  152. Mustonen S, Tuorila H. Sensory education decreases food neophobia score and encourages trying unfamiliar foods in 8–12-year-old children. . Food Qual Prefer 2010;21:353-60
  153. Blondin SA, Anzman-Frasca S, Djang HC ym. Breakfast consumption and adiposity among children and adolescents: an updated review of the literature. Pediatr Obes 2016;11:333-48 «PMID: 26842913»PubMed
  154. Dallacker M, Hertwig R, Mata J. The frequency of family meals and nutritional health in children: a meta-analysis. Obes Rev 2018;19:638-653 «PMID: 29334693»PubMed
  155. Sievert K, Hussain SM, Page MJ ym. Effect of breakfast on weight and energy intake: systematic review and meta-analysis of randomised controlled trials. BMJ 2019;364:l42 «PMID: 30700403»PubMed
  156. Nelimarkka K, Raulio S, Saarela A ym. Minä valitsen ja ympäristö tukee. Asiakkaiden ruokavalinnat henkilöstöravintolassa. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos (THL). Työpaperi 4/2018. Helsinki 2018
  157. Kongsbak I, Rohden Skov L, Køpke Nielsen B ym.  Increasing fruit and vegetable intake among male university students in an ad libitum buffet setting: A choice architectural nudge intervention. Food Quality and Preference 2016;49:183-8
  158. Sosiaali- ja terveysministeriö. Istu vähemmän - voi paremmin. Kansalliset suositukset istumisen vähentämiseen. Sosiaali- ja terveysministeriön julkaisu. Edita Prima, Helsinki 2015
  159. Council on Sports Medicine and Fitness., Council on School Health.. Active healthy living: prevention of childhood obesity through increased physical activity. Pediatrics 2006;117:1834-42 «PMID: 16651347»PubMed
  160. Wu L, Sun S, He Y ym. The effect of interventions targeting screen time reduction: A systematic review and meta-analysis. Medicine (Baltimore) 2016;95:e4029 «PMID: 27399085»PubMed
  161. Varhaisvuosien fyysisen aktiivisuuden suositukset 2016. Iloa, leikkiä ja yhdessä tekemistä. Opetus- ja kulttuuriministeriö 2016: 21, http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-263-410-8 «http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-263-410-8»23
  162. Opetusministeriö ja Nuori Suomi. Fyysisen aktiivisuuden suositus kouluikäisille 7–18-vuotiaille. Helsinki 2008
  163. 2018 Physical Activity Guidelines Advisory Committee. 2018 Physical Activity Guidelines Advisory Committee Scientific Report. Washington, DC: US Department of Health and Human Services 2018; https://health.gov/paguidelines/second-edition/report.aspx «https://health.gov/paguidelines/second-edition/report.aspx»24
  164. Ramires VV, Dumith SC, Gonçalves H. Longitudinal Association Between Physical Activity and Body Fat During Adolescence: A Systematic Review. J Phys Act Health 2015;12:1344-58 «PMID: 25409296»PubMed
  165. The Department of Health and Human Services. The Physical Activity Guidelines for Americans. 2018; https://health.gov/paguidelines/second-edition/pdf/Physical_Activity_Guidelines_2nd_edition.pdf «https://health.gov/paguidelines/second-edition/pdf/Physical_Activity_Guidelines_2nd_edition.pdf»25
  166. Liikunta. Käypä hoito -suositus.  Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Käypä hoito -johtoryhmän asettama työryhmä. (viitattu 18.09.2018). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim 2016
  167. King A, ym. Part F. Chapter 5. Cardiometabolic health and prevention of weight gain. Kirjassa: 2018 Physical Activity Guidelines Advisory Committee Scientific Report  . Washington, DC: U S Department of Health and Human Services 2018;S. F5-1-F-5-36,https://health.gov/paguidelines/second-edition/report.aspx
  168. Hirshkowitz M, Whiton K, Albert SM ym. National Sleep Foundation's updated sleep duration recommendations: final report. Sleep Health 2015;1:233-243 «PMID: 29073398»PubMed
  169. Griffiths LJ, Parsons TJ, Hill AJ. Self-esteem and quality of life in obese children and adolescents: a systematic review. Int J Pediatr Obes 2010;5:282-304 «PMID: 20210677»PubMed
  170. Tsiros MD, Olds T, Buckley JD ym. Health-related quality of life in obese children and adolescents. Int J Obes (Lond) 2009;33:387-400 «PMID: 19255583»PubMed
  171. Ul-Haq Z, Mackay DF, Fenwick E ym. Meta-analysis of the association between body mass index and health-related quality of life among children and adolescents, assessed using the pediatric quality of life inventory index. J Pediatr 2013;162:280-6.e1 «PMID: 22959137»PubMed
  172. Sanders RH, Han A, Baker JS ym. Childhood obesity and its physical and psychological co-morbidities: a systematic review of Australian children and adolescents. Eur J Pediatr 2015;174:715-46 «PMID: 25922141»PubMed
  173. Kim TJ, Roesler NM, von dem Knesebeck O. Causation or selection - examining the relation between education and overweight/obesity in prospective observational studies: a meta-analysis. Obes Rev 2017;18:660-672 «PMID: 28401630»PubMed
  174. Kim TJ, von dem Knesebeck O. Income and obesity: what is the direction of the relationship? A systematic review and meta-analysis. BMJ Open 2018;8:e019862 «PMID: 29306894»PubMed
  175. Puhl RM, King KM. Weight discrimination and bullying. Best Pract Res Clin Endocrinol Metab 2013;27:117-27 «PMID: 23731874»PubMed
  176. Rankin J, Matthews L, Cobley S ym. Psychological consequences of childhood obesity: psychiatric comorbidity and prevention. Adolesc Health Med Ther 2016;7:125-146 «PMID: 27881930»PubMed
  177. Phelan SM, Burgess DJ, Yeazel MW ym. Impact of weight bias and stigma on quality of care and outcomes for patients with obesity. Obes Rev 2015;16:319-26 «PMID: 25752756»PubMed
  178. Harjunen H. 2009. Women and Fat. Approaches to the Social Study of Fatness. Jyväskylä Studies in Education, Psychology and Social Research 379. Jyväskylä: University of Jyväskylä
  179. Mattsson N, Rönnemaa T, Juonala M ym. Childhood predictors of the metabolic syndrome in adulthood. The Cardiovascular Risk in Young Finns Study. Ann Med 2008;40:542-52 «PMID: 18728920»PubMed
  180. Callo Quinte G, Barros F, Gigante DP ym. Overweight trajectory and cardio metabolic risk factors in young adults. BMC Pediatr 2019;19:75 «PMID: 30857546»PubMed
  181. Juonala M, Viikari JS, Raitakari OT. Main findings from the prospective Cardiovascular Risk in Young Finns Study. Curr Opin Lipidol 2013;24:57-64 «PMID: 23069987»PubMed
  182. Juonala M, Magnussen CG, Berenson GS ym. Childhood adiposity, adult adiposity, and cardiovascular risk factors. N Engl J Med 2011;365:1876-85 «PMID: 22087679»PubMed
  183. Skinner AC, Mayer ML, Flower K ym. Using BMI to determine cardiovascular risk in childhood: how do the BMI cutoffs fare? Pediatrics 2009;124:e905-12 «PMID: 19858150»PubMed
  184. Zimmet P, Alberti G, Kaufman F ym. The metabolic syndrome in children and adolescents. Lancet 2007;369:2059-61 «PMID: 17586288»PubMed
  185. Huerta MG, Roemmich JN, Kington ML ym. Magnesium deficiency is associated with insulin resistance in obese children. Diabetes Care 2005;28:1175-81 «PMID: 15855585»PubMed
  186. Krekoukia M, Nassis GP, Psarra G ym. Elevated total and central adiposity and low physical activity are associated with insulin resistance in children. Metabolism 2007;56:206-13 «PMID: 17224334»PubMed
  187. Reinehr T, Toschke AM. Onset of puberty and cardiovascular risk factors in untreated obese children and adolescents: a 1-year follow-up study. Arch Pediatr Adolesc Med 2009;163:709-15 «PMID: 19652102»PubMed
  188. Codoñer-Franch P, Tavárez-Alonso S, Murria-Estal R ym. Nitric oxide production is increased in severely obese children and related to markers of oxidative stress and inflammation. Atherosclerosis 2011;215:475-80 «PMID: 21300354»PubMed
  189. Chen W, Srinivasan SR, Li S ym. Metabolic syndrome variables at low levels in childhood are beneficially associated with adulthood cardiovascular risk: the Bogalusa Heart Study. Diabetes Care 2005;28:126-31 «PMID: 15616245»PubMed
  190. Shah S, Kublaoui BM, Oden JD ym. Screening for type 2 diabetes in obese youth. Pediatrics 2009;124:573-9 «PMID: 19620188»PubMed
  191. Lee JM, Okumura MJ, Davis MM ym. Prevalence and determinants of insulin resistance among U.S. adolescents: a population-based study. Diabetes Care 2006;29:2427-32 «PMID: 17065679»PubMed
  192. Viner RM, Segal TY, Lichtarowicz-Krynska E ym. Prevalence of the insulin resistance syndrome in obesity. Arch Dis Child 2005;90:10-4 «PMID: 15613503»PubMed
  193. Wabitsch M, Hauner H, Hertrampf M ym. Type II diabetes mellitus and impaired glucose regulation in Caucasian children and adolescents with obesity living in Germany. Int J Obes Relat Metab Disord 2004;28:307-13 «PMID: 14724655»PubMed
  194. Saha MT, Keskinen P, Veijola R ym. [Is type 2 diabetes a threat even for Finnish children?]. Duodecim 2003;119:1419-23 «PMID: 14502817»PubMed
  195. Sinha R, Fisch G, Teague B ym. Prevalence of impaired glucose tolerance among children and adolescents with marked obesity. N Engl J Med 2002;346:802-10 «PMID: 11893791»PubMed
  196. Shalitin S, Abrahami M, Lilos P ym. Insulin resistance and impaired glucose tolerance in obese children and adolescents referred to a tertiary-care center in Israel. Int J Obes (Lond) 2005;29:571-8 «PMID: 15889115»PubMed
  197. Uçkun-Kitapçi A, Teziç T, Firat S ym. Obesity and type 2 diabetes mellitus: a population-based study of adolescents. J Pediatr Endocrinol Metab 2004;17:1633-40 «PMID: 15645697»PubMed
  198. Brickman WJ, Huang J, Silverman BL ym. Acanthosis nigricans identifies youth at high risk for metabolic abnormalities. J Pediatr 2010;156:87-92 «PMID: 19796772»PubMed
  199. Yu EL, Golshan S, Harlow KE ym. Prevalence of Nonalcoholic Fatty Liver Disease in Children with Obesity. J Pediatr 2019;207:64-70 «PMID: 30559024»PubMed
  200. Bender R, Jöckel KH, Trautner C ym. Effect of age on excess mortality in obesity. JAMA 1999;281:1498-504 «PMID: 10227319»PubMed
  201. Jung RT. Obesity as a disease. Br Med Bull 1997;53:307-21 «PMID: 9246838»PubMed
  202. Lehtovirta M, Pietiläinen KH, Levälahti E ym. Evidence that BMI and type 2 diabetes share only a minor fraction of genetic variance: a follow-up study of 23,585 monozygotic and dizygotic twins from the Finnish Twin Cohort Study. Diabetologia 2010;53:1314-21 «PMID: 20401462»PubMed
  203. Guh DP, Zhang W, Bansback N ym. The incidence of co-morbidities related to obesity and overweight: a systematic review and meta-analysis. BMC Public Health 2009;9:88 «PMID: 19320986»PubMed
  204. Loomis AK, Kabadi S, Preiss D ym. Body Mass Index and Risk of Nonalcoholic Fatty Liver Disease: Two Electronic Health Record Prospective Studies. J Clin Endocrinol Metab 2016;101:945-52 «PMID: 26672639»PubMed
  205. Scheen AJ, Luyckx FH. Obesity and liver disease. Best Pract Res Clin Endocrinol Metab 2002;16:703-16 «PMID: 12468416»PubMed
  206. Tufik S, Santos-Silva R, Taddei JA ym. Obstructive sleep apnea syndrome in the Sao Paulo Epidemiologic Sleep Study. Sleep Med 2010;11:441-6 «PMID: 20362502»PubMed
  207. Bixler EO, Vgontzas AN, Lin HM ym. Prevalence of sleep-disordered breathing in women: effects of gender. Am J Respir Crit Care Med 2001;163:608-13 «PMID: 11254512»PubMed
  208. Wilson PW, D'Agostino RB, Sullivan L ym. Overweight and obesity as determinants of cardiovascular risk: the Framingham experience. Arch Intern Med 2002;162:1867-72 «PMID: 12196085»PubMed
  209. Romero-Corral A, Montori VM, Somers VK ym. Association of bodyweight with total mortality and with cardiovascular events in coronary artery disease: a systematic review of cohort studies. Lancet 2006;368:666-78 «PMID: 16920472»PubMed
  210. Zheng H, Chen C. Body mass index and risk of knee osteoarthritis: systematic review and meta-analysis of prospective studies. BMJ Open 2015;5:e007568 «PMID: 26656979»PubMed
  211. Mokdad AH, Ford ES, Bowman BA ym. Prevalence of obesity, diabetes, and obesity-related health risk factors, 2001. JAMA 2003;289:76-9 «PMID: 12503980»PubMed
  212. Aune D, Norat T, Vatten LJ. Body mass index and the risk of gout: a systematic review and dose-response meta-analysis of prospective studies. Eur J Nutr 2014;53:1591-601 «PMID: 25209031»PubMed
  213. Everhart JE. Contributions of obesity and weight loss to gallstone disease. Ann Intern Med 1993;119:1029-35 «PMID: 8214980»PubMed
  214. Ageno W, Becattini C, Brighton T ym. Cardiovascular risk factors and venous thromboembolism: a meta-analysis. Circulation 2008;117:93-102 «PMID: 18086925»PubMed
  215. Loef M, Walach H. Midlife obesity and dementia: meta-analysis and adjusted forecast of dementia prevalence in the United States and China. Obesity (Silver Spring) 2013;21:E51-5 «PMID: 23401370»PubMed
  216. Whitmer RA, Gustafson DR, Barrett-Connor E ym. Central obesity and increased risk of dementia more than three decades later. Neurology 2008;71:1057-64 «PMID: 18367704»PubMed
  217. Kivipelto M, Ngandu T, Fratiglioni L ym. Obesity and vascular risk factors at midlife and the risk of dementia and Alzheimer disease. Arch Neurol 2005;62:1556-60 «PMID: 16216938»PubMed
  218. Beuther DA, Sutherland ER. Overweight, obesity, and incident asthma: a meta-analysis of prospective epidemiologic studies. Am J Respir Crit Care Med 2007;175:661-6 «PMID: 17234901»PubMed
  219. Wanahita N, Messerli FH, Bangalore S ym. Atrial fibrillation and obesity--results of a meta-analysis. Am Heart J 2008;155:310-5 «PMID: 18215602»PubMed
  220. Wang Y, Chen X, Song Y ym. Association between obesity and kidney disease: a systematic review and meta-analysis. Kidney Int 2008;73:19-33 «PMID: 17928825»PubMed
  221. Bhaskaran K, Douglas I, Forbes H ym. Body-mass index and risk of 22 specific cancers: a population-based cohort study of 5·24 million UK adults. Lancet 2014;384:755-65 «PMID: 25129328»PubMed
  222. Basen-Engquist K, Chang M. Obesity and cancer risk: recent review and evidence. Curr Oncol Rep 2011;13:71-6 «PMID: 21080117»PubMed
  223. MacInnis RJ, English DR. Body size and composition and prostate cancer risk: systematic review and meta-regression analysis. Cancer Causes Control 2006;17:989-1003 «PMID: 16933050»PubMed
  224. Berrington de Gonzalez A, Sweetland S, Spencer E. A meta-analysis of obesity and the risk of pancreatic cancer. Br J Cancer 2003;89:519-23 «PMID: 12888824»PubMed
  225. Kalliala I, Markozannes G, Gunter MJ ym. Obesity and gynaecological and obstetric conditions: umbrella review of the literature. BMJ 2017;359:j4511 «PMID: 29074629»PubMed
  226. Larsson SC, Wolk A. Overweight and obesity and incidence of leukemia: a meta-analysis of cohort studies. Int J Cancer 2008;122:1418-21 «PMID: 18027857»PubMed
  227. Bergström A, Hsieh CC, Lindblad P ym. Obesity and renal cell cancer--a quantitative review. Br J Cancer 2001;85:984-90 «PMID: 11592770»PubMed
  228. Wolk A, Gridley G, Svensson M ym. A prospective study of obesity and cancer risk (Sweden). Cancer Causes Control 2001;12:13-21 «PMID: 11227921»PubMed
  229. Harvie M, Hooper L, Howell AH. Central obesity and breast cancer risk: a systematic review. Obes Rev 2003;4:157-73 «PMID: 12916817»PubMed
  230. Kubo A, Corley DA. Body mass index and adenocarcinomas of the esophagus or gastric cardia: a systematic review and meta-analysis. Cancer Epidemiol Biomarkers Prev 2006;15:872-8 «PMID: 16702363»PubMed
  231. Larsson SC, Wolk A. Obesity and the risk of gallbladder cancer: a meta-analysis. Br J Cancer 2007;96:1457-61 «PMID: 17375043»PubMed
  232. Luppino FS, de Wit LM, Bouvy PF ym. Overweight, obesity, and depression: a systematic review and meta-analysis of longitudinal studies. Arch Gen Psychiatry 2010;67:220-9 «PMID: 20194822»PubMed
  233. Mannan M, Mamun A, Doi S ym. Is there a bi-directional relationship between depression and obesity among adult men and women? Systematic review and bias-adjusted meta analysis. Asian J Psychiatr 2016;21:51-66 «PMID: 27208458»PubMed
  234. Pereira-Miranda E, Costa PRF, Queiroz VAO ym. Overweight and Obesity Associated with Higher Depression Prevalence in Adults: A Systematic Review and Meta-Analysis. J Am Coll Nutr 2017;36:223-233 «PMID: 28394727»PubMed
  235. Onyike CU, Crum RM, Lee HB ym. Is obesity associated with major depression? Results from the Third National Health and Nutrition Examination Survey. Am J Epidemiol 2003;158:1139-47 «PMID: 14652298»PubMed
  236. Raskauden ehkäisy. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Suomen Gynekologiyhdistyksen ja Suomen Yleislääketieteen Yhdistyksen asettama työryhmä.  (viitattu 4.2.2020). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 2017
  237. Laitinen J, Taponen S, Martikainen H ym. Body size from birth to adulthood as a predictor of self-reported polycystic ovary syndrome symptoms. Int J Obes Relat Metab Disord 2003;27:710-5 «PMID: 12833115»PubMed
  238. Lim SS, Davies MJ, Norman RJ ym. Overweight, obesity and central obesity in women with polycystic ovary syndrome: a systematic review and meta-analysis. Hum Reprod Update 2012;18:618-37 «PMID: 22767467»PubMed
  239. Lim SS, Norman RJ, Davies MJ ym. The effect of obesity on polycystic ovary syndrome: a systematic review and meta-analysis. Obes Rev 2013;14:95-109 «PMID: 23114091»PubMed
  240. Wise MR, Jordan V, Lagas A ym. Obesity and endometrial hyperplasia and cancer in premenopausal women: A systematic review. Am J Obstet Gynecol 2016;214:689.e1-689.e17 «PMID: 26829507»PubMed
  241. Rich-Edwards JW, Goldman MB, Willett WC ym. Adolescent body mass index and infertility caused by ovulatory disorder. Am J Obstet Gynecol 1994;171:171-7 «PMID: 8030695»PubMed
  242. Grodstein F, Goldman MB, Cramer DW. Body mass index and ovulatory infertility. Epidemiology 1994;5:247-50 «PMID: 8173001»PubMed
  243. van der Steeg JW, Steures P, Eijkemans MJ ym. Obesity affects spontaneous pregnancy chances in subfertile, ovulatory women. Hum Reprod 2008;23:324-8 «PMID: 18077317»PubMed
  244. Luke B, Brown MB, Stern JE ym. Female obesity adversely affects assisted reproductive technology (ART) pregnancy and live birth rates. Hum Reprod 2011;26:245-52 «PMID: 21071489»PubMed
  245. Nguyen RH, Wilcox AJ, Skjaerven R ym. Men's body mass index and infertility. Hum Reprod 2007;22:2488-93 «PMID: 17636282»PubMed
  246. Petersen GL, Schmidt L, Pinborg A ym. The influence of female and male body mass index on live births after assisted reproductive technology treatment: a nationwide register-based cohort study. Fertil Steril 2013;99:1654-62 «PMID: 23394781»PubMed
  247. Stothard KJ, Tennant PW, Bell R ym. Maternal overweight and obesity and the risk of congenital anomalies: a systematic review and meta-analysis. JAMA 2009;301:636-50 «PMID: 19211471»PubMed
  248. Persson M, Cnattingius S, Villamor E ym. Risk of major congenital malformations in relation to maternal overweight and obesity severity: cohort study of 1.2 million singletons. BMJ 2017;357:j2563 «PMID: 28615173»PubMed
  249. Brite J, Laughon SK, Troendle J ym. Maternal overweight and obesity and risk of congenital heart defects in offspring. Int J Obes (Lond) 2014;38:878-82 «PMID: 24362506»PubMed
  250. Metwally M, Ong KJ, Ledger WL ym. Does high body mass index increase the risk of miscarriage after spontaneous and assisted conception? A meta-analysis of the evidence. Fertil Steril 2008;90:714-26 «PMID: 18068166»PubMed
  251. Torloni MR, Betrán AP, Horta BL ym. Prepregnancy BMI and the risk of gestational diabetes: a systematic review of the literature with meta-analysis. Obes Rev 2009;10:194-203 «PMID: 19055539»PubMed
  252. Santos S, Voerman E, Amiano P ym. Impact of maternal body mass index and gestational weight gain on pregnancy complications: an individual participant data meta-analysis of European, North American and Australian cohorts. BJOG 2019;126:984-995 «PMID: 30786138»PubMed
  253. Raskausdiabetes. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Suomen Diabetesliiton lääkärineuvoston ja Suomen Gynekologiyhdistys ry:n asettama työryhmä. (viitattu 21.09.2018). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim 2013
  254. Chu SY, Callaghan WM, Kim SY ym. Maternal obesity and risk of gestational diabetes mellitus. Diabetes Care 2007;30:2070-6 «PMID: 17416786»PubMed
  255. HAPO Study Cooperative Research Group. Hyperglycaemia and Adverse Pregnancy Outcome (HAPO) Study: associations with maternal body mass index. BJOG 2010;117:575-84 «PMID: 20089115»PubMed
  256. Denison FC, Norwood P, Bhattacharya S ym. Association between maternal body mass index during pregnancy, short-term morbidity, and increased health service costs: a population-based study. BJOG 2014;121:72-81; discussion 82 «PMID: 24102880»PubMed
  257. Wang Z, Wang P, Liu H ym. Maternal adiposity as an independent risk factor for pre-eclampsia: a meta-analysis of prospective cohort studies. Obes Rev 2013;14:508-21 «PMID: 23530552»PubMed
  258. Cnattingius S, Villamor E, Johansson S ym. Maternal obesity and risk of preterm delivery. JAMA 2013;309:2362-70 «PMID: 23757084»PubMed
  259. Marchi J, Berg M, Dencker A ym. Risks associated with obesity in pregnancy, for the mother and baby: a systematic review of reviews. Obes Rev 2015;16:621-38 «PMID: 26016557»PubMed
  260. Räisänen S, Gissler M, Saari J ym. Contribution of risk factors to extremely, very and moderately preterm births - register-based analysis of 1,390,742 singleton births. PLoS One 2013;8:e60660 «PMID: 23577142»PubMed
  261. Heslehurst N, Vieira R, Hayes L ym. Maternal body mass index and post-term birth: a systematic review and meta-analysis. Obes Rev 2017;18:293-308 «PMID: 28085991»PubMed
  262. Robinson HE, O'Connell CM, Joseph KS ym. Maternal outcomes in pregnancies complicated by obesity. Obstet Gynecol 2005;106:1357-64 «PMID: 16319263»PubMed
  263. Anderson V, Chaboyer W, Gillespie B. The relationship between obesity and surgical site infections in women undergoing caesarean sections: an integrative review. Midwifery 2013;29:1331-8 «PMID: 23415366»PubMed
  264. Pallasmaa N, Ekblad U, Aitokallio-Tallberg A ym. Cesarean delivery in Finland: maternal complications and obstetric risk factors. Acta Obstet Gynecol Scand 2010;89:896-902 «PMID: 20583935»PubMed
  265. Dresner M, Brocklesby J, Bamber J. Audit of the influence of body mass index on the performance of epidural analgesia in labour and the subsequent mode of delivery. BJOG 2006;113:1178-81 «PMID: 16972861»PubMed
  266. Vricella LK, Louis JM, Mercer BM ym. Impact of morbid obesity on epidural anesthesia complications in labor. Am J Obstet Gynecol 2011;205:370.e1-6 «PMID: 21864821»PubMed
  267. von Ungern-Sternberg BS, Regli A, Bucher E ym. Impact of spinal anaesthesia and obesity on maternal respiratory function during elective Caesarean section. Anaesthesia 2004;59:743-9 «PMID: 15270963»PubMed
  268. Larsen TB, Sørensen HT, Gislum M ym. Maternal smoking, obesity, and risk of venous thromboembolism during pregnancy and the puerperium: a population-based nested case-control study. Thromb Res 2007;120:505-9 «PMID: 17257657»PubMed
  269. Butwick AJ, Bentley J, Leonard SA ym. Prepregnancy maternal body mass index and venous thromboembolism: a population-based cohort study. BJOG 2019;126:581-588 «PMID: 30500109»PubMed
  270. Blondon M, Harrington LB, Boehlen F ym. Pre-pregnancy BMI, delivery BMI, gestational weight gain and the risk of postpartum venous thrombosis. Thromb Res 2016;145:151-6 «PMID: 27421192»PubMed
  271. Lindam A, Johansson S, Stephansson O ym. High Maternal Body Mass Index in Early Pregnancy and Risks of Stillbirth and Infant Mortality-A Population-Based Sibling Study in Sweden. Am J Epidemiol 2016;184:98-105 «PMID: 27358265»PubMed
  272. Persson M, Johansson S, Villamor E ym. Maternal overweight and obesity and risks of severe birth-asphyxia-related complications in term infants: a population-based cohort study in Sweden. PLoS Med 2014;11:e1001648 «PMID: 24845218»PubMed
  273. Villamor E, Tedroff K, Peterson M ym. Association Between Maternal Body Mass Index in Early Pregnancy and Incidence of Cerebral Palsy. JAMA 2017;317:925-936 «PMID: 28267854»PubMed
  274. Aune D, Saugstad OD, Henriksen T ym. Maternal body mass index and the risk of fetal death, stillbirth, and infant death: a systematic review and meta-analysis. JAMA 2014;311:1536-46 «PMID: 24737366»PubMed
  275. Lisonkova S, Muraca GM, Potts J ym. Association Between Prepregnancy Body Mass Index and Severe Maternal Morbidity. JAMA 2017;318:1777-1786 «PMID: 29136442»PubMed
  276. Troiano RP, Frongillo EA Jr, Sobal J ym. The relationship between body weight and mortality: a quantitative analysis of combined information from existing studies. Int J Obes Relat Metab Disord 1996;20:63-75 «PMID: 8788324»PubMed
  277. McGee DL, Diverse Populations Collaboration.. Body mass index and mortality: a meta-analysis based on person-level data from twenty-six observational studies. Ann Epidemiol 2005;15:87-97 «PMID: 15652713»PubMed
  278. Yu E, Ley SH, Manson JE ym. Weight History and All-Cause and Cause-Specific Mortality in Three Prospective Cohort Studies. Ann Intern Med 2017;166:613-620 «PMID: 28384755»PubMed
  279. Xu H, Cupples LA, Stokes A ym. Association of Obesity With Mortality Over 24 Years of Weight History: Findings From the Framingham Heart Study. JAMA Netw Open 2018;1:e184587 «PMID: 30646366»PubMed
  280. Aune D, Sen A, Prasad M ym. BMI and all cause mortality: systematic review and non-linear dose-response meta-analysis of 230 cohort studies with 3.74 million deaths among 30.3 million participants. BMJ 2016;353:i2156 «PMID: 27146380»PubMed
  281. Lee DH, Keum N, Hu FB ym. Predicted lean body mass, fat mass, and all cause and cause specific mortality in men: prospective US cohort study. BMJ 2018;362:k2575 «PMID: 29970408»PubMed
  282. Stevens J, Cai J, Pamuk ER ym. The effect of age on the association between body-mass index and mortality. N Engl J Med 1998;338:1-7 «PMID: 9414324»PubMed
  283. Bhaskaran K, Dos-Santos-Silva I, Leon DA ym. Association of BMI with overall and cause-specific mortality: a population-based cohort study of 3·6 million adults in the UK. Lancet Diabetes Endocrinol 2018;6:944-953 «PMID: 30389323»PubMed
  284. Han TS, van Leer EM, Seidell JC ym. Waist circumference action levels in the identification of cardiovascular risk factors: prevalence study in a random sample. BMJ 1995;311:1401-5 «PMID: 8520275»PubMed
  285. Lemieux S, Prud'homme D, Bouchard C ym. A single threshold value of waist girth identifies normal-weight and overweight subjects with excess visceral adipose tissue. Am J Clin Nutr 1996;64:685-93 «PMID: 8901786»PubMed
  286. Tankó LB, Bagger YZ, Qin G ym. Enlarged waist combined with elevated triglycerides is a strong predictor of accelerated atherogenesis and related cardiovascular mortality in postmenopausal women. Circulation 2005;111:1883-90 «PMID: 15837940»PubMed
  287. Lee CD, Blair SN, Jackson AS. Cardiorespiratory fitness, body composition, and all-cause and cardiovascular disease mortality in men. Am J Clin Nutr 1999;69:373-80 «PMID: 10075319»PubMed
  288. Kennedy AB, Lavie CJ, Blair SN. Fitness or Fatness: Which Is More Important? JAMA 2018;319:231-232 «PMID: 29340689»PubMed
  289. Mikkelsen KL, Heitmann BL, Keiding N ym. Independent effects of stable and changing body weight on total mortality. Epidemiology 1999;10:671-8 «PMID: 10535779»PubMed
  290. Flynn JT, Kaelber DC, Baker-Smith CM ym. SUBCOMMITTEE ON SCREENING AND MANAGEMENT OF HIGH BLOOD PRESSURE IN CHILDREN. Clinical Practice Guideline for Screening and Management of High Blood Pressure in Children and Adolescents. Pediatrics 2017;140:e20171904 «PMID: 29192011»PubMed
  291. Expert Panel on Integrated Guidelines for Cardiovascular Health and Risk Reduction in Children and Adolescents., National Heart, Lung, and Blood Institute.. Expert panel on integrated guidelines for cardiovascular health and risk reduction in children and adolescents: summary report. Pediatrics 2011;128 Suppl 5:S213-56 «PMID: 22084329»PubMed
  292. American Diabetes Association.. 2. Classification and Diagnosis of Diabetes: Standards of Medical Care in Diabetes-2019. Diabetes Care 2019;42:S13-S28 «PMID: 30559228»PubMed
  293. Rose SA, Poynter PS, Anderson JW ym. Physician weight loss advice and patient weight loss behavior change: a literature review and meta-analysis of survey data. Int J Obes (Lond) 2013;37:118-28 «PMID: 22450855»PubMed
  294. Stanford FC, Kyle TK. Respectful Language and Care in Childhood Obesity. JAMA Pediatr 2018;172:1001-1002 «PMID: 30193352»PubMed
  295. Bradbury D, Chisholm A, Watson PM ym. Barriers and facilitators to health care professionals discussing child weight with parents: A meta-synthesis of qualitative studies. Br J Health Psychol 2018;23:701-722 «PMID: 29700900»PubMed
  296. Lundahl A, Kidwell KM, Nelson TD. Parental underestimates of child weight: a meta-analysis. Pediatrics 2014;133:e689-703 «PMID: 24488736»PubMed
  297. Zolnierek KB, Dimatteo MR. Physician communication and patient adherence to treatment: a meta-analysis. Med Care 2009;47:826-34 «PMID: 19584762»PubMed
  298. Charlton CR, Dearing KS, Berry JA ym. Nurse practitioners' communication styles and their impact on patient outcomes: an integrated literature review. J Am Acad Nurse Pract 2008;20:382-8 «PMID: 18638178»PubMed
  299. McPherson AC, Hamilton J, Kingsnorth S ym. Communicating with children and families about obesity and weight-related topics: a scoping review of best practices. Obes Rev 2017;18:164-182 «PMID: 27888564»PubMed
  300. Kelleher E, Davoren MP, Harrington JM ym. Barriers and facilitators to initial and continued attendance at community-based lifestyle programmes among families of overweight and obese children: a systematic review. Obes Rev 2017;18:183-194 «PMID: 27862851»PubMed
  301. Hayes JF, Fitzsimmons-Craft EE, Karam AM ym. Disordered Eating Attitudes and Behaviors in Youth with Overweight and Obesity: Implications for Treatment. Curr Obes Rep 2018;7:235-246 «PMID: 30069717»PubMed
  302. Golden NH, Schneider M, Wood C ym. Preventing Obesity and Eating Disorders in Adolescents. Pediatrics 2016;138: «PMID: 27550979»PubMed
  303. US Preventive Services Task Force., Grossman DC, Bibbins-Domingo K ym. Screening for Obesity in Children and Adolescents: US Preventive Services Task Force Recommendation Statement. JAMA 2017;317:2417-2426 «PMID: 28632874»PubMed
  304. Stewart L, Reilly JJ, Hughes AR. Evidence-based behavioral treatment of obesity in children and adolescents. Child Adolesc Psychiatr Clin N Am 2009;18:189-98 «PMID: 19014866»PubMed
  305. Braet C, O'Malley G, Weghuber D ym. The assessment of eating behaviour in children who are obese: a psychological approach. A position paper from the European childhood obesity group. Obes Facts 2014;7:153-64 «PMID: 24820848»PubMed
  306. Beyerlein A, Uusitalo UM, Virtanen SM ym. Intake of Energy and Protein is Associated with Overweight Risk at Age 5.5 Years: Results from the Prospective TEDDY Study. Obesity (Silver Spring) 2017;25:1435-1441 «PMID: 28650578»PubMed
  307. Pimpin L, Jebb SA, Johnson L ym. Sources and pattern of protein intake and risk of overweight or obesity in young UK twins. Br J Nutr 2018;120:820-829 «PMID: 30132433»PubMed
  308. STM. ISTU VÄHEMMÄN – VOI PAREMMIN! Kansalliset suositukset istumisen vähentämiseen. 2015;1. painos: http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-00-3726-0 «http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-00-3726-0»26
  309. Ohayon M, Wickwire EM, Hirshkowitz M ym. National Sleep Foundation's sleep quality recommendations: first report. Sleep Health 2017;3:6-19 «PMID: 28346153»PubMed
  310. Tylka TL, Annunziato RA, Burgard D ym. The weight-inclusive versus weight-normative approach to health: evaluating the evidence for prioritizing well-being over weight loss. J Obes 2014;2014:983495 «PMID: 25147734»PubMed
  311. Ulian MD, Aburad L, da Silva Oliveira MS ym. Effects of health at every size® interventions on health-related outcomes of people with overweight and obesity: a systematic review. Obes Rev 2018;19:1659-1666 «PMID: 30261553»PubMed
  312. Christie D, Channon S. The potential for motivational interviewing to improve outcomes in the management of diabetes and obesity in paediatric and adult populations: a clinical review. Diabetes Obes Metab 2014;16:381-7 «PMID: 23927612»PubMed
  313. Mutschler C, Naccarato E, Rouse J ym. Realist-informed review of motivational interviewing for adolescent health behaviors. Syst Rev 2018;7:109 «PMID: 30053903»PubMed
  314. Vallabhan MK, Jimenez EY, Nash JL ym. Motivational Interviewing to Treat Adolescents With Obesity: A Meta-analysis. Pediatrics 2018;142: «PMID: 30348753»PubMed
  315. Resnicow K, McMaster F, Bocian A ym. Motivational interviewing and dietary counseling for obesity in primary care: an RCT. Pediatrics 2015;135:649-57 «PMID: 25825539»PubMed
  316. Colquitt JL, Loveman E, O'Malley C ym. Diet, physical activity, and behavioural interventions for the treatment of overweight or obesity in preschool children up to the age of 6 years. Cochrane Database Syst Rev 2016;3:CD012105 «PMID: 26961576»PubMed
  317. Mead E, Brown T, Rees K ym. Diet, physical activity and behavioural interventions for the treatment of overweight or obese children from the age of 6 to 11 years. Cochrane Database Syst Rev 2017;6:CD012651 «PMID: 28639319»PubMed
  318. Al-Khudairy L, Loveman E, Colquitt JL ym. Diet, physical activity and behavioural interventions for the treatment of overweight or obese adolescents aged 12 to 17 years. Cochrane Database Syst Rev 2017;6:CD012691 «PMID: 28639320»PubMed
  319. Militello LK, Kelly S, Melnyk BM ym. A Review of Systematic Reviews Targeting the Prevention and Treatment of Overweight and Obesity in Adolescent Populations. J Adolesc Health 2018;63:675-687 «PMID: 30314864»PubMed
  320. Loveman E, Al-Khudairy L, Johnson RE ym. Parent-only interventions for childhood overweight or obesity in children aged 5 to 11 years. Cochrane Database Syst Rev 2015;:CD012008 «PMID: 26690844»PubMed
  321. Kornet-van der Aa DA, Altenburg TM, van Randeraad-van der Zee CH ym. The effectiveness and promising strategies of obesity prevention and treatment programmes among adolescents from disadvantaged backgrounds: a systematic review. Obes Rev 2017;18:581-593 «PMID: 28273680»PubMed
  322. Hammersley ML, Jones RA, Okely AD. Parent-Focused Childhood and Adolescent Overweight and Obesity eHealth Interventions: A Systematic Review and Meta-Analysis. J Med Internet Res 2016;18:e203 «PMID: 27443862»PubMed
  323. Darling KE, Sato AF. Systematic Review and Meta-Analysis Examining the Effectiveness of Mobile Health Technologies in Using Self-Monitoring for Pediatric Weight Management. Child Obes 2017;13:347-355 «PMID: 28471699»PubMed
  324. Lee J, Piao M, Byun A ym. A Systematic Review and Meta-Analysis of Intervention for Pediatric Obesity Using Mobile Technology. Stud Health Technol Inform 2016;225:491-4 «PMID: 27332249»PubMed
  325. Keating SR, McCurry MK. Systematic review of text messaging as an intervention for adolescent obesity. J Am Assoc Nurse Pract 2015;27:714-20 «PMID: 25914399»PubMed
  326. Ameryoun A, Sanaeinasab H, Saffari M ym. Impact of Game-Based Health Promotion Programs on Body Mass Index in Overweight/Obese Children and Adolescents: A Systematic Review and Meta-Analysis of Randomized Controlled Trials. Child Obes 2018;14:67-80 «PMID: 29185787»PubMed
  327. O'Connor EA, Evans CV, Burda BU ym. Screening for Obesity and Intervention for Weight Management in Children and Adolescents: Evidence Report and Systematic Review for the US Preventive Services Task Force. JAMA 2017;317:2427-2444 «PMID: 28632873»PubMed
  328. Jääskeläinen J, Dalla Valle M. Lasten ja nuorten lihavuuden arviointi ja hoito. Suom Lääkäril 2016;71:2413-20
  329. Heerman WJ, JaKa MM, Berge JM ym. The dose of behavioral interventions to prevent and treat childhood obesity: a systematic review and meta-regression. Int J Behav Nutr Phys Act 2017;14:157 «PMID: 29141651»PubMed
  330. Elvsaas IKØ, Giske L, Fure B ym. Multicomponent Lifestyle Interventions for Treating Overweight and Obesity in Children and Adolescents: A Systematic Review and Meta-Analyses. J Obes 2017;2017:5021902 «PMID: 29391949»PubMed
  331. Seburg EM, Olson-Bullis BA, Bredeson DM ym. A Review of Primary Care-Based Childhood Obesity Prevention and Treatment Interventions. Curr Obes Rep 2015;4:157-73 «PMID: 26213643»PubMed
  332. Janicke DM, Steele RG, Gayes LA ym. Systematic review and meta-analysis of comprehensive behavioral family lifestyle interventions addressing pediatric obesity. J Pediatr Psychol 2014;39:809-25 «PMID: 24824614»PubMed
  333. Dalla Valle M, Laatikainen T, Lehikoinen M ym. Paediatric obesity treatment had better outcomes when children were younger, well motivated and did not have acanthosis nigricans. Acta Paediatr 2017;106:1842-1850 «PMID: 28685930»PubMed
  334. Yackobovitch-Gavan M, Nagelberg N, Demol S ym. Influence of weight-loss diets with different macronutrient compositions on health-related quality of life in obese youth. Appetite 2008;51:697-703 «PMID: 18652862»PubMed
  335. Phan TT, Chen FF, Pinto AT ym. Impact of Psychosocial Risk on Outcomes among Families Seeking Treatment for Obesity. J Pediatr 2018;198:110-116 «PMID: 29628410»PubMed
  336. Balantekin KN, Hayes JF, Sheinbein DH ym. Patterns of Eating Disorder Pathology are Associated with Weight Change in Family-Based Behavioral Obesity Treatment. Obesity (Silver Spring) 2017;25:2115-2122 «PMID: 28984076»PubMed
  337. Steinsbekk S, Jozefiak T, Ødegård R ym. Impaired parent-reported quality of life in treatment-seeking children with obesity is mediated by high levels of psychopathology. Qual Life Res 2009;18:1159-67 «PMID: 20131477»PubMed
  338. Burchett HED, Sutcliffe K, Melendez-Torres GJ ym. Lifestyle weight management programmes for children: A systematic review using Qualitative Comparative Analysis to identify critical pathways to effectiveness. Prev Med 2018;106:1-12 «PMID: 28865809»PubMed
  339. Jones HM, Al-Khudairy L, Melendez-Torres GJ ym. Viewpoints of adolescents with overweight and obesity attending lifestyle obesity treatment interventions: a qualitative systematic review. Obes Rev 2019;20:156-169 «PMID: 30375160»PubMed
  340. Sutcliffe K, Melendez-Torres GJ, Burchett HED ym. The importance of service-users' perspectives: A systematic review of qualitative evidence reveals overlooked critical features of weight management programmes. Health Expect 2018;21:563-573 «PMID: 29537117»PubMed
  341. Mead E, Atkinson G, Richter B ym. Drug interventions for the treatment of obesity in children and adolescents. Cochrane Database Syst Rev 2016;11:CD012436 «PMID: 27899001»PubMed
  342. Kendall D, Vail A, Amin R ym. Metformin in obese children and adolescents: the MOCA trial. J Clin Endocrinol Metab 2013;98:322-9 «PMID: 23175691»PubMed
  343. Tamborlane WV, Barrientos-Pérez M, Fainberg U ym. Liraglutide in Children and Adolescents with Type 2 Diabetes. N Engl J Med 2019;381:637-646 «PMID: 31034184»PubMed
  344. Järvholm K, Karlsson J, Olbers T ym. Characteristics of adolescents with poor mental health after bariatric surgery. Surg Obes Relat Dis 2016;12:882-890 «PMID: 27134198»PubMed
  345. Tapsell LC, Lonergan M, Batterham MJ ym. Effect of interdisciplinary care on weight loss: a randomised controlled trial. BMJ Open 2017;7:e014533 «PMID: 28710205»PubMed
  346. Peckmezian T, Hay P. A systematic review and narrative synthesis of interventions for uncomplicated obesity: weight loss, well-being and impact on eating disorders. J Eat Disord 2017;5:15 «PMID: 28469914»PubMed
  347. Montesi L, El Ghoch M, Brodosi L ym. Long-term weight loss maintenance for obesity: a multidisciplinary approach. Diabetes Metab Syndr Obes 2016;9:37-46 «PMID: 27013897»PubMed
  348. Lean ME, Leslie WS, Barnes AC ym. Primary care-led weight management for remission of type 2 diabetes (DiRECT): an open-label, cluster-randomised trial. Lancet 2018;391:541-551 «PMID: 29221645»PubMed
  349. Lean MEJ, Leslie WS, Barnes AC ym. Durability of a primary care-led weight-management intervention for remission of type 2 diabetes: 2-year results of the DiRECT open-label, cluster-randomised trial. Lancet Diabetes Endocrinol 2019;7:344-355 «PMID: 30852132»PubMed
  350. Kaukua J, Pekkarinen T, Sane T ym. Health-related quality of life in WHO class II-III obese men losing weight with very-low-energy diet and behaviour modification: a randomised clinical trial. Int J Obes Relat Metab Disord 2002;26:487-95 «PMID: 12075575»PubMed
  351. Kolotkin RL, Andersen JR. A systematic review of reviews: exploring the relationship between obesity, weight loss and health-related quality of life. Clin Obes 2017;7:273-289 «PMID: 28695722»PubMed
  352. Samdal GB, Eide GE, Barth T ym. Effective behaviour change techniques for physical activity and healthy eating in overweight and obese adults; systematic review and meta-regression analyses. Int J Behav Nutr Phys Act 2017;14:42 «PMID: 28351367»PubMed
  353. Absetz P, Hankonen N. How to help patients adopt and maintain a healthy lifestyle? A review of behavioral evidence of determinants and means. Duodecim 2017;133:1015-21 «PMID: 29239585»PubMed
  354. Jensen MD, Ryan DH, Apovian CM ym. 2013 AHA/ACC/TOS guideline for the management of overweight and obesity in adults: a report of the American College of Cardiology/American Heart Association Task Force on Practice Guidelines and The Obesity Society. J Am Coll Cardiol 2014;63:2985-3023 «PMID: 24239920»PubMed
  355. Tronieri JS, Wadden TA, Chao AM ym. Primary Care Interventions for Obesity: Review of the Evidence. Curr Obes Rep 2019;8:128-136 «PMID: 30888632»PubMed
  356. Webb VL, Wadden TA. Intensive Lifestyle Intervention for Obesity: Principles, Practices, and Results. Gastroenterology 2017;152:1752-1764 «PMID: 28192109»PubMed
  357. de Wit LM, Fokkema M, van Straten A ym. Depressive and anxiety disorders and the association with obesity, physical, and social activities. Depress Anxiety 2010;27:1057-65 «PMID: 20734363»PubMed
  358. Laitinen J, Korkiakangas E, Alahuhta M ym. Feasibility of videoconferencing in lifestyle group counselling. Int J Circumpolar Health 2010;69:500-11 «PMID: 21062570»PubMed
  359. Semper HM, Povey R, Clark-Carter D. A systematic review of the effectiveness of smartphone applications that encourage dietary self-regulatory strategies for weight loss in overweight and obese adults. Obes Rev 2016;17:895-906 «PMID: 27192162»PubMed
  360. Stuckey MI, Carter SW, Knight E. The role of smartphones in encouraging physical activity in adults. Int J Gen Med 2017;10:293-303 «PMID: 28979157»PubMed
  361. Yumuk V, Tsigos C, Fried M ym. European Guidelines for Obesity Management in Adults. Obes Facts 2015;8:402-24 «PMID: 26641646»PubMed
  362. Ryan DH, Kahan S. Guideline Recommendations for Obesity Management. Med Clin North Am 2018;102:49-63 «PMID: 29156187»PubMed
  363. Garvey WT, Mechanick JI, Brett EM ym. AMERICAN ASSOCIATION OF CLINICAL ENDOCRINOLOGISTS AND AMERICAN COLLEGE OF ENDOCRINOLOGY COMPREHENSIVE CLINICAL PRACTICE GUIDELINES FOR MEDICAL CARE OF PATIENTS WITH OBESITY. Endocr Pract 2016;22 Suppl 3:1-203 «PMID: 27219496»PubMed
  364. Donnelly JE, Blair SN, Jakicic JM ym. American College of Sports Medicine Position Stand. Appropriate physical activity intervention strategies for weight loss and prevention of weight regain for adults. Med Sci Sports Exerc 2009;41:459-71 «PMID: 19127177»PubMed
  365. Saris WH, Blair SN, van Baak MA ym. How much physical activity is enough to prevent unhealthy weight gain? Outcome of the IASO 1st Stock Conference and consensus statement. Obes Rev 2003;4:101-14 «PMID: 12760445»PubMed
  366. Swift DL, Johannsen NM, Lavie CJ ym. The role of exercise and physical activity in weight loss and maintenance. Prog Cardiovasc Dis 2014;56:441-7 «PMID: 24438736»PubMed
  367. Petridou A, Siopi A, Mougios V. Exercise in the management of obesity. Metabolism 2019;92:163-169 «PMID: 30385379»PubMed
  368. Mustajoki P. Miten potilas motivoituu hoitonsa aktiiviseksi osapuoleksi. Suom Lääkäril 2003;58:4235-7
  369. Barnes RD, Ivezaj V. A systematic review of motivational interviewing for weight loss among adults in primary care. Obes Rev 2015;16:304-18 «PMID: 25752449»PubMed
  370. Schwingshackl L, Dias S, Strasser B ym. Impact of different training modalities on anthropometric and metabolic characteristics in overweight/obese subjects: a systematic review and network meta-analysis. PLoS One 2013;8:e82853 «PMID: 24358230»PubMed
  371. Cava E, Yeat NC, Mittendorfer B. Preserving Healthy Muscle during Weight Loss. Adv Nutr 2017;8:511-519 «PMID: 28507015»PubMed
  372. Trouwborst I, Verreijen A, Memelink R ym. Exercise and Nutrition Strategies to Counteract Sarcopenic Obesity. Nutrients 2018;10:605. doi: 10.3390/nu10050605 «PMID: 29757230»PubMed
  373. Aittasalo M. Miten tuen potilasta muuttamaan liikkumistottumuksiaan? Suom Lääkäril 2019;74:2660-2
  374. Zhang A, Franklin C, Currin-McCulloch J ym. The effectiveness of strength-based, solution-focused brief therapy in medical settings: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. J Behav Med 2018;41:139-151 «PMID: 28975531»PubMed
  375. Bacon L, Stern JS, Van Loan MD ym. Size acceptance and intuitive eating improve health for obese, female chronic dieters. J Am Diet Assoc 2005;105:929-36 «PMID: 15942543»PubMed
  376. Burke LE, Warziski M, Styn MA ym. A randomized clinical trial of a standard versus vegetarian diet for weight loss: the impact of treatment preference. Int J Obes (Lond) 2008;32:166-76 «PMID: 17700579»PubMed
  377. Ambrose AF, Paul G, Hausdorff JM. Risk factors for falls among older adults: a review of the literature. Maturitas 2013;75:51-61 «PMID: 23523272»PubMed
  378. Shieh C, Knisely MR, Clark D ym. Self-weighing in weight management interventions: A systematic review of literature. Obes Res Clin Pract 2016;10:493-519 «PMID: 26896865»PubMed
  379. Khasteganan N, Lycett D, Furze G ym. Health, not weight loss, focused programmes versus conventional weight loss programmes for cardiovascular risk factors: a systematic review and meta-analysis. Syst Rev 2019;8:200 «PMID: 31400767»PubMed
  380. Wadden TA, Stunkard AJ, Liebschutz J. Three-year follow-up of the treatment of obesity by very low calorie diet, behavior therapy, and their combination. J Consult Clin Psychol 1988;56:925-8 «PMID: 3204204»PubMed
  381. Amatruda JM, Richeson JF, Welle SL ym. The safety and efficacy of a controlled low-energy ('very-low-calorie') diet in the treatment of non-insulin-dependent diabetes and obesity. Arch Intern Med 1988;148:873-7 «PMID: 3355307»PubMed
  382. Mulholland Y, Nicokavoura E, Broom J ym. Very-low-energy diets and morbidity: a systematic review of longer-term evidence. Br J Nutr 2012;108:832-51 «PMID: 22800763»PubMed
  383. Snel M, Sleddering MA, Vd Peijl ID ym. Quality of life in type 2 diabetes mellitus after a very low calorie diet and exercise. Eur J Intern Med 2012;23:143-9 «PMID: 22284244»PubMed
  384. Stephenson J, Heslehurst N, Hall J ym. Before the beginning: nutrition and lifestyle in the preconception period and its importance for future health. Lancet 2018;391:1830-1841 «PMID: 29673873»PubMed
  385. Hanson M, Barker M, Dodd JM ym. Interventions to prevent maternal obesity before conception, during pregnancy, and post partum. Lancet Diabetes Endocrinol 2017;5:65-76 «PMID: 27743974»PubMed
  386. Oteng-Ntim E, Mononen S, Sawicki O ym. Interpregnancy weight change and adverse pregnancy outcomes: a systematic review and meta-analysis. BMJ Open 2018;8:e018778 «PMID: 29866719»PubMed
  387. Wallace JM, Bhattacharya S, Horgan GW. Weight change across the start of three consecutive pregnancies and the risk of maternal morbidity and SGA birth at the second and third pregnancy. PLoS One 2017;12:e0179589 «PMID: 28628636»PubMed
  388. Cnattingius S, Villamor E. Weight change between successive pregnancies and risks of stillbirth and infant mortality: a nationwide cohort study. Lancet 2016;387:558-565 «PMID: 26651225»PubMed
  389. Villamor E, Cnattingius S. Interpregnancy weight change and risk of preterm delivery. Obesity (Silver Spring) 2016;24:727-34 «PMID: 26833699»PubMed
  390. Villamor E, Cnattingius S. Interpregnancy weight change and risk of adverse pregnancy outcomes: a population-based study. Lancet 2006;368:1164-70 «PMID: 17011943»PubMed
  391. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos ja Valtion ravitsemusneuvottelukunta. Syödään yhdessä - ruokasuositukset lapsiperheille. Tampere: Juvenes Print – Suomen yliopistopaino Oy 2016;http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-302-599-8
  392. IOM (Institute of Medicine). Weight Gain During Pregnancy: Reexamining the Guidelines. Washington, DC: The National Academies Press 2009
  393. Goldstein RF, Abell SK, Ranasinha S ym. Association of Gestational Weight Gain With Maternal and Infant Outcomes: A Systematic Review and Meta-analysis. JAMA 2017;317:2207-2225 «PMID: 28586887»PubMed
  394. Linné Y, Dye L, Barkeling B ym. Long-term weight development in women: a 15-year follow-up of the effects of pregnancy. Obes Res 2004;12:1166-78 «PMID: 15292482»PubMed
  395. Nehring I, Schmoll S, Beyerlein A ym. Gestational weight gain and long-term postpartum weight retention: a meta-analysis. Am J Clin Nutr 2011;94:1225-31 «PMID: 21918221»PubMed
  396. Hakulinen T, Otronen K, Kuronen M. Kansallinen imetyksen edistämisen toimintaohjelma vuosille 2018-2022. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos (THL). Ohjaus 24/2017. 128 sivua. Helsinki 2017
  397. Gillman MW, Rifas-Shiman SL, Camargo CA Jr ym. Risk of overweight among adolescents who were breastfed as infants. JAMA 2001;285:2461-7 «PMID: 11368698»PubMed
  398. Forbes JD, Azad MB, Vehling L ym. Association of Exposure to Formula in the Hospital and Subsequent Infant Feeding Practices With Gut Microbiota and Risk of Overweight in the First Year of Life. JAMA Pediatr 2018;172:e181161 «PMID: 29868719»PubMed
  399. Hollis JL, Crozier SR, Inskip HM ym. Modifiable risk factors of maternal postpartum weight retention: an analysis of their combined impact and potential opportunities for prevention. Int J Obes (Lond) 2017;41:1091-1098 «PMID: 28337028»PubMed
  400. Bever Babendure J, Reifsnider E, Mendias E ym. Reduced breastfeeding rates among obese mothers: a review of contributing factors, clinical considerations and future directions. Int Breastfeed J 2015;10:21 «PMID: 26140049»PubMed
  401. Rasmussen KM, Kjolhede CL. Prepregnant overweight and obesity diminish the prolactin response to suckling in the first week postpartum. Pediatrics 2004;113:e465-71 «PMID: 15121990»PubMed
  402. Winkvist A, Brantsæter AL, Brandhagen M ym. Maternal Prepregnant Body Mass Index and Gestational Weight Gain Are Associated with Initiation and Duration of Breastfeeding among Norwegian Mothers. J Nutr 2015;145:1263-70 «PMID: 25904732»PubMed
  403. Guelinckx I, Devlieger R, Bogaerts A ym. The effect of pre-pregnancy BMI on intention, initiation and duration of breast-feeding. Public Health Nutr 2012;15:840-8 «PMID: 22035605»PubMed
  404. Lim S, O'Reilly S, Behrens H ym. Effective strategies for weight loss in post-partum women: a systematic review and meta-analysis. Obes Rev 2015;16:972-87 «PMID: 26313354»PubMed
  405. van der Pligt P, Willcox J, Hesketh KD ym. Systematic review of lifestyle interventions to limit postpartum weight retention: implications for future opportunities to prevent maternal overweight and obesity following childbirth. Obes Rev 2013;14:792-805 «PMID: 23773448»PubMed
  406. Huseinovic E, Bertz F, Leu Agelii M ym. Effectiveness of a weight loss intervention in postpartum women: results from a randomized controlled trial in primary health care. Am J Clin Nutr 2016;104:362-70 «PMID: 27413127»PubMed
  407. Hagberg L, Winkvist A, Brekke HK ym. Cost-effectiveness and quality of life of a diet intervention postpartum: 2-year results from a randomized controlled trial. BMC Public Health 2019;19:38 «PMID: 30621673»PubMed
  408. Phelan S, Hagobian T, Brannen A ym. Effect of an Internet-Based Program on Weight Loss for Low-Income Postpartum Women: A Randomized Clinical Trial. JAMA 2017;317:2381-2391 «PMID: 28632867»PubMed
  409. Haire-Joshu D, Cahill AG, Stein RI ym. Randomized Controlled Trial of Home-Based Lifestyle Therapy on Postpartum Weight in Underserved Women with Overweight or Obesity. Obesity (Silver Spring) 2019;27:535-541 «PMID: 30900408»PubMed
  410. Dalrymple KV, Flynn AC, Relph SA ym. Lifestyle Interventions in Overweight and Obese Pregnant or Postpartum Women for Postpartum Weight Management: A Systematic Review of the Literature. Nutrients 2018;10(11):1704. doi: 10.3390/nu10111704 «PMID: 30405088»PubMed
  411. Suominen M, Finne-Soveri H, Hakala P ym.  Ravitsemussuositukset ikääntyneille 2010. Edita publishing, Helsinki 2010
  412. Suominen MH, Jyvakorpi SK, Pitkala KH ym. Nutritional guidelines for older people in Finland. J Nutr Health Aging 2014;18:861-7 «PMID: 25470800»PubMed
  413. Valtion ravitsemusneuvottelukunta ja Terveyden ja hyvinvoinnin laitos. Vireyttä seniorivuosiin – ikääntyneiden ruokasuositus. 4/2020. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-343-472-1 «http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-343-472-1»27
  414. Volkert D, Beck AM, Cederholm T ym. ESPEN guideline on clinical nutrition and hydration in geriatrics. Clin Nutr 2019;38:10-47 «PMID: 30005900»PubMed
  415. Haywood C, Sumithran P. Treatment of obesity in older persons-A systematic review. Obes Rev 2019;20:588-598 «PMID: 30645010»PubMed
  416. Batsis JA, Gill LE, Masutani RK ym. Weight Loss Interventions in Older Adults with Obesity: A Systematic Review of Randomized Controlled Trials Since 2005. J Am Geriatr Soc 2017;65:257-268 «PMID: 27641543»PubMed
  417. Rejeski WJ, Ambrosius WT, Burdette JH ym. Community Weight Loss to Combat Obesity and Disability in At-Risk Older Adults. J Gerontol A Biol Sci Med Sci 2017;72:1547-1553 «PMID: 28064148»PubMed
  418. Villareal DT, Apovian CM, Kushner RF ym. Obesity in older adults: technical review and position statement of the American Society for Nutrition and NAASO, The Obesity Society. Obes Res 2005;13:1849-63 «PMID: 16339115»PubMed
  419. Beavers KM, Nesbit BA, Kiel JR ym. Effect of an Energy-Restricted, Nutritionally Complete, Higher Protein Meal Plan on Body Composition and Mobility in Older Adults With Obesity: A Randomized Controlled Trial. J Gerontol A Biol Sci Med Sci 2019;74:929-935 «PMID: 30629126»PubMed
  420. Prado CM, Siervo M, Mire E ym. A population-based approach to define body-composition phenotypes. Am J Clin Nutr 2014;99:1369-77 «PMID: 24760978»PubMed
  421. US Preventive Services Task Force., Curry SJ, Krist AH ym. Behavioral Weight Loss Interventions to Prevent Obesity-Related Morbidity and Mortality in Adults: US Preventive Services Task Force Recommendation Statement. JAMA 2018;320:1163-1171 «PMID: 30326502»PubMed
  422. LeBlanc ES, Patnode CD, Webber EM ym. Behavioral and Pharmacotherapy Weight Loss Interventions to Prevent Obesity-Related Morbidity and Mortality in Adults: Updated Evidence Report and Systematic Review for the US Preventive Services Task Force. JAMA 2018;320:1172-1191 «PMID: 30326501»PubMed
  423. Dombrowski SU, Avenell A, Sniehott FF. Behavioural interventions for obese adults with additional risk factors for morbidity: systematic review of effects on behaviour, weight and disease risk factors. Obes Facts 2010;3:377-96 «PMID: 21196792»PubMed
  424. Paul-Ebhohimhen V, Avenell A. A systematic review of the effectiveness of group versus individual treatments for adult obesity. Obes Facts 2009;2:17-24 «PMID: 20054200»PubMed
  425. Lindström J, Ilanne-Parikka P, Peltonen M ym. Sustained reduction in the incidence of type 2 diabetes by lifestyle intervention: follow-up of the Finnish Diabetes Prevention Study. Lancet 2006;368:1673-9 «PMID: 17098085»PubMed
  426. Teeriniemi AM, Salonurmi T, Jokelainen T ym. A randomized clinical trial of the effectiveness of a Web-based health behaviour change support system and group lifestyle counselling on body weight loss in overweight and obese subjects: 2-year outcomes. J Intern Med 2018;284:534-545 «PMID: 29974563»PubMed
  427. Tyypin 2 diabetes. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Suomen Sisätautilääkärien yhdistyksen ja Diabetesliiton Lääkärineuvoston asettama työryhmä. (viitattu 4.2.2020). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 2018
  428. Norris SL, Zhang X, Avenell A ym. Long-term effectiveness of lifestyle and behavioral weight loss interventions in adults with type 2 diabetes: a meta-analysis. Am J Med 2004;117:762-74 «PMID: 15541326»PubMed
  429. Pascale RW, Wing RR, Butler BA ym. Effects of a behavioral weight loss program stressing calorie restriction versus calorie plus fat restriction in obese individuals with NIDDM or a family history of diabetes. Diabetes Care 1995;18:1241-8 «PMID: 8612437»PubMed
  430. Gregg EW, Chen H, Wagenknecht LE ym. Association of an intensive lifestyle intervention with remission of type 2 diabetes. JAMA 2012;308:2489-96 «PMID: 23288372»PubMed
  431. Li G, Zhang P, Wang J ym. The long-term effect of lifestyle interventions to prevent diabetes in the China Da Qing Diabetes Prevention Study: a 20-year follow-up study. Lancet 2008;371:1783-9 «PMID: 18502303»PubMed
  432. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Yleislääketieteen yhdistys ry:n asettama työryhmä. Ei-alkoholiperäinen rasvamaksatauti (NAFLD). Käypä hoito -suositus. (viitattu 4.2.2020) www.kaypahoito.fi
  433. Hsu CC, Ness E, Kowdley KV. Nutritional Approaches to Achieve Weight Loss in Nonalcoholic Fatty Liver Disease. Adv Nutr 2017;8:253-265 «PMID: 28298270»PubMed
  434. Vilar-Gomez E, Martinez-Perez Y, Calzadilla-Bertot L ym. Weight Loss Through Lifestyle Modification Significantly Reduces Features of Nonalcoholic Steatohepatitis. Gastroenterology 2015;149:367-78.e5; quiz e14-5 «PMID: 25865049»PubMed
  435. Dyslipidemiat. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Sisätautilääkärien Yhdistys ry:n asettama työryhmä.  (viitattu 4.2.2020). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim 2017
  436. Schwingshackl L, Dias S, Hoffmann G. Impact of long-term lifestyle programmes on weight loss and cardiovascular risk factors in overweight/obese participants: a systematic review and network meta-analysis. Syst Rev 2014;3:130 «PMID: 25358395»PubMed
  437. Poobalan A, Aucott L, Smith WC ym. Effects of weight loss in overweight/obese individuals and long-term lipid outcomes--a systematic review. Obes Rev 2004;5:43-50 «PMID: 14969506»PubMed
  438. Galani C, Schneider H. Prevention and treatment of obesity with lifestyle interventions: review and meta-analysis. Int J Public Health 2007;52:348-59 «PMID: 18368998»PubMed
  439. Douketis JD, Macie C, Thabane L ym. Systematic review of long-term weight loss studies in obese adults: clinical significance and applicability to clinical practice. Int J Obes (Lond) 2005;29:1153-67 «PMID: 15997250»PubMed
  440. Noakes M, Clifton PM. Weight loss and plasma lipids. Curr Opin Lipidol 2000;11:65-70 «PMID: 10750696»PubMed
  441. Aucott L, Gray D, Rothnie H ym. Effects of lifestyle interventions and long-term weight loss on lipid outcomes - a systematic review. Obes Rev 2011;12:e412-25 «PMID: 21371252»PubMed
  442. Dattilo AM, Kris-Etherton PM. Effects of weight reduction on blood lipids and lipoproteins: a meta-analysis. Am J Clin Nutr 1992;56:320-8 «PMID: 1386186»PubMed
  443. Kohonnut verenpaine. Käypä hoito -suositus.  Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Verenpaineyhdistys ry:n asettama työryhmä.  (viitattu 4.2.2020). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim 2014
  444. Lavie CJ, Milani RV, Ventura HO. Obesity and cardiovascular disease: risk factor, paradox, and impact of weight loss. J Am Coll Cardiol 2009;53:1925-32 «PMID: 19460605»PubMed
  445. Ma C, Avenell A, Bolland M ym. Effects of weight loss interventions for adults who are obese on mortality, cardiovascular disease, and cancer: systematic review and meta-analysis. BMJ 2017;359:j4849 «PMID: 29138133»PubMed
  446. Look AHEAD Research Group., Wing RR, Bolin P ym. Cardiovascular effects of intensive lifestyle intervention in type 2 diabetes. N Engl J Med 2013;369:145-54 «PMID: 23796131»PubMed
  447. Look AHEAD Research Group., Pi-Sunyer X, Blackburn G ym. Reduction in weight and cardiovascular disease risk factors in individuals with type 2 diabetes: one-year results of the look AHEAD trial. Diabetes Care 2007;30:1374-83 «PMID: 17363746»PubMed
  448. Uniapnea (obstruktiivinen uniapnea aikuisilla). Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Suomen Keuhkolääkäriyhdistyksen ja Suomen Unitutkimusseura ry:n asettama työryhmä.  (viitattu 4.2.2020). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim 2017
  449. Astma. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Suomen Keuhkolääkäriyhdistys ry:n, Suomen Lastenlääkäriyhdistys ry:n ja Suomen Kliinisen Fysiologian Yhdistys ry:n asettama työryhmä. (viitattu 4.2.2020). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim 2012
  450. Okoniewski W, Lu KD, Forno E. Weight Loss for Children and Adults with Obesity and Asthma. A Systematic Review of Randomized Controlled Trials. Ann Am Thorac Soc 2019;16:613-625 «PMID: 30605347»PubMed
  451. Polvi- ja lonkkanivelrikko. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Ortopediyhdistys ry:n asettama työryhmä.  (viitattu 4.2.2020). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 2018
  452. Christensen R, Bartels EM, Astrup A ym. Effect of weight reduction in obese patients diagnosed with knee osteoarthritis: a systematic review and meta-analysis. Ann Rheum Dis 2007;66:433-9 «PMID: 17204567»PubMed
  453. Goodman NF, Cobin RH, Futterweit W ym. AMERICAN ASSOCIATION OF CLINICAL ENDOCRINOLOGISTS, AMERICAN COLLEGE OF ENDOCRINOLOGY, AND ANDROGEN EXCESS AND PCOS SOCIETY DISEASE STATE CLINICAL REVIEW: GUIDE TO THE BEST PRACTICES IN THE EVALUATION AND TREATMENT OF POLYCYSTIC OVARY SYNDROME - PART 2. Endocr Pract 2015;21:1415-26 «PMID: 26642102»PubMed
  454. Naderpoor N, Shorakae S, de Courten B ym. Metformin and lifestyle modification in polycystic ovary syndrome: systematic review and meta-analysis. Hum Reprod Update 2015;21:560-74 «PMID: 26060208»PubMed
  455. Einarsson S, Bergh C, Friberg B ym. Weight reduction intervention for obese infertile women prior to IVF: a randomized controlled trial. Hum Reprod 2017;32:1621-1630 «PMID: 28854592»PubMed
  456. Lan L, Harrison CL, Misso M ym. Systematic review and meta-analysis of the impact of preconception lifestyle interventions on fertility, obstetric, fetal, anthropometric and metabolic outcomes in men and women. Hum Reprod 2017;32:1925-1940 «PMID: 28854715»PubMed
  457. Wallace JM, Bhattacharya S, Campbell DM ym. Inter-Pregnancy Weight Change and the Risk of Recurrent Pregnancy Complications. PLoS One 2016;11:e0154812 «PMID: 27145132»PubMed
  458. Williamson DF, Pamuk E, Thun M ym. Prospective study of intentional weight loss and mortality in never-smoking overweight US white women aged 40-64 years. Am J Epidemiol 1995;141:1128-41 «PMID: 7771451»PubMed
  459. Williamson DF, Thompson TJ, Thun M ym. Intentional weight loss and mortality among overweight individuals with diabetes. Diabetes Care 2000;23:1499-504 «PMID: 11023143»PubMed
  460. Field AE, Manson JE, Taylor CB ym. Association of weight change, weight control practices, and weight cycling among women in the Nurses' Health Study II. Int J Obes Relat Metab Disord 2004;28:1134-42 «PMID: 15263922»PubMed
  461. Hamm P, Shekelle RB, Stamler J. Large fluctuations in body weight during young adulthood and twenty-five-year risk of coronary death in men. Am J Epidemiol 1989;129:312-8 «PMID: 2912043»PubMed
  462. Blair SN, Shaten J, Brownell K ym. Body weight change, all-cause mortality, and cause-specific mortality in the Multiple Risk Factor Intervention Trial. Ann Intern Med 1993;119:749-57 «PMID: 8363210»PubMed
  463. Diaz VA, Mainous AG 3rd, Everett CJ. The association between weight fluctuation and mortality: results from a population-based cohort study. J Community Health 2005;30:153-65 «PMID: 15847242»PubMed
  464. Lissner L, Andres R, Muller DC ym. Body weight variability in men: metabolic rate, health and longevity. Int J Obes 1990;14:373-83 «PMID: 2361814»PubMed
  465. Gregg EW, Gerzoff RB, Thompson TJ ym. Intentional weight loss and death in overweight and obese U.S. adults 35 years of age and older. Ann Intern Med 2003;138:383-9 «PMID: 12614090»PubMed
  466. Brownell KD, Rodin J. Medical, metabolic, and psychological effects of weight cycling. Arch Intern Med 1994;154:1325-30 «PMID: 8002684»PubMed
  467. Lahti-Koski M, Männistö S, Pietinen P ym. Prevalence of weight cycling and its relation to health indicators in Finland. Obes Res 2005;13:333-41 «PMID: 15800292»PubMed
  468. Webster JD, Hesp R, Garrow JS. The composition of excess weight in obese women estimated by body density, total body water and total body potassium. Hum Nutr Clin Nutr 1984;38:299-306 «PMID: 6469707»PubMed
  469. Syngal S, Coakley EH, Willett WC ym. Long-term weight patterns and risk for cholecystectomy in women. Ann Intern Med 1999;130:471-7 «PMID: 10075614»PubMed
  470. Erlinger S. Gallstones in obesity and weight loss. Eur J Gastroenterol Hepatol 2000;12:1347-52 «PMID: 11192327»PubMed
  471. Zibellini J, Seimon RV, Lee CM ym. Does Diet-Induced Weight Loss Lead to Bone Loss in Overweight or Obese Adults? A Systematic Review and Meta-Analysis of Clinical Trials. J Bone Miner Res 2015;30:2168-78 «PMID: 26012544»PubMed
  472. Soltani S, Hunter GR, Kazemi A ym. The effects of weight loss approaches on bone mineral density in adults: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. Osteoporos Int 2016;27:2655-2671 «PMID: 27154437»PubMed
  473. Scibora LM, Ikramuddin S, Buchwald H ym. Examining the link between bariatric surgery, bone loss, and osteoporosis: a review of bone density studies. Obes Surg 2012;22:654-67 «PMID: 22271358»PubMed
  474. Geoffroy M, Charlot-Lambrecht I, Chrusciel J ym. Impact of Bariatric Surgery on Bone Mineral Density: Observational Study of 110 Patients Followed up in a Specialized Center for the Treatment of Obesity in France. Obes Surg 2019;29:1765-1772 «PMID: 30734230»PubMed
  475. Lu CW, Chang YK, Chang HH ym. Fracture Risk After Bariatric Surgery: A 12-Year Nationwide Cohort Study. Medicine (Baltimore) 2015;94:e2087 «PMID: 26632892»PubMed
  476. Lalmohamed A, de Vries F, Bazelier MT ym. Risk of fracture after bariatric surgery in the United Kingdom: population based, retrospective cohort study. BMJ 2012;345:e5085 «PMID: 22867649»PubMed
  477. Nakamura KM, Haglind EG, Clowes JA ym. Fracture risk following bariatric surgery: a population-based study. Osteoporos Int 2014;25:151-8 «PMID: 23912559»PubMed
  478. Rousseau C, Jean S, Gamache P ym. Change in fracture risk and fracture pattern after bariatric surgery: nested case-control study. BMJ 2016;354:i3794 «PMID: 27814663»PubMed
  479. da Luz FQ, Hay P, Touyz S ym. Obesity with Comorbid Eating Disorders: Associated Health Risks and Treatment Approaches. Nutrients 2018;10: «PMID: 29954056»PubMed
  480. National Task Force on the Prevention and Treatment of Obesity. Dieting and the development of eating disorders in overweight and obese adults. Arch Intern Med 2000;160:2581-9 «PMID: 10999971»PubMed
  481. Amianto F, Ottone L, Abbate Daga G ym. Binge-eating disorder diagnosis and treatment: a recap in front of DSM-5. BMC Psychiatry 2015;15:70 «PMID: 25885566»PubMed
  482. Syömishäiriöt. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin, Suomen Lastenpsykiatriyhdistyksen ja Suomen Psykiatriyhdistys Ry:n asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 2014 (viitattu 15.9.2019). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  483. Khera R, Murad MH, Chandar AK ym. Association of Pharmacological Treatments for Obesity With Weight Loss and Adverse Events: A Systematic Review and Meta-analysis. JAMA 2016;315:2424-34 «PMID: 27299618»PubMed
  484. Juonala M, Niskanen L. Lihavuuden lääkehoito. Duodecim 2018;134:1915-21
  485. Pi-Sunyer X, Astrup A, Fujioka K ym. A Randomized, Controlled Trial of 3.0 mg of Liraglutide in Weight Management. N Engl J Med 2015;373:11-22 «PMID: 26132939»PubMed
  486. Davies MJ, Bergenstal R, Bode B ym. Efficacy of Liraglutide for Weight Loss Among Patients With Type 2 Diabetes: The SCALE Diabetes Randomized Clinical Trial. JAMA 2015;314:687-99 «PMID: 26284720»PubMed
  487. Wadden TA, Hollander P, Klein S ym. Weight maintenance and additional weight loss with liraglutide after low-calorie-diet-induced weight loss: the SCALE Maintenance randomized study. Int J Obes (Lond) 2013;37:1443-51 «PMID: 23812094»PubMed
  488. le Roux CW, Astrup A, Fujioka K ym. 3 years of liraglutide versus placebo for type 2 diabetes risk reduction and weight management in individuals with prediabetes: a randomised, double-blind trial. Lancet 2017;389:1399-1409 «PMID: 28237263»PubMed
  489. Greenway FL, Fujioka K, Plodkowski RA ym. Effect of naltrexone plus bupropion on weight loss in overweight and obese adults (COR-I): a multicentre, randomised, double-blind, placebo-controlled, phase 3 trial. Lancet 2010;376:595-605 «PMID: 20673995»PubMed
  490. Apovian CM, Aronne L, Rubino D ym. A randomized, phase 3 trial of naltrexone SR/bupropion SR on weight and obesity-related risk factors (COR-II). Obesity (Silver Spring) 2013;21:935-43 «PMID: 23408728»PubMed
  491. Hollander P, Gupta AK, Plodkowski R ym. Effects of naltrexone sustained-release/bupropion sustained-release combination therapy on body weight and glycemic parameters in overweight and obese patients with type 2 diabetes. Diabetes Care 2013;36:4022-9 «PMID: 24144653»PubMed
  492. Wadden TA, Foreyt JP, Foster GD ym. Weight loss with naltrexone SR/bupropion SR combination therapy as an adjunct to behavior modification: the COR-BMOD trial. Obesity (Silver Spring) 2011;19:110-20 «PMID: 20559296»PubMed
  493. Rössner S, Sjöström L, Noack R ym. Weight loss, weight maintenance, and improved cardiovascular risk factors after 2 years treatment with orlistat for obesity. European Orlistat Obesity Study Group. Obes Res 2000;8:49-61 «PMID: 10678259»PubMed
  494. Sjöström L, Rissanen A, Andersen T ym. Randomised placebo-controlled trial of orlistat for weight loss and prevention of weight regain in obese patients. European Multicentre Orlistat Study Group. Lancet 1998;352:167-72 «PMID: 9683204»PubMed
  495. Davidson MH, Hauptman J, DiGirolamo M ym. Weight control and risk factor reduction in obese subjects treated for 2 years with orlistat: a randomized controlled trial. JAMA 1999;281:235-42 «PMID: 9918478»PubMed
  496. Hollander PA, Elbein SC, Hirsch IB ym. Role of orlistat in the treatment of obese patients with type 2 diabetes. A 1-year randomized double-blind study. Diabetes Care 1998;21:1288-94 «PMID: 9702435»PubMed
  497. Torgerson JS, Hauptman J, Boldrin MN ym. XENical in the prevention of diabetes in obese subjects (XENDOS) study: a randomized study of orlistat as an adjunct to lifestyle changes for the prevention of type 2 diabetes in obese patients. Diabetes Care 2004;27:155-61 «PMID: 14693982»PubMed
  498. Richelsen B, Tonstad S, Rössner S ym. Effect of orlistat on weight regain and cardiovascular risk factors following a very-low-energy diet in abdominally obese patients: a 3-year randomized, placebo-controlled study. Diabetes Care 2007;30:27-32 «PMID: 17192328»PubMed
  499. Padwal R, Li SK, Lau DC. Long-term pharmacotherapy for obesity and overweight. Cochrane Database Syst Rev 2004;:CD004094 «PMID: 15266516»PubMed
  500. Bray GA, Ryan DH. Medical therapy for the patient with obesity. Circulation 2012;125:1695-703 «PMID: 22474312»PubMed
  501. Huhn M, Nikolakopoulou A, Schneider-Thoma J ym. Comparative efficacy and tolerability of 32 oral antipsychotics for the acute treatment of adults with multi-episode schizophrenia: a systematic review and network meta-analysis. Lancet 2019;394:939-951 «PMID: 31303314»PubMed
  502. Bak M, Fransen A, Janssen J ym. Almost all antipsychotics result in weight gain: a meta-analysis. PLoS One 2014;9:e94112 «PMID: 24763306»PubMed
  503. Serretti A, Mandelli L. Antidepressants and body weight: a comprehensive review and meta-analysis. J Clin Psychiatry 2010;71:1259-72 «PMID: 21062615»PubMed
  504. Apovian CM, Aronne LJ, Bessesen DH ym. Pharmacological management of obesity: an endocrine Society clinical practice guideline. J Clin Endocrinol Metab 2015;100:342-62 «PMID: 25590212»PubMed
  505. Salminen P, Sallinen V (toim.): Teema Lihavuuskirurgia. Aikak kirja Duodecim 2019;135:1487-545
  506. Fried M, Hainer V, Basdevant A ym. Interdisciplinary European guidelines for surgery for severe (morbid) obesity. Obes Surg 2007;17:260-70 «PMID: 17476884»PubMed
  507. NIH conference. Gastrointestinal surgery for severe obesity. Consensus Development Conference Panel. Ann Intern Med 1991;115:956-61 «PMID: 1952493»PubMed
  508. Buchwald H, Estok R, Fahrbach K ym. Trends in mortality in bariatric surgery: a systematic review and meta-analysis. Surgery 2007;142:621-32; discussion 632-5 «PMID: 17950357»PubMed
  509. Ikonen TS, Anttila H, Gylling H ym. Sairaalloisen lihavuuden leikkaushoito. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos, Raportti 16/2009. Helsinki 2009;ISBN 978-952-245-084-5
  510. Holderbaum M, Casagrande DS, Sussenbach S ym. Effects of very low calorie diets on liver size and weight loss in the preoperative period of bariatric surgery: a systematic review. Surg Obes Relat Dis 2018;14:237-244 «PMID: 29239795»PubMed
  511. Valtion ravitsemusneuvottelukunta. Sairaalloinen lihavuus. Kirjassa: Ravitsemushoito. Suositus sairaaloihin, terveyskeskuksiin, palvelu- ja hoitokoteihin sekä kuntoutuskeskuksiin.  Edita Prima Oy Helsinki 2010;162-7
  512. le Roux CW, Welbourn R, Werling M ym. Gut hormones as mediators of appetite and weight loss after Roux-en-Y gastric bypass. Ann Surg 2007;246:780-5 «PMID: 17968169»PubMed
  513. Beckman LM, Beckman TR, Earthman CP. Changes in gastrointestinal hormones and leptin after Roux-en-Y gastric bypass procedure: a review. J Am Diet Assoc 2010;110:571-84 «PMID: 20338283»PubMed
  514. Himpens J, Dapri G, Cadière GB. A prospective randomized study between laparoscopic gastric banding and laparoscopic isolated sleeve gastrectomy: results after 1 and 3 years. Obes Surg 2006;16:1450-6 «PMID: 17132410»PubMed
  515. Himpens J, Dobbeleir J, Peeters G. Long-term results of laparoscopic sleeve gastrectomy for obesity. Ann Surg 2010;252:319-24 «PMID: 20622654»PubMed
  516. Salminen P, Helmiö M, Ovaska J ym. Effect of Laparoscopic Sleeve Gastrectomy vs Laparoscopic Roux-en-Y Gastric Bypass on Weight Loss at 5 Years Among Patients With Morbid Obesity: The SLEEVEPASS Randomized Clinical Trial. JAMA 2018;319:241-254 «PMID: 29340676»PubMed
  517. Busetto L, Dicker D, Azran C ym. Obesity Management Task Force of the European Association for the Study of Obesity Released "Practical Recommendations for the Post-Bariatric Surgery Medical Management". Obes Surg 2018;28:2117-2121 «PMID: 29725979»PubMed
  518. Martens EA, Westerterp-Plantenga MS. Protein diets, body weight loss and weight maintenance. Curr Opin Clin Nutr Metab Care 2014;17:75-9 «PMID: 24310056»PubMed
  519. Livhits M, Mercado C, Yermilov I ym. Exercise following bariatric surgery: systematic review. Obes Surg 2010;20:657-65 «PMID: 20180039»PubMed
  520. Hassannejad A, Khalaj A, Mansournia MA ym. The Effect of Aerobic or Aerobic-Strength Exercise on Body Composition and Functional Capacity in Patients with BMI =35 after Bariatric Surgery: a Randomized Control Trial. Obes Surg 2017;27:2792-2801 «PMID: 28527156»PubMed
  521. Ren ZQ, Lu GD, Zhang TZ ym. Effect of physical exercise on weight loss and physical function following bariatric surgery: a meta-analysis of randomised controlled trials. BMJ Open 2018;8:e023208 «PMID: 30385445»PubMed
  522. Chapman N, Hill K, Taylor S ym. Patterns of physical activity and sedentary behavior after bariatric surgery: an observational study. Surg Obes Relat Dis 2014;10:524-30 «PMID: 24462340»PubMed
  523. Afshar S, Seymour K, Kelly SB ym. Changes in physical activity after bariatric surgery: using objective and self-reported measures. Surg Obes Relat Dis 2017;13:474-483 «PMID: 27771316»PubMed
  524. Crisp AH, Verlengia R, Ravelli MN ym. Changes in Physical Activities and Body Composition after Roux-Y Gastric Bypass Surgery. Obes Surg 2018;28:1665-1671 «PMID: 29273924»PubMed
  525. Expertgruppsrekommendationer. Nordiska riktlinjer för monitorering och supplementering med vitaminer/mineraler samt uppföljning efter obesitaskirurgi. http://sfok.se/wp-content/uploads/2013/10/Nordiska-riktlinjer-obesitaskirurgi-april2017.pdf «http://sfok.se/wp-content/uploads/2013/10/Nordiska-riktlinjer-obesitaskirurgi-april2017.pdf»28
  526. Salehi M, Vella A, McLaughlin T ym. Hypoglycemia After Gastric Bypass Surgery: Current Concepts and Controversies. J Clin Endocrinol Metab 2018;103:2815-2826 «PMID: 30101281»PubMed
  527. Peterhänsel C, Petroff D, Klinitzke G ym. Risk of completed suicide after bariatric surgery: a systematic review. Obes Rev 2013;14:369-82 «PMID: 23297762»PubMed
  528. Zhang Q, Chen Y, Li J ym. A meta-analysis of the effects of bariatric surgery on fracture risk. Obes Rev 2018;19:728-736 «PMID: 29334691»PubMed
  529. Sjöström L, Narbro K, Sjöström CD ym. Effects of bariatric surgery on mortality in Swedish obese subjects. N Engl J Med 2007;357:741-52 «PMID: 17715408»PubMed
  530. Adams TD, Davidson LE, Litwin SE ym. Weight and Metabolic Outcomes 12 Years after Gastric Bypass. N Engl J Med 2017;377:1143-1155 «PMID: 28930514»PubMed
  531. Maggard MA, Shugarman LR, Suttorp M ym. Meta-analysis: surgical treatment of obesity. Ann Intern Med 2005;142:547-59 «PMID: 15809466»PubMed
  532. Buchwald H, Avidor Y, Braunwald E ym. Bariatric surgery: a systematic review and meta-analysis. JAMA 2004;292:1724-37 «PMID: 15479938»PubMed
  533. Karmon A, Sheiner E. Timing of gestation after bariatric surgery: should women delay pregnancy for at least 1 postoperative year? Am J Perinatol 2008;25:331-3 «PMID: 18493884»PubMed
  534. Shawe J, Ceulemans D, Akhter Z ym. Pregnancy after bariatric surgery: Consensus recommendations for periconception, antenatal and postnatal care. Obes Rev 2019;20:1507-1522 «PMID: 31419378»PubMed
  535. Johansson K, Cnattingius S, Näslund I ym. Outcomes of pregnancy after bariatric surgery. N Engl J Med 2015;372:814-24 «PMID: 25714159»PubMed
  536. Kwong W, Tomlinson G, Feig DS. Maternal and neonatal outcomes after bariatric surgery; a systematic review and meta-analysis: do the benefits outweigh the risks? Am J Obstet Gynecol 2018;218:573-580 «PMID: 29454871»PubMed
  537. Akhter Z, Rankin J, Ceulemans D ym. Pregnancy after bariatric surgery and adverse perinatal outcomes: A systematic review and meta-analysis. PLoS Med 2019;16:e1002866 «PMID: 31386658»PubMed
  538. Sjöström L, Lindroos AK, Peltonen M ym. Lifestyle, diabetes, and cardiovascular risk factors 10 years after bariatric surgery. N Engl J Med 2004;351:2683-93 «PMID: 15616203»PubMed
  539. Sundbom M, Hedberg J, Marsk R ym. Substantial Decrease in Comorbidity 5 Years After Gastric Bypass: A Population-based Study From the Scandinavian Obesity Surgery Registry. Ann Surg 2017;265:1166-1171 «PMID: 27429019»PubMed
  540. Chang SH, Stoll CR, Song J ym. The effectiveness and risks of bariatric surgery: an updated systematic review and meta-analysis, 2003-2012. JAMA Surg 2014;149:275-87 «PMID: 24352617»PubMed
  541. Alsumali A, Eguale T, Bairdain S ym. Cost-Effectiveness Analysis of Bariatric Surgery for Morbid Obesity. Obes Surg 2018;28:2203-2214 «PMID: 29335933»PubMed

A

Diabetes 2-5 vuotta lihavuusleikkauksen jälkeen

Lihavuusleikkaus vähentää tyypin 2 diabetesta sairastavien lääkehoidon tarvetta merkittävästi 5 vuoden ajaksi, jolloin osa potilaista on ilman lääkitystä normoglykeemisiä.

A

Elintapamuutoksilla laihduttamisen vaikutus tyypin 2 diabeteksen ilmaantuvuuteen

Jo varsin vähäinen (3–5 kg) laihtuminen elintapoja muuttamalla lähes puolittaa tyypin 2 diabeteksen sairastumisriskin 7–10 vuoden seurannassa henkilöillä, joilla on heikentynyt glukoosinsieto.

A

Elämänlaatu 5 vuotta laihdutusleikkauksen jälkeen

Lihavuusleikkaus parantaa potilaiden elämänlaatua 5 vuoden ajaksi leikkauksen jälkeen.

A

ENE-dieetin ja painonhallintaohjelman vaikutus painoon

ENE-dieetillä voidaan tehostaa laihtumista ja vähentää lihavuuteen liittyviä liitännäissairauksia, mutta saavutettu laihtumistulos tarvitsee pysyäkseen rinnalle myös elintapahoitoa.

A

Huono kestävyyskunto vs. lihavuus sairaus- ja kuolleisuusriskinä

Huono kestävyyskunto normaalipainoisella on suurempi kokonaiskuolleisuuden sekä sydän- ja verisuonitautikuolleisuuden riski kuin lihavuus hyväkuntoisella. Toisaalta, vaikka hyvä kunto ja suuri fyysinen aktiivisuus vähentävät lihavuuden aiheuttamaa riskiä sairastua tyypin 2 diabetekseen, on lihavan hyväkuntoisen riski kuitenkin suurempi kuin huonokuntoisen normaalipainoisen.

A

Kestävyysliikuntaharjoittelun vaikutus painoon

Kohtuukuormitteinen tai raskas kestävyysliikunta ilman ruokavalio-ohjausta aikaansaa 2–3 % suuruisen painon vähenemisen 6 kuukaudessa, jos liikuntaa harrastetaan 3–5 kertaa viikossa.

A

Laihdutus uniapnean hoitomuotona

Laihdutus lieventää uniapnean vaikeusastetta ylipainoisilla ja lihavilla potilailla.

A

Laihtuminen on yhteydessä parempaan glukoositasapainoon ylipainoisilla tyypin 2 diabeetikoilla

Laihtuminen on yhteydessä parempaan glukoositasapainoon ylipainoisilla tyypin 2 diabetesta sairastavilla.

A

Lapsuusiän lihavuuden jatkuminen aikuisuuteen

Lapsuus- ja nuoruusiässä todettu ylipainoisuus ja lihavuus ennustavat myöhempää ylipainoisuuden riskiä.

A

Lihavuuden vaikutus elämänlaatuun

Lihavuus ja painon nousu heikentävät terveyteen liittyvää fyysistä elämänlaatua.

A

Lihavuuskirurgia ja vaikea ja sairaalloinen lihavuus: vaikutus painoon

Lihavuuskirurgia aikaansaa suuremman painonlaskun kuin konservatiivinen hoito vaikeasti ja sairaalloisesti lihavilla potilailla (BMI > 35 kg/m2) pitkäaikaisessa seurannassa.

A

Liraglutidi lihavuuden hoidossa

Liraglutidi 3,0 mg s.c. kerran päivässä vähentää painoa ja parantaa painonlaskun pysyvyyttä lumeeseen verrattuna lihavilla potilailla, sekä ei-diabeetikoilla että tyypin 2 diabeetikoilla.

A

Mahalaukun kavennusleikkaus vs. ohitusleikkaus ja diabetes

Mahalaukun ohitusleikkaus ja kavennusleikkaus vaikuttavat 5 vuoden seurannassa samankaltaisesti painoon ja molemmilla leikkaustavoilla saavutetaan usein diabeteksen remissio.

A

Naltreksoni-bupropionin slow release -muoto lihavuuden lääkehoidossa

Naltreksoni-bupropioni (N 8 mg SR / B 90 mg SR) 2 tablettia 2 kertaa päivässä suun kautta annosteltuna vähentää painoa lumeeseen verrattuna lihavilla potilailla, sekä ei-diabeetikoilla että tyypin 2 diabeetikoilla.

A

Orlistaatin teho ja haittavaikutukset laihduttamisessa ja painonhallinnassa lihavilla

Orlistaatti edistää laihtumista ja estää laihtumisen jälkeistä painon suurenemista (ero lumelääkkeeseen 3–4 kg). Yleisimmät haittavaikutukset olivat rasvaiset/öljyiset ulosteet, ulostamispakko ja tuhriminen, joita esiintyi 15–30 %:lla orlistaattia käyttäneistä potilaista.

A

Orlistaatin vaikutus painoon ja glukoositasapainoon lihavilla tyypin 2 diabeetikoilla

Orlistaatin käyttöön liittyy parempi laihtumistulos ja suurempi GHb-A1c:n pieneneminen lumeeseen verrattuna lihavilla tyypin 2 diabeetikoilla.

A

Painonvaihtelun vaikutus terveyteen

Painonvaihtelijat lihovat seurannassa enemmän kuin henkilöt, joilla ei painonvaihteluita. Kun tämä on huomioitu, lihavien henkilöiden painonvaihtelut eivät itsenäisesti lisää valtimotaudin riskitekijöitä.

A

Psykologiset ja käyttäytymisteorioihin perustuvat interventiot lihavuuden hoidossa

Psykologiset ja käyttäytymisteorioihin perustuvat interventiot tehostavat lihavuuden hoitoa ja parantavat hoitoon sitoutumista.

A

Ruokavalion ja liikuntaharjoittelun vaikutukset liikapainoon

Kestävyysliikuntaharjoittelu yhdistettynä niukkaenergiaiseen ruokavalioon lisää painon vähenemistä enintään muutaman kilogramman pelkkään niukkaenergiaiseen ruokavalioon verrattuna.

A

Ruokavalion koostumuksen merkitys painonhallinnassa

Painonhallinnan onnistumisen näkökulmasta ruokavalion tiettyä energiaravintoainekoostumusta tärkeämpää on se, että ruokavalio toteutuu.

A

Unen pituuden merkitys lihavuudelle

Niukka (lyhentynyt tai iänmukaista lyhyempi) uni altistaa aikuiset ja lapset lihomiselle.

A

Valtimosairauksien riskitekijät ja lasten lihavuus

Valtaosalla lihavista lapsista ja nuorista on todettavissa lihavuuden lisäksi muita valtimosairauksien riskitekijöitä, ja niiden riski kasvaa lihavuuden vaikeutuessa.

A

Voimaharjoittelu ja lihasmassa ikääntyneiden laihduttamisessa

Lihasvoimaharjoittelu säilyttää lähes kokonaan kehon rasvattoman painon energiarajoitukseen perustuvan dieetin aikana lihavilla ikääntyneillä naisilla ja miehillä.

B

Diabetes 8–10 vuotta laihdutusleikkauksen jälkeen

Lihavuusleikkaus ilmeisesti helpottaa diabeteksen hoitoa ja vähentää sen ilmaantuvuutta 8–10 vuoden kuluttua leikkauksesta.

B

Elämänlaatu 10 vuotta lihavuusleikkauksen jälkeen

Lihavuusleikkaus ilmeisesti parantaa potilaiden elämänlaatua 10 vuotta leikkauksen jälkeen.

B

Elämäntapaohjauksen vaikutus raskaudenaikaiseen painonnousuun

Raskaudenaikainen elämäntapahoito ilmeisesti auttaa rajoittamaan raskaudenaikaista painonnousua.

B

Internet-pohjaiset ohjelmat laihdutuksessa ja painonhallinnassa

Internet-pohjaiset lihavuuden hoito-ohjelmat ilmeisesti tukevat laihdutusta ja painonhallintaa.

B

Kirurginen laihdutushoito ja uniapnea

Ruoansulatuskanavan leikkaushoidon jälkeinen laihtuminen on huomattavaa ja pitkäaikaista, mikä lievittänee obstruktiivisen uniapnean löydöksiä ja oireita.

B

Laihduttamisen vaikutus koko kehon luuston kivennäisainepitoisuuteen ja -määrään

Laihduttaminen ruokavaliolla ilmeisesti pienentää hieman luuston kivennäisainemäärää ja -tiheyttä, mutta painon palautuessa myös luuston kivennäisainemäärä ja -tiheys palautuvat kohti alkutilannetta.

B

Laihtumisen vaikutus kohonneeseen verenpaineeseen

Vähäenergiaisen ruokavalion avulla saavutettu keskimääräin 4,1 kg:n suuruinen laihtuminen ilmeisesti alentaa ylipainoisten hypertensiivisten henkilöiden verenpainetta noin 6/3 mmHg.

B

Lasten lihavuus ja astma

Lihavat lapset ovat ilmeisesti normaalipainoisia suuremmassa riskissä sairastua myöhemmin astmaan.

B

Lasten lihavuus ja unenaikaiset hengityshäiriöt

Lihavilla lapsilla, etenkin yli 8-vuotiailla, esiintyy unenaikaisia hengityshäiriöitä ilmeisesti useammin kuin normaalipainoisilla, ja lihavuus on niiden itsenäinen riskitekijä.

B

Lihavuuskirurgia ja diabetes (BMI 30–35 kg/m²)

Lihavuusleikkauksen vaikuttavuus diabetekseen ja painoon on ilmeisesti samankaltainen potilailla, joiden painoindeksi on 30–35 kg/m², kuin potilailla, joiden painoindeksi on yli 35 kg/m².

B

Lihavuuskirurgian vaikutus kokonaiskuolleisuuteen

Lihavuuskirurgia ilmeisesti vähentää potilaiden kokonaiskuolleisuutta.

B

Lihavuusleikkaus, diabetes ja kardiovaskulaariset riskitekijät (pitkäaikaistulokset)

Lihavuusleikkaus ilmeisesti vähentää diabeteksen insidenssiä ja vaikeutta sekä kardiovaskulaarisia riskitekijöitä 10–15 vuotta leikkauksen jälkeen.

B

Liraglutidi ja kardiovaskulaaritapahtumat korkean kardiovaskulaaririskin omaavilla tyypin 2 diabetesta sairastavilla potilailla

Tyypin 2 diabetesta sairastavilla, joilla on korkea kardiovaskulaaririski, liraglutidin lisääminen glykemialääkitykseen näyttää vähentävän vaikeiden kardiovaskulaaritapahtumien riskiä, mukaan lukien kardiovaskulaarikuolema.

B

Metformiini lasten lihavuuden hoidossa

Metformiini ilmeisesti auttaa lihavien lasten lyhyen aikajakson painonhallinnassa, mutta hoitotulos yli 6 kuukautta kestävässä hoidossa on huonompi.

B

Nuoruusikäisten lihavuuskirurgia

Lihavuuskirurgia ilmeisesti aikaansaa samankaltaisen painonlaskun nuoruusikäisillä (13–18-vuotiailla) kuin aikuisilla.

B

Orlistaatin vaikutus tyypin 2 diabeteksen ilmaantuvuuteen lihavilla

Orlistaatin käyttö ilmeisesti pienentää tyypin 2 diabeteksen ilmaantuvuutta lihavilla verrattuna lumeeseen, erityisesti jos glukoosinsieto on heikentynyt.

B

Orlistaatti lasten lihavuuden hoidossa

Orlistaatti ilmeisesti parantaa laihdutustulosta vaikeasti lihavilla nuorilla, mutta suurin osa keskeyttää hoidon haittavaikutusten vuoksi.

B

Painoindeksi lihavuuden mittarina

Painoindeksi ilmeisesti arvioi kehon rasvakudoksen määrän yleisemmin liian pieneksi kuin liian suureksi. Painoindeksi on siis spesifi, mutta ei kovin sensitiivinen liiallisen rasvan määrän osoitin.

B

Rasvamaksa ja nuorten lihavuus

Lihavilla nuorilla ilmeisesti esiintyy kohonneita ALAT-arvoja sopien rasvamaksaan.

B

Vanhempien lihavuus lapsuusiän lihavuuden riskitekijänä

Vanhempien lihavuus on ilmeisesti lapsuusiän lihavuuden riskitekijä.

B

Ylipainoisten ja lihavien lasten vaikuttava painonhallinta

Ylipainoisten ja lihavien leikki-, esikoulu- ja alakouluikäisten lasten perhekeskeiset painonhallintainterventiot ovat ilmeisesti vaikuttavaa hoitoa, kun ruokailu- ja liikuntatottumuksia kohennetaan käyttäytymisen muutosta tukevien menetelmien avulla.

B

Ylipainoisten ja lihavien nuorten vaikuttava painonhallinta

Ylipainoisten ja lihavien nuorten (12–17-vuotiaiden) painonhallintainterventiot ovat ilmeisesti vaikuttavaa hoitoa, kun ruokailu- ja liikuntatottumuksia kohennetaan käyttäytymisen muutosta tukevien menetelmien avulla.

B

5 % laihtumistavoitteen terveyshyödyt

Vähintään 5 %:n painon alenemisella ilmeisesti saavutetaan edullisia aineenvaihdunnallisia muutoksia, ja se on realistinen saavuttaa. Hyöty painonlaskusta on selkein lihavilla henkilöillä, joilla on glukoosiaineenvaihdunnan häiriö.

C

Aamupalan syömisen yhteys ylipainoon ja lihavuuteen lapsilla ja nuorilla

Aamupalan syöminen saattaa olla yhteydessä vähentyneeseen ylipainon ja lihavuuden riskiin lapsilla ja nuorilla.

C

Imetys ja lasten lihominen myöhemmin

Imetys saattaa ehkäistä lapsen myöhempää lihomista.

C

Laihdutusinterventioiden vaikutus fyysiseen toimintakykyyn ja elämänlaatuun ylipainoisilla ikääntyneillä

Elintapojen muuttamiseen perustuvat laihdutusinterventiot saattavat parantaa liikuntakykyä ja kuntoa sekä elämänlaatua ylipainoisilla yli 60-vuotiailla.

C

Lihaskato laihdutuksen aikana

Suurempi energiarajoitus, nopeampi painonlasku ja vähäinen fyysinen aktiivisuus saattavat lisätä lihaskatoa laihdutuksen aikana.

C

Luustomuutosten vähentäminen laihduttamisen aikana

Runsas proteiinien ja/tai kalsiumin saanti saattavat vähentää laihduttamisen aikana tapahtuvia luustomuutoksia. Fyysisen aktiivisuuden merkitys on epäselvä.

C

Monirakkulaiset munasarjat ja tyttöjen lihavuus

Tyttöjen lapsuus- tai murrosiässä alkanut lihavuus saattaa jatkuessaan altistaa monirakkulaisten munasarjojen esiintymiselle.

C

Paikallaanolo (sedentary behaviour) ja lasten lihavuuden ehkäisy

Runsas istuminen ja muu paikallaanolo (sedentary behaviour) valveillaoloaikana saattavat edistää lihavuuden kehittymistä.

C

Perheaterioiden yhteys lasten ja nuorten ravitsemukselliseen terveyteen

Perheaterioiden useus saattaa olla yhteydessä lasten ja nuorten ravitsemukselliseen terveyteen.

C

Raskaus ja fertiliteetti lihavuusleikkauksen jälkeen

Lihavuusleikkaus saattaa parantaa lihavuuteen liittyvän infertiliteetin ja vähentää lihavuuteen liittyviä raskauskomplikaatioita.

C

Ryhmäohjaus verrattuna yksilöneuvontaan lihavuuden elintapahoidossa

Ryhmä- ja yksilöneuvonta saattavat olla yhtä tehokkaita lihavuuden hoidossa.

C

Syömishäiriöoireet lihavilla lapsilla ja nuorilla

Syömishäiriöoireet ovat yleisiä lihavilla lapsilla ja nuorilla. Ne tulee huomioida hoidossa, sillä ne saattavat vaikeuttaa hoitoa.

Acanthosis nigricans (mörkt böjveck) i nacken på pojke i tonåren
Hälsorisker vid fetma
Metoder för kirurgisk behandling av fetma
Mätpunkt för midjemått
Niskan acanthosis nigricans (taivetummuus) teini-ikäisellä pojalla
Vyötärönympäryksen mittaamiskohta