Bipolär sjukdom

God medicinsk praxis rekommendationer
Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Finlands Psykiatriförening rf och Finlands Ungdomspsykiatriska förening
7.9.2021

Hur kan man hänvisa till God medicinsk praxis-rekommendationen? «K1»1

Den här svenskspråkiga God medicinsk praxis-rekommendationen har översatts från den finska God medicinsk praxis-rekommendationen (Käypä hoito -suositus Kaksisuuntainen mielialahäiriö «Kaksisuuntainen mielialahäiriö»1). Om det finns skillnader i texterna gäller den uppdaterade finskspråkiga versionen.

Huvudsakligen finns evidenssammandragen och bakgrundsmaterialen samt internetlänkarna på finska.

Centrala rekommendationer

  • Bipolär sjukdom är en långvarig psykisk störning. Sjukdomen kännetecknas av skiftande episoder av depression, hypomani, mani eller blandade sjukdomsepisoder och perioder med få eller inga symtom.
  • Identifiering av bipolär sjukdom och noggrann differentialdiagnostik är viktigt för att patienten ska få ändamålsenlig vård och behandling.
  • Bipolär sjukdom är förknippad med samsjuklighet i hög grad och ökad självmordsrisk.
  • Bipolär sjukdom är vanligen en kronisk sjukdom som återkommer. Enligt uppföljningsundersökningar har patienterna symtom cirka hälften av tiden och symtom mellan episoderna är vanliga. Tyngdpunkten i symtomen ligger på depressionssymtom.
  • Diagnostiseringen av patienter som har insjuknat i bipolär sjukdom och behandlingen i den akuta fasen genomförs vanligen inom den specialiserade sjukvården. I den stabila fasen genomförs behandlingen utifrån individuellt övervägande inom den specialiserade sjukvården, företags- eller studerandehälsovården eller primärvården. Samarbetet mellan olika vårdaktörer är viktigt.
  • Det centrala i vården är att förebygga nya episoder.
  • Vid vårdplanering är det viktigt att utreda vilken fas av sjukdomen det är frågan om och att beakta det livslånga sjukdomsförloppet.
  • Grunden i behandlingen av bipolär sjukdom är stämningsstabiliserande läkemedel och de nyare antipsykotiska läkemedlen enligt sjukdomens aktuella fas.
  • Valproat är kontraindicerat för alla gravida i alla situationer, och det ska inte användas hos kvinnor i fertil ålder som kan bli gravida, om inte det nya särskilda programmet för prevention av graviditet efterföljs (mer information: «https://www.fimea.fi/-/uusia-ohjeita-valproaatin-kayttoon-raskaudenaikaisen-altistuksen-valttamiseksi»1). Se Avstå klokt-rekommendationen «Valproaatin käyttöön liittyvät riskit fertiili-ikäisillä naisilla kaksisuuntaisen mielialahäiriön hoidossa»1: Valproat får inte användas under graviditet. Valproat får inte användas hos kvinnliga patienter som kan bli gravida för behandling av bipolär sjukdom, om inte ett särskilt program för prevention av graviditet följs.
  • För psykosocial behandling av bipolär sjukdom har specifika modeller för individuell vård, grupp- och familjevård utvecklats.
  • Information om sjukdomen och behandlingen av den samt att lära patienten och patientens familjemedlemmar att identifiera tidiga symtom ökar behandlingens effekt.
  • Till bipolär sjukdom hör speciellt problem med minnet, de executiva funktionerna, uppmärksamhet och processeringshastighet, vilka kan ses hos en del av patienterna även i sjukdomens återhämtningsfas och försämra patientens funktions- och arbetsförmåga.
  • Funktionsförmågan hos patienter som insjuknar i bipolär sjukdom ska bedömas genast i början av sjukdomen och i olika sjukdomsfaser, och en vård- och rehabiliteringsplan ska upprättas för dem.

Sammanfattning

Målgrupper

  • Rekommendationen är i första hand avsedd för personal inom den specialiserade psykiatriska sjukvården, primärvården, företagshälsovården och skol- och studerandehälsovården som vårdar unga (13–22 år) och vuxna patienter med bipolär sjukdom (F30–F31).
  • Denna rekommendation omfattar inte vård och behandling av bipolär sjukdom hos barn.

Mål

  • Syftet med rekommendationen är att förenhetliga diagnostiken och behandlingen av bipolär sjukdom och förbättra både kvaliteten och genomförandet av vården.

Definitioner

  • I rekommendationen hänvisar vi för diagnosernas del till WHO:s internationella klassificeringssystem version ICD-10 «STAKES. Ohjeita ja luokituksia. Tautiluokitus ICD-...»1, och för bipolär sjukdom typ 2 till klassificeringen för psykiatriska störningar DSM-5, som är upprättad av det amerikanska psykiatrikerförbundet APA «American Psychiatric Association. Diagnostic and S...»2, «American Psychiatric Association. DSM-5 diagnostis...»3.
  • Med stämningsstabiliserande läkemedel avses i denna rekommendation utöver litium även antiepileptiska läkemedel, som har en stämningsstabiliserande effekt (valproat, lamotrigin, karbamazepin). Oxkarbazepin, topiramat och levetiracetam tas inte upp här, på grund av att forskningsinformation saknas om dem.
  • Antipsykotiska läkemedel kan också ha en stämningsstabiliserande effekt, men i denna rekommendation är benämningen för dem antipsykotiska läkemedel.

Epidemiologi

Prevalens

Förlopp och prognos

Komorbiditet och dess samband med prognosen

Diagnostik

  • Bipolär sjukdom är en långvarig psykisk störning. Sjukdomen kännetecknas av varierande episoder av depression, hypomani, mani eller blandade sjukdomsepisoder och perioder med få eller inga symtom.
  • Diagnostiska kriterier enligt ICD-10 visas i tabell «Diagnostiska kriterier enligt ICD-10 för hypomanisk episod, manisk episod, depressiv episod och blandad episod för tydlighetens skull något förkortad och omarbetad...»1, «STAKES. Ohjeita ja luokituksia. Tautiluokitus ICD-...»1. Beskrivning av kliniskt status är viktig för senare bedömningar.
  • Om det är frågan om den första episoden av hypomani eller mani och inga tidigare episoder av depression har konstaterats, använder man den enskilda diagnosen för hypomani eller manisk episod (F30).
  • Återfall av mani eller hypomani eller uppkomst av depressionsepisod ändrar manidiagnoserna (F30) till bipolär sjukdom (F31).
  • Om patienten tidigare har haft en depressionsepisod, även en hypomanisk, manisk eller blandad episod ändras depressionsdiagnoserna (F32 och F33) till bipolär sjukdom (F31).
  • Den första episoden i livet är hos över hälften av patienterna depression. I sjukdomsklassifikationen ICD-10 definieras inte bipolär sjukdom typ 1 och 2 exakt separat, men de har enligt definitionerna i DSM-IV «American Psychiatric Association. Diagnostic and S...»2 och DSM-5 «American Psychiatric Association. Diagnostic and S...»2 etablerats i klinisk praxis i Finland och de ingår också i den nya sjukdomsklassifikationen ICD-11, som sannolikt träder i kraft i Finland 2022.
    • Med bipolär sjukdom typ 1 avses ett tillstånd där episoder av depression och mani eller blandade episoder har förekommit. Dessutom klassificeras till denna typ de sällsynta tillstånd där endast återkommande manier konstateras hos patienten.
    • Med bipolär sjukdom typ 2 avses ett tillstånd, där episoder av depression och hypomani har konstaterats hos patienten. Även efter en enda maniepisod diagnostiseras sjukdomen som typ 1.
  • Maniepisoder, blandade episoder och svåra depressionsepisoder kan vara förknippade med hallucinationer eller vanföreställningar.
  • De psykotiska symtomen kan följa stämningsläget (vid mani storhetsvansinne eller hörselhallucinationer varvid patienten tror sig vara övermänniska och vid depressionsepisoder nihilistiska vanföreställningar eller skuldbeläggande hörselhallucinationer) eller oberoende av stämningsläget (förföljelsetankar, neutralt tal uppfattas som hörselhallucinationer).
    • Patienter vars sjukdom enligt klassifikationen ICD-10 skulle klassificeras som schizoaffektivt syndrom, klassificeras enligt DSM-5 som psykotisk affektiv störning.
  • Under blandade episoder förekommer snabbt varierande samtidiga symptom på depression och mani eller hypomani och kraftiga växlingar under kort tid.
    • I DSM-5 finns inte begreppet blandade episoder, utan blandad form är ett attribut, som ges för depressions- eller (hypo)maniepisoder då symtom med motsatt polaritet förekommer samtidigt.
  • Med täta episoder (rapid cycling) avses en situation då patienten har haft minst fyra sjukdomsepisoder under ett års tid.
  • Det är frågan om bipolär sjukdom utan aktuella symtom (F31.7), om tillståndet inte längre uppfyller kriterierna för något förstämningssyndrom (F30–F39) och det har varat i flera månader (eventuellt tack vare profylaktisk behandling).
  • Hos vissa patienter med depression förekommer liknande drag som vid bipolär sjukdom, utan att de diagnostiska kriterierna för typ 1 eller typ 2 uppfylls. Dessa patienter hör till en diagnostiskt sett oklar patientgrupp «Ghaemi SN, Bauer M, Cassidy F ym. Diagnostic guide...»29.
  • Diagnosen ospecificerad bipolär sjukdom (F31.9) kan anses motiverad i situationer då patienten otvetydigt har återkommande (minst två) kortvariga (2–3 dygn) hypomanier eller återkommande hypomaniska eller maniska episoder under de följande veckorna efter påbörjande av behandling med antidepressiva läkemedel.
    • Om symtomen på hypomani eller mani fortsätter länge (över 5 halveringstider) efter att de antidepressiva läkemedlen har avslutats, kan ifrågavarande läkemedelsbehandling inte längre ses som orsak till sjukdomsepisoden.
Tabell 1. Diagnostiska kriterier enligt ICD-10 för hypomanisk episod, manisk episod, depressiv episod och blandad episod för tydlighetens skull något förkortad och omarbetad
Störning Diagnostiska kriterier
Hypomani A. Förhöjt stämningsläge eller irritabilitet som klart avviker från det normala för personen i minst 4 dagar.
B. Minst 3 av följande symtom förekommer på så sätt att de åtminstone i viss grad orsakar störningar i funktionsförmågan:
  • ökad aktivitet eller fysisk rastlöshet
  • ökad pratsamhet
  • tankspriddhet eller koncentrationssvårigheter
  • minskat sömnbehov
  • ökad sexuell lust
  • lindrigt slösande med pengar eller annat oansvarigt beteende
  • ökad sällskaplighet eller förtrolighet
C. Tillståndet uppfyller inte kriterierna för mani, bipolär sjukdom, depressiv episod, cyklotomi eller anorexia nervosa.
D. Tillståndet är inte förknippat med användning av psykoaktiva ämnen eller organiskt psykosyndrom.
Mani utan psykotiska symtom A. Förhöjt stämningsläge större delen av dagen, avvikande öppenhet (expansiv) eller irritation som avviker klart från det normala för personen. Förändringen i stämningsläget är betydande, och den har pågått minst en vecka. (Kortare tid än detta räcker, om förändringen är så betydande att vård på sjukhus krävs.)
B. Minst 3 (eller 4, om stämningsläget är endast irriterat) av följande symtom som är sådana att de orsakar allvarliga störningar i den dagliga funktionsförmågan:
  • ökad aktivitet eller fysisk rastlöshet
  • ökad pratsamhet
  • tankeflykt eller känsla av att tankeverksamheten är forcerad
  • förlust av normalt socialt uppförande så att beteendet är osakligt med tanke på aktuella förhållanden
  • minskat sömnbehov
  • ökad självkänsla eller föreställningar om den egna förmågan eller storheten (grandiositet)
  • oförmåga att koncentrera sig eller fortgående ändringar i verksamheten eller planerna
  • våghalsigt eller oansvarigt beteende, vars risker patienten inte identifierar
  • ökad sexuell lust eller sexuell instabilitet
C. Hallucinationer eller vanföreställningar förekommer inte (observationsstörningar, såsom skärpt hörsel eller att se klarare färger kan förekomma).
D. Tillståndet är inte förknippat med användning av psykoaktiva ämnen eller organiskt psykosyndrom.
Mani och psykotiska symtom A. Sjukdomsfasen uppfyller diagnosen "Mani utan psykotiska symtom" förutom punkt C (inga vanföreställningar eller hallucinationer).
B. Uppfyller inte samtidigt kriterierna för schizofreni eller manisk form av schizoaffektivt syndrom.
C. Det förekommer sådana vanföreställningar eller hallucinationer, som inte är typiska för schizofreni, dvs. 1) andra än helt omöjliga eller kulturellt olämpliga vanföreställningar eller 2) hörselhallucinationer, som inte är i tredje person eller kommenterande. Vanligast är grandiosa, riktade, erotiskt färgade eller trakasserande tankar.
D. De vanligaste exklusionsdiagnoserna: Tillståndet är inte förknippat med användning av psykoaktiva ämnen eller organiskt psykosyndrom.
Depressiv episod A. Den depressiva episoden har pågått över 2 veckor.
B. Minst 2 av följande symtom konstateras:
  • depressivt stämningsläge under största delen av tiden
  • förlust av intresse och känsla av välbehag för sådant som vanligen har intresserat eller gett välbehag
  • minskade resurser eller exceptionell trötthet
C. Ett eller några av följande symtom konstateras så att det totala antalet symtom (B och C sammanlagt) är minst 4:
  • minskat självförtroende eller minskad självaktning
  • ogrundade eller oskäliga självanklagelser
  • upprepade tankar om död eller självmord eller självdestruktivt beteende
  • subjektiv eller observerad koncentrationssvårighet som även kan ta sig uttryck i obeslutsamhet eller ältande
  • psykomotorisk förändring (excitation eller retardation) som kan vara subjektiv eller observerade
  • sömnstörningar
  • ökad eller minskad aptit med viktförändring
Vid lindrig depression förekommer 4–5 symtom, vid medelsvår 6–7 och vid svår 8–10 symtom samt alla i punkt B.
Svår depressiv episod med psykotiska symtom A. Tillståndet uppfyller kriterierna för depressiv episod.
B. Tillståndet uppfyller kriterierna för diagnosen "Svår depressiv episod utan psykotiska symtom" förutom punkt D (hallucinationer, vanföreställningar eller stupor).
D. Någondera av följande förekommer: 1) vanföreställningar eller hallucinationer, som inte är typiska för schizofreni, dvs. andra än helt omöjliga eller kulturellt olämpliga vanföreställningar eller hörselhallucinationer, som inte är i tredje person eller kommenterande. De vanligaste vanföreställningarna och hallucinationerna är sådana vars innehåll är deprimerande, nihilistiskt, skuldbeläggande, antydande eller hypokondriskt 2) depressivt stuportillstånd
Blandad episod (kan också vara på psykotisk nivå) Symtom på hypomani, mani och depression förekommer samtidigt eller med snabba växlingar. Patienten har tidigare haft åtminstone 1 episod av förstämningssyndrom, och under den aktuella episoden har både maniska och depressiva symtom förekommit under största delen av tiden i minst 2 veckor.

Identifiering och differentialdiagnostik

  • Bipolär sjukdom och vanliga depressionstillstånd ska skiljas från varandra.
  • Bipolär sjukdom börjar i över hälften av fallen med en depressiv episod, men diagnosen kan inte fastställas förrän den första hypomaniska, maniska eller blandade episoden har uppkommit. Det diagnostiska dröjsmålet är alltså delvis ofrånkomligt, eftersom det inte finns några biomarkörer för sjukdomen.
  • Även om det finns skillnader i den kliniska bilden vid bipolär sjukdom och depressionstillstånd på gruppnivå, är en tillförlitlig differentialdiagnostik utifrån dessa inte möjlig på individnivå.
  • Information om förekomst av bipolär sjukdom hos nära släktingar ger orsak till särskilt noggrann differentialdiagnostik, men är i sig inte en grund för diagnosen bipolär sjukdom.
  • Vid bedömning av en patient med depression ska man alltid fråga om han eller hon tidigare har haft perioder med ökad aktivitet.
  • Screeningen Mood Disorder Questionnaire (MDQ «hoi50076b.pdf»1 (på finska), «https://psykiatristod.se/download/18.298d3d1f16d8b550c94442ee/1571821955839/MDQ.pdf»2 (på svenska)) som en del i den övriga diagnostiska bedömningen är till hjälp för identifiering av bipolär sjukdom «MDQ-seula osana muuta diagnostista arviota kaksisuuntaista mielialahäiriötä epäiltäessä auttaa tunnistamaan kaksisuuntaista mielialahäiriötä sairastavia potilaita.»A om man misstänker detta. Känsligheten och exaktheten för MDQ-screening är måttlig «Wang YY, Xu DD, Liu R ym. Comparison of the screen...»30, «Youngstrom EA, Egerton GA, Genzlinger J ym. Improv...»31.
  • Användning av MDQ-screening inom primärvården och företagshälsovården rekommenderas, om det framkommer att patienten har haft perioder med ökad aktivitet, terapisvaret på behandling av depression är dåligt eller en misstanke om bipolär sjukdom väcks av någon annan orsak.
  • Om resultatet av MDQ-screening som görs inom primärvården är positivt, kartläggs anamnesen noggrannare för att utreda om det finns orsak att misstänka bipolär sjukdom.
    • Man utreder om patienten har haft fartfyllda perioder eller perioder med irriterat stämningsläge och å andra sidan depressiva perioder (noggrann beskrivning av symtomen och deras tidsmässiga fördelning).
    • Man utreder om symtomen är sekundära dvs. om orsaken kan vara alkoholberoende eller något annat missbruksproblem, en somatisk sjukdom, läkemedelsbehandling eller livssituationen.
  • Inom den psykiatriska specialsjukvården ingår MDQ i bedömningen av varje depressionspatient.
  • Ett positivt MDQ-fynd innebär endast misstanke om bipolär sjukdom och är inte ännu en fastställd diagnos.
  • Enligt en undersökning fastställdes bipolär sjukdom endast hos under 40 % av de patienter som fick ett positivt resultat i MDQ-screeningen «Mantere O, Suominen K, Leppämäki S ym. The clinica...»11. Se Avstå klokt-rekommendationen «Kaksisuuntaisen mielialahäiriön diagnosointi aikuisella ja MDQ-seula»3: Ställ inte diagnosen bipolär sjukdom enbart utifrån resultaten av MDQ-symtomkartläggningen.
  • Diagnosen bipolär sjukdom ska fastställas av en specialistläkare inom psykiatri utifrån en noggrann diagnostisk bedömning som grundar sig på intervju.
  • Rekommendationen är att man vid den diagnostiska bedömningen med patientens samtycke även intervjuar familjemedlemmar eller vänner som känner patienten väl för att få tilläggsuppgifter.
  • En grafisk beskrivning av sjukdomsanamnesen (Livslinje «hoi50076d.pdf»2) har visat sig vara en pålitlig metod, som kan användas som stöd vid retrospektiv utredning av förloppet för bipolär sjukdom.
  • Andra sjukdomstillstånd som ska beaktas i differentialdiagnostiken är till exempel schizofreni, schizoaffektiv störning och personlighetsstörningar, där känslotillstånden växlar snabbt (instabil personlighet), anorexi, där den motoriska aktiviteten kan vara förhöjd, svåra ångesttillstånd samt beroende eller missbruk av alkohol eller droger «Differentialdiagnostik vid bipolär sjukdom (ICD-10)...»2.
  • Hos unga ska man beakta atypisk symtombild och nedsatt funktionsförmåga. Psykotiska tillstånd finns oftare med i bilden än hos vuxna. I differentialdiagnostiken ska man hos unga beakta ADHD, beteendestörningar och missbruksproblem.
  • Hos äldre ska man i differentialdiagnostiken beakta beteendesymtom förknippade med progressiv minnessjukdom. Det psykiska tillståndet kan också ha ett direkt samband med någon somatisk sjukdom, en läkemedelsbehandling eller droger «Sjukdomar, läkemedel och droger som kan orsaka organiskt affektivt syndrom. En del av dessa läkemedel används vid behandling av förstämningssyndrom....»3. Hos patienter över 50 år ska man särskilt beakta somatiska orsaker och stöd av dem. Bilddiagnostiska undersökningar rekommenderas åtminstone när man misstänker ett sekundärt förstämningssyndrom, den första episoden av förhöjt stämningsläge bryter ut i medelåldern eller därefter eller patienten har en atypisk symtombild.
  • Förekomst av sjukdomar som orsakar förstämningssyndrom eller användning av läkemedel eller droger som potentiellt ökar risken för syndromet innebär dock inte direkt att ifrågavarande faktorer är orsaken till förstämningssyndromet. Orsakssambandet ska bedömas utifrån allmän medicinsk sannolikhet.
Tabell 2. Differentialdiagnostik vid bipolär sjukdom (ICD-10)
Bipolär sjukdom Recidiverande depressioner Schizoaffektiv störning Emotionellt instabil personlighet Aktivitets- och uppmärksamhetsstörning (ADHD) Missbruksproblem
Typiska drag för sjukdomen Upprepade depressiva, maniska eller hypomaniska samt blandade episoder Upprepade depressiva episoder Psykotiska symtom som är karakteristiska för schizofreni i samband med den depressiva, maniska eller hypomaniska samt blandade episoden Instabilitet i jaguppfattning och människorelationer samt impulsivitet Långvarig uppmärksamhetsstörning, problem med impulskontroll och verksamhetsstyrning som börjat i barndomen Användning av alkohol och droger trots medvetenhet om negativa effekter
Ett typiskt problem vid differentialdiagnostik relaterat till bipolär sjukdom Har otvetydiga hypomaniska, maniska eller blandade episoder förekommit någon gång? Är det frågan om psykotisk mani eller depression eller schizoaffektiv psykos? Är det vid intensiva växlingar i stämningsläget och intensiv verksamhet frågan om hypomani? Beror hyperaktivitet och impulsivt beteende på förhöjt stämningsläge hos en ung vuxen? Är orsaken till avvikande beteende som verkar (hypo)maniskt drogpåverkan?
Vad skiljer sig från bipolär sjukdom? Patienten har aldrig mani eller hypomani. Patienten har psykotiska symtom som är karakteristiska för schizofreni, såsom hallucinationer, effektupplevelser eller bisarra vanföreställningar. Personlighetsstörningen är en permanent egenskap. Hypomani förekommer som separata episoder. Långvarigt förhöjt stämningsläge förekommer inte vid rena personlighetsstörningar. ADHD är ett långvarigt syndrom som har börjat redan i barndomen. (Hypo)manier förekommer som separata episoder. Användningen av alkohol eller droger har börjat innan förändringen i stämningsläget och beteendet och inte tvärtom såsom vid bipolär sjukdom.
Tabell 3. Sjukdomar, läkemedel och droger som kan orsaka organiskt affektivt syndrom «Akiskal HS. Mood disorders: clinical features. Kir...»32. En del av dessa läkemedel används vid behandling av förstämningssyndrom.
Sjukdomar De vanligaste läkemedlen Rusmedel1
Hjärninfarkt Anabola steroider Alkohol
Hjärntumörer Anxiolytika
Hjärnskador Antidepressiva läkemedel2 Amfetamin
B1-, B2-, B6- och B12-vitaminbrist Bicalutamid Ecstasy (MDMA)
Brist på folsyra Brivaracetam Cannabis
Dopaminagonister Kokain
P-piller
Progressiva minnessjukdomar Glukokortikoider
Ifosfamid
Hyperadrenalism (Cushings syndrom) Interferon
Klonidin
Hyperkalcemi Levodopa
Lornatinib
Hypertyreos Meflokin
Hypotyreos Natriumoxibat
MS-sjukdom Antipsykotiska läkemedel3
Temporallobsepilepsi Psykostimulantia
Parkinsons sjukdom Ribavirin
Porfyri Takrolimus
Cancer och metastaser Topiramat
Sömnapné Tyroxin
Vigabatrin
Symtom förknippade med alkohol och droger kan uppkomma även i avvänjningsskedet.
1 God medicinsk praxis-rekommendation Huumeongelmaisen hoito «Huumeongelmaisen hoito»5, «Huumeongelmaisen hoito. Käypä hoito -suositus. Suo...»33 (på finska); Vård av personer med narkotikamissbruk «Vård av personer med narkotikamissbruk»6 (på svenska)
2 Särskilt tricykliska och dubbelverkande antidepressiva läkemedel kan provocera fram mani
3 En biverkning av gamla antipsykotiska läkemedel är depressionssymtom.

Etiologi

De ärftliga faktorernas betydelse

  • Det finns övertygande bevis på genetiska faktorers betydande roll för uppkomsten av bipolär sjukdom typ 1. De förklarar 70–90 % av variationerna i prevalensen för typ 1 bland befolkningen. Man känner till tiotals predisponerande genvarianter «Gordovez FJA, McMahon FJ. The genetics of bipolar ...»36.
  • Kännedomen om den genetiska bakgrunden till bipolär sjukdom typ 2 är mer bristfällig, men även den är förknippad med betydande ärftlig benägenhet «Almeida HS, Mitjans M, Arias B ym. Genetic differe...»37.
  • På individnivå kan de ärftliga faktorernas sannolika andel bedömas främst i ljuset av släkthistorien gällande sjukdomen. Det finns inga motiv för gentester.
  • För personer som har släktingar i första led med bipolär sjukdom typ 1 är risken för att insjukna i storleksklassen 10–15 % «Gordovez FJA, McMahon FJ. The genetics of bipolar ...»36.

Miljöfaktorernas betydelse

Vård och rehabilitering

Allmänna principer i vården

  • I vården är det viktigt att kombinera läkemedelsbehandlingar och läkemedelsfria behandlingar enligt patientens behov i uppgörandet av en individuell vårdplan som stöder vården.
  • Stämningsstabiliserande läkemedelsbehandling är den centrala behandlingsformen vid bipolär sjukdom (litium och stämningsstabiliserande antiepileptiska och antipsykotiska läkemedel).
  • Vid planeringen av vården är det viktigt att utreda vilken fas av sjukdomen det är frågan om och beakta sjukdomens förlopp.
  • Det kan vara bra att beskriva sjukdomsfaserna (sjukdomsepisoder och mellanfaser) grafiskt genom att rita upp en livslinje (Livslinje «hoi50076d.pdf»2), eftersom det tidigare sjukdomsförloppet förutspår dess kommande förlopp.
  • Vården ska ordnas så att patientens individuella vårdbehov och varierande vårdbehov enligt de olika sjukdomsfaserna beaktas och kontinuiteten i vården tryggas.
  • Det rekommenderas att man för alla patienter med bipolär sjukdom utser en ansvarsperson (case manager) på den behandlande enheten för koordinering av vården.
  • Allvarligt självskadebeteende, psykos, oförmåga att ta hand om sig själv och allvarlig försämring av funktions- och omdömesförmågan är ofta motiv till sjukhusvård. Vid behov genomförs sjukhusvården enligt mentalvårdslagen oberoende av patientens vilja. En minderårig kan oberoende av sin vilja meddelas beslut om psykiatrisk sjukhusvård också om han eller hon på grund av allvarliga mentala störningar har ett sådant behov av vård att hans sjukdom väsentligt skulle förvärras eller hans eller andras hälsa eller säkerhet allvarligt skulle äventyras, om han eller hon inte får vård och inga andra mentalvårdstjänster är lämpliga. Vården av en minderårig som vårdas med stöd av detta moment får vårdas endast på en avdelning som är avsedd för minderåriga «Finlex – Valtion säädöstietopankki. Mielent...»42.
  • Mani i sig (F30.1 mani utan psykotiska symtom, F30.2 mani med psykotiska symtom, F31.1 bipolär sjukdom, manisk episod utan psykotiska symtom, F31.2 Bipolär sjukdom, manisk episod med psykotiska symtom samt F31.6 bipolär sjukdom, blandad episod) eller F31.5 bipolär sjukdom, svår depressiv episod med psykotiska symtom, kan vid behov möjliggöra vård oberoende av patientens vilja enligt mentalvårdslagen, om de övriga villkoren i lagen uppfylls. «Thase ME, Jonas A, Khan A ym. Aripiprazole monothe...»54. Om man bedömer att öppenvård är tillräcklig i den akuta fasen, ska man följa upp patienten med regelbundna möten med 1–2 veckors mellanrum och vid behov oftare, om man till exempel bedömer att självmordsrisken är hög.
  • Målsättningen för den akuta behandlingen är eutymi. Vid eutymi är patienten symtomfri eller har endast obetydliga eller övergående symtom. När detta har uppnåtts inleds underhållsbehandlingen.
  • Vid uppföljningsmötena bör man bedöma behandlingens effekt genom att utreda patientens tillstånd med hjälp av bedömningsskalor för depressionssymtom (t.ex. Montgomery–Åsbergs depressionsskala «hoi50076a.pdf»3 (på finska), «https://psykiatristod.se/download/18.18a7cdc416d6d4515e27bb74/1571637786412/MADRS.pdf»3 (på svenska)) eller enkäter (t.ex. Becks depressionsskala «BDI-kysely»1 (på finska), «https://www.mielenterveystalo.fi/sv/aikuiset/itsearviointi/Pages/BDI.aspx»4 (på svenska) eller PHQ-9 «PHQ-9 terveyskysely»2 (på finska), «https://viss.nu/download/18.668ca5111744c9a9eed82aaf/1610623941602/PHQ-9_svensk.pdf»5 (på svenska)) och symtommätare för maniska symtom (t.ex. Young Mania Rating Scale, YMRS «hoi50076e.pdf»4 (på finska), «http://media.psykab.se/2011/01/ymrs.pdf»6 (på svenska)). En sinnesstämningsdagbok är till hjälp i uppföljningen (Sinnestämningsdagbok «hoi50076c.pdf»5). För uppföljning av humöret utvecklas elektroniska hjälpmedel.
  • En grafisk beskrivning av läkemedelsbehandlingen och sjukdomsanamnesen (Livslinje «hoi50076d.pdf»2) används som hjälpmedel för uppföljning av det terapeutiska svaret «Denicoff KD, Leverich GS, Nolen WA ym. Validation ...»43.
  • För en säker och effektiv behandling av associerade sjukdomar krävs ofta ett hierarkiskt förhållningssätt, på så sätt att man beaktar varje patients individuella behov och önskemål. Allmänt taget bör man först behandla sjukdomar och symtom som är förknippade med den största morbiditeten och dödligheten, såsom akut mani, psykos eller akut självdestruktivitet. Tidig behandling av missbruksproblem är viktigt, eftersom detta kan inverka på hur hela behandlingen lyckas. Man bör beakta hur allvarliga missbruksproblemen är och deras inverkan på stämningsläget. När stämningsläget har stabiliserats kan man behandla de associerade sjukdomarna, såsom ADHD eller metabola störningar. Forskningsinformationen om behandling av bipolär sjukdom och associerade sjukdomar är knapphändig «Yatham LN, Kennedy SH, Parikh SV ym. Canadian Netw...»44.
  • Väsentligt i vården och behandlingen är ett gott samarbete och överföring av information mellan de aktörer som deltar i vården av patienten.
  • Samarbetet med missbrukarvården har central betydelse för hur vården lyckas, om patienten samtidigt har missbruksproblem.
  • Anhöriga och andra i patientens närmaste krets bör tas med i vården. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid välbefinnandet hos minderåriga barn till patienten.

Nivåstrukturering av vården

  • För identifiering av bipolär sjukdom ska man av alla depressionspatienter inom primärvården, företagshälsovården och studerandehälsovården fråga om eventuella tidigare perioder med förhöjt stämningsläge, hyperaktivitet eller irritabilitet.
  • Ifall misstanke om bipolär sjukdom väcks inom primärvården eller företags- eller studerandehälsovården, bör patienten hänvisas till psykiatrisk specialiserad sjukvård för en diagnostisk bedömning.
  • Ett samtidigt missbruksproblem utgör inte ett hinder för en diagnostisk bedömning inom den specialiserade sjukvården.
  • Patienter med bipolär sjukdom diagnostiseras och vårdas vanligen i de akuta faserna inom den psykiatriska specialsjukvården.
  • Vid bipolär sjukdom typ 1 förlänger vård i en arbetsgrupp som är specialiserad på affektiva störningar uppenbarligen tiden tills en ny sjukdomsepisod uppkommer «Tyypin 1 kaksisuuntaisessa mielialahäiriössä hoito erikoistuneessa mielialatyöryhmässä ilmeisesti pidentää aikaa uuteen sairaalajaksoon sairauden alkuvaiheessa.»B.
  • I den stabila fasen genomförs vården enligt individuellt övervägande inom den specialiserade sjukvården, företagshälsovården, studerandehälsovården eller primärvården.
  • Uppföljning av underhållsbehandling som har inletts och genomförts inom den psykiatriska specialsjukvården kan vanligen överföras till primärvården eller företagshälsovården i det skede då patienten har varit symtomfri eller haft endast lindriga residualsymtom under tillräckligt lång tid (1–3 år). Då beaktas patientens helhetssituation och funktionsförmåga.
  • Valet av vårdställe påverkas också av bland annat sjukdomens svårighetsgrad, antal och svårighetgrad av tidigare episoder, tidigare psykoser eller självdestruktivitet, återfallsrisken, särskilda risker (t.ex. patientens arbetsuppgifter), släktanamnes och patientföljsamhet.
  • Om patienten på nytt får symtom eller försymtom av bipolär sjukdom, bedöms vårdstället på nytt genom en psykiatrisk konsultation eller så remitteras patienten för bedömning inom den psykiatriska specialsjukvården. Om man misstänker att det är frågan om episoder av mani eller psykotiska stämningslägen eller om patienten är akut självdestruktiv ska patienten få komma snabbt för bedömning.

Läkemedelsbehandling

Tabell 4. Sedvanliga doser och målkoncentrationer för läkemedel som rekommenderas för behandling av depressiva och maniska episoder samt underhållsbehandling vid bipolär sjukdom
Dos eller koncentration
Depressionsepisod Maniepisod1 Underhållsfas
Aripiprazol 15–30 mg/dygn2 15–30 mg/dygn
Aripiprazol, långverkande, inj. 400 mg med 4 veckors mellanrum
Asenapin 10–20 mg/dygn2 10–20 mg/dygn
Haloperidol 2–15 mg/dygn
Karbamazepin6 400–1 600 mg/dygn2 400–1 600 mg/dygn
Kariprazin 1,5 mg 1,5–6 mg
Ketiapin 300–600 mg/dygn 300–800 mg/dygn 300–600 mg/dygn
Lamotrigin4,5 50–200 mg/dygn 50–400 mg/dygn
Litium5 0,8–1,2 mmol/l 0,8–1,2 mmol/l 0,6–0,8 mmol/l
Lurasidon 18,5–111 mg/dygn 18,5–74 mg/dygn
Olanzapin + fluoxetin 5 + 20–10 + 40 mg/dygn
Olanzapin 5–20 mg/dygn 5–20 mg/dygn2 5–20 mg/dygn
Risperidon 1–6 mg/dygn2
Risperidon, långverkande, inj. 25–50 mg/2 veckor
Ziprasidon 80–120 mg/dygn2
Valproat3 450–600 µmol/l 450–900 µmol/l2 450–900 µmol/l
1 Målet är att så snabbt som möjligt uppnå terapeutisk dos eller koncentration
2 Även vid behandling av blandad episod
3 Inte till kvinnor som kan bli gravida. Se Avstå klokt-rekommendationen «Valproaatin käyttöön liittyvät riskit fertiili-ikäisillä naisilla kaksisuuntaisen mielialahäiriön hoidossa»1: Valproat får inte användas under graviditet. Valproat får inte användas hos kvinnliga patienter som kan bli gravida för behandling av bipolär sjukdom, om inte ett särskilt program för prevention av graviditet följs.
4 Lamotrigin är inte avsett som monoterapi vid behandling av typ 1.
5 Lamotrigin och litium: regelbunden uppföljning av läkemedelskoncentrationen under graviditet
6 Användningen är förknippad med förhöjd risk för missbildningar, även om risken är liten. Används under graviditet endast om inga andra behandlingsalternativ finns «Clark CT, Wisner KL. Treatment of Peripartum Bipol...»50
Tabell 5. Interaktioner mellan de viktigaste läkemedlen som används vid läkemedelsbehandling av bipolär sjukdom
Läkemedel Läkemedel, för vilka koncentrationen kan ändras (farmakogenetiska interaktioner) Eventuella farmakodynamiska interaktioner
Aripiprazol
Asenapin
Haloperidol Neurotoxicitet: karbamazepin
Lamotrigin Neurotoxicitet: karbamazepin
Litium Neurotoxicitet: karbamazepin
Neurotoxicitet: haloperidol
Förlängd QT-tid: ziprasidon
Karbamazepin Sänkt koncentration: aripiprazol, haloperidol, kariprazin (kontraindikation), ketiapin, lamotrigin, lurasidon (kontraindikation), olanzapin, risperidon, ziprasidon, valproat Neurotoxicitet: lamotrigin, litium, haloperidol
Kariprazin
Ketiapin Biverkningar av karbamazepin (ökad koncentration av metaboliten karbamazepinepoxid)
Lurasidon
Olanzapin
Risperidon
Ziprasidon Förlängd QT-tid: litium
Valproat Ökad koncentration: lamotrigin Biverkningar av karbamazepin (ökad koncentration av metaboliten karbamazepinepoxid)

Läkemedelsbehandling vid mani

Läkemedelsbehandling vid blandad episod

Läkemedelsbehandling vid hypomani

Behandling av depressiv episod vid bipolär sjukdom typ 1

Behandling av depressiv episod vid bipolär sjukdom typ 2

Behandling av depressiv episod med psykotiska symtom vid bipolär sjukdom

Neuromodulationsbehandling vid depressiv episod

Underhållsbehandling vid bipolär sjukdom

  • Målet med underhållsbehandlingen är att förhindra både nya episoder av förstämningssyndrom och lindrigare symtom mellan episoderna.
  • Underhållsbehandling inleds alltid då diagnosen bipolär sjukdom har fastställts dvs. patienten har under sin livstid haft två eller flera sjukdomsepisoder. Då är det vid valet av läkemedelsbehandling viktigt att beakta tidigare sjukdomsanamnes.
  • Vid bipolär sjukdom typ 1 rekommenderas livslång underhållsbehandling.
  • Vid bipolär sjukdom typ 2 rekommenderas livslång underhållsbehandling, om sjukdomsepisoderna har varit förknippade med betydande självdestruktivitet, depressiva episoder med psykotiska symtom eller betydande nedsättning av funktionsförmågan eller om sjukdomsepisoderna har varit flera till antalet.
  • Om sjukdomsbilden för bipolär sjukdom typ 2 har varit lindrig (högst 3 sjukdomsepisoder, högst medelsvåra depressiva episoder, ingen betydande självdestruktivitet, patienten har varit symtomfri i flera år), kan man överväga stegvis avslutning av underhållsbehandlingen med läkemedel, om patientens tillstånd följs upp.
  • Om vården har överförts till primärvården, konsulterar man vid behov psykiatrin om problem uppkommer.

Underhållsbehandling vid bipolär sjukdom typ 1

Underhållsbehandling vid bipolär sjukdom typ 2

Täta episoder och underhållsbehandling

Somatisk uppföljning av läkemedelsbehandling

Tabell 6. Somatisk uppföljning av läkemedelsbehandling vid bipolär sjukdom
Uppföljning under långvarig läkemedelsbehandling
Läkemedel När läkemedelsbehandlingen inleds Under första året Var 3:e månad Var 6:e månad Var 6–12:e månad En gång per år
Lamotrigin behövs inte behövs inte
Litium P-TSH, P-Krea (eGFR), P-Na, P-K, P-Ca-ion eller P-Ca-albkorj, blodstatus (PVK), EKG, vikt (BMI) S-Litium: en vecka efter dosändring och sedan en gång per vecka, tills koncentrationen stabiliseras, sedan var 3:e månad
Vikt (BMI) 6 mån. efter påbörjad behandling
I övrigt som under långvarig behandling
S-Litium (tätare var 3:e månad, om patienten är äldre, har njursjukdom eller samtidigt använder interaktiva läkemedel) P-TSH, P-Krea (eGFR), P-Na, P-K, P-Ca-ion eller P-Ca-albkorj, blodstatus (PVK), EKG, vikt (BMI) Palpation av sköldkörteln
Karbamazepin Vikt (BMI), P-ALAT, P-AFOS, blodstatus (fullständig blodstatus), P-Krea (eGFR), P-Na, P-K S-Karba: på terapeutisk nivå vid 2 mätningar
I övrigt som under långvarig behandling
Vikt (BMI), P-ALAT, P-AFOS, blodstatus (TVK), P-Krea (eGFR), P-Na, P-K
Valproat Vikt (BMI), P-ALAT, P-AFOS, blodstatus (TVK), P-Krea (eGFR) S-Valpr: på terapeutisk nivå vid 2 mätningar
Vikt (BMI) månatligen i 3 månader, därefter var 3:e månad
var 3:e månad: P-ALAT, P-AFOS, blodstatus (TVK), P-Krea (eGFR)
Vikt (BMI) P-ALAT, P-AFOS, blodstatus (TVK), P-Krea (eGFR)
Antipsykotiska läkemedel Vikt (BMI), midjemått, blodtryck, fP-Gluk, fP-Kol, fP-Kol-LDL,
fP-Kol-HDL, fP-Trigly, P-ALAT, blodstatus (TVK), EKG
Blodtryck 1 gång per månad i 3 månader.
Vikt (BMI) varje vecka i 6 månader, sedan var 3:e månad i ett år
3 mån. efter påbörjad behandling: vikt (BMI), midjemått, blodtryck, blodstatus (TVK),
fP-Gluk, fP-Kol, fP-Kol-LDL,
fP-Kol-HDL,
fP-Trigly, P-ALAT, EKG
6 mån. efter påbörjad behandling: fP-Gluk, fP-Kol, fP-Kol-LDL, fP-Kol-HDL,
fP-Trigly
Midjemått, blodtryck, vikt (BMI),
fP-Gluk, P-ALAT, blodstatus (PVK), EKG, fP-Kol,
fP-Kol-LDL, P-Kol-HDL, fP-Trigly
Förkortningar: PVK = blodstatus; TVK = fullständig blodstatus (blodstatus och differentialräkning av leukocyter)

Behandling vid bipolär sjukdom i olika livsskeden och särskilda situationer

Bipolär sjukdom hos unga

  • Bipolär sjukdom hos unga undersöks och vården planeras och inleds inom den specialiserade sjukvården. Den fortsatta vården och uppföljningen kan också genomföras inom primärvården.
  • Vid bipolär sjukdom hos unga är symtomen oftare atypiska jämfört med vuxna, och hos unga kan i högre grad irritation och psykotiska tillstånd ingå i symtombilden än hos vuxna «Serra G, Uchida M, Battaglia C ym. Pediatric Mania...»63, «Goldstein BI, Birmaher B, Carlson GA ym. The Inter...»64.
  • Risken för att insjukna i bipolär sjukdom är högre än normalt hos unga som bland annat tidigare har haft depressiva episoder, särskilt om de har uppkommit snabbt och varit förknippade med psykomotorisk retardation och psykotiska drag
    • förstämningssyndrom i släkten, särskilt bipolär sjukdom
    • tidigare svårigheter att reglera känslorna, psykomotorisk agitation eller mani- eller hypomanisymtom orsakade av antidepressiva läkemedel.
  • De allmänna principerna och riktlinjerna vid behandling av bipolär sjukdom hos unga är de samma som för vuxna. I vården av unga patienter betonas särskilt samarbetet med vårdnadshavarna och vid behov med personal på läroanstalten. De är också viktigt att identifiera och behandla ADHD och att observera tolerabiliteten för läkemedlen «Frías Á, Palma C, Farriols N. Comorbidity in pedia...»65.

Läkemedelsbehandling

Psykosociala behandlingsformer

Äldre

  • Om information gällande äldre saknas kan man hos 65–75-åringar tillämpa resultat som har erhållits i undersökningar med yngre patienter. Den finns ingen information om behandling av bipolär sjukdom hos patienter som är över 75 år, men även i deras behandling kan man tillämpa behandlingslinjer avsedda för vuxna patienter. I läkemedelsbehandlingen behövs det vanligen lägre doser än för yngre patienter.
  • Det finns tillsvidare inte tillräcklig forskningsinformation om användning av litium, valproat, lamotrigin, antidepressiva läkemedel och nyare antipsykotiska läkemedel vid behandling av depressiva episoder förknippade med bipolär sjukdom hos äldre patienter «Litiumin, valproaatin, lamotrigiinin ja toisen polven psykoosilääkkeiden käytöstä vanhusten kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa ei ole riittävää tieteellistä näyttöä.»D.
  • På basen av empirisk kunskap kan man hos äldre använda måttfulla doser av valproat och andra generationens antipsykotiska läkemedel, såsom risperidon, ketiapin och aripiprazol. Förändringar förknippade med åldrandet påverkar farmakokinetiken för litium och gör att läkemedlet utsöndras långsammare. Uppföljning av litiumkoncentrationen var tredje månad rekommenderas också i denna åldersgrupp. Njurpåverkan är den centrala orsaken till avslutning av litiumbehandling. Trots att man ofta måste minska litiumdosen när patienten blir äldre, är behandling med litium möjlig även hos äldre patienter.
  • I läkemedelsbehandlingen strävar man efter att använda ett eller högst två läkemedel (t.ex. ett stämningsstabiliserande läkemedel och ett andra generationens antipsykotiskt läkemedel) och vanligen är målet att använda doser och koncentrationer som ligger vid det effektiva terapeutiska områdets nedre gräns.

Graviditet

Amning

Psykosociala behandlingsformer och rehabilitering

Tabell 7. Psykosociala behandlingsformer vid bipolär sjukdom
Behandlingsform och beskrivning Typisk längd och frekvens Evidensgrad
Behandling vid depression Förhindra nya symtomepisoder
Psykoedukativ gruppvård
Information om orsaker till bipolär sjukdom, om symtom, sjukdomsförlopp samt vård- och behandlingsformer. Återfallsanalys, som innefattar till exempel försymtom, utlösande faktorer, droger, stressfaktorer samt dygnsrytm och social rytm. Metoder för att minska risken för relaps, såsom schemaläggning, regelbunden dygnsrytm och social rytm och patientföljsamhet. 8–21 x 90 min per vecka «Psykoedukatiivinen ryhmähoito vähentää kaksisuuntaisen mielialahäiriön relapseja.»A
Kognitiv beteendeterapi
Ifrågasätta automatiska tankar och föreställningar, kognitiva tillvägagångssätt för symtomhantering och bättre patientföljsamhet i läkemedelsbehandlingen samt psykoedukativa element såsom kognitiva arbete med försymtom och att få regelbundna vanor. 12–25 x 45–60 min
under 6–9 månader
«Lääkehoitoon liitetty kognitiivis-behavioraalinen hoito saattaa vähentää kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusoireita.»C «Kognitiivinen terapia (KBT) yhdistettynä lääkehoitoon saattaa vähentää kaksisuuntaisen mielialahäiriön oirejaksojen uusiutumisen riskiä sairauden varhaisvaiheessa.»C
Familjebaserad terapi (FFT; Family-Focused Treatment)
Psykoedukation som ges till familjen, information om stress-sårbarhetsmodellen och strategier som familjen kan använda för att förebygga relaps (t.ex. att förbinda sig till läkemedelsbehandlingen och nödvändiga åtgärder när prodromalsymtom uppkommer) samt träning i kommunikations- och problemlösningsfärdigheter. 21 x 60 min under 9 månader «Perhekeskeinen perheterapia (Family-Focused Treatment, FFT) saattaa olla tehokasta kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa.»C «Kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön kohdennettu perheille annettu Family Focused Therapy (FFT) -ohjelma vähentää ilmeisesti kaksisuuntaisen mielialaoirejakson uusiutumista.»B
Interpersonell social rytm terapi (IPSRT)
Man fokuserar på sambanden mellan förstämningssymtom och sociala relationer och roller, på vikten av regelbunden dygnsrytm och lär sig att identifiera och kontrollera potentiella faktorer som ökar risken för att rytmen rubbas. Målet är att lösa aktuella interpersonella problem (sorg, rollförändring, motstridiga roller, interpersonella brister) och förebygga problem inom dessa områden. Ett särskilt delområde i IPSRT är sorg över förlusten av det friska jaget. Terapin innehåller också psykoedukation, såsom arbete med försymtom och att öka patientföljsamheten i läkemedelsbehandlingen. 45–55 min per vecka i den akuta fasen, i underhållsfasen möten varannan vecka i 12 veckor och därefter en gång per månad i 2 år tills underhållsfasen upphör. «Interpersoonallinen sosiaalisten rytmien terapia saattaa olla tehokasta kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa.»C «Interpersoonallinen ja sosiaalisten rytmien terapia (IPSRT) lääkehoitoon liitettynä akuuttivaiheessa saattaa lykätä kaksisuuntaisen mielialajakson uusiutumista.»C
Internetbaserad terapi (nätterapi)
Information om att hantera symtomen, läkemedelsbehandling, psykologiska förhållningssätt, levnadsvanor, människorelationer och säkerhetsaspekter. Omväxlande element från kognitiv terapi och interaktiva verktyg. 8–20 sessioner i 12 månaders tid «Nettiterapiasta saattaa olla hyötyä kaksisuuntaisen mielialahäiriön lievien masennusoireiden hoidossa.»C(för behandling av lindriga depressionssymtom)
Tabell 8. Centrala element i psykosocial behandling
Centrala element i psykosocial behandling vid bipolär sjukdom för alla patienter oberoende av ålder:
Information om symtom förknippade med olika faser av bipolär sjukdom, sjukdomsförloppet och faktorer som påverkar sjukdomen.
Genomgång av den individuella sjukdomsanamnesen och identifiering av faktorer som har utlöst symtomepisoder
Förklara vikten av att patienten förbinder sig till den läkemedelsbehandling vars syfte är att förhindra nya sjukdomsepisoder och noggrann genomgång av positiva och negativa effekter av läkemedlen.
Uppföljning av stämningsläget med hjälp av en humördagbok (Humördagbok «hoi50076c.pdf»5)
Lära sig att känna igen de individuella försymtomen för maniska och depressiva episoder (närstående kan vara till stöd här)
Överenskommelse om säkerhetsåtgärder vid försymtom för manisk episod
Lära sig egenvårdsmetoder vid depression
Göra upp en krisplan för akuta situationer (försymtom för manisk episod, självdestruktivitet)
Lära sig stresshanteringsmetoder
Stöd för regelbunden dygnsrytm (sömn, måltider, motion, sociala evenemang, arbete eller studier, hobbyer, hemsysslor)
Uppmuntran till drogfrihet
Att bearbeta en sjukdomskris
Att bearbeta problem i människorelationer som förstämningssyndrom medför
Stödja patientens familj och ge handledning för att den ska kunna stödja vården och behandlingen

Rehabiliterande behandlingsformer

Behandlingarnas effekter vid samtidiga missbruksproblem

Bedömning och vård av självdestruktiv patient

Bedömning av arbets- och funktionsförmågan hos patienter med bipolär sjukdom

Bedömning av funktionsförmågan

Tabell 9. SOFAS-skala
Kod1 Betydelse
91–100 Utmärkt funktionsförmåga inom många livsområden
81–90 God funktionsförmåga inom alla livsområden; personen är yrkesmässigt och socialt effektiv
71–80 Endast en liten försämring i den sociala eller yrkesmässiga funktionsförmågan eller den funktionsförmåga som studierna förutsätter (t.ex. en sällsynt människorelationskonflikt eller tillfällig eftersläpning i skolarbetet)
61–70 Lindriga svårigheter med den sociala eller yrkesmässiga funktionsförmågan eller den funktionsförmåga som studierna förutsätter, men allmänt taget god funktionsförmåga och vissa meningsfulla mänskliga relationer
51–60 Måttliga svårigheter med den sociala, yrkesmässiga eller studierelaterade funktionsförmågan (t.ex. få vänner eller konflikter med ålders- eller arbetskamrater)
41–50 Allvarlig försämring av den sociala eller yrkesmässiga funktionsförmågan eller den funktionsförmåga som studierna förutsätter (t.ex. avsaknad av vänner eller oförmåga att behålla en arbetsplats)
31–40 Betydande försämring inom flera livsområden, såsom arbete, skola eller familjeförhållanden (t.ex. en deprimerad man som undviker sina vänner, försummar sin familj och inte kan arbeta, eller ett barn som ofta misshandlar yngre barn, är trotsig hemma och klarar sig inte i skolan)
21–30 Funktionshinder inom nästan alla livsområden (t.ex. att stanna i sängen hela dagen, arbetslöshet och hemlöshet)
11–20 Tidvis försummande av miniminivån på personlig hygien, oförmåga att agera självständigt
1–10 Kontinuerlig försummelse av miniminivån för personlig hygien; oförmåga att agera utan att skada sig själv eller andra eller utan betydande utomstående stöd (t.ex. vård eller övervakning)
0 Otillräckliga uppgifter
1 Använd om möjligt exakta siffror, t.ex. 45, 68 eller 72. Granska den sociala och yrkesmässiga funktionsförmågan med kontinuum från utmärkt funktionsförmåga till betydligt nedsatt funktionsförmåga. Beakta nedsättningarna i funktionsförmågan till följd av fysiska eller psykiska begränsningar. Endast begränsningar som direkt beror på psykiska eller fysiska hälsoproblem ska beaktas. Begränsningar som beror på bristande möjligheter och andra miljöfaktorer beaktas inte.

Bedömning av arbetsförmågan

  • Största delen av patienterna med bipolär sjukdom får i något skede av sitt arbetsliv sjukdagpenning eller rehabiliteringsstöd «Kaksisuuntainen mielialahäiriö ja työterveys»17.
  • För bedömning av behovet av sjukfrånvaro finns en God medicinsk praxis-rekommendation Sairauspoissaolon tarpeen arviointi «Sairauspoissaolon tarpeen arviointi»13 (på finska), «Sairauspoissaolon tarpeen arviointi. Käypä hoito -...»103; Bedömning av behovet av sjukfrånvaro «Bedömning av behovet av sjukfrånvaro»14 (på svenska).
  • Behovet och längden av sjukfrånvaro för patienten påverkas av
    • den aktuella sjukdomsepisodens svårighetsgrad
      • Lindrig depression och hypomani orsakar sällan arbetsoförmåga, medan arbetets karaktär och motivationen är avgörande vid medelsvår depression. Hypomani kan skenbart till och med förbättra engagemanget i arbetet, men på bekostnad av tynande resurser. Vid mani och psykotisk depression är patienten alltid arbetsoförmögen och vid svår depression nästan alltid.
    • funktionsförmågan
    • arbetskraven
    • arbetsplatsens möjligheter till nödvändiga arbetsrelaterade stödåtgärder eller arbetsarrangemang.
  • Vid bedömningen av behovet av sjukfrånvaro ska eventuella fördelar och nackdelar övervägas:
    • Förutsätter återhämtningen sjukfrånvaro eller förvärras sjukdomen utan den?
    • Skulle förlusten av en dygnsrytm och brist på meningsfulla aktiviteter skada återhämtningen?
    • Skulle användningen av berusningsmedel öka?
    • Skulle en eventuell marginaliseringsutveckling stärkas?
  • I fråga om en patient som är i arbetslivet görs en bedömning om det på arbetsplatsen finns behov och möjligheter till arbetsarrangemang som främjar arbetsförmågan. Det väsentliga är att hitta ett dagarbete för patienten. Företagshälsovården gör en bedömning, och vid nätverksmöten kommer man överens om de praktiska arrangemangen.
  • Om den återstående funktionsförmågan inte når upp till det nuvarande arbetets krav och det inte heller finns möjlighet till tillfälliga stödåtgärder eller arbetsarrangemang är sjukfrånvaro befogad.
  • Vid grundliga bedömningar av arbetsförmågan och rehabiliteringsmöjligheterna kan ytterligare undersökningar behövas till exempel av en psykolog, neuropsykolog eller ergoterapeut «Neuropsykologinen tutkimus ja kaksisuuntainen mielialahäiriö»18.
  • I oklara situationer är det nödvändigt att bedöma arbetsförmågan vid en enhet som är specialiserad på detta.
  • Om det verkar som om arbetsbelastningen trots ändamålsenlig behandling utlöser nya tätt återkommande sjukdomsepisoder, kan man anse att patienten är långvarigt eller permanent arbetsoförmögen för ifrågavarande arbete, även om patienten skulle återhämta sig mellan episoderna och kortvarigt vara arbetsförmögen. I dessa situationer ska man noggrant utreda möjligheterna till yrkesmässig rehabilitering för ett sådant yrke, som lämpar sig bättre för patientens funktionsförmåga än det nuvarande yrket.
  • Arbets- och näringsbyrån (TE-byrån) har ansvaret för att bedöma utredningsbehovet av en arbetslös persons hälsotillstånd, men initiativet kan också tas av den arbetslösa själv eller så kan behovet av utredning konstateras i hälsovårds- och andra tjänster. Det ankommer på kommunen att ordna hälsoundersökningar för arbetslösa.
  • Vid bedömningen av en arbetslös persons funktionsförmåga beskrivs vad personen kan klara av trots sina eventuella begränsningar «Vuokko A, Juvonen-Posti P, Kaukiainen A. Miten lää...»104. En bedömning av den återstående funktionsförmågan och dess begränsningar behövs när beslut om vård, rehabilitering och arbetsförmåga fattas. Se «http://www.thl.fi/toimia/tietokanta/media/files/suositus/2012/03/14/Tyottomat_120314.pdf»17.
  • Se även God medicinsk praxis-rekommendationen Depressio «Depressio»11 (på finska), «Depressio. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääk...»102; Depression «Depression»12 (på svenska).

Sjukfrånvaropraxis och stöd för återgång till arbetet

  • Vid behov av sjukfrånvaro behövs också aktiv vård och uppföljning.
  • Under sjukfrånvaron ska man utarbeta en plan för återgång till arbetet och se till att vården är ändamålsenlig.
  • Sjukfrånvarons uppskattade längd dimensioneras enligt vårdplanen, den förväntade vårdresponsen och uppföljningsbesöken.
  • Under sjukfrånvaron lönar det sig att rekommendera en normal dagsrytm och att utföra de dagliga sysslorna.
  • Under sjukfrånvaron är det viktigt att både företagshälsovården och chefen håller regelbunden kontakt med patienten.
  • För att upprätthålla eller förbättra arbetsförmågan kan man utöver vård också behöva medicinsk (t.ex. rehabiliterande psykoterapi), yrkesinriktad (t.ex. arbetsprövning) eller social rehabilitering (t.ex. träning i vardagslivets funktioner, familjerehabilitering, missbrukarrehabilitering). En rehabiliteringsplan utarbetas för rehabiliteringen.
  • Efter en lång sjukledighet bör man vid återgången till arbetet utnyttja möjligheterna till partiell sjukdagpenning eller arbetsprövning.
  • En gradvis återgång till arbetet för en arbetande patient kan stödjas till exempel med partiell sjukdagpenning som kan sökas hos FPA om arbetsoförmågan förlängs över självrisktiden (insjuknandedagen och 9 därpå följande vardagar).
  • Arbetsprövning som genomförs som yrkesinriktad rehabilitering, partiellt rehabiliteringsstöd eller delinvalidpension kan göra det möjligt för partiellt arbetsföra att återgå till arbetet. Se punkten Förmåner under tiden för arbetsoförmåga.
  • Se även God medicinsk praxis-rekommendationen Depressio «Depressio»11 (på finska), «Depressio. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääk...»102; Depression «Depression»12 (på svenska).

Samarbetspraxis

Tabell 10. Fortsatt arbete och stöd för att återgå till arbetet för patienter med bipolär sjukdom
Diagnostik
Psykosocialt stöd
Vård
Uppföljning
Om trots vård och behandling
  • möjligheterna att klara sig arbetet på grund av förstämningssyndrom försämras
  • sjukledighet behövs på grund av förstämningssyndrom
  • stödåtgärder för återgång till arbetet behövs
Företags- eller studerandehälsovården och övrig primärvård Psykiatrisk specialiserad sjukvård
Vid behov effektiviserad behandling enligt bedömning av en psykiatriker eller hänvisning till psykiatrisk specialsjukvård
Nätverksmöte i ett tillräckligt tidigt skede och tillräckligt ofta (patient, chef, företagsläkare):
  • aktiv planering av stödåtgärder för arbetet
  • planering av återgång till arbetet


B-utlåtande till FPA, om arbetsoförmågan varar i mer än 90 sjukdagpenningsdagar.
Vid behov samarbete med arbetspensionsförsäkraren, FPA eller TE-byrån.
Effektiviserad behandling.
Om patienten omfattas av företags- eller studerandehälsovård, inleds samarbetet i ett tillräckligt tidigt skede men senast när arbetsoförmågan kommer att vara över 90 dagar.
Om patienten inte omfattas av företagshälsovård, kan den behandlande läkaren delta i planeringen av stödåtgärder, rehabilitering eller återgång till arbetet tillsammans med patienten, arbetsplatsen, FPA, TE-byrån och arbetspensionsförsäkraren och upprätta behövliga utlåtanden.
Tillgängliga stödåtgärder
Återgång till det egna arbetet småningom till heltidsarbete
  • partiell sjukdagpenning
  • arbetspensionsrehabilitering i form av arbetsprövning i det egna arbetet
Återgång till det egna arbetet på deltid
  • partiellt rehabiliteringsstöd
  • delinvalidpension
Återgång till samma arbetsgivare med anpassade arbetsuppgifter
  • arbetspensionsrehabilitering i form av arbetsprövning
  • Arbetsprövning med hjälp av FPA:s rehabiliteringspenning
Yrkesinriktad rehabilitering i form av omskolning
  • med arbetspensionsförsäkrarens stöd
  • med stöd av FPA
Klientrelation vid TE-byrån
Rekommendation om rehabiliteringsstöd/invalidpension för viss tid ges endast, om det inte finns möjlighet att fortsätta i arbetslivet trots vård och behandling samt rehabiliteringsåtgärder.
Efter rehabiliteringsstöd kan man vid behov ansöka om invalidpension tills vidare.

Förmåner under tiden för arbetsoförmåga

Medicinsk rehabilitering

  • Enligt 29 § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) ska kommunen ordna medicinsk rehabilitering i anslutning till patientens sjukvård (bl.a. terapi som syftar till att förbättra och upprätthålla funktionsförmågan samt andra nödvändiga rehabiliteringsfrämjande åtgärder), om inte ordnandet av medicinsk rehabilitering enligt 9 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) är FPA:s uppgift «Kelan kuntoutusetuudet ja kaksisuuntainen mielialahäiriö»12.
  • FPA:s rehabiliterande psykoterapi är avsedd att stödja eller förbättra arbets- eller studieförmågan hos 16–67-åringar som hotas av psykiska störningar. FPA behöver patientens egen ansökan och en rehabiliteringsplan eller ett utlåtande av en specialist inom psykiatri eller en specialiserande läkare som arbetar vid en psykiatrisk enhet inom den offentliga hälso- och sjukvården. Utgående från dessa bedöms möjligheten att bevilja rehabiliterande psykoterapi. Utlåtandet kan upprättas tidigast efter att den ändamålsenliga vården har pågått i tre månader. Vårdrelationen ska fortsätta även under psykoterapin (se «http://www.kela.fi/kuntoutuspsykoterapia»24). Vanligtvis är användning av stämningsstabiliserande läkemedel i ändamålsenliga doser ett kriterium för rehabiliterande psykoterapi vid bipolär sjukdom. Motiveringar till rehabiliterande psykoterapi vid bipolär sjukdom kan vara till exempel andra samtidiga störningar som hotar arbetsförmågan eller påverkar prognosen för förstämningssyndromet, såsom faktorer förknippade med personlighetsstrukturen (t.ex. instabila, hämmade eller krävande personlighetsdrag), ångestsyndrom eller ätstörningar eller traumabakgrund. Innan man ansöker om rehabiliterande psykoterapi ska det allvarligaste förstämningssyndromet vara i balans och den som ansöker ska ha fått psykoedukation om bipolär sjukdom och symtomhantering. Det finns förutsättningar för rehabiliterande psykoterapi då patienten är antingen i arbetslivet eller studerar eller är på väg tillbaka till arbetslivet eller studier och rehabiliteringsterapin stöder arbetsförmågan eller återupprättandet av den.
  • Psykoterapi kan också fås som krävande medicinsk rehabilitering vid FPA. Barnpsykiatrin, ungdomspsykiatrin eller en specialist inom psykiatri eller en specialiserande läkare på en psykiatrisk enhet inom den offentliga hälso- och sjukvården som ansvarar för vården ska göra upp en rehabiliteringsplan för patienten. Målgruppen för psykoterapirehabiliteringen är personer under 65 år i öppenvård, som har en mental störning som orsakar betydande svårigheter att klara av och delta i vardagen och som har ett rehabiliteringsbehov på minst ett år. Den rekommenderade rehabiliteringen ska motiverat vara nödvändig för att stöda prestationen och deltagandet, och konkreta mål som är betydelsefulla för rehabiliteringsklienten ska ställas upp för den (se «https://www.kela.fi/terapiat»25). Även för krävande medicinsk rehabilitering är ett kriterium ändamålsenlig läkemedelsbehandling, eftersom det inte finns forskningsbevis om nyttan av enbart psykoterapi vid bipolär sjukdom.
  • Psykoterapi kan fås via den offentliga hälso- och sjukvården eller privata psykoterapeuter genom att själva betala för terapin, genom en betalningsförbindelse från hälso- och sjukvården eller med stöd av FPA.
  • För personer med psykiska störningar ordnas rehabiliteringskurser och anpassningskurser för vilka man kan ansöka om FPA:s behovsprövade rehabilitering (se «https://www.kela.fi/ammatillinen-kuntoutus»26) eller via Centralförbundet för Mental Hälsa.
  • Se även God medicinsk praxis-rekommendationen Depressio «Depressio»11 (på finska), «Depressio. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääk...»102; Depression «Depression»12 (på svenska).

Yrkesinriktad rehabilitering

Bild 1.

Ammatillista kuntoutusta järjestävät tahot. © Suomalainen Lääkäriseura Duodecim

Kvalitetskriterier

  • Var och en som har bipolär sjukdom ska få vård som har konstaterats vara effektiv för den aktuella fasen av sin sjukdom och sjukdomsförloppet i helhet.
  • Algoritmstyrd läkemedelsbehandling, regelbunden uppföljning av behandlingen med symtommätare och strukturerad psykoedukation kan påskynda och förbättra återhämtningen från manisymtom jämfört med sedvanlig behandling «Kaksisuuntaisen mielialahäiriö ja hoidon tehostaminen»25.
  • Arbetsgruppen rekommenderar att kvaliteten i behandlingen av bipolär sjukdom följs upp med följande kriterier:
    • Finns det på enheten ett lokalt skriftligt behandlingsprogram, där man beaktar identifiering av bipolärt syndrom, diagnostik, komorbiditet, nivåstrukturerad vård, ändamålsenlig läkemedelsbehandling och psykosociala behandling samt säkerställer kontinuiteten i vården inom vårdkedjan?
    • Av en hur stor andel av patienterna med depression inom primärvården har man frågat om eventuella perioder med hyperaktivitet?
    • Hur stor andel av patienterna har i sin patientjournal en aktuell skriftlig vård- och rehabiliteringsplan?
    • För hur stor andel av patienterna har man under uppföljningen använt evidensbaserade tillförlitliga metoder för bedömning av funktionsförmågan och symtomen?
    • Hur stor andel av patienterna använder en livslinje?
    • Hur stor andel av patienterna får ändamålsenlig läkemedelsbehandling som motsvarar sjukdomsfasen?
    • För hur stor andel av patienterna har man genomfört en långvarig och regelbunden uppföljning under underhållningsfasen?
    • Hur stor andel av patienterna har fått psykoedukation?
    • För hur stor andel av patienterna har ett eller flera par- eller familjemöten ingått i vården eller har en utredning av det sociala nätverket gjorts?
    • Hur stor andel av patienterna följs upp regelbundet med tanke på risken för självdestruktivitet? Hur många patienter begår självmord?
    • Hur många patienter uppnår remission under vården och behandlingen?
    • Hur många patienter får relaps?

Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Finlands Psykiatriförening rf och Finlands Ungdomspsykiatriska förening

För mera information om arbetsgruppsmedlemmar samt anmälan om intressekonflikter, se «Kaksisuuntainen mielialahäiriö»1 (på finska)

Översättare: Lingsoft Language Services Oy

Granskning av översättningen: Tove Hertzberg

Litteratur

Bipolär sjukdom. God medicinsk praxis-rekommendation. Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim, Finlands Psykiatriförening rf och Finlands Ungdomspsykiatriska förening. Helsingfors: Finska Läkarföreningen Duodecim, 2021 (hänvisning dd.mm.åååå). Tillgänglig på internet: www.kaypahoito.fi

Närmare anvisningar: «https://www.kaypahoito.fi/sv/god-medicinsk-praxis/nyttjanderattigheter/citering»31

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis- och Avstå klokt-rekommendationerna är sammandrag gjorda av experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik, behandling och rehabilitering som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

Litteratur

  1. STAKES. Ohjeita ja luokituksia. Tautiluokitus ICD-10. Kirjapaino Oy West Point, Rauma 1995;03:00
  2. American Psychiatric Association. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. 4. painos. Text Revision American Psychiatric Press, Washington 2000
  3. American Psychiatric Association. DSM-5 diagnostiset kriteerit. Desk reference. Psykiatrian Tutkimussäätiö ja Suomen Psykiatriyhdistys, Helsinki, 2020
  4. Perälä J, Suvisaari J, Saarni SI ym. Lifetime prevalence of psychotic and bipolar I disorders in a general population. Arch Gen Psychiatry 2007;64:19-28 «PMID: 17199051»PubMed
  5. Suvisaari J, Aalto-Setälä T, Tuulio-Henriksson A ym. Mental disorders in young adulthood. Psychol Med 2009;39:287-99 «PMID: 18507875»PubMed
  6. Merikangas KR, Jin R, He JP ym. Prevalence and correlates of bipolar spectrum disorder in the world mental health survey initiative. Arch Gen Psychiatry 2011;68:241-51 «PMID: 21383262»PubMed
  7. Moreira ALR, Van Meter A, Genzlinger J ym. Review and Meta-Analysis of Epidemiologic Studies of Adult Bipolar Disorder. J Clin Psychiatry 2017;78:e1259-e1269 «PMID: 29188905»PubMed
  8. Psykiatrinen erikoisairaanhoito 2018. THL Tilastoraportti 42/2019
  9. Suominen K, Mantere O, Valtonen H ym. Early age at onset of bipolar disorder is associated with more severe clinical features but delayed treatment seeking. Bipolar Disord 2007;9:698-705 «PMID: 17988359»PubMed
  10. Mantere O, Suominen K, Valtonen HM ym. Only half of bipolar I and II patients report prodromal symptoms. J Affect Disord 2008;111:366-71 «PMID: 18442858»PubMed
  11. Mantere O, Suominen K, Leppämäki S ym. The clinical characteristics of DSM-IV bipolar I and II disorders: baseline findings from the Jorvi Bipolar Study (JoBS). Bipolar Disord 2004;6:395-405 «PMID: 15383132»PubMed
  12. Judd LL, Akiskal HS, Schettler PJ ym. A prospective investigation of the natural history of the long-term weekly symptomatic status of bipolar II disorder. Arch Gen Psychiatry 2003;60:261-9 «PMID: 12622659»PubMed
  13. Pallaskorpi S, Suominen K, Ketokivi M ym. Five-year outcome of bipolar I and II disorders: findings of the Jorvi Bipolar Study. Bipolar Disord 2015;17:363-74 «PMID: 25726951»PubMed
  14. Isometsä ET. Suicides in Mood Disorders in Psychiatric Settings in Nordic National Register-Based Studies. Front Psychiatry 2020;11:721 «PMID: 32848909»PubMed
  15. Pallaskorpi S, Suominen K, Ketokivi M ym. Incidence and predictors of suicide attempts in bipolar I and II disorders: A 5-year follow-up study. Bipolar Disord 2017;19:13-22 «PMID: 28176421»PubMed
  16. Arvilommi P, Suominen K, Mantere O ym. Predictors of adherence to psychopharmacological and psychosocial treatment in bipolar I or II disorders - an 18-month prospective study. J Affect Disord 2014;155:110-7 «PMID: 24262639»PubMed
  17. MacDonald L, Chapman S, Syrett M ym. Improving medication adherence in bipolar disorder: A systematic review and meta-analysis of 30 years of intervention trials. J Affect Disord 2016;194:202-21 «PMID: 26851552»PubMed
  18. Lex C, Bäzner E, Meyer TD. Does stress play a significant role in bipolar disorder? A meta-analysis. J Affect Disord 2017;208:298-308 «PMID: 27794254»PubMed
  19. Lewis KS, Gordon-Smith K, Forty L ym. Sleep loss as a trigger of mood episodes in bipolar disorder: individual differences based on diagnostic subtype and gender. Br J Psychiatry 2017;211:169-174 «PMID: 28684405»PubMed
  20. Mantere O, Melartin TK, Suominen K ym. Differences in Axis I and II comorbidity between bipolar I and II disorders and major depressive disorder. J Clin Psychiatry 2006;67:584-93 «PMID: 16669723»PubMed
  21. Spoorthy MS, Chakrabarti S, Grover S. Comorbidity of bipolar and anxiety disorders: An overview of trends in research. World J Psychiatry 2019;9:7-29 «PMID: 30631749»PubMed
  22. Messer T, Lammers G, Müller-Siecheneder F ym. Substance abuse in patients with bipolar disorder: A systematic review and meta-analysis. Psychiatry Res 2017;253:338-350 «PMID: 28419959»PubMed
  23. Botsford SL, Yang S, George TP. Cannabis and Cannabinoids in Mood and Anxiety Disorders: Impact on Illness Onset and Course, and Assessment of Therapeutic Potential. Am J Addict 2020;29:9-26 «PMID: 31577377»PubMed
  24. Fornaro M, Orsolini L, Marini S ym. The prevalence and predictors of bipolar and borderline personality disorders comorbidity: Systematic review and meta-analysis. J Affect Disord 2016;195:105-18 «PMID: 26881339»PubMed
  25. Söderholm JJ, Socada JL, Rosenström T ym. Borderline Personality Disorder With Depression Confers Significant Risk of Suicidal Behavior in Mood Disorder Patients-A Comparative Study. Front Psychiatry 2020;11:290 «PMID: 32362847»PubMed
  26. Brus MJ, Solanto MV, Goldberg JF. Adult ADHD vs. bipolar disorder in the DSM-5 era: a challenging differentiation for clinicians. J Psychiatr Pract 2014;20:428-37 «PMID: 25406047»PubMed
  27. Agnew-Blais J, Danese A. Childhood maltreatment and unfavourable clinical outcomes in bipolar disorder: a systematic review and meta-analysis. Lancet Psychiatry 2016;3:342-9 «PMID: 26873185»PubMed
  28. Nielsen RE, Kugathasan P, Straszek S ym. Why are somatic diseases in bipolar disorder insufficiently treated? Int J Bipolar Disord 2019;7:12 «PMID: 31055668»PubMed
  29. Ghaemi SN, Bauer M, Cassidy F ym. Diagnostic guidelines for bipolar disorder: a summary of the International Society for Bipolar Disorders Diagnostic Guidelines Task Force Report. Bipolar Disord 2008;10:117-28 «PMID: 18199230»PubMed
  30. Wang YY, Xu DD, Liu R ym. Comparison of the screening ability between the 32-item Hypomania Checklist (HCL-32) and the Mood Disorder Questionnaire (MDQ) for bipolar disorder: A meta-analysis and systematic review. Psychiatry Res 2019;273:461-466 «PMID: 30684793»PubMed
  31. Youngstrom EA, Egerton GA, Genzlinger J ym. Improving the global identification of bipolar spectrum disorders: Meta-analysis of the diagnostic accuracy of checklists. Psychol Bull 2018;144:315-342 «PMID: 29389179»PubMed
  32. Akiskal HS. Mood disorders: clinical features. Kirjassa: Sadock BJ, Sadock VA (toim.) Kaplan and Sadock´s comprehensive textbook of psychiatry. 8. painos. Lippincott William & Wilkins, Philadelphia, PA, 2005
  33. Huumeongelmaisen hoito. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Päihdelääketieteen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 2018. Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  34. Vieta E, Berk M, Schulze TG ym. Bipolar disorders. Nat Rev Dis Primers 2018;4:18008 «PMID: 29516993»PubMed
  35. Kato T. Current understanding of bipolar disorder: Toward integration of biological basis and treatment strategies. Psychiatry Clin Neurosci 2019;73:526-540 «PMID: 31021488»PubMed
  36. Gordovez FJA, McMahon FJ. The genetics of bipolar disorder. Mol Psychiatry 2020;25:544-559 «PMID: 31907381»PubMed
  37. Almeida HS, Mitjans M, Arias B ym. Genetic differences between bipolar disorder subtypes: A systematic review focused in bipolar disorder type II. Neurosci Biobehav Rev 2020;118:623-630 «PMID: 32755611»PubMed
  38. Palmier-Claus JE, Berry K, Bucci S ym. Relationship between childhood adversity and bipolar affective disorder: systematic review and meta-analysis. Br J Psychiatry 2016;209:454-459 «PMID: 27758835»PubMed
  39. Jones I, Chandra PS, Dazzan P ym. Bipolar disorder, affective psychosis, and schizophrenia in pregnancy and the post-partum period. Lancet 2014;384:1789-99 «PMID: 25455249»PubMed
  40. Bender RE, Alloy LB. Life stress and kindling in bipolar disorder: review of the evidence and integration with emerging biopsychosocial theories. Clin Psychol Rev 2011;31:383-98 «PMID: 21334286»PubMed
  41. Hosang GM, Korszun A, Jones L ym. Life-event specificity: bipolar disorder compared with unipolar depression. Br J Psychiatry 2012;201:458-65 «PMID: 23137729»PubMed
  42. Finlex – Valtion säädöstietopankki. Mielenterveyslaki 14.12.1990/1116. http://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/1990/19901116
  43. Denicoff KD, Leverich GS, Nolen WA ym. Validation of the prospective NIMH-Life-Chart Method (NIMH-LCM-p) for longitudinal assessment of bipolar illness. Psychol Med 2000;30:1391-7 «PMID: 11097079»PubMed
  44. Yatham LN, Kennedy SH, Parikh SV ym. Canadian Network for Mood and Anxiety Treatments (CANMAT) and International Society for Bipolar Disorders (ISBD) 2018 guidelines for the management of patients with bipolar disorder. Bipolar Disord 2018;20:97-170 «PMID: 29536616»PubMed
  45. Lingam R, Scott J. Treatment non-adherence in affective disorders. Acta Psychiatr Scand 2002;105:164-72 «PMID: 11939969»PubMed
  46. Scott J, Pope M. Nonadherence with mood stabilizers: prevalence and predictors. J Clin Psychiatry 2002;63:384-90 «PMID: 12019661»PubMed
  47. Sajatovic M, Valenstein M, Blow FC ym. Treatment adherence with antipsychotic medications in bipolar disorder. Bipolar Disord 2006;8:232-41 «PMID: 16696824»PubMed
  48. Gianfrancesco FD, Rajagopalan K, Sajatovic M ym. Treatment adherence among patients with bipolar or manic disorder taking atypical and typical antipsychotics. J Clin Psychiatry 2006;67:222-32 «PMID: 16566617»PubMed
  49. Berk M, Berk L. Mood stabilizers and treatment adherence in bipolar disorder: addressing adverse events. Ann Clin Psychiatry 2003;15:217-24 «PMID: 14971867»PubMed
  50. Clark CT, Wisner KL. Treatment of Peripartum Bipolar Disorder. Obstet Gynecol Clin North Am 2018;45:403-417 «PMID: 30092918»PubMed
  51. National Collaborating Centre for Mental Health. Bipolar disorder. The management of bipolar disorder in adults, children and adolescents, in primary and secondary care. National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) Clinical Guideline 38, 2006. www.nice.org.uk/CG038
  52. Grunze H, Vieta E, Goodwin GM ym. The World Federation of Societies of Biological Psychiatry (WFSBP) guidelines for the biological treatment of bipolar disorders: update 2009 on the treatment of acute mania. World J Biol Psychiatry 2009;10:85-116 «PMID: 19347775»PubMed
  53. McIntyre RS, Subramaniapillai M, Lee Y ym. Efficacy of Adjunctive Infliximab vs Placebo in the Treatment of Adults With Bipolar I/II Depression: A Randomized Clinical Trial. JAMA Psychiatry 2019;76:783-790 «PMID: 31066887»PubMed
  54. Thase ME, Jonas A, Khan A ym. Aripiprazole monotherapy in nonpsychotic bipolar I depression: results of 2 randomized, placebo-controlled studies. J Clin Psychopharmacol 2008;28:13-20 «PMID: 18204335»PubMed
  55. Quante A, Zeugmann S, Luborzewski A ym. Aripiprazole as adjunct to a mood stabilizer and citalopram in bipolar depression: a randomized placebo-controlled pilot study. Hum Psychopharmacol 2010;25:126-32 «PMID: 20196183»PubMed
  56. National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE): Bipolar disorder: assessment ja management, Clinical Guideline 2014. www.nice.org.uk/cg185
  57. Severus WE, Kleindienst N, Seemüller F ym. What is the optimal serum lithium level in the long-term treatment of bipolar disorder--a review? Bipolar Disord 2008;10:231-7 «PMID: 18271901»PubMed
  58. Yazici O, Kora K, Polat A ym. Controlled lithium discontinuation in bipolar patients with good response to long-term lithium prophylaxis. J Affect Disord 2004;80:269-71 «PMID: 15207941»PubMed
  59. Berwaerts J, Melkote R, Nuamah I ym. A randomized, placebo- and active-controlled study of paliperidone extended-release as maintenance treatment in patients with bipolar I disorder after an acute manic or mixed episode. J Affect Disord 2012;138:247-58 «PMID: 22377512»PubMed
  60. Hadjipavlou G, Mok H, Yatham LN. Bipolar II disorder: an overview of recent developments. Can J Psychiatry 2004;49:802-12 «PMID: 15679203»PubMed
  61. Greil W, Kleindienst N. Lithium versus carbamazepine in the maintenance treatment of bipolar II disorder and bipolar disorder not otherwise specified. Int Clin Psychopharmacol 1999;14:283-5 «PMID: 10529071»PubMed
  62. Kleindienst N, Greil W. Differential efficacy of lithium and carbamazepine in the prophylaxis of bipolar disorder: results of the MAP study. Neuropsychobiology 2000;42 Suppl 1:2-10 «PMID: 11093063»PubMed
  63. Serra G, Uchida M, Battaglia C ym. Pediatric Mania: The Controversy between Euphoria and Irritability. Curr Neuropharmacol 2017;15:386-393 «PMID: 28503110»PubMed
  64. Goldstein BI, Birmaher B, Carlson GA ym. The International Society for Bipolar Disorders Task Force report on pediatric bipolar disorder: Knowledge to date and directions for future research. Bipolar Disord 2017;19:524-543 «PMID: 28944987»PubMed
  65. Frías Á, Palma C, Farriols N. Comorbidity in pediatric bipolar disorder: prevalence, clinical impact, etiology and treatment. J Affect Disord 2015;174:378-89 «PMID: 25545605»PubMed
  66. Yee CS, Hawken ER, Baldessarini RJ ym. Maintenance Pharmacological Treatment of Juvenile Bipolar Disorder: Review and Meta-Analyses. Int J Neuropsychopharmacol 2019;22:531-540 «PMID: 31211354»PubMed
  67. Goldstein TR, Axelson DA, Birmaher B ym. Dialectical behavior therapy for adolescents with bipolar disorder: a 1-year open trial. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2007;46:820-30 «PMID: 17581446»PubMed
  68. West AE, Henry DB, Pavuluri MN. Maintenance model of integrated psychosocial treatment in pediatric bipolar disorder: A pilot feasibility study. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry 2007;46:205-12 «PMID: 17242624»PubMed
  69. O'Donnell LA, Axelson DA, Kowatch RA ym. Enhancing quality of life among adolescents with bipolar disorder: A randomized trial of two psychosocial interventions. J Affect Disord 2017;219:201-208 «PMID: 28570966»PubMed
  70. Malm H. Kaksisuuntaisen mielialahäiriön lääkehoito ja raskaus. Suom Lääkäril 2018; 23:1508-10
  71. Graham RK, Tavella G, Parker GB. Is there consensus across international evidence-based guidelines for the psychotropic drug management of bipolar disorder during the perinatal period? J Affect Disord 2018;228:216-221 «PMID: 29274567»PubMed
  72. Thomson M, Sharma V. Weighing the Risks: the Management of Bipolar Disorder During Pregnancy. Curr Psychiatry Rep 2018;20:20 «PMID: 29549608»PubMed
  73. Sharma V, Sharma S. Peripartum management of bipolar disorder: what do the latest guidelines recommend? Expert Rev Neurother 2017;17:335-344 «PMID: 27769136»PubMed
  74. Larsen ER, Saric K. Pregnancy and bipolar disorder: the risk of recurrence when discontinuing treatment with mood stabilisers: a systematic review. Acta Neuropsychiatr 2017;29:259-266 «PMID: 27852343»PubMed
  75. Wesseloo R, Kamperman AM, Munk-Olsen T ym. Risk of Postpartum Relapse in Bipolar Disorder and Postpartum Psychosis: A Systematic Review and Meta-Analysis. Am J Psychiatry 2016;173:117-27 «PMID: 26514657»PubMed
  76. Clark CT. Psychotropic drug use in perinatal women with bipolar disorder. Semin Perinatol 2020;44:151230 «PMID: 32151481»PubMed
  77. Westin AA, Brekke M, Molden E ym. Treatment With Antipsychotics in Pregnancy: Changes in Drug Disposition. Clin Pharmacol Ther 2018;103:477-484 «PMID: 28643331»PubMed
  78. Arfman IJ, Wammes-van der Heijden EA, Ter Horst PGJ ym. Therapeutic Drug Monitoring of Antiepileptic Drugs in Women with Epilepsy Before, During, and After Pregnancy. Clin Pharmacokinet 2020;59:427-445 «PMID: 31912315»PubMed
  79. Molenaar NM, Poels EMP, Robakis T ym. Management of lithium dosing around delivery: An observational study. Bipolar Disord 2020 «PMID: 32526071»PubMed
  80. Malm H. Psyykenlääkkeiden käyttö ja turvallisuus raskauden ja imetyksen aikana. Suom Lääkäril 2005;60:1149-54
  81. Pacchiarotti I, León-Caballero J, Murru A ym. Mood stabilizers and antipsychotics during breastfeeding: Focus on bipolar disorder. Eur Neuropsychopharmacol 2016;26:1562-78 «PMID: 27568278»PubMed
  82. Uguz F, Sharma V. Mood stabilizers during breastfeeding: a systematic review of the recent literature. Bipolar Disord 2016;18:325-33 «PMID: 27297617»PubMed
  83. Khan SJ, Fersh ME, Ernst C ym. Bipolar Disorder in Pregnancy and Postpartum: Principles of Management. Curr Psychiatry Rep 2016;18:13 «PMID: 26781551»PubMed
  84. Newmark RL, Bogen DL, Wisner KL ym. Risk-Benefit assessment of infant exposure to lithium through breast milk: a systematic review of the literature. Int Rev Psychiatry 2019;31:295-304 «PMID: 31180257»PubMed
  85. Malm H. Lääkkeet ja imetys. Duodecim 2008;124:632-9
  86. Morriss RK, Faizal MA, Jones AP ym. Interventions for helping people recognise early signs of recurrence in bipolar disorder. Cochrane Database Syst Rev 2007;CD004854 «PMID: 17253526»PubMed
  87. Rouget BW, Aubry JM. Efficacy of psychoeducational approaches on bipolar disorders: a review of the literature. J Affect Disord 2007;98:11-27 «PMID: 16950516»PubMed
  88. Hunt GE, Malhi GS, Cleary M ym. Comorbidity of bipolar and substance use disorders in national surveys of general populations, 1990-2015: Systematic review and meta-analysis. J Affect Disord 2016;206:321-330 «PMID: 27426694»PubMed
  89. Hunt GE, Malhi GS, Cleary M ym. Prevalence of comorbid bipolar and substance use disorders in clinical settings, 1990-2015: Systematic review and meta-analysis. J Affect Disord 2016;206:331-349 «PMID: 27476137»PubMed
  90. Di Nicola M, De Filippis S, Martinotti G ym. Nalmefene in Alcohol Use Disorder Subjects with Psychiatric Comorbidity: A Naturalistic Study. Adv Ther 2017;34:1636-1649 «PMID: 28540656»PubMed
  91. Drake RE, Xie H, McHugo GJ ym. Three-year outcomes of long-term patients with co-occurring bipolar and substance use disorders. Biol Psychiatry 2004;56:749-56 «PMID: 15556119»PubMed
  92. Albanese MJ, Pies R. The bipolar patient with comorbid substance use disorder: recognition and management. CNS Drugs 2004;18:585-96 «PMID: 15222775»PubMed
  93. Gold AK, Peters AT, Otto MW ym. The impact of substance use disorders on recovery from bipolar depression: Results from the Systematic Treatment Enhancement Program for Bipolar Disorder psychosocial treatment trial. Aust N Z J Psychiatry 2018;52:847-855 «PMID: 30047784»PubMed
  94. Alkoholiongelmaisen hoito. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Päihdelääketieteen yhdistyksen asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 2015 (viitattu 16.12.2020). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  95. Isometsä E, Sund R, Pirkola S. Post-discharge suicides of inpatients with bipolar disorder in Finland. Bipolar Disord 2014;16:867-74 «PMID: 25056223»PubMed
  96. Haglund A, Lysell H, Larsson H ym. Suicide Immediately After Discharge From Psychiatric Inpatient Care: A Cohort Study of Nearly 2.9 Million Discharges. J Clin Psychiatry 2019;80: «PMID: 30758922»PubMed
  97. Schaffer A, Isometsä ET, Tondo L ym. International Society for Bipolar Disorders Task Force on Suicide: meta-analyses and meta-regression of correlates of suicide attempts and suicide deaths in bipolar disorder. Bipolar Disord 2015;17:1-16 «PMID: 25329791»PubMed
  98. Depp CA, Mausbach BT, Bowie C ym. Determinants of occupational and residential functioning in bipolar disorder. J Affect Disord 2012;136:812-8 «PMID: 22129770»PubMed
  99. Godard J, Baruch P, Grondin S ym. Psychosocial and neurocognitive functioning in unipolar and bipolar depression: a 12-month prospective study. Psychiatry Res 2012;196:145-53 «PMID: 22370154»PubMed
  100. Bourne C, Aydemir Ö, Balanzá-Martínez V ym. Neuropsychological testing of cognitive impairment in euthymic bipolar disorder: an individual patient data meta-analysis. Acta Psychiatr Scand 2013;128:149-62 «PMID: 23617548»PubMed
  101. Miskowiak KW, Burdick KE, Martinez-Aran A ym. Assessing and addressing cognitive impairment in bipolar disorder: the International Society for Bipolar Disorders Targeting Cognition Task Force recommendations for clinicians. Bipolar Disord 2018;20:184-194 «PMID: 29345040»PubMed
  102. Depressio. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin ja Suomen Psykiatriyhdistys ry:n asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 2020 (viitattu 16.12.2020). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  103. Sairauspoissaolon tarpeen arviointi. Käypä hoito -suositus. Suomalaisen Lääkäriseuran Duodecimin Verkostovaliokunnan asettama työryhmä. Helsinki: Suomalainen Lääkäriseura Duodecim, 2019 (viitattu 16.12.2020). Saatavilla internetissä: www.kaypahoito.fi
  104. Vuokko A, Juvonen-Posti P, Kaukiainen A. Miten lääkäri arvioi työttömän toimintakykyä? Suom Lääkäril 2011;48:3659–66

A

Aripipratsoli kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa

Aripipratsoli on tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa.

A

Asenapiini kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa

Asenapiini on tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa.

A

Haloperidoli kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian hoidossa

Haloperidoli on tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian hoidossa.

A

Karbamatsepiini kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa

Karbamatsepiini on tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa.

A

Karipratsiini kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian hoidossa

Karipratsiini on tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian hoidossa.

A

Ketiapiini akuutin kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin I masennusvaiheen hoidossa

Ketiapiini on tehokas akuutin kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin I masennusvaiheen hoidossa.

A

Ketiapiini akuutin kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin II masennusvaiheen hoidossa

Ketiapiinilla on tehoa akuutin kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin II masennusvaiheen hoidossa.

A

Ketiapiini kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian hoidossa

Ketiapiini on tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian hoidossa.

A

Ketiapiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin I ylläpitohoidossa

Ketiapiini on tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin I ylläpitohoidossa.

A

Ketiapiinin ja mielialaa tasaavan lääkkeen yhdistelmähoito kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin I ylläpitohoidossa

Ketiapiinin lisääminen mielialaa tasaavaan lääkehoitoon parantaa lääkehoidon tehoa kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin I ylläpitohoidossa.

A

Lamotrigiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa

Lamotrigiini on tehokas ehkäisemään kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusjaksoja.

A

Litium ja mielialahäiriöön liittyvä itsetuhoinen käyttäytyminen

Litium vähentää itsemurhakuolleisuutta verrattuna lumelääkkeeseen mielialahäiriöpotilailla.

A

Litium kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian hoidossa

Litium on tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian hoidossa.

A

Litium kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa

Litium on tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa.

A

Masennuslääkkeet kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa mielialantasaajaan yhdistettynä

Kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa masennuslääkkeistä ei ole ryhmätasolla hyötyä mielialantasaajaan yhdistettynä.

A

MDQ-seula kaksisuuntaisen mielialahäiriön oireiden kartoituksessa aikuisella

MDQ-seula osana muuta diagnostista arviota kaksisuuntaista mielialahäiriötä epäiltäessä auttaa tunnistamaan kaksisuuntaista mielialahäiriötä sairastavia potilaita.

A

Olantsapiini kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa

Olantsapiini on tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa.

A

Olantsapiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa

Olantsapiini on tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa.

A

Olantsapiini monoterapiana tyypin I kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa

Olantsapiini on tehokas tyypin I kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen akuuttihoidossa, mutta metaboliset haitat ovat merkittävät.

A

Psykoedukatiivinen ryhmähoito ja kaksisuuntaisen mielialahäiriön relapsien ehkäisy

Psykoedukatiivinen ryhmähoito vähentää kaksisuuntaisen mielialahäiriön relapseja.

A

Risperidoni kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa

Risperidoni on tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa.

A

Samanaikainen valproaatin tai litiumin ja toisen polven antipsykootin käyttö kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian hoidossa

Samanaikainen valproaatin tai litiumin ja toisen polven antipsykootin käyttö tehostaa kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian hoitoa.

A

Tsiprasidoni kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa

Tsiprasidoni on tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa.

A

Valproaatti kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa

Valproaatti on tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin I) ylläpitohoidossa.

A

Valproaatti on tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa.

Valproaatti on tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian ja sekamuotoisen jakson hoidossa.

B

Aripipratsoli kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa

Aripiratsoli on ilmeisesti tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa sekä suun kautta annosteltuna että pitkävaikutteisena injektiona.

B

Aripipratsoli nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa

Aripipratsoli on ilmeisesti tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa nuorilla.

B

Aripipratsolin ja litiumin tai valproaatin yhdistelmähoito kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa

Aripipratsoli yhdistettynä litiumiin tai valproaattiin on ilmeisesti tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa. Sen sijaan aripipratsolin ja lamotrigiinin yhdistelmästä ei näyttäisi olevan tilastollisesti merkitsevää lisähyötyä estämään uusia maanisia vaiheita verrattuna lamotrigiinimonoterapiaan.

B

Asenapiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa

Asenapiini on ilmeisesti tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa.

B

Asenapiini nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa

Asenapiini on ilmeisesti tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa nuorilla.

B

Kaksisuuntaisen mielialahäiriön ja päihdeongelman integroitu kognitiivis-behavioraalinen ryhmähoito

Kaksisuuntaisen mielialahäiriön ja päihdeongelman integroitu kognitiivis-behavioraalinen ryhmähoito ilmeisesti vähentää päihteiden käyttöä.

B

Karipratsiini monoterapiana tyypin I kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa

Karipratsiini 1,5 mg/vrk on ilmeisesti tehokas tyypin I kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen akuuttihoidossa.

B

Ketiapiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa nuorilla

Ketiapiini on ilmeisesti tehokas nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa.

B

Ketiapiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin II ylläpitohoidossa

Ketiapiini on ilmeisesti tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin II ylläpitohoidossa.

B

Ketiapiini nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusjakson hoidossa

Ketiapiini ei ilmeisesti ole tehokas nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusjakson hoidossa.

B

Kirkasvalo kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusjakson hoidossa

Kirkasvalohoito on ilmeisesti tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriöön liittyvän masennuksen lisähoitona lääkehoitoon yhdistettynä.

B

Lamotrigiini akuutin kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin I masennusvaiheen hoidossa

Lamotrigiini on ilmeisesti tehokas akuutin kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin I masennusvaiheen hoidossa.

B

Lamotrigiini tyypin II kaksisuuntaisen mielialahäiriön depressiovaiheen hoidossa

On epävarmaa, onko lamotrigiini tehokas II-tyypin akuutin kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa.

B

Litium kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa nuorilla

Litium on ilmeisesti tehokas nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa.

B

Litiumin ja valproaatin yhdistelmähoito kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa

Litiumin ja valproaatin yhdistelmähoito on ilmeisesti tehokkaampi kuin valproaatti yksin kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa, mutta ei eroa merkittävästi litiummonoterapiasta.

B

Lurasidoni monoterapiana tyypin I kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa

Lurasidoni on ilmeisesti tehokas tyypin I kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen akuuttihoidossa.

B

Lurasidoni nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyyppi 1:n masennusjakson hoidossa

Lurasidoni on ilmeisesti tehokas nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyyppi 1:n masennusjakson hoidossa.

B

Olantsapiini ja fluoksetiini tyypin I akuutin kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa

Olantsapiinin ja fluoksetiinin yhdistelmä on ilmeisesti tehokasi I-tyypin akuutin kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa.

B

Olantsapiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa nuorilla

Olantsapiini on ilmeisesti tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen tai sekamuotoisen jakson hoidossa nuorilla, mutta siihen liittyy metabolisia haittoja.

B

Olantsapiinin ja fluoksetiinin yhdistelmähoito nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusjakson hoidossa

Olantsapiinin ja fluoksetiinin yhdistelmä on ilmeisesti tehokas nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusjakson hoidossa, mutta olantsapiiniin liittyy metabolisia haittoja.

B

Perheille annettu Family Focused Therapy (FFT) ja kaksisuuntaisen mielialahäiriön uusiutuminen aikuisilla

Kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön kohdennettu perheille annettu Family Focused Therapy (FFT) -ohjelma vähentää ilmeisesti kaksisuuntaisen mielialaoirejakson uusiutumista.

B

Psykiatrinen sähköhoito kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa

Psykiatrinen sähköhoito on ilmeisesti tehokasta kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa.

B

Risperidoni kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa nuorilla

Risperidoni on ilmeisesti tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen tai sekamuotoisen jakson hoidossa nuorilla.

B

Risperidoni kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa

Pitkävaikutteinen risperidoni ilmeisesti on tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa estämään mielialan kohoamisia.

B

Risperidoni-injektio kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) tiheäjaksoisen muodon ylläpitohoidossa

Pitkävaikutteinen risperidoni-injektio on ilmeisesti tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) tiheäjaksoisen muodon ylläpitohoidossa tavallisen hoidon lisälääkkeenä.

B

Risperidoni-injektio kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa lisälääkkeenä

Pitkävaikutteinen risperidoni-injektio on ilmeisesti tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa tavallisen hoidon lisälääkkeenä.

B

Toisen polven psykoosilääkkeet ja mielialan tasaajat kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa nuorilla

Toisen polven psykoosilääkkeet ovat ilmeisesti tehokkaampia kuin mielialan tasaajat nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa.

B

Trisykliset masennuslääkkeet kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa

Trisyklisiin masennuslääkkeisiin liittyy kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa suurempi vaiheen kääntymisen vaara kuin SSRI-lääkkeisiin.

B

Tsiprasidoni nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa

Tsiprasidoni on ilmeisesti tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa nuorilla.

B

Tyypin 1 kaksisuuntaisen mielialahäiriön hoito erikoistuneessa mielialatyöryhmässä

Tyypin 1 kaksisuuntaisessa mielialahäiriössä hoito erikoistuneessa mielialatyöryhmässä ilmeisesti pidentää aikaa uuteen sairaalajaksoon sairauden alkuvaiheessa.

C

Alkoholiriippuvuuden lääkehoito naltreksonilla tai disulfiraamilla kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän alkoholiriippuvuuden hoidossa

Naltreksoni ja disulfiraami saattavat olla tehokkaita kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän alkoholiriippuvuuden hoidossa.

C

Aripipratsoli nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa

Aripiratsoli saattaa olla tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa nuorilla.

C

Bentsodiatsepiinit kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian tukihoitona

Klonatsepaami saattaa edesauttaa kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvien maniaoireiden lievenemistä.

C

Dialektinen käyttäytymisterapia nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön hoidossa

Lääkehoitoon liitetty, nuorille sovellettu dialektinen käyttäytymisterapia lienee tehokasta nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön hoidossa.

C

Dopamiiniagonistit kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusjakson hoidossa

Pramipeksoli lienee tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa. Muiden dopamiiniagonistien tehosta ei ole tässä potilasryhmässä tehty sellaisia tutkimuksia, joiden perusteella niiden tehoa voisi arvioida.

C

Funktionaalinen remediaatio kaksisuuntaisen mielialahäiriön hoidossa

Funktionaalinen remediaatio saattaa olla hyödyllistä kaksisuuntaista mielialahäiriötä sairastavien yleistä toimintakykyä kohentavana kuntoutusmuotona erityisesti tavanomaiseen hoitoon verrattuna.

C

Interpersonaalinen ja sosiaalisten rytmien terapia (IPSRT) kaksisuuntaisen mielialahäiriön uusiutumisen ehkäisyssä

Interpersoonallinen ja sosiaalisten rytmien terapia (IPSRT) lääkehoitoon liitettynä akuuttivaiheessa saattaa lykätä kaksisuuntaisen mielialajakson uusiutumista.

C

Interpersoonallinen sosiaalisten rytmien terapia kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa

Interpersoonallinen sosiaalisten rytmien terapia saattaa olla tehokasta kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa.

C

Kaksisuuntaisen mielialahäiriön mielialantasaajalääkitys ja alkoholiriippuvuusongelma

Mielialantasaajalääkitys saattaa lievittää kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyviä alkoholiriippuvuusongelmia.

C

Kaksisuuntaisen mielialahäiriön mielialantasaajalääkitys ja muu riippuvuusongelma kuin alkoholi

Mielialantasaajalääkitys saattaa lievittää kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyviä muiden päihteiden kuin alkoholin aiheuttamia riippuvuusongelmia.

C

Karbamatsepiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa

Karbamatsepiinilla saattaa olla tehoa kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa.

C

Ketamiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön depressiojakson hoidossa

Ketamiini-infuusio saattaa olla tehokas kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän masennusjakson hoidossa. Mahdollinen teho tulee nopeasti, mutta tehon säilymisestä edes 3 vuorokauden ajan ei ole näyttöä.

C

Ketamiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa yhdistettynä mielialan tasaajaan

Yksittäinen ketamiiniannos yhdistettynä mielialan tasaajaan saattaa olla tehokas vuorokauden kuluttua hoidosta kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen akuuttihoidossa.

C

Ketiapiini ja kaksisuuntaisen mielialahäiriön mielialantasaajalääkitys ja riippuvuusongelma

Ketiapiini, joka on tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön hoidossa, ei vähentäne samanaikaisen alkoholiriippuvuutta sairastavan alkoholinkäyttömäärää.

C

Ketiapiini-valproaattiyhdistelmä kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa nuorilla

Ketiapiinin ja valproaatin yhdistelmä saattaa olla valproaattimonoterapiaa tehokkaampi nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa.

C

Kognitiivinen remediaatio kaksisuuntaisen mielialahäiriön hoidossa

Kognitiivinen remediaatio saattaa olla hyödyllistä kaksisuuntaista mielialahäiriötä sairastavien kognitiota kohentavana kuntoutusmuotona.

C

Kognitiivinen terapia (KBT) ja kaksisuuntaisen mielialahäiriön relapsin ehkäisy

Kognitiivinen terapia (KBT) yhdistettynä lääkehoitoon saattaa vähentää kaksisuuntaisen mielialahäiriön oirejaksojen uusiutumisen riskiä sairauden varhaisvaiheessa.

C

Kognitiivis-behavioraalinen hoito (KBT) kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennuksen hoidossa

Lääkehoitoon liitetty kognitiivis-behavioraalinen hoito saattaa vähentää kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusoireita.

C

Kognitiivis-behavioraalinen terapia nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusoireiden hoidossa

Lääkehoitoon liitetty, nuorille sovellettu kognitiivis-behavioraalinen terapia lienee tehokasta nuorten masennusoireiden hoidossa psykoottisen manian jälkeen.

C

Lamotrigiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön tiheäjaksoisen muodon ylläpitohoidossa

Lamotrigiini saattaa olla tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön tiheäjaksoisen muodon ylläpitohoidossa.

C

Litium akuutin kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa

Litium lienee jossain määrin tehokas akuutin kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa.

C

Litium kaksisuuntaisen mielialahäiriön alkuvaiheen ylläpitohoidossa

Litium saattaa olla ketiapiinia parempi kaksisuuntaisen mielialahäiriön alkuvaiheen ylläpitohoidossa.

C

Litium kaksisuuntaisen mielialahäiriön tiheäjaksoisen muodon ylläpitohoidossa

Litium saattaa olla tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön tiheäjaksoisen muodon ylläpitohoidossa.

C

Litium kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyyppi 2 ylläpitohoidossa

Litium saattaa olla tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyyppi 2 ylläpitohoidossa.

C

Litium nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa

Litium saattaa olla tehokas nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitovaiheessa.

C

Lurasidoni yhdistettynä litiumiin tai valproaattiin saattaa olla tehokas tyypin I kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen akuuttihoidossa.

Lurasidoni yhdistettynä litiumiin tai valproaattiin saattaa olla tehokas tyypin I kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen akuuttihoidossa.

C

Lurasidonin ja litiumin tai valproaatin yhdistelmähoito kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa

Lurasidoni yhdistettynä litiumiin tai valproaattiin saattaa olla tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa, jos edeltävä jakso on olut masennusjakso.

C

Lääkepitoisuuden nopea saavuttaminen ja kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvien maniaoireiden lievittyminen

Lääkepitoisuuden nopea saavuttaminen saattaa aikaistaa kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvien maniaoireiden lievittymistä.

C

Masennuslääkkeet ja mielialan tasaajat kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa

Masennuslääkkeet yhdistettynä mielialan tasaajiin saattavat parantaa kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidon tuloksia.

C

MBCT kaksisuuntaisen mielialahäiriön hoidossa

MBCT:stä saattaa olla hyötyä kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennus- ja ahdistusoireiden hoidossa, mutta lisää tutkimusnäyttöä tarvitaan

C

Nettiterapiat kaksisuuntaisen mielialahäiriön lievien masennusoireiden hoidossa

Nettiterapiasta saattaa olla hyötyä kaksisuuntaisen mielialahäiriön lievien masennusoireiden hoidossa.

C

Olantsapiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön tiheäjaksoisen muodon ylläpitohoidossa

Olantsapiini saattaa olla yhtä tehokas kuin valproaatti kaksisuuntaisen mielialahäiriön tiheäjaksoisen muodon ylläpitohoidossa.

C

Omega-3 kaksisuuntaisen mielialahäiriön lääkehoidon lisähoitona

Omega-3 yhdistettynä mielialan tasaajiin ja muihin kaksisuuntaisen mielialahäiriön lääkehoitoihin saattaa parantaa kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidon tuloksia.

C

Perhehoito (FFT) nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön hoidossa

Lääkehoitoon yhdistetty perhehoito (FFT) lienee tehokasta nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön hoidossa, erityisesti masennusoireiden hoidossa.

C

Perhekeskeinen perheterapia (Family-Focused Treatment, FFT) kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa

Perhekeskeinen perheterapia (Family-Focused Treatment, FFT) saattaa olla tehokasta kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa.

C

Transkraniaalinen sarjamagneettistimulaatio (rTMS) kaksisuuntaisen mielialahäiriön hoidossa

Lääkehoidon aikana annettu transkraniaalinen sarjamagneettistimulaatio saattaa olla tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusjakson hoidossa.

C

Tsiprasidoni kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa lisälääkkeenä

Tsiprasidonin ja litiumin tai valproaatin yhdistelmä saattaa olla litium- tai valproaattimonoterapiaa tehokkaampi kaksisuuntaisen mielialahäiriön (tyypin 1) ylläpitohoidossa.

C

Unettomuuden kognitiivis-behavioraalinen hoitomalli kaksisuuntaisen mielialahäiriön hypomanian/manian ehkäisyssä

Unettomuuden kognitiivis-behavioraalinen hoitomalli saattaa olla hyödyllinen hypomanian/manian ehkäisyssä unettomuudesta kärsiville kaksisuuntaista mielialahäiriötä sairastaville elpymävaiheessa.

C

Valproaatti kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa nuorilla

Valproaatti lienee tehokas nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön maanisen ja sekamuotoisen jakson hoidossa, mutta sen käyttöön fertiili-ikäisillä naisilla liittyy erityisvaatimuksia raskaudenehkäisystä.

C

Valproaatti kaksisuuntaisen mielialahäiriön tiheäjaksoisen muodon ylläpitohoidossa

Valproaatti saattaa olla litiumin veroinen kaksisuuntaisen mielialahäiriön tiheäjaksoisen muodon ylläpitohoidossa.

C

Valproaatti kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin I masennusvaiheessa

Valproaatti saattaa olla tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin I masennusvaiheessa.

C

Valproaatti nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa

Valproaatti saattaa olla tehokas nuorten kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa mutta sen käyttöön fertiili-ikäisillä naisilla liittyy erityisvaatimuksia raskaudenehkäisystä.

C

Venlafaksiini mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa

Venlafaksiiniin saattaa liittyä suurempi vaiheen kääntymisen vaara kuin sertraliiniin tai bubropioniin kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa.

D

Akamprosaatti kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän alkoholiriippuvuuden hoidossa

Akamprosaatti saattaa lievittää kaksisuuntaista mielialahäiriötä sairastavan potilaan alkoholiriippuvuutta, mutta tutkimusnäyttöä ei ole.

D

Kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän hypomanian lääkehoito

Kaksisuuntaiseen mielialahäiriöön liittyvän manian hoidossa käytettäviä lääkkeitä voidaan käyttää hypomanian hoidossa, mutta luotettava näyttö puuttuu.

D

Karbamatsepiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin 2 ylläpitohoidossa

Karbamatsepiini saattaa olla tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin 2 ylläpitohoidossa, mutta luotettavaa näyttöä ei ole.

D

Lamotrigiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusjakson hoidossa nuorilla

Lamotrigiini saattaa olla tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusjakson hoidossa nuorilla, mutta luotettava tutkimusnäyttö puuttuu.

D

Lamotrigiini kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin 2 ylläpitohoidossa

Lamotrigiini saattaa olla tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin 2 ylläpitohoidossa, mutta kunnollinen tutkimusnäyttö puuttuu.

D

Litium kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusjakson hoidossa nuorilla

Litium saattaa olla tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusjakson hoidossa nuorilla, mutta luotettava näyttö puuttuu.

D

Masennuslääkkeet ja mielialantasaajat kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheessa

Masennuslääkkeitä voidaan yhdistää mielialantasaajiin akuutin II-tyypin kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa.

D

Masennuslääkkeet kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin 2 ylläpitohoidossa

Kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin 2 ylläpitohoidossa masennuslääkkeiden tehoa monoterapiana ei ole osoitettu luotettavasti.

D

Olantsapiinin yhdistelmähoito kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa

Olantsapiinin ja litiumin tai valproaatin yhdistelmähoito saattaa ehkäistä oiretasoisia relapseja monoterapiaa paremmin kaksisuuntaisen mielialahäiriön ylläpitohoidossa.

D

Valproaatti kaksisuuntaisen mielialahäiriön 2 tyypin ylläpitohoidossa

Valproaatti saattaa olla tehokas kaksisuuntaisen mielialahäiriön tyypin 2 ylläpitohoidossa, mutta kunnollinen tutkimusnäyttö puuttuu.

D

Vanhukset ja kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoito

Litiumin, valproaatin, lamotrigiinin ja toisen polven psykoosilääkkeiden käytöstä vanhusten kaksisuuntaisen mielialahäiriön masennusvaiheen hoidossa ei ole riittävää tieteellistä näyttöä.

Ammatillista kuntoutusta järjestävät tahot